Hej alla!
Tillbaka efter ett tidigare försök i annan tråd med nytt nick. Det gick så bra för mig sommaren och hösten 2014 men så föll jag! När jag pga av krav på jobb och svårigheter hemma började dricka lite vin för att kunna somna var det igång. Jag har ju läst här hur man börjar igen och ofta återgår till en högre konsumtion än tidigare. Det stämmer in på mig också. I början måttlig men suget blev starkare och starkare.

Den ångest, sorg och skam A bidrar till ger ökat sug att bedöva och ta bort alla jobbiga känslor. Mitt nya nick är verkligen det jag undrar. Lever jag? Nej, det har jag inte gjort senaste tiden. Min lever börjar må väldigt dåligt också. Klarat jobbet men knappt och mått skitdåligt. Tappat lusten till allt, bara velat döva mig med A. Smygdricker, planerat möjligheter att dricka utan att det märkts, handlat A på väg hem från jobbet på olika systembolag (förstås). Började dricka för att domna bort. Blivit en djävlig trist och sorglig människa. Det går åt helvete! Har bara jobbat och druckit.

Ni som följde och peppade mig förra gången (som Vickan), minns hur jag tränade och var full av energi. Vad hände. Jag trodde faran var över. Tillät mig att medicinera med A och skämdes för att erkänna att jag misslyckats. Så mycket skam i detta. Nu erkänner jag för mig och er och startar en ny tråd.

Slutat helt, sedan fyra dagar. (Kan inte dricka måttligt. Vill bara ha mer när jag dricker) Läst om er som klarat er vidare och nått år eller flera av nykterhet. Läst om er som börjat om, som jag eller är här för första gången. Detta forum är så bra stöd!

Är nu med i kbt och program. Är betydligt mer på det klara med att jag faktiskt lyckats få rejäla problem med A efter alla dessa år och att det blir oerhört tufft att klara detta över tid. Är också en känslig konstnörssjäl som lätt blir beroende. Jag vill och måste lära mig att leva ett nytt liv-utan A och hantera mina känslor på ett konstruktivt sätt.

Kramar
Lever jag?

Pepparkakan

Jaa..a, det är så värt att kämpa för, ett liv i nykterhet!
Allting blir bara bättre och bättre med tiden!
Du kämpar på jättebra tycker jag och du är i högsta grad inspirerande!
Trevlig helg!???

Leverjag

Mick och Fling, det är så härligt att ni finns här och peppar oss andra så bra och själva gör sådana framsteg. Verkligen!

Idag fredag kväll och den 14:e dagen snart till ända
Sitter m ett glas Tonic och äter lite godis. Jag är nöjd, nykter och helt närvarande. Jag är mycket glad att jag valt bort A i nu två veckor. Jag är här nu, i livet, lyhörd och känner mer av nyanserna i mig, mina medmänniskor och naturens skiftningar. Mitt sinne är mestadels lättare och skrattet bubblar fram lite då och då. Jag är tacksam.

Det går framåt. Jag har mina tankar på A och särskilt när maken betedde sig riktigt illa i morse och det är fredag. Jag hade sug och tänkte mycket på hur det ska gå att ha middag och festligheter hemma om vi båda är nyktra. Så många som blir obekväma då.

Idag tänkte jag mig in i att kunna ta vin på en middag i framtiden, gick in i det och undersökte hur det skulle vara. Bara 1-2 glas tillsammans med andra. Jag kände då uppriktigt att det går inte. Jag kommer att vilja dricka mer senare och suget kommer att få mig att vilja dricka utöver de där tillfällena och hemma och vid fler tillfällen. Jag verkligen insåg att nej, det går inte. Då börjar det igen. Då väcks mitt sug som tar mig tillbaka till ångesten och den gråa filten.

Var Sugen på A-fritt tidigare ikväll och tänkte på om jag skulle köpa A-fritt på systemet. Hade inga problem med det förra gången jag var nykter och nu kände jag, nej, usch, dit vill jag inte gå. Det är annorlunda nu. Jag är mer rädd för A.

Jag gör en resa nu som är mycket positiv. Jag utvecklas som person och kommer i kontakt med mig igen och den resan är viktig. Jag kan inte göra den med A. Jag har en mycket större medveten närvaro och jag hanterar situationer på ett annat sätt. Två människor har nu sagt att de ser en stor skillnad på mig (blicken) utan att veta att jag har slutat. Någon sa till och med att det såg ut som jag gjort ett lyft.

Det händer grejer och då har det ändå gått en kort tid. Men det är stress oxå som jag jobbar med. Daglig meditation och promenader och det gör gott för kropp och knopp.

Uthållighet är den vän jag behöver mest nu. Tro och tid att nå mål som välmående, enkel lycka, balans och meningsfullhet, önskar jag mig också.

För mig är det 14 dagar idag och jag vill inte dricka. Belöningarna kommer längs vägen.

Trevlig helg! ?

konstnären

Tack för att du tänker på mig ibland det värmer. Jag mår bra och en dryg månad har gått. Det tog tid denna gången, segt har det varit. Även jag har börjat skratta och mannen säger till mig att jag har liv i blicken nu, innan var den helt död. Alltid något positivt. Klockan är nu halv fyra på lördag eftermiddag och just då brukar det vara kritiskt. Visst finns tankarna där på A det skall icke förnekas. Men oj vilken karusell det skulle bli, nej det vill jag inte. Drar mig för att bjuda hem folk som vi borde göra nu, tänker att så stelt det skulle bli, men det behöver det ju inte bli. Var det så himla kul innan när jag var packad när gästerna kom, nej. Jag. Jag vill inte känna ångesten igen, nu är den helt borta. Minns nu sist när jag försökte vila och hade myror i kroppen och fick gå upp för lite påfyllning, det var inget liv. Jag håller på med min meditation och dagliga promenader till min sten vid sjön. Blir lugn i sinnet. Jag tycker du är sååå duktig. Jag har en bok som jag kallar min bibel den heter Hemligheten och går ut på att man ska vara tacksam varje dag. Så jag börjar min dag med tacksamma tankar kring allt jag redan har. Fin helg till dig. Vad som än händer i kväll ska jag inte dricka alkohol, förresten finns inget hemma.
Kram till dig
Konstnären

Leverjag

Konstnären, behövde gå in då det känns jobbigt nu och då såg jag din hälsning. Ja, nu är en kritisk tid och jag har oro och lite stress. Så mycket som inte blivit gjort och så mycket att ta tag i hemma så det ramlar över mig. Vattnade alla blommor tidigare idag och höll på m tvätt och tänkte mycket på A. Jag tror det var du som skrev att med A gick ju städningen i ett svung eller liknande. Jag är så medveten om att vid den här tiden så hade jag tagit mitt första glas och göromålen hemma hade känts lätta. (Får energi av A till en början) Det blir några till och jag kan få mycket gjort men sen vänder det och jag kan inte få någonting gjort till kvällen.

Jag är inte heller social fast vi borde. Det känns för svårt nu och de flesta vill ju ha vin till maten och gärna en drink. Vi har vänner som jag berättade för förra gången jag slutade m A. Vi träffas knappt längre. Mitt beslut då påverkade min väninna men nu sist vi var på middag, då var det rena svamlet redan till middagen. Inget roligt, för det går inte att prata m folk som är helt inne i sin värld. Mitt äldsta barn/tonåring kommenterade det några veckor senare när jag berättade om mitt beslut att sluta igen och om mitt beroende. Ja, du såg ju hur det var ställt med paret x sist. Då tänkte jag också. Ja, det var nog värre nu igen. Kom ihåg att jag tänkte förra året att min vän måste ha hjärnskador. Blir knäpp, svartsjuk, manisk och negativ. Hon är inte glad längre. Det har förändrats de sista tre-fyra åren. De är alkoholister men otroligt nog fina jobb, bygger och designar sina hus i både Sverige och utomlands och håller fina hov med många vänner, trots det. Jag undrar ibland hur deras barn känner. Barnen har allt och föräldrar som bryr sig men alkholen är en stor del av deras liv och umgänge. Det måste ju spåra ut när man har druckit så mycket och så länge, förr eller senare, tänker jag.

Tänker på hur viktigt det är med meditation nu när det känts bra ett tag. Jag vet inte men känner mig plötsligt stressad och orolig. Då blir suget stort. Har heller inget hemma och det är en viktig förutsättning nu.

Härligt att du är stark och påminner dig om tacksamheten. Viktigt att ha vanor för lugn och positiva tankar, varje dag. Det behöver jag lära mig att hålla i när jag har mycket i huvudet.

Den här dagen känns tung, men jag tänker inte dricka. Det blir bättre imorgon. Ska nog ut på en promenad och rensa tankarna!

Kram

Känns som vi är så många kvinnor härinne som dränker vår stress och känsla av otillräcklighet i alkohol. Men du klarar det här. Tycker att det finns ett sånt lugn i dina inlägg. Och jag tror att man ska vara rädd för alkohol så fort man har börjat med att använda a för att koppla av eller som belöning. Och vad alkoholen gör med oss vid långvarigt missbruk vill jag inte tänka på. Det är så ledsamt hur många människor som faktiskt fastnar i missbruk. Det finns nog så många välfungerande på ytan som är mitt i ett missbruk, det förstår man ju när man läser här. Och jag undrar hur många av alla twittrande politiker som skriver galenskaper sent på nätterna som tittar för djupt i flaskan. För oss som har insett våra problem så är det ju bara att fortsätta att ha stor respekt för alkohol i framtiden. Beroendet slår nog till för många.

Leverjag

Ja, det är liksom tvärtom som havet
Lugn yta men storm under ytan. Fasaden spricker efter en tid och det finns bråk och jobbiga händelser i sådana familjer ofta även om man har mycket trevligt tillsammans med alkoholen. Alkoholen skapar en avgrund och tomhet när vi vant oss med den. Den ska fyllas med nytt.
Ja, idag med pendling, båda heltidsarbetande och krav på tränad kropp, fina hem, matlagningskonster, kalas, fina middagar, vänner och fritidsintressen... blir det för mycket och detta upplever kvinnor i hög utsträckning. Vi får sänka kraven och vara väldigt vaksamma mot alkoholen som har blivit en tröst när livet egentligen behöver omprioriteras. Lösningar som gör att vi mår bättre och minskar på stressen, istället för att titta djupare i flaskan.

Mår bättre nu efter rask promenad i kylan. Ha det fint. Vi hörs Sisyfos!

Tack Leverjag för att du återvänt hit. Du förde en framgångsrik kamp när jag smög i kulisserna och jag vet att jag avundades då dina framgångar. Nu är du tillbaka en erfarenhet rikare - var vaksam i december när stressen och mörkret smyger sig på än mer. Tror att du har så rätt i att vi måste hitta sätt att hantera stressen. Så för att göra slag i saken ska jag nu sluta hänga här på forumet och börja städa istället :-).

Leverjag

Nääe, inte städa.... Ut på promenad istället, bestämmer jag mig för.

Tack forumkompis!

höstlöven

Läste ikapp i din tråd och blir så imponerad. Detta är sånt vi människor borde hylla. Vem bryr sig om välpolerade kök och stora fester. Att ha mod och styrka att blicka innåt och försöka förbättra livet för sig själv och andra är det som borde räknas. Du är så klok och eftertänksam. Glad blir jag också. Hurra! Och kram :-)

Leverjag

Söndag och sitter här igen och läser. Har svårt att slita mig. Ibland tänker jag att det är ett nytt beroende och idag tänkte jag att jag älskar forumet. Hur många platser finns det där människor skriver så klokt, naket och reflekterande tillsammans med andra?! Där dörren alltid står öppen, alltid någon som är vaken efter midnatt och innan solen gått upp. Värme, hälsningar och så mänskliga berättelser. Jag känner mig inte ensam i min resa och jag känner värme från och till så många människor. Tack, säger jag.

Det blev en långpromenad och middagen jag fixade blev uppskattad. :-)

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Det är en process, ett varande som ett litet vakuum som att vänta på något... Vad ska hända nu då? Ska det vara så här? Försöker vila i alla tankar som passerar i huvudet. Hinner inte med att fånga någon särskild.

Känner sug till och från. Tittar på lusten att dricka något m A i när jag lagar mat. Den är stark fast jag inte vill berusa mig. Jag är glad över att jag är nykter men det är... ovant, helt enkelt. Ovant att leva med sig själv och alla tankar hela j-a tiden. Lite paus, lite flykt, lite eufori på flaska tack, säger mitt undermedvetna.

Nej, jag vet hur nöjd och fri jag känner mig utan, hur jag har får en annan blick och hy, vaknar med en annan känsla, klar i huvudet och känner min kropp, är mer lyhörd när jag lyssnar på barnen och har bättre humör, skrattar ibland, får nya insikter och reflekterar över livet bland annat. Men jag läker fortfarande och vanans makt tar tid att bryta.

Jag vill lära mig leva i vardagen utan alkhol, fri destruktivitet och med respekt för mig själv.

Tredje helgen går mot sitt slut.

konstnären

Bra jobbat av dig. Mycket tankar hm, ja, sant. Då var det måndag igen och jag gillar vardagar mer än helger just nu. Kom precis hem efter en långrunda med min älskade hundflicka. Hade bollslungan med mig och hon har jagat boll i en och enhalv timme och jag har försökt fokusera på mig själv,, men hon har pockat på min uppmärksamhet hela tiden, kasta bollen stå inte där och dröm. Nu ligger hon utslagen i min säng nöjd med allt, Idag känner jag frid det pendlar fram och tillbaka. Blev sur på en väninna i lördags kväll som ringde och var riktigt berusad. Blir så trött på henne har sagt hundra ggr att ring inte när du är onykter, svammel, svammel. Genast kom tankarna på A, men jag sa till mig själv är du jävla lättlurad, vill du vara i samma tillstånd, ett ynkligt nej det vill jag inte punkt och slut. Önskar att det aldrig funnits alkohol att alla hade gått omkring lite berusade av själva livet. Men det har ju funnits i alla tider. Regn utanför och tilltagande blåst, ska tända ett ljus och ta en halvtimmes meditation nu. Det går ju bra det här eller hur. Jag skulle inte klara mig själv utan stöd härifrån, finns alltid någon inne som du skrev. Grunnar hit och dit om jag ska ta upp en gruppbehandling igen, gick ju ett år innan och det var bra. Inte AA utan alkoholhjälpen, tål att tänka på. Det är ju när man mår bra igen som man behöver det, får se. Ha det fint
Kram till dig
Konstnären

RaniLee

och har en fin plats vid vattnet att gå till. Det är väl så att det är en process och tanakrna blir många och äveb tröttande. Fint att läsa om dina funderingar.

Leverjag

Blev inspirerad av ditt inlägg Konstnären.

Gick en långpromenad med min hundflicka och kastade pinne en stund. Bra att andas frisk luft. Det hjälper. Imorse mediterade jag en stund och blev helt avslappnad men en oro och sorg sitter i. Vet inte vad det är. Har inte lust m något och känner mig rastlös och som en klump gråt sitter i halsen hela tiden. Funderar på vad det är som spökar. Har mått så bra fram till i lördags. Är det hormoner (påverkas mycket), känslor som jag nu känner och är ovan med, sorg och saker jag inte bearbetat, vakuum i livet för att jag ändrat mina vanor, ensamhet och vilsenhet eller bara en dag i november när livet känns lite tyngre än vanligt?

Är jag rädd? Rädd för de beslut som ska fattas? Är jag rädd för jag vet att jag måste ändra riktning och för att göra det behöver rannsaka mig och mitt liv. Just nu vet jag inte var jag är på väg. Vet bara att söta om mig och låta tiden gå är viktigt nu.

Det är så mycket elände i världen nu, så det ljusa i värken hamnar i skymundan, inte minst i medierna. Tror det påverkar oss som en slags negativ hjärntvätt. Världen går under, klimatet förstörs, folk har ihjäl varandra, plågar andra, utrotar djur och natur, terrorismen hotar och lamslår, bostadsbubbla, nedskärningar, klyftorna ökar, kris, vården går åt helvete, skolan misslyckas, flyktingströmmen sätter press och romerna sitter överallt i ur och skur och påminner om att vi har det så mycket bättre.. Tänk om medier kunde skruva lite mer om alla de fantastiska projekt och människor som skapar, räddar och helar i världen!?

Jag behöver nytt att fylla tankarna med. Jag behöver träffa nya människor och upptäcka andra sidor av livet. Blev nyfiken på gruppbehandling, Konstnären. Kanske kan vara bra stöd för mig för att klara detta och känna gemenskap att se fram emot.

Ska börja träna igen imorgon. Det kan nog hjälpa mig nu. Behöver ta ut mig ordentligt. Skulle kunna gå flera mil om dagen om det fanns tid.

Ingen alkohol idag heller. Vi kämpar vidare. Det blir alltid ljusare och lättare igen.
?

Leverjag

RaniLee.

Jobbigt med tankar ibland. Det är då man vill stänga av hjärnkontoret... Men inte längre med A.

Har du en bra plats att hämta lugn och kraft ifrån? För mig är det i naturen, men det går nog att hitta i musik och på andra platser...

RaniLee

När jag är ensam och de andra sover. Då kan jag andas och sitta i lätt meditationsställning och/eller göra ett kort pass Yinyoga. Tänder ljus och försöker att släppa taget om tankarna (som ofta är lugnare på morgonen) och bara vara. I perioder går det bra men ofta när jag behöver det som mest, får jag inte till det. Det är lätt att hamna framför datorn med kaffekoppen. Får nog begränsa min datortid....

Leverjag

Med yinyoga på morgonen. Har svårt att få in vettiga övningar på morgonen. Jag skulle vilja hitta en plats för det men nu blir det betald i grupp i veckan ;-)

Vet, svårt när man behöver det som mest.

Leverjag

Kan jag rekommendera deras lemonad gjorda på färska bär. Märket Amalias är himmelsk goda och innehåller bara frukt, inga aromer och sånt. De är syrliga, fräscha med mycket fruktsmak .

Leverjag

Belöningssystem, alkohohol och nedstämdhet. Funderar..

Lagade mat och tänkte på A. Funderade på om det är så att en alkoholist dricker sig till stora mängder och samtidigt blir berusad på ingenting. Kände själv ibland ( på fastande mage) att det snurrade till redan efter första glaset. Många vittnar om att man blir påverkad av en folköl om man är alkis. Hur går det där ihop, tänker jag. Någon som vet?

Så funderar jag på medicin som blockerar belöningssystemet så att man inte blir sugen på att dricka mer och hur det skulle fungera på mig. Dricker jag inte ännu mer då för att få ruset eller tröttnar man till slut? Någon som vet?

Vi behöver belöningar och uppmanas träna mm för att få endorfiner. Blockeras de också och är det inte endorfinerna vi är beroende av?

Jag funderar också hur man vet om man medicinerar med A för att man har en depression och/eller ångest eller för att man druckit sig till det. Hur vet man skillnaden?

Så funderar jag på om någon mer än jag upplevt att antidepressiva gjort att ni tålt/druckit mer? Jag har varit på svaga (vanligaste) antidepressiva tidigare i mitt liv. Dels blir allt jämnare, varken toppar eller dalar och det är ju stabilt men man får inga uppåtkänslor heller. Jag har såhär i efterhand märkt att jag kunde dricka mycket mer utan att känna ruset eller bli full och det blir inte så bra heller. Om man är nere behöver man fylla på med det som är stämningshöjare men så blockeras signalerna på något sätt så att uppåt också uteblir. Är det någon annan som vet mer eller har liknande erfarenhet?
Funderar över hur det hänger ihop och vad som skulle fungera mot både belöningssystemet och behov av stämningshöjare. Någon som kan detta? Skulle vilja träffa en riktigt proffsig läkare som kan förklara detta för mig och som jag kan få förtroende för.

Leverjag i höstmörkret, eller? ;-)
(Kanske enklast och enda lösningen är att bosätta sig där värme och ljus finns året om.)

höstlöven

Läste Vinyoga :-) .... (Yinyoga)... måste verkligen träna hjärnan