Enkelt och klart- dunkelt och kryptiskts exakt så är det @Denlillamänniskan
Och jag vill inte något hellre än att detta var sista gången- och den enda som kan bestämma över det är ju jag. 🙏
Idag har jag mått så bra, enkelt och klart! Började med en sovmorgon (aka försovning) men jag verkade behöva det för energin och kraften har båda känts viktiga idag. Reclaima mig själv och mitt liv och var det pågår.
Imorgon har jag tagit ledig för en tidig avfärd till landet och helgen ska ägnas åt återhämtning. Hämta mig själv åter.
Vi ska läsa, laga god mat. Promenera, elda i kaminerna, prata och lyssna på en ljudbok och kanske stanna ända till måndag. Jag ska försöka släppa tankarna på det som hänt- men hålla i vetskapen om att en gång är det den sista gången. Det VET vi ju.
Sover ihop med min 4-åriga lilla knäppskalle till barnbarn. Lyx lyx. Kram alla finingar här.

@Se klart De där små fina "knäppskallarna" är mysiga att ha i livet!
Jag önskar dig att du får en skön och vilsam helg på landet. Hade jag haft min stuga kvar så hade jag gjort exakt likadant. Hade jag haft en älskling att umgås med vid brasan, så hade jag gjort som du. Hämta dig själv åter ordentligt och reclaima livet!

Ja knäppskallar ftw @Dennillamänniskan. Knäppskalle-katt har värmt mina fötter inatt då det var friska 11 grader här när vi kom fram igår. Idag skiner solen över ett snölandskap som ser ut som fjällen. Lång kaffemorgon. Ska laga apelsinmarmelad för året som kommer och ungefär ingenting mer från listan av saker jag har att göra. Listfri lördag! Njut av dagen alla 😍

Den här helgen har varit väldigt bra. Lappa (tankar och känslor) och laga (mat och bak).
Jag har längtat efter att vara med min man, för de senaste månadens har varit så mycket- förbereda för jul- (tar några helger), jul och nyår. Mycket umgänge även om vi såklart är mycket tillsammans på vardagarna, men ibland blir det just väldigt mycket vardag.
Vi gick en ok-lång promenad igår, hann prata. Jag funderar mycket över åldrandet- och att de senaste 6-7 åren har gått så fort. Från 50-nånting till snart 60. Tidens takt alltså. Jag har inte så mycket problem med att håret blir grått eller ens att häftena antagit nya proportioner. Jag är nöjd med hur jag ser ut de flesta dagar- men det är processen på insidan som jag ägnar mycket tid åt. (Processen på utsidan är mer kostsam med tanke på kläder, frisör, naglar och rynkor dock…)

Iallafall fick vi en stund att prata om sånt, om vår relation och hur vi vill ha det ihop. Vi har helt slutat med våra resor av flera skäl, men kanske ska vi försöka återuppta. Jag gillar vardagen, men man blir ju lite som en maskin-människa med rutiner och en hel del jobb.
På något vis gäller det väl att bända upp de där plankorna av måndag, tisdag, onsdag, repeat- och let the light in.
Men helgen var bra för mig och för oss. Tid att faktiskt bara vara tillsammans, in i riktiga livet igen. Kram på er alla kämpar- tänker extra mycket på dig @sattva ❤️

Det har du verkligen rätt i @aeromagnus och jag tror nog inte man kan vara så kategorisk kring kvinnor och män i denna fråga. Det finns en del kvinnor som ät väldans bra på att babbla- inte säkert att det för utveckligen framåt 😊

Sitter med mina två gnäll-sillar (katterna alltså) i baksätet varannan gång sover de gott genom hela resan och varannan gång är det ett jäkla klagande.
Helgen har varit läkande men är fortfarande lite fransig i själens kanter. Låta tid gå och gå rakt fram nu bara. Samtidigt låta sig känna ånger. Jag ångrar mig. För första gången i den mycket ryckiga historia så känner jag INTE att det var värt det. Jag känner att det var dumt. Jag känner att jag borde avstått. Det är inte ett tecken på att jag är en rebellisk eller levande människa. Jag vet faktiskt inte vad det är ett tecken på men ångern känns just nu rimlig och rätt. ✅

Ja @Denlillamänniskan, ibland känns det som det är människans lott att hantera 🥹 men hanterar gör man ju och blir möjligen nån del av nån procent klokare med tiden, och det går ju ibland att fundera över till vilken nytta när allt ändå ska ta slut sen!!
Men jag tänker att färden är väl grejen på något vis. Och den är överlag rätt så spännande, men extra spänning känner jag inte att jag behöver, testat det nu, hehe.
Vaknar upp till rasande väder men jag är energisk och har fått massor gjort (jobbwise) och ska nu ta en tur ut i halkan.
Igår var min dotter och hennes flickvän förbi och hämtade lite grejer och drack te och jag kände bara lycka över hur hennes liv utvecklats från många tuffa år, till en lite lugnare färd. Hon är ljuvlig och gör mig så glad. Kram på er.

Godmorgon
Min lilla (jag kallar den lilla men egentligen är den viktig) plan att vakna lite tidigare dag för dag eller vecka för vecka, går åt rätt håll.
I morse vaknade jag 05:30 och det är perfekt- då är jag trött på kvällen och pugg på dagen, låter ju enkelt men är ett litet gnet att få till. När det blir lite ljusare kan jag börja springa, då löser sig många saker automatiskt, I know.
Har väldigt mycket att göra på jobbet nu när allt drar igång- olika projekt och lite nytt som ska dras igång. Det är kul! Jag måste bara passa på att använda jobbet som ångestreduktion- det är lätt hänt- ett enkelt sätt att bara uppgå i något annat.
Just nu är jobbet kul men balansen är viktig för att alla delar av livet ska få lite… dagsljus, istället för att ligga kvar i skuggorna.
Dricker mitt goda kaffe.
Planerar familjemiddag och födelsedagsfirande av olika slag.
Har också dragit igång ett budgetprojekt efter helgernas måttlösa utsvävningar.
Det känns skönt.
Torsdag och sista dagen i veckan på kontoret för denna vecka som innehållit en massa möten och riktigt jobb, haha. Och ett arbetsgäng som verkligen ”sparks joy”! 🤗

@Se klart Låter toppen! Att alla delar i livet ska få lite dagsljus var en fin liknelse. Så är det.

Igår körde jag bil i drygt två timmar i regn och mörker, fy bubblan. Både ovant, för att jag medvetet väljer bort mörkerkörning om jag kan, och väldigt påfrestande för både ögon och hjärna. Jag sov gott i natt. Vaknade halvt om halvt vid fyra-fem och då hade min hjärna en plan för hur jag skulle ta itu med en arbetsuppgift som jag fick lära mig igår. Igår var det korvstoppning, men min hjärna omfamnade uppgiften och hittade ett sätt att ta itu med den. Min hjärna lever fan sitt eget liv.

Kram 🐘

Oj, jag skulle ogärna köra två timmar i detta väglag + mörker. Men jag är ju rookie helt klart. Ja, våra hjärnor funkar bra så mycket bättre numera. Jag har också hyfsat lätt att lära nytt- när det är svårt är det oftast för jag inte har nån lust 👵🏼 Kram!

Lunch.
Möten kring pengar och budgetar hela morgonen. Konstigt att jag blivit så bra på sånt- det är liksom inte min ”core” men jag gillar att ha koll och med åren har jag blivit rätt så duktig på allt från att läsa siffror till att hålla stora budgetar.
Min pappa peppade mig alltid- att det liksom inte var nån särskild sorts människa som var predestinerad att vara bra på det ena eller andra. Att jag kunde klara allt.
Det kunde jag ju inte- och det var skönt att göra den upptäckten om än lite sent. Jag klarar inte allt men om jag får vila när jag behöver så klarar jag många saker. Bra nog.

Idag ska jag bjuda ut två släktingar på middag, som är på besök. I övrigt ska det bli en helg i stan med familjemiddag hemma på söndag. Veckan har som så ofta varit späckad- så jag ser fram emot några timmar i min iofs väl insuttna soffa…
Nu lite ärenden! Kram på er.

En bra helg som tyvärr slutade i att jag hade hemskt svårt att sova inatt. Några saker- eller främst en mkt bångstyrig kollega-stressar mig. Jag vet inte hur jag ska hantera hen, och jag vet inte varför jag blir så provocerad av denna persons bångstyrighet. Har inte upplevt det tidigare- inte för att jag brukar peka med hela handen- men jag tycker att hon agerar inadekvat. Om jag säger att det är fokus på detta just nu- och inget annat. Så går hon åt helt motsatt håll. Blir helt handfallen. Vad är det hon inte förstår?
Ja utmaningar ska man väl ha- är det tänkt. Och aldrig blir man fullärd som chef eftersom det i högsta grad är levande materia man arbetar med…
Helgen har varit bra, här i stan. Töväder och matlagning. Besök av barn och barnbarn, och en blivande mamma med en liten bebis i magen.
Idag hemma-jobb och så drar kören igång. Måndagar ändå. Mysig dag. Njut av den hörni! 😻

På landet med våra bästa kompisar, promenad och matlagning, prat och vila. Kan inte tänka mig bättre avkoppling efter en intensiv vecka- som alla veckor. Har det bra på mitt jobb- tänker mycket på hur jag kan bidra på bästa sätt och har inte längre tankarna på mig, jag uppfattar att detta skiftat under det senaste året, har pratat om och fått mycket kloka insikter från er alla här 🙏 Det känns som en väldigt naturlig process, och att det också är ett sätt att kunna ha en (hyfsat) viktig roll i företaget. Jag känner mig uppskattad och även om det är väldigt mycket att göra så är det mesta sånt jag kan och har gjort- så det går liksom snabbare för mig än för andra- sparar lite tid som jag kan lägga på lite knepigare grejer.
Vår yngsta dotter väntar barn till sommaren. Våra mellanbarn är snart 30 och de äldre närmar sig om än lite långsamt_ 40. Jag kan ibland inte fatta vad som hände med tiden men jag slösar inte bort den längre. Det är väl det enda man kan göra? Jag har ju knöligheter inombords helt klart, funderar och försöker komma till botten med knutar i mina själsliga nystan. Men det ockuperar mig inte, känner så starkt att livet måste levas som i att kisa mot den första vårsolen, laga en god middag, läsa Agneta Pleijel och klappa katterna. Kram på er ❤️

Som jag skrev i en annan tråd apropå hur man tänker sig en nykter framtid. Så satt jag i bilen hem idag och började tänka på att jag nu är inne på mitt femte år som nykter. Och att mitt liv är så fyllt med sådant som jag inte hade plats eller utrymme för tidigare. Sånt som jag väljer och tycker om.
Sen tänkte jag: undrar om alkoholen skulle kunna få så stor plats i mitt liv om jag skulle börja dricka.
Jag tänkte inte: Det vore en bra idé- eller det är något jag överväger.
Sen tänkte jag: alkoholen skulle pressa undan allt - förr eller senare.
Det var en bra tankegång.
Jag tänker att några av oss lämnar forumet för gott och kikar in en gång om året och mest checkar av.
Mitt liv rör sig inte i närheten av alkohol längre. Jag känner mig mer främmande för att dricka ett glas vin än ett glas? Vad? Allt skulle jag dricka innan vin. Allt.
Att inte dricka är en förutsättning för egentligen allt som fungerar i mitt liv. Ändå - eftersom jag varit där- så finns ”däret” - risken- som en verklighet i mitt liv och så måste det nog få vara, verkar det som.
Jag visste tidigt att alkohol är farlig materia. Att jag inte dricker gör att jag inte längre står i nån sorts strålningszon? Men strålning är det.
I helgen har jag umgåtts med min bästa vän och hennes man. Totalt dracks det en flaska vin, knappt. Även när bara jag och hon umgås- så dricker hon alltid alkoholfritt. Och som vi har druckit genom åren- nästan bara roliga minnen. Och så skönt det är att vi inte dricker nu. Det händer att jag känner mig som andras vandrande dåliga samvete när jag är nykter. Med henne är det mer som; aha, nu testar vi det här ihop.
Så himla fint när jag tänker efter.
Etta på dagens tacksamhetslista.
Godnatt- ser fram emot måndag. 🙏

@Se klart Och alla samtal blir så himla mycket mer genuina om man inte blandar in alkohol. Det har din väninna märkt också garanterat. Tröskeln initialt kan vara lite högre, åtminstone ihop med bekanta i större sammanhang. Det skaver lite första kvarten. Då tänker jag: ”Så är det för alla, alla känner sig lite obekväma”. De flesta andra i det läget hinkar i sig lite alkohol och blir uppvärmda, vi som är nyktra får istället uppleva hur skavet efter ett tag ger vika och bekvämligheten ramlar in. Är man bara medveten om den obekväma kvarten, och står ut, så går det över. Allt går över.

Ibland tänker jag att jag också skulle kunna dricka socialt i vissa sammanhang, några gånger per år. Sen tänker jag: ”Men varför skulle jag?” För mig är det mer en princip. Jag dricker inte alkohol, lika lite som jag skulle få för mig att röka hasch, eller dra en lina kokain. Alla har inte sådana principer, men det har jag. Det är nog essensen i Annie Graces tredje punkt: ”Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.”

Kram 🐘

Så sant @andrahalvlek- tror jag skulle välja haschet då av tre onda ting- men nu röker jag inte ens cigg.. Obekväma kvarten är en bra beteckning. När vi lagade mat i lördags blev jag så irriterad på min man som jag ibland tycker är rent handfallen i köks-regionen, (kan delvis bero på min handfasthet i densamma). När vi ätit så skrattade jag nästan åt mig själv, insåg hur mkt irritationen hängde ihop med att jag var hungrig (och att han iofs var handfallen) Men sen tog han disken och jag var mätt. Såna grejer hade föranlett att jag halsade vin på glas, förr i tiden.
Jag identifierar mig till 100% med att vara en person som inte dricker. Ser dessutom bara fördelar med den livshållningen!
Tack för kloka ord, kram 😻

@Se klart Vilken fin vän du har, det är dig hon vill umgås med och då behövs inte alkohol om du inte vill ha det. Jag känner också att det är så helt främmande att jag skulle dricka vin idag. Finns inte en uns av längtan efter ett rus eller en kick som alkohol ger, det som var livets höjdpunkt förr. Det känns så himla fräscht att vara nykter och att liksom ha fötterna på jorden, vara klartänkt och känna ett lugn inombords. Att man har en tydlig kontakt med sig själv och finns på riktigt på något sätt. Som berusad kunde jag tala utan att ha riktigt kontakt med mig själv. Vet att jag nu som nykter kan säga samma saker som jag sagt när jag varit påverkad, som jag då kunde känna skam över, fast det inte var något olämpligt alls. Tror att det var just för att jag inte hade kontakt med mig själv. I min nykterhet har jag ibland funderat på varför jag inte känner skam efter att ha sagt samma sak och det är för att är nykter och kan stå för det jag säger på ett tryggt sätt. Det bottnar i mig och självkänslan har stärkts. Jag finns nu och det jag säger är betydelsefullt för mig. När jag drack fanns jag inte. Jag älskar verkligen att vara nykter och jag vill inte försvinna igen genom att dricka alkohol. Jag brukar tänka om de som dricker att de vet inte vad de går miste om, den friheten och tryggheten som nykterheten ger oss. Jag trodde inte det var möjligt, men det är det😁

Ha en fin kväll❤️

@vår2022 Det där med att kunna säga saker som nykter utan att skämmas... Jag tror det har inte bara har med mig själv att göra, utan även med mottagaren.. När jag berättade saker och var full hade jag noll koll på hur den som lyssnade tog emot det. Vad tänkte dom om det jag berättade? Ingen aning och det var nog det som gav ångest.
Nu, om jag berättar samma sak kan jag vara mer säker på att jag väljer rätt tillfälle och rätt lyssnare och kanske också hur det tas emot. Det sista är väl det man verkligen vill veta när man öppnar sig för en annan människa.
Att vara full och berätta något man knappt minns är så konstigt, och så ensamt.