tack till er som skrivit. jag har ju definitivt problem med alkoholen. det har kommit smygande med åren. när jag var yngre drack jag bara när jag var ute och festade med vänner, visserligen för mycket ibland, men det var ju begränsat till några gånger i månaden. nu dricker jag hellre själv än med andra. jag mår ju inte bra av mitt drickande, problemet är att när jag inte druckit alkhol alls på ett par månader så mår jag ju inte heller bra. jag blir ju piggare och så, men mår fortsatt lika psykist dåligt, och jag minns ju att jag inte var lyckligare innan jag började dricka regelbundet heller. idag dricker jag inte, och förhoppningvis inte nästa dag heller. men jag måste ju hitta något som får mig att vilja detta långsiktigt.

@Himmelellerhelvette Wow! Vilken resa du har gjort - och gör! Det är nyttigt som sjutton att rannsaka sig själv. Det är så mycket som vi har sett emellan fingrarna med, för att vi absolut inte ville kalla oss alkisar. Och sättet vi tänker på förändras hela tiden.

Det som var otänkbart att ens tänka vecka 1 är plötsligt okej att säga högt, och för varje nykter månad kommer vi allt längre från misären. Som vi till varje pris ville behålla. Så jävla grundlurade var vi. Det förstår vi först efter en tids nykterhet - och det är därför så bra att vi delar med oss av våra resor så att nynyktra kan läsa och inspireras.

Kram 🐘

Jag har lyssnat på olika poddar om beroende, det får mig att förstå mer ju mer jag lyssnar till andras resor.
Jag funderar på min väg.
Jag började mitt liv i en dysfunktionell familj, där jag fick känna mig otrygg och rädd emellanåt. Jag lärde mig att fly hemifrån och glömma hemmet med hjälp av kompisar och där kunde jag förtränga det jobbiga.

Sedan blev jag tonåring och alkohol kom in i mitt liv resan som 13åring. Det var fest varenda helg och så fortsatte det till jag fick barn.
6år efter det kom det motgångar som jag inte kunde hantera.

Jag tänker att jag inte hade lärt mig hantera motgångar, i uppväxten flydde jag hemifrån men när jag var vuxen med barn kunde jag inte fly hemifrån så jag flydde in i alkohol.
Det hjälpte ångesten och kunde frikoppla mig från att försöka reda ut. Jag drack och städade, det blev mitt sätt och att kontrollera min vikt. Jag måste ha fokuserat på fint hem och snygg kropp, det kunde jag kontrollera när jag inte kunde kontrollera det andra kaoset.

Några år senare hade kaoset lyckats lösas så på sätt och vis kan jag tro att alkoholen hjälpte mig att lösa kaoset, att få fly emellanåt och ta itu med kaoset däremellan var den vägen jag gick och det löste sig tillslut.

Sedan hade alkoholen blivit en del av livet som bara fanns där, den behövdes inte för att lösa något kaos men den hade etsat sig fast.

Jag hade blivit beroende. Jag hade inget att lösa med hjälp av alkoholen men jag var beroende. Jag drack alltid när jag var ledig och jag drack periodvis under arbetsveckorna. Kunde låta bli i perioder men sedan blev det under veckorna igen, trots att jag hade lovat mig själv att inte dricka när jag skulle jobba dagen efter. I bland sjukskrev jag mig en vecka för att unna mig en veckas ”semester” som jag kunde dricka på. Då kunde jag tänka lite ”charmigt” att jag leker alkoholist en vecka och tyckte det var mysigt, fixa och dona i hemmet och mysdricka samtidigt.

Tillslut blev det inte så mysigt längre, första dagen en sån vecka var som det hade varit innan, jag mysdrack och fixade men resten av dagarna var jag sliten, fick ta någon snaps för att orka göra någonting men mest blev det soffdrickande framför serier.
Tänkte att jag är så utsliten av allt så detta behöver jag. MEN jag hade ingenting som hade gjort mig utsliten. Allt var bra runtomkring mig, det var alkoholen som gjorde mig utsliten, ingenting annat.
Jag förstod bara inte det.

Att läkaren sedan sa utifrån mina prover som jag tagit för att jag ständigt var trött och inte förstod varför, att jag skulle vara alkoholfri i tre månader blev jag arg, inte på honom men för att han ringde mig på semestern och sa detta. Blev arg för att han förstörde min semester för nu kunde jag inte tänka på annat än att jag dricker förmycket. Analyserade det under två veckor, mådde fruktansvärt dåligt sista veckan och drack bara för att det var sista veckan. Inte för att jag ville, inte för att jag var sugen utan för att det var sista veckan och för att jag skulle orka göra någonting överhuvudtaget utom att ligga på soffan och kolla serier. Jag googlade mycket den sista veckan på alkoholrelaterade sjukdomar och mådde så fruktansvärt dåligt, trappade ner för jag blev rädd för att få akut abstinens. Till sista dagen hade jag smusslat undan ca 2 glas vin och 1dl sprit, det drack jag sakta på under dagen samt klippte sönder alla säkert 10-15 bib och hällde slattarna i ett glas, tömde sista dropparna från olika spritflaskor i den blandningen också och svepte.
Jag hade nått min personliga botten och jag viste att dagen efter var första dagen på 3 månader som nykter.

Hittade detta forum som öppnade upp för all hjälp jag kunde få och härigenom har jag fått boktips på böcker som jag läst och så otroligt mycket stöd och omhändertagande.
Detta forum är mitt AA.

Nu är det tre veckor sedan jag hade varit nykter i tre månader och jag kommer fortsätta vara nykter så länge jag vill, för jag får dricka om jag vill men om jag gör det får jag lida konsekvenserna av det och de konsekvenserna vill jag inte leva med.

@Metmasken jag tycker det är okej att överäta emellanåt, ibland blir det bara sånt depp och då hjälper det tycker jag.
Skönt att du fick komma ut idag, jag önskar dig acceptans i hur det varit och att du finner förlåtelse till dig själv❤️

Kram

@vår2022 Vad bra att du delar, att det även för dig kan dyka upp vinglas efter så lång tid. Och väldigt skönt att motorn är kasserad! Det är lömskt med beroende helt klart, och det behöver jag vara medveten om.
Har också varit i en lite utmanande jobbperiod. Bra men lite väl intensiv. Återhämtning är allt, sån skillnad det gör. Min yoga idag kändes som efter en helg på spa🙏🏼
Spännande med valp!! Min vovve är ca 1 år nu, så härligt med hund. Ger enormt mycket glädje🐶 Önskar dig en skön lördagkväll fina vän🤎

Ja men det gör vi @sattva! Vi hörs på mess 😍

Idag är jag ute på äventyr vilket känns härligt.
Andas lite frisk luft och se lite människor är medicin för själen också.
Har ju varit mer eller mindre sängliggande i två veckor nu, men nu har jag fått mig en rullstol så med lite hjälp tar jag mig ut iaf.
Barnen verkar också tycka om att jag kan vara med ute och det värmer hjärtat ❤️.
Tänk vad jag försummat och gjort dessa oskyldiga människor omkring mig ledsna genom min kärlek till flaskan, men nu hoppas jag på att det blir botgöring.

Idag är jag ute på äventyr vilket känns härligt.
Andas lite frisk luft och se lite människor är medicin för själen också.
Har ju varit mer eller mindre sängliggande i två veckor nu, men nu har jag fått mig en rullstol så med lite hjälp tar jag mig ut iaf.
Barnen verkar också tycka om att jag kan vara med ute och det värmer hjärtat ❤️.
Tänk vad jag försummat och gjort dessa oskyldiga människor omkring mig ledsna genom min kärlek till flaskan, men nu hoppas jag på att det blir botgöring.

@Se klart Men du Se klart, jag kommer ju upp 5,6,7 dec igen! Denna gång kurs m jobbet. Ses?❤️

@vår2022 Grattis till 13 nyktra månader! 🥳🥳🥳 När man får sådana flashar lite senare i nykterheten så blir man nästan lite ställd. Vad fan kom du ifrån?

Och sen minns man att så var det hela tiden back the days. På varje känsla - positiv som negativ, kände man att man värd ett glas vin. Unna sig. Fira något.

Det var ett jävla unnande och firande rent ut sagt. När det enda man behövde var vila, tystnad och god sömn. Så att hjärnan fick vila från intryck och läka.

Kram 🐘

Grattis på 60-årsdagen såhär i efterskott <3 Sett från min synvinkel är du ju bara barnet och ditt liv har nyligen börjat :-) Häng på, gör roliga saker bara för din egen skull, åk till ställen du drömt om, njut av att träffa andra på nykter kaluv (behöver ju inte nödvändigtvis vara intima relationer !), upptäck nya saker !

Kram <3

Advent ?
Och tjatet om vilken glögg som är bäst börjar :-(
Min historia med glöggen är ju en resa i alkoholens tecken. När jag väl började "gilla" (vilken otäck sötsmörja !!) så började också jakten på den starkaste som fanns på marknaden.
Efter några år med originaldrickat började jag spä ut den, efter ett tag rätt rejält. Och jag upptäckte att det gick kanonfint att spä med hembränt för den smaken slog inte igenom glöggkryddorna. Jag gick lite efter den gamla traditionen med kaffekask : Kaffe så att botten inte syntes, sprit så man såg botten igen.
Men magen blev ju helkass av smörjan.

Nu för tiden så är jag så glad för att slippa smörjan och propagerar så mycket jag kan för att folk ska fira en Vit Jul. Om man nu nödvändigtsvis måste fira jul.

Jag är noga med att ha ad-blocker på mina sidor men ibland slinker nån reklamgrej igenom. Nu fick jag ett erbjudande om paket över jul på ett hotell jag aldrig varit på och jag måste erkänna att det var sannerligen lockande ! Nu är jag inte hemma så detta året är det kört men jag ska definitivt använda det hotellet i sommar i samband med nån av min resor runt vårt vackra land. Alla priser har ju rusat uppåt men eftersom jag inte slänger pengar på alkohol så tycker jag att jag ligger på plus iaf !

Jag kommer att vara på en plats med goda vänner och det kommer nog att vara helt rent på sprit/droger men de kan festa så hårt så jag häpnar ! De är ju yngre än jag men jag häpnar över deras ork !! Ingen tvekan om att jag är den förste att vika in hovarna i sällskapet :-)
Och känslan av att vakna nykter efter sån festkväll är så go' !!

För övrigt ska det bli intressant att se hur alkoholförsäljningen kommer att vara i år med tanke på oron i världen ? Förhoppningsvis så sjunker den rejält !!

Ta en dag i taget forumvänner !

Hej,
Det låter hemskt med en man som tycker att alkoholen är enda sättet att roa sig. Om han själv inte har insikt är det nog tyvärr svårt att få honom att ändra sig. Och att han är verbalt elak mot dig är en varningsklocka. Vad är det som gör att du vill fortsätta leva med honom?

Tack @vinäger för att du hälsar på, ser fram emot att du ska hänga här lite mer? @sattva jag var i ”våra kvarter” härom dagen och tänkte på dig, och hur fint det var att träffas @sisyfos, välkommen fram! Dock har jag noterat att gula kappor inte alls är ovanligt denna säsong så det kan bli många frågor 🤗

Kallt som tusan på landet- men mysigt, eldar och gosar med katterna. Ska ta vara på dagen, vara här och nu så gott jag kan.
Kram på er! 💞

@majken_r Underbart! Vilken härlig dag du ska ha idag, utvilad och med ny energi. Njut och ha det gott❤️

Igår passerade jag 13 månader som nykter🌟. Hektiska tider på jobbet och som fortfarande relativt ny så krävs det en hel del energi och tid för att hinna med. Det blir en del övertid men det är också roligt och stimulerande. Det kommer att lägga sig och bli lugnare om någon vecka. Planering för nästa år pågår för fullt och som jag kan styra en hel del själv. Har massor av idéer men jag ska se till att jag får in luft och inte ett alltför pressat år. Jag trivs med jobbpucklar men sedan behövs tid för återhämtning också för att det ska bli hållbart över tid. Jag är mån om mitt privatliv och för att må bra gäller det att hitta balans mellan arbete och fritid. Kommer att vara ledig i mellandagarna mellan jul och nyår och det ser jag fram emot.

En viktig ingrediens är att kunna arbeta hemifrån några dagar i veckan. Jag kan koncentrera mig bättre då och jag har inte jättestort behov av social interaktion. Det är trevligt att ses några gånger i veckan och det räcker så för mig. Sen kan jag gå eller springa med min hund på lunchen och det är guld värt för återhämtningen och för den sociala interaktionen med min hund❤️. Att ha hund är ett stort ansvar och åtagande och den är så beroende av dig. Man är liksom det bästa som finns för en hund och den ledsnar aldrig på en😂. Han ligger bredvid mig när jag jobbar hemifrån och börjar pocka på för lunchpromenaden när klockan närmar sig 12. En rutin som vi båda gillar skarpt. Sen kommer det ett tillskott, en valp i mitten av januari. Det blir en annan form av passning och rutiner första året, men det ska bli härligt att få skapa ett nytt tillitsband med en ny liten varelse. Det ska bli spännande och se hur vår äldre hund reagerar nu när han har full uppmärksamhet helt själv, sedan vår andra hund fick vandra vidare till hundhimlen. Det ska nog gå bra.

En reflektion jag haft under min pressade jobbvecka. En kväll när jag jobbade sent och var tom i huvudet. Jag hade svårt att varva ned innan läggdags, då min deadline och att bli klar med en uppgift upptog så mycket energi och fokus. Jag ville stänga ned dessa tankar. Tog en paus och då flashade en förnimmelse förbi med ett glas vin framför mina ögon. Jag kunde känna lukten av vinet också. Vinglaset liksom seglade förbi min ögon. Va fan kom du ifrån liksom! Min beroendehjärna försökte få luft och försökte kickade igång en oerhört trögstartad motor med sina rossliga och rostiga kedjor och motorn ville inte starta vid varje försök. Ni vet hur det låter då öhöhöhöhöh! Motorn ville inte starta för den är död och tändstiften är borta! Förnimmelsen varade väldigt kort, knappt så jag lade märke till den. Va fan fick du luft ifrån!

Mindes snabbt att detta var precis ett sådant tillfälle när jag skulle suttit mig ner i soffan och dragit i mig en flaska vin för att tömma hjärnan på tankar och stress. Och sent på kvällen skulle det också varit. Men jag skulle också redan ha pimplat vin tidigare under dagen hemma och när jag gjort min uppgift och varit lite blasé. Min chef ville prata med mig digitalt med bild på, så där utan att vi planerat det och jag är så oerhört tacksam för att jag var nykter.

För att inte prata om hur bakis och full med ångest och skam jag skulle ha haft nästa dag, när jag skulle upp tidigt och medverka i ett föredrag. Inte skulle jag ha tänkt på det så värst mycket på kvällen med vinglaset i handen. Jag var ju värd att få koppla av efter min prestation och jag skulle ju bara ta lite, inte så att det skulle märkas dagen efter.

Tack och lov för att min beroendemotor är död och inte kan starta hur den vill längre. Jag är min motor idag och det är jag som bestämmer om just den motorn ska starta eller inte. Men den är kasserad och jag har andra motorer som spinner som en katt varje morgon de startar. Nu ska jag strax starta min löpmotor och får se hur många hästkrafter som går åt idag 😁.

Ha en riktigt fin lördag där ute❤️

@Sattva ja, är helt chockad! Vaknade typ nu, utvilad, underbart!😅 Strax frukost med ungarna och sen en yogaklass. Önskar dig en skön dag🥰

@Abraxa tack för svaret! 4 vita dagar är bättre än 3(om man ska vara positiv) Javisst är det ett gift. Jag märker tydligt att kroppen blir negativt påverkad e alkoholintag dagen efter..(segare att gå i uppförsbackar..orkar inte cykla i samma tempo mm)
Jag har väldigt svårt att stanna vid ngr glas vin..för mig funkar det bättre att inte ta ngt glas alls, I går var vi på musikquizz och det fanns tyvärr vin att köpa..det hade jag inte trott..så vips drack jag massa vin..men visst vi hade en kul kväll och vårt bord vann
Idag blir det Lussekattsbak med en tös jag är inofficiell stödperson åt sedan ska vi gå ljusvandring samt äta pizza( ja jag får ta sallad..har gått ner de kg jag åt på mig på kryssningen samt lite till Jobbar hårt med det! Hur har du det i helgen?

Hej alla, vi har det fint just nu..hoppas det håller i sig

Haha, SeKlart! Hämtpizza såklart!
Känns som vi har varit lite lika ibland i vår ambitionsnivå, eller vad det nu är, föreställning om hur orken ser ut. Skönt att du lugnat ner ambitionen om tjällnöl.

Så bra att jobbmötet gick bra också.
Och Nationalmuseum är verkligen fantastiskt tycker jag. Väldigt intressant och lärorikt och lätt att ta till sig. Tänk om jag ser en dam i saffransgul täckkapoa, jag kommer att tro att alla är du. ”Ser du klart på tillvaron” borde vara en lämplig öppningsfras”.

@gerbera@
Så bra att du hittat hit! Välkommen till forumet. Jag hade redan separerat när jag hittade hit, men var fortfarande medberoende då. Hade just loggat ut, då jag skrivit min "dos" för idag. Vaknade tidigt och ska laga mig frukost snart. Såg din fråga och loggade in igen. Ett kort svar på din fråga " jag insåg att jag inte skulle orka leva längre, då mitt ex tacksamt tog emot min generositet då jag försörjde honom i flera år och han fick allt jag hade av besparingar, investeringar och jag sålde även mina ägodelar för att jag lät mig bli uppäten". Så jag var på botten. Han ville inte flytta ut när jag önskade det, men jag lärde mig att sätta gränser till sist, vilket tog mig åratal och tack vare stöd från en psykolog. Mitt ex manipulerade mig skickligt. Nu andas jag min egen luft. Och jag behöver aldrig känna hans stinkande alkoholångor längre.
Jag har träffat en ny kärlek och att våga komma dit, krävde också en psykologkontakt. Men det är värt att investera i sig själv, om man inte får stöd av vården. Jag investerade i en utbildning till mindfulnessinstruktör för flera år sedan. Det var min verkliga räddning. Men så har jag haft turen att ha varit sjuk i en bipolär sjukdom i flera år. Så jag vet vad som krävs. För att välja hur man vill leva. Quick fix eller förändringar. Och genom att jag levde med en alkoholist så kunde vi inte leva ett vanligt liv. Jag la all min tid och pengar på att bli frisk. På att köpa min egen hälsa, eftersom det inte erbjöds inom vården.
Genom att meditera regelbundet ställde jag inte bara frågan, hur jag ville leva mitt liv. Jag svarade även på den genom att steg för steg, välja det liv jag idag lever.
Det första steget var att ta ett beslut.
Ta hand om dig.
Och gör det som du behöver.

Kul med ett inlägg Berra… å du skriver men ”för att inte röja min bakgrund håller jag tyst”. Fullt förståeligt, men det är egentligen så sorgligt. Jag tänker att det behövs röster från oss härinne som synar alkoholnormen i sömmarna. Och genomskådar roligheten i alkohol.
Ha en fin helg!

Men.hur tänker läkaren när han kläcker ur sig nåt så dumt som att du skulle kunna dricka på abtabusdosen? Herregud! Tur att du är klokare än så och 4 månader nu är fantastiskt + de förändringar du gör i livet i stort. Jag tänker att du har mycket nytta av att jobba med humöret och livet. Meditationen etc. Det är där man behöver hålla i sen, inte gradvis tillbaka utan regelbunden reflektion.
Så nog gör du jobb Onkle F. Ha en fin helg.

@Mike67
Välkommen hit.
Kämpa på.
Livet blir bättre.
Ta hand om dig

Åh vilken mysig adventskalender till dottern. Som vanligt så mycket kärlek och omtanke i er relation.
Ha en fin vilsam helg!

Jag fortsätter att använda detta forum som en ventil. Förr så pratade jag ganska ofta med människor om min egen resa, men jag har övat ett år på att inte prata om bipolariteten. Det är intressant att se vilken skillnad det är i möten med människor.
Varför jag pratade om det så mycket förr var för att jag ville upplysa. Och jag ville ha en dialog med människor om hälsa. Min "nya" pojkvän tycker inte att jag ska prata om mina diagnoser, då han vill att hans omgivning ska se på mig som den friska människa jag är.
Jag är inte längre sjuk, däremot så har jag kvar min diagnos. Jag har lärt känna den, som andra lär känna sina diagnoser.
Ok, poängen med det här inlägget var att jag häromdagen berättade om min bipolära resa för en grupp människor. Andra pratade om utmattning och kraschar, som hänt i närtid, för ett år sedan. Stora frågor kom upp!
Och jag har levt med dessa frågor i över 20 år så jag kunde inte hålla tyst och jag ville inte hålla tyst.
Det var så intressant hur det blev. Jag blev så omfamnad med kärlek och minns hur det var att berätta om min diagnos för länge sedan.
Jag minns att jag affirmerade förr, "en dag ska jag berätta hur jag blev frisk" och det var innan jag blev frisk. Affirmationer funkar för mig.
Den spontana delningen ledde till att jag gjorde en annan bra sak, för mig själv. Och jag inser hur läkande det är, att prata högt, i sammanhang där det passar.
Där man blir lyssnad på. Där man får en återkoppling. Där man blir sedd. Och där människor är snälla.
Så fint.
Jag är så tacksam.
För att jag tror på människor igen.
Människor som jag inte känner.
Jag har hopp.
Om att snart få ett arbete.
En trygg anställning.
Även om jag vet.
Att det kan ta ett helt år dit.
I den process som jag befinner mig i.
Men det är en bra process.
Tänker jag nu.
När jag tänker på att jag fastnade som medberoende i 11 år.
Och innan var jag väldigt sjuk i min bipolaritet.
Det var skov hela tiden.
Det gäller att jobba med sig själv.
Och det kanske var tur att jag sa upp mig själv.
När jag var sjuk i ett hypomaniskt skov.
För jag hade förmodligen dött där.
Om jag fortsatte.
Köra på.
I ett tempo.
Som var för högt.
Och riskfullt.
Man måsta landa.
När man måste landa.
På jorden.
Inte i den.
Nakna fötter mot underlaget.
Jord, sand, gräs eller grus.
Eller i vattnet.
På snö.
Kanske is.
Och bara jorda sig en stund.
För att sedan torka av.
Tvätta bort.
Eller värma upp.
Fossingarna.
Och krama träd.
Och känna doft.
Av årstiden.
Och bara vara.
Människa.
Glad. Ledsen. Arg. Sårad. Trött.
Spelar ingen roll.
Viktigast att vara medveten.
Om sina känslor.
Och stanna upp.
Och känna dem.
Och kanske göra det bästa för att uppleva.
Den känslan man vill ha.
God morgon.
Världen.
God morgon till dig som är här och läser.
Du tar väl hand om dig idag.
Minst ett leende.
Till dig själv.
I spegeln.
Och du lurar hjärnan som tror.
Att du är glad.
Och då sänder den signaler.
Om att du är glad.
Kom ihåg att tankar inte är sanna.
Vi tänker upp till 65 000 tankar om dagen.
Se på dem som är hjälpsamma.
När du behöver det.
Och när du orkar.
Kan du se på en tanke som kräver.
Mer.
Tid.
Energi.
Och krafttag.
Allt har sin tid.
Nu är nu.
Känn ditt andetag.
Hela vägen in.
Och hela vägen ut.
Och känn flera andetag.
Bara känn efter.
Hur din andning känns.
Så länge du vill.
Eller har tid.
Just nu.
Och då och då under dagen.
Där du är.
Det är så jag gör.
Och det är så jag är mindful.
Det är övningar.
På medveten närvaro.
Att vara uppmärksam.
Och känna medkänsla med sig själv och andra.
Är gratis.
Och kan göras var som helst.
När som helst.
Genom att öva.
Är det enklare att stå emot stress.
Och hantera sig själv.
I en värld.
Som kan vara utmanande.
För oss alla.
Vi behöver varandra.
Både här.
Och där ute.
Kanske några av oss passerar varandra.
I verkliga livet.
Utan att veta om det.
En häftig tanke.
Jag har flera av er med mig i mina tankar.
Alla ni som har hjälpt mig.
Tack tack tack!
Du är värdefull.
För mig.
Önskar dig allt gott.
En varm kram.
Ha en fin dag!

@Mamsen
Hej,
Jag har inte gjort stegen fullt och har ingen sponsor utan gör det i min egen takt. Fungerar bra ändå tycker jag.
Den första tiden var jag väldigt trött är underliggande sömn som måste tas igen tror jag.
Man får mer energi tycker jag, vaknar tidigt 7 dagar i veckan men ofantligt trött tidigt på kvällen.
Alla dagar blir samma en nackdel tycker jag.
Jag hade länge svårt för helger visste inte vad jag skulle göra av tiden och har tampats med om det var värt det.
Så här i efterhand var det faktiskt det.
Det blir bättre.. Kram

Finaste Vinäger! Hoppas du orkar få ihop dina tankar snart och skriver ett av dina uppskattade inlägg. Ja, din tråd är helt outstanding i ups and downs och jag kände verkligen igen ditt förhållande till alkohol. ”På och av”. Jag tror att det har en annan grund än bara beroendet och alkoholdjävulen i sig, men att de såklart samspelar.
Hopppas det lugnar ner sig nu efter din turbulenta höst. Ha det fint!

Åh så kul att du tittar in Vinäger! Ja, jag kände ju igen mig i ditt sätt att dricka. ”Av och på” liksom. Och så otroligt långt ifrån den person man visar upp, eller är skulle jag vilja säga. Vi får höras mer sen. Du står mig väldigt varmt om hjärtat.

@linneamaria
Hej,
Du får varningssignaler. Tro på dem. Han blir arg och du kan inte längre diskutera alkohol med honom. Otrevlig och fula ord. Stor igenkänning på det. Jag ägnade så många år på att vara medberoende utan att förstå det, då jag själv hade fullt upp med att bli frisk från psykisk ohälsa.
Jag tror ändå att jag skulle gå igenom min resa med mitt ex, som var ett oerhört lidande, men även mycket viktiga samtal för min del. Då jag fick en bipolär diagnos för mer än 20 år sedan så var det inte enkelt att leva och vara öppen med den. Han lyssnade, när han drack. Därför lät jag honom dricka. Och det var inte förrän jag blev frisk och kunde klara mig utan mediciner som jag såg nyktert och klart på livet med honom.
Eftersom jag ville bli en mamma så var det viktigt för mig att välja att leva en sund livsstil utan undantag. Jag nådde mitt hälsomål, men inte målet att bli en mamma.
Den tiden är passerad. För att jag valde att pröva förändra honom i flera år. Jag trodde att när jag kunde bli frisk, så kunde även han bli det, från sin alkoholismen. Men det jag inte visste då, var att vi fungerade olika.
Han älskar att känna ruset från alkoholen.
Jag avskydde att känna ruset från hypomaniska skov i bipolariteten. Något jag fick första gången av antidepressiv medicin. Och dessutom orsaken att jag insjuknade.
Och jag valde att jobba med mig själv.
Det gjorde inte han.
Då.
Vet inte hur han lever idag.
Jag har ett nytt liv.
Men för att jag skulle få mitt nya liv, så behövde jag gå en instruktörsutbildning i mindfulness.
Det var i mina meditationer som jag "vaknade" och förstod vilket ansvar jag hade att guida mig själv til, hur vill jag leva mitt liv.
Och några år senare, lever jag det liv som jag vill leva.
När jag började lyssna inåt.
Som du verkar göra.
Fortsätt med det.
Och ta det stöd du behöver.
Det finns så många vägar.
Prata med en kurator, präst, psykolog, en vän, eller dig själv.
Meditera gärna.
Beroende på din erfarenhet, så kan det vara bra med ett bollplank i den processen.
Det kan vara svårt att möta sig själv.
Men det är det enda sättet att själv få svaren, som man vill ha.
Och det tar den tid det tar.
Ta hand om dig på alla sätt.

@Silver-räven
Jag läser och känner med dig så oerhört. Mitt ex valde alkoholen. Det var betydligt större mängder än jag kände till. Han drack öppet och de första åren förstod jag inte hur mycket han drack. Jag kämpade med att bli frisk från psykisk ohälsa och när jag väl blev frisk och kunde sluta med alla mediciner så kunde jag se klart. Han var alkoholist. Och jag kunde inte fortsätta med honom, men han vägrade flytta. Min resa från upptäckt till att sätta gränser tog flera år. Nu lever jag ett nytt liv. Och har en frisk relation med en ny man. Men det tog mig några år att landa, bearbeta och känna tillit att det skulle finnas någon för mig. Det var inte heller lätt att våga möta en ny kärlek. Jag valde att ge mitt ex pengar, då jag trodde att han skulle "lyckas" med sina projekt. Han bodde gratis och jag gav honom allt.
När han flyttade så fick jag veta en del saker, som jag inte visste.
Det tog mig tid att förstå, dels genom detta forum, att han var så sjuk i sin alkoholism och allt som var viktigt för honom var att få sin alkohol tillgodosedd.
Till varje pris.
Än idag har han inte förstått, att jag försummade mig själv.
Därför är dörren stängde till honom.
För jag har ett nytt liv.
Men jag hade den på glänt i några år, då jag såg på honom som en vän.
Men jag kunde ge hans alkoholism näring.
Och det är något som jag inte kan göra något med.
Det är som det är.
Jag vet vad sjukdom innebär.
Har själv varit sjuk i bipolaritet, men lärde känna mina triggers och såg till att hålla mig frisk med sunda levnadsvanor, som fungerar för mig.
Jag vill leva ett gott liv, som jag gjorde innan jag blev sjuk.
Han älskade första glaset alkohol som han drack vid 20 års åldern.
Han vill dricka.
Det kan vara så svårt att förstå, en annan människas val.
Idag kan jag inte förstå att jag ens har älskat den människan.
Jag älskade bilden som jag uppfattade honom.
Vi var konstnärssjälar när vi möttes.
Men han blev sjukare i sin sjukdom.
Och jag blev friskare i min sjukdom.
Då jag förstod att jag har ansvaret för hur jag ville leva.
Och genom att hans pengar tog slut.
Och jag inte dricker.
Så var vi mycket isolerade från omvärlden.
Jag skrev.
Och reflekterade.
Gick i skogen.
Och pratade med professionella.
I åratal.
Blev stark.
Och vågade.
Igen.
Jag lever varje ögonblick.
Och är så tacksam.
För att jag väljer mitt liv.
Idag.
Ta hand om dig på alla sätt.
Och ta stöd om du behöver det.

@majken_r Hoppas du har fått sova riktigt gott! ❣️🌟🌸

@Se klart Ha en riktigt skön helg!!❣️🌟💫

Har varit hemma från jobbet idag, imorse kände jag mig förkyld, sen på eftermiddagen kändes det lite bättre för att sen kännas konstigt i kroppen och huvudvärk.. nu vet jag inte hur jag mår riktigt.. är nog mest trött och slutkörd tror jag..
Kan immunförsvaret bli sämre första tiden som nykter? Hur har ni andra upplevt det? Är ni friskare som nyktra? Min energi verkar inte riktigt vilja komma tillbaka, eller så är det bara segare denna gång. Har några kilon att gå ner också, men det verkar svårt.. Gjorde en gastric sleeve för några år sen, har gått upp ca 4 kg senaste halvåret men de verkar sitta.. måste se över mina portionsstorlekar eller nåt. Usch! Vill bara få tillbaka min energi, jag som brukade gå promenader nästan varje dag - är knappt inte ute alls nu..

@Lonely Man så bra att det fungerar för dig! Gör du stegen med en sponsor? Kom till steg 11 sist.. men tror jag blev lite skrämd av allt man skulle göra varje dag.. Har bara varit på ett möte den här veckan, får se om jag loggar in imorgon eller på söndag

Hej! Jag har en sambo sedan 4 år tillbaka. Han har sedan vi träffades druckit ganska mycket och han är uppvuxen med en pappa som dricker mycket också. Min sambo tar varje tillfälle han får till att dricka öl. Han jobbar oftast borta under veckorna och är borta söndag-torsdag, men ibland händer det att han blir ledig längre. Om han blir ledig från jobbet en hel vecka, då sitter han framför datorn och dricker måndag-söndag, till den grad att han blir full. Jag tycker inte att det är normalt, oavsett om man är ledig att sitta och dricka sig full på en tisdag mitt i veckan. När jag konfronterar honom så blir han arg och förnekar att han har problem, för han dricker ju inte när han jobbar. Han har sagt vid ett flertal tillfällen att han inte tycker att livet är roligt när han inte får dricka, han tycker inte att det är roligt att spela tv-spel om han inte får dricka öl samtidigt. För mig är det ett varningstecken, när man säger att det inte går att ha roligt utan att dricka sig full.

Jag kan inte längre diskutera alkoholen med honom för att han blir så arg, han har även blivit otrevligare och otrevligare och kallar mig fula ord. Jag vet inte längre vad jag ska göra, har någon tips?

Är så vansinnigt trött, och sömnig. Haft en riktigt slitsam vecka. Men nu är jag äntligen frisk och inatt hoppas jag få sova riktigt gott. Behöver det. Behöver också få komma igång med gym och yoga. Få energi och kraft. Rutiner. Ser så fram emot att vakna i morgon. Nykter och klar. Det bästa jag vet. 🙏🏼

@annacananda Blir väldigt berörd av ditt inlägg, av ditt mod. Så fantastiskt fint få att ta del av hur du tar hand om dig själv. ❤️

Jag lider med dig, så sorgligt att hon väljer alkohol framför livet. Du har kämpat så länge och försökt hjälpa. Nu tycker jag du gör rätt i att hjälpa dig själv. Styrka till dig!

@Vinäger Tack snälla för dina fina ord❤️. Idag var en sådan dag som började lite snett men slutade bra med dina ord😁. Ska bli spännande att höra om din process framöver💕

@Himmelellerhelvette, jag har skämmas kudden hårt över huvudet just nu, för så här mycket onödigt vet jag inte med mig jag ätit förut, allt från godis och sockerdricka till middag och mera sött på det.
Men nykter är jag 💪🏻.
Du har alldeles sant i det där att vi mår dåligt efteråt om vi ger efter, det i sig skapar ju en del av spiralen man vill ta sig ur, lurig sjukdom det här.

Plötsligt så händer det!
Nej, jag har inte vunnit på lotto. Jag har vunnit mitt liv åter. Friheten. Och jag förstår det mer och mer. Idag så var jag tillsammans med en nära och skulle fika. Vi mötte en gammal klasskamrats mamma, som jag inte har sett på ca 30 år! När jag förstod vem hon var, så reagerade jag med att nästan börja gråta och jag sa "jag vet inte varför jag reagerar såhär, men nu kommer tårarna". Och ikväll så har jag bakat en del. Jag har lyssnat på musik och umgåtts med mig själv i mitt kök i mitt hem. I det som är mitt. Och när jag stod med varmt vatten och diskade upp och kände händerna i värmen, så förstod jag plötsligt min reaktion. Denna mamma till min klasskamrat levde med en alkoholiserad man. Jag har aldrig pratat med henne om det, jag har aldrig pratat med mina föräldrar om det, men alla visste i klassen. Att klasskamratens pappa var alkoholist. Och det var som att jag förstod vad jag hade tagit mig ur när jag såg henne.
Och jag tror att tårarna var en slags lättnad. Jag känner mig lättad. Fri. Och tacksam.
Trevlig helg till er alla som kämpar och ni som har blivit fria.
Oavsett hur det är. Så går allt att förändra. Till det liv som man önskar. Ett steg i taget. En dag i taget.
Allting går.
Var det inte så Pippi sa, eller!?

Vill instämma med flera föregående talare; du är otrolig på att peppa, läsa in vad andra behöver höra just då, informera utan att trampa på tår, berätta om dina erfarenheter på ett mycket ödmjukt sätt. En riktig tillgång här. 💗 Kram

@annacananda Vilket fint och rörande inlägg. Kan känna igen mig mycket i det du beskriver i processen om att finna mitt äkta jag. Att våga låta din sårbara varelse få komma fram och visa sig utan skydd och med tiden få växa sig så stark att du kan stå upp lite mer för dig själv och våga vara känslig utan att bli överkörd.

Du beskriver det så fin med att, precis som vi inte kör bil när vi druckit alkohol måste jag föra mig själv fram genom resten av livet i nykterhet. Precis som att man kan inte ge sig iväg på en resa om man sitter kvar hemma. Man måste ta klivet ut på en resa för att kunna upptäcka omvärlden, nya platser, nya upplevelser, nya intryck, värdera om och komma till nya insikter. Möta sig själv, interagera med sig själv, trösta, omfamna och försonas med sig själv. Smärtsamt och energikrävande men oerhört meningsfullt och givande. Jag förstår vad du menar. Och jag är helt övertygad om att du kommer att möta världen på ett varmare och öppnare sätt i framtiden utan att göra våld på dig själv. Mitt i allt är det en spännande resa att nyfiket utforska.

Ha en fin första advent❤️

Kom på att jag skulle skriva att jag också känt suget att bara dricka för ruset att få komma bort en stund men gör vi det mår vi riktigt skit efteråt, det tänker jag alltid på. Det som sker efter, när fyllan släpper.

Kram

@Metmasken Hur har dagen gått? La du dig och tryckte i dig en massa mat?

Kram💕

Freeeeeedag!
Hade ett första samtal med en annan arbetsgivare igår. De som headhuntat mig, jag har ännu inte börjat söka. Men iaf, det var ett trevligt möte och de hade sin värdegrund i just kompetensutveckling. Något jag nu förstår har puttat ner lön till andraplats. Så jag håller mig nyfiket positiv tills nästa samtal på måndag.
Har såklart en hel riskanalys kring detta i bakhuvudet och jag behöver få svar på en del saker. Kommer inte gå med på en provanställning, inte eller en projektanställning. Så vi får se vad de kan erbjuda där :)

I övrigt var jag hos läkarn idag och tog lite blodprover. Vill gärna veta om medicinen jag käkar påverkar kroppen negativ eller inte, och eftersom den svenska sjukvården är som den är så har ingen uppföljning g skett sedan 2018. Men det är nog bra ändå, för om det finns någon påverkan på tex lever nu så är det garanterat medicineringen. Vilket är intressant :) vi märker.

Jobbet gick helt okej men jag pr lite stressad och orolig för hur jag ska komma i mål med en sak. Har en plan men vet inte om den är good enough. Där märker vi oxå. Ska försöka att inte tänka på jobb under helgen och vara ledigledig.

I kväll ska jag dricka varm oboy. Det blir nom. Inte mycket mer att rapportera.
Träningen igår gick så jävla bra. Märks att jag börjar få kraft nu. Så skönt. Det gjorde mig glad 😋

Ta hand om er!
/Ella

@Vinäger Tack! Och visst är det så att man själv gör jobbet, oavsett vilken väg man väljer.

@Bina86
Hej.
Lider med dig.
Känner igen mig i det du beskriver. Det är svårt att sluta men det går.
Jag skulle vilja rekommendera dig att gå på ett AA möte om det passar dig du kommer att tas emot av öppna armar och du kommer inte att känna dig ensam. Jag hade inte klarat det utan den gruppen. Livet blir bättre..
Ta hand om dig

@Mamsen
Hej.
Bra att du är nykter.
Jag har gått på AA möten under 6 månader gör det fortfarande men nu bara 1 dag vecka.
Det hade aldrig fungerat om jag inte gått på AA. Det fungerade helt fantastiskt på mig och jag träffade människor som jag inte trodde fanns samt du blir inte dömd, men ge det en chans och prova gärna olika grupper så du känner dig trygg. Det är okey att bara lyssna behöver inte säga något.
Ta hand om dig

Tack @Se klart, än tycker jag det är mysigt men det har inte blivit så mycket egentid dessa två första dagar som jag planerat, fick ryka in på jobbet idag med men det känns helt okej 😊

Ingen A hemma vad jag vet, om det finns något är det min mans men jag tänker inte leta.

Jag ska ha tillit till hur processen löper fram med jobb🥰

Kram

Hej, vad bra att du skriver här, det har hjälpt många. Och bra att du är ärlig och vill förändra. Det finns ett program här på Alkoholhjälpen man kan göra. Jag fick rekommendationen att börja med tre månader nykter och sen utvärdera. För mig har livet förändrats, mår så mycket bättre nykter och har inte längre lust att dricka. Så våga bli nykter och ta tag i situationen. Och om du orkar, berätta för din fru, det är så mycket värre om hon kommer på dig med att smyga.

Påminn dig själv om varför du väljer att vara nykter. Ingen tvingar dig. Du får dricka när du vill, men då väljer du också de konsekvenser som följer. Fundera över vad du riskerar om du dricker. För så länge det där vinglaset känns så viktigt så bör man inte ta det tror jag. Man kanske klarar det en gång, men det vanligaste mönstret är då att man tror allt är under kontroll och då kan man ju ta ett glas igen. Och igen... Lite som rysk roulette, spelar man tillräckligt många gånger så vet vi hur det oundvikligen går till slut. Läs om din tråd från början, äg ditt beslut.

Jag har levt med en kvinna i mer än 30 år. De första åren ver bra och vi reste en del tillsammans. Att hon var glad för att dricka var ingen hemlighet men det gjorde inte så mycket när vi satt tillsammans och tog ett par glas vin en lördagkväll. Mwd åren kom också mina misstankar om det kanske smygdracks när jag jobbade natt, vilet jag gjorde ganska många år. Vid något tillfälle hittade jag urdruckna läskflaskor som stank av billigt vin. När jag frågade så kom sabbt förnekelsen från hennes sida. Jag började nog se ett antal tecken på att allt inte stod rätt till mej samtidigt började jag även ljuga för mig själv. -Detskulle nog bli bättre omvi pratade im det och det blevdet också. Flera dagar... Sedan var det dags igen. Jag försökte få henbe att ibse att hon behövde hjälp men då blev hon arg och fönekade detta. Vi hade även riktigt bra samtal där jag försökte förklara hur jag mådde när hon drack. Att jag ofta hade en klump i magen när jag skulle köra hem från jobb. Hon lovade att det skulle bli bätyre och att vi skulle kämpa tillsammans. Så höll det på under alla år jag jobbade natt. Till slut började jag må dåligt. Jag sov inte och var konstant trött och sliten. Jag kände mig mer och mer frustread ju längre tiden gick. Det gick så långt till slut att jag tappade aptiten och vikten. Även min chef och kollegor såg min personlighetsförändring. Efter mycket stötande så sade jag till henne att jag ville skiljas och att detta baraberodde på hennes drickande. Dagen efter pratade vi igen on sade att hon ville kämpa tillsammas och att hon inte var berädd att geupp allt vi byggt upp ihop. Jag gav henne en sista chans och att vi skulle göra detta. Det börjar ju närma sig jul och vi skulle fixa lite mysigt i huset. 2 dagar senare nör jag kom hem på eftermiddagen så var allt frid och fröjd. Hon var ledig och hade börjar julstäda och jag kollade ljusstakarna. Ubder kvälken ville hon vila en stund så jag satte mig vid datorn och såg nåt på netflix. Vid 9- tiden hörde jag att hon var vaken och stökade med kaffekokning så jag gick ner för att prata en stund. Jag upotäckte direkt att hon var full. Hon stod och vinglade o höllsig ien dörrpost. Hon sluddrade och förnekade än en gång att hon druckt trot att det var så uppenbart. Jag gick direkt och packade min väska, sa till henne att henbes absolut sista chans var förbrukad och att jag inte längre klarade av att se henne när hon vsr full. Jag meddelade att jag körde hem till ett av mina syskon och att jag skulle ordna ett snabbt boende samt att jag inte skulle komma hem igen Detta är två veckor sedan... Under tiden jag bott i kaposäck har jag kunnat ta reda på hur mycket hon köpt på bolaget. Det var mellan 2 o 3 boxar i vecka som mest. Det framkom även att hon haft något slags samröre med en annan indivi En man som bor i samma kvarter som vi. Man hade delat vinboxar och det hade skickats ett antal större och mindre slantar dessa tv0 emella. Det skall tilläggas att detta ären petson som är känd för att supamycket och det är dessutom en som jag inte känner mer än till namnet då min fru nämt att hon visste vem detta var sedan tidigare i livet... Jag blir naturligtvis både arg ledsen upprörd på samma gång och när jag skickade ettmeddelande till henne att jag visste allt så fick jag bara till svar: OK. Skickar efter skilsmässopapper på måndag!

Så så sant @andrahalvlek
Alltihop. Inte minst detta med att känna efter vad som är lagom. Jag har också haft en väldigt social vecka och det tar på krafterna även om jag inte är sjukskriven det minsta (men ska inte heller bli).
Jag tror iaf jag måste tänka på att min ålder skapar lite andra förutsättningar. Jag fyller snart 58 (!!) Känner mig väldigt aktiv men efter tre kvällar med hämt av barn och vän-umgänge så vill jag inget annat än att vila.
Så man kan jobba sen 🥰
Ha en fin kväll, kram 🌱

Ett sug ligger o pyr idag vet inte varför men så är då fallet.
Suget är inte att jag längtar efter just min svaghetsdricka utan mer av ruset , suget vill bara bli berusad ligga o vara lagomt yr och i en annan värld en stund.
När man läser vad man själv skriver ser man hur dumt det framstår men det är så nära man bara kan skriva sanningen.
Tar det minut för minut vill helst att klockan ska slå stängningsdags för alla affärer så är ett slag vunnet iaf.
Har tur att jag inte är mobil själv,för då hade jag suttit och kört runt i cirklar just nu.
Funderar på att ligga o bara trycka i mig mat eller nått så kanske det släpper.

@Natalia , jag hör dig: du är färdig med den här skiten!! Hör också vad du säger när du inte kan lova något. Det är en process som är ganska kringelikrokig, lik förbannat så är den påbörjad och kommer att leda till något bra!! Kram och ha en fin helg✨✨✨

Bra idé @Natalia !! Ska framför allt plocka fram julstjärnorna som skall hänga i fönstren. Har några stycken med fina mönster och färger✨✨✨ Planterade om en amaryllis häromdagen, aldrig gjort förut, nyfiken på om den kommer gilla sin nya jord och kruka. Så det är nog det jag kommer att fokusera på; stjärnor och växter 🌟🌺

Lite dyster några dagar. Kanske bara lågtryck. Jättekänslig för väder. Men vi gick en tur på nu ganska framkomliga trottoarer och åt lunch på kinesisk buffé. Nöjd so far. Lite allmänt jäkt några dagar- nu måste jag återta min grundrutin att skriva 1 1/2 -2 timmar varje eftermiddag.

@annacananda Vilket fint inlägg, jag blir helt tårögd. Jag ser den kaxiga 16-åringen framför mig. Jag har nämligen en sådan inom mig också. Jag är egentligen så otroligt naiv och godtrogen, och då blir man lurad och hånskrattad åt om man umgås med fel sorts människor. Då krävs det en hård kaxig yta - och att man snabbt kan ge svar på tal. Vilket jag har gjort, och fortfarande gör när det krävs.

Jag har dock med åren lärt mig att ta mina strider, att inte alltid stå längst fram på barrikaderna. Att det nu på jobbet pågår en stor omorganisation, där jag i allra högsta grad är inkluderad, utan att jag har ett jota att säga till om är verkligen inte likt mig. Det känns otroligt ovant, men det känns samtidigt helt okej. Allt blir som det blir.

Jag känner ett otroligt lugn i just det tänket: Allt blir som det blir. Kan jag påverka? Då gör jag det, här och nu eller senare då det passar bättre. Kan jag inte påverka? Då får jag låta det bero. Jag behöver inte ens gilla det som sker omkring mig, men jag kan lära mig att förhålla mig till det nya.

Det ska bli otroligt spännande att följa din fortsatta resa - fortsätt skriv om det, snälla 🙏🏻

Trevlig helgkram 🐘

@annbe20 Hej, så trevligt att se dina inlägg när jag tittade in här. För mig är läget status quo, fyra vita dagar varje vecka men har tyvärr ingen riktig motivation just nu att ta nästa steg (fem vita). Trots att jag vet att det skulle vara bättre för min hälsa. I övrigt ser jag - om jag ska vara helt ärlig - inga avgörande fördelar med fler helvita dagar. Jag dricker ju aldrig ”in i kaklet” och undviker att bli bakis, även om kroppen kan kännas lite seg nästa dag. Det är ju ett gift!
Hur har du det nu? Adventsmys behöver vi, bara synd att det är lite för varmt.

Känner mig lite sliten, men det är ju fredag så det är inte så konstigt. Även denna vecka har jag varit delvis uppbokad tis, ons, tor kväll. Det är på något sätt en kväll för mycket. Plus den jobbiga bilresan hem från spat i måndags, som liksom gjorde att jag började veckan på minus vad det gällde energi och ork.

Idag ska jag ta det så lugnt som jag bara kan, för sen blir det julmarknad, köruppvisning, julbord, teaterbesök och julpyntande hela helgen - och även chattande söndag kväll kom jag just på. Pust. Så jag ligger här i sängen och chillar, klockan 12 åker jag och jobbar mina fyra timmar - och sen är det bums tillbaka till tv-soffan och chilla. Vila först, jobba sen.

Jag har en rolig helg framför mig, men även roliga saker äter energi. Men de ger tillbaka energi också, små energigivande bloss av innerlig lycka över vad livet har gett just mig. Jag är inte så rik på saker och pengar, och inte heller i status och antal vänner, men de relationer jag har är genuina och kärleksfulla, väldigt tillitsfulla. Jag tänker i första hand på den mycket goda relation som jag har till båda mina barn ❤️ Och det är egentligen det enda som är värt något. I min värld.

Kram 🐘

Jag vill också tacka för alla fina ord och stöttning från alla. Även om jag inte ens velat "behöva" logga in på denna sida så är det så oerhört viktigt att kunna "prata" med er som vet vad man går igenom. Här har det inte druckits sedan lördag kväll och oj vilken skillnad på både beteende och humör. Dock har vi bråkat lite då jag kan vara väldigt hård. Tror att det blir så när man fått nog. Jag vill vara respektfull, men kan inte hålla mig hela tiden. Speciellt när min man inte alltid tänker på vad han säger. Tycker själv att jag oftast gör det, men har kanske dålig självinsikt 🙈. Vill dock inte vara en dörrmatta någonsin mer. Vet att detta inte är hållbart i längden om vi båda är taggarna utåt. Hoppas att det lugnar ner sig, men allt ligger väl på ytan nu. Nu låter det säkert som att vi bara bråkar, men mestadels av tiden är vi sams. Summa sumarum, ett misstag och så går vi isär. Som jag nämnde finns inga mellanting. Känner mig "trygg" i mitt beslut och i det att jag har ett gäng med familj och vänner, som tar emot mig om allt faller. Hoppas ni alla får en bra helg ❤️

Idag är det fredag och den goda känslan av att vara klar håller idag med. Ska juletidspynta lite i helgen och det kommer ge en mysig känsla.

Önskar en trevlig helg ❤

@Abraxa. hej hur går det för dig? Här går det bra..Det blir adventsfix här idag samt långpromenad med kompisens hund..vår har ju grav artros i knälederna och klarar inte 6 km..I kväll blir det musikquizz med mat i en lokal förening här. Önskar dig en fridfull advent!

@ABCXYZ
Igenkänning på den, dvs hur man vaknar upp med goda intentioner och hur de sakta men säkert senare försvinner till förmån för det där satans vinmyset...

Vi är alla olika och hur vi ska bete oss för att få ordning på drickandet - eller helt sluta - är nog ganska olika. Men nu är du här och berättar om ditt problem, känns som ett mycket bra första steg.

Hur känner du inför helgen?

Jag tycker du ska återvända till din lilla, lilla mikroskopiska kärna av självrespekt och börja där. Och jösses vilken respekt jag har för dig som krigar på. Nyanserar, reflekterar på ett sånt fint sätt i dina inlägg. Jag var tvungen att läsa om hur lång tid det är kvar av din behandling, 6 månader drygt. Det är både kort och lång tid. Jag tycker att det verkar vara en otroligt oprofessionell terapeut om hen blandar ihop dig med andra.
Jag är övertygad om att vi med alkoholproblematik är ganska olika och att mycket av forskningen och till viss del de 12-stegen utgår från en viss typ med ganska gravt missbruk. Och med vissa personlighetsdrag som i alla fall jag inte alls känner igen mig i. Så gottgörelse, skuld och skam, ja troligtvis nödvändigt om man har haft en relativt egoistisk personlighet och har tendenser att gå in i sig själv och sätta sina egna behov i första rummet, men om man istället har varit sådan som inte känns vid sina egna behov, skäms för dessa, undviker att be om hjälp, får skuldkänslor av att inte må bra istället för att projicera sitt mående på andra, då kanske det blir helt fel att kräla i stoftet. Där har man redan varit.
Nu vet jag inte alls hur du är, men jag har inte tagit så mycket plats hos andra med mina känslor och behov. Jag gick till en kurator en period, mycket intressant att kunna prata om sig själv utan att få skuldkänslor för det, men under dessa sessioner fick jag även höra om kuratorns bekymmer. Såklart! Eller inte, men det är ju sån jag är.
Varför skriver jag det då, jo jag tänker i att ett sånt personligt möte som du har med en behandlare så finns det mycket för den ansvariga i situationen att beakta. Min terapeut borde inte ha låtit mig komma undan med att prata om hennes bekymmer, det var ju inte därför jag var där. Din behandlare har en och samma lösning för alla och kan inte hålla isär vem hen pratar med. Det känns inte så professionellt. Och vem blir du då i den situationen? Full med skuld och skam och en känsla av misslyckande för att du inte riktigt förmår att leva upp till kraven och vara en toppelev.Men du kanske inte kan vara en toppelev? Jag tittade efter vilka de resterande 12-stegen är och om behandlaren har förväntningar på hur man ska vara för att ha nått vidare så kanske du ändå inte lyckas prestera just det. Vem vet? Och då måste man leva med det och acceptera det.
När jag jobbade som mest med min nykterhet så kändes livet väldigt tungt en period, jag var så innerligt trött och fast jag hade kapitulerat och tagit hjälp så var det liksom inte lättare och ingen flyktväg fanns längre. Jag fick en ”uppenbarelse”, men den handlade mer om ”Hjälp dig själv, så hjälper dig gud”. Det blev till att skrapa ihop sig själv och hitta livsstrategier.
Om jag tänker på det du har skrivit i olika inlägg Blenda så borde du ha mer än en liten gnutta självrespekt. Du har tagit tag i det, du har fortsatt i behandlingen, du har haft (eller har) mycket stora prövningar runt dig men kämpat vidare. På forumet är du väldigt nyanserad och reflekterande i dina inlägg.
Om det under dina 6 månader som återstår av behandlingen läggs förväntningar på dig som du mår dåligt av att inte leva upp till, så är behandlingen kanske inte vad du behöver längre. Kanske var den aldrig rätt? Men du har försökt och har gjort det bästa av situationen. Du har lärt dig mycket, det är jag övertygad om. Kanske klarnar allt under de här sista stegen, men det låter som att du skriver att du inte känner att du vill vältra dig mer i skuld och skam och jag tror att det är sunt. Som ibland när man ber någon om ursäkt för att det har uppstått en situation när det krävs för att man ska komma vidare och personen i fråga inte flyttar sig en millimeter och istället vill ha alla rätt och man ska rullas i tjära och fjädrar… jag tänker att det finns en situation i mitt liv när just det skulle ha varit lämpligt, men i de allra flesta situationer så har det varit rimligt att känna att även jag har gjort så gott jag har kunnat. Ursäkt ja, tjära och fjädrar nej. Jag tror att det handlar om att också acceptera sig själv och sina tillkortakommanden. Har de drabbat andra är en ursäkt på plats, men att be om ursäkt för nåt man inte känner kan inte vara rätt eller meningsfullt (om det inte är för att det krävs för att komma vidare i en relation). Så låt din inre kärna av självrespekt växa. Du behöver faktiskt inte leva upp till behandlarens förväntningar. Jag tycker du är beundransvärd som kämpar vidare och inte ger upp, men det måste leda framåt tycker jag. Oj, oj oj, längt inlägg!

Kul att du hittade hit, Himmelellerhelvete. 💗 Efter en turbulent höst, känns det som om jag hittat hem. Skriver mer om det när jag fått ihop mina tankar och orken finns.

Kram kram

Godmorgon
Tyvärr eller vad man ska säga finns inget iq-skydd mot att bli beroende eller missbruka. Jag skulle säga att merparten av alla här är smarta människor med krävande jobb (och privatliv). Sen sitter vi där med vårt mys eller vår stress och fyller på med vin.
Skämmas är inte så verkningsfullt men att logga in här, läsa, och framförallt lära sig om hur hjärnan påverkas av alkoholen- är en bra start. Sen måste jobbet göras- att sluta. Varje dag. Precis som Kennie skriver så lättar det ganska snabbt och livet blir lättare att leva. Välkommen hit! 🤗

Se klart, vad roligt att läsa om nya utmaningar i livet. Tack för att du fortsätter att på ditt eget ödmjuka sätt beskriva livet utan alkohol. 💗

Kram kram

Skickade en del hälsningar i går och letade efter dig, innan jag insåg att du håller till här på måttlighetssidan, vilken jag nästan aldrig läser. Tack för att du finns och nyanserar, allt är inte svart eller vitt. 💗

Kram kram

@majken, helt rätt hade du, det blev en toppendag 🤗
Så skönt med fredag (som alltid)
I em mot landet där jag inte har varit på ett par veckor, adventspynt och middag hos grannarna står på listan.
Idag har jag en viktig deadline så jag behöver sätta fart här. Ha en fin dag allihop! Kram 🥰

Mitt äkta jag.

Mitt äkta jag, den jag varit sedan barnsben är en känslig varelse. När jag möter människor jag inte kan läsa av, människor som jag upplever som osorterade och oberäkneliga blir jag rädd.

Det behöver inte vara så att andra upplever samma sak och jag förstår nu att allt är en upplevelse av mig och mitt inre när jag blir rädd. Först nu förstår jag varför jag har dragits så till allt som handlar om trygghet på jobbet. Läst böcker om hur man skapar en organisation som inte är just, rädd. Drivit frågan om att all måste få vara trygga för att vi ska kunna utvecklas. Jag har drivit och drivits av min egen rädsla. Ibland med framgång men för det mesta har det blivit konflikter jag inte kunnat lösa. Jag har tagit till flykten när energin varit på väg att ta slut.

Under mitt liv har jag ofta varit rädd. Under en lång period, under hela högstadiet, var jag rädd dagligen. Det var en riktigt tuff skola jag gick på och för att stå ut (överleva) lade jag på lager efter lager av skinn, attityd, fasad, uppnosighet, frost, kyla till den milda grad att det blev en del av mig. Ingen vuxen kom till undsättning, ingen lyssnade och vi levde vilda västern i korridorer, källarutrymmen, på toaletter. Lärarna sprang till lärarrummet när det blev rast och syntes inte till annat än inne i klassrummet. Mina föräldrar hade fullt upp med sig själv och sina problem, där fanns inget skydd att få. Klasskamrater bodde i familjehem, hade kriminella föräldrar, någon åkte in på anstalt i nian, LVU visste jag vad det var när jag var 14 utan att jag själv var föremål för insatsen.

Jag fattar nu! Jag fattar vad det gjorde med mig. Så mycket mer än vad jag någonsin har kunnat ta på eller förstå. När helvetet var slut var jag också slut. Ett sabbatsår och lyckan att få jobba i ett projekt under ett år. Där och då packade jag ner alla mina känslor, alla mina upplevelser. Jag ryckte på axlarna och gick vidare. En brådmogen 16-åring som hade tappat all tillit till vuxenvärlden och helt övertygad om att det är bäst att se till att klara sig själv. Jag fattar nu!
Det har legat dolt under en massa andra känslor, minnen, övertygelser, bortförklaringar och vad som är värst är att det har bagatelliserats, rationaliserats bort. Förpassats ner i mitt omedvetna förflutna och där har det ibland pockat på, velat få ett erkännande, smärtat och skavt när situationer som påmint mig om mitt sår knackat på.

Jag fattar nu vad vinet har gjort för mig!!

Nu gick det inte längre - nu först är jag så trygg att jag vågar titta på vad som skapade alla mina försvar, min kyla, min sarkasm och allmänna inställning till livet.

Först nu vågar jag låta min sårbara varelse få komma fram och visa sig utan skydd. Hon får bara komma fram i trygga miljöer men med tiden hoppas jag att hon ska få växa sig så stark att hon kan stå upp lite mer för sig själv och våga vara känslig utan att bli överkörd. Det är den resa som ligger framför mig. Den resan har inte utrymme för att dricka mer alkohol. Den resan måste göras nykter. Precis som vi inte kör bil när vi druckit alkohol måste jag föra mig själv fram genom resten av livet i nykterhet.

Det här är så smärtsamt och så energikrävande samtidigt som jag någonstans kan se en mening som känns viktig inom mig. Svårt att förklara. Det är bara en upplevelser inom mig än så länge. Kanske kan jag möta världen på ett varmare och öppnare sätt i framtiden utan att göra våld på mig själv…

Det här kommer att ta lång tid och mitt tålamod är inte det skarpaste så det är den största utmaningen just nu. Att våga stanna och känna i kroppen, våga sitta i oron till att börja med bara för mig själv och med närmsta familjen.
En tid…

Kram till alla som är här och söker sin väg!
🦛

@Åsa M
Tack för bra och kloka ord. Just nu känns det som att allt gått så fort och jag hinner inte med själv. Min kraft går åt till att jobba och ta hand om tre barn själv. Tre barn som saknar sin pappa. De får träffa honom men han är inte så intresserad av det. Han isolerar sig och hör inte av sig till barnen.
Jag sitter i ett dilemma med att ta hjälp av kommunen också. Jag arbetar kommunalt på en position där jag känner många på socialtjänsten och trots sekretess litar jag inte på att det inte kommer fram. Dessutom jobbar jag i samma lokaler som Soc. Kan man ringa en närliggandes kommun?
Jag har pratat med de äldre barnen om att pappa är sjuk och behöver ta hand om sig själv just nu. Jag har även sagt att han måste dricka mindre alkohol.
Jag blir så trött av tanken att det här inte kommer ta slut. Eftersom vi har tre gemensamma barn kommer jag vara orolig tills de är vuxna och kan ta egna beslut.

Jag tänker att jag själv ska gå och prata med någon men min tid…. Det känns som att den inte räcker till just nu. Men, jag försöker vara snäll mot mig och landa i att det inte gått så lång tid än.

@Allegra @Andrahalvlek @Himmelellerhelvette @Se klart

Tack för era Grattis och besök i min tråd! 🥲🥲🥲 Jag blir rörd av att finnas med i ett sammanhang som är så öppet och utan dömande! Så mycket värma och förståelse genom en skärm! ❤️❤️❤️

@miss lyckad Grattis lite i efterskott! Vilken härlig start in i nästa årtionde!! 🌸❣️😍

Skulle säga att ni båda är bedragna. Innan man knäckt nöten kring alkohol och hur lurade vi blir kring denna drog är alla förlorare. Tror säkert han är en fin man. Bara det att han är kidnappad. Jag tror få vill vara missbrukare. Däremot är det vanligare att skammen blir ledstjärna än sunt förnuft.

Om du vill kan du ju säga att han är välkommen tillbaka om han ser till och faktiskt visar att han vill bli nykter. Väljer han att ducka & förneka ger han bort sig själv till förnekelsens "paradis" och kommer leva ett fullt liv baserat på lögner. Går det med men svårt att bli lycklig med någon som väljer att leva i lögn. Vem lever man med då?

Att komma ur alkoholens klor sker inte på autopilot. Det är ett hårt jobb och samtidigt ett jobb som väldigt snabbt ger utdelning bara man bestämt sig för att inte ta fler glas. Redan efter en månad visar sig tydliga effekter som bara blir mer och mer framträdande ju längre tiden går. Stora jobbet är att lära känna sig själv. Otroligt intressant resa mot liv baserat på äkta frihet.

Ditt inlägg är intressant. Du känns väldigt klarsynt. Om du klarar att separera hans problem och inte tar över dem tror jag det finns en god chans att lösa det hela. Du behöver inte lägga locket på för att skydda. Det gör man så väl själv...

Din idé att visa flaskan är helt ok tycker jag. Tror dock det är viktigt att göra det med stor respekt för den skamkänsla detta genererar. Alltså att på riktigt visa att du bryr dig & vill väl. Sedan är det nog precis lika viktigt, om man nu väljer att ta den rollen, att göra klart för sig själv och sätta tydliga gränser för att inte ta över någon annans dåliga mående & beteende. Till sist är det han som måste göra jobbet. Det räcker dock långt som stöd att visa att du inte dömmer ut honom och att du vill att han fixar detta. Att visa att det är ok att stupa så länge man inte givit upp utan faktiskt inser sina problem och vill förändra sin situation. Tusen bortförklaringar ger inget... Han måste jobba bort lögner och in med sanningar istället. Viktig del i nykterhetsarbetet. Lögner hör till beroende & sanningar nykterhet.

Se till att göra det till en vana att prata om allt oavsett hur svårt det än verkar vid en första anblick. Ett ömsesidigt förtroende och att man faktiskt litar på varandra blir ju viktigt för att en relation ska utvecklas. Att gå runt och gömma för varandra är nog aldrig en gynnsam strategi. Han bör ju kunna prata med dig om sitt beroende. Att gömma flaskor går ju på tvärsen med respekt för sig själv och de man lever med. Det är ju att begå våld på sin egen kropp och sina relationer.

Tack Mulletant för en liten hälsning, det var längesedan jag såg dig på forumet.

Jo jag finns kvar men min aktivitet har väl lugnat ner sig något på forumet.
Alkoholen tar inte längre upp hela mitt liv, och det är jag tacksam för.
Den finns där och påminner mig dessemellanåt.
Senast igår tror jag de nämnde alkoholhjalpen på morgonteven, och då plingade det till i min lilla skalle, fy Berra vad du har varit slarvig med nya inlägg.
Jo jag har inte så mycket aktiva inlägg om just Alkoholen längre, den upptar inte så mycket av mina tankar.
Det har mest blivit vardagliga livet det som sker utan alkoholen, saker som man kanske hade glömt bort när livet tidigare bara kretsade om nästa intag.

Jag blir dessutom extra glad när jag såg att Dee var tillbaka efter år av frånvaro.
Det blir lätt att man tappar lusten när många av de frekventa och gamla forumisterna sakta försvinner, Adde är alltid kvar och aktiv, hej Adde!

Min deppighet efter att gått in i väggen är också helt borta sedan länge tillbaka, så jag söker inte heller så mycket tröst i mina inlägg.
Läser jag tillbaka så ser man hur vilsen jag var i mitt tänk just då.
Nu lever jag mitt " i väntan på pensionen" liv, ett mellanliv mellan familjelivet och återgång till ett mera stillsamt liv som morfar.
Mitt vilda liv ligger bakom mig, och jag har redan börjat lära upp yngre förmågor på jobbet som ska ta över mitt ganska så avancerade jobb.
Jag är fortfarande den som klurar ut de svåraste felen och är redan gammelmannen bland ungtupparna som slår dem med hästlängder.
Men avstånden blir kortare vartefter de lär upp sig att tänka på ett mer utanför boxen tänket, vis av erfarenheten.
Men jag har svårt att komma ihåg grejer som jag har utfört, de minns de andra.
Jag skämtar och försöker hålla en god atmosfär på jobbet, trots att det ofta är väldigt stressigt och tufft.
Kroppen börjar också säga ifrån, allt är inte lika lätt längre fysiskt.

Jag accepterar min ålder men samtidigt beklagar mig över att jag inte är samma person i den evigt unga Kroppen, sinnet känns mycket yngre.
Om ett par månader tragglar jag in i det sjätte decenniumet men men hjärnan släpar efter ca 20 år.
Om ett par veckor ska vi ha julfest med jobbet och alla på jobbet är förväntansfulla, det pratas mycket om hur kul de ska ha bara om det serveras tillräckligt med alkohol...
Jag suckar och tänker, det är inte där det roliga kommer fram, det kommer inneifrån, mentalt och inte ifrån rusdrycker.
Dessa tankar kommer också ifrån en person med mycket livserfarenhet, men för att inte röja min bakgrund så håller jag tyst.
Folk som inte super är tråkiga och på något sätt misstänksamma att de ska röja dem som dricker.
Jag får ofta den känslan men har börjat vänja mig vid den, jag suckar och tittar dem i ögonen med en trött blick, ungefär som om "..ska vi ta det här ifrån början"
Den blicken får dom att vilja byta samtalsämne ganska så ofta.
Men är de redan packade, så hjälper ingenting, då är det bara att börja plädera för döva öron, eller helt enkelt ge upp.
Och det är det jag oftast gör numera, ger upp, orkar inte ta striden.
Var och en gör som de själva vill, och jag vill inte, kan inte, ska inte osv.
Det enda jag inte säger är får inte, vadå får?
Jag bestämmer över mitt egna liv, den enda gången jag inte gjorde det var när jag drack.

Så stolt nykterist är jag fortfarande, men jag har slutat övertygat de andra.
De får naturligtvis höra min version om de frågar snällt och om jag är på humör.
Viktigast är det nog för de som har börjat tvivla på sin förbrukning, då blir jag exalterad.

Det börjar lacka mot jul, snart ska det drickas glögg och snapsar till julbordet, blandat med öl och vin, det besvärar mig inte så mycket.
Finns det andra hyggliga alternativ så är jag nöjd, då finns det omtanke.

Imorgon är det fredag, den bästa av veckans arbetsdagar, då lever jag alltid upp.
Helgen är mina bästa dagar, då rår jag min egna tid.

Berra

Hej,
Klokt att du ser igenom försöken från beroende hjärnan. När man tänker så mycket på att dricka så tror jag det är ett tecken på att man inte borde.. Och nu är barnet litet, men om du vill vara nykter när hen blir större är det nu du måste göra jobbet. Planera istället något jättegott att äta på nyår, efterrätt, alkoholfritt bubbel. Och bestäm redan nu att du inte ska dricka.

Hej! Vad bra att du börjat skriva här. Finns många högutbildade och högpresterande här på forumet. Man vet i teorin vad man borde göra, men som du skriver så lockar det där vinet och så blir det ännu en misslyckad dag. Tills det inte blir det längre- det går att sluta, och för många är det en enorm lättnad att sluta. Svårt i början, men ganska snart släpper ångesten och fördelarna med att vara nykter börjar märkas. För en del räcker det att läsa och skriva här, men för många är det också bra att få hjälp av vården, tex samtal eller medicin mot sug. Läs runt här och börja med att ta en nykter period och landa i det, så får du utvärdera hur du går vidare sen.

11 dagar 23 timmar 33 minuter.

Kram Lil storm, välkommen hit, häng här, håll kvar. En dag i taget. En stund. Sen lättar det, lovar. 🥰🥰

Tänker också på dig @blenda
Skickar tankar över horisonten som inte hjälper värst mycket men hoppas hoppas att det snart lättar. Stor kram 🌟💞

Åh @hoh jag tycker att det låter ljuvligt med egen tid och jag tror det blir bra. En sak jag alltid är noga med om jag är ensam (och alltid annars också) är att jag aldrig har halvdruckna (druckna av nån annan alltså) flaskor runtomkring. Häller ut. Jag skulle ju aldrig ta ett glas- men jag vill aldrig få hybris i relation till beroende och missbruk. Farlig materia hela livet.
Jag önskar dig ljuvliga dagar, du har en bra plan och många viktiga saker att stå i (julpyntet tänker jag främst på 🤗)
Låt också tiden göra sitt-beslut och tankar kring jobb och framtid- där behövs fler moment än att ”tänka fram” saker och ting- jag har lärt mig av @sattva, tillit!
Kram 🥰

Hej! Jag är ny här. Känns overkligt. Jag som har så många poäng i matematik, fysik och annat. Hur kunde jag hamna i en så svår alkoholproblematik att jag inte ens vill erkänna för mig själv? Jo lite erkännande är det ju att jag loggat in här. Å att jag vågar skriva. För jag vill ha hjälp. Jag dricker säkert en flaska vin varje kväll, men undantag av de dagarna då då det blir två flasor eller noll flaskor. Känns hemskt. Varje natt och morgon startar jag med att, nu.. nU...Nu... NU... NUU!!!! Nu Djävlar!! Jag vet ju. Vet ju. Ändå... När eftermiddagen kommer o jag börjar laga mat inför kvällen, så..mmmm ett glas vin till matlagningen...Å sen..MMM några glas till för att kolla av maten, för att njuta av maten, å några efreåt för att just njuta efteråt å m"mysa " av mitt läge. Hjälp mig!

Hej @Vinäger!
Läst igenom en del av din tråd, en väg jag aldrig hört talas om, häftigt att det funkar för dig eller är du helvit nu? Du skrev ”helvitt vs alkogel”

Kram💕

Första dagen ensam har gått fint🥰
Blev förvisso ingen ledig dag från jobbet men det kändes bra sen har jag tränat, handlat, städat och avnjutit a-fritt bubbel och öl❤️
Nu njuter jag av lugnet och varvar ner framför brasan med tv:n som sällskap i bakgrunden och läser här på forumet🥰

Jag hoppas innerligt det @gros19 ! Men jag tycker han tar på det så lätt, det är jag som gråter och gråter medan han håller skenet uppe. Han har förlorat mig, sina bonusbarn, huset… ändå verkar det än inte vara konsekvenser nog. Blir SÅ ledsen!
Jag vill ju ha tillbaks den fina man som finns där, men inte med alkoholen som ständigt orosmoment.

Tack för alla Grattis, värmer oerhört mycket❤️💫..Vad fint om jag kan inspirera andra, såsom ni och andra inspirerar mig. Idag och egentligen redan första året, försvann det jobbiga, med att leva nykter. Jag har ju tursamt nog några omkring mig som har gett råd, och som jag har bollat synpunkter med, om beroende och missbruk. Även ni alla som skrivit till mig, ger mig insikter som är viktiga i livet. Tack till er alla på Forumet❤️Även om någon av er ” gamla” finns med på något hörn. När det var svajigt i mitt liv, med exmannen som drack, efter vår skilsmässa, så fanns det fina stabila stödet här. Kram till alla som läser, ni är grymma!! ⭐️⭐️⭐️

@Åsa M det var lugnt ett tag, jag trodde verkligen att han hade förstått. Men nu har det druckits varje dag igen, han dricker sig full på kvällarna och åker sedan iväg och jobbar dagen efter. Oftast kör jag på morgonen då vi ska åt samma håll och jag kan släppa av honom efter vägen. Ibland önskar jag att han fastnar i någon poliskontroll så han får se hur roligt det blir.
Jag går under snart känns det som, en dag var jag på väg att ta barnen och sticka men var ska man ta vägen? Hotell? Stugan?

Håller på och dividerar med mig själv angående nyår ”kanske ska dricka några glas bara, det är ju ändå nyår” men det är ju preciiiiiiis så jag inte ska göra. Nyårsafton kommer inte att uppfylla de kriterierna som jag vill för att ens överväga att dricka, framförallt har jag inte barnvakt och då SKA jag inte dricka så det blir inget av med det, nej, nej NEJ. Men barnet är ju så litet, bara två år och kanske ändå om jag…håller hjärnan på och försöker argumentera emot men NEJ. Absolut inte. Hoppas det är färdigdiskuterat snart för jag kommer bli helt matt om detta ska hålla på en hel månad till, suck. 😞

Godkväll @Allegra

I helgen blir det legitimt att julpynta lite. Ska du också passa på?

Kram 🥰

Söstra mi, brukade vi säga. 💗 Saknar våra diskussioner, men är glad att du hittat din väg och mår bra. Du vet ju, det finns många sätt att göra rätt på.

Kram kram

Du är bedragen och lämnad. Din sambo valde alkoholen så din känsla är helt rätt. Du skriver att han inte förstår att alkoholen är ett bekymmer, men det gör han men förnekar det. Så mycket skam förknippat med beroende. Eftersom missbruk/beroende inte handlar om logik fungerar det inte att vädja till förnuftet. Ett beroende är helt styrt av känlorna och det finns ingen logik i det. Negativa konsekvenser är det som oftast får människor att förändra sin situation. Så här tänker jag och hoppas du kan ha någon nytta av det.

Haha, Götet ska det förstås vara, liksom ett litet uppehåll mellan kramarna. 😁