Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek wrote:"Det handlar om att identifiera sig som en person som inte dricker alkohol. Då är det lättare att avstå från alkohol. Till slut är man tacksam och glad över att man slipper dricka - livet är ju fantastiskt!"

Det där är klokt. Och jag tror en stor del av mitt problem finns där. Jag har väldigt svårt att identifiera mig som icke drickare. Hela mitt vuxna liv har jag snarare sett mig som en dekadent livsnjutare som prioriterat goda mat och goda drycker högt. Nästan alla människor jag sett upp till (författare, journalister, musiker, en och annan kock) har varit rätt långt från renlevnadsmännikor.

Trots antabusen och trots att jag varit nära att förlora min familj så tänker/känner jag på något plan att jag bara har tagit en paus.

Och visst - att supa till 4-5 ggr per år är ju inte så farligt på pappret men det blir ju aldrig bra. Börjar jag dricka så håller jag på i flera dygn. Tills jag inte orkar längre och/eller är så fylld av skamkänslor så det blir ohållbart.

@EbbaiHulu .Då får du bestämma dig & välja något gott A-fritt i glaset.Imorgon vaknar du & slipper bakfylla & är klar i huvudet & frukosten smakar gott!

@Stinalotta 👍😄👏.Bra ide’

@Domtrast Jag har ingen erfarenhet av antabus, men jag har hört att det är bra som ”krycka” inledningsvis.

Man måste dock jobba med att påverka sitt undermedvetna jag, det är där alla vanor och ryggmärgsreflexer bor. När vi pluggar nyktra fakta (böcker, poddar etc) gång på gång på gång påverkas till slut vårt undermedvetna - och vi förflyttas så sakta från ”får inte” till ”vill inte”.

Kan tipsa om ”1%-metoden, små förändringar, stora resultat” med James Clear. Finns på Storytel. Där ger han ett exempel. Två män blir erbjudna en cigg. ”Nej tack, jag försöker låta bli att röka” svarar den ena. ”Nej tack, jag röker inte” svarar den andre. Vem av dem har störst chans att avstå?

Det handlar om att identifiera sig som en person som inte dricker alkohol. Då är det lättare att avstå från alkohol. Till slut är man tacksam och glad över att man slipper dricka - livet är ju fantastiskt!

Kram 🐘

Sorglig läsning. Så här kan du inte ha det!

Du skrev att du förlorat ditt boende? Hur bor du nu? Hoppas du inte bor hos mannen som knarkar och misshandlar dig?

Vi bor i Sverige som skall föreställa ett av världens bästa länder gällande skyddsnät. Du måste tänka på dig själv och få hjälp!
Nu vet jag inte hur gammal du är men gissar att du är runt 40 endast? Alldeles för ung för att kasta bort ditt liv. Du har många fina år framför dig om du vänder det här!

@Lady175 Hur har du det? Saknar dig!

@EbbaiHulu nämen fy så jobbigt att inte få sova! Jag sover visserligen också som en kratta, men lyckas ändå få ihop några timmars sömn. Tack för inblick i mötena. Låter verkligen bra! Smart att lägga ett möte redan nästa vecka, tänk vad härligt att få berätta att helgen varit bra & utan alkohol. Har du någon plan inför helgen för att inte hamna där med ett glas i handen?
Jag tänker att jag ska försöka hålla mig sysselsatt. Städa & träna. Kanske unna mig lite godis, köra en sväng med bilen. Men ändå finns den där lilla rösten i huvudet ”ett glas kan du ju ta”. Men den ska tystas ner!!

@Molnet låter som en härlig & bra plan. Är ju värsta lyxen att kunna ta bilen på utflykt en kväll, med alkohol inblandat är man ju fast hemma. Tror jag ska köra en liten sväng ikväll, bara för att jag kan!! 😂

Jag äter antabus sedan ganska exakt två år. Att ta det steget satt långt inne, men det kom till en punkt där jag inte längre kände att jag hade något val. Jag har en sambo som jag älskar och en liten dotter som är det allra finaste barnet i världen och som förtjänar en nykter pappa.

Till saken hör att jag gick till beroendekliniken på eget initiativ. Jag har inte blivit tvingad av mitt jobb.

Men trots att jag har hållit på med det här i två år så får jag med ojämna mellanrum (ca 3 månader) ett enormt sug efter att få festa till det igen. Jag tycker att jag förtjänar det. Jag börjat planera och fuska med medicinen och sen super jag till i ett par dagar. Den första dagen går oftast rätt bra och är trevlig, men det går snabbt över styr och slutar med enorm ångest och ånger.

Nu har jag precis haft en sådan period under sista semesterveckan. Jag började dricka i måndags och slutade igår och mår vedervärdigt idag. Och jag är inte ute efter att någon ska tycka synd om mig, men jag vet inte hur jag ska undvika att hamna här igen. Jag hade en kollega för ett antal år sedan som var nykter alkis och narkoman. Han beskrev det som att han efter en periods nykterhet nådde en punkt där han inte längre kände att han inte fick dricka utan han började känna att han inte ville dricka. Jag har nog alltid haft en naiv tro att om jag bara sköter mig länge nog så kommer jag att nå den punkten, men jag gör ju aldrig det. Tvärtom. Ju längre jag lyckas hålla upp och sköta min medicin, desto mer sugen blir jag på att unna mig ett snedsteg. Jag har inte ens särskilt roligt när jag dricker längre. Det känns mörkare och ledsnare och mer destruktivt för varje gång. Ändå kommer jag några månader senare att lyckas övertyga mig själv om att det är en bra idé igen.

Är det någon som känner igen sig i det här? Hur kom ni isf förbi det?

@Kikkis Hm hm.Det låter inte bra.Förstår att du har det jobbigt.Du skriver att du har vårdkontakt & testat antabus & får B-vitaminer.Du skriver att du vill få hjälp & komma bort.Har du varit i kontakt med kommunen.De kanske kan ordna hjälp på behandlingshem & eftervård?Har du diskuterat det med beroendevård?

@Kikkis Det här låter inte bra. Man behöver inte vara rik för att komma bort dock. Jag är verkligen det sämsta exemplet iof, åker jag bort för att försöka koppla bort vardagen så dricker jag konstant. En sak jag har börjat fundera på är om det är rutiner jag inte kan bryta och det låter lite så på dig med. Jag läste dina första inlägg och det låter verkligen som att du är en maskin.

Jag hade aldrig pallat att träna och supa sju dagar i veckan samtidigt. Du har ju grundintresset för träning där redan, har du övervägt att fjällvandra eller liknande en hel semester, ensam? Det kanske låter överdrivet, men jag tror att det är ungefär något sånt som skulle kunna få mig att nyktra till i några veckor. Mer eller mindre avskärmad, långt ifrån närmsta systembolag. Samla tankarna under tvång.

Då har det gått ett halvår till.

Jag skulle säga att ingenting förändras. Spiralen är inte nedåtgående, utan spikrak och konstant. Om en spiral nu kan vara rak?

Jul och nyår kom och gick. Sen kom våren, sommaren, första halvan av semestern. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att precis som tidigare så har jag inte haft en enda urspårad fylla i den meningen folk tänker på det, trots att de varit många. Säkert ett hundratal små och stora berusningar bara i år. Jag testar i perioder att sluta veckodagarna, vilket funkar rätt bra med vissa undantag. Sista dagen innan semestern smygstartar man naturligtvis. Sen var det två veckors konstant rus i stugan, och sen direkt tillbaka till jobbet. Efter två veckor är man förjävla trött på ölen alltså, men på något sätt resettas den känslan på bara några få dagar.

Nåväl, jag har nu arbetat i tre veckor och om en vecka är det dags för två veckors binge igen. Det vankas utlandsresa och festival.

Ibland undrar jag, vad klassas som problem? När jag växte upp så var det alltid detta: om du låter bli att göra något du vill för att du är full eller inte kan motstå spriten, då är det kört. Men om allt man vill göra går att göra full då? Då har man väl aldrig problem?

Det är något fundamentalt fel i det påståendet.

Obs: mina värden är inte alls bra längre. Läste just igenom mina tidigare inlägg, oj det var ljuva tider det!!

Får b12-injektioner. Mina barn bor inte länge hos mig. Ja det kan verkligen gå åt helvete allting 😂😂

Hej hopp. 5 år senare. Minns inte ens hur många år jag druckit längre. Går på Ewa-mottagningen men inget funkar, jo Antabus men visade sig att jag är kraftigt allergisk mot det. Träffade vad jag trodde var mitt livs kärlek… men svåra kokain-psykoser och regelbunden misshandel tyder väl på motsatsen. Lyckas inte ta mig ur. Lyckas inte med någonting. Livsgnistan är väldigt låg. Var nykter i förrgår - EN DAG!! Mådde så bra dagen efter, sprang personbästa på milen och livet var fint igen. Nu tillbaka till misär, bråk och bråka i trapphuset. Förlorade bostad förra året pga detta ja alltså livet är piss!?? Trots att jag vet att det blir bra typ DIREKT utan alkohol. Önskar att jag var rik. Vill verkligen bort, behandlingshem, jag behöver det. Kan inte detta själv. Någon som vet om det finns något stipendium eller likande?

Är döende jag vet det. Men vill inte dö! Har en dotter jag älskar. Någon som vet?

@galaxenn .Det svaret du tänkt ut till de som undrar duger fint.Jag mår bättre när jag inte dricker.Punkt.Mer behöver du inte säga.

@danisa glömde nog tagga dig… lite svårt att navigera här på sidan just nu 🙈

Tack för att du skrev! Hur länge har du kunnat låta bli att dricka? Vad säger du till dem som frågar varför du inte dricker? Tänker mycket på min omgivning då alla vet att jag verkligen älskar att dricka vin.. känns jobbigt att säga som det är… men man kanske bara ska svara att jag mår bättre att inte dricka?

@galaxenn
Känner igen mig så och vet att många här I forumet känner igen sig. Man vill så gärna vara som andra men det går inte. Om jag dricker så vill jag bara ha mer. Har nu kommit fram till att för mig är det lättast att låta bli.
Forumet är fantastiskt. Jag känner att det finns så mycket stöd, förståelse och värme här.
Så välkommen hit. 😊

Hej,

Jag har länge och nu senaste månaderna funderat mycket över hur jag dricker… i mina gener och arv förekommer alkolism på båda sidor. Jag känner mig rädd för jag vill kunna vara som alla andra som dricker måttligt men klarar det sällan… jag känner skam och har döljt detta så länge men nu känns det som att jag måste ha en förändring men jag vet inte hur jag ska klara det… vet inte om jag behöver hjälp eller hur det ska gå till… ville nog bara skriva av mig för att se om det finns fler nya här inne?

@Stinalotta Tack! Dag 4 idag och sov typ inget inatt och det var jobbigt men eftersom min rådgivare berättade om olika symptom visste jag ju orsaken.
Jag hittade den här rådgivningen på kommunens hemsida. Tänkte att jag skulle testa. Första mötet gick mest åt att prata om min situation. Igår var andra mötet och då pratade vi lite om hur det gått ( och det har gått skit dåligt eftersom det varit semester) Men nu är jag taggad och hon berättade om olika symptom och hjärnans funktion i detta. Min största utmaning är just nu helgen så vi har bokat ett tredje möte redan nästa vecka för att följa upp hur det gick.
Hur går det för dig? Jag fick tipset att lösa om post akut abstinens. Det kan jag rekommendera,det finns massor om det!

@Molnet. Bra tips men funkar nog inte för mig. Jag går aldrig ut, utan gubben och jag har myskvällar med allt men jag smygdricker när han inte ser. Jag behöver nog medvetgöra honom....

@Stinalotta .Jag kör med alternativ fredags-&helg- mys.Lagar god mat, dukar fint.Väljer något A-fritt i glaset.Till det trevliga nyktra aktiviteter / utflykter.Undviker barer,restauranger,uteserveringar osv.Kvällstid.Triggar mitt sug för mycket.Pub bytts ut mot en fika på café’/ gelateria.Det är inte myset & det goda i livet som ska bort.Innehållet i glaset som ska väljas med omsorg.A-fritt.

@EbbaiHulu bra jobbat! Modigt att ta hjälp utifrån! Hur går ett sådant möte till? Vad pratar man om? (Jag förstår ju att det är alkohol förstås, haha…men jag tänkte mer hur det är upplagt). Jag har det bra, inget sug alls än så länge. Men snart helg & då infinner sig nog suget. Är så mycket vana att få ta sig en öl när det äntligen är helg. Men vi får ersätta alkoholen mot något annat helt enkelt.

@Molnet wrote:"Var stolt över dig själv.Du gör ju bra val för knopp & kropp."

tack jag försöker tänka så. Lite tufft och tråkigt just nu bara men jag kämpar på! :)

@Dan_Måne .Var stolt över dig själv.Du gör ju bra val för knopp & kropp.Det vill säga att du skippar A.Din kropp håller på med avgiftning,utrensning & läkande.Är man van att ge knoppen ett rus så kräver beroendehjärnan det genom att signalera sug.Helt normalt.Beroendehjärnan får ingen belöning & har abstinens.Det är många gånger verkligen superjobbigt att sluta med A.Man är i början av den nynyktra fasen rätt länge.Mycket längre än man tror.Det talas det inte så mycket om.Men vill man ha en förändring måste man acceptera det.Under tiden får man ta god hand om sig själv.Ta hjälp av HALT.Jag tycker att den är bra att använda förebyggande.Se till att äta regelbundet & dricka mycket a-fri vätska(H)Acceptera starka känslor & andas en stund när de uppstår(A)Se till att ha sällskap & inte vara ensam för långa stunder samt njuta av egentid(L)Se till att få sömn. Ta pauser & vila mycket.(T) Därtill är promenader,rörelse i natur/ parker/ kolonistugeområden helt outstanding med dagsljus & frisk luft.Samt lägga till lite enkla saker att förströ sig med.Läkning & ändra på livet är en stor förändring som tar tid & är tålamodsprövande.Ingen Quick fix alls!Men med acceptans,självmedkänsla & tålamod kommer du att fixa det.Ett steg i taget.En dag i taget.

Snart helg igen. Känns faktiskt lika jobbigt med det som det var förra helgen.
En sak som jag tycker är jobbigt är att det ska ta sån jäkla tid. Varje dag känns jobbig nu. Inte så att man inte fungerar som människa men att tanken på alkohol liksom ligger i tankarna nånstans hela tiden. Det känns sorgligt att veta att jag inte kommer att kunna öppna en öl i helgen. Som om en vän man umgås med ofta rest bort.

Jag vill inte vara i "början" av mitt alkoholstopp/paus. Jag vill att det ska ha gått en 7-8 veckor redan. När man läser eller hör många människor berätta om deras liv som alkoholfri i något år så låter det ofta.
"de första månaderna var jobbiga - men sen blev det jättebra, håll ut."
"Kan jag så kan du"

Jättepeppande såklart men Jag försöker liksom klara av andra veckan!
Jag vet att det blir bättre för annars skulle ingen klara det men dom där första veckorna är inte roliga.
Fan vad jag avundas människor som inte har det här problemet. Som kan träffas och käka nåt och ta en öl eller ett glas vin och sitta och prata på en uteservering och känna att det är bra sen utan att känna att man måste fortsätta tills man är full.

Jag längtar till en tid då man inte behöver känna obehaget att man inte har tillräckligt med alkohol hemma. Att man planerar sin helg efter när man ska dricka.
Att åka till affären och köpa några folköl - utifall i nödfall det man har inte skulle räcka trots att det står 10 st 50 cl öl i kylen.
Att slippa smygöppna en öl under en handduk när ungdomarna är hemma så dom inte hör "pschht" et. Efter 3-4 öl bryr man sig inte.

Usch, vad jag föraktar mig själv nu.