Senaste kommentarerna i forumet

jag kom att tänka på en sak... visst sjutton är det ändå bra mycket bättre att ha det skit på jobbet och bra i sin flock än tvärtom. Det är ganska många som har tvärtom...
Så klart, helst har man det bra överallt eller åtminstone hyggligt på jobbet, men ändå. Njut av din helg och var j.....t stolt över dig själv! / mt

Ja, min arbetsvecka var verkligen slitsam, satt sista på jobbet och bara ...satt...
Var helt tom i pallet och förmådde mig inte att göra ett förbannat dyft, men jag satt av min tid i alla fall...

Väl hemma på fredagen var jag både trött och grinig, och vi som skulle ha samkväm med våra grannar, det var inget bra!
Det fanns ju inget avkopplingsmedel för mig, utan fick en hård axelmassage av dottern, hon fann mina stresskulor mellan skulderbladen,
De gjorde ont som f...n men jag kände också hur irritationen rann av mig, jag blev "normal" igen, Gud så skönt!

Men jag vet hur arg jag var på mig själv, jag visste ju innan massagen hur enkelt det brukar vara att bli av med irritationen,
Bara att knäppa en bira eller två, så brukar huvudvärken rinna ner längs med nacke och ryggrad och ut via kisset i toan...
Men så gick det ju inte nu, och sätta på någon j..vla avslappningsmusik innan gästerna kom, det fanns ingen möjlighet i he..tet...

Ibland måste man bara inse' att man har sina begränsningar och att det inte är lika enkelt att byta ut alkoholen mot något annat substitut.

Men nu så...helgen är min, och vi står precis vid ytterdörren för att bara vi två göra våra julklappsinköp...
Barnen är ute på sina egna äventyr, precis som de sig bör, vi sätter inga förmanande fingrar i luften, de måste ju få känna på att ta sina egna kliv ut i den vuxna världen.
Jag vet att vi alla samlas till middagen ikväll, och det känns tryggt att vi gillar att vara i vår egna flock även kallad familjen...

Jag mår bra när jag vet vad som händer, och när mina nära runtomkring mig mår bra, då får jag min plustid.

Och det är en j..la skillnad mot min arbetsvecka...

/Berra

Morning Berra, önskar dig en skön helg med trevligt sällskap och att du får påfyllning av lust och glädje! Adventsmys är fina grejer, nästan meditativt tycker jag...om man inte "tvingas" springa runt i julklappsjakten förstås: )

blev i repris...

barbalala, curry och till lelas och Adde också. Kan också förstå dubbelheten i att vara fri och äga sitt liv... efter att ha lämnat det som inte gick att uthärda... och den samtidiga längtan efter det som skulle ha varit och en gång fanns. / mt

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver!

Kram på dig

Håller med Adde; kram till dig också! :)

till dig :-)

Igår och idag har jag kännt mig bakis och kännt sug ... Nej inte efter alkohol utan efter alkoholisten. Ja, så ser också medberoende ut ibland - precis likadant som beroendet. Jag ringde upp honom idag på morgonen efter att vi inte hörts på ... fem ... nej fyra dagar. Det är nog nästan rekord. Jag är i alla fall nöjd med att jag lyckades låta bli att ringa igår kväll, när jag egentligen kännde suget. Jag beslutade mig för att vänta tills på morgonen idag. Men det vart inget vidare samtal. Han pendlar mellan stora insikter när det gäller sitt alkoholberoende, för att nästa dag förkasta samma insikter på grund av att någon på öppenvårdsbehandlingen uttalat sig på något sätt som i hans tycke är korkat. Den största vinsten med att han går där tycker han är att de andra får träffa honom...

Själv är jag trött, trött. Och har ändå lite svårt att sova, Inga stora sömnproblem och det är jag hjärtligt tacksam för. Jag har många i min omgivning som har sömnproblem, och förstår att många i min situation har det, och är därför verkligt tacksam för min för det allra mesta goda sömn. Men jag känner mig ändå trött och liksom tom de senaste dagarna. Jag har barnen hos mig nu, och ska försöka ta tag i eftermiddagen - kvällen och helgen. Och försöka se ljuset i tunneln...

Kramar i snövädret till er alla! (skulle gärna vilja ha en själv) ! / M

Sjukhus har man legat på och blivit omskött. Brukar vara rätt trevligt tycker jag. Jag är nog skum. Men fri mat och trevliga syrror. Hoppas att operationen går bra för dig. Kram//Mickey

För uppmuntrande inlägg och vänligheter!

Igår morse åkte jag in akut med min galla. Det var den jag sökte för när de hittade en tumör som ble prioriterad. Nu ligger jag här och hoppas få bli av med gallan imorgon, idag åkte jag ned i operationskön när ett barn gick före. Hann träffa narkosläkaren som ställde en massa frågor, bl.a med mycket låg röst, jag ser att du druckit lite för mycket, gör du det fortfarande? Hysch, hysch, skämmas lite. Kändes bra att kunna svara nej jag har slutat!

Bra sjukhus med wi-fi när man har en bra telefon som man kan göra "allt" på ochnu har jag kärt mig hur man kan logga in här också! Fast lite bökigt att skriva...

Tråkigt nog så missar jag första gången på den kurs i återfallsprevention som jag skall gå på min beroendeklinik. Lite läskigt att gå duggar jag nog tyckt, tänk om någon där känner igen mig??!! Någon av er kanske också ska gå den :-)

Hälsningar till er alla som kämpar därute, var rädda om er och kicka ned den lille djävulen!

Hoppas att du nu träffar bra folk Elvira och inte personer som sitter på för höga hästar. Ett stort steg att ta och det visar att du synnerligen menar allvar. Kul att läsa. Du går mot en ljusnande framtid. Vänligen//Mickey

Jag var jättenervös, att öppna dörren och stiga över tröskeln det var hemskt! Men det gick hur bra som helst.Jag kommer gå på fler möten, kände mig sporrad att fortsätta resan jag har påbörjat när jag gick därifrån och känslan sitter kvar fortfarande!

skriva att mitt val är väl mitt och inget jag behöver förklara. Å andra sidan vet jag hur det resoneras och att det är som du säger, gör man annorlunda än andra så... är man ett "offer" - men det sista vill jag inte gå med på. Ett offer är man inte. Det tror jag nog de flesta vet inom sig, att det är urstarkt att göra sin egna val och stå för dem. Hörde långt samtal igår på fikarasten om "måste dricka några glas vin" så att middagsvärdinnan var nöjd. Vad då - vad är det för värdinna? Men jag sa inget för det är ju faktiskt inte mitt problem.
Nu har jag morgonsvamlat lite, ha en fin dag Berra! Du är helt enkelt världens bästa Berra! / mt

..att försöka reflektera på hur alkoholen finns runt omkring mig...
Alltså runt omkring mig, inte i mig...

Folk vet idag att jag inte är en drinkare, och det finns fortfarande de som ska gå i sitt egna svaromål precis som om de ville försvara sitt egna drickande...
Låt bli!...tänker jag, låt mig vara..

Varför skall alltid JAG behöva försvara mitt ickedrickande???
Vore väl mer intressant OM de rannsakade sig själva, men inte med mig som motpart...
Men allt som är annolunda är väl diskuterbart, vare sig man är vegeterian, homo eller nykterist,
så länge man göra andra val än vad de flesta andra, så blir man ett "offer"..

Dessutom kan deras högljudda (påverkade) konversationer locka till sig andra, och så får man börja om igen, kan vi inte börja prata om deras könssjukdomar också?

På något sätt så har min nykterhet blivit min privatsak, och inte alla andras diskussionsämne..
Jag orkar inte gå runt som någon Messias och predika om något som de precis har blivit påverkade av,
hela situationen känns skitdum helt enkelt...

Dessutom så vet jag ju att det vi precis har diskuterat, går ut genom öronen igen,
och inte ett skit har fastnat, det var ju packade....rätt lönlöst egentligen....
Till råga av allt kan samme person som dyrt och heligt lovade inför sig själv (och mig) att
de inte skulle bli så packade nästa gång, står fullast på golvet igen vid nästa tillfälle...

Ändock, så har min nykterhet haft en allmänt dämpande effekt, jag triggar ju inte andra att dricka mer heller med mitt forna leverne, jag för en stilla tillvaro på sidan av centrumaktiviteten..
Jag finns där och man kan föra en helt normal konversation till ett normalt röstläge,
vissa håller sig ifrån mig också, det vet.....att jag minns vad som hände under morgondagen.
Jag kan tala om det för dem, och därför räds de mig, de vill helt enkelt inte veta vad som hände..
Jag sitter alltså på sanningen, och den vill de inte höra, de vill leva i ovissheten...

Visst finns det fördelar med alkoholen också, för dem som kan hantera den...
Såg nu i helgen hur gubbarna i herrföreningen gick från stela som djupfrysta fiskpinnar, till
kramgoa gubbar med mycket skratt, jag gläds å deras vägnar, önskar att jag kunde få vara med,
men det är inte värt riskerna, inte riskera mitt välmående ens för ett enda lyckat försök...

Jag spiller upp groggar och vin till min fru och våra gäster, själv är jag rätt hård på virket.
Min lott är att vara fortsatt nykter, för min egna skull, jag vet ju att det funkar bäst.
Men visst saknar jag alla fina delar av upplevelsen med just alkoholen, men för att vara ärlig..!
Det var länge sedan jag överhuvudtaget hade någon sådan, det har mest blivit dumheter den senaste 10-15 åren, och dessa kan jag gärna fortsättningsvis vara förutan...

När allt kommer omkring, jag mår ju faktiskt så oerhört mycket bättre utan alkoholen,
och att uppskatta frånvaron av en söndagsmorgon med fylleångest, tja...
det funkar bara så länge man kommer ihåg dem, och det gör jag fortfarande..

Mitt liv, mina val, och jag har större påverkan om hur jag mår bättre...
Jag är inte lyckligare per definition, men jag har en betydligt bättre kontroll...
Och jag måste samtidigt påminna mig om hur det var då och nu, så kanske jag uppskattar skillnaden.

Och visst är det lite läskigt, att man måste verkligen tänka efter för att uppleva förändringen,
jag trodde hela känslan kom som en enda stor våg av positiva upplevelser,
när jag i själva verket fick leta efter den...

Och vad var det jag fann?, mitt verkliga liv?, och hur känns det då?

Det funderar jag på fortfarande, var det här jag ville ha, eller bara fick tillbaka?
Var det inte bättre än så här, jag borde kanske fortsätta förändra det??

Vad vet jag?

/Berra

Jag inledde min karriär med att träffa en psykolog som tyckte jag skulle bryta upp
mitt förhållande, reda ut vilka känslor som gick att koppla till barndomen (blev osams med mina föräldrar i samband med detta) och byta yrke samtidigt. Kanske inte det optimala att köra allt samtidigt kan jag tycka nu i efterhand, klart det blir kaos i huvudet. Inser nog att jag bör sitta lugnt tills jag styrs mer av förnuftet och inte bara går på känslor. Önskar jag kunde bara göra och
inte känna så himla mycket hela tiden. Det kommer väl gradvis. Sov gott fantastiska Lelas! //A

Haha! :-) Läser du mina tankar? "Sitt ner i båten" var mitt mantra ett tag...

Det handlade om att jag var på väg att sluta på mitt jobb som jag hade haft i tio år. Det var en lång och jobbig process att komma fram till att jag skulle sluta där, och jag träffade en beteendevetare som hjälpte mig att reda ut situationen.

Jag är seglare sedan barnsben, men det visste inte hon om. Men, när jag gick därifrån en gång så sa hon: "Kan du lova mig att du sitter ner i båten tills nästa gång vi ses?".

Sedan var den en jobbig period på jobbet, och jag intalade mig hela tiden: "Sitt ner i båten, sitt ner i båten, sitt ner i båten..." Och det funkade. :-)

Kram, vännen!
/H.

Tack vännen! Du har en enastående förmåga att vända en i tankarna. Mora Träsk.
Jaa, det är väl så det är. Måste medge att jag log. Variant nummer två, att börja
riva i jobbet var ju nästa sak på listan... Antar att jag borde sitta still i båten
ett tag. Brukar vilja ändra allt på en gång. Sån är jag. Som gjort för att smälla i
väggen inser jag när jag sitter still en stund. Skönt ända att höra att det är en
stor grej. Känner ju att omgivningen gärna tonar ner allvaret i situationen.
"Nästan alla har väl separerat".

Har haft svårt att träffa andra anhöriga som valt att lämna, däremot de som är
uppväxta med alkohol (men ofta har det inte funnits samma insikt alla gånger,
mer en bitterhet, vilket jag i och för sig kan förstå). Blev tyvärr avskräckt av
Al-anon möten eftersom jag fick höra av flera att man ska stanna kvar och stötta.
Det här var precis efter att jag själv berättat att jag fullföljt skilsmässa så det
blev väldigt tokigt. Fick bara dåligt samvete för att jag inte stöttat tillräckligt.

Antar att det beror helt på vilka som ingår i gruppen och utifån vilket sammanhang
man har sin historia. Det är olika. Gillar dock att få återkoppling på det jag säger
eller skriver, inte bara att man får säga något utan någon som helst feedback.

Tack än en gång för att du finns Lelas! Du är en fantastisk kraftkälla för så många! Kramar A

Hej vännen!

Jag tänker på "Vi ska gå på tigerjakt...", du vet (antar jag i alla fall). Alltså, ungefär så här:

Vi kommer till ett träsk...
Vi kan inte gå runt det...
Vi kan inte gå över det...
Vi kan inte gå under det...
Vi måste gå IGENOM det, vi måste gå IGENOM det!
Sklosch, sklosch, sklosch, sklosch...

Så tror jag att det är. Det hjälper inte att flytta, byta jobb, tapetsera om eller vad man nu kan hitta på för förändringar. Utan man måste helt enkelt ta sig igenom problemet och ut på andra sidan.

Och hur gör man då...? Ja du...

Själv känner jag att jag har fått min kraft genom att träffa andra som har varit med om samma sak och prata med dem. Dels här på forumet, men framför allt på de anhörigträffar som behandlingshemmet där maken var inskriven ordnar för oss medberoende. Det är något otroligt läkande att märka att man inte är ensam om sina funderingar och känslor. Om det finns fler som känner som jag, ja då kan jag inte vara helt dum i huvudet helt enkelt...

En annan grej är att hitta på någonting för din egen skull. Börja i en kör, gå en målarkurs, börja träna, eller vad det nu kan vara som du tycker om att göra. Ge dig inte, utan hitta din grej och använd den för att hitta lite inspiration. För min egen del är fotografering en sådan sak. Jag kan förlora mig fullständigt in i min kamera.... :-) En extra fördel är det nog om din "nya hobby" är en social aktivitet där du dessutom träffar lite nya människor som inte vet vad du har gått igenom. Det är så skönt att liksom kunna lämna det där ibland.

Och så tror jag att man måste vara beredd på att det tar tid. Du har gått igenom en stor kris, och även om det inte var du som missbrukade alkohol så har det haft samma påverkan på ditt liv som på hans. Det tar tid att läka.

Här på forumet finns Mie, Märta och Lillablå som fina förebilder när det gäller att återhämta sig - har du läst deras trådar?

Kram, vännen!
/H.

Jag känner mig helt dränerad. Kämpar för att orka jobba, sen är det sängen direkt.
Det här är inget liv. Hur hittar man ny energi och livslust mitt i det som känns
som ett totalt kaos? Jag reser bort ett par dagar, får distans, men så fort jag är
tillbaka i min hemstad är ångesten genast där. Ska man flytta? Hur kommer man vidare?
Hela situationen känns helt absurd. Allt skulle bli så bra bara jag fick ett eget
boende, kom ifrån alkoholproblemen och fick perspektiv. Men så känns det inte. Det
känns som hela att mitt liv försvann. Jag saknar mitt gamla liv, men inte alkoholen.
Jag vill ingenting längre. Hur ska man tänka? //A

Jag förstår. :-) Jag skall kolla upp det.

Kram kram! <3
/H.

jag tänkte på din berättelse främst som tillfrisknande... Kram! / mt

Gulletanten! :-)

Ja, jag har inte skrivit så mycket i min egen tråd den senaste tiden, ju... det känns lite som att jag bara upprepar samma saker när jag tänker på vad jag skulle kunna skriva här. Och du har helt rätt i att det är ett gott tecken. :-)

"Jag mår bra" skulle liksom vara frasen som återkom hela tiden. :-)

På onsdag skall jag åka på min sista anhörigträff. Nu sluts cirkeln och jag har gått mitt år i anhörigprogrammet. Det känns jätteskönt att det är sista gången, för även där märker jag att jag går i cirklar och liksom inte kommer vidare. Även om det är fantastiskt att komma dit och möta de andra och få dela tankar och erfarenheter... så känner jag mig färdig med det nu.

Jag skall fundera på om jag behöver någon annan typ av stöd. Jag vet att jag är välkommen tillbaka till min samtalskontakt på kommunen, jag har många fina kontakter inom kyrkan, och så finns ju Al-Anon... Men jag vet inte under vilka former det blir riktigt, och när det blir aktuellt. Men det ger sig. Jag känner mig inte stressad över det, utan snarare lugn och stark.

Det har varit en fantastiskt år, 2011. Fruktansvärt stundtals, men med ett lyckligt slut.

Tack själv för alla varma ord och allt stöd, jag hade inte varit där jag är idag om det inte vore för det stöd jag har fått från olika håll, bland annat härifrån forumet.

Kram!
/H.

gillar din redogörelse för livet. Alltså fixa lite praktiska prylar i stället för att tjockna till i huvet, bli nöjd med vad man gör just nu i stället för självföraktet när man knäpper upp en ny onödig öl. Jag planerar också för lite nya hyllor i källaren så det blir snyggt och fint. En snabb kick att må bra både i dag och i morgon. Va glad jag blev att du inte hade någon allvarlig sjukdom...
/Fenix

följer också gärna med. Tack för dina ord i min tråd! Känner igen mig i så mycket du skriver S. Precis som Anima hoppas jag också på att kunna uttrycka mig och mina känslor i min tråd mer än jag gjort och också vara aktiv i andras trådar.
Hoppas på en fin dag för dig och oss andra här inne.