Senaste kommentarerna i forumet

@eling Hej. Vill att du verkligen ska veta att jag själv dragit på mig offerkoftan titt som tätt och gör det säkert ff ibland. Sitter absolut inte på några höga hästar men där efter 3.5 månader började det hända små magiska grejer med självkänslan, och så har det småsakta blivit lite bättre och bättre. Det finns idag en stor tillfredställelse i att leva nyktert, att veta att jag inte ställer till det pga en fylla. Det tar tid för hjärnkontoret att ställa om. Fortsätt ge det och dig tid, vi är ju på nyktert träningsläger nu💪

@Vida Skit i det, Vida. Vem har inte gjort det - det är därför vi är här. Mitt jätteviktiga telesamtal ligger mindre än ett år sedan - dessutom till en förmodad nykterist - ditt tio :)))

Definitionen på en fylla i ensamhet lyder: "Att känna ett påtalat behov av att göra bort sig mer eller mindre komplett inför en bekant - där även avlägsna bekantskaper med självklarhet har kvalifikation."

Läst massor här idag. Det hjälper.
Men jag har en undran. Hur följer man en tråd som någon skapat?
Jag vill kunna hitta tillbaka och läsa mer i trådar som jag upptäckt.

@eling Lite gnäll kan ge en kortsiktig känsla av tillfällig lättnad. Tänker också att gnäll kan lyfta upp det som behöver åtgärdas, det som man är missnöjd med. Så det positiva i det är att det kan leda till en förändring på något som inte funkar och som behöver åtgärdas.

Du skriver att det finns tankar som säger att suget aldrig kommer att gå över och att det är lika bra att kasta in handduken. Och att känslorna om varför du ska hålla dig alkoholfri avtagit. Att det känns som att du gör något fel och att du inte är duktig. Tänker att tankar påverkar känslor, man gör tankarna sanna, men det är egentligen bara dumma tankar. Det är den inre jobbiga kritikern som ställer till det för oss. Känslorna påverkas av de inre kritiska tankarna. Tankarna som säger att vi inte duger som vi är. Då får man jobba med dessa kritiska tankar och inte ta dem för sanningar, jobba med sina tankar om sig själv. Hur tänker jag om mig själv egentligen? Man får öva på ett medkännande förhållningsätt gentemot sig själv. Öka medvetenheten om sig själv och öva på att vara mindre dömande mot sig själv och sina upplevelser. Det är ett förhållningsätt som man kan utveckla för att må bra i sitt liv.

Tillåt dig känna som du gör - kritisera inte de känslorna, acceptera dem. Tänker att om man vill undvika att känna dessa känslor så ökar ångesten, man flyr. Ju mer energi man lägger på att undvika dessa tankar, ju mer ångest och mer makt får dessa tankar. Som en ond cirkel med alkohol. Ju mer man dricker och flyr, ju mer ångest. Det är ett förhållningsätt som man kan utveckla. Ett medkännande förhållningsätt gentemot sig själv handlar om en ökad medvetenhet om sitt lidande och en tillåtelse att vara mindre dömande mot sig själv och sina upplevelser.

Ett sätt kan vara att försöka flytta bort fokus från dessa tankar till andra tankar och tex skriva på ett papper om varför du vill vara nykter, positiva saker. Sköt om dig❤️

@Villmåbra79 Min fru avslutade sitt eget intag av vin - vilket redan då var närmast obefintligt - då hon insåg mitt problem. Hade jag inte haft henne hade detta inte funkat. Jag kan aldrig ha alkohol hemma igen. Ta en nubbe på en fest kommer jag att klara, lr ett glas vin att suga på hela kvällen - mest för syns skull om jag känner för det, eller avstå helt - men aldrig ha flaskor stående. Det vet hon. Det gäller att aldrig mer få en buzz.

Du får berätta vad jag säger - svårt om man resonerar som han. Har du förklarat?

@Rike tack för att du svarar mig, det värmer att veta att nån annan med erfarenhet faktiskt läser det jag skriver.

Och jag behöver råd o perspektiv.

Idag ringde jag en nära vän som känner oss båda - hennes familj och min mans familj har vuxit upp ihop, och hon och jag har blivit väldigt tighta genom både ups and downs genom åren.
Hon blev inte ett dugg chockad - hon har sett samma sak som jag..att båda min mans föräldrar haft alkoholproblem äääända sen början.
Det kändes förlösande att prata med nån som vet alla hans goda sidor och inte tycker att han är ett monster bara för att han har problem.

Även om jag sett vartåt det är på väg under lång tid - så har jag inte försökt PÅ RIKTIGT.. det känns som ett kallt uppvaknande just nu..

Jag processar just nu..o när jag har processat så vet jag i vilken takt jag vill se förändring innan jag fattar beslut.

Hej, hur har du det? Hoppas helgen i stugan gick bra.
För mig går det bra med alkoholfriheten, men jag har ersatt vinet med ätbara godsaker, vilket tyvärr märks på vågen.
Det blir nästa grej att ta itu med. Suck. Är det inte det ena så är det det andra….

@Villmåbra79. Så glad jag blir att du känner dig stark och vet att du kommer klara ditt mål. Ser fram emot att följa din resa framåt😍.

Jag såg ganska snabbt skillnad på min hy, detta roligt. Har ett finare skimmer nu. Grym du är!!

@Bubbelmorsan Jo men jag mår OK ändå, jag kommer absolut klara mitt mål på en vecka och sedan ska jag sätta upp ett nytt mål. Han vet absolut om min konsumtion, men han vet inte hur jag upplever suget/tankarna utan tänker nog att det är en dålig vana bara. Ungefär som att äta för mycket snacks, vilket jag också gör. Jag har sagt att jag inte kan ha boxar hemma och det har han lyssnat på, han köpte heller inte vin som ingår i mina favoriter utan i hans.
Suget försvinner verkligen mer och mer för varje dag, ”rösten tystnar” som någon skrev!

@fooliehutten hej det var min kirurg som varnade, eftersom alkoholfri öl och vin kan innehålla små mängder och att min bukspottkörtel är känslig efter en inflammation.
Det handlar alltså inte om risk för återfall utan risk för att skada ett organ som redan varit belastat..

@Blenda Sån är jag med. Kan få cravings för det mesta. Just nu pågens hönöjollar med smör och ost. Finns inget stopp 🤣 Efter en tid får jag välja bort helt, snöa in på något annat. Dubbelsuck.

Kram 🐘

@Villmåbra79. Tack🩷. Ja, det känns ok. Ja precis, haha, ”som vilken matvara som helst”. Det är det ju men håller med. En
vinare står inte oöppnad länge hos mig..

Blir lite nyfiken. Vet maken om din konsumtion? Vet att han att du tycker du har problematiskt drickande?

Hur känns det för dig. Mår du ok?

@Bubbelmorsan Heja! Det låter som att det går jättebra och du tar dig igenom varje dag med lugn och beslutsamhet! Mycket bra! 14 dagar imorgon, ska bli spännande att höra sedan om du sätter ett nytt mål och vad det blir. Gör en lista på alla positiva effekter du märkt om du inte redan gjort det!
Dag 4 här, nu är det genast svårare för maken har köpt hem vin. Inga mängder men tillräckligt för att det ska störa mitt fokus. Jag hade sagt i förbifarten att jag skulle ha en vit vecka men jag hade inte sagt till honom att inte köpa hem. Han tycker att bara för att det finns hemma behöver man ju inte dricka upp det. Som vilken matvara som helst! Om man hade det mindsetet alltså.,

Men du.. tror du verkligen att det går att få honom att förstå eller rättare sagt vilja genom samtal och fakta? Innerst inne vet han säkert detta..

Fortsätt prata med rådgivare o OM barnet får växa upp i detta, då måste även han få stöd. Men det kommer att göra stor skada ♥️

Jag hoppas allt går väl, men tror tyvärr att du måste välja…

Med det sagt, även jag tog samtal i all oändlighet ända tills jag insåg att han bara lyssnade för husfriden.

Och rädd för någons reaktion ska varken du eller barnet någonsin behöva vara.

Finns det någon anhörig du kan vara hos ett par dagar o bara landa, fortsätta dina samtal och fundera?

Stannar där och hoppas så att du kan ta beslut hur tufft det än är. Om inte för dig själv så treåringen.

Nu blev jag påmind av en bekant, att jag ringt henne på fyllan. Detta hände för mer än 10 år sedan. Jag skäms… Jag måste jobba bort känslan. Tiden får gå. Jag har varit nykter i 10 år. Och livet är ok. Det är kanske bra att bli påmind?

@Buzzzz härligt att du fick sova! Så bra jobbat!! Ja, nu ska det här bli en bra dag!!

@zalkin ja jag inser att offerkoftan åker på då och då. Som nu. Men det låter härligt att kunna se på sig själv som en stjärna och jag blir ju taggad när jag läser det som du skrivit 🤩 Jag har känt sug ganska återupprepat och det gör mig irriterad. Det är inte jättestarkt nu men när det återkommer så hamnar jag trots det jag hör och kan förstå, i tankar om att det aldrig kommer gå över och att det är lika bra att kasta in handduken. Det är vid den här tiden jag tycker det blir extra svårt också då själva känslorna, inte tankarna, om varför jag ska hålla mig alkoholfri avtagit. Det känns som att jag gör något fel, varför blir det såhär, varför kan jag inte sluta älta kring att dricka. Lyssnade på ljudbok idag där det dracks och det triggade mig också. Ska även få besök nu då jag brukar dricka. Impuls, vill komma bort, få en paus, ta en enkel väg bort och den enda lösningen jag har är att dricka känns det som.
Känner jag mig som en gnällis och jag känner mig inte duktig på det här! 😬 Ska tagga om och försöka tänka på det som är bra nu!

@Kaisa7402 framför allt att alkoholen gör mig plufsig o trött och känner mig genomäcklig, det motiverar mig samt alla dumheter jag gjort på fyllan, sms etc men det är inte lätt

Skickar en liten hälsning i kaffestugan! Hur mår ni? Hur går det för er? För mig går det lite framåt, men sen lite bakåt.

Blev en dryg timmes vändande och vridande med en massa ältande tankar i huvudet.
Men, somnade och fick 7 timmars oavbruten sömn.
Slapp vakna med ett ryck vid 3-4 tiden badandes i svett.
Dag 2 ska bli en bra dag! 👍🏻

Alltså dessa belöningssystem och min kidnappade hjärna.
Nu har jag varit nykter, klok och hyfsat harmonisk ganska länge.
Även sedan en tid tillbaka på allvar tagit tag i några oönskade extrakilon och, sakta men säkert, tappat fem av dem genom sund mat och extra motion. Bara två kilon kvar att få bort, sen är jag nöjd och normalviktig igen. Jätteskönt.
Men unnar mig ett par bitar mörk choklad varje kväll, och nu har det blivit som ett nytt beroende. Fick i princip panik, alltså på riktigt, precis. Upptäckte att chokladen var slut, och att jag inte kommer att få min nya drog i kväll. Beteendet och reptilreflexen är SÅ likt tiden då vinet sinade. Ska man skratta eller gråta…🙃

Jag har lyssnat på vad han själv sagt om saken så länge. Att det är jag som bär trauma efter min pappa. Att han inte är som min pappa.

Men nu har jag tagit mod till mig och vägt boxen, mätt flaskan o räknat ölburkarna…för att få det svart på vitt. Både för mig själv och för att han aldrig kommer lyssna utan fakta.

Jag ber chatgpt om hjälp med matematiken.

Föregående period på 10 dygn drack han 65 enheter med ett snitt på 6,5 enheter per dygn. Mer än 4 per tillfälle räknas som för mycket.

Senaste 48 tim blev det 15 enheter, ett högre snitt… DET ÄR INTE SUNT

Jag gråter. Läser forum och hemsidor.

Samtidigt hade vi ett samtal igår innan vi somnade, efter att han lyckats söva 3åringen för omväxlingsskull. Han sa till mig att jag vuxit upp med brist på kommunikation mellan mina föräldrar. Och att han tycker att kommunikation är det viktigaste i vårt förhållande.

Jag sa att jag ”bryter ny mark med mina läxor från psykologen” just nu, och att det är väldigt svårt, att jag måste samla mina tankar innan jag berättar för honom om det. För jag vill inte uttrycka mig tokigt eftersom jag är rädd för hans reaktioner. Han tyckte det lät bra att jag samlar mig först och tar upp det när jag känner mig redo…

Hur surrealistiskt är inte detta? Jag vill kommunicera med honom om att han blir mer och mer lik min pappa för varje dag som går - men han vill fokusera på mig och mitt mående. Hur får jag honom att förstå att jag inte kan må bättre än en viss gräns utan att han gör förändringar i sitt liv också, som tyvärr kommer innebära att han kastar snuttefilten (alkoholen).

@eling ja, det blir verkligen en mer och mer självklarhet med tiden, träffade min bästa vän genom livet igår. Och nu har jag vågat eller velat börja prata öppet om alkoholfriheten. Den smärtar inte längre, det gör inte ont, jag är inget offer utan en jävligt modig människa som gjort mig fri från alkoslaveriet. Just en djupare insikt om att jag är 100% ansvarig för mitt liv, trots alla negativa erfarenheter från barndom och ja...fan och hans moster, är en nyckel för att ta sig ur offerrollen som vi så lätt hamnar i och som förstärks när vi dricker. Så fortsätt dag för dag och vägra se på dig själv som ett offer, offret gör ingen nytta, se istället på dig som den du är, alltså en livslevande stjärna 💥

@Himmelellerhelvette @Ny dag❤️❤️
Känner mig ledsen när jag hör hur ni har haft det och har det😔 Barn är så lojala även som vuxen finns det med oss. Barn är ingen rättighet men att vara en ansvarsfull förälder är en skyldighet men glöms allt för ofta! När jag gick min behandling var det en person vars mamma alltid låste in hen som barn, la hens hand på taggiga kaktusar, körde ner hens hand i vatten med elektricitet. Hen var 13 år när hen hamnade på behandlingshem då hade hen även börjat med alkohol och därefter kom drogerna.
Min svärdotters föräldrar bor ca 10 mil fr oss, är separerade. Hon och min son har bott tillsammans i sju år nu i november. Pappan har aldrig varit h dem, mamman kan tre, fyra gånger. Min svärdotter har fått lite mer kontakt med sin pappa nu och de har varit h honom tre gånger. Han bjuder på viltkött och vin. Köpte en superfin kikare t min son när han fyllde år. Men, han kan inte ta bilen och följa med sin dotter t sjukhuset när hon är jättesjuk. Han är pensionär. Jag förstår inte…vill man inte se hur sitt barn bor. Jag/vi har den finaste och goaste svärdotter som man kunde önska sig. Många gånger när hon behöver hjälp och vår son jobbat har hon hört av sig till mig och jag har skjutsat henne.
Min mamma fanns där men jag kände aldrig att hon var stolt över mig. Pappa kunde hämta mig vid bussen men mamma skämdes när hon gjorde det. Så mycket jante och så mycket skam som präglat mig hela mitt liv. Och, då såg ju mitt uppväxt så annorlunda ut mot er uppväxt. Jag tänker att ner man har haft en så tuff barndom/uppväxt och sen på något vis ska förväntas ta hand om sin förälder. Hur ska man kunna fixa det rent känslomässigt? När det gäller hemtjänst mm så är det ju den enskilde individen som bestämmer om hen vill ha hjälp vilket är så frustrerande. Om jag hade varit i er situation skulle jag ringt biståndshandläggaren berätta hur det är, skulle hen inte lyssna skulle jag kontakta enhetschef. Kommunen har det yttersta ansvaret för sina medborgare. Det låter fint i teorin men det är något annat i praktiken. Jag tänker ni måste tänka på er själva💪🏻❤️

Förlåt @Ny dag…nu skrev jag också långt.

Kramar 🥰

@myssockan
♥️