Senaste kommentarerna i forumet

Gull-Pian♥ fint att se dig här igen. Och att få läsa att ditt liv är gott. Du var här med din öppna famn och värme och klokhet när jag bokstavligen kröp in över tröskeln med sista krafterna. Hade jag inte fått ett så omedelbart och varmt deltagande och stöd som jag fick här då, kanske mycet hade sett annorlunda ut idag. Tänk att sådana här möten mellan människor kan förändra liv.
Tänk att det blev ett liv på landet för dig! Vana ställer ut sin konst, Mulletanten är igång med planerna för livet efter karriären, DetSkaGå (inte aktiv här nu) som fick sitt efterlängtade nya boende. Jag blir så lugn och tryggt förvissad om att livet kommer med det du behöver om du vårdar det, vårdar ditt liv, lever det med omsorg om dig själv och andra - icke att förväxla med att ta på sig andras problem och åtaganden. Omsorg är inte det.
Jag har lärt mig mycket av dig, och är tacksam över att ha fått dela dina tankar. Hoppas på att få fortsätta med det här. Kram

en liten morgonkram till dig, Adde. Jag är så glad att du finns här, orkar och vill fortsätta dela med dig av dina upplevelser ang alkoholismen/nykterheten. Har förstått sedan en tid att du går igenom svårigheter, och tänker på dig. Det är okej att inte må okej, och dra filten över huvudet emellanåt. Bara man hittar ut därifrån när marken slutat gunga. Ta det lungt kompis, långsamt leder också någonstans/Snigeln Victoria.

i ditt första inlägg i "min" tråd - kände mig lite hedrad:)
Hoppas livet är gott mig dig, att du har de bra och att vi får höra av dig snart igen. Kram / mt

Godmorgon systra mi♥ Inspirerad av Astrid-hyllning i annan tråd.
Känns fint med din nya tråd - din fortsättningstråd. Har gjort en likadan.
Känner mig mjuk och varm på flera vis efter min vecka på Costa Meloneras med mannen. Vi har det fint just nu, tänker jag med ödmjukhet. Inna resan några dagar med/hos min syster. Vi slapp Uppsala och tillbringade tiden mestadels skavfötters i soffan. Fick mycket tid för orden, bara hon och jag. Men hur säkerställer man att allt verkligen blir sagt i tid? Försöker bestämma mig för att det som inte blir sagt vet vi ändå, eller får vetskap om då det är dags för det. Får man lämna/låta någon lämna det här livet utan att allt blev sagt, alla hemligheter röjda, alla korten på bordet? Ja, jag tror faktiskt att det kan få vara så. Det får inte handla om att rentvå sig av enbart egoistiska skäl. Läste ikapp här på forumet inatt, och såg att mycket handlat om det här med ärligheten i det sista. Men måste alternativet till ärlighet bestämt vara Oärlighet? Av vilken anledning vill jag lasta av mig? Alla hemligheter är faktiskt inte en börda att bära, en del är skatter, eller så ömtåliga att de inte tål att valsas runt med hur som helst. Jag kan ju iofs ha fel, det har hänt förr även om det är sällsynt ; )
Kram i morgonstund, nu påtåren!

https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/4247

länk till min tråd under menyn Förändra sitt drickande, Styrkan att välja väg. Start i december 2009.

morgontimmarna åt att läsa bakåt i min tråd. Från starten 3 mars till 23 maj när barbalala startade skrivandet som "gäst" i min tråd. Så glad jag blev att möta dig där, du skrev för ett tag sen att jag, mt, på ett sätt känns som en vän till dig - du ska veta att det är ömsesidigt.

När jag läser bakåt inser jag att utan forumets stöd hade jag sannolikt inte orkat "stå" så fast som jag gjort. Ibland gäller det "bara" att stå och det är inte lätt, inte alls så lätt som det låter. Utan forumet hade jag absolut inte förstått de faror och fällor som finns längs vägen mot ett nyktert liv. Att kunna gå bakåt i min tråd och följa min berättelse är av stor betydelse, där finns framstegen men också svackorna i ett tidsperspektiv.

Tack Lelas, Mie, lillablå, Adde och Berra för ert sällskap i början av min resa här - ovärderligt! Ni har bidragit till att förändra mitt liv! / mt

Dessa ord fastnar i mig. Så djävla klok du är. Eller vi är. Vi alkisar är ju ofta det. Kloka. Yep, även jag, tror jag? Haha... Men varför gick det så fel? Varför kunde inte vi säga stopp. Det är ju som du säger, vi tålde inte drogen, den som skulle hålla maskineriet igång. Men nu räcker det även för mig. Min sista ensamfylla, eller snarare dagen efter fick mig att inse att jag inte orkar må så här. Denna upptäckt har jag haft förr, men ändå går jag på det. Gång på gång. Som en hund som återvänder till sina spyor för att äta av dem. Ingen vacker syn. Kanske ska även jag lura "systemet"???/R

http://www.youtube.com/watch?v=zu-T4vMU7rM

Men det där fula som finns inne i mig. Det finns ju i de andra också. Konstigt vore annars. Jag tror snarare att vi är goda och vackra innerst inne. Men världen är en hård plats, och den gör oss hårda, om vi inte bryts sönder bit för bit av den. Men bara vi kommer på rätt spår så läker vi ihop riktigt fort. Det är min bestämda uppfattning.

Det finns många sätt att beskriva ett bättre sätt att leva. En del bra saker hittade jag i boken om buddhismens mentala närvaro. Andra fina saker i existentialistisk psykologi. Att leva autentiskt. Inte fastna i livets restprodukter, stå där och sura år ut och år in. Man kan nästan alltid, förutom om man är i alkoholens klor, ta ett steg tillbaka och byta inriktning. Skala bort slagget, satsa på de fina delarna. Förädla sitt liv helt enkelt.

Vi i västvärlden har dragit på oss för mycket barlast. Vi sitter fast i våra ekonomiska avtal, våra skulder och åtaganden. Det materialistiska. Spiken i kistan är alkoholen. Antingen får den oss att leva på, från vecka till vecka, helgen är vår gud, semestern är himlen. Eller så förtär den oss bit för bit. Och det är väl det som hänt oss som huserar här. Vi tålde inte drogen så värst bra. Vi blev sjuka av det som skulle hålla maskineriet igång.

Jag känner det nästan som att jag lurat systemet(!) när jag håller mig nykter. Haha, mig fick ni inte! Liksom.

Vi människor är konstiga. Varför skulle inte jag kunna ge något? Varför är jag/vi så hårda mot oss själva? Jag tror - tror- att vi dömmer oss själva så djävla hårt för att vi vet vilka kräk vi innerst inne är. Du vet allt det fula om Personliga Persson, jag vet allt snusk som bor i Dompa. Jag tror att det är därför som vi är så taskiga mot oss själva. Och du har rätt; jag är inte sämre/tokigare än någon annan. Du är inte sämre/tokigare än någon annan. Nu måste jag laga mat. När "mamma var hemma så åt vi alltid vid sju". Yep, tufft, men nu när bara pappa är här blir det kanske 19:30? Och jag tänker inte piska mig själv för det. /R

Det är lustigt det där, hur man kan vara sin egen värsta domare. Det är rätt orättvist egentligen. Varför ska man använda en annan regelbok för sig själv än för andra? Om jag skrivit att jag vågade starta min tråd efter att ha läst PiL:s tråd hade du tyckt att allt var i sin ordning. Men när jag gav dig äran, då måste det ligga en hund begraven. Haha. Inte är det kul, men ändå lustigt hur våra mänskliga hjärnor fungerar. Eller inte fungerar. Jag tycker att du gör en makalös resa här på forumet. Du är modig, stark och verkar vara av gott kärnvirke. Jag tror på dig, Dompa!

Är vad jag ville skriva, men själförtroendet är inte på topp just nu. Kul att du startade en tråd och skitkul om jag hjälpte till med att den blev av. /R

Jag har inte heller en religös gen i kroppen, lämnade tex AA efter två möten för att jag inte stod ut. Hur ickereligonsbunden deras Gud var så blev det ändå för mycket för mig. Men boken ska jag läsa, kommer kanske också hoppa de värsta Buddha-bitarna. Eller så blir jag frälst? Fan vet, men allt är bättre än ett fyllo...Jag läser också PiL, faktum är att jag läser de flesta. Så att du startade en tråd efter att ha läst min ser jag som stor humor! "kan den dumma fan, så kan jag typ", en annan kille kanske kunde se det som en slags komplimang. Stark är det sista man blir av alkohol. /R

Det rasslar omkring i huvudet. Hela tiden. Jag väntar bara på att det ska landa. Ångesten över gårdagskvällen är monumental. Hur fan tänkte jag? Tänkte jag? Men just då orkade jag inget annat. Men nej, jag har tre barn. Att jag känner mig ensam,ledsen och ful är ingen ursäkt för att skada dem. I förmiddags läste jag för första gången på länge igenom dödssynderna och såg att jag kunde ticka i de flesta. Hybris- absolut, jag gick ut med min alkoholism och trodde att alla skulle förstå min "sjukdom". Girighet- nej, jag tror inte jag är skyldig. Vällust/kättja - nej även där är jag ren. Frosseri - JA, ja ja, kanske inte mat men alkohol, som jag har frossat. Avund - ja, avundas alla de stabila, avundas även alla de trasiga, att bara få släppa allt. Vrede - ja, mot frugan som lämnade mig, mot mig själv som inte kan hålla mig nykter. Lättja - ja, jag slängde in mina barn hos svågern och söp mig full, för jag orkade inte mer. Så fem synder av sju. Om det inte vore sorgligt hade det nästan varit intressant. Som studie över den svaga människan. Gud bor verkligen inte här, men den rackare som skrev ner dödssynderna var inte dum. Och nu har jag även 111. "Inte hur man har det, utan hur man tar det". Mycket att fundera på...men nu ska kvällsmaten lagas. /R

Nu är det allvar. Kan faktiskt inte se hur jag skulle kunna dricka mer igen i mitt liv. Detta är överlägset att gå och vara full, baiks eller ångestfylld halva sin vakna tid. Förstöra hjärnan frivilligt, nej tack.

I början var detta forum (speciellt PiL:s tråd) ovärderligt, och det är det idag också. Det var din tråd, Dompa, som fick mig att våga starta en egen, så tack!

Jag lånade en bok på bibblan den första tiden:
Medveten närvaro : den buddhistiska vägen till kärleksfullt hjärta (av Sylvia Boorstein)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9177113896
Den gav mig en inre kraft som lyfte mig över de första hindren. Jag läste aldrig ut boken, men bär med mig en visdom jag tar fram då det känns allmänt svårt i livet:
"Nu är det så här. Det kan inte vara på något annan sätt just nu."
Och så andas jag. Det har gjort att jag återfått lugnet, fattningen. Är inte religiöst lagd för övrigt dock, utan sållade bort sagorna om Buddha himself.

Du har varit nykter i nio veckor om jag läser rätt. Jag har varit nykter i ett halvt dygn. Men vad f...någonstans ska man ju börja! /R

Har du varit inne i min hjärna och rotat? Kändes mestadels som jag läste om mig själv. Förutom rallyt, men idag "tvingade" min 10-åriga tjej upp mig på en häst. Det var skrämmande nog. Jag fattar inte flera hundra kilo djur och 30 kilo flicka. Imponerande. Välkommen till egna tråden. Visst har jag sett dig här förut. Men nu gäller det väl på allvar? /R

Står det nu på kylskåpet. Inte på en lapp utan på själva dörren med röd tuschpenna. Att tänka på. Har sedan gammalt de sju dödssynderna där men detta väger nog mer; 111. Yep så får det bli. Och för er som undrar om man inte förstör sina vitvaror kan jag tipsa om att tuschpenna endast kan tvättas bort med parfym, (husmorsknep från gamla mamma, och jag har sett att det funkar ) om man skulle ångra sig. Vilket jag inte gör. Skäms gör jag som satan över gårdagen, men nu kör jag 111 eller ska iaf. försöka. Övermod/hybris vill jag inte drabbas av. Det står ju också på skåpet. Men jag tänker 111, så tack lillablå för att du sådde tanken! Du vet vad jag tycker! /R

Dina dejter! Visst var det för djävla sorgligt (han med systempåsen), för djävla elakt (han men åsikter om frisyren) och för djävla dråpligt (kycklingbaguetten) men jag skrattade. Inte åt dig men med dig. Visste dessa killar vilken fin kvinna de träffade? Eller vilken fin räpa de träffade? Min ståndpunkt är att vi karlar är bra dumma. Iaf. många av oss! Tack för att du delade, kram/R

dvs jag säger vad jag tycker utan att lägga tillrätta och mannen gör som han tycker (efter många vändor) fast jag klargjort att jag tycker annorlunda... MEN att han just i det här fallet kan göra som han vill och jag kommer inte att ha synpunkter. Det handlar om kakel och bårder i badrummet. Tidigare skulle jag alt 1) hävdat mitt förslag (snyggast:) alt 2)sagt att det inte spelar roll, hans förslag är lika snyggt (slätat ut min åsikt). Eller, sagt att han kan göra som han tycker men undeförstått att jag verkligen kommer att ogilla:-(
Det är intressant att lära om sig själv och öva tillsammans. Medvetet. Det har blivit mycket lättare, eller eg möjligt, när det sker utan inblandning av vin:) / mt

träna på att stå upp för dig! Att ta plats och göra dig synlig. Vi övar hemma på olika saker hela tiden. Inte alltid 100% roligt men spännande:) Kram på dej / mt PS Läs min tråd DS

Tänk att man faktiskt hamnar där till slut, lillablå, så att man kan säga: "Jag är glad att jag har varit med om det här."

Tänk att du har kommit dit. Och att jag har gjort det. Tänk.

Kram!
/H.

... mer att du gör som fler av oss borde. Bemöta som man blir bemött.
Jag skulle vilja ha mer av det. Tränar, men självförtroendet slår oftast till och jag blir tyst och går.

Kram!

Idag är det lördag, jag är ledig, har druckit mitt morgonkaffe i en mycket kär kaffekopp, som inte bara är en kopp, utan ett bevis på vänskap, och i kväll kommer en kollega och vän över på lite kantarellpaj och prat... för två år sen var det en omöjlighet. kanske inte för att han inte hade tillåtit det, men för att jag var så liten och förskräckt att jag inte hade vågat ens föreslå det...

för två år sen hade jag upptäckt hans alkoholproblem, pratat med just den kollegan som kommer hit ikväll, men inte riktigt vågat ta det till mig... var nog fortfarande i förnekelsestadiet, trots att jag egentligen visste...

idag är jag stark, jag kanske inte är det i morgon, men just idag är jag tillfreds. tillfreds med den jag är, och hur mitt liv ser ut.

men jag måste erkänna att jag är en räpa, emellanåt... så fort någon trampar över gränsen, trampar på mig, eller bara närmar sig vad jag anser är orättvist, så hugger jag... jag hoppas att jag kommer hitta en balans så småningom, men kanske måste jag få hugga ett tag, tills jag känner mig trygg med mina egna gränser... svor åt chefen för ett par veckor sen, till exempel... bad om att få gå en timma tidigare från jobbet, jag skulle vara barnvakt åt en väns två fina flickor, och det var lite knappt om tid... han svarar: det får du, men det är upp till dig, jobbar du fortare och får upp varorna snabbare, kan du gå, annars får du stanna...
jag blev svart i ögonen, svor, och gick...
han kommer efter som en hund som skäms, och frågar, du förstod väl att jag skämtade?!
jo, svarar jag, men ligger det inte lite allvar i det då?
och det erkände han ju att det gjorde...

kanske överreagerade jag, kanske inte, men det han sa till mig var: du jobbar inte så bra du kan: jobbar du bättre får du gå, annars blir du straffad och får stanna... och genom att inte ge dig ett svar, så håller jag dig på halster, och behåller makten över dig...

japp, jag är en räpa. en bitch. en häxa.
men jag tror på rättvishet.
och det gäller inte bara mig. så fort någon kollega försöker få över en tråkig arbetsuppgift på någon av våra praktikanter, eller på någon som inte vågar säga nej, dyker rättvisehäxan upp med sina svarta ögon och säger ifrån...

har förresten börjat internetdejta... har varit på 5 dejter tror jag, under det senaste halvåret. någon har varit trevlig, men inte mer, andra har varit katastrof. så fort jag känner av den allra minsta tendens till att någon vill styra mig, eller domdera mig, sparkar jag bakut... det är inte ok att en av dem talade om för mig att min nya frisyr var typ fin, men att jag inte skulle klippa mig kortare än så... en annan bad mig bära hans systemetpåse när vi skulle ta en promenad, för han hade massor att bära själv... en tredje hade mer kycklingbaguette utanför munnen än i den, och blev förbannad på mig för att jag inte ville träffa honom igen, riktigt förbannad och anklagade mig för att vara ytlig och ha diverse andra mindre trevliga egenskaper... fast nu har jag träffat en man tre gånger, och det känns rätt bra... fast lik förbannat märker jag att jag ibland fokuserar mer på vad HAN kan tänkas tycka om mig, än vad JAG egentligen känner... då försöker jag ta ett steg tillbaka, blunda och känna vad min kropp vill tala om för mig... mage, tår och hjärta... för det är ju där det sanna känns, inte i en hjärna med alla knepiga sätt att förvränga och plocka fram gamla minnen...

jaja, det ger sig, det löser sig, just nu är han i mexico och dyker i två veckor, så jag har rätt gott om tid att stanna upp och känna! och det känns ok! blir det så blir det, annars finns det fler fiskar i sjön!

men jag mår rätt bra. trots rättvisehäxan och räpan inom mig... =)
och jag är glad över vad jag har lärt mig och fått uppleva under de senaste tre åren... det har varit en otrolig resa, som i slutändan gett mig ett rikare och lugnare liv!
kärlek till er alla!
stora kramar!!
/k

Kom ihåg 11:e februari, och inlägget du skrev då...
nästa gång du funderar på att åka med barnen till svågern, fråga dig själv varför, och gå tillbaka i din tråd och läs inlägget från den 11:e, och fråga dig om du kanske inte ska stanna hos svågern och svägerskan du med? värme och kärlek från de nära kanske är bra mycket bättre än ensamhet och whisky? sätt en lapp på kylen med en stor fet 11:a, eller varför inte 111... och om någon frågar kan du bara säga att det är för att komma ihåg att barnen kommer i första hand, alltid... =)
gillar att du är ärlig, det är bra, det är sunt... och kämpa vidare!!
ska skriva ett litet inlägg till dig nu, hemma hos mig, i min tråd... dit du alltid är välkommen, såklart!!!
kram!!
/k