Senaste kommentarerna i forumet

"Vatten är gott, men ingen festlig måltidsdryck, bara en törstsläckare.."

Skulle nog tröttnat på cola också om det kom ur kranen överallt.
Vattnet gör sig bra som supplement vid sidan av måltidsdrycken.
Huvuddrycken ska ju vara en smakupplevelse också, vattnet en neutraliserare...

Lika kul som att nu ska jag gå och fika, och dricker ett glas ljummet vatten från kranen!
Nä det går fetbort...

Jag ersätter aldrig middagen med ett glas filmjölk t.ex

Jag vill inte använda mig av ett substitut. utan något med ett likavärde.

Men läste någonstans i en blaska, att det har blivit "inne" att festa nyktert, någonting som vuxit sig starkare med åren.

Och det har ÄNTLIGEN kommit en alkoholfri snaps på bolaget, den ska jag testa till julsillen, alla gånger!
Det är en sak med ett likavärde för mig, jag och mina smaker för alkoholbefriade drycker är lika mycket värt.

/Berra

Som gravid eller ammande var det aldrig problem att dricka vatten till mat.
Vi är ett gäng tjejer, numera damer som bjuder till middag varannan månad. Vi är tolv personer (numera 50+) som träffas och bjuder varandra på middag sedan 20 år tillbaka. De flesta tar med vin eller öl men inte alla.
I perioder var vi gravida eller ammade, ingen brydde sej eller sa något. Nu är ju ingen av oss gravid
men ngn äter pencilin (vilket inte ska kombineras med alkohol enligt ngn gammal flosker), ingen
av oss bryr sej om anledningen, någon ska skjutsa barn till träning tidigt dagen efter, ngn har för
långt hem för att ta taxi, någon ska jobba, ngn har inte råd, men ingen bryr sej om anledningen. Vi
har lika trevligt ändå! Det är när drickandet har blivit ett problem som det blir bekymmer, vi som inte har problem med alkohol tänker inte ens om alla dricker alkohol eller inte. Vi bryr oss inte.
Ni som tycker att vatten inte passar till mat har ett problem. Ingen dryck passar så bra som
vatten, helt neutral, maten står för alla smaker. Alkohol kan ha en smak men ger framförallt ger det en mental förändring. Har inget med smaken av maten att göra.
Så ser jag det. Tänk inte alkohol, tänk mat! Tänk inte på vad andra dricker, de
kanske fixar alkohol, va inte avundsjuk. Fokusera på annat. Låt oss som kan dricka göra det. Tänk om!
Gör inte om omgivningen utan förändra dej själv. Då tror jag alla blir nöjda och glada, eller?

att jag också träffat Arne Weise, Jag var nog mellan 25 och 30 år, och vi bodde på samma hotell. Träffades förstås i baren och vi var båda i tillståndet att vi nog inte kom ihåg särskilt mkt av vad vi pratade om dagen efter. Minns bara att han var trevlig och lättillgänglig, som vi snälla alkisar brukar vara när vi mår som bäst och för tillfället är vän med flaskan och hela världen. Vad många sådana minnen jag har av att jag inte minns något av dem!
/Fenix

A, om du vill så kan du skriva till Lilla Blå på facebook (hon har ett konto som heter så, alltså) så kan hon förmedla kontakt med mig. Jag vågar lova att hon inte har någonting emot det, och att hon säkert gärna ger dig även sitt eget riktiga namn den vägen.

Så kan vi ju se om vi kan lyckas få till någon fika en vacker dag.... vem vet?

Kram igen!
/H.

Vill gärna fika med er! Även om det är hundra mil.

Kramar! //A

Ok. Attans. Det betyder väl att du, precis som curry, har lite väl långt för att åka och fika med lillablå (och mig) också då... ;-)

Men jag håller med alla andra - gå inte tillbaka till den där kontakten, utan se till att skaffa dig en annan! Ge dig inte förrän du hittar någon som kan hjälpa dig på riktigt. De finns!

Kram, kram!
/H.

Hej Lelas! :-) Fel sida landet tyvärr. Tack ändå. //A

*rodnar lite igen* :-)

Du, A, var i landet bor du någonstans? Har du nära till Göteborg?

I så fall vet jag vart du kan vända dig...

Kram tebax! :-)
/H.

Och för att du ger mig stöd och ny styrka. Som jag skrev till Berra, skönt att få insikten
att det inte ska kännas och gå till på det här sättet. Kramar tillbaka Louise! Tack för att du finns här!

Tack för fantastiskt stöd! Enormt skönt att bara få bekräftat att det inte är så här det ska gå till. Vilka människor ni är som finns här. Jag är så tacksam att jag hittade hit. Ska samla mig och hitta ny kraft. Kram till dig också Berra! //A

Du är bara fantastisk Lelas, jag kunde bara hoppas att du skulle svara. Och vilket svar.
Den tog direkt. Visst kan jag tänka så. Även om jag är så extremt envis, så ligger det
mycket i det du skriver. Mycket tänkvärt. TACK! Jag förstår verkligen att det som skänker
mest tröst, hopp och stöd när man mår som sämst är att få prata (skriva) och få svar från
någon som förstår vad det handlar om. Det är nog omöjligt att förstå om man aldrig upplevt
det. Spelar ingen roll, ens om man jobbat i 30 år. Underbara Lelas! Kram på dig!

Byt samtalskontakt!

Inget tvivel om det, du söker hjälp och blir dissad.
Hon är till för att hjälpa dig och inte stjälpa dig..
Får du inget förtroende...så byt...

De ska vara till för att lyssna på dig, och förstå dig...
Måhända ville hon pressa dig lite för att kolla om din uppfattning satt bergfast, lite provokativt kanske..
Och du var inte mogen för en pressad motsituation, det var för tidigt...
Hon hade för bråttom, och de brukar höra till att de motfrågar för att testa ens uppfattning..

Du behöver först en lyssnare som du kan prata ut inför, och känna förtroende inför...
Glöm inte att vara ödmjuk inför dig själv, lossa på allt och försök inte styra samtalet, det brukar de göra...

Gör ett nytt försök, det finns absolut någon därute för dig, så sök vidare...

Ge inte upp, det handlar om det viktigaste i ditt liv, dig själv!

Och det är du värd, vad du än tycker just nu...

Lycka till!

/Berra

Vad ledsen jag blir av att läsa det där, Anonymt! Fy tusan.... sådana där "experter" gör ju större skada än nytta, uppenbarligen.

Men... jag undrar... även om du mot slutet i ditt inlägg skriver att du känner att du borde ha stannat, att du gjorde fel, att du överreagerat, så läser jag ändå in i det du skriver att du verkligen tycker att den så kallade terapeuten hade fel. Eller?

Du känner dig illa behandlad av henne, för du vet egentligen bättre än att lyssna på hennes argument och råd. Och vad betyder det.... egentligen? Jo, att du faktiskt vet att du har gjort rätt.

Kan det vara så att hon egentligen (och jag menar inte att det var en medveten strategi från hennes sida) fick en positiv effekt hos dig? Du går dit för att få bekräftat att du har gjort rätt. Hon säger att du borde ha stannat. Du reagerar med att försvara att du har lämnat... och alltså har du alla argument inom dig. Du har gjort rätt!

Förstår du hur jag menar? Jag svamlar känner jag...
/H.

Det är väl helt hopplöst när man kommer till "fel" person. Ge inte upp nu Anonymt, sök en ny kontakt istället. Det är ju så att man klickar inte med alla. Och det är ju jätteviktigt när man ska lämna ut sitt innersta att det känns som om man har hamnat hos någon som förstår problemet. Någon man kan lita på. Jag önskar så att du hade fått hamna rätt på en gång, men tyvärr är det inte alltid så.

Jag skickar dig en ocean av styrka så du orkar hitta en annan samtalskontakt.
Lycka till!
Kram
Louise

Jaha, så har jag då träffat kommunens samtalskontakt med inriktning på missbruksproblem. Syftet från min sida var att få träffa någon som kan ämnet, har erfarenhet och egentligen ville jag bara återigen få en bekräftelse på att det är omöjligt att förändra en människa som helt förnekar ett missbruk. Få höra att jag inte hade något annat alterantiv än att gå, eftersom jag knappast mår bättre av att ha lämnat. Jag vill inte förstå. Efter det här mötet vet jag inte vad jag tror längre. Jag vet inte ens om jag kan sammanfatta mötet i ord. Vet inte om jag är förvirrad, arg, tvärförbannad, ledsen eller ångerfull. Allt.

Psykologens sammanfattning var i alla fall att jag lider av separationsångest. Hon ifrågasatte om jag verkligen tyckte att det var för mycket om han nu "bara" drack på helgerna. Hur kunde jag veta att han hade alkoholproblem? Förslag på lösning: Medicinering mot depression och ångest och att boka in parterapi tillsammans med min f.d. man, som jag alltså har lämnat eftersom jag hade svårt att hantera hans starka förnekelse kring alkohol. Enligt samtalskontaken är alkoholism vidare ingen sjukdom per definition utan en beteendeförändring... Jaha. Lösningen var överhuvudtaget samtal och jag fick flera namn på psykologer på stan som jag kunde anlita. Den här människan hade arbetat med missbruksfrågor i 30 år. Hon verkade inte ha någon som helst insikt i den ångest man har som medberoende eller hur manipulativ en person med dessa problem kan vara. Från att jag tagit avstånd för att försöka få honom att inse att han måste sluta dricka, jag tar t.o.m. ut skilsmässa till att jag nu ska ringa upp och be att vi går i samtalsterapi. Ja, jag gav uttryck för separationsångest. Ja, jag tycker om honom fortfarande. Ja, det finns alkoholproblem MEN förnekelsen är total. Det går inte att diskutera ämnet. Det enda som skulle hända är att han kommer att tycka att psykologerna är ett gäng töntar och jag får veta att jag är den som har problem och bör söka hjälp. Ibland undrar man ju om det är så. Jag kanske bara har hittat på alltihopa? Som parallell kan jag nämna att en psykolog jag besökt tidigare avrått helt från parterapi eftersom det kunde innebära att jag istället blev manipulerad att gå tillbaka...

Jag vet inte vad jag ska tro längre. Det kanske är så här det fungerar. Det finns ju en miljard lösningar och hur ska man veta hur man ska agera och inte i denna fråga? Det enda besöket ledde till var att hon återigen fått mig att känna att jag bara gjort allt så fel man kan göra. Jag skulle ha stannat, ätit ångestdämpande och haft kvar de delar som var bra. Då hade jag åtminstone haft ett liv och en jul tillsammans med en familj. Jag skulle naturligtvis ha valt att förneka verkligheten som så många andra. Slutat gnälla. Jag tror snart inte jag vet någon som är genuint lycklig. Hela livet är bara en enda stor teater. Må bäste skådespelare vinna!

Ja Bellman var en munter karl som inte spottade i glaset, och hans epistlar passar ju extra bra att sjunga till en skål ;-)

Tänk att man måste belöna sig hela tiden? För att man klarat av en arbetsdag, för att man hanterat sina ungar osv osv. Och är det inte belöning man behöver så är det tröst. Eller styrka. Eller någonting annat som den lille alkoholdjävulen lurar oss att tro att vi inte klarar av utan ett glas av något slag.

Här finns mycket klokskap och stöd, häng här hos oss istället för att ta det där första glaset. Och du, ta en dag i taget!

...nej, förlåt, ett av Europas största till och med. Jaha, ikväll ska man på restaurang till stället som tydligen har över 50 sorters tequila. Vilken tur att jag inte dricker längre då, så slipper man tequila-ångest imorgon, den brukar inte vara att leka med :-) En får hoppas att det finns något gott som jag kan dricka också - sällskapet lär bälga i sig både det ena och det andra.

Det är svårt att komma undan alkoholen när den har så stor plats i vårt samhälle!

..och inser att jag måste förändra mitt alkoholintag. Läser många kloka inlägg och märker att det finns många där ute som har liknande problem som jag. I samma veva som jag nu vet att jag måste förändra mitt beteende så tänker jag på att arbetsdagen snart är slut och självklart är jag värd några/flera glas vin/öl för att koppla av - hur jävla dum är man! Hur många gånger som helst har jag tänkt att efter den här helgen så slutar jag dricka på vardagar - för att sedan pallra mig iväg till krogen för att döva måndagsångesten - är så jävla trött på mig själv.

Tidigare kunde jag sitta hemma med boxen och berusa mig i lugnan ro som en belöning för att jag lagat mat till barnen/ungdomarna och hjälpt dom med ditt och datt. Till slut insåg jag att jag kan inte ha något vin hemma för då kan jag inte låta bli och i stort sett sedan den dagen har jag inget vin/öl hemma. Nu går pappa ut på krogen och dricker istället - det är alltid någon man känner och kan slå sig ner vid och finns det ingen så lär man känna nytt folk som älskar att ta en bira eller två. Skitbra!!! Så numera dricker jag dyrare men slutar i alla fall i hyffsad tid eftersom krogen stänger! Käkar skräpmat, ångest på morgonen så att jag knappt orkar upp ur sängen för att ta mig till jobbet (kommer ofta sent) och väl där gör man idag inte sin bästa prestation då koncentrationen inte alltid är på topp. F-n jag vill inte dricka, men vet inte om jag kan stå emot idag. Igår hade jag en vit dag eftersom jag var tvungen att köra bil så visst skall jag kunna unna mig ett, två, tre, fyra... glas idag för att därefter somna gott. Jag vill sluta och gör så ibland - men det blir bara några dagar och då är man där igen... Å snart skall man på kompisresa o de spottar inte i glaset... Jag vill ha de som förr när jag bara unnade mig på helger - fanns inte på världskartan att man drack på vanliga vardagar, men nu är det vardagsmat.

Jag får mycket inspiration efter att ha hittat denna sida - och ser också hur alla kämpar där ute! Nu jävlar måste jag ta tag i detta! Idag blir det inget krogbesök!

Nu har jag skrivit av mig lite frustrationer - ha de bra därute och kämpa för nykterheten

jag ansluter mig till kramkalaset med er min vänner! TACK för att ni finns! / mt

Nu är jag avundsjuk på dig!

Jag har hela livet, enda sedan jag var ett litet barn och såg på djurprogrammen på TV' n haft en önskan om att få komma till lejonens rike, girafferna, antiloperna och flodhästarnas område, elefanten och noshörningen, krokodilen och constriktorns, Timon & Pumba,...
Arne Weise var min kung!

Det är levande varelser som inte styrs av relationsproblem mellan olika individer, utan mer på ett genetiskt arv av ren djurinstinkt.
Det är så ärligt på något sätt, ett sätt som jag har väldigt lätt för att kunna läsa av...
Inte alls som det mycket komplexa människoliv vi lever idag, där vi ibland måste dränka våra liv i alkohol för att orka stå ut med det.

Nu tror jag inte att djurlivet är någon dans på rosor heller, men de slipper de mänskliga....

Jo jag har träffat Arne Weise i verkligheten också, han var konferancier på en firmafest i Stockholm, jag var i 25 årsåldern, full som en alika...
Och jag tröttade ut honom med att under en kvart försöka uttala de sluddriga orden om vad han hade betytt för mitt starka djurintresse...

Stackars man, och jisses vad begränsad man blir...
När man har druckigt sig mod nog till för att utmana sin rädsla för att våga snacka med en kändis, och så har fyllan gjort det omöjligt för en att uttala orden.

Vilken jävla livsparodi man har gjort med sig själv genom åren, man bli så trött på sig själv...
Förbannade alkoholen..

/Berra

kan man inte få för mkt av. Lillablå, Viktoria, Vana och det finns några flera som under tiden som gått kommit att bli faktiskt som gamla vänner. Visst är det lite märkligt, kan bara i fantasin gissa hur ni ser ut, vad ni är för ena och ibland tror jag att det är lika bra så. Vi har skickar varandra önskan om framsteg i våra själar och kraft att förgöra Kung alkohol. Inga dåliga vapen vi ger varandra här på forumet. Afrika låter spännande, en tanke som jag inte tänkt så mkt på tidigare. Men klart man borde försöka se den kontinenten också. Säger som Lillablå och som vi gör på AA, TACK för att ni finns!
Mitt internet är lite svajigt, så det var tur att jag hann in och läsa och skriva innan det lägger av igen.
Kram till ALLA som vill ha,
/Fenix

Hej Berra!
skönt att veta att du är kvar, med dina klokheter och finurligheter... =)

har varit i Afrika i två veckor med min mor, far och bror, firat mammas 60-årsdag... och jag gillar inte sprit, kan ta ett glas vin nån gång, eller kanske en enda drink för att fira mors dag... och jag blev konstant ifrågasatt, och det av min egen familj... ska du inte ha en öl ändå, men du, vi har ju en hel flaska vin här, vill du verkligen inte ha mer...? skitjobbigt! men knäppt nog fick det mig att vilja protestera mer, och absolut inte dricka en droppe till! motsatt effekt, alltså, jag blev som ett litet tjurigt barn som inte fick den där godispåsen... =)

det var en gruppresa vi var på, och det fanns en svensk kille till där, helmysig och supertrevlig, och han berättade faktiskt för mig att han inte drack något alls hemma i sverige, men att han kunde ta en öl nån gång bara för att slippa förklara sig eller bli ifrågasatt... sorgligt att det ska behöva vara så!!

nu blev det en roman till, har precis skrivit en i Fenix tråd, jag hade visst ett litet behov av att skriva av mig... jaja!

fortsätt skriv, fortsätt dela med dig, ni är så himla betydelsefulla allihop!!!
all kärlek till er i höstmörkret!!!
Kramar!!!
/k

Fenix, Viktoria och Vana!
Kramkalas är bra!
Lyssnar till Little Blue, as I write, den finns i min spotify, under kategorin Pepp!
Så skönt att höra att du har gjort såna framsteg, så skönt att känna stoltheten som sipprar fram mellan raderna, och det med all rätta!! Du är grym! Och det är nog bara så att man klickar extra mycket med vissa, jag har till och med fått några allra bästa vänner härifrån, ser ut som om jag ska träffa två av dem på fredag, om allt går som det ska! =)

little blue, how do you do...?
jag mår nog rätt bra, tror jag! trivs som bara den med min fina lägenhet, har bott här i typ 9 månader, en hel graviditet, och jag har inte fått upp en enda tavla, men det skiter jag högaktningsfullt i, för jag trivs, och det är min lägenhet, så det så! har precis kommit hem från en resa till Afrika, mamma fyllde 60 och mamma och pappa bjöd med mig och brorsan på en tvåveckors safari, med lite sol och bad på zanzibar! helt fantastiskt! och fruktansvärt, fast härligt... såg så mycket fattigdom och jobbigheter, samtidigt som många verkade innerligt lyckliga och tillfreds trots enkelheten i hyddor och trasiga kläder... undrar om inte vi är mer olyckliga och ensamma här... det enda som var lite jobbigt egentligen var att dela tält med brorsan de gånger han tog några öl, i mitt tycke för många, och han kom inramlandes ett par timmar efter att jag somnat, fick mig tillbaka till olyckstiden... men jag vet samtidigt att det antagligen bara sitter i mitt huvud, och att det är min kropp som minns och reagerar... jaja, sorry Fenix, nu blev det en hel roman i din tråd!!

Och bara så ni vet! Ni betyder så mycket för mig, jag har lärt mig så otroligt mycket av era resor och er kamp, och era steg framåt och bakåt har jag följt, gläds med framstegen och lider när det blir jobbigt! TACK för att ni finns!!!

Stora stora kramar!!
/k

från mej åxå :) jag vill åxå va med i kram o kärlekskalaset.<3

Åh vad jag blir glad och berörd av att läsa det ni skriver lillablå och Fenix. Det är en sådan ynnest att få betyda något, och att finna någon av stor betydelse. Jag känner igen känslan av samhörighet med några jag funnit här, och den är ovärdelig!
Viktiga milstolpar har passerat för dig Fenix, önskar dig allt väl! Och lillaBlå, jag är inte ofta (nästan inte alls) in och läser på anhörigsidan av olika anledningar, men du är inte glömd : )
Kramar till er denna måndag morgon!