Senaste kommentarerna i forumet

Ju längre jag är ledig desto slöare blir jag 🤣 Idag var det hundkurs kl 10-12.30. Det gick galant, lillprinsen skötte sig som en stjärna 🤩 Nu ska det bara tränas hemma helst dagligen också, två veckor till nästa gång.

Efter hundkurs blev det hundtvätt, och handla, och sen dog min ork. Tvätta orkade jag bara inte, flyttade istället fram min tvättid en vecka. Det blir ändå inte mycket tvätt när man enbart jobbar hemma som jag gjort fram till nu.

Men klippa nos, tassar och klor skulle jag göra. Klorna gick fint, men själva klippandet gick uruselt, hundjäveln bara biter mig. Inte hårt men jävligt störigt. Han protesterar. Hundjävel 🤬

Det bekymrar mig massor. Om han gör så hos hundfrissan om drygt en vecka så är det kört. Hundjäveln lär få dreadlocks. Eller måste sövas för att klippas. Hos veterinär? Jag är rädd för att jag har sabbat honom med mina försök att tvinga honom. Trippelsuck.

Jaja, just nu kan jag inte göra något. Jag får avvakta och se hur det går hos hundfrissan nästa tisdag helt enkelt. Jag utgår från att det går bra, och sen går det som det går.

Jag får flashbacks från när yngsta dottern var liten och vi skulle på alla dessa läkarbesök, tandläkare, logoped, fysioterapeut etc. Vissa gånger gick det bra, andra inte alls.

Men jag var hjälpt av att försöka vara helt neutral. Ha noll förväntningar. Vissa saker ska bara göras. Inte bli irriterad, absolut inte bli arg. Andas lugnt in och ut.

Min dotter var en barometer på mitt humör, helt ordlöst. Var jag lugn inifrån och ut var chansen större att hon också skulle hålla sig lugn. Precis likadant är det med min hund. Det är stora likheter mellan barnuppfostran och hunduppfostran faktiskt. Positiv förstärkning är allra viktigast.

En ledig dag till, sen jobb igen. Och jag får köra till jobbet och fika med mina kollegor, tjoho!

Jag tar ett ryck till med buljongdagar förresten. Tänkte knäcka fem kg till och sen tänker jag sätta en tydlig maxgräns. När den gränsen passeras är det två buljongdagar per vecka som gäller igen. Kände ett visst motstånd, men det går riktigt bra. Det är bara en dag i taget.

Kram 🐘

@Carisie Hoppas helgen blir avkopplande och fin. Underbart väder idag. Var ute i trädgården hela dagen. Nu trött i kroppen men nöjd. Tog ett glas alkoholfritt vin och nöjd med det!

Flarran jag följer dig o ser din kamp! Jag kämpar med vi stöttar varandra ok!?

@Geggan Heja dig! Jag tänker att jag i och med pensionen så småningom ska dra ner på tempot, jag tror det är sunt. Du har haft så mycket om dig med dödsfall, begravning, sälja, lägenhet och sen skadan på det. Unna dig lite stilla lunk ett tag. Invänta lusten att göra saker 🥰

Kram 🐘

@Flarran Prova att sätta larm i mobilen. När den piper kl 10 ska du gå ut. Punkt. Inte deala, inte tänka, bara gå ut. På gården. Känn sen efter. In igen? Gå runt huset? Gå till affären? Men du behöver knuffen ut. Ingen tittar på dig. Ingen bryr sig. Ge inte upp nu för fan!

Kram 🐘

@Natalia Skickar en kram till dig. Hur mår pappa?

carisie: Hoppas det blir/är trevligt med barnen och att du fick härlig promenad i solen.

Idag har jag solat, promenerat och jag har bytt till sommardäck, det var liksom dags :-) Måttligt intag igår och det har varit så skönt idag.

Önskar er alla en fin lördagskväll!

Har klarat av lördagen och varit ute med den jag är kontaktperson till och det var trevligt. Har hunnit med en del annat idag fastän dagen varit jobbigare än vad den varit om jag varit nykter igår. Tänk om jag kunde minnas sådana här dagar nästa gång jag vill ha vin. Hoppas ni andra har haft en bra dag🙂

@Flarran
Hej!
Om du vill prata om detta på telefon, så kan du fråga om mitt nummer.
Har varit igenom det där och har fått rumpan igång.
Vi hörs!

@Flarran Låter som att det är dina tankar om dig själv som tar all energi och dränerar dig. Att tankarna stoppar dig från att gå ut och säger till dig att du är värdelös och varför ens försöka. Våra tankar om oss själva kan ofta vara vår värsta fiende och vi tror att det är sanningen. I boken ”Beroende på ren svenska” som @Andrahalvlek tipsade om skriver författaren att de negativa tankarna vi har samlas på hög inom oss och präglar våra tankar om oss själva och om andra. Det sätter negativa spår i hjärnan. När vi uppmärksammar/ blir medveten om negativt dömande om oss själva eller andra kan vi sända goda tankar om oss själva eller omgivningen och träna upp hjärnan med nya positiva vanemönster och spår i hjärnan som med tiden blir dominerande. Lyssna eller läs boken så kan du få verktyg till att försöka bli medveten om dina negativa tankar om dig själv. Våra negativa tankar om oss själva kan förgöra oss, så mycket kraft finns det i dem. Men det är bara tankar och inte sanningen.

Sköt om dig, du är inte dina tankar, du är så mycket bättre!❤️

@Mjukglassen Googla "dry drunk", låter precis som det. Då har de bara tagit bort själva substansen men uppvisar samma beteende fortfarande. Det är ingen vidare trevlig plats att vara på som anhörig, är där själv. Min gick på Antabus i fyra månader men utan någon slags samtalsbehandling eller möten eller dyl är det svårt att förändra beteendet som kommer med alkoholen, eller som till och med fanns innan missbruket. Min alkoholist har delvis samma beteende kvar, inte helt och hållet. Bland annat det själviska "jag, jag och jag" i de flesta situationer, tjurig, skyller gärna på andra, allt är alltid någon annans fel och minsta lilla som går fel kan trigga. Kolla även på Youtube på "Put the shovel down" om du känner dig någorlunda säker på engelska, hon är jättebra hon som driver den kanalen. Du får precis som jag fundera över om du vill leva i ett sådant förhållande där man inte får särskilt mycket tillbaka och om där inte finns någon större emotionell intelligens eller medvetenhet hos den andra. Kram❤️

@Monica01 ja det är inte lätt när monstret börja prata med en.
Jag dricker en alkoholfri öl, men vete tusan om det inte triggar lite. Bara lukten och smaken känns … fel. Som att det kan sätta saker i rullning. Tror jag får hålla mig till vatten, läsk och te.
Lycka till och hoppas dag 5 har gått bra!

Men du.. vill du verkligen leva med en man med det beteendet? Du är fri att välja ditt liv.

Hade verkligen vilja till att ta mig i kragen och komma utanför dörren för en stund sen. Hade till och med planerat åt vilket håll jag skulle gå. Nu skulle det faktiskt bli av. Jag skulle inte bara sitta och dega vid datorn. Hade tröttnat på att vara en som inget kan, eller gör. Ville vara duktig och ta en nyttig långpromenad åt något håll. Då jag ju vet att det verkligen behövs.

Var i princip helt färdig för att gå utanför dörren. Men då gick liksom plötsligt all luft ur mig och jag var totalt helt orkeslös och splittrad igen. Kände mig så himla värdelös att inte orka och kunna genomföra något vettigt alls. Kände mig bara tom och hopplöst nedstämd igen.

Då som så ofta genom åren knackade liksom alkoholdjävulen på lite försynt inom mig och gav mig en känsla, som blev till en tanke som gick ut på att, vad försöker du ens bevisa alltså... Fattar du inte att det inte är någon mening att försöka göra sig bättre än vad man liksom är. Hade jag haft någon rejält stark alkohol hemma så hade jag direkt lagt ned det här med att försöka bli alkoholfri.

Hade direkt korkat upp första bästa flaska och utan tvekan glidit in i dimman igen. Tänkte först att man kunde gå till matbutiken och köpa ett par sexpack med folköl, men hade inte ens ork till det. Dessutom får man ju dricka som en häst om man ska bli lite berusad på sånt. Så man ska väl kanske trots allt vara tacksam för att man är så jäkla energilös att man inte ens orkar gå och handla pilsner. Men det ju även orkeslösheten som är en del i dramat av att jag bara är sittandes för det mesta.

Har tröttnat på att skriva en massa dravel om min värdelösa och trista tillvaro. Har tröttnat på mig själv igen än en gång. Ska nu stänga av datorn och gå in i rummet och titta på något skräp på tv som gått runt i repris i en hundra år liksom. Då jag inte har kraft till att göra något annat. Det ser inte ut att bli nåt bättre än så här. Borde ju vara på fin-fint humör då solen ju skiner. Men inte ens det hjälper. Får se om det vänder om en stund, men nu är det då inte kul alltså...

Min man tog beslutet själv efter en händelse att gå i behandling och ha sponsor och gå på AA, kändes verkligen som han kämpade, och blev en ödmjuk , talför, samarbetsvillig person.
Jag kände , att det finns hopp.
Men han slutade efter någon månad med möten, sponsor mm.
Han blev den samma igen men utan alkohol.
Sånt ego, ilsken, oresonlig, allt är mitt fel inte han, ljuger, ser mig inte eller vad jag gör hemma. När han bara ägnar sig åt sådant som intresserar honom…
Suck

Nu har jag snart varit nykter i två och ett halvt år. Glad att någon i början tjatade att det är obruten nykterhet som gäller, annars börjar man från början igen med allt. Och det vill man ju inte. Märkt lite tecken på att min tanke- och planeringsförmåga har ökat. Känner lite fläktar av hur det var förr, när jag hade mycket ideer och kunde göra upp planer. I flera år har jag tofflat på med ganska låg intensitet och varit nöjd med det. Skrivandet har tuffat på, långsamt och envetet. Men nu känns det som om jag kanske kan lägga i en lite högre växel. Jag håller ju en livsreflekterande skrivgrupp sedan flera år och den gruppen har blivit så bra. Skulle vilja notera våra samtal, ett så fint funderande över livets alla tider och vad som gäller nu, när vi är gamla. Glad också över denna grupp och hur vi alla handskas med våra utmaningar, med en i grunden positiv inställning.

@Andrahalvlek låter som en härlig helg trots allt! Kram! 🥰

@Se klart låter jobbigt med oro! Men jag tolkar det som att nu ser det lugnt ut ett bra tag framöver och du kan fullfölja dina planer. Pensionärslivet= göra vad fan man vill hela tiden, det är underbart. Kanske med en jobbdag nu och då, bara för att lite hålla kontakt. Heja från mig!

@L3dsen kära, fina du. Du behöver inte ta en massa skit. Du har gjort det du kan. Vill han inte ha, eller kan inte ta emot, hjälp så kan du spara din energi och fokusera den på dig själv istället. Vi anhöriga tar mycket stryk av alkoholisternas beteende och det är helt oförtjänt. Fokusera på dig själv. Vilka val han gör har inget med dig att göra. Många kramar!

@Sattva ibland lagas skärvorna med guld. Det blir underbart, också en bild av slumpmässigheten i hur saker går sönder. Och där skarven sen är det mest värdefulla. Det låter som att du har landat bra trots allt! Kram!

@L3dsen
Hej
Håll dig borta och tänk på dig själv. Menar det verkligen. Stäng av all kommunikation med de som skyller på dig.

@Carisie Klokt. Inte lägga upp någon plan, bara avvakta. Får så mycket goda idéer här. Som det där med bubbelvatten, gärna med citron. Eller det att vänta 20 minuter när suget sätter in. Kommit på att jag helt enkelt är hungrig … Slutat gruva mig för gästerna i morgon. Hon har visserligen ingen känsla för minerad mark och kan ställa frågor om de mest känsliga saker utan en tanke på att man kan bli väldigt ledsen. Men det får stå för henne, och vi är ju bara fyra .
När du skrev om att du inte vill sluta helt, tänkte jag, att så har jag tänkt i årtionden. Ibland undrar jag hur mitt liv sett ut om jag inte anpassat mig efter min dåvarande man. Tryggheten i det invanda, rädd att skiljas. Rädd att han skulle försumma barnen. Ingen jag vågade tala öppet med. När jag blev änka och gifte om mig blev jag måttlighetsdrickare. Så kom hans första infarkt, följt av dramatiska händelser ett par gånger om året. Ambulansfärder, oro, ångest - och in i den gamla välkända vanan igen.
Jag gissar att du är mycket yngre än jag. Glad för din skull att du tar tag i ditt liv!
Kram!

Tyvärr kan vi inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp! Så är det bara även om det är svårt att ta in att någon väljer att supa ihjäl sig, fast väljer är egentligen fel ord för det är alkoholen som styr.

Du lär ta dig en funderare vad du vill och orkar .

Välkommen hit och skriv när det är jobbigt!

Tack! Vill gärna höra hur ni andra gjort o vilka strategier

Har precis hittat hit och tror jag behöver ventilera. Människan jag levt med i 6 år är inte längre den människan jag en gång blev tillsammans med. Hans liv styrs av alkoholen och jag är bara i vägen.

Har nu lämnat vårt hem och vet inte alls om jag bara ska lämna och inte se tillbaka? Vill inte heller lämna honom då jag vet att han behöver hjälp men mig lyssnar han inte på. Dem två personerna som faktiskt kan hjälpa väljer att inte göra det. Utan även dem skyller hans beteende på mig, när han gjort något mot dem. Jag är rädd att dem ska hjälpa honom ta livet av sig. Genom att låta honom fortsätta supa bort sitt liv. Vet inte alls vad jag ska göra? Vet bara att jag inte orkar ta med skit. Att vara den som ska be om ursäkt, att vara den som ska tassa på tå, att vara den som är tråkigt. Är bara ledsen och sårad. Vet inte om jag ens betyder något för honom längre. Om det ens är någon idé för mig att försöka hjälpa? Har ingen aning om vad jag ska göra.

Hemkommen från retreaten kanske lite klokare eller inte, dock ska jag börja gå och samtala med en präst , sen bör jag komma ut i något sammanhang . Det är kloka råd men hur?

Sitter på bussen hem och får hålla emot gråten allt kännns så stort , hela livet hela världen...... hon var iaf bra , diakoner, hon verkar varit med förr att jag har som abstinens, att saknaden efter katten inte är onormal den enda som älskat , att jag måste låta det ta tid......

Inte tagit kontakt och det är skönt ....men tankarna mal ändå....