Senaste kommentarerna i forumet

@nykteristen24 starkt jobbat. Visst är det härligt att vakna klar i huvudet på en söndag :)

@Natalia hoppas att sömnen blir god.
Vi har plockat upp vår nästa besättning som är släktingar till mig. Efter en ganska kort tur har vi lagt till, lagat middag och spenderat en stor del av kvällen med att titta på den fantastiska stjärnhimlen och stjärnfallen. En känner sig tacksam och ödmjuk inför tillvarons skönhet.

Dag 20

Skönt att komma hem nu…ingen disk och sängen bäddad. Usch tänker på hur det kunde se ut när jag kom hem från jobbet ibland. Glas överallt och hemmet luktade instängd fylla. När jag hade mina race hade jag förmågan att glömma bort vart jag ställde mina glas under fyllan och då var det bara att fylla på nya. Kunde hitta halvfulla glas lite överallt i lägenheten. På otroliga platser tex bakom tv:n och i skoskåpet i hallen…ångest!

Åkte tåg hem idag och att åka tåg hem brukade ofta innebära en sväng (eller tre) förbi bistron. Väl medveten om detta sprang jag in på Pressbyrån och köpte en flaska Vitamin Wellness och proteinbar att ha med mig på tåget. Jag försöker lära min hjärna nya vanor, åker vi tåg (jag och min hjärna) blir det inget vin, aldrig mer!

(Kommer ihåg en gång när jag blev tillsagd för jag pratade högt i telefon. Kul att bli tillsagd som vuxen liksom, full på ett tåg kl 16:00. Skäms ihjäl när jag tänker på hur odräglig jag har varit)

Kände mig väldigt glad och stolt när jag klev av tåget ikväll.

Ser framemot ännu en nykter vecka tillsammans med er på forumet. Det är mycket lättare att kämpa tillsammans än att kriga helt ensam.

God natt 🤗

Hösten närmar sig med stormsteg, eller i alla fall så är den så sakteliga på väg. Det såg jag när jag var ut på min balkong lite tidigare i kväll. För på altanmattan låg ett gulnat löv som hade landat och skvallrade om saken, att nu så sjunger sommaren snart på sista versen.

Har sovit lite på eftermiddagen, men är ändå trött och känner mig väl nöjd på det här med att bara sitta här och skriva en massa tok. Nu vet jag hur det är att vara nykter och alkoholfri. Nu vet jag vem jag är utan alkohol och känner att jag väl börjar kunna det här. Har förutom min vanligt envetna sega och rätt trista dystymi nog även en aning av höstkänning tror jag.

Den vanliga nedstämdheten och tomheten har väl blivit till lite mer av en tydlig depression igen. Men det är ju som det är och inget att göra något åt. Har då försökt att uppbringa lite krafter för att pyssla med lite roligheter i form av musik och sånt som jag tyckt om tidigare. Men har inte haft kraft och energi till nånting denna söndag.

Nu börjar om bara en liten stund en ny vecka och den första dagen på denna heter precis som vanligt måndag. Det är väl ingen konst att vara nykter och alkoholfri bara man orkar leva dag för dag oavsett hur man mår. Mörkret har lagt sig utanför mitt köksfönster och hade det funnits vin, öl eller sprit i huset så hade man nog snart varit rätt packad kan jag tro. Men vad skulle det vara för mening i längden med sånt alltså.

För nu när tiden liksom står still och man har viss insikt så förstår man ju att det väl bara är att vara korkad att hälla i sig nervgiftet alkohol för att stå ut med tillvaron som den är. För vem vet kanske blir det bättre med tiden bara man håller i och håller ut.

Man brukar väl säga att det sista som lämnar en människa är hoppet, och visst är det nog så kan man då tänka i denna sena timme. I morgon så börjar allt om igen, och är man bara nykter och alkoholfri så ordnar sig säkert allt till det bästa får man väl hoppas.

Det här med att skriva av sig lite är då hur som helst en god terapi, men det har nog blivit lite för mycket av även den varan för min del kanske Men nog har jag lärt mig ett och annat som jag inte tänkte så värst mycket på tidigare när man bara vandrade i alkoholdimman.

Nu är det sen kväll i stugan här liksom och därför så är det väl hög tid att säga god natt mina vänner. Får väl se om det skrivs något mer i denna tråd, men nu är man då bara trött och känner sig rätt så färdig med den biten precis som med så mycket annat. Men den här nyktra sommaren har då givit mig några fina naturbilder att titta på om det blir allt för mörkt och tomt är känslan i stunden. Tacksam ska man då vara till att man är alkoholfri, för det är väl faktiskt det allra bästa.

Så det var väl tur att man inte köpte några onyttiga drycker sist man hade lite kraft att ta sig utanför dörren är nu känslan. Man kan bara göra sitt allra bästa, det vet och förstår man då helt utan tvekan. Hoppas nu att det blir en lite roligare dag i morgon om en stund. För nu är man väl inte direkt någon sprallig och positiv muntergök så att säga.

Men helt nykter det är man då, vilket väl är något att vara tacksam över. Man ska bara tänka på sådant som lyfter ens humör till lite högre och mer positiva höjder har man väl hört och läst. Men ibland så känns det lite extra tungt och motigt, men det är väl sånt som man får sätta sig över som gamla farmor väl kanske skulle ha sagt.

Man har inte roligare än man gör på sig brukade mormor lite skämtsamt säga och min mor gick då oftast och lade sig i sin säng, och väl hoppades på bättre tider medans min far då om han var ledig från jobbet oftast satte sig och såg på nån gammal videofilm han hade sett tusen gånger tidigare.

Mycket kan man så här i natten strax innan en ny dag börjar fundera över. Nej, nu får det nog vara bra med skrivande och reflekterande över tillvaron på en stund. Men inte är det då lätt att vara en människa alltid som en äldre bekant brukade säga då och då om söndagarna när han hälsade på, och visst hade han väl rätt i den saken liksom.

Ha det gott mina vänner!

Men du behöver ju hjälp och du gör rätt om du söker hjälp. Så är det, du ska inte skämmas - det är starkt.
Och kom ihåg.. din situation är inte unik, de har erfarenhet av att möta utsatta barn och partners.

Att söka hjälp är starkt, det värsta är att inte barnen får skydd, inte att alkoholisten avslöjas.

Ring till alkoholhjälpen imorgon för rådgivning.

Jag talar av egen erfarenhet- min chef vet, jag fick stöd av FHV.
Flera runt mig och oss informerades.

Hemkommen från en lång och trevlig arbetsdag. Ska varva av för sömn. Då jag aldrig längre har vin lagrat hemma är det inte svårt att undvika sånt efter jobbet så här sent. Nu vill jag bara komma ner i trötthet och sova.

Kram ❤

Företagshälsovård har jag men jag skulle aldrig våga berätta…

Jag vågar absolut inte prata med skolan. Tänk om någon gör en orosanmälan eller att socialen blir inkopplad…
Jag har ingen relation med min pappa men min mamma har jag en bra relation med. Tyvärr bor hon för litet för att vi skulle kunna bo där.

Jag har som sagt inte berättat för någon hur allvarligt det är. Har väl förnekat det in i det sista och tänkt att det nog går över men han slutar ju inte dricka….även om han har ångest och förstår problemet ibland så är han tillbaka där igen.. Jag har förstått nu att det verkligen är en sjukdom.
Jag tycker det är jobbigt att berätta för andra eftersom han förnekar problemet, han kommer bara säga att jag överdriver och skylla ifrån sig… jag vet inte ens om jag orkar ta den fighten…

PS har du bra kontakt med dina föräldrar? Kan ni bo där ett tag?

Har du en företagshälsovård?
Annars kontakta kommun, vårdcentralen?

Så klokt tänkt om barnen - bra om du talar med skolan/kurator även där så det vet att barnen kan behöva stöd?

@Himmelellerhelvette exakt så känner jag med – nu räcker det med återfall jag har inga fler att plocka ut.

Vet inte var jag ska börja men känner bara att jag måste få ventilera mig.
Lever ihop med en man , vi har två barn i yngre skolåldern.
Min sambo har alkoholproblem, han dricker flera ggr i veckan. I smyg oftast men man märker ju såklart direkt när han druckit.
Ibland blir han otrevlig, det är inte alls kul.
Jag kan inte förstå hur man kan gå hemma bland barnen och bara berusad/full. Det är så obehagligt,
Han har alkolism i släkten, så att han har problem känns inte som en överraskning,
Han lovar gång på gång att han inte ska dricka men ändå häller han i sig öl. Det har gått så långt att han även dricker kvällen innan han ska jobba.
Ofta blir det 3.5 % öl, för det tycker han ju inte är en grej. Men häller man i sig många så påverkas man ändå,

Jag vill lämna honom. Han kommer inte ändras och jag orkar inte ha det såhär mer.
Mitt problem är att jag inte kan få någon bostad så jag tyvärr har betalningsanmärkningar. Jag kommer inte härifrån, jag har verkligen försökt hitta boende men det är svårt. Min sambo kommer aldrig flytta.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag går sönder. Och jag tänker så mycket på mina barn som får leva i denna skiten. Vårt äldsta barn som är 12 år förstår ju mer och mer.
Jag har ingen att prata med. Ingen i min närhet vet hur vi har det. Jag skäms och vet inte var jag ska börja med allt.
Jag går sönder, jag orkar inte gå igenom detta ensam.

@has
Ja, det är ju viktigast.
🩷

@Åsa M & @Tröttiz ”att själv ha ansvar för det egna måendet!”

Visst är det överraskande hur ofta man satt det ansvaret som sist på listan. När det behöver komma först❤️

@bella70 ❤️

@Lilla Gumman Usch, det låter hemskt. Jag tycker dock att du ska se till att bollen ligger hos dig. En sjuk person kan inte fatta beslut. Det kan du, som är frisk. Fatta beslut medan du fortfarande orkar.

@Himmelellerhelvette Håller helt med 👍🏻

Kraftigt berusad skulle det stå - vet inte hur det blev så🤦‍♀️

@Lilla Gumman
Bra att du dragit din gräns nu.
Innebär det att ni flyttar isär o bor så tills han har jobbat med sin problematik?

Detta med aldrig .. jag blev knuffad o det kunde absolut smält ordentligt vid ett tf.
Han är världens fredligaste men..

Jag tänker som så att en kraftigt 🤲 dag alkis är som en psykiskt sjuk person.

Du han aldrig lita på att det inte händer något värre.

Jag klarade mig genom att sänka blicken och vika undan och inte säga något.

Inte min normala personlighet men annars hade det gått illa den gången.

Var rädd om DIG!!

Jag behöver skriva av mig för nu är det återigen dags för ett varv till i alkoholkarusellen... Min man har haft problem med alkohol i många år men igår gick han över ännu en gräns då han var så berusad att han ramlade både på mig och på hunden på golvet och att han knuffade mig flera gånger. Sommaren är värst då han lovar att "dricka lite" men det blir mer och mer för "det är ju så varm och fint ute". Det blir en öl när han börjar laga mat (tidigt på em), och därefter ungefär en flaska vin nästan varenda dag. När jag säger något blir han irriterad och svarar att han inte har några problem och nuförtiden tar han ju två vita månader per år. Så kommer till slut den dagen då han dricker som om det inte fanns någon morgondag och blir svart i ögonen, skriker, gapar och kallar mig ibland för fula saker. Å morgonen efter är han full av ångest och lovar vad som helst - utom att sluta dricka. Varje gång är han helt säker på att han klarar av att dricka måttligt. Han har provat medicin men säger att han mår så illa av tabletterna att det inte går att ta dem, och jag kan inte låta bli att undra om det verkligen är sant eller om han inte gillar att effekten av alkoholen uteblir.
Han har alltid sagt att han inte är en person som jag behöver vara rädd för, dvs även om han ser arg ut och skriker åt mig så behöver jag aldrig, aldrig fundera över om han skulle fysiskt ge sig på mig. Han har också sagt vid flera tillfällen att om det otänkbara skulle hända så skulle han sluta dricka direkt. Tja, det ska han ju inte utan ur hans mun kommer samma visa ungefär att nu vet han att det blev för mycket, jag kan vara trygg i att det aldrig kommer att hända igen, nu vet han hur han ska kunna dricka mindre. Bla, bla, bla... Inte längre något tal om att han ska sluta dricka, inte ens en kommentar om en vit period som ska starta direkt.
Här går min gräns så nu ligger bollen hos honom om hur vår eventuella framtid ska bli. Vi har varit tillsammans många år och det finns inga barn hemma.

@aeromagnus Jag finns med dig i tanken imorgon! Försök att se på det nya jobbet som ett äventyr 🤩 I början är du helt slut av alla nya intryck och nya vanor. Inom två månader lägger det sig, vissa delar halvautomatiseras. Jobbet, att undervisa, kan du 🤩

Kram 🐘

Hemma igen. Direkt ner i badkaret 🤩 Helgen har varit arbetsam och påfrestande så till vida att jag, barnens pappa, äldsta dotter, hennes sambo och hans föräldrar har jobbat och bott i samma hus i tre dagar och två nätter. Plus min hund, som hade fullt sjå att hålla ihop den utökade flocken i en helt ny miljö. Vet inte vem som är tröttast, jag eller hunden 🤣

Samtidigt har det varit så roligt att hjälpa dem komma på plats, och att packa upp allt på det nya stället. Allt är flyttat och 90 procent är uppackat innan vi åkte därifrån i eftermiddags. Vi har verkligen lärt känna huset och dess egenheter, tagit del av deras drömmar och planer för renovering. Att inkluderas i det fullt ut är magiskt häftigt. Den känslan lever jag på länge.

Vi har fått grillad korv och pizza, med delicatobollar, hembakta gula rutor och godis som mellanmål. Plus frukt, nötter och dadlar. Trots tröttheten i skallen, värken i benen och frestande godisskålar på bordet så valde jag frukt, nötter och dadlar som mellanmål.

Inte ens på bilresan dit och hem eller nu när jag kom hem ikväll föll jag till föga. Heja mig! Dag 41 som sockerfri och klockan fortsätter ticka på 🤩

Kram 🐘

@B.Å Jag räknar alla tusen återfall jag hade innan jag slutade dricka. För hur många gånger har vi inte lovat oss själva att:
-Idag ska jag inte dricka!
Och ändå har vi druckit! Så var det alla fall för mig! När jag kom hem från jobbet hade jag förträngt känslan jag hade på morgonen och att jag hade lovat mig själv att inte dricka denna dagen! Så återfall har jag haft tusen gånger om! Behöver inte fler! Tänker också alla vita perioder jag bestämde mig för men började dricka innan perioden var slut. Skulle jag vara nykter i en månad, drack jag efter 14 dagar! Då hade jag varit tillräckligt duktig tyckte jag men egentligen var även alla de tillfällena återfall, ellerhur? Kram

@jojje1970 Jättebra att du startar en tråd och börjar skriva! Forumet har varit min största och viktigaste del i nykterheten! Ensam är inte stark! Att få skriva här med andra med liknande erfarenheter och samma problem är oerhört skönt! Kram

@Hjärnklar grattis till 7 dagar i nykterheten! 6 månader låter jättebra att börja med, då hinner hjärnan läka tillräckligt för att få nya vanor och perspektiv på livet.

Läs och skriv mycket på forumet, lyssna på poddar och böcker där folk berättar om sina beroenden, det hjälpte mig mycket att inte känna mig så ensam och vilsen i huvida beroende eller ej jag var. Jag ljög rätt duktigt för mig själv om att jag inte var beroende tills jag förstod att jag var det och lärde mig om att beroendesjukdomen är progressiv! Det går långsamt utför. Jag slutade dricka innan jag hade förlorat jobb, familj, hus eller ekonomi men jag drack nästan alla dagar i veckan oftast förutom när jag hade ”duktiga perioder” och försökte hålla mig till bara helgen, funkade väldigt sällan mer än någon vecka då och då, någon vit månad klämde jag in med som fick mig att dricka ikapp efteråt för jag hade varit så duktig, jag tog även återställare ibland när ångesten var för svår. För många hinner det gå mycket länge i beroendet! Jag tror att ju mer man hinner förlora desto svårare är det att få kraften att sluta man gräver bara botten djupare och djupare. Många slutar aldrig gräva utan låter beroendet bli sin död. Det är oerhört sorgligt och man tror inte att man själv kommer hamna där men det trodde nog inte dom heller.
Ta tag i dig själv nu, du kommer aldrig ångra att du blev nykter! Jag har varit nykter i två år nu och det är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv! Kram