Blade Runner

Jag starta en ny tråd då jag inte vet hur man plockar upp den gamla. Jag vill börja att tacka för alla historier jag genom denna kanal har möjlighet att ta del av. Att hitta hit har påskyndat mitt arbete med mitt medberoende. Jag ser mig själv i en och en var av era historier och lider med er. Jag kan läsa ifrån ett utifrån och in perspektiv och ser all den sorg och kraft som läggs på en annan människa och hur lite det blir kvar av jaget, hur alla marganaliserar sitt eget mående och hänger upp sitt mående på sin partner. Min partner har som jag tidigare skrivit varit alkoholist så länge jag känner honom och vi har varit gifta i 20 år. Först för något år sedan arbetar jag intensivt med mitt eget välmående och försöker att inte falla ner i djupa dalar av hans drickande och det obehag och psykiska påhopp som kommer med dem. Jag lever med en ständig oro av att dö så att barnen i te har någon som tar hand om dem. Jag arbetar 50-60 timmar i veckan och gör allt för mina barn, sedan finns ingen tid över till mig själv. Jag har kommit en bit på vägen i mitt tillfrisknande men mår så fruktansvärt dåligt idag då vi haft dödsfall i familjekretsen och pågående sjukhusvistelse och jag behöver en partner att ta stöd från men han bara dricker trots att han vet hur illa han gör mig. Jag mår fysiskt illa och jag är ledsen idag inför mina barn, en fasad jag vanligtvis håller upp och gråter i land i ensamhet. Det är så tufft att inte ha någon vuxen att prata med, att faktiskt spela ett spel för sina fina vänner som litar på mig och som jag indirekt bedrar genom att inte berätta om hur mitt liv med en alloholist är. Min syster är min livboj men jag kan inte belasta henne för mycket. Mina barn är mitt allt !
Jag vet inte varför jag skriver, men vill egentligen bara berätta alla ni som kämpar ger mig styrka att kämpa och se värdet i att fortsätta göra det. Jag drömmer om ett eget boende och jag har ekonomiska möjligheter till det men det finns så många rädslor som håller mig kvar. Kram ut i etern

Profile picture for user Rosette

Du har skrivit och läst här men valde att starta en ny tråd då det var svårt att hitta sin gamla. Bra att du gjorde så, du är lösningsfokuserad. Vi har haft problem med reklam och spam här på sidan och därför är det kanske lite extra rörigt vi ber om ursäkt för det!

Att skriva och läsa här är hjälpsamt för dig. Det hörs att du tar in och reflekterar kring hur andra har det, hur du har det och haft det och vad du är på väg ifrån. Att läsa stärker din vetskap i att du gör rätt nu när du försöker ta steg för steg mot att ge dig själv lite mer och fylla på din energi.

Det blir tydligt att din partner inte kan vara ditt stöd när ni haft dödsfall i familjekretsen. Nu behöver du stöd och hjälp mer än innan. Bra att du skriver här och berättar hur du har det, det ger oss här chansen att ge dig stöd!

Du har inte berättat för några vänner än hur det är för dig, ibland känns sådant svårt och såklart är det olika hur väl man känner någon.
Många som väljer att ändå anförtro någon något kan känna sig lite lättade av det.

De flesta tycker inte att det är så svårt att lyssna på hur det är för en som man trott. Finns det någon som du skulle kunna prata med alls i din närhet om du skulle ta steget att berätta för någon?

Det finns en nationell, kostnadsfri stödtelefon som ger professionellt stöd vid något eller ett par samtal, Nationella hjälplinjen. De har öppet alla dagar 13-22. Vet inte om det är något för dig. Men jag ville tipsa då du nämner att du just nu inte har så många du pratar med, hoppas det var ok.

Du kan läsa mer om om dem här om du vill: https://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/?ar=True

Fortsätt såklart också gärna skriva och läsa här på forumet!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet