Anhörigfråga

Är sambo med en man 74 år som är periodare. Han dricker i perioder både ute och inne. Han dricker i källaren, i bilen (kör inte) överallt där han tror han inte syns. Men hans syns och människor pratar om honom.
Han har alltid druckit och i perioder har vi inte bott ihop. Mina känslor för honom har gradvist försämrats efterhand som situationer har uppstått. Jag skäms också för honom inför andra som ser när han dricker på olika platser. Han är väldigt snäll och hjälpsam och ett stort stöd när han inte dricker, men nu börjar jag känna att jag inte orkar längre. Men vi är båda över 70 år och det är ju nu vi har behov av varandra praktiskt. Båda har vi grundsjukdomar som också gör att vi behöver hjälpa varandra. Men hur klarar man av att leva ihop när känslorna försvunnit och det bara är sorg kvar? Det kan gå långt mellan hans perioder och man tror alltid att nu har han tagit sig i kragen och ínser vad an har att förlora. När han bodde själv hade han svårt att klara sig och gick ner sig rejält. Hur skall man ha samvete att sparka ut honom när man vet att han kommer att ha ännu svårare att klara sig nu?
Men hur skall jag få kraft att orka??

Profile picture for user Spinoza

hur du vill att resten av ditt liv ska se ut. Hur blir det med honom och hur blir det utan honom?
Det är tufft att bryta upp efter ett långt liv tillsammans, men frågan är om det är tuffare att stanna kvar?
Jag går själv och funderar på hur jag vill ha mitt liv - tänk om man kunde få facit på vad som skulle bli bäst!
Kram!