Nu är det dags

157 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
InteMera
Ja du har rätt Skrållan, det

Ja du har rätt Skrållan, det blir till sist så mycket annat också än bara alkoholen. Alla elakheter och lögner som nånstans inom en ligger och skaver, oavsett vilka snälla saker han säger ibland som nykter. Försöker ta en dag i taget just nu, orkar inte med långtidsplaner, så får jag se vad tiden för med sig. Hålls han nykter kanske det finns en chans, men har känslan att ens en enda till fylla med elakheter kommer få mig att flytta för gott. Vill inte låta livet rinna iväg i ett förhållande jag inte mår bra i. Försöker nu träna och ta hand om mig själv, gör saker jag mår bra av. Bygger upp ett nytt eget liv med förhållandet lite vid sidan om, så blir det inte så dramatiskt den dag det tar slut då jag påbörjat återskapandet av ett mer självständigt liv.

Azalea
Låter som en bra plan

Du är på rätt väg genom att göra så du själv mår bra.
Skapa självständighet tror jag är väldigt nyttigt då det de vill är att försöka snärja in oss i ett nät som blir så trassligt med skuld och ångerstkänslor över dem så all energi går åt och det finns ingen över till sig själv.
Fortsätt jobba på dig själv, det är vad som är viktigt.
Kram Azalea 🧡

Skrållan
Vill bara

Vill bara önska dig Ett Gott Nytt År. Hoppas nästa år blir bättre.
Kram💕

InteMera
Tack Skrållan, gott nytt år!

Tänkte tillbaka idag när jag lyssnade på en radiokrönika om decenniet, hur mitt eget decennium sett ut. Kunde se vilket lass jag dragit, stora delar av fler av åren är borta som i en dimma för att man slitit så hårt och de glada stunderna jag försöker hitta att se tillbaka till är uteslutande sånt som bara inkluderat mig och barnen. Mannen finns inte i nåt av de glada minnena. Sorgligt. Men rätt klartänkt att se det så.

Jag är inne på en bättre väg nu, börjar sakta känna igen mig själv och den personlighet jag en gång var, har liksom slutat dra in mig i ett skal för att mannen kanske misstyckt eller kunnat bli sårad eller ledsen för att jag uppvisar egna initiativ och att jag nu bättre kan säga i klartext vad jag önskar och vill för mig själv är nog det största tecknet av en sundare livsstil. Om mannen ska finnas kvar i mitt liv på sikt behöver nog mer förändras än att han bara slutar dricka. Spriten har förstört så mycket annat på vägen, så jag har insett att bara nykterhet kommer inte ens längre lösa problemet. Vi har drivit så långt ifrån varandra under alla dessa år då det inte gått att prata alls om framtisdrömmar, planer eller vad jag själv vill. All energi har gått åt till att överleva, ordna kring hans fyllor på olika sätt och mitt i allt det försöka ge barnen ett okej liv, att drömma och ha roligt har inte haft nån fokus i det livet. Men nu vill jag inte mer slösa livet på att våndas, ha ont i magen inför helger och annars bara tänka på andras behov - nu vill jag själv också få leva! En dag ska jag dö men alla andra dagar ska jag leva, som någon klok sagt!

Blade Runner
Gott Nytt År InteMera

Jag önskar dig livskraft och ett inre lugn.
Kram Blade Runner

InteMera
Nykterheten har hållit i sig

Nykterheten har hållit i sig hos oss, bra så långt. Men nu har han nästintill blivit träningsfanatiker istället och kan sitta vid middagsbordet och räkna kalorier och nästan maniskt prata dieter och träningsprogram. Han förbrukar proteindricka med samma iver som spriten förut. Känns inte hållbart, varför ska han alltid gå till överdrift åt ena eller andra hållet? Januari brukar vara träningshetsens tid, han har spenderat massor med pengar i gymmedlemskap och hälsoappar som han använder i typ en månad och sen är det tillbaka till ruta ett i spriten igen. Jag börjar undra om han har nåt maniskt drag, när alltid nåt måste bli för mycket. Visst tränar jag också men går inte omkring och förkunnar och tvingar på någon annan vad jag äter eller hur jag tränar. Jag tappar matlusten att äta tillsammans med honom, han lyckas ge mig dåligt samvete för en ynka banan som han håller på och pratar om mat. Han säger han inte förväntar sig jag ska göra som han men ändå mal han på som om det var viktigt han utbildar mig..Jag är för tusan utbildad tränare i ungdomen och funderade till och med på att bli PT, men ändå tycker han jag inte fattar nåt om motion och kost. För han vet alltid bäst. Så nu sitter man här och är olycklig fastän karln är nykter, nu ska man ha en hälsoprofet och godisvakt hemma istället. Kan man inte bara få leva ett balanserat liv nån gång?

Och ja den stora frågan: när ger han upp denna fas och går tillbaka till spriten, för som det är nu är varken normalt eller hållbart för honom tror jag. Pendeln slår alltid tillbaka, eller har så gjort alla andra gånger så varför skulle det vara annorlunda nu? Och jag är inte alls säker jag står ut med den nya träningsfanatikern heller på sikt, känns inte mer bekvämt med en fördömande hälsoivrare som klagar på mig än en sur gubbe som är full som tycker jag tjatar. Egentligen är det väl samma beteende i grunden, beroende till något och att han alltid gör rätt enligt sitt eget sätt att se på saken.

Skrållan
Hur går det

Hur går det för dig InteMera? Håller mannen sig nykter? Hur mår du?

Sisyfos
Maniskt beteende

Lyssna på alkispodden, i några av intervjuerna beskriver de just det där beteendet och hur de får jobba med att hålla sig måttliga nuförtiden. Din alkoholist har kanske ännu inte kommit till insikt. Skönt att det är lugnt, men att han måste klanka ner på dig och din kunskap låter trist.

InteMera
Tack för frågan Skrållan! Det

Tack för frågan Skrållan! Det går faktiskt ganska bra just nu, mannens hets med mat och träning har lite lugnat sig och någon alkohol har inte synts till heller. Vi har alla varit ganska glada på sistone hemma, märkligt att det som i flesta familjer säkert är en normal vardag känns som nåt ovant och nytt hos oss när allt liksom funkar. Första tiden på länge som jag känner jag på riktigt kan slappna av hemma. Inget ont i magen inför helgen. Känner mig ganska energisk och känner för första gången på väldigt länge att vi faktiskt kunde ha det bra om det fortsätter såhär. Tror ändå inte ännu att vi löst allt och tiden får visa hur det blir, men just nu vill jag njuta av ett avslappnat och trevligt, händelselöst liv!

Och tack Sisyfos för tipset om podden, ska leta upp de intervjuerna! Jag tror mannen behöver lära sig också att styra detta, säkert en del i tillfrisknandet. Det märks nästan från dag till dag nu att han blir lugnare, säkert suget som sakta släpper men det tar tid och träningen har väl bara tagit platsen från spriten för att dölja och släta över inre demoner. Och dem måste han lära sig tämja om det ska bli en hållbar ändring.

Blade Runner
Glad för dig

Vad skönt att höra att det är lugnt hemma och du känner dig mer avslappnad och glad. Njut av helgen
Kram Blade Runner

Skrållan
Så skönt

Så skönt för dig InteMera. Glad för din skull.
Hoppas verkligen att det fortsätter så.
Roligt att höra från dig. Ha det gott🙏

gros19
Vanligt att man ersätter ett

Vanligt att man ersätter ett missbruk med ett annat missbruk och precis som du tänker är det vanligt att man återgår till sin "huvuddrog". Var glada för att han är nykter men uppmärksamma på vad som sker. Kanske för hans del besök ett AAmöte. Det handlar ju inte enbart om att vara nykter utan om att tillfriskna från sitt beroende.

InteMera
Vilken märklig känsla att

Vilken märklig känsla att leva ett normalt familjeliv! Ingen fylla utan istället trevligt kvällsfika tillsammans och annat ytterst vardagsnormalt program. Ovant. Jag sänker garden och blir samtidigt orolig om jag lurar mig själv, vilken besvikelse det ska bli den dag det svänger tillbaka. Men mannen verkar nöjd över sitt nya liv med vettig mat och träning. Fortfarande lite överivrig i mitt tycke men bra han hittat ett sundare sätt att bli av med stress och jag hoppas innerligt det håller i sig. Nåt AA möte blir nog aldrig av för honom, tror inte han fortfarande riktigt fattat vad som var fel förut. Men jag laddar batterierna och kopplar av, man vet aldrig när man igen kan behöva extra superkrafter så just nu försöker jag bara må bra och låta bli att älta gammalt, försöker förlåta både honom och mig själv för sånt som varit. Skuldbeläggande och offermentalitet leder ingen vart. En dag i taget framåt nu.

Nordäng67
Så skönt för dig..

att få lite lugn, ro och vila! Tror inte du lurar dig själv! Du verkar se det hela väldigt realistiskt och du verkar vara i nuet. Skönt, kropp och själ får ladda batterierna. Önskar dig en vilsam helg!

Skrållan
Så skönt

Så skönt att leva ett vanligt vardagligt liv. Gläds med dig att det går bra.
Du är klok och har kloka tankar runt hans drickande. Det kommer gå bra, tror jag. Njut🙏

InteMera
Tack Nordäng67 och Skrållan!

Tack Nordäng67 och Skrållan! Känns så skönt att kunna inleda sin helg på fredag eftermiddag utan ont i magen över vad som kan vänta hemma, att kunna planera saker tillsammans och ha en man som faktiskt deltar i familjens helgaktiviteter känns ovant och nytt men ohyggligt skönt!

gros19
Skanna av vibbarna

Läser lite tillbaka och fastnade för vad du skrev om hur du känner av när din man ska börja dricka. Skulle vilja säga att han har redan börjat i sitt huvud. Missbrukarjaget har tagit över och frågan är inte om han ska dricka utan när. Väldigt obehagligt att uppleva detta som anhörig, man känner av det men det finns inget konkret att ta på. ❤

InteMera
En månad sen jag skrivit

Tiden går och vi har faktiskt levt ett normalt familjeliv en längre tid nu än nånsin tror jag utan fylla, utan drama. Och så kom idag...Mannen på arbetsresa i annat land ett längre tag och efter några märkliga sms anar jag oråd redan vid lunchtid, då han alltid skriver konstiga saker påverkad men aldrig annars. Sen blev det helt tyst, och när det slutar komma konstiga sms brukar han ha slocknat. Inte hört ett ljud sen lunchtid även om jag skickat frågor och nu sitter jag här med gråten i halsen och en klump i magen. Lite motgångar på jobbet var allt som behövdes och det första han gör är dricker sig redlös. På arbetstid, på sin uppdragsplats, med mycket jobb kvar att göra och en överhängande risk hans arbetsgivare och uppdragsgivare får veta om det. Kan sluta med sparken.

Så ja 3 månader var det lugnt, nu verkar allt börja om. Och jag som tyckte jag var kall och cynisk som inte ville eller kunde lita på att hans nykterhet skulle hålla i sig, jag har inte vågat släppa garden då jag vet att en hållbar nykterhet skulle ta länge att uppnå och jag ännu misstänkt han kommer trilla dit, och vad jag hatar att jag har rätt 😢 Ett återfall ska man väl förlåta kan nån tycka och karln är inte ens hemma när det händer, men efter alla år vi tragglat på så för en enda fylla mig tillbaka till start för jag orkar inte denhär dansen on/off som pågått i många år redan, för många år. Hur många chanser ska man måsta ge, hur många misstag och återfall ska man tolerera?

Adde
Fundera

seriöst på nu att gränsen är nådd ? Ingen vinner på att du blir sjuk av oro. Du är värd ett bra liv !

gros19
Hoppet

Just det som är så svårt tycker jag man kan inte skydda sig, eller åtminstone inte jag. Glädjen man känner byts till sorg vid ett återfall. Hoppet är det sista som överger människan säger man men frågan är hur mycket man orkar hoppas och bli besviken. Det kan man ju endast själv avgöra. För egen del tänker jag att man ska åtminstone inte bo ihop utan ha en frizon så gott det går. Det tar lång tid innan man kan känna tillit till en person som är beroende och det verkar vara riktigt illa med din man. Mycket handlar om hur man kan hantera besvikelse återfallen tycker jag, man vill ju så gärna att det ska bli bra. Saknar den nyktra friska personen som man älskar. Nödvändigt tycker jag är att det finns någonstans där man tillåts uttrycka sin frustration, sorg, ilska, smärta och maktlöshet. Lycka till vilket val du än gör. ❤

InteMera
Du Adde som brukar ha kloka

Du Adde som brukar ha kloka råd: vad ska man ta sig till med en alkoholist som lever helt i förnekelse? Han blånekar till allt och alla frågor, även dagens utspel kommer han säga jag inbillar mig, att han bara jobbat och inte hann svara och sen gått och lagt sig. Han blånekar de gånger barnen sagt han varit full innan jag kommit hem. Hos soc sitter han vältalig i kostym och ingen mänska tror mig på det jag berättar och de ser inga som helst hinder att han bor med barnen, och snarare får jag en åthutning att jag ska sluta hitta på och svartmåla, att det kan leda till att jag tappar vårdnaden. Vad gör man med en så kall narcissistisk och sociopatisk alkoholist som struntar i om han skadar sina egna barn, för att det är viktigare för honom att vinna än vad som är rätt för dem? Jag hittar inte en enda myndighetsperson som fattar att det dom ser på soc kontoret inte är densamma som demonen jag bor med. Denhär typen av förnekande men ännu framgångsrika och samtidigt rätt narcissistiskt lagda alkoholister är nästintill omöjliga att vinna emot i en vårdnadstvist i rätten, så jag spelar med enorma insatser den dag jag väljer att gå. Jag och barnen skulle ha det bra om vi bara fick gå, men den dag jag går för gott har kampen bara börjat - inte slutat.

MalmMia
Vilken sits

Fruktansvärt att sitta fast i en rävsax. Du harbarnen i första fokus vilket är bra och så det ska vara. Ja, våra alkoholister lever ju i förnekelse. Så svåra att prata med och nå fram. Jag vill bara skicka dig lite styrka och hoppas att du snart kan hitta en framkomlig väg.

Adde
Tack

för förtroendet men jag vet inte om jag kan ge råd men jag kan berätta hur jag fungerade.

Jag var som din man och blånekade till allt. Faktiskt kommer jag ihåg en episod då frugan kom hem och frågade om jag druckit och medan jag tog stöd av väggarna för att inte ramla omkull svarade jag : Näerå...

Den blicken jag fick då kommer jag fortfarande ihåg.

Jag har aldrig vart indragen i nån soc-utredning annat än när jag själv tog kontakt med soc för att få hjälp med en behandling. Den kärringen hade ingen som helst susning om oss alkisar !! Vid första mötet sa hon att hon tvivlade på mig eftersom jag hade jobb, familj, fina kläder och företag. Hon fattade inte att det är fullt möjligt att ha parkbänken hemma i vardagsrummet. Jag har genom åren som aktiv träffat en hel hög med högutbildade socionomer (och några psykologer) som har precis noll koll på hur vi alkisar fungerar och det är såååå lätt att runda dem och framställa mig själv som guds ställföreträdare på jorden. Och jag har faktiskt bevarat den förmågan att använda vid tillfälle :-))

Idag vet jag ju att en mycket användbar väg är att ta kontakt med AA ( eller ett behandlingshem som jobbar med 12-stegsmodellen) och be om hjälp att konfrontera en alkis som ännu inte erkänt. Jag har ju använt samtliga olika former av lögner som går att hitta på och jag ser ju dessutom när jag har en alkis framför mig utan att denne ens har öppnat munnen. Varför funderade jag på i början och det är så enkelt att hela kroppshållningen, uttrycksmönstret, ögonens rörelser är en spegel av mig själv som aktiv. Och ibland är det igenkännandet en aning besvärande då båda parter vet att den andre vet... Inte minst blir det besvärande när jag känner igen en tablettberoende som ska fungera som terapeut....
En vän här på forumet har sagt : Du vet att den lögnen har jag hittat på. Mer ärligt kan det nog inte sägas.

Att övertyga en alkis om att denne ÄR alkis är inte lätt men jag har flera gånger sett att det kan fungera med en konfrontation med andra alkisar. Ibland hjälper inte det direkt men det kan påskynda sjukdomsförloppet när alkisen känner att nån ser igenom lögnerna. Klassiskt är när den anhörige själv tar en Familjevecka och ser sin roll och upptäcker att hen helt plötsligt tar udden av alkisens trix. Vi får ju inget kvar att trixa med... Inte sällan så tar alkisen själv kontakt med behandlingshemmet och vill ha en egen behandling inom 6 mån. (Beror lite på behandlingshemmets villkor där).

Jag håller tummarna för dig och hoppas verkligen att du kan få ett eget bra liv !

InteMera
Adde :)

Det är nog en sån gåva min man också besitter, att vid rätt tillfälle lyckas framställa sig som guds gåva till jorden. Och det är väl exakt det som stör mig att inte dessa soc människor ser igenom. Men hur skulle de kunna det, om de helt saknar insikt och utbildning i alkoholism? Jag är tydligen inte ensam i att uppleva det saknas kunskap om att parkbänken mycket väl kan stå i vardagsrummet, att man har allvarliga alkoholproblem är för många idag ändå kombinerade med välbetalda statusjobb och ett till ytan sett bra svenssonliv med fru, barn, hus, resor, hobbyn, träning mm. Dendär ensamma fyllan i garaget och aggressiva utbrott mot familjen kan ingen ens föreställa sig, kontrasten är så stor så bara med att man berättar om det för en utomstående så låter det så långsökt och olikt den leende välstädade och vältaliga person de har framför sig på ett soc möte så de inte kan tro en. Varför har inte soc någon utbildning om alkoholism, skulle ju tro en ansenlig andel av klienterna som hamnar hos dem har någon form av missbruksproblem i botten också?

Men tack Adde för dina tankar, jag tror du kan ha helt rätt i att det ska till en konfrontation av en annan alkoholist innan försvaret rämnar. När inte lögnerna mer biter. Sen vet jag inte hur jag ska få min man till en sån situation, han säger ju sig inte ha nåt alkoholproblem så varför skulle han gå till AA? Han tyckte tanken var löjlig när jag föreslog det förut, han undrade vad han skulle dit och göra. I hans tycke är det bara lite avkoppling det han sysslar med, inte ser han det enorma obehag jag och familjen lever med som nåt annat än mitt påhitt. Han tar inte ansvar och tycker jag får skylla mig själv om jag mår dåligt. Men när jag åker hemifrån blir han också arg, fattar inte hur man kan tycka nån annan ska måsta sitta och se på när man vinglar runt, sluddrar och har sönder saker. Har till och med spelat in honom och visat men det fick han också bortförklarat, inte var det alls som det ser ut på filmen, ljudet förvrängs och vinkeln gör det ser ut som han lutar och bla bla bla. Ja förklaringarna är oändliga och allt utom sanningen kan han prata länge om.

Adde
Inte

släpa med honom till AA :-)) Inte så jag menade med konfrontationen ! De kommer hem till er när du vet att han är hyfsat nykter så han kan ta in vad de säger. Bakis ? Ja ok ! Full ? NEJ !!

En hel del alkisar har blivit räddade när de hamnat i en sjuksäng pga fylla och några nyktra alkoholister har besökt dem innan de hinner skrivas ut igen. De (Vi!!) är liksom mer mottagliga när ångesten härjar som värst i oss.

När jag gjorde min behandling var där en som pluggade på socionomprogrammet som gjorde sin "lärlings"- (vet inte vad det kallas) utbildning hos oss. Hon fick vara med på alla typer av behandling som grundbehandling, Familjevecka och Ungdomsvecka och hon kunde därmed följa 3/4 av min familj. Hon var så totalt chockad över att det skiljde så enormt mycket mellan teori och praktik ! Och det är otroligt sällsynt att socionomer/behandlare är med på öppna AA/Alanon-möten vilket jag tycker är urkass.

Ta hand om dig och fundera lite på en Familjevecka för egen del !

gros19
Adde

Vill förklara lite vad jag upplevt när jag jobbat som socionom inom missbruksvården. Vi hade flera tolvstegsterapeuter som på olika sätt framförde att har du inte fattat att tolvstegsmodellen är enda vägen till nykterhet och drogfrihet så är du dum i huvudet. Man är inte dum i huvudet för att man är socionom, men jag håller med om att det är bra att man besöker möten. Vi hade tolvstegsterapeuter på min arbetsplats som var en katastrof i sin trångsynthet bl.a. en som inte visste skillnaden på social fobi och schizofreni. Sånt var väldigt pinsamt när man hade möte med psykiatrin. På senare tid hade vi dock toleranta, vidsynta terapeuter som fungerade utmärkt tillsammans med socionomer och där man berikade varandra genom sina ibland olika synsätt. Träffade en terapeut på Nämndemansgården som sa att du kan bli nykter på egen, genom miljöterapi, kbt eller någon annan metod, men han sa också att tovstegsmodellen är en bra metod. Allt handlar om motivation. Det kallar jag vidsynthet.

Blade Runner
Kära Inte Mera

Jag tror du behöver hoppa över den där Ronjaklyftan som är så läskig. Ta fart, bestämma dig och bara hoppa. När du gjort det står du fast i ditt beslut och sedan följer några skakiga månader som du kan hantera med all din erfarenhet och bara fortsätta gå i rätt riktning.
Stor kram från en som vet EXAKT hur det är.
Blade Runner

Skrållan
Jag har

Jag har eller numera hade, en man, mitt ex, som förnekade och fortfarande förnekar att han dricker för mycket. Fast det fanns bevis på bevis. Men sedan kan jag undra varför vi måste ha bevis, varför vi måste ha ett erkännande från den som dricker, för vi vet ju redan.
Ja det vore bra med ett erkännande om nu mannen vill sluta, men när dom inte vill, så försvarar dom alkoholen till sista droppen.
Jag hade inte mer tid att vänta. Jag var tvungen att börja leva mitt liv.
Jag spelade också in min man, i hopp om att han skulle vakna till liv och vilja bli nykter. Men han tittade på filmen och sedan tystades det ner. Ingen kommentar.
Ja det är inte lätt, inte lätt att lämna.
Men hur länge ska vi anhörig vänta?
1 år, 5 år eller 10 år?
En stor, stor kram från mig, förstår vad du går igenom💕

Blade Runner
Skrållan

Det du skriver är så relevant. Vi försöker argumentera genom att lägga fram bevis och trots att vi har tusentals bevis hjälper det inte och ändå fortsätter vi på den inslagna vägen. Om vi stannar upp och bara försöker känna vad vi själva vill blir det så mycket lättare. Kram Blade Runner

InteMera
Tack för era kommentarer.

Tack för era kommentarer. Visst är det så som ni säger, inga bevis i världen kan göra nån skillnad för den som dricker. Och väljer att fortsätta med det även när bevis sätts fram under näsan på dem, när de väljer att strunta i reaktioner från familjen och vägrar förstå eller ta ansvar. Jag tror vi anhöriga vill se bevisen själv, som för att få bevis på att vi inte inbillar oss eller håller på att bli galna. För den som dricker gör dom nog ingen skillnad.

Hos oss gick det ganska bra i nykterhet i några månader. Sen kom nuläget med corona karantän och allt exploderar i händerna på en igen. Mannen i garaget andra dygnet på raken, sover halva dagen fastän han borde jobba hemifrån också och visar sig bara kort i huset med allt vildare fylleuppsyn för att hastigt kasta i sig nåt att äta för att sen gå tillbaka ut och fortsätta med sitt. Själv försöker jag jobba på distans och ta hand om två barn som ska sköta sin skolgång också på distans pga karantän och samtidigt ha oron över hans fort eskalerade alkoholintag. Kan säga jag är lätt stressad...Hur ska man i detta läge orka bryta upp? Orka stanna? Orka leva över huvudtaget? Har ingen uppkoppling i lägenheten så inte så lätt att dra dit och behöver utrustning för mitt jobb så är inte helt lätt just nu att byta bostad mer än för nån timme. Vill bara gå ut på gården och skrika rätt ut...

Önskar alla er därute med samma helvete hemma styrka och mod i dessa prövningens dagar, att stanna hemma i veckor hela familjen när en väljer att dricka kan nog knäcka vilken familj som helst!

Sidor