Ska det vara så här?

40 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Ansan64
Vägs ände

Det har hänt en hel del sedan jag skrev senast. Jag har fått handledning vilket har varit jättebra. Det ger mig styrka och hjälp att sortera mina tankar. Rekommenderar detta till alla. Mannen har också fått hjälp i en grupp. Den ska fortsätta med ny grupp nästa vecka, men han väljer att hoppa av. ”Vill inte ha fortsatt hjälp, klarar det själv” vilket jag insett att han inte gör. Det känns som om han gett upp och vill inte bli nykter. Jag har nu krävt att vi måste separera och ha skilda boende, vilket känns väldigt kluvet för mig. Men jag orkar inte ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan. Jag känner att jag orkar inte kämpa ensam längre, för han gör inget för att förändra vår situation. Just nu gör det fruktansvärt ont och får gråtattacker. Men jag måste stå ut, för så här vill jag inte ha det.

Nordäng67
Ja det gör...

fruktansvärt ont att nå vägs ände och inse att man kämpar själv, en orättvis och omöjlig kamp! Fördelen med att nå den där punkten är att man börjar fokusera på sig själv som du gör nu. Du vill inte ha det så här skriver du och då har du börjat utgå från dig själv och det är bra det. Det första steget i en annan riktning. Numera tänker jag ofta på att jag inte kan leva om/göra om veckan jag har framför mig. Den kommer att passera och aldrig komma tillbaka. Vad vill jag ha gjort och vem vill jag vara med? När jag var ihop med mitt ex var jag JÄMT ledsen för veckan som hade passerat och hade ingen kraft och ork att tänka ens på idag eller imorgon. Känner sådan frid och frihet när jag är helt lugn med veckan som har passerat och kan sätta fullt fokus på idag, imorgon och resten av mitt liv. Kram till dig, du klarar detta!

Ansan64
Orosanmälan

Igår gjorde jag en orosanmälan till soc för min man. Han kom hem efter ett samtal med alkohol och drog mottagningen och var redigt berusad. Han sa att han skulle inte träffa dem mer och nu ska han supa tills han dör. Soc kommer att kontakta honom nästa vecka. Nu hoppas jag bara att han tar emot den hjälp som de ev kan erbjuda. Händer inget, gör jag en ny anmälan.
Jag har också sagt att han får bo kvar här tills första juni, om inget förändras. Lägenheten är min så om han inte hittar någonstans att bo tills dess, hamnar han på gatan. Elakt? Ja kanske men nu är jag så förbannat trött på detta.

Ansan64
Fortsättning

I tisdags ringde de från soc och i torsdags var vi dit. Vi gjorde en plan för vad han ska göra innan nästa träff som blir i mitten av juni. Det kändes bra, men ännu ser jag ingen skillnad och jag förbereder mig på att han ska ut nästa helg (då är det 1a juni). Jag ska träffa min handledare i början av juni. Vilken process detta är. Jag känner att jag svävar på slak lina, är jag ensam efter 1 juni eller inte. Hur ska jag tänka?

Skrållan
Det enda

Det enda är att ta en dag i taget. Det är ju inget som fixar sig snabbt. Det får ta sin tid. Men det är en berg-och dalbana. Jobbigt

Ansan64
Ett steg till

Det var ett tag sedan jag skrev. Sommaren har varit en balans på slak lina fyllda med hopp och förtvivlan. Nu har det gått så långt att mannen i mitt liv bara ägnar sig åt att supa. Han är sängliggande tills han tar sig till systemet. Igår fick jag nog och sa att han får tillbringa sin tid i sommarstugan. Nu har jag en känsla av hopp och saknad. Men vad är det jag saknar? Vad är det jag vill och önskar? Jag vill har tillbaka min nyktra, kärleksfulla man. Fast den man som jag älskar och är gift med finns inte längre, han är utbytt mot en person som är sjuk och gör vad han kan för att förgöra sig. Ge mg stöd, och glädje att orka fortsätta....

Skrållan
Känner

Känner igen det. Just att man längtar efter mannen som inte längre finns. Det som blev avgörande för mig var att mannen som var nykter blev lik mannen som var full.
När jag hade lämnat satt jag vid tvn en kväll och var ledsen och längtade. Men så kom jag på att även när mannen fanns hos mig så var han ute i garaget och drack. Jag var lika själv då. Skillnaden var att jag slapp hantera en full man.
Börja tänka på dig nu. Det finns ingen annan väg. Jag tror man blir sjuk själv annars. Och jag har tänkt att om något kan rädda mitt X nu, vi är nu skilda, är om jag lämnar och han får bestämma själv vad han vill göra med sitt liv.

Ansan64
Just det

Det stämmer Skrållan. Nu i sommar när han var nykter har han agerat som när han är berusad. Det har bara gått utför. Jag inser att det inte finns något annat alternativ än att lämna. Jag vill känna glädje och slippa oro. Måste hitta mig själv igen.

Blade Runner
Lämna Ansan64

Du ska inte behöva ha det som du har det. Gå tillbaka och titta på dina inlägg och se att inget har förändrats trots din kärlek.
Jag är på väg i skrivande stund, vet förstås fortfarande inte hur sjutton det ska gå men det tog mig 20 år att komma dit jag är idag. Lycka till och du är värd lugn och ro och kärlek

Sidor