Here we go again!

Profile picture for user anonym24098

Hej alla allierade vänner. Hängde här i våras, lycklig, nynykter och urstark. Jag VAR verkligen det. Men med den tidiga sommarvärmen så kom samma gamla tankar tillbaka. "Äh, jag förstorar upp detta. Har väl egentligen inga PROBLEM med A... Jag är nog för hård mot mig själv? Många dricker ju som jag utan att vara beroende?"
Men vet ni! Det funkar inte. Jag vill aldrig ha bara ETT glas. Tar jag ett så blir det automatiskat tre... och så kommer ångestdemonerna... Ångest över att jag druckit och misslyckats igen, och med en längtan efter att få ta nästa vinglas. Jag kan vara i ett lyckorus en hel arbetsdag om jag planerat att dricka vin när jag kommer hem. Såå sjukt!

Svårt det där med gränsdragningen för vad som är ett normalt förhållande till A vs. när det tippar över och blir ett problem. Jag tror egentligen inte att någon (förutom min man) inser att mitt drickande är ett problem. Jag döljer det väl. Kör tex gärna bilen när vi är bortbjudna men kompenserar det med två stadiga vinglas när vi kommer hem (precis innan läggdags... supersmart... NOT) Smygfyller på mitt vinglas... smygsmuttar på makens whiskey om vinet är slut...
Alltså en typisk bag-in-box-alkis som håller fasaden och sköter allt PERFEKT. Familj, jobb, socialt. Glad och positiv! Handlingskraftig! Rolig! Skötsam!

Men i själen är det KAOS! Skam, ångest, Fruktansvärda känslor! Jag och A funkar inte ihop helt enkelt!

Har stort stöd av min man. I våras när jag var vit (konstigt uttryck) så berättade jag ju ALLT för honom. Han hade inte haft en aning men stöttade till 100% <3 Kanske var det därför det var så lätt att ta det där första glaset chardonnay i kvällssolen på altanen, eftersom han inte heller riktigt insåg hur allvarligt mitt beroende är. Men jag var försiktig i somras. Drack inte så mycket alls. Tänkte att jag var botad.

...men det funkade såklart inte. Märkte att min man började "spana" lite på mig varje gång jag fyllde på. Påminde mig om att dricka vatten... Frågade "ska du verkligen ha mer..." osv. Jag blev jätteirriterad! Tror tom att han kollade mina flaskor, hur mycket jag hade tagit. Droppen blev ett stort gräl i mellandagarna. Han tog upp sin oro för mitt drickande. Att det kanske är hanterbart nu men att han är väldigt orolig för framtiden. Att jag sluddrar ibland...

Jag blev jättearg. Kände mig påhoppad... Men han hade rätt.

Nu är det stopp! Har inte druckit alls på 10 dagar, trots nyår och julledighet! Såå skönt.

//NyaSofia (Hette SofiaK i våras men det gick tydligen inte att använda samma)

Profile picture for user anonym24098

Firar 10 dagar som nykterist idag + lika många som nikotinfri. Passade på att slänga mina älskade små prillor också... Dock varit konstant godissugen men det är väl ok, tänker jag.

Nu känns det bara skönt. Lugnet börjar inta själen...

Profile picture for user Sara_con_experiencia

Jag känner igen mig SÅ!
Min man har också satt stop, före jul. Så det blev en härlig vit jul i dubbelbemärkelse och en vitt nytt år har startat.

Jag har kunnat skriva i mina gamla tråd, behövde inte göra om ett nytt namn, men jag hade ju mitt lösenord kvar nerskrivit i ett mail i den mailkorgen av den mailadressen som jag skapade bara för att vara anonym här i forumet... Jag var lite mer paranoid för några år sedan. Har förstått nu att det är säker att skriva här.

En dag i taget (jag är inne på min nr 17)! Jag tror på dig!

Funderar under tiden på en bra strategi att bemöta nästa vår- eller sommardag med OH-känslor och tankar kring bubbel på altanen, det måste finnas någon "botemedel" eller tricks för att inte trilla dit igen... Någon?

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av Sara_con_experiencia

Exakt så. Vi får stötta varandra och vara stolta över oss själva som vågar inse att vi har ett komplicerat förhållande till A. Nyktert är härligt och jag tror att ljumma sommarkvällar med a-fritt bubbel blir ännu bättre nu i mitt nya liv! //Sofia

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av Sara_con_experiencia

Exakt så. Vi får stötta varandra och vara stolta över oss själva som vågar inse att vi har ett komplicerat förhållande till A. Nyktert är härligt och jag tror att ljumma sommarkvällar med a-fritt bubbel blir ännu bättre nu i mitt nya liv! //Sofia

Profile picture for user anonym24098

Varför inte fira även ojämna dagar? Hurra för 11 friska, sköna, nyktra, snusfria, hoppfulla och superstoltövermigsjälv-dagar ❤️ #lycklig #tacksam #taringetförgivet

Profile picture for user anonym24098

Det där med ODAAT (one day at a time) är verkligen genialt. Vakna - Förnya gårdagens beslut att vara nykter - hålla det beslutet hela dagen.
Dagar blir till veckor. Veckor till år.

Under helgen ska jag på jobbkonferens. Eget hotellrum, mingel i baren, god mat. Hade tidigare varit upplagt för en rejäl berusning både fred och lörd med efterföljande bakfylla och ångest.

Vet ni! Nu känns det helt lugnt. Samma rutin borta som hemma. Alkoholfri öl och Loka. Gympaskorna nedpackade för pigg morgonpromenad! ODAAT rocks! ❤️

Profile picture for user Fresia

Du låter urstark ?? Kanonbra tänk och att du bestämt dig.
Kram

Profile picture for user Picard

Som svar på av anonym24098

Av alla kloka råd är ODAAT (gillar den anglofila förkortningen.. :-) ) det som enskilt fungerar bäst för mig, härligt och inspirerande att höra hur väl det funkar för dig. Samtidigt får man hålla garden uppe som beroendepersonlighet, men en dag i taget gör det också lättare att acceptera nederlag och ta nya tag när man snubblat. Kanske man också ska bli bättre på att belöna sig själv också vid milstolpar, som att till exempel boka in en härlig massage efter en månads nykterhet eller en mysig middag med ens käraste.

Ha en skön konferenshelg!

Profile picture for user anonym24098

På konferens. Mycket intensiv dag men nu ligger jag på sängen i mitt hotellrum och följde inte med kollegorna till baren. Den gamla Sofia skulle ha längtat hela dagen efter ett, två, tre vinglas nu men den nya Sofia går snällt och lägger sig. Nya Fia kommer att sova gott och vakna pigg. Hon är liite tråkigare än den gamla men mår 100 ggr bättre ❤️
13 dagar ?? ODAAT (one day at a time)

Profile picture for user anonym24098

På konferens. Mycket intensiv dag men nu ligger jag på sängen i mitt hotellrum och följde inte med kollegorna till baren. Den gamla Sofia skulle ha längtat hela dagen efter ett, två, tre vinglas nu men den nya Sofia går snällt och lägger sig. Nya Fia kommer att sova gott och vakna pigg. Hon är liite tråkigare än den gamla men mår 100 ggr bättre ❤️
13 dagar ?? ODAAT (one day at a time)

Profile picture for user Surkärring

Jag trodde nästan att någon skojade och skrev min historia istället för din. De är så lika!! Speciellt det där med att köra hem och sen 2 glas vin före läggdags. Klockrent. Men det är slut med det nu.

Kämpa på du är superduktig!

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av Surkärring

Du mä, Surkärring! ? Tänk vá lätt det är att tro att en är helt ensam... Så är icke fallet. Ännu fler finns, som du och jag, som är kvar i sitt gamla jag och lever i tron på att ”allt är normalt”. Vi kan sträcka på oss och vara stolta över att ha överlistat A-demonen. ??

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av Surkärring

Du mä, Surkärring! ? Tänk vá lätt det är att tro att en är helt ensam... Så är icke fallet. Ännu fler finns, som du och jag, som är kvar i sitt gamla jag och lever i tron på att ”allt är normalt”. Vi kan sträcka på oss och vara stolta över att ha överlistat A-demonen. ??

Profile picture for user anonym24098

Varför kommer mina inlägg dubbelt? Eller ser det bara så it i mitt flöde? Gör jag ngt fel?

Profile picture for user Majaester

Som svar på av Sara_con_experiencia

Min sambo satte ner foten strax innan jul... Då hade han fått uppleva mig aspackad vid två tillfällen - och jag som i vanliga fall lyckas lura honom... Men de här gångerna, med bara en veckas mellanrum, sa han att nu är det banne mig nog...! Jag hade dessutom varit hos min kompis o gråtit o sagt att jag är en alkoholist så hon fick ringa efter min sambo att komma hem från jobbet. Fruktansvärt att vakna på morgonen därpå o känna ångest över vad jag gjort o sagt MEN det allra bästa som kunde hända!!! Jag har varit tvungen att ta mig samman o börja reda i mina problem. Tufft men jäkligt nyttigt! Kämpar varje dag men jag har lyckats hyfsats o känner mig starkare o jag kan bromsa. Detta mycket för att jag vet att jag har 2 personer nära mig som vet. Jag kan inte bete mig hur som helst. Om jag återgår till att missbruka mitt alkoholintag sviker jag inte bara min vän, min sambo utan jag sviker mig själv allra mest o det orkar jag inte. För jag orkar inte gå ett nytt varv o göra om denna procedur.
Många styrkekramar till alla därute ??????

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av Majaester

Åh, vad jag är glad för detta forum. Ni anar inte hur viktiga era berättelser är för mig.
Majaester, det är jättebra att ha några som vet hur det egentligen ligger till. Jag har också det. Såå tacksam för det.

De tidigare gångerna som jag har försökt bli nykterist har alltihop varit min egen hemlighet. Mina A-problem har jag burit själv och skämts hemskt mycket över. Självklart har jag efter några veckors nykterhet så smått börjat dricka igen, varje gång. Varför? Jo, jag ville vara ”normal”. Slappna av med ett glas vin.

Problemet är bara att jag ALDRIG är nöjd med bara ett glas. Jag vill alltid ha mer. Ibland när jag köpt en flaska till helgen så har jag samtidigt (i största hymmel och hemlighet) även köpt en 1l tetra eller en extra flaska som jag gömt i någon väska för att jag skulle kunna fylla på mitt glas... igen och igen...

Men allt det där tillhör det förflutna nu. Skönt. Jag är fri! Både från A och snuset.

2 veckor idag fyller NyaSofia! ? Fortfarande på helgkonferens. Alkoholfri Carlsberg och Loka rocks! ❤️ ODAAT (one day at a time)

Profile picture for user Majaester

Tillsammans fixar vi detta o det är en skön känsla att få skriva av sig! Allt jag läser i den här tråden hade jag kunnat skriva själv mer eller mindre. Jag känner så igen mig o nu vet jag framförallt att jag inte är den enda som inte bara kunnat dricka en flaska utan måste ha mer, fast till vilken nytta?? (Det är mitt nya mantra förresten ”Till vilken nytta” ... behöver jag dricka mer vin - gå förbi puben innan jag åker hem?)
Gömma flaskor o ölburkar.. Sjukt.
Jag vaknar nykter även idag o jag är så tacksam för detta!
Styrkekramar till er alla! ?????????????

Profile picture for user PimPim

Din historia låter som min! Jag hade också ett uppehåll i våras men gick tillbaka till drickandet som inte blev så bra... mem nu ör jag här igen. Nu är jag på dag 13 och drack senast vin på nyår. Jag har förhoppningsvis gjort helt slut med min fd bästa vän!

Kram PimPim ?

Profile picture for user Majaester

Imorgon åker jag med en kompis (hon vet inget om mitt a-problem) till Stockholm i två dagar. Min sambo är orolig för att jag ”kommer passa på” att dricka en jäkla massa alkohol... Men det är det som blir mitt stora prov nu! Kommer jag vakna pigg o utvilad på fredag morgon för att jag inte tog de där glasen med gott vin o kanske kommer få höra att jag har blivit tråkig?? Som NyaSofia skriver; lite tråkigare men 100 ggr piggare..
Svar; JAJAMEN!!! Det ska jag! ??‍♀️? För jag kan sätta gränser o jag bestämmer! Inte någon som börjar på bokstaven A o som slutar med hol... ASHOL-E ?
Styrkekramar till alla! Det går att få kontroll! ????

Profile picture for user anonym24098

Nu kom den. Lågheten. Trött, sliten och lite ledsen inser jag att detta inte enbart är en rak autostrada mot ett perfekt och felfritt jag.

Men jag är fortfarande stolt nykterist och snusfri sedan 19 dagar! ? Slut på meddelandet!

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av anonym24098

...att jag skulle torska på snuset. Men det gjorde jag inte! Världens sug efter att det gått bra i tre veckor. Men nu går jag och borstar tänderna. Inte snusat. Inte druckit A i dag heller. 20 dagar!

Vad är det som triggar igång ett sug sådär starkt kan man undra? Kände nästan att jag höll på att börja gråta på jobbet. Är förmodligen kopplat till stress. Over and out!

Profile picture for user anonym24098

Vaknade mycket tacksam och lycklig idag. 3 weeks snusfri & sober!!! ??

Profile picture for user Fresia

Jädrar vad stark du är ✌?Kanonbra att du inte föll igår.
Keep it up ??

Profile picture for user anonym24098

Summerar den 21:a dagen av mitt nya liv. Det sägs att det krävs 21 upprepningar för att etablera en ny vana. Det har jag gjort nu. Känns stort!
Inget sug. Ingen stressångest. Bara en lugn och skön lördagkväll. Druckit 1 glas alkoholfri rosè (Carl Jungs, köpt på ICA, jättegod) och Loka. Oändligt tacksam över livet i kväll. ❤️

Profile picture for user DruckitKlart

20 dagen för mig i dag (om jag är generös och räknar med i dag). Känns superskönt att vara helt nykter, så skönt att jag för första gången börjat leka med tanken om att vara nykter resten av livet - jag mår ju så bra!

Jag har tidigare, för ett par år sedan haft ett längre uppehåll från alkoholen. Efter ett tag, hade satt ett datum, började jag dricka lite igen. Så där lite lagom, kanske 1-2 glas. Det hände faktiskt till och med att jag tog ETT glas. Det har nog aldrig hänt tidigare!
Men efter ett tag var allt som vanligt igen och jag ville plötsligen ha 5 glas, kanske på en vardag. Så jag misstänker att alkoholen lätt skulle kunna ta över igen. Jag får se. Just nu tar jag en dag intaget och njuter av nykterheten.

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av DruckitKlart

Exakt så. En dag i taget. Vi sitter som sagt i samma båt alla vi olika beroendepersoner här på forumet. Ingen av oss har valt beroendet, vi har bara knockats av den underbara känsla som ruset ger. För mig var det ren och skär kärlek från första sipp.
Lilla jag, blyg och försynt, född/uppväxt i ett nykteristhem (det ni! ?) fick som 18-åring smaka söta viner som en äldre pojkvän köpt och fullkomligt ÄLSKADE känslan som ruset gav.
Med ruset så blev jag modig, cool, självsäker, populär och snygg.
Har ändå lyckats hålla en någorlunda ”normal” nivå på mitt drickande så ingen i min omgivning har egentligen märkt att jag ”tippat över” och utvecklat ett beroende. Har tex aldrig druckit på dagtid vilket jag är glad över. Skulle gissa att jag snarare gått under kategorin Riskbrukare än Alkoholist (var den gränsen nu går?)

Som tur är tillhör allt detta numera mitt förflutna. Jag är stolt nykterist och önskar att vara det resten av mitt liv. ODAAT (one dat at the time) ??????

Profile picture for user anonym24098

I går kväll smög sig suget på igen som en lömsk, lockande orm i kunskapens träd... Jag bad honom hålla käften och försvinna härifrån!
Drömde innan jag riktigt vaknade att jag hade druckit det där vinglaset, men vaknade SÅÅÅ lättad över att det bara varit en dröm.

Det är verkligen en kamp varje dag. Mot varje viskande orm. ODAAT! ?

Profile picture for user Picard

Så starkt, riktigt bra jobbat! En dag i taget underlättar verkligen kampen, samtidigt som jag tror det gör det lättare att skaka av sig ett misslyckande och hoppa upp i sadeln igen. För risken för en dålig dag finns alltid där för oss med någon form av beroendepersonlighet, precis som du skriver. Det gäller att ta en dag, en strid i taget! Heja dig!

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av Sannah

Såå sant! Slutade med både snus och A samtidigt innan nyår och kan kallt konstatera att livet utan snus är 100 ggr värre än livet utan A... Men nu är jag inne på 4:e veckan och det vore väl själva f..n om jag inte skulle fixa det! Kämpa Sofia!!!

Profile picture for user anonym24098

Den 23:e dagen blev lugn och väldigt vanlig. Älskar vanligt, A4-liv när ingenting särskilt händer. Jobbat, haft fina samtal, promenerat, gosat med barnen, pussat maken och nu är det läggdags. Skönt, skönt, skönt! Love it! ❤️

Profile picture for user anonym24098

Den tjugofjärde dagen har varit tuff på insidan. Utsidan signalerar dock att allt är bra. Har blivit specialist på att hålla ytan välpolerad och snygg.
Känner mig uppe i varv och stressad. Gamla Sofia tog ett glas vin när hon var uppe i varv och stressad. Nya Sofia vet inte riktigt vad hon ska göra istället...

Profile picture for user anonym24098

God morgon. Verkligen en GOD morgon. Slet med ett fruktansvärt sug i går kväll men vaknade lycklig med konstaterandet att jag, trots suget, ändå nöjde mig med the och en kvällsmacka.
Ni som varit med länge. När går dessa ”attacker” av A-sug över? OBS! Snackar inte party-längtan utan mera ”slappna av i soffan efter en lång arbetsdag-längtan”
25 days clean & sober ??

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av Sannah

Förstår att träningen är pusselbiten som fattas. Årskort på lokala gymet är betalat och klart men har inte riktigt kommit igång än. Längtar efter att träningen ska bli min nya ”drog”. Tack! Nu åker träningsväskan med till jobbet.

Profile picture for user Picard

Som svar på av anonym24098

Bra jobbat, starkt att ta dig ur suget! Jag ligger bara lite före dig nu, men har tidigare varit nykter över ett år. Motivationen räckte länge och väl, men avslappningen och det sociala nöjet som alkoholen utlovar gav ständiga utmaningar. Jag hade nytta av mindfulness, med daglig meditation, samt att träna efter program där jag skulle uppnå något, som t.ex. springa halvmaraton eller bara gå ned några kilogram. Då blev känslan av att alkohol skulle fördärva allt jag jobbat för betydligt starkare. Sedan fungerar smakrika, alkoholfria öl väldigt bra för min del att slappa och njuta av.

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av Picard

Tack! För några år sedan yogade jag vilket hjälpte mig ur en då stressig period. Borde nog börja med det igen eftersom jag gillade det och det hjälpte mig att slappna av. När jag är stark och motiverad så är nykterheten hur lätt och självklar som helst, men när jag är trött och utarbetad så längtar jag mest efter avslappningen och belöningskänslan som vinet skapar.
Har ett krävande jobb med personalansvar (som jag verkligen älskar) och det blir oftast mer än 40 h/v

Profile picture for user anonym24098

1 månad... Inte så mycket kanske men för mig känns det som en milstolpe. Vissa dagar (ffa kvällar) har det varit en kamp med gråten i halsen då det svåraste har varit att jag inte hittat något substitut till avslappningen som vinglaset ger.
Vad jag lärt mig: Att jag använt A som rogivande medicin i en stressig vardag.
Hur går jag vidare? Just nu är huvudfokus att få in träning och fysisk aktivitet som en naturlig del av vardagen. Det är min nya kamp. Är inte där än...
I kväll är tonårsbarnet på fest hos en kompis. Orolig för vad som kommer att drickas där. Jag hämtar såklart och kör säkerligen hem fler av kompisarna också. Känns bra! Nya Sofia är här för att stanna. ❤️

Profile picture for user Sannah

En månad är länge!! Både utan A och snus! Imponerande bra gjort!!
Yoga är en träning som skänker frid till både kropp och sinne?

Profile picture for user Danielitokyo

Nu har jag klarat två månader utan alkohol och det fungerar bra. Jag kan bli väldigt rastlös och behöver göra saker hela tiden, jag känner att jag har så himla mycket tid.

Jag drömde en mardröm att jag hade druckit och blev så lycklig att det bara var en dröm, vilket fick mig att inse hur viktigt detta är för mig.

Profile picture for user Danielitokyo

Som svar på av anonym24098

Jag känner igen mig i hur du beskriver gällande sysselsättning.

Jag blir enormt rastlös och måste göra saker hela tiden.

För mig passar inte träning men någonting som funkar bra är att tänka på min kost. Äta ordentligt, vilket jag inte gjorde innan. Jag har tid att laga en ordentligt frukost, jag äter nyttig lunch och kvällsmat. Bara sedan jag slutade dricka har jag gått ber fyra kilo.

Maten är som ett projekt som tar en del tid.

Något som funkar för mig

Profile picture for user anonym24098

2,5 månad! Kämpar fortfarande... Haft ett "återfall" på en 40-årsfest när någon vänlig själ gav mig ett glas Prosecco istället för a-fritt bubbel. Jag kunde bytt glas. Jag kunde sagt ifrån. Men jag gjorde inte det... Drack det där glaset och det var ljuvligt. Resten av kvällen var mitt fokus 100% inställt på hur jag skulle kunna få fler glas utan att min man märkte nå´t. Gick dock bra. Jag fyllde inte på. Jag blev inte berusad, men mitt fokus hela resterande kvällen var på A i stället för att njuta av mat och vänner. Ångesten slog till som en bomb morgonen efter. Mådde piss...

Acceptans. Att dricka A funkar inte för mig. Det går inte. Jag vet det. Jag vet också hur superlätt det är att trilla dit. Nyttig erfarenhet.

Profile picture for user FinaLisa

Vet precis hur det känns, Sofia?
Men det är bara att bita i det sura äpplet och ta nya tag.
Tur att det kommer nya dagar att få vakna till utan bakfylla och ångest..?
Kämpa på!

Kramar
???

Profile picture for user anonym24098

Har ni lyssnat på Alkispodden? Såå bra. Jag plöjer just nu flera avsnitt/dag.
Kanske kommer det en dag då jag också vågar säga: ”Nej, tack. Inget alkoholhaltigt för mig. Jag är nämligen nykter alkoholist!”

Skammen är nog det svåraste. Skam över att jag är en av dem. De som inte fixar att dricka normalt.

Podden lyfter just sådana frågor. Viktigt och hoppfullt! /Sofia

Profile picture for user anonym24098

Har ni lyssnat på Alkispodden? Såå bra. Jag plöjer just nu flera avsnitt/dag.
Kanske kommer det en dag då jag också vågar säga: ”Nej, tack. Inget alkoholhaltigt för mig. Jag är nämligen nykter alkoholist!”

Skammen är nog det svåraste. Skam över att jag är en av dem. De som inte fixar att dricka normalt.

Podden lyfter just sådana frågor. Viktigt och hoppfullt! /Sofia

Profile picture for user anonym24098

Skön söndagmorgon. Jag vill så gärna säga till mig själv att jag aldrig mer kommer att dricka A. Säger det också och hoppas av hela mitt ❤️ att det ska vara sant. En dag i taget var det visst. Det klarar jag lätt. Just idag...
Älskar mig själv i nykterheten. Rannsakar och njuter på samma gång. Skäms och är stolt på samma gång. Skäms för att jag i så många år har dykt in i A:s falska njutning. Stolt över att jag inser det nu. Stolt över att jag gjort något åt problemet.
Idag är en bra dag! Tack, vänner på forumet för att ni finns och delar er berättelse. Det hjälper mig oerhört.
Jag heter Sofia och är alkoholist. Jag heter Sofia och är, trots det, en bra människa! ❤️

Profile picture for user Babar

här också Sofia!
Det du beskriver stämmer så himla bra in på mig också.
Jag vaknade idag upp nykter och var pigg och mådde bra igen. Idag kliver jag in på dag 88 i mitt nya nyktra liv.
Blir så glad att du också känner dig stolt för det ska vi verkligen göra.
Ja en dag i taget är det som gäller. En del dagar är lite jobbigare än andra men det funkar bra.
För mig har det hjälpt att erkänna min sjukdom som alkoholist. Sjukdomen är ju med rätt vilja och hjälp synnerligen behandlingsbar.

Så Sofia stort tack för ditt och alla andras inlägg på forumet.
Vill önska er alla en fortsatt skön söndag!???

Profile picture for user Babar

Jag kan tipsa om Robert Lauls "Alkisbarn" och Camilla Kuylenstiernas "ansvars FULL".
Fantastiskt bra böcker också!

Profile picture for user anonym24098

God morgon! Idag är det 155 dagar sedan jag slutade dricka A. Då kom jag fram till att jag nog inte var alkoholist, utan ”bara” en riskbrukare som så många andra. Självklart sprack den planen efter några månader. Det gäller ju bara att planera, tänkte jag. Två glas vin på AW:n. Två glas vin på fredagkvällen. Det är heeelt normalt... Började jag tänka... och längta...

Självklart funkade inte den planen. Efter det där berömda första glaset (som smakade ljuvligt) gick botten ur och allt mitt fokus riktades mot nästa vinglas. Utåt sett ser allt normalt och trevligt ut. Men jag börjar direkt att i smyg fylla på mitt glas. Igen och igen. För det funkar inte att dricka normalt för mig. Jag vet det nu. Jag visste det då...

Tackar Gud av hela mitt hjärta att jag snabbt lyckades vända. Att återfallet blev kort. Väldigt kort. Men det skrämmer mig hur otroligt snabbt jag lät mig förföras av den lömska ormen.

Nu vet jag att jag är alkoholist. Jag är tacksam för att jag inser det. One day at a time. En dag i taget. Idag är det dag 5 av mitt nya liv. Vill aldrig tillbaka.
Kram på er alla ni som verkligen förstår. Tack för att ni hjälper mig. Önskar er en fin dag. /Sofia

Profile picture for user Box

Insikten om att låta bli första glaset kommer du långt med. Kämpa på.

Profile picture for user anonym24098

Dagens insikt. Egentligen borde beslutet vara hur enkelt som helst. Det gäller ju bara att aldrig någonsin dricka det där första glaset. Inte ens om jag blir bjuden. Inte ens om ingen ser mig. Inte när jag är bortbjuden. Inte när vi har gäster... Hur svårt kan det vara?

Gillar liknelsen med att A för mig är som en allergi. Dricker jag ett glas så aktiveras en mörk kraft inom mig och alla kloka, nyktra insikter blir som bortblåsta. Varje gång jag börjat dricka A igen efter mina nyktra perioder har föregåtts av några dagars inre övertalning om att jag nog inte har några problem. Att jag ”bara” är en riskbrukare nån gång då och då. Att det bara blir lite för mycket ibland...

Det är svårt det där med oss välfungerande. Vi med de polerade fasaderna. Vi kan lura alla. Vänner, familj, tom oss själva.

Men återfallen lär oss hur det faktiskt är. Att det där med att bara ta ett par glas för att koppla av aldrig bara blir ett par glas. För mig blir de två tänkta glasen alltid en hel flaska... Alltid. I smyg, hymmel och hemlighet. Det är inte friskt.

Tack alla ni för att jag får dela min nakna berättelse med er.

Profile picture for user IronWill

Kan du ta in att aldrig dricka? Aldrig någonsin? Det är stort. Troligen för stort för de flesta.
Jag tyckte på ett sätt att det var skönt att säga till mig själv första tiden. Det gav en trygghet som lindrade ångesten. ”Det är lugnt, jag kommer aldrig att behöva känna så här igen”. Men allt eftersom tiden gick och måendet kom tillbaka så har jag varit tvungen att välja att inte dricka. Jag får om jag vill. Det är inte ett beslut för hela livet. Jag får sen men nu väljer jag att inte göra det. All evighet gick inte ihop med begynnande känslor av att jag nu är i bra form. Konflikten blev för stor. Tanken fanns ändå där, och det måste få vara okej att tänka så. Sen får jag. Men jag väljer ändå konstant att fortsätta. Men valet blir lättare och lättare, med förhoppning om att jag inte ens behöver välja på sikt.
Men jag kan säga att de där två glasen ALDRIG blev två glas i längden för mig heller. Jag har det inte i mig att kontrollera mitt berusade jag.

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av IronWill

Hm... bra tanke. Aldrig! Aldrig. Aldrig? Svårtolkat ord. Jag hoppas naturligtvis att mitt livsval att inte dricka A såsmåningom ska bli till en lugn, skön självklarhet. Så här bra som jag mår när jag är spiknykter varje dag vill jag fortsätta må. Än så länge är det en nygammal känsla av ”wow, va jag är stark och klok” men jag vet av erfarenhet att det kommer bli en vardag då jag tidigare har trillat dit, eftersom jag tror att jag är värd det där ”koppla-av-glaset” som alla andra kan ta.

Är dock helt övertygad om att många dricker exakt som jag har gjort (kanske tom mer) och inte anser sig vara i någon farozon. Jag är tacksam över att ha haft styrkan att höja blicken från min egen stolthet och se problemet. Det ständiga påfyllandet, längtan efter ruset, ångesten dagen efter osv

Så aldrig, never ever? Ja, idag skulle jag säga ja. One day at a time. Förnya det där beslutet i tacksamhet varje morgon så tror jag det går. /Sofia

Profile picture for user anonym24098

Det allra värsta med mitt förhållande till A är ångesten. Ångest och djuptgående skam över att jag är en så dålig människa som inte klarar av att dricka normalt. Tänker på alla gånger jag lett personalmöten bakfull, skyllt på min pollenallergi om någon kommenterat mina rödsprängda ögon, treo-rör i väskan, kastat tomflaskor och tömda bibbor på olika ställen i stan (för att inte min man ska märka nåt), bankande hjärta av skräck för poliskontroller...

Jag har oftast druckit ensam (min man är ofta på resande fot i sitt jobb). Känslan när vinet lägger sig som bomull runt hjärnan och jag får vila är det jag längtat efter. Skönt just då, men morgonen efter... Fruktansvärt!

Nu vaknar jag tacksam och längtar efter en kopp kaffe. Känner mig fri. Fri, stolt och oändligt tacksam. Ingen mer ångest.

Profile picture for user anonym24098

1 vecka har gått sedan jag klättrade upp i sadeln igen. Är såå tacksam att jag snabbt lyckades vända om på rätt väg igen. Tacksam och skärrad. Varför tillät jag mig? Efter flera månader!!! Varför tänkte jag att jag var ”värd” ett glas vin? Varifrån kom tanken att det är lite synd om mig om jag inte får dricka vin??? Ångrar mig bittert men väljer att tänka att det korta återfallet var en nyttig erfarenhet och en påminnelse om hur otroligt lätt det är att trilla dit igen. En påminnelse om att vara en ödmjuk nykterist.

Orkar inte kämpa mot A längre. Vill inte ha berusade människor och deras bröl i mitt liv längre. Mår ju så fantastiskt bra när jag lever helnyktert. Tycker om mig själv, fokuserar på rätt saker, är närvarande och tillåter mig själv att bara vara jag. Nya Sofia. Gillar henne.

Idag är det studentmottagning för en kompis dotter och fest för en kollega. Är inte alls orolig. Kommer att skåla i a-fritt bubbel och gå hem tidigt. Ser fram emot em och kvällen. /Sofia

Profile picture for user Sannah

Tror att man behöver erfarenheter mot att tillslut lyckas! Konsekvenstänk och långsiktiga mål. Du gör detta bra och inspirerar till ett nyktert liv.
Kram?

Profile picture for user anonym24098

Bara en liten hälsning från en lycklig människa som firar 5 månader som helnykterist! Hela semestern funkade utmärkt utan rosésippande! När jag tänker på hur enkelt det varit att säga -Nej, tack. Alkoholfritt för mig! så blir jag både rörd och tacksam.

Förstår nu att jag alltid haft en beroendeproblematik (även innan jag drack första gången) som tyvärr aktiveras av A, därför kan jag inte dricka. Men det är ok.

Jag är så glad att äntligen vara Nya Sofia! Varje dag. Varje sekund.

Alla ni som kämpar där ute. Vilka hjältar ni är! ❤️

Profile picture for user FinaLisa

Så roligt att få höra?
Vi är många som kämpar och det är alltid så skönt att få höra om andra som lyckas göra sig fria. Det ger hopp om det egna livet!!??

Kramar
???

Profile picture for user anonym24098

Hej igen!
Måste bara få skriva ett par rader om att leva ett helnyktert liv. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det men nu närmar jag mig halvårsmilstolpen och allt är så lugnt. I början tänkte jag jättemycket på vinglaset som jag inte längre kunde ta, på friden i själen som vinet gav mig, på vad jag nu skulle ersätta den känslan med osv.
Men nu tänker jag inte alls så längre. På em/kvällen när jag kommer hem från jobbet har jag oftast energi kvar. Det hade jag aldrig förut. Dricker cola zero och alkoholfri öl till helg/fest och vaknar utsövd och utan ångest varje morgon. DEN känslan är bättre än alla vinglas i världen!
Min man, som stöttat mig till 100%, har också slutat dricka och blivit av med ölmagen. Han har dock inte beroendeproblematiken och är inte absolutist men väljer att inte dricka hemma för min skull. Kärlek! ❤️
Vi är inte perfekta på något vis men ur krisen som mitt drickande skapade så har vi gjort något väldigt bra. Vi mår bra. Barnen mår bra. Oron över återfall minskar för varje dag. För jag vill inte byta bort det vi har idag mot något i hela världen. Kan jag så kan du!

Profile picture for user anonym24098

I början av september var jag på en jobbresa utomlands. Hade inte tänkt dricka men hade ett pirr i kroppen inför resan. En av mina bästa vänner tillika kollega som inte visste om att jag slutat dricka A skulle med och jag hade glatt mig så över att få en vecka tillsammans med henne. Vi är gamla studiekompisar och delade studentboende för många år sedan och har partat mycket. Många sena kvällar med vinglas efter vinglas har vi delat.

På flygplatsen skulle vi äta lunch innan resan. Min väninna (och flera andra kollegor) beställde glatt ett glas till lunchen och utan att tänka så säger min mun: -Jag tar samma! Ett glas chardonnay gör väl ingen skillnad? Det smakade ljuvligt! Men ångesten slog till direkt... Genast började min hjärna programmera om och började övertyga mig om att jag överdrivit mitt behov av nykterhet. och så blev det där glaset bara ett av många under den veckan.

Kommer hem. Glad över resan men skamfylld över drickandet. Känslan var både skam och en form av busighet över att jag druckit. Nästan som om jag hade varit hemligt otrogen eller nå´t. Till saken hör att min man (som är den ende som vet om att jag har problem med mängden vinglas när jag väl har börjat dricka) själv avstått A sedan en tid. Han blev så trött på att A tar så stor plats i vårt liv och är väl också orolig över mitt drickande. Han tar en paus, säger han, så när jag kom hem från resan och ville ha "ett glas vin till maten" igen så blev han självklart besviken. Jag lovade dyrt och heligt att jag har kontroll, men det slutade som så många gånger förr med att jag började fylla på glaset i smyg från en tetra i väskan. Bråk blev det. Både om A och annat tjafs och i lördags gick han i taket för att jag börjat igen. Såklart! Vad hade jag väntat mig? Hur kunde jag tro att det skulle gå att dricka normalt? Jag kan ju inte det. Jag vet ju det...

Så det blev inget vin i lördags. Inte i söndags. Inte i måndags. Inte idag. One day at a time... I´m back och oändligt tacksam över min man som vågar ifrågasätta. Det är kärlek på riktigt!

Anmält mig som medlem i IOGT via nätet idag och ska på mitt första AA-möte i morgon. Skitläskigt! Men jag klarar nog inte detta själv... Men jag ska klara det. Jag vill klara det. Så trött på att skämmas och känna mig dålig. Såå trött på den mentala besattheten som alkoholen gör med mig. Jag vill vara fri. Jag vill vara jag. Den bästa versionen av mig själv.

Jag kan inte dricka A. Det är lite tråkigt men att ständigt kämpa med ångesten den ger mig är 1000 ggr värre än att välja alkoholfritt. Att vakna baksmällefri är den bästa känslan i världen. Jag gillar ju mig själv som nykterist. Skarpt! Mitt nästa steg är att våga vara öppen om min nykterhet till andra. Hade bara min väninna vetat så hade hon förstått. Hon hade stöttat mig, det vet jag. Men jag sa inget och låtsades att allt var som vanligt. Såå onödigt.

Nyttig erfarenhet att se hur lätt det var att trilla dit igen. På en enda sekund var jag tillbaka till den version av mig själv som jag avskyr och fortsatte dricka i två månader. Men nu är jag här igen! TACK för att ni finns, vänner! Stor kram!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Så bra att du är här igen när det nu blev som det blev ? Din man borde få en guldstjärna, för att han gör som en verklig livskamrat, vågar och orkar bråka om det som är viktigt. Spännande med AA-möte. Jag har aldrig sett någon ångra att de gått. Lycka till nu!

Profile picture for user Kaffetanten88

Som svar på av anonym24098

Hej!
Ska åka till AA möte när jag hittar något jag hinner gå på. Min make är och jättebra. Slutat dricka för min skull. Nu ska vi leva ett nyktert och hälsosamt liv med vår son och hundarna. ? Lycka till på din resa.

Profile picture for user anonym24098

Jag är livrädd för AA egentligen. Vilka går dit liksom? Men jag lyssnar mycket på Alkispodden och de pratar så varmt och positivt om 12-stegsgemenskapen så jag tänker att jag inte har något att förlora på att gå dit. Har ju försökt sluta själv många, många gånger men alltid halkat dit igen för att jag vill vara ”normal” och dricka vin som vanligt folk.

Profile picture for user anonym24098

Jag känner i hela kroppen och själen att något är annorlunda. Den här gången kämpar jag inte ensam i tysthet som jag gjort alla tidigare omgångar. Nu tänker jag ta emot hjälp. Jag tänker ta av mig egots pansarrustning av skuld, skam och förnekelse och kapitulera.

Jag är ingen dålig människa för att jag har druckit. Därför behöver jag inte heller vara rädd för vad andra ska tycka om min nykterhet. Jag behöver aldrig mer låtsas att mina alkoholproblem inte finns.

Mitt beroende var aldrig ett val, det var inte mitt fel att hjärnans belöningssystem kickade igång så brutalt på A. Att välja nykterheten däremot är ett aktivt val. För jag vill leva ett gott liv. Alla människor är värda det. Även jag. Önskar er alla en fin dag.

PS Skriver sedan om hur mitt besök hos AA gick. Väldigt, väldigt pirrigt...

Profile picture for user anonym24098

Nu har jag varit på mitt första AA-möte. Hade kanske väntat mig att majoriteten skulle bestå av gamla inrökta byggnadsarbetare (Obs! Ironi) men det var en samling helt vanliga människor i varierande åldrar. Ingenting kändes skrämmande eller extremt. Bara trevligt och god stämning. Jag delade inte utan valde att lyssna. Förstår verkligen att detta funkar. Kommer att gå dit nästa vecka också.

Profile picture for user Magge

Vad bra gjort av dig att gå dit! Jag hade samma inställning som dig men när jag såg människorna som var där blev jag tagen och deras delningar mm. Jag har hunnit gått på två st AA möten och vill verkligen gå på ett till som jag hoppas blir ett till osv. Man tankas på med någon slags styrka :) Kämpa på och bra jobbat av både dig och din partner att jobba med detta tillsammans. /Magge

Profile picture for user anonym24098

Sitter och filosoferar över gårdagens möte på AA. Flera av deltagarna pratade om sorgen efter A, sorgen över att inte längre kunna delta som vanligt på middagar och fester, om ett utanförskap i sin nykterhet. Jag tänker att det är just den sorgen som flera gånger nu fått mig att ta det där glaset TROTS att jag egentligen hade bestämt mig för att vara och förbli nykterist. Trots att jag är lycklig i min nykterhet.

Kan man kalla det socialt grupptryck? Känslan av att sabba stämningen om jag väljer alkoholfritt? Eller är det skam? Skam över att inte kunna dricka normalt så därför låtsas jag vara som majoriteten som är nöjd efter två glas?

I morgon tänker jag gå på AW. (Jag har varit en av initiativtagarna till kvällen så jag kan inte bara välja att stanna hemma i soffan den här gången). Jag tänker inte göra något som riskerar att jag trillar dit, i det känner jag mig helt lugn, men känner ändå en oro för ”vad folk ska tycka”...

Fånigt, jag vet, men AA-personernas ord om sorgen gick rakt in i själen. Det är en stor sorg. Ett utanförskap. Att inte längre vara den där som arrangerar AW och som är sådär kul och lite busig trots att man är vuxen-vuxen och ofta har dräkt med kavaj i jobbet. Vad är kvar av min person när pusselbiten A inte längre finns i lådan?

Jag vet att jag är lyckligt lottad. Mina långa nyktra perioder har lärt mig när jag mår som bäst. Hur den bästa versionen av mig verkligen får blomma när jag slipper A. Då älskar jag mig själv.
Men gör nykterheten mig rädd för att inte andra ska älska mig? Kanske är jag rädd att andra inte ska tycka om mig när jag inte dricker? Jag känner en osäkerhet inför detta...

Jag skulle helst vilja vilja våga vara ärlig om mitt alkoholberoende men vet att det skulle slå ner som en bomb på min arbetsplats. Det skulle överdrivas och misstolkas. Min roll som chef skulle kanske ifrågasättas och det vill jag inte riskera. För jag är en bra chef. Mina problem med A har varit störst hemma i soffan. När jag slappnat av med mitt vinglas. Visst, jag har varit berusad på jobbmiddagar och AW också men det har alltid varit i partystämning tillsammans med andra, lika berusade kollegor.

Kommer att tänka på titeln på Rebecca Åhlunds bok ”Jag som var så rolig att dricka vin med”. Den titeln är synonym med känslan jag har just nu. Lite sorg över den där roliga kompisen och arbetskamraten, som alltid höjt stämningen (och glaset), som nu har transformerats till en lite tråkigare och mer ordentlig version.

Önskar er en fin torsdag vänner. Kram!

Profile picture for user anonym24098

Älskar fredagmorgnar som nykter. Idag skiner solen och jag har inte druckit på en vecka. Känns helt fantastiskt. Inser att det är normen kring alkohol som alltid fått mig att börja dricka vin igen efter flera långa och lyckliga vita perioder. Vi människor är flockdjur. Vi vill höra till. Det tar emot att gå mot strömmen och att sticka ut.

Jag mår bra. Jag sover fantastiskt bra. Jag behöver inte alkohol i mitt liv för att göra det bättre. Alkohol tillför egentligen ingenting av värde i mitt liv. AW, vänner, familj, middagar där det alltid ingår alkohol är fortfarande trevligt även om jag inte dricker.

Mitt problemområden nr 1 - dricka ensam i soffan - hanterar jag också bra så länge jag inte tar det där berömda första glaset. Den där snabba kicken av tillfredsställelse som A ger kommer såsmåningom även utan A. Inte lika snabbt, men den kommer.

Maken är glad. Han gillar dock inte riktigt att jag ska på AW:n efter jobbet och i ärlighetens namn så skulle jag helst vilja slippa. Men jag kommer gå dit, beställa alkoholfritt bubbel, snacka lite och sedan åka hem. Film och popcorn i soffan all night long ?

Nya Sofia. Älskar ju henne. Hon är cool och modig. Vet vad hon vill och är rädd om sig. Hon är bra. Hon är jag! ❤️

Profile picture for user anonym24098

Precis krupit upp i soffhörnet efter AW:n. Drack alkoholfri cava och en jättegod alkoholfri IPA. Inga problem alls. Trevligt sällskap, mycket skratt. Ingen saknad alls efter A. Hemma innan 22 och kommer att må toppen i morrn bitti! Tacksamheten flödar över ❤️

Profile picture for user anonym24098

God lördag på er! Underbar känsla att vakna tidigt utan vare sig ångest eller bakishuvudvärk.

Någonting har hänt i min nykterhet och jag börjar inse att mitt senaste ”återfall” har varit viktigt för att kunna förstå allvaret i beslutet. Jag vill fortsätta må så här bra.

För bara en vecka sedan mådde jag piss. Varför? För att jag låtit den lömska ormen locka mig. Lyssnade till hans hesa väsande om att det inte är ngt ”fel” på mig och att ”jag är väl värd ett glas vin precis som alla andra”. Fattar inte att jag lyssnade igen! Trots att jag egentligen visste om riskerna. Trots att jag vet att ett glas automatiskt blir fyra -fem...

Jag vill aldrig dit igen. Aldrig någonsin.

Sjukdomen a:ism är kronisk. Icke botbar. Men så länge jag avstår det första glaset så håller jag mig frisk. Förhoppningsvis för alltid. Jag vill vara frisk!

Profile picture for user anonym24098

Nykterheten är min! Jag håller den först och främst för min skull. Jag håller den därför att jag vill vara frisk. Jag håller den för att kunna fungera som människa, som mamma, som fru, som vän, som arbetskamrat. Jag vill leva nyktert för resten av mitt liv. För jag mår så bra nu. Blir nästan förälskad i mig själv. ❤️

Efter många år med ganska dålig självkänsla så har något hänt i hjärnan. Något som handlar om mer än att jag väljer nykterhet och låter bli det första glaset. Som att jag på något sätt uppgraderat mitt eget värde.

Ett exempel: Min ångest inför fredagens AW var att jag skulle göra mina arbetskamraters kväll ”lite tråkigare” när jag stövlar in och beställer a-fritt (otroligt fånig tanke, jag vet). Som om jag borde dricka för att göra det roligare för dem! Kanske är det en klok sak att jobba med: Att fokusera på vad JAG vill och på vad som är bra för mig istället för vad jag tror förväntas av mig.

Skulle så gärna vilja jobba med att avstigmatisera alkoholberoende och förhoppningsvis kommer jag kunna göra det en dag. Lyfta samtalet in i fikarummet och middagarna utan skam. Att helt kunna släppa rädslan för andras dom. Är inte där än...

Profile picture for user anonym24098

...å lite lätt småförbannad. Vad händer i kropp och själ? Känner inte igen mig alls. Sovit fruktansvärt dåligt. Vaknat arg och stressad många gånger. Hoppas att det är något övergående och att det hänger ihop med positiv förändring.

Ska resa tåg genom Sverige idag för att hälsa på min syster m fam. Vet att det kommer bli trevligt men intensivt. Ingen oro för A eftersom de nästan inte dricker alls. Bjuds det så kommer jag självklart att tacka nej.

Skulle helst av allt vilja tillbringa en vecka ensam i en enslig stuga i skogen. Behöver lugn och inga måsten.

Profile picture for user FinaLisa

Hoppas din dag blir bättre än natten?
Du får lyssna på något fint och vackert i dina lurar när du åker tåget idag.?

Kramar
???

Profile picture for user anonym24098

10:e dagen på rätt väg. Lycklig, stolt och lugn. Njuter några dagar hos min syster m familj. Många barn, intensivt, högljutt men mysigt. Lagar mat tillsammans, promenader i skogen, badhuset och lek. Ingen pratar ens om A. Cola Zero och bubbelvatten bjuds till middagsmaten. Skönt. Ingen här vet om mitt beslut eller varför jag tagit det. Känns också skönt. Bara vara. Bara vara.

Profile picture for user anonym24098

10:e dagen på rätt väg. Lycklig, stolt och lugn. Njuter några dagar hos min syster m familj. Många barn, intensivt, högljutt men mysigt. Lagar mat tillsammans, promenader i skogen, badhuset och lek. Ingen pratar ens om A. Cola Zero och bubbelvatten bjuds till middagsmaten. Skönt. Ingen här vet om mitt beslut eller varför jag tagit det. Känns också skönt. Bara vara. Bara vara.

Profile picture for user anonym24098

Dag 11. Tänker på Sofia festfixaren. Här hos min syster förekommer väldigt lite alkohol. Min svåger dricker visserligen gärna en öl på fred/lördagkvällen och min syster kan ta ett glas vin till maten men båda byter till läsk el bubbelvatten till chipsen i soffan.
Ganska långt från mina gamla dryckesvanor mao... (minst två glas vin medan jag lagar maten, två-tre glas till maten och flera påfyllningar efter)
Vi har stor familj på både min och min mans sida och familjefesterna är många. När jag nu rannsakar min själ så inser jag att jag själv ofta varit turbon som sett till att det alltid funnits gott om A. Gästerna har knappt hunnit innanför dörren innan jag har satt ett glas i handen på dem. Och det är ju trevligt och generöst. Men är denna gästfrihet ett sätt jag har lagt till för att jag själv ska få dricka? Förmodligen...

Jag tänker att jag såsmåningom kommer att berätta varför jag slutat med A. Jag måste nog berätta. Min man tycker inte det. Han inser inte vidden av mina problem och tycker det räcker att tänka till och stanna vid ett glas. Jag vet att jag inte kan det. Den mentala besattheten goes bananas efter ett glas.

Profile picture for user FinaLisa

Jag känner som du att ett glas funkar inte. Det triggar igång beroendereceptorn i hjärnan så det är lika bra att låta bli.
Men "vanliga" människor har inte förmågan att förstå det. Därför tycker jag det är bättre och enklare för alla om man säger att nej, jag mår inte bra av att dricka längre. Sedan får det vara bra med det.
Och visst är det skönt att äntligen ha hittat beslutsamheten och lugnet i sin egen övertygelse ?.
Skönt att stå stadigt på tvåsiffrigt ??

Kramar
???

Profile picture for user anonym24098

Som svar på av FinaLisa

och jag är så otroligt glad över att jag äntligen inser vad som funkar (eller inte funkar) för mig. Idag är jag stolt nykterist och vill fortsätta må så här bra varje dag. En dag i taget. ODAAT! ??

Profile picture for user anonym24098

Uppe tidigt med liten kusin så föräldrarna får sova. Mysigt! Hon tyckte att dagen skulle börja 5.30 idag. Blöja och välling.

Tänker på alla morgnar som jag vaknat bakis och med världens ångest. Ofta har jag gått upp jättetidigt liksom för att låtsas att jag är pigg som en lärka. Om man vaknar tidigt så kan man ju inte ha problem, eller...?

Jag har låtsats så mycket i mitt liv. Hållit god min och fortsatt le och vinka. Gömt undan mörkret. Kan faktiskt förstå att jag dykt in i vinrusets sköna bekymmerslöshet gång på gång. Igen och igen.

Nu vill jag inte längre. Vill vara glad på riktigt.

Profile picture for user anonym24098

Två veckor i morgon! Älskar att räkna dagar och nya insikter. Såg en film igår, Rosa moln, på SVT.play. Handlade om en gravt alkoholiserad kille. Ingen särskilt bra film enligt mig men där nämnde de ”Rosa moln syndromet” som är en fas i nynykterheten där man känner sig oövervinnerlig och urstark. Googlade detta och hittade väldigt intressanta fakta https://www.safetynetrecovery.com/suffering-pink-cloud-syndrome/

Jag har tre gånger i mitt liv allvarligt tagit beslutet att aldrig dricka mer (som längst varade det i 8 månader). Jag har varit superhjältestark i början men varje gång har så småningom känslan av att problemet nog inte är så stort kommit smygande och så har jag börjat längta efter att vara normal, att inte sticka ut.

Den här gången är det annorlunda. Jag känner ett lugn och en klarare insikt om min A-allergi. Vet att jag trillar tillbaka på en tiondels sekund om jag tillåter mig ett glas vin.

Jag vill inte leva så. Vill inte ha ångesten och den förnedrande självkänslan som följer med som ett brev på posten. Vill inte ha den sönderhackade sömnen eller baksmällan.

Känner mig tacksam för mina återfall eftersom de hjälpt mig förstå. Att sväva på Rosa moln är härligt men jag ska vara varsam inför att de gråmulna dagarna också ska tas omhand. Uppdraget är bara att aldrig ta det första glaset. Det tänker jag fixa! /Sofia

PS. Alkoholfri IPA rocks!

Profile picture for user anonym24098

Lördagmorgon med kaffe och korsord. Så underbart! Tacksamheten flödar över. Jag har varit uppe några timmar och sitter och filosoferar över var jag befinner mig i livet just nu. En bra plats. En trygg plats.
Önskar er alla en fin allhelgonahelg! ?

Profile picture for user anonym24098

Rent statistiskt så borde väl lördagkvällar vara mest problematisk för en tillfrisknande A-allergiker? Jag menar, det borde väl vara den dag i veckan som det dricks mest alkohol runtom i stugorna?

Ikväll dricker jag pepsimax, käkar popcorn och ser på film. Saknar inte vinglaset det allra minsta trots att jag varit storkonsument under så många år. Känner sorg över hur jag tidigare inbillat mig att mys automatiskt alltid inkluderade vin.

När tippade det egentligen över från mys till beroende? Jag vet inte det. Vet bara att jag älskade ruset från första stund. Lilla blyga jag blev cool, modig och mådde toppen. Många år senare gav vinet mig bara ångest och en söndertrasad självkänsla.

Kan bli så trött på alkoholnormen. Alla tjusiga vintips. Att det alltid behövs ett vinglas för att koppla av. Kolla vilken tv-serie som helst! Klart att det lockar människor att dricka mer. /Sofia

Profile picture for user anonym24098

16 dagar har snart passerat efter mitt sista återfall. Känner mig lugn och trygg i beslutet att förbli nykterist resten av mitt liv. Det här gången känns allt annorlunda. Jag har, tack vare mina återfall (3 st under en 10-årsperiod) förstått hur min hjärna fungerar. Gillar liknelsen om en allergi och att A i min kropp startar en mental besatthet.

Den här gången tar jag det lugnt. En dag i taget i tacksamhet över att må bra. En dag i taget i tacksamhet över att ha lyckats sluta i tid. /Sofia

Profile picture for user anonym24098

Är mitt inne i en intensiv jobbperiod. Inget konstigt i mitt yrke men Gamla Sofia skulle ha druckit vin för att koppla av var och varannan kväll och varit maniskt fokuserad hela arbetsdagarna på vinglasen som väntade där hemma.

Hon skulle också ha klistrat på ett extra trevligt leende och låtsats vara i toppform inför alla hon möter, inkl familjen.

Så har jag levt i många år. Inte nu längre. Nya Sofia gör ett jättebra jobb men ser också till att ta hand om dig på ett bra sätt. Går och lägger sig i tid, ser till att få sina 8 h sömn, äter bra och går promenad på lunchen. Hon kanske är lite tråkigare men mår 1000% bättre! Tacksam är bara förnamnet. Önskar er alla en fin dag! ☀️

Profile picture for user anonym24098

19:e dagen. Sjukt mycket att göra på jobbet, sena kvällar och tidiga morgnar. Extremt intensivt. Jag biter ihop och ser fram emot lördagen då inget alls är planerat. Kommer att skrota i pyjamasbrallorna hela förmiddagen, gå ut i skogen och bara vara.
Ingen längtan eller saknad efter A. Skönt!

Profile picture for user anonym24098

21 dagar. Lugn lördag. Inga måsten. Ingen saknad eller längtan efter A. Köpt hem colaZero till i kväll. Bra dag med andra ord. ❤️

Profile picture for user anonym24098

På västfronten intet nytt. Skön, ledig söndag. Gratulerat min pappa och tagit en långpromenad i skogen med honom och hunden. Pappa har aldrig druckit alkohol och mamma kanske tar ett glas vin om hon blir bjuden. Det har aldrig funnits alkohol hemma under min uppväxt, inte nu heller. Han vet inget om mina problem men jag frågade förut om hur han resonerar kring alkohol. Han sa att han bestämde sig tidigt för att alkohol inte var något att ha. Min farmor och farfar var med i Missionskyrkan och helnykterister. Han hade kompisar i IOGT och gick med i deras ungdomsarbete och på den vägen är det. Han har aldrig ens tänkt på att dricka A sa han. Klokt, tänkte jag...