Jag sörjer

59 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Exhale
Att börja må bättre...

Jag är rädd. Börjar få ork till mer. Gör mer. Kämpar mindre. Depressionen nu klassad som medelsvår. Känns som jag överdriver. Tror jag är sämre än jag är. Kan mer. Att det finns en källa där inne som jag bara kan börja ösa ur igen. Ostoppligt med energi. Men det är inte så. Jag ska inte längre låtsas att det är bättre än det är. Smacka på ett leende och storma ut i livet. Med allt vad det innebär. Små försiktiga steg istället. Väl valda.

Så mycket att omvärdera. Ta reda på. Utvärdera. Jag har tagit psykologkontakt. Förbundit mig till en promenad och 5 minuters meditation. Lagom. Görbart, nästan varje dag. Röstat och åkt till mardrömmen i form av ett shoppingcenter. Lyckades vända det till en positiv upplevelse. Ändå inte nöjd. Magen mullrar av oro. Otillräcklighet. Varför kan det inte synas utanpå. Rädd för att det ska börja krävas mer av mig än jag har. Och att jag ska hamna tillbaka i ett förtvivlat ohanterbart kaos igen. Tillåta sig ta små steg är den svåraste striden. Återhämtningen har iallafall börjat. Jag är stadigt stabilare sen januari. Skönt att jag skrivit här ändå. För då kan jag se att det inte var längesen jag satt djupare fast.

Jag återföll i längtan efter livet jag hade. Jag kallade det mitt liv.

Fast det var ju faktiskt inte det. Det var ett kärlekslöst liv. Med en strid för att få kärlek på ett sätt som inte fanns möjlighet till. Någon som tog hand om mig. Fast jag inte ens gjorde det själv. Så jag tar hand om mina barn..ger dem kärlek. Så som jag vill ha den. De ger mig kärlek tillbaka.

Puttrar på in i den förhoppningsvis första vilsamma sommaren sen jag var barn. Var inte vilsamt då heller iofs. Då jag ständigt brottas med det mesta. Har köpt jordgubbar till balkongen. Sommarens mål. Egenplockade jordgubbar till frukosten. Inget större än så. Ingen flykt inplanerad. Bara vara. Kanske blir det vilsamt. Kanske inte. Jag har varit på botten. Inget kan liksom längre bli värre än det i den aspekten.

Lite sol. Lite regn. Lite skog. Veckan ligger framför. Och virka en topp till. Kanske göra ett par örhängen.

Å va skönt att få vila. Nej det är inte skönt. Jag vill göra. Vara med. Orka.

Sen. Senare.

Exhale
Det var ju inte ett kärlekslöst liv...

jag älskade inte mig. Så jag kunde inte ta emot kärlek. Hamnade hos Byron Katie och Eckhart Tolle idag. Tror det var precis det jag behövde just nu.

Exhale
En klump i magen idag...

jag behöver rita om min inre karta. Och det är ingen liten uppgift. Jag har stampat så hårt på mina gränser. De har varit utplånade. Inte konstigt jag mått dåligt så länge. Känner mig otrygg. Hur ska jag bygga upp dem igen?

En sak som jag tampas med är min oflexibilitet. Ska jag stå upp för den eller försöka utöka den? Att stå upp för den kostar ju energi som kanske ändå i slutänden hamnar i ogjort ärende. Eftersom den enda jag kan förändra är mig själv. Jag har psykologstöd nu iallafall. Veckouppgifter att fokusera på. Meditation och promenader. Och jag är äntligen i skick att hantera kraven som de innebär. Det går framåt hela tiden. Även om det skaver och gnager.

Exhale
Blev lite mkt...

resulterade i att jag blev sjuk. Så imorgon blev det glo i taket. Men jag fick göra något med mina barn, på mina villkor. Och det kan jag bära med mig. Att blicka bakåt gör också att jag kan se vad jag har nu. Som jag inte hade då. Mitt depressiva grubblande är inte bra. Men det konstruktiva bearbetandet är. Fortsätter kunna se friheten i att vara ensam. Till skillnaden från rädslan för att vara själv. Vilken skillnad från bråddjupet. Jag som var så fruktansvärt övertygad om att jag aldrig någonsin skulle orka.

Exhale
Frihet

Frihet att vara jag. Mig själv. Utan tyst dömande. Eller uttalat dömande. Fylla livet med vad jag vill.

Mkt tankar på framtida relationer just nu. Min egen nykterhet enkel pga är ensam. Börjar dagdrömma om en sund relation. Men hur då? Jag kan inte leva med en nykter alkoholist och inte heller en njutningsdrickare. För jag har inte tiden att lägga på det. Jag kommer då börja tulla på min egen nykterhet. Ja men jag kan också. Bara ett glas. Men det kan jag inte. För det kommer bre ut sig. Bli syftet i sig igen. Finns det människor som inte dricker därute?

Exhale
Idag en röd dag...

startade morgonen med att läsa här. För gårdagen var tuff. Orosmonstret kom och slukade mig och jag fick fäktas hej vilt med alla medel tillgängliga. Ingen lugnande dock. De tar jag till vid ångest.

Nu vaknar jag till tacksamhet över kopp kaffe och ingen baksmälla. Ingen långhelg för mig. Ingen oro över någon annans långhelg. Ingen ångest över någon annans ovilja att göra något trevligt. För jag mår inte bra idag. ( Insikt igår i samtal: jag ler när det är som sämst, tar till humorn, fnissar. Trodde det var ett tecken på återhämtning. Och på sätt och vis ja. Men ändå inte. Det är ett tecken på att jag mår riktigt dåligt. För dåligt.) Men idag ska jag vara nykter med mina barn. Hämmad av mitt mående men inget annat. Jag har planerat en mindre aktivitet med en vän. Som kan styra båten när jag kliver av. När jag stänger ner. Rullgardin för. Sen har jag helgen ensam. Vila. Vila. Vila. Lite sol. Promenad. Förpliktigat mig till att försöka klara av en dag på mitt "önske"schema. Träna meditation.

Ta hand om er idag.

Obs. Ett litet ettrigt medberoendeskav surrar i bakgrunden. För jag vet vad helgen kommer medföra. Men. Det är bara mitt eget beroende som vill ha uppmärksamhet. Låt det skava på bäst det vill. Gör ingen nytta alls dem tankarna. Inget jag kan eller ska styra över. Tillåter mig en aningens gnutta ledsenhet. Inget mer. Let it go.

Skrållan
Samma

Samma här, en jobbig kväll i går. Känner mig så ensam, när jag är med andra kommer ju inte dom tankarna. Slipper en full man som är sur och arg. Då vi bor isär, och gjort så över en månad nu. Sorgen gör sig ändå påmind. Men jag kanske måste stanna i det och låta det ”värka” färdigt.
Huset känns så stort, fast det är litet. Tomten så enorm, fast den är lagom.
Hoppas du får en bra dag också Exhale.

Exhale
Så känner jag med...

ensamheten är tung. Jag är inne på år ensam. Lättare blir det, men klen tröst är det där i början. Finns så många tröstande saker att säga. Men det hjälper inte ett dugg. Saknaden skiter i det.

Låt det göra ont. När du orkar. Och när du inte orkar då flyr du en stund. Så har jag försökt tänka. Hjälpte fan inte mkt. Enda som hjälpt är tiden i sig.

Så mycket som känts fel. Så mycket skav. Det blir nytt skav sen. Annan sorts. Och man landar för eller senare.

Fina stunder kommer. Fick en fin dag idag. Mår inte bra men dagen hade sitt. I jämförelse med igår var det en dröm.

Ta hand om sig Skrållan.

Exhale
Funderar...

på det där med hur det vidare livet ska se ut. Jag har hela tiden tänkt att jag måste ta mig tillbaka till det. Precis som det såg ut förr. Fast ensam.

Men va fan. Det måste jag ju inte. Jag kan ju välja. Vissa saker jag tyckte var roliga förr, kommer ju inte ge mig samma tillfredsställelse som förut. So what?! Jag kan ju göra andra saker. Finns så mycket att fylla tiden med.

Spinoza
Visst är det spännande

Även om det är både sorgligt och lite läskigt så är det ju väldigt spännande med den värld som öppnar sig när man skiftar fokus till sig själv och lämnar ett dysfunktionellt förhållande.
Jag känner mig lite som jag gjorde i 20-årsåldern när världen låg öppen och jag hade alla möjligheter. Nu är jag ju 35 år äldre och har inte samma fysik och inte heller oändligt med tid. Men jag har min erfarenhet och min självkännedom på ett helt annat sätt än då och det finns fortfarande massor jag kan göra med resten av mitt liv.

Exhale
Den obestridbara rättigheten...

att lämna sina barn en helg för att få möjlighet att supa ner sig ordentligt.

Den ger mig ont i magen. Mår illa. Mina inävlor vrider sig i ångest. Benso idag. Anything för att hålla mitt huvud över vattenytan. Och sen värst av allt. Medhållet. Fy fan. No more sympati och empati.

Spinoza ja visst finns där ett äventyr. Och jag njuter, ibland när jag kan se dem, av alla möjligheter. Det är svårt att programmera om sitt sinne dock. Min kropp är så fysiskt tydlig.

Men en fin helg till oss. Med fokus på oss.

Samtal i veckan. Veckouppgift. Hålla fokus på min egen hälsa och mina behov även när jag är med mina barn. De ger mig kraft att orka. Men jag förhandlar också bort det jag behöver för mig. Ger mig själv ursäkter för att låta bli att ta hand om mig. Det går så lätt. Att strunta i det. För jag har ju legitima skäl då. Barnen först. Men. Ja dem först och JAG.

Exhale
Jag mår fruktansvärt idag...

vill inte hamna i den här sitsen igen. Men förstår inte vad jag ska göra. Barnen skulle vara med sin pappa i helgen. Då de varit hos mig i veckan. Då väljer han att resa bort och hans föräldrar är barnvakt. Inte första gången. Min dotter blir ledsen för hon vill såklart vara hos mig. Hon vet att jag är hemma. Hur ska hon kunna förstå. Hur jag mår. Varför jag behöver vilan. Det gör hon inte. Eftersom det inte syns utanpå. Jag har försökt förklara men han vägrar lyssna. Han förstår inte alls att hans val blir jag som överger. Jag står inte ut med det här igen. Det har hänt för många gånger. Det gnager sönder mig inuti. Jag behöver vilan för min hälsa och för att kunna finnas för barnen. Men det här skickar mig rakt ner igen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Försökt förklara på alla sätt men jag vet att han inte lyssnar. Han glömmer. Jaha, det har jag aldrig hört. Han håller själv inte reda på hur ofta detta sker. Eftersom för honom är det inte ett problem. Och en bra lösning. Men det är inte det för mig. Och det är inte det för våra barn. Behövde få det ur mig. Håller på att gå upp i atomer av ångest här. Jag håller ihop för allt vad jag har när barnen är här. Jag kommer orka mer. Men hur.

Exhale
Önskar...

det fanns en knapp jag kunde trycka på så startar livet igen. Vara nyfiken..vilja upptäcka. Vilja vara. Leva. Vet att det lättar igen om några dagar. Men just idag är det minut för minut igen. Valet står mellan att sova mig igenom. Eller resa mig upp och fejka mig igenom en kväll. Det går oavsett. Men idag gör det ont.

Skrållan
Jobbigt

Så jobbigt för dig Exhale. Hoppas du får en bättre dag i morgon🙏

Skrållan
Jobbigt

Så jobbigt för dig Exhale. Hoppas du får en bättre dag i morgon🙏

Exhale
Igår...

sa jag det för första gången högt till någon. Jag är ett vuxet barn. Det känns märkligt. Jag sa det till en annan medlem i min familj. Ett stort steg.

Fram till nu har det bara handlat om prioriteringar. Får hoppas det håller sig så. För jag älskar dem så. Och nu är de på väg in i de gyllene åren.

Jag läker sakta bit för bit. Och jag vet inte vad jag ska göra med de nya glasögonen. Men det jag förstod där nere på den djupaste botten. Det förändrar dig för alltid. Ska jag leva med någon i framtiden så blir det med en människa som gjort den resan. Drömde inatt om en kärlek till en man som förstod mitt språk. Höll i handen. Var förälskad. Vill sova igen 😊.

Exhale
Läser runt lite...

aningens sommarsug som liksom surrar. Inne i den lite lugnare perioden med lättare sinneslag. Var en tung period innan. Men lyckades fatta några bra beslut för mig själv ändå. Känns som att jag är lite på väg iallafall. Oroar mig lite över alkoholen. Om jag släpper kontrollen kommer jag lura i mig att jag kan igen. Jag har ingen som kommer ifrågasätta tyvärr. Även om jag sagt rakt ut. Jag ska inte dricka mer. Och jag kommer inte göra det. Men ändå. En liten oro. Mer en tanke om vad skönt det vore. Att släppa lite på taget. Koppla bort. Ur. Ifrån.

Och som jag lärt mig vila. Den största gåvan. Hade den som barn. Långa lata dagar med böcker som sällskap. Nu med musik och tv-serier. Försöker pyssla lite men idag suger vardagsrutinerna och omsorg om barnen allt jag har. Kanske finns där utrymme imorgon.

Exhale
Fick i uppdrag...

att undersöka mitt eget isberg. Så ofantligt lite jag vet om det. På väg mot rätt fokus iallafall. Leta svaren under mina triggers.

Exhale
Jag går vilse...

hela tiden. Nör jag ska skrapa under ytan. Men hittar lite här och där. Små små stycken.

Att hålla fokus på mig. Ovant. Och inte leta hos den andre. Där jag hela tiden landar till slut ändå.

Går framåt dock. Den stora frågan är ju. Varför gör jag såhär mot mig själv.

Exhale
Tänkte jag skulle börja knåpa på mitt isberg...

men sen fann jag Byron Katie, genom Navid Modiri.

Och ja.

Jag vet inte om det är så viktigt längre.

För första gången känner jag hopp. Jag har alltid hävdat att den enda man kan förändra är sig själv. Men ändå har där funnits en tagg. Om jag bara kunde hindra andra (läs honom) från att såra mig igen. Men det är ju omöjligt eftersom det är jag som orsakar såren.

På väg. Äntligen på väg.

Skrållan
Så skönt

Så skönt att få känna hopp. Önskar dig flera sådana dagar. Det är svårt att sätta fokus på sig själv. Men det går. Undan för undan.

Spinoza
Byron Katie

Byron Katie är fantastisk och tack för att du påminde mig om henne. Jag har tittat en del förr och nu känns det ju högaktuellt!

Exhale
Kämpar för

min egen nykterhet idag. Längesen så intensiva förhandlingar pågick. Över 2 år sober nu.

Note to self. Inget kommer gratis.

Skrållan
Du är stark

Du är stark Exhale. Se tillbaka på allt du klarat. Du klarar detta också. Försök att vara snäll mot dig och gör något som gör dig glad.
Sänder dig en styrkekram💕

Exhale
Känns lättare idag igen...

Slapp undan klorna denna gång. Men ökad vaksamhet. Måste nog skaffa mig ett stödssystem av vakande ögon. Så jag inte trillar dit igen.

Tack Skrållan 💕 och jag gjorde något snällt för mig själv istället. En kort resa med en vän väntar. Äkta självkärlek. I got this.

Exhale
Blä...

den tunga perioden nu. Och hela min kropp längtar efter återgång till tryggheten i status quo. Det gäller både min självdestruktivitet och mina medberoenden i relationer. Får kämpa hårt för att inte lägga mig i för att dämpa egen ångest. Jag vill ha vila. Jag vill ha sommar.

Men det är bättre. Det är bättre än någonsin förr. Glöm inte det. Glöm inte.

Exhale
Fick till en liten miniresa med vän...

sjuk två av dagarna. Men ändå klart den lugnaste på, ja, så sorgligt. Men väldigt länge.

Var inte vaksam så föll tillbaka i lite gamla hjulspår med ett försök att börja dejta. Aldrig gjort. Så krävdes mkt mod. Men om det var ett bra eller dåligt beslut vette sjutsingen. Men man kan faktiskt backa bandet.

Det betyder iallafall. Att det börjar bli bättre. Jag börjar vilja testa på livet igen.

Och att fällorna är många.

Azalea
Härligt

Så härligt att du vågar prova vingarna lite igen. Det kommer att finnas lite luftgropar ibland men det fixar du.
Kram

Sidor