En fortsatt kamp

Profile picture for user Skrållan

Visste inte om jag skulle starta en egen tråd här, men kände att det är skönt att kunna skriva av sig här ibland.
Är tillbaka här efter flera års uppehåll. Har kämpat i många år med en man som dricker. Fick ett år med en relativt nykter man, men inte helt nykter. Det dracks alkoholfria öl, och då kunde det ju även slinka ner en med alkohol i också.
Kärleken är stark till denna man, och gudarna ska veta att jag inte vet varför. Men jag tror att jag fortfarande längtar efter den glada, snälla, starka mannen som jag träffade när jag blev kär. Vi har också tagit oss igenom mycket i vårt liv tillsammans, och jag är en kämpe som inte lämnar i första taget, på gott och ont. När vi haft det som bäst, så har jag nog inte skrattat så mycket med någon som med han.
Innan året som relativt nykter, så var det en fruktansvärt jobbig period. Han drack varje helg tills han stupade. Han var ute och drack, kom in och lade sig, och somnade direkt. Jag hade mina egna kvällar. Tittade på TV och stängde om mig där jag satt. Jag tänkte och tänkte under den här perioden, det var fruktansvärt, hjärtat gick på högvarv. Visste inte vad jag skulle göra. Visste inte vilket beslut jag skulle ta. Lämna någon man älskar. Så svårt. Sedan blandade han alkohol och medicin, och det slutade på sjukhus. Då lovade han att sluta med alkoholen och gå i terapi. Men som sagt, det blev ett år relativt nyktert, men ingen terapi. Det var ju inget för honom. Han har tyckligen inte nått botten än.
Sedan var vi borta, och då skulle han ju bara ta några öl. Ja och på den vägen är det, nu är det igång igen, om än lite mildare form. Han dricker varje helg igen, men har dragit ner lite grann.
Och jag stänger av. När han börjar dricka så känner jag ingenting för honom. Vet presis när han tagit sin första öl. Ser det i hans ögon. Hans prat. Hans sätt att berömma mig på, för att i nästa sekund bli arg på mig. Är glad när han somnar. Men när jag lägger mig så stinker det alkohol, och detta dröjer sig kvar när det är morgon. Sedan börjar han sakta bli sig själv igen. Men sedan dras han med abstinens under veckan, sur och tvär ibland. Blir det för jobbigt, så köper han öl under veckan också. Men inte så många.
Jag har ju börjat lära mig att ta hand om mig själv. Jag kämpar inte längre för oss utan för mig. Jag tänker att det få gå som det vill. Jag kan inte styra honom, bara bestämma över mig själv. Gör sådant jag tycker om. Försöker att inte tänka så mycket på oss. Tänker att tiden får utvisa hur allt slutar.
Ja det är inte lätt när mannen man älskar, älskar alkoholen mer.

Profile picture for user Nordäng67

det är inte lätt! Känner igen mig så väl i det du beskriver. När jag var ihop med mitt ex hade jag svårt att avsluta för jag kände att då var ju åren tillsammans helt bortslösade. Han hör av sig fortfarande ibland, senast idag. Nu känner jag det motsatta: även om jag saknar mycket i vårt förhållande är det ingen idé att investera mer tid i något som är dömt att misslyckas eftersom alkohol fortfarande finns i hans liv. Bra att du tar hand om dig själv, tänker på dig själv och går din egen väg! Kanske kommer din man till insikt så småningom. Trevligt att du har startat en egen tråd och delar med dig! Kram

Profile picture for user Skrållan

Tack för ditt svar. Ja visst är det kämpigt många gånger. Min man dricker även i kväll. Fast nu sover han. I morgon börjar en ny dag. Bättre hoppas jag. Kram till dig

Profile picture for user Skrållan

I nattens timma känner jag mig förtvivlad. Känner mig ledsen för att jag och min man inte längre har något liv tillsammans. Han är bara inriktad på alkoholen. Hur mycket han ska få i sig. Han flirtar med andra på fyllan. Vi är inte längre vi. Han somnar full. Raglar upp efter en stund, och ramlar. Lägger sig och sover tungt och snarkar. Rummet stinker alkohol. Ska snart försöka att sova. Vet nu att jag måste gå och prata med någon. Känner mer och mer att jag stänger av. Är inte mitt glada, positiva jag längre. Men vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Psykolog, psykolig för medberoende, familjeterapi? Fast jag varit med ett tag så känner jag mig nu helt vilsen. Bara så trött på allt.

Profile picture for user Skrållan

Varit en jobbig helg. Men ny vecka och nya möjligheter. Nu tar jag nya tag och fokuserar på mig igen.

Profile picture for user Nordäng67

Bara måndag idag, kanske kan du göra upp egna planer för helgen redan nu! Så VET du vad du har att förvänta dig av helgen. Jobbigt när vilodagar blir det motsatta. Har haft många såna helger, man är helt slut när måndagen kommer. Jag gjorde så att jag bestämde egna saker! Var mitt ex nykter var han välkommen med annars inte.

Profile picture for user Skrållan

Tack Overtherainbow och Nordäng67. Ibland är det bara så jobbigt. Känner mig starkare i dag. På fredag är det ordnad aktivitet. Så bra med råd. Ibland ser man inte klart. Kram till er

Profile picture for user InteMera

Ibland när man är som tröttast på alltsammans kan det vara bra att korta ner tidsperspektivet lite, så det inte känns som en omöjligt lång framtid man ska kämpa. Se bara just denhär veckan framför dig och planera in nåt kul, exakt som du gjort, och ha en plan vart du kan åka om han dricker och du inte vill vara hemma. Styrkekram till dig!

Profile picture for user Skrållan

Jag blir så less på allt. Ingen alkohol för mannen, men en sur man ändå. Ska man aldrig få ro. Jag som vill göra så mycket roligt, i resten av mitt liv. Jag vill inte bli ett offer. Jag vill leva och ha kul.
Jag hoppas att tiden ska ge mig de svar jag behöver.

Profile picture for user InteMera

Du har just Skrållan redan skrivit svaren i ditt inlägg. Du vill kunna leva, känna frid och glädje. Något du inte könner mycket av tillsammans med din sura man. Oavsett han dricker eller inte. Det har väl gått så långt så det egentligen inte längre ens handlar bara om alkoholen, utan den person han är även som nykter. Ni har inte roligt tillsammans löngre, väntan på roliga gemensamma stunder är borta. Att leva tillsammans men ändå separata liv, är det trevligt? Är det så du vill leva nu, om fem år, tio år?

Jag känner precis som du att ett förhållande där man bara planerar för sig själv och där den andra aldrig ingår i planerna, inte känns som det liv man föreställt sig när man ändå lever i ett parförhållande. Att aldrig göra nåt gemensamt, att det inte ens finns nåt att prata om mer, att den andra aldrig ber dig med nånstans likosm du själv slutat räkna in honom i nåt du ska göra. Vad är det för ett liv?

Profile picture for user Skrållan

Du har så rätt InteMera. När man läser sina egna inlägg så finns det oftast svaren. Men sedan är det just det att ta ord till handling. Och kärleken förstör ju i detta läget. Men ska man gå år efter år och vänta på att mannen ska bli den han en gång var? Ja inte är det lätt?

Profile picture for user Skrållan

Mannen har druckit 3 kvällar den hör veckan.Så trött på hur han blir, hur han luktar, hur han pratar med mig. Vill stänga av när han är full. Men då blir han sur och irriterad, så jag spelar med för att få lugn och ro när han somnar. Vi har gjort aktiviteter fredag och lördag. Men då går det ju att få i sig mängden alkohol efter att man kommit hem. Eller gå upp på natten, och dricka lite till.
Vilken sjukdom detta är. Frågade min man i kväll, blir du aldrig trött på att dricka. Nej, sa han, jag gillar det.

Profile picture for user Djävulsdansen

Vet precis vilken kamp du strider
Kampen som känns omöjlig att vinna då kärleken till alkoholen tycks vara större än allt annat.. Ångesten/ avskyn man känner när man hör burkar öppnas, när ens älskade förändras till ett fyllo
Ibland tror jag att vi anhöriga lider mer
Försök ta hand om, fokusera på dig själv även om jag vet det är svårt
Vi är värda så mycket mer
Man känner sig ensammast i världen men det här forumet är guld värt för mig med så många kloka insikter
Stor styrkande kram från mig

Profile picture for user Skrållan

Jaa tillbaka till planen. Tänka på mig nu. Fokusera på det jag tycker om. Men ibland är det som tankarna på mannen och hans drickande upptar hela ens hjärna.
Ja det är så skönt att få skriva av sig här. Här förstår alla direkt hur man känner. Ingen som dömmer, varför man inte bara lämnar.

Profile picture for user Skrållan

Vet inte hur alla känner här, men som i dag, när jag och min man haft en bra dag, så känner jag samvetskval att jag skriver här och berättar om det som är jobbigt. Har alltid fått lära mig att man skyddar och håller sina nära och köra om ryggen. Alltså inte berättar något för nån. Eller är det mitt medberoende? Ja det är inte lätt med alla tankar.

Profile picture for user Nordäng67

en av många delar av medberoendet! Dels skuldkänslor men också ”idag har vi en bra dag” och då passar man på att njuta och vara glad som bare den. Det dåliga som hände igår eller förra helgen sopar man under mattan. Man åker med upp och man åker med ner och sedan upp igen. En frisk människa vägrar sådant och tar ett jättekliv av berg- och dalbanan på ett tidigt stadium. Sen betor det på många faktorer tänker jag. Hur var ens uppväxt, vilken ålder är man i mm. Här på Forumet känner jag mig fri att prata, en skyddad zon på något sätt. Tycker jag att du skall göra med! Ingen dömmer någon här. Tycker det är en skön ventil! Kram

Profile picture for user Skrållan

Det är verkligen skönt att prata av sig här. Låter klokt det du säger. Att man åker med på berg-och dalbanan. Tror jag haft ett medberoende sedan jag varit barn. Ingen alkohol dock, men under andra former.
När man haft en bra dag, så är det så lätt glömma det som en annan dag ger en ångest i bröstet.
Ja jag fortsätter att skriva av mig här. Jag mår ju bra av det. Och det är ju det jag ska göra, må bra.

Profile picture for user mulletant

Skriv på ni, dela med er och berätta... det har jag gjort under flera år. Om jag hade börjat skriva medan mannen drack som värst hade det blivit många fler. Jag hittade till forum några månader innan jag fick kraften att gå med tanken att lämna och börja mitt eget liv. Nu blev det inte så, det att jag faktiskt gick gjorde att han valde nykterheten. Idag har vi ett lugnt och bra liv tillsammans.
Jag läser bara sporadiskt numera och skriver än mer sällan men under många år var forumet min livlina och räddning. Här har jag vridit och vänt mina tankar, känt stöd och ifrågasättanden och stark gemenskap. Ältat, sett tillbaka och på ett sätt förstått mitt liv.
Här har jag också lärt mig, långsamt sjönk det in, att min verklighet inte skilde sig från andras som levde med en alkoholist. Att min man inte var den enda som var alldeles underbar utom när han drack. Och kanske det viktigaste, för mig, att när beroendet tar överhanden är han maktlös och även jag. Mest, det tror jag faktiskt, har jag lärt mig av att läsa på forumets ’andra sida’. Där har jag också fått hopp när jag sett att det finns möjligheter och min respekt för kampen att välja nykterhet har djupnat.
Massor av insikter och jag kan inte låta bli att nämna Carinas dåvarande blogg för anhöriga. Där hittade jag några rader som för mig blivit min vägkost; jag är maktlös över vad en annan väljer (att dricka eller något annat) ... Men jag har makt över vad jag själv väljer.
Jag blir sorgsen i hjärtat ibland när jag läser här och känner igen fångenskapen i medberoendet. Men också hoppfull. Idag känner jag många nyktra alkoholister och många allt friare medberoende. Och jag vet, djupast inifrån, att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv.
Allt gott, kämpa på för ditt liv och håll taget / mt

Profile picture for user Skrållan

Kloka ord Mulletant. Ja jag ska fortsätta skriva. Även om jag ibland känner samvetskval. Men det här forumet är för mig. Hör är jag fri att säga vad jag upplever. Vet ju att även om vi har en bra dag, där mannen är glad och kärleksfull, så kommer det bakslag när jag inte vet var jag ska ta vägen med alla mina känslor. Ja då kan jag skriva av mig här. Så bra att detta finns, så vi kan ha tröstande ord till varandra?

Profile picture for user Skrållan

Så mycket tankar i kväll. Lämna eller stanna? Läste brev som jag skrivit till min man, skrivit av mig bara för min egen skull. Breven är för flera år sedan. Och det står om samma problem som vi brottas med i dag. Inget har ändrat sig. Snarare blivit sämre. Tycker inte han respekterar mig som en vuxen människa. Är hånfull när jag inte förstår. Väldigt sur så fort det är något. Han vill att jag ska ändra på saker jag gör eller hur jag säger saker. Jag frågar mig nu själv, ska jag leva så här resten av mitt liv? Och med den där jädra alkoholen? Tycker jag har föreslagit allt möjligt för att vi ska få det bättre. Och jag har pratat och pratat och förklarat. Känns som det är nog snart. Känner mig ledsen och besviken i kväll, när jag inser ännu mer att inget kommer att förändras.

Profile picture for user Skrållan

Varit på egen aktivitet i kväll. Är glad och full av energi. När jag kommer hem så ser jag genast på mannens ögon och sätter han rör sig på, att han har druckit. Tänkte tanken när jag var borta. Det är ju jobbigt att man tänker på om mannen druckit t.o.m när man inte är hemma. Han säger efter en stund att han druckit några öl. Jo jag ser det.
Mannen blir kärleksfull och vill kramad. Berättar hur mycket han tycker om mig. Och jag har stängt av mina känslor när jag känner öldoften. Känner ingenting. Fy vad detta förstör våra liv. Så mycket energi det tar.

Profile picture for user mulletant

Och ditt föregående. Som att läsa mitt liv i backspegeln. Snabbspolat. Hittade nyligen brev jag skrev till mannen flera år innan jag gick. Och det blev inte bättre. Det blev värre. Och ditt senaste inlägg, det som gjorde att jag loggade in, exakt så var det den kvällen jag tog beslutet att gå. Jag var på en aktivitet, bad kärleksfullt om löfte att han skulle vara nykter när jag kommer hem (så naivt, tänker jag idag, så okunnigt om beroendets makt). När jag kom hem var det som det du beskriver. När han somnat bar jag ut grejer i bilen och tidigt på morgonen gick jag ut och for till en vän. Ringde och meddelade att jag gått. Lämnat.
Där och då förändrades mitt och vårt liv.
Efteråt när vi pratat har jag frågat hur han tänkte då när han lovade att vara nykter när jag kom hem.... Så här svarade han ungefär: Far iväg nu på ditt så att jag får dricka ifred... Så är det att vara fången i ett beroende. Att vara styrd av en drog. Att vara helt ofri.
Jag har sällan gett råd här, alla måste göra sina egna insikter och egna val. Men jag kan inte låta bli att skriva: det lönar sig inte att vänta, det blir inte bättre av att du är kärleksfull, anpassar dig, eller av sig själv.
Du äger ditt eget liv. Ta hand om det och dig själv. Det kan du ta makten över!
Med kärlek / mt, numera Alanonmedlem som fortsatt lever med sin numera nyktra man (som går på AA)

Profile picture for user Skrållan

Tack för din berättelse. Den gick rakt in i mitt hjärta. När jag tänker, om jag är på samma plats om 5 år, nej jag vill inte. Jag orkar inte. Förstår att det kommer inte bli bättre. Är förvirrad och tänker mycket. Skönt att höra ett lyckligt slut med din man. En berättelse som slutade att du ändå kunde leva med honom.
Något beslut måste snart tas, både för min skull, men också för hans. Vet inte varför jag inte gör det.
Rädsla kanske.

Profile picture for user Skrållan

Tack för din berättelse. Den gick rakt in i mitt hjärta. När jag tänker, om jag är på samma plats om 5 år, nej jag vill inte. Jag orkar inte. Förstår att det kommer inte bli bättre. Är förvirrad och tänker mycket. Skönt att höra ett lyckligt slut med din man. En berättelse som slutade att du ändå kunde leva med honom.
Något beslut måste snart tas, både för min skull, men också för hans. Vet inte varför jag inte gör det.
Rädsla kanske.

Profile picture for user Nordäng67

är att dagar blir till veckor som blir till månader och hux flux har ett år sprungit iväg! Jag passerade 50 förra året så kanske är det en ”ålderskris alternativ” som inte handlar om rynkor och hängbröst utan om min tid! Den är dyrbar, en ovärderlig investering och livet går inte i repris. Så bra av dig att du skrev brev om ditt liv som du kunde läsa nu. Då har du svart på vitt att inget har förändrats. Man glömmer lätt. Ta vara på livet och ta hand om dig själv! Du förtjänar att ha det bra utan att kämpa allt för mycket. Kram

Profile picture for user Skrållan

Ja tiden går fort. Det är det jag tänker också. Jag är äldre än du. Så det är ju också en tanke. Att livet springer ifrån mig. Vill ju att min tid ska vara nu. Och att jag får vara lycklig.
Kram

Profile picture for user Skrållan

Nu har jag ställt ultimatum. Jag lämnar honom om han inte slutar dricka. Jag orkar inte mer. Jag sa att jag kan bara bestämma över mitt liv. Han tyckte jag bestämde över hans liv. Han tyckte jag överdrev. Kände mig väldigt bestämd. Sedan började jag vackla, men tänkte nu måste jag tänka på mig, annars kommer jag inte må bra.
Fick senare en verklig bekräftelse på att stå fast vid mitt ord, när jag såg på tv om poliser som tog hand om såå många utslagna med alkoholproblem. Det tog jag som ett tecken. Jag vet att det inte kommer att bli lätt. Men en nykter man i kväll. Håll tummarna. Resan har börjat ?

Profile picture for user InteMera

Du verkar ha kommit till en punkt där du säger nog är nog. Det räcker nu. Du har nått din gräns. Det är första steget till ett bättre och annorlunda liv! Jag kommer så väl ihåg när jag själv nådde den punkten och även om jag ännu inte flyttat trots att det gått ett drygt år så mår jag ändå bättre nu än då. För jag har börjat se saker annorlunda, göra saker för mig. Se mitt eget värde och att jag faktisktinte är tvungen att stå ut med vad som helst. Kom kamp och svårigheter men att förbli i surdegen är liksom inte längre ett alternativ när ögonen öppnats och dimridåerna fallit och man ser verkligheten för vad den är. Och plötsligt inser man att framtiden måste bli annorlunda. På ett eller annat sätt och vägarna kan vara många och brokiga. Men nu har din resa i alla fall börjat!

Profile picture for user Skrållan

Vet inte vad jag ska göra längre. Mannen mår dåligt, och åkte iväg för att dricka. Ställde ju ett ultimatum, dricker han mer så lämnar jag honom. Men sa också i samma andetag, att jag aldrig ville se honom full igen, då fick han åka iväg. Det nappade ju han på. Så nu har han åkt bort.
Han kommer inte hem i kväll. Vet varken ut eller in.

Profile picture for user InteMera

Som svar på av Skrållan

Det var väl kanske inte så du menade, att det var fritt att supa bara han inte gör det hemma...Men var glad du slipper se det. Ta en myskväll för dig själv, låt honom hållas. Kanske han själv inser hur tokigt det är när han kommer hem igen. Styrkekram!

Profile picture for user Skrållan

Jag vet inte hur jag ska prata med min man. Nyktert, men en så sur man. Vad jag än säger, så är jag tjatig. Och då är det inte om alkoholen. Jag kan fråga vad han sa, jag kan berätta att jag blir ledsen för vissa saker han säger. Känns som jag bara ska vara glad och tyst, och säga ja till allt.
Hur kan det bli en sådan förändring på en människa? Fy vad jag är less på att anpassa mig efter hans humör och dagsform. Kan det vara abstinens? Blir man verkligen så förändrad? Eller kanske att han vill fly från mig och slippa att försöka hålla sig nykter. Jobbigt.

Profile picture for user Skrållan

Funderar och funderar. Hur ska jag orka? Tänker på min mans alkoholmissbruk när jag vaknar, och när jag somnar. Hur ska det gå? Vart ska det sluta?
Medberoende? Ja visst, fullt ut. Vill inte. Vill leva mitt liv i lugn och ro. Inte med en massa gräl och surheter. Säger till min man att sluta dricka. Ja, men då gör han det för att jag säger det. Det vet ju vem som helst, det kommer ju inte hålla. Han måste ju vilja själv. Fast han tog sig en fylla, fast inte hemma. Inte bättre det. Jo, jag slipper ju se eländet. Men han är väldigt beroende, men han erkänner inte det ens för sig själv.
Ser ju på honom att han inte mår bra. Börjar se tecknen i hans lite svullna, röda ansikte. Känner att han avskärmar sig från mig, jag som ställer krav. Vet ju att det är en sjukdom, alkoholismen, så den drar väl i honom.
Längtar efter min man från förr. Det är det som håller mig kvar. Men kommer han verkligen komma tillbaka? Han är ju inte beredd att ta tag i något alls. Bara köra vidare, dricka som om inget hänt, inte prata om det för då finns det inte. Hans abstinens gör honom så sur. Kvittar vad det är så reagerar han med surhet.
Hörde på tv om medberoende. Tänk på dig själv, var råden. Och det vet jag ju. Men i nästa andetag, säger någon, ge inte upp om den som missbrukar. Var på och prata om missbruket. Men hur ska man orka?

Profile picture for user InteMera

Det är just det Skrållan, man orkar inte! När alla dagar är en kamp, med en sur man oavsett dom dricker eller inte just den dagen. Då orkar man inte. Den dagen han erkänner problemet och verkligen försöker göra nåt åt det, då kanske man orkar. Annars rinner nog både orken och hoppet ur en för gott. Och ur det finns det kanske bara en väg ut för att rädda sig själv. Att endera lämna och leva själv eller stanna kvar i tvåsamheten men att mentalt öndå leva bara för sig själv. För att ta hand om sig själv måste man om livet alls ska vara värt att leva och då är frågan om han längre är mödan värt när man fått upp ögonen för sitt eget värde och rätten till att vara lycklig. Med eller utan honom.

Profile picture for user Azalea

Jag råkade se ditt inlägg och häpnade över hur du berättar om hur du har det. Det kunde lina gärna vara mitt liv du beskrev. Jag har en man som missbrukat i 7 år och fyllorna är hemska på ett sätt. Blir otrevlig och arg innan han till slut somnar vilket är en befrielse. Men de dagar han är nykter så är det så surt att det är också olidligt och ibland känns det nästan som det är enklare när han dricker och sover för då är det på något sätt lugn och ro. Du gör rätt i att ställa krav på honom, det är ju trots allt inte bara hans liv det handlar om. Vi blir ju bakbundna i vårt förhållande och ska bara finnas på plats och le när det passar dom. Var stark, du klarar det. Tänk på att du är den viktigaste personen i ditt liv. Kram

Profile picture for user Skrållan

Nu har vi haft några bra dagar. Nyktert. Och då får jag samvetskval för att jag säger något. Men det är ju som en berg-och dalbana. Ibland går det lött. Vissa dagar är skit. Så svårt.

Profile picture for user Skrållan

Vad lika det låter. Ditt och mitt förhållande. Ja ibland känner man ju befrielse när dom väl somnar efter en fylla. Usch så mycket dumt som hänt min man när han varit full. Och så många år det pågått. Trodde aldrig att jag skulle acceptera sånt här.

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Skrållan

Allt dumt som har hänt genom åren är helt sjukt. När man npgon gång ibland tänker tillbaks genom åren och summerar allt som hänt då undrar man verkligen. Är det jag/Vi som accepterar detta? Hur man varje gång lägger det ena efter det andra bakom sig och försöker glömma det. Fast det blir svårare och svårare att "glömma" känner jag. Nä, min ryggsäck är så himla full med elände så det får inte plats med nu. Är så himla trött

Profile picture for user Skrållan

Ja visst blir man trött Azalea? Jag har skrivit här på forumet tidigare. Då kunde jag inte alls tänka mig att lämna min man. Nu har ju det kommit närmare. Det är väldigt tröttande när man vissa perioder bara tänker på den som dricker. Man blir uttröttad. Både fysiskt och psykiskt.
Har genom åren skrivit brev till min man, om situationen. Han har aldrig läst dom. Breven har varit för min skull. Det är också skönt. Att skriva av sig, så man får ur sig all frustration.
Vet någon i din omgivning hur din situation ser ut?
Det är ju också till hjälp att man har någon att prata med.

Profile picture for user Skrållan

Min man dricker igen. Sa att jag lämnar honom om han dricker mer. Så nu måste jag ta ett beslut. Han är dryg och dum i kväll. Fy för den här fyllan. Fick höra i kväll att jag inte är rolig längre. Att det är mitt fel att han dricker. Jo jag vet, något måste han ha att skylla på, hur ska han annars hantera ångesten över att han måste dricka . Men jobbigt ändå.
Kan ju inte fortsätta att kämpa mer. Ingen är ju lycklig längre. Varken han eller jag. Jobbig kväll.

Profile picture for user InteMera

Låter som du närmar dig en punkt där du måste på riktigt börja överväga och undersöka dina alternativ. Riktigt jobbigt! Dom där elakfyllorna kunde man bra vara utan, min man hade också en sån i fredags så jag och barnen åkte till mig lägenhet för kvällen.

Finns det nånstans du kunde åka när han blir sådär, egen eller lånad stuga eller nån bekants tomma lägenhet eller vän/släkting? Tänker om det redan skulle vara en bra markering att du alltid åker bort hemifrån genast när han drar igång och stannar borta hela natten? Så du kunde undvika elakheterna, man ser ju rätt fort när det är på väg dit när dom börjar dricka och min räddning har nog varit att det finns ett ställe att åka till. Jag förklarar mig inte till honom men när han börjar dricka säger jag bara till barnen och så åker vi. Så får han sitta där själv med elakheterna och vi kan ha en trevlig kväll annanstans vi andra.

Det verkar ju inte som din man, liksom min, inte ser sambandet mellan sitt drickande och en sur fru. Tror jag det vi inte är så roliga mer när man bara väntar på nästa fylla och vad som ska komma med den. Att bli kränkt och förolämpad när dom är fulla kan man liksom inte bara bortse ifrån följande morgon och vara sprudlande glad och kärleksfull följande morgon. Det verkar dom tycka skulle vara rimligt! Helt galet!

Styrkekran till dig, verkar som du kommer ha en tuff tid framför dig om beslutet kommer närmare med att du måste börja agera när måttet är rågat. Men jag hejar på dig,du kommer må mycket bättre så fort du bestämt dig för att göra något konkret, även om det bara är ett litet steg framåt till ett annorlunda liv!

Profile picture for user InteMera

Låter som du närmar dig en punkt där du måste på riktigt börja överväga och undersöka dina alternativ. Riktigt jobbigt! Dom där elakfyllorna kunde man bra vara utan, min man hade också en sån i fredags så jag och barnen åkte till mig lägenhet för kvällen.

Finns det nånstans du kunde åka när han blir sådär, egen eller lånad stuga eller nån bekants tomma lägenhet eller vän/släkting? Tänker om det redan skulle vara en bra markering att du alltid åker bort hemifrån genast när han drar igång och stannar borta hela natten? Så du kunde undvika elakheterna, man ser ju rätt fort när det är på väg dit när dom börjar dricka och min räddning har nog varit att det finns ett ställe att åka till. Jag förklarar mig inte till honom men när han börjar dricka säger jag bara till barnen och så åker vi. Så får han sitta där själv med elakheterna och vi kan ha en trevlig kväll annanstans vi andra.

Det verkar ju inte som din man, liksom min, inte ser sambandet mellan sitt drickande och en sur fru. Tror jag det vi inte är så roliga mer när man bara väntar på nästa fylla och vad som ska komma med den. Att bli kränkt och förolämpad när dom är fulla kan man liksom inte bara bortse ifrån följande morgon och vara sprudlande glad och kärleksfull följande morgon. Det verkar dom tycka skulle vara rimligt! Helt galet!

Styrkekram till dig, verkar som du kommer ha en tuff tid framför dig om beslutet kommer närmare med att du måste börja agera när måttet är rågat. Men jag hejar på dig,du kommer må mycket bättre så fort du bestämt dig för att göra något konkret, även om det bara är ett litet steg framåt till ett annorlunda liv!

Profile picture for user Skrållan

Tack för dina stöttande ord. Skönt att inte känna sig ensam. Ja något beslut måste tas. Detta går inte längre. Funderat och funderat.
Bra att du kan markera och ta barnen och åka, när din man blir dryg. Starkt av dig. Och skönt för dina barn. Styrkekramar till dig.

Profile picture for user Skrållan

Nu har han lämnat mig. Vi bestämde att vi skulle bo isär ett tag och se hur vi ville ha det. Mer min ide än hans. Han var arg och ledsen när han åkte. Fy vad jobbigt detta är. Känns som hjärtat ska slitas ur kroppen på mig. Vill bara ringa honom och be att han kommer hem igen. Men jag vet ju att han måste sluta dricka, för min skull och även för sin egen skull.
När vi pratade igenom allt så tyckte han att jag överdrev med hans drickande. Att jag tänker för mycket. Alltså jag blir tokig, det är som man börjar fundera om man överdrivit. Men sedan när jag läser saker från tidigare, så kommer jag ju ihåg. Han dricker ju för mycket. Och han valde ju hellre att dricka, för att det är gott, än att stanna hos mig nykter. Fy vilket gift alkohol är. Det som är jobbigt också är att han inte kan förstå hur han har gjort mig illa, genom att dricka, och vara dryg och dum. Han medger ingenting. Det är inte han som vill flytta.
I kväll känner jag mig inte speciellt bestämd med vad jag vill.

Profile picture for user Svewild

Som svar på av Skrållan

Skrållan
Du gör HELT rätt, sätt ner foten och visa dig stark... ta ingen skit!
Här är det jag som har a problem och min man gjorde klart att han inte vill leva så här.
Alltså, problemet ligger hos mig och jag måste VILJA göra skillnad, jag måste be om ursäkt och förstå vilken jäkla skitstövel jag blir mot honom med a i kroppen.
Håll ut, jag hoppas han vaknar och inser hur mycket han är påväg att mista.
Styrke kramar till dig o de dina ?

Profile picture for user Svewild

Som svar på av Skrållan

Skrållan
Vi är inte mer än människor, vi måste få vara svaga o små ibland, jag tror att det är det som får oss att växa o bli starkare?
Lyssna inte på din man, han vill lägga över allt på dig så han kan fortsätta som han gör. Han är liten o rädd i sitt, rädd att mista a. Alltså är han inte riktigt redo än eller / och han har inte insett hur långt det gått!
När min man kom på mitt smygande förra veckan ( han har hittat o sett förr men denna gång tog det ordentlig skruv) så blev han skit arg( självklart!!). Och jag blev som tokig, han hällde ut helt oöppnade rödviner på både 5 liter o 2 tre liters ( vi har nyss haft en stor fest och det hade blivit kvar). Han ställer ner dem i diskhon och massakerar dem med en kniv, hål överallt.... MITT vin bara rinner ner i avloppet.... Jag blev helt galen vråla o skrek... den natten sov vi inte mycket.
Nästa dag skulle vi jobba båda två...
När jag parkerat så bara vänder allt i mitt huvud.... Va faaan håller ja på med??? Han häller ju ut för min skull, han vill ju att jag/ vi ska må bra...
Jag skriver ett långt mess till honom o tar på mig ALLT, att jag måste inse att problemet ligger hos mig!
Det din man gör ( och som jag o många med oss gör) är att lägga över på er, våra närmaste... vi tycker ni tjatar om bagateller och att det är ingen stor grej. ( Vill ju inte bli av med a)
DET ÄR en jätte grej och så länge vi förminskar och förstör oss själva med a, desto mer förstör vi för Er som älskar och bryr sig om oss ?
Jag hoppas du står ut Skrållan och att din man inser hur jäkla bra han kan ha det, all den kärlek du ger honom!
Men snälla, för din egen skull, han måste söka hjälp/ inse att problemet ligger hos honom!!
Tänker på dig, Varma kramar till dig?

Profile picture for user Azalea

Svewild, det är härligt att läsa dina ord. Du har fått ett uppvaknande och är klok så du väljer att använda det på rätt sätt. Håller alla tummar för dig och är stolt över dig.
Min man har tyvärr aldrig förstått. Jag har hällt ut och gömt alkohol. Sen har jag bönat, gråtit och bett, får erkänna att det är flera år sedan, de sista åren har jag mest varit förbannad och skrikit och till slut när allt är skit kört hemifrån. Bodde borta i 2 månader förra sommaren sen var jag tyvärr tvungen att flytta hem igen. Det har inte hjälpt ett enda dugg. Han förstår fortfarande inte att spriten tagit över hans hjärna.
Jag gläds med dig och skickar dig kramar

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Skrållan

Så bra att något händer. Det är klart att han inte vill flytta. Det blir ju mycket jobbigare för honom när ingen finns omkring honom.
Försök att vara stark nu , ta inte på dig det han säger. Det är ju inte någon riktig sanning i det. De behöver bara npgon att skylla sitt eget dåliga samvete och angetts på och vi som är nära är ju den självklara att slänga allt på.
Håll ditt huvud högt och håll dig borta från honom. Förstår att det känns hårt när du inte vill något hellre än att ringa honom. Men det är en strid han måste ta själv nu.
Passa på och använd tiden nu för att läka dig själv. Du är den viktigaste i ditt liv?
Skickar dig ett helt fång med kramar.

Profile picture for user InteMera

Oj Skrållan jag lider med dig. När man får det man begärt är det inte alltid på det sätt man önskat. Kom ihåg och dra upp alla minnesstänk där han varit full, elak, pinsam, jobbig, stridslysten..påminn dig själv om varför det är en bra sak att ni inte är under samma tak! Du överdriver inte och du har rätt till dina känslor och dina reaktioner på hans drickande! Om han druckit mycket eller lite, ofta eller sällan spelar egentligen mindre roll - det som spelar roll är att du mått dåligt av det! Och han har struntat i dig och dina känslor. Väljer drickat flre dig utan att blinka och flyttar hellre än gör nåt åt problemet. Säger mer om honom än dig.

Kämpa på vännen, nåt gott kommer ur detta!

Profile picture for user Troja

Förstår hur tankar o känslor är för dig...
Man vill bara att allt ska va bra o man vill ringa o be dem komma tillbaka. Hoppas du kunnat stå ut i känslan och att inte ringt efter han. Döm dig inte för hårt om du ringt han ändå, det här är processer och de är fram och tillbaks då
Kram

Profile picture for user Skrållan

Nej det gick inte. Han är hemma igen. Jag trodde mitt hjärta skulle slitas ur kroppen på mig. Istället för att tänka på allt dumt som hänt så kom dom fina minnena upp. Han och jag som har kämpat så. Kämpat genom svåra sjukdomar, då jag legat vid hans sida när han var som sjukast. Då jag trodde han skulle dö ifrån mig. Jag kunde inte. Vi har gått igenom så mycket tillsammans.
Ja jag är lika svag som han, jag i mitt medberoende och han i sin alkoholism. Vet inte vad som kommer hända nu. Vet ingen plan.
Tack för alla stöttande ord.

Profile picture for user InteMera

Kanske ändå bra för er båda att ni kom till en punkt där nåt måste hända? Kanske ni nu kan börja prata mer öppet med varandra, tänker att elefanten i vardagsrummet nu blivit synlig för er båda? Kanske ni finner en väg framåt tillsammans eller kanske hittar ni ett varaktigt sätt och ett aktivt val att bo isär på riktigt längre fram?

Jag tror nåt gott kommer ur det i alla fall, ni har ruskat om allt nu och det ska förhoppningsvis inte åka tillbaka under mattan igen!

Profile picture for user Skrållan

Jag tror också att det ska komma något gott ur det hör. Vi har haft det bra dom hör dagarna i alla fall. Får se hur det blir framåt.

Profile picture for user HelenaKarin

Det viktigaste tycker jag är att låta processen ta tid & smälta in. Vi har alla olika bagage som gör att vi tar våra beslut olika snabbt.i relation till andra människor. Beroendepersonligheter ör i många fall mycket sensitiva, intuitiva och kärleksfulla människor. Det är ju därför det inte ör lätt att stänga av och gå. Att reda ut sina egna behov och veta när det är dags att lämna måste få ta tid.. Men när vägen börjat vandras finns ingen återvändo. Att lita på och värdesätta sin egen magkänsla och tanke är det som tar, och som måste få ta tid. Att lita på processen är viktigt. När du vet att det är dags att gå, då vet du.

Profile picture for user HelenaKarin

Det viktigaste tycker jag är att låta processen ta tid & smälta in. Vi har alla olika bagage som gör att vi tar våra beslut olika snabbt.i relation till andra människor. Beroendepersonligheter ör i många fall mycket sensitiva, intuitiva och kärleksfulla människor. Det är ju därför det inte ör lätt att stänga av och gå. Att reda ut sina egna behov och veta när det är dags att lämna måste få ta tid.. Men när vägen börjat vandras finns ingen återvändo. Att lita på och värdesätta sin egen magkänsla och tanke är det som tar, och som måste få ta tid. Att lita på processen är viktigt. När du vet att det är dags att gå, då vet du.

Profile picture for user Skrållan

Tack för alla kloka ord. Läser dom och tar till mig. Det är ju verkligen en prosess. Trodde aldrig att detta skulle vara så jobbigt. Att det skulle ta så psykiskt på mig. Trodde, men det är väl bara att lämna. Men det är ju inte det. Man måste nog verkligen känna när tiden är inne. Hoppas jag.

Profile picture for user Ullabulla

Så var det inte alls för mig.
Jag accepterade mer och mer och gick ned mig.
Och fjärmade mig visserligen,men hade adlrig kraften att gå.
Ställde ultimatum gjorde jag men trots återfall så gick jag inte.
Och ändå,när han reste sig upp och gick för att få dricka ifred utan störningar så var det fruktansvärt jobbigt,men alldeles nödvändigt.
Det fanns inget kvar av vår relation då den var uppäten av misstroende fylla dåligt mående osv.
Men jag var inte alls klar,eller hade magkänslan att det var dags att gå,tyvärr.

Profile picture for user Skrållan

Känns jobbigt när man tänker på att lämna. Nu har vi ju haft några bra dagar och då tönts hoppet. Om det kommer att drickas i helgen vet jag inte än. Mitt hopo är ju att om jag ska länna att jag kommer till en gräns, och då vet jag att det är dags. Men det kan ju också bli ett val man inte alls vill, men att man måste gå för att överleva, som för dig Ullabulla. Kan det fungera att leva med en alkoholist utan att gå under? Kan man ha ett bra liv ändå? Min man kommer nog aldrig erkänna att han har problem med alkoholen. Han tycker det är ett normalt drickande. Eller är det bara ett spel för att få fortsätta? Jaa många tankar.

Profile picture for user Ullabulla

Var han en mycket fin man som gjorde mitt liv helt.
Men alkoholen och hans dåliga mående gjorde det omöjigt att fungera ihop.
Och trots flera tillfällen även efter brytningen så upprepade jag mina krav.
Sök hjälp,var nykter så börjar vi om.
Men han klarade aldrig att avstå så jag lyckades till slut bryta mig loss och inledde sen en ny relation.
Då vaknade han och lovade total nykterhet om jag skulle välja honom.

Men jag gjorde inte det utan valde min nya kärlek.
Det tog honom tre år att ta emot hjälp
Han är idag nykter och vi är goda vänner.

Nu förstår och ser han,men han var för sjuk då för att se vad han förlorade.
Jag vill bara säga att man blir nog inte "klar" så länge man som anhörig ser sjukdomen för vad den är.
Ett beroende som trotsar allt förnuft.

Så att gå medan man fortfarande har känslor är mycket svårt.
Att leva med ett acelerande missbruk vilket alkoholism ofta är och behålla ett gott liv är mycket svårt.
Kag klarade inte att vara frisk och jag slutade helt att förvänta mig normala saker som bör ingå i en relation.

Men det är jag och min historia.
Den finns här under anhörigsidan
Jaha och nudå.
Lycka till skrållan.
Ta de steg du orkar och vill ta.
Det finns hjälp även för oss anhöriga.

Profile picture for user Skrållan

Jag har varit mycket borta i helgen. Mannen har varit sjuk och druckit. Inte så mycket, men ändå. I och med att jag varit borta, så har jag inte haft så ont av hans drickande.
Vi har även haft små, bra och roliga stunder under helgen.

Profile picture for user Skrållan

Vi åker bort i helgen. Mannen kommer inte kunna dricka något. Men då dricks det i kväll istället. Så trött jag blir. Så trött på hur han blir, hur han går, hur han pratar när han är full.
Hoppas jag får sova i natt. Stänger av mina känslor och får svårt att sova när han dricker. Känner oro.

Profile picture for user InteMera

Hoppas du kan sova Skrållan! Kom ihåg att inget blir bättre av att du oroar dig, dig själv vet du var du har och honom kan du ändå inte påverka just nu. Låt det vara som det är, om så bara för just nu. Sov gott!

Profile picture for user Skrållan

Allt gick bra i helgen. Vi hade roligt och det var skönt att fokusera på något annat än alkoholen.
Får se hur det går i veckan.

Profile picture for user Skrållan

Tack för dina uppmuntrande ord. När man har det lugnare ett tag, så är det som att hoppet tänds. Men var borta i går, och då passar ju mannen på. Men då slipper jag ju se det i alla fall.
Försöker hämta kraft.
Hur går det för dig InteMera?

Profile picture for user InteMera

Tack för frågan! Har varit odrucket hos oss i 9 dagar, sen jag exploderade och vi hade ett större bråk. Slutat har han nog inte, har väl bara inte haft lust och prata om problemet kan vi fortfarande inte. I hans värld är mitt godisätande samma sak som hans drickande, nåt man gör ibland för att koppla av och han påstår på fullaste allvar att det är samma sak. Så ja du förstår positionerna vi har att utgå ifrån. Jag har sagt jag kan sluta med godis och gjorde det för ett tag då jag sa att då slutar vi båda så blir det lika då. Då hittade han bara på nån annan last jag har att skylla på, att han dricker för jag är så jobbig mm.

Jag väljer ändå att försöka må bra och hitta små stunder i mina dagar som gör mig glad, gnetar vidare i min lägenhet och hoppas få den beboelig under våren så man kan spendera mera tid där när sommaren och ”grillsäsongen- oj jag måste nog marinera kycklingen i mörk öl men oj var dom redan slut så vi får ta grillsåsen istället till maten”-säsongen tar vid, för att inte prata om semestern som jag redan har ont i magen för och det är bara mars...

Profile picture for user Skrållan

Så bra att få en liten rast från drickandet ändå. Det är väl klassiskt det att godisätandet är samma. Det har jag också hört här hemma.
Ja grillsäsongen och semestern vågar jag knappt tänka på.
Skönt ändå att du har en lägenhet att fly till. Planerar du att helt flytta dit? Att bryta upp?

Profile picture for user Skrållan

Klokt beslu InteMer. Tror man måste ta det i sin egen takt, och hur man känner själv.
Ingen annan kan bestämma.

Profile picture for user gros19

Fy fa'n sa jag spontant, men det kan man kanske inte skriva. Jag tar chansen. Har inte läst alla inlägg, men det var en fråga du ställde till din man. Du frågade om han inte var trött på att dricka. Svaret du fick var - nej jag gillar det. Hur mycket hopp finns det då? Hur insiktsfull är man och hur beredd till förändring d.v.s att bli nykter. Du har svaren. Någon föreslog Alanon och det gör jag också. Leta efter lämplig grupp på nätet.

Profile picture for user Skrållan

Ja inte är det lätt när kärleken till mannen finns där trots han drickande. Alla dagar är inte svarta. Men han har ju inte kommit så långt så att han vill förändra. Så hur detta slutar, vet jag inte. Just nu orkar jag inte ta något beslut alls. Försöker göra sådant jag tycker om och som ger mig energi.
Men att söka hjälp, ör ingen dum idé . Har tidigare gått och pratat. Får se hur allt blir.

Profile picture for user Skrållan

Vet inte om detta är bra eller dåligt. Vet inte heller om detta är medberoende, men har tänkt att jag i möjligaste mån ska störa mannen i hans drickande. Att hitta på grejer att göra när han oftast dricker. Så att han hela tiden störs, att han inte kan dricka eller bara dricka lite. Att locka honom att göra annat. Att andra saker blir roligare. Låter detta konstigt?

Profile picture for user Ullabulla

Det är typiskt medberoendebeteende.
Att försöka skapa distraktioner.
Få till sex,muta ställa till gräl osv.
Låt bara hans drickande vara hans och låta det mjukt falla till marken.
Du lever med en beroendeperson och hans främsta mål är antagligen att få i sig alkohol i den mängd han avser.
Dina distraktioner är bara trevliga eller otrevliga avbtott.

Profile picture for user Skrållan

Ja kanske är det medberoende. Tänkte bara att jag kan locka med honom i sådant jag tycker är kul och som ger mig energi, istället för att sitta och vänta på att han ska bli nykter.
Men det kanske är fel tänkt.

Profile picture for user Ullabulla

När man kokar ned det om jag gör.
Jag har ju varit där också och först efteråt får man mer vidvinkel på hur det var och vad man gjorde för att förhindra den man älskar att dricka.
Och i mitt fall framför allt,när han valde mig så fick jag liksom de där bevisen för att jag var viktigare än alkoholen.
Vilket i slutet inte var sant.
Alkoholen var viktigare än mig och det är så svårt att ta.

Att försöka hitta en neutral inställining till att den man lever med drogar sig,är nästintill omöjligt.
Att där och då välja att fokusera på sig själv är också nästan omöjligt.
men man kan komma en liten bit på väg.
Ha en agenda i handväskan typ:
Nästa gång han väljer att dricka så kommer jag att gå ut med grannens hund.
Gå på bio.
Fara och åka skidor osv.

Då har man liksom en flyktplan eller beredskap där som man kan använda sig av utan bitterhet eller självömkan.

De är så vana vid att man springer runt och krusar eller är arg,för att förhindra drickadet.
Men om man istället låter bli att bry sig så hårt så vinner man sin egen självrespekt,typ du gör ett dåligt val.
Men jag väljer att då göra såhär.
Du får stå för ditt val och jag står för mitt val som passar mig bättre.

Då blir han också mer ensam i sin berusning och i sitt val.
Du håller honom inte i handen under tiden.

Profile picture for user InteMera

Sen är frågan givetvis vad man vill åstadkomma.
Jag har blivit ganska bra på att vara likgiltig när han dricker och har planer klara vad jag kan göra borta hemifrån istället de gångerna. Att han lärt sig att jag åker bort när han dricker tycker jag snarare uppmuntrat honom att dricka oftare, han vet ju jag inte är hemma och surar och därmed inte stör hans roliga. När man har barn blir ju detta en ond cirkel, där ja vi kan göra annat när han dricker men allt oftare blir vi tvungna att göra saker när han vet han blir av med oss vid första antydan till småfylla då jag genast packar ut resten av oss i bilen. Så ja vi lider inte just då av att han dricker men det ena ger liksom det andra. För barnens skull är det ju då nästan mer avskräckande för honom att dricka när vi är hemma, då han vet vi andra stör oss och surar så han drar lite grann ens ut på tillfällena till mer sällan.

Så åtminstone hos oss har detta snarare gjort han dricker oftare, och mer de gånger han dricker, så han vet att han får göra det ostört. Och ja vi kan flytta helt men barnen tvingas ju ändå spendera tid med honom och mönstret som håller på att skapas av att jag kapar reaktionen ch istället åker bort får snarare honom mer full än mindre som man ju hoppas på, att de ska förstå det är galet att familjen var och varannan helg åker bort. Men för alkoholisten är det istället ett grönt ljus, ingen stopskylt.

Profile picture for user Azalea

Jag har varit med under flera flera års drickande och det finns verkligen inget jag kan göra när flaskan pockar på. Man kan gråta, skrika, tigga och be men det funkar inte här ivf.
Så då har jag också testat att bara åka hemifrån för att på nåt sätt visa vad han mister. Funkar typ inte alls. Han tycker nog bara att det är skönt att få vara ifred.
I somras flyttade jag ut till en släkting hus i 2 månader. Han söp nonstop. Tog bara utflykter till bolaget.
Men....... känner ändå att det man vinner är lite lugn och ro och man slipper se det och gå och tassa på tå. Besparar en massa ilska för min del eftersom jag blir så förbannad direkt när jag märker av fyllan.

Profile picture for user Azalea

Jag har varit med under flera flera års drickande och det finns verkligen inget jag kan göra när flaskan pockar på. Man kan gråta, skrika, tigga och be men det funkar inte här ivf.
Så då har jag också testat att bara åka hemifrån för att på nåt sätt visa vad han mister. Funkar typ inte alls. Han tycker nog bara att det är skönt att få vara ifred.
I somras flyttade jag ut till en släkting hus i 2 månader. Han söp nonstop. Tog bara utflykter till bolaget.
Men....... känner ändå att det man vinner är lite lugn och ro och man slipper se det och gå och tassa på tå. Besparar en massa ilska för min del eftersom jag blir så förbannad direkt när jag märker av fyllan.

Profile picture for user Skrållan

Det känns så sjukt att jag ska behöva tänka ut hur man ska göra för att få min man att dricka mindre. Jag ser ju hur dumt det låter. Jag förstår att jag är maktlös.
I helgen var jag på mitt, och mannen fokuserade på sitt, alkoholen. Jag slapp att se en full man i alla fall. Som ni skriver, man får lite ro i alla fall. Alltid något. Tack för alla synpunkter. Så lärorikt att läsa.

Profile picture for user Skrållan

Tycker det är så jobbigt nu. En man som inte druckit så mycket, men andra problem som blivit under jobbiga perioder, kommer upp. Min man tror att allt blir bra, bara han dricker mindre. Och det klart att det är bättre, men allt löser sig ju inte av sig själv, i ett vingslag. Saker ska pratas om, redas ut, diskuteras. Inget han är villig att göra.
Så konstigt, vissa dagar är så bra. Andra dagar är det som han blir en annan. Han blir sur, retar sig på allt jag säger. Inget blir rätt i hans ögon. Känner mig inte älskad. Känns som jag vänder ut och in på mig själv, men inget blir bra. Vet att jag måste ta ansvar för mitt liv. Och det försöker jag göra. Men ibland är det så svårt.

Profile picture for user InteMera

Detdär kunde det varit jag som skrivit Skrållan! Enda skillnaden att min man just nu dricker oftare igen än på länge. Kämpa på, en dag i taget och ja det lär ta tid dethär att lära sig sitt eget värde igen!

Profile picture for user Skrållan

I kväll dricks det. Inte så mycket, men det dricks ju ändå. Sjukt vad gränserna ändras. När det dricks lite så tycker jag att det går ganska bra. Men har en man som känns väldigt irriterad. Känns som jag går på glas. Försiktigt och inte irritera. Jag kan säga ifrån, men jag orkar inte hur många gånger som helst på dagen. Då försöker man vara tyst, istället för att säga sanningens ord. Jag fortsätter kämpa.

Profile picture for user InteMera

Hoppas du fick en någorlunda helg trots allt Skrållan! Att inte kunna säga ifrån är så jobbigt, man går på glas för att inte irritera dem men samtidigt håller man på och spricker inombords. Så ohyggligt jobbigt!

Profile picture for user Skrållan

Tack för ditt svar InteMera. Helgen var rätt bra faktisk. Var borta på lördagen och det gick lugnt till. Alkoholen fanns ju med, men lugnt.
Kämpar vidare. Försöker sätta upp tydliga gränser vad som är ok för mig. En dag i taget......

Profile picture for user Skrållan

I kväll är jag så less på allt. Känns som om jag ger allt i detta förhållande, och får inget tillbaka. Känns som att bara jag vill att allt ska fungera och bli bra. Känns som att jag hela tiden funderar på hur vi ska lösa saker och få glädjen igen. Och mannen?
Han dricker och flirtar med andra. Fy vad allt är jobbigt.

Profile picture for user Skrållan

Problemen med alkoholberoende är verkligen jämförbart med en sekt. Man känner att man är fast i sitt medberoende. Kan inte tänka på något annat än hur man ska få allt att fungera. Detta är min dagliga tankar. Hur ska jag få vårt förhållande att fungera. Hur han ska kunna sluta dricka och ta tag i sina problem.
Försöker att tänka på mig själv, som råden lyder. Men det inte lätt när det hela tiden dyker upp nya problem. Mannen dricker, flirtar med andra, jag säger jag blir ledsen, han bryr sig inte. Ser en tjej som flirtar med honom. Blir svartsjuk och vet inte var jag ska ta vägen med mina känslor. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Kärleken är i vägen. Känns som jag försvinner mer och mer.
Nu är det tungt. Förnuftet säger att jag behöver lämna för att överleva, hjärtat säger stanna. Kunde aldrig tänka mig att jag skulle hamna i ett sådant här förhållande. Jag som var så stark. Jag som visste presis vad jag ville. Hur kunde det bli så här?

Profile picture for user Airam

Som svar på av Skrållan

Jag känner igen mig i det du skriver. Det är nu ett år sedan mitt förhållande tog slut. Jag tänker fortfarande mycket på karln. När han ringer eller vi ses ser jag på ögonen eller hör på rösten hur mycket som har druckits. Men det jag gjorde för min egen skull var att gå till en psykolog via vårdcentralen. Det är en början. Att få prata med någon som inte värderar utan lyssnar. Någon som kan ställa frågor som jag inte ställt mig. Vilket gjorde att mina tankar som snurrade ibland kom in på ett nytt spår. För mig är det en process. Dels sorgen att den jag älskade och fortfarande tycker om (när han är sig själv) ör sjuk. Sorg för att förhållandet, imitt fall tog slut. Samtidigt som det också varit en lättnad när det tog slut. Men oavsett, så har det hjälpt mig att få prata. Och vården var bra på att hjälpa mig att komma till ”rätt” psykolog. Berätta hur det är, lika öppenhjärtligt som du gjort i tråden så tror och hoppas jag att du får prata med någon som känns bra för dig. För mig är det en process, jag är inte färdig. Men jag börjar känna igen mig själv. Jag börjar se fram emot saker igen och göra planer. Nyckeln för mig var att få prata med någon utifrån, som inte var vän eller familj som har sin bild. Jag hoppas att allt löser sig till det bästa för dig!

Profile picture for user Skrållan

Tack för svar Airam. Har faktiskt tänkt på det. Att gå och prata med någon. Har gjort det förut och då har det känns bättre. Dock har jag ju inte lämnat. Sökte du via vårdcentral så du fick någon som kunde det här med medberoende? Där jag bor kunde man förut söka direkt till någon att prata med som var utbildad om just medberoende. Men nu måste man söka genom socialen. Känns som en stor apparat och lite läskigt.
Ett bra råd i alla fall.

Profile picture for user Azalea

Det är ett jättebra råd att gå och prata med en psykolog.
Jag fick möjligheten att hitta en med erfarenhet via facket på mitt jobb och företaget ställde upp och betalade 5 gånger. Det räcker såklart inte men det var en bra börjar att få öite rätsida på mina tankar. Det var även nyttigt att en som inte är "nära" kan se utifrån hur vårt förhållande och hand drickande påverkar mig. Väldigt bra tyckte jag det var, det stärkte mig och fick mig att tänka på ett annat vis. Ansvaret ligger inte på MIG!