Mitt barns pappa...

5 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Heleena
Mitt barns pappa...
Heleena
lämnade honom för 2.5 år

lämnade honom för 2.5 år sedan pga. alkohol, droger. Kom till en punkt där det inte fanns någon annan utväg. Det bästa jag gjort i mitt liv. Tyvärr så slutar inte problemen när det är ett barn inblandat, önskar så att jag hade kvar kontrollen man har som medberoende (vet att det låter sjukt...) men lämna sitt älskade barn till någon som man inte litar på överhuvudtaget är skit! När vi gjorde slut spårade det fullständigt, sommaren därefter var 3 mån fylla och droger. Visste knappt om han levde ibland. Efter flera sjukhusvistelser hamnade han tillslut på behandlingshem, efter det har han haft barnet varannan helg ( i början med annan vuxen närvarande) gått hos familjerätten vilket jag inte tyckte gav nånting. De tyckte att jag skulle bearbeta min oro... vilken har varit fullkomligt berättigad enl mig. Sedan har det gått rätt så bra senaste året, med undantag för återfall när han inte haft barn hos sig. Men senaste månaden har det varit sämre. Han skulle ha haft barnet för någon lördag sedan. Jag hör på morgonen att han är full. Jag säger nej och får massa elaka sms hela dagen. Någon helg efteråt ”lurar han mig” att komma med barnet när vi bestämt att han ska vara där. Visar sig att han har druckit. Slutar med att både pappan och barnet säger åt mig att åka. Jag gör alltså det som jag lovat mig själv att aldrig göra. Jag åker! Men har såklart kontakt hela kvällen. Nu är det en liknande situation inför imorgon. Jag får på riktigt ångest och mår skit av detta. Vet inte om jag borde söka ensam vårdnad, men är sjukt rädd för att inte få den också. Vill ju bara att det ska funka på nåt vis! Någon som varit i liknande situation? Hur har ni gjort? Vi har tidigare kommit överens om 0 tolerans när barnet är där. Dricker han klarar han inte att sluta. Inte ens nästa dag.

Heleena
Idag har han ringt och

Idag har han ringt och skrikit i telefonen, vill börja ha barnet vv. Troligtvis inte nykter idag. Jag vill få till ett nytt samtal hos familjerätten, men han vägrar. Båda två måste ju vilja och det är frivilligt. Känns som att detta aldrig tar slut, får bara skit av exet. Känns som att jag kämpar helt ensam utan stöd. Soc skulle ringa upp för flera veckor sedan efter en orosanmälan men har inte hört av sig. Känns som de gör det de ska enl. lag och sedan släpper. Ska försöka ringa imorgon. Är helt slut.

Clara
Å, du

Jag känner igen mig så mycket! Jag har varit skild i snart fyra år, och mitt ex gick också ner sig TOTALT efter att jag lämnade honom. Han är på behandlingshem nu, och jag är lite orolig för hur det blir när han kommer hem - då tror han säkert att han är frisk (inklusive att alla som inte fattar det är empatistörda idioter) och vår dotter är helt inställd på att hon ska bo varannan vecka då. Hon är elva, hur gammalt är ditt barn? Jag har ensam vårdnad men det är ju egentligen inte vårdnaden som styr umgänget - är han inte nykter ska du inte lämna barnet där. Vilket så klart är så mycket enklare att säga än att göra, jag är inte alls säker på att min dotter kommer att berätta för mig om han är full när hon kommer dit, inte heller kommer hon att gå med på att inte stanna och "ta hand om honom" om jag lämnar henne där. Det är en jävla skitsits. Finns det många orosanmälningar? I så fall tror jag att tingsrätten är bästa chansen, de kan ju faktiskt besluta om umgänge/inte umgänge.

Heleena
Tack för kommentar

Ja det är en skitsits. Det finns 2 orosanmälningar. Men fler på hans dotter (inte mitt barn) som bor där. Vill ju helst att vi ska komma överens utan att gå till rätten, vet ärligt talat inte om jag orkar. Har varit 3 turbulenta år och har fullt upp med att få livet att funka med fokus på att försöka må bra. Men det går sådär... mitt barn är 5 år, vill verkligen vara hos sin pappa. Ikväll blev jag så förbannad då det märktes tydligt på barnet att pappan pratat med hen om att vara där alla helger/ledig tid. Hur tänker man när man försöker påverka barnet? Vi har kommit överens om 0 tolerans när barnet är där, men kan inte lita fullt ut på att han håller det. Men ibland känns det som att exet använder barnet som ett sätt att hantera sin abstinens. Som att han absolut vill ha barnet de gånger han vill dricka och klarar att inte göra det för att JAG har satt gränser. Har ni beslutat om vv umgänge fast du har ensam vårdnad? Hur gjorde du? Tog du bara kontakt med en familjejurist? Hoppas det funkar när din dotters pappa kommer hem, förstår oron. Den försvinner aldrig. Har du pratat öppet med din dotter om problemet?