alkoholisten i ett nötskal (lista för medberoende)

Alkoholisten är ofta väldigt egotrippad och får nästan ett barnsligt beteende när denne kräver att omgivningen ska "lyda" minsta vink och gärna släta över alla misstag..
A. kan gå i taket om någon råkar låta en kastrull koka över, men själv bagatellisera en sönderbränd sönderskrapad stekpanna med: Äsch, det gör inget vi köper en ny.. den va i alla fall gammal..
A. kan bli manisk, när hen är nykter i sin iver att spara pengar (på ALLT utom alkohol naturligtvis) För att sedan glatt bjuda laget runt, bjuda på mat och fullkomligt strö pengar omkring sig när A är full.
Och alla dessa "lysande ideer".. A kan få för sig en massa saker som måste "fixas" när hen är full.. dessutom så ska man fixa det själv för hantverkare är ju så dyrt..
Resultatet brukar bagatelliseras med ett Äsch, det duger åt oss.. det är inte så noga.. det funkar ju (i bästa fall) i alla fall..
A:s "självkänsla" när hen är påverkad gränsar i de felsta fall till storhetsvansinne (släng dig i väggen "Kung i baren", du ligger i lä!)
Om A varit nykter ett par dar, så blir A väldigt sårad om man råkar "misstänka" att ha luktat på korken.. (och tar det ofta som en intäkt för att supa till.. (Vadå.. hen tror ju ändå att jag dricker, så det är väl lika bra att börja igen då.)
Jodå.. Jag lever med en sådan 3-åring.. Humörsvängningar, irritation, rastlöshet, ett ENORMT bekräftelsebehov (kom och titta.. kom och sätt dig.. Du måste kolla in vad jag har gjort..) Och ett evigt tjat om sjukdomar (tror nästan att de är födda hypokondriker) Som givetvis ALDRIG beror på alkoholintaget..
Svettas och mardrömmar (misstänksamhet om förgiftning) Ont i magen (säkert blödande magsår..) Ont i ryggen (ojdå diskbråck och ishias) ramlar på fyllan(säkert nåt allvarligt neurologiskt) Hostar och har ont i bröstet (hotande hjärtinfarkt) Deprimerad, varvad med "uppjagad" och högt blodtryck (utbränd med hjärncancer..)
Sedan fyllesentimental.. Ja, jag är nog döende.. det är bara en tidsfråga.. Kära hustru, jag ska ordna en livförsäkring så att jag kan vara trygg i att du har det bra när jag går bort.. (här lägger han sig på sängen och börjar fantisera om sin egen begravning..)
Vill man man ska stryka medhårs och ynka.. Jodå det kan pågå i många timmar, tills han antingen somnar eller börjar vanka runt.. kolla så alla lysen är släkta och att det är låst överallt (vi är ju fattigpensionärer gudbevars..)
Jag hoppas att han inte får ögonen på den droppande kranen och får för sig att byta packning i den mitt i natten (nej han vet bara hur man gör teoretiskt.. och resultatet kommer inte att bli bra..)
Ja.. det här är bara ett litet smakprov av hur en äkta alkoholist beter sig.. för er som är nya och undrar vad som är onormalt "normalt"..
Alkisen är dessutom en mästare på att manipulera omgivningen, smussla och ljuga..
Nej, jag ids inte längre räkna flaskor och burkar.. det stör enbart min egen sinnesro och ger mig en genomfalsk föreställning av "kontroll".
Falsk såtillvida, att jag kan kontrollera mängden han druckit, men inte faktumet ATT han dricker.. För hans del spelar själva räknandet ingen roll.. möjligen ger det honom en anledning att pysa ut irritation.. I övrigt blånekar han givetvis tom om man placerar bevisen framför näsan..
Och för mig innebär det bara förslösad energi, som jag kan använda till att planera nåt roligt åt mig själv istället..
Som tur är, så har vi inte gemensam ekonomi, utan jag har pengar att göra vad jag vill med.. Jodå han har nog sneglat åt det hållet och undrar hur jag har "råd", med kurser och att handla kläder..
Han gillar definitivt inte svaret: Jag röker inte längre och jag dricker inte en flaska vin och två starköl om dan.. (inte spelar jag heller..) Då tycker han att jag skriver honom på näsan att han dricker "en smula för mycket" och börjar tala om att någon form av "guldkant" måste man ju ha.. (skulle snarare kalla det "sorgkant"..)
Idag blir han definitivt på pickalurven redan efter en starköl.. Och egentligen är det inte MÄNGDEN som spelar någon roll, utan BETEENDET! Att inte kunna låta bli, att smussla, att bortförklara, att alltid dricka mer än man tänkt sig, att aldrig kunna "spara" något, utan krama ur de sista dropparna.. Att bli irriterad om någon påpekar alkoholvanorna, men ändå inte kunna låta bli eller ens fundera över dem..
Det var dagens lilla berättelse.. Hoppas ni kan le en smula även om det gör ont när man känner igen sig..

Profile picture for user melina

Å nog är det konstigt att jag LER.....
Men jag ler å vill räcka upp handen å ropa "fröken fröken jag förstår precis"....
Eeee.....som om det vore en bedrift Att känna igen detta.??? Eee ler fortfarande...ännu konstigare.

Fick ett sug i magen fast jag ler....:)
Jag måste verkligen få in i mitt huve att "det är inte mängden utan beetendet"!!!

Jag har inte kommit dit Att inte räkna burkarna, att inte reagera när jag hör en ölburk öppnas, att kika lite extra i garaget av påsar som helt plötsligt är full av burkar, göms Inte väl men står alltid bakom el under något.

Först ska jag komma fram till hur jag är beredd att göra i denna situation.
Sen förklara det för honom, att nu gäller det nolltolerans, folköl räknas in i alkohol oxå och ska ej finnas hemma.
Hjälpen behövs.
Att jag från nu inte kommer dölja för andra, kommer öppet förklara att detta föregår hemma. Färdigt med att fly in i hans problem värd.

Oj oj oj.....så jag har blundat för detta.....
"Det är ju bara folköl"......

Profile picture for user etanoldrift

På listan över "fysiska" besvär, kan också läggas "hosta" som ofta kommer av att alkoholisten röker och snusar väldigt mycket.. Pga av "sur" mage har de ofta halsbränna med "reflux", Ofta ligger de på rygg och snarkar, för att sedan vakna med torr slemhinnor och låta som om de hade sista stadiet av KOL..
Men gå till läkaren.. nejdå..
Och skulle de gå till doktorn med sina problem, så är det få, väldigt få läkare som frågar om alkoholvanorna..
Jodå, de kan fråga sådär i förbifarten om det dricks alkohol.. Och alkoholisten (i synnerhet inte de mer "ordningsamma") förnekar inte att de "tar ett glas rött" till maten..
Men jag har aldrig varit med om att en läkare ställer följdfrågan: Och vad händer med resten av flaskan..? Eller Hur många glas blir det på en kväll samt dricks det nåt mer..?
Likadant med folkölen.. En alkoholist räknar inte lättöl och folköl som "Alkohol"..
När min gubbe någon enstaka gång bestämt sig för "en vit vecka", så hinkar han kopiösa mängder med lättöl istället.. Och för honom är allt under 4% "lättöl" (och faller således under rubriken "alkoholfritt" *ASGARV*

Profile picture for user etanoldrift

Du har kommit långt, bara i beslutet att inte hålla honom om ryggen när han dricker! Låt andra upptäcka vad han håller på med! Jag för min del gjorde misstaget att bortförklara och rädda arschlet på honom när han gjorde bort sig..
Ta det du i din takt.. Läs fundera och skriv, så klarnar det. Du har helt rätt i att det är meningslöst att "hota" med sådant man inte klarar av att genomföra

Profile picture for user melina

Förklarade för en när vän idag om läget hur det ser ut.
Visade sig att hennes sambo som varit en drick partner sagt att nånting Inte riktigt är ok med hans förhållande till alkohol.

Känns underligt att prata om det.
Känns som man pratar "skit" om sin sambo.
Får åter igen tankarna Att man överreagerar och att "det inte är så farligt"
Vet att bara jag kan avgöra vad jag inte klarar av.
Men....beteendet är inte ok.

Läst halva boken " djävulsdanaen" nyttigt, otäckt, men känner igen beetendet i stora drag men....
Det är ju mest "bara" helger.... (åter igen går in i försvarsställning)
.....
Vill bara få en kram å att allt bli bra, att det löser sig!!!

Profile picture for user etanoldrift

Inte när man kämpar mot alkoholen.. På något sätt är det viktigt att få bekräftelse på att man inte bara är "nojig"..
Alkoholisten eller den som har problem förnekar ju i 999 fall av tusen att dom har problem.. Dom bortförklarar det gärna med att man är "överspänd", knasig och nojig.. (dessutom är man en riktig "glädjedödare" som är så missunnsam att man bara måste ta sig en öl, sup eller vad det nu är som drar..(tro dom inte!)
Dessutom är det viktigt att man inte döljer sin situation.. Det ger alkoholisten ett "övertag".. Låtsas alla att allt är "normalt" så är det så mycket svårare att både motivera hjälp och att få den snabbt, när det väl uppstår en krissituation..
Jag tror att jag rekommenderat boken "anhörig" av Katerina Janouch.. läs den.. hon berättar hur hon höll upp fasaden.. Visserligen fanns på slutet även andra droger inblandade, men symptomen är de samma och kampen att få tillbaks en människa man älskar.. (fast till slut kommer man till ett vägskäl, där man inser att det finns väldigt lite av den människan kvar..)
Och NEJ, du överreagerar inte! Känner du att något inte är okej, så är det med 100% säkerhet något som inte är okej!
Kram

Profile picture for user linker

Bra checklista, allt stämmer. Det där med att folköl inte är alkohol är intressant. Svårt att förstå hur man plötsligt kan bli så lullig och tjatig efter några 2,8 öl. I stort sett är man ju nykterist när man slutat dricka starksprit. Men så här går det till tror jag.
Man tar ett par 2,8 till maten. Medan man ägnar sig åt trädgårdsarbete, tvätt, tömma sopor eller dylikt sveper man snabbt en eller flera 3,5 som finns väl förvarade på olika ställen i huset. Det är en fördel om det finns förråd på tomten,då kan ölen också hållas kylig. Så blandar man lite med den officiella folkölen och vips så är man plakat! Detta inträffar vanligen vid halv tio tiden på kvällen.
Då är det också tid att ta upp de stora frågorna med frun, t ex varför hon är en så tråkig och kontrollerande typ. Det kan också gälla utvecklingen av ettor och nollor eller varför det bara sänds skit på TV. Bortsett från fotboll då.
Frun går och lägger sig på enskilt rum och då behöver man inte längre hymla med ölen. Sen sitter det fint med några stekta ägg och ett paket salamikorv. Och tanten tar sig ett sömnpiller för att slippa höra dunsarna i köket.

Profile picture for user melina

Måste väl försöka se det så etanoldrift.
Har under flera år känt en olustkänsla vid hans alkoholintag. Att jag innan min sjukskrivning av utmattningssyndrom haft ångest, legat vaken.
Kunnat vakna helt kallsvettig å fryser.
Då kunde jag inte ta in vad jag gjorde mot mig själv. Att jag inte då sa något? ????
Å då var det fylla (bara helger)
Jag mådde så dåligt i mig själv Men kopplade aldrig ihop detta.
Idag är jag lugnare starkare i mig själv. Men nu börjar tyvärr jag se andra vanor hon han komma in. Mer vardags dricka å vara mer lullig oftare.
Hmmm???
Och Linker....
Oj oj vad det stämmer, exakt så är det. Öl lite här å där. Tar en å hinkar? Å nästa å nästa å
"Det är ju bara folköl"!

Inser nu hur jag stängt av sen jag börjat läsa här. Fryser min sambo ute....
En fråga igår om jag tänkt göra nån förändring?
El om jag funderar på nån?
Är inte redo själv för en konfrontation speciellt inte när vi ligger i sängen.
Allt jag säger att jag inte ska göra nån förändring men EN förändring måste ske.
Och att just nu har jag inte tänkt ta det.

Vill ha mer kött på benen och känna in mer vad det är jag vill!!

Tack för alla som läser och tipsar. !!!

Profile picture for user etanoldrift

Jag känner så väl igen det där med att gömma öl, vin etc på lite olika ställen (här är det i källaren) i närheten av trädgårn.. Då kan han kuta runt och lulla utan att det märks (tror han) Det finns ölburkar lite varstans, undanstoppade och om jag frågar varifrån de kommit så blir svaren vääälsdigt undanglidande.. Det måste vara "ungar" som har kastat in dom .. Jodå han har "bara" plockat upp dom men ville inte ställa dom inne för att det "luktar" så mycket.. (hade på tungan att säga, det luktar inte mer än din sopsäck med burkar som står i matkällren.. Men bet mig i tungan för det var inte läge att starta "bråk".
Nej den som är beroende, blir inte alls ledsen över att få sitta själv och dricka.. Däremot vill han ha sina "egobosters" av att man ska sitta och lyssna på eviga tirader om allt och ingenting.. Medan de Zappar på Tv:n i timmar (för det är bara skitprogram nuförtiden..) Innan man ger sig ut i köket för att göra "fylleomelett".. Då man plötsligt är sin egen "Per Morberg" i köket.. (ber om ursäkt Per Morberg.. men du är gubbens stora idol, när du står och halsar en skvätt direkt ur vinpavan i TV-rutan..)
Då steks allt som går att steka upp, ansenliga mängder lök grovhackas och fräses.. sedan på med ett par, tre ägg.. Krydda med allt som står framme i kryddhyllan och Voila.. Fylleomeletten är klar!
När jag sedan inte är "hungrig", så blir han bekymrad.. men du måste ju äta något.. jag har ju lagat den speciellt åt dig.. Om man då INTE tar en tugga och berömmer, så blir han piss-sur och skäller över att jag är otacksam-- Drar sig tillbaks som en grinig barnunge med ett skyll dig själv, då äter jag själv då.. Du hade chansen.. (som om det skulle vara det absolut sista som serverades på denna jord..)
Ja.. jag skulle kunna skriva en hel roman om vad han gör i sina olika stadier av fylla.. ;-)

Profile picture for user etanoldrift

Jag är på väg bort! Jag väntar bara på att få tag på en bostad ;-) Jag är inte i läget att dra med svansen mellan benen ser du..

Profile picture for user Kvaddad

Förstår inte riktigt det där med "svansen mellan benen".
Ju fortare du kommer bort från.honom dess bättre låter det som.
Du låter vääääledigt arg och det är en farlig känsla att bära runt på för länge. Kanske lika farligt som ett missbruk.

Profile picture for user melina

Jag tror att fast man behöver fly, bara dra måsta man ha sin plan å sin tanke i det.

Nu lever inte jag i så kaosartat men kan tänka att det är så ändå.
Få sitt eget avslut. El har jag fel?

Profile picture for user melina

Vad som gör idag Att jag står rätt rakryggad är nog min sjukdom å dess resa jag gjort.
Att få den lärdomen om mig själv och veta att den ända som kan ändra mitt liv är JAG.
Att man ALLTID ska sätta sig själv först. (Tvekade å blånekade det väldigt länge men förstår nu....)

Mycket känns igen av att döma av det Man behöver efter ett djupt medberoende/beroende.
Få självkänslan tillbaka.....jobba sig uppåt å bearbeta sig själv.

Tror att på forum som denna måste man kunna ta att alla är även här av olika åsikter.
Jag skulle ex tycka när jag läser om dig miami Att du verkligen skulle behöva lämna och fokusera att DU ska fungera och att DU ska hitta dig själv.
Varför....jo för att jag förstår hur man funkar och mår med en utmattningssyndrom. Det finns inte mycket över att ens orka med sig själv.
MEN, bara för att jag anser det måste varje individ ta in det man vill och välja det man tar åt sig.

Men de råd som kommer är ju från nån som varit med om från en el annan sida av beroendet.

Mina tankar:
Idag är för mig lite tudelad.
Idag är inget "så farligt"...det skrämmer mig hur fort man skyddar och gömmer sig själv i det jag tyckte för nån dag sen.
El är det för jag hör allas berättelse hur otroligt svårt alla har det. En som missbrukar varjedag dagarna i ända.??

Fast, det kanske inte är ett fullbordat alkolism som jag lever i. Men kan för det vara ett missbruk av fel slag, ohälsosamt och den kan svika och förstöra ändå!!
Jaa....det var mina tankar just nu.....

Profile picture for user linker

Vi befinner oss i olika skeden av livet med en alkis och vi skaffar oss olika strategier. Det finns inga enkla lösningar.
Men det är ändå lite lustigt eller sorgligt eller patetiskt att se hur programmerat alkoholismen utvecklas och att samla dessa iakttagelser här.
Alkoholisten är ju hyperkänslig för att känna sig kontrollerad. Han kan inte förstå vad det är för konstigt med att man vill ta sig en öl när man ändå ska lägga i en tvätt och det är väl inget märkvärdigt med att den står bakom tvättkorgen? Vad är det för fel på dig kontrollhäxan som kollar överallt?
Men om nu frun råkar sätta sig och titta på ett program på tv då ska hon redogöra för vad det är som är så viktigt att se just nu.
Eller vad hon sysslar med på skärmen, eller vad hon och vuxna barnen pratade om igår.
Hon ska ha ständig beredskap att lyssna på mannens funderingar på orättfärdigheter eller att kommentera hans prestationer med beröm. Eljest är hon självupptagen och egoistisk och då kan man sätta igång med ett gräl för det.

Profile picture for user etanoldrift

Och samtidigt en liten förklaring till "kvaddad".. (jag vet inte om du känner dig trampad på tårna.. jag hoppas inte det..)
Att vara ARG, och våga göra något konstruktivt av den ilskan är bara sunt! Och då menar jag inte att bara skvätta iväg den och att ingenting händer..
Här HÄNDER det saker, även om det går långsamt.. Att få en lägenhet, är inget som går på en kafferast någonstans i sverige idag.. (om man inte är miljonär..)
Visst är det farligt att vara arg och behålla ilskan inombords! Men det är ju det vi har forumet till, till en viss del.. Att bara få vräka ur sig lite av den frustration man känner när man slåss mot alkoholdjävulen som kidnappat en älskad människa!
En människa som blivit till en manipulationernas mästare, för att deras alkoholnappade hjärnor innerst inne vill fortsätta att pimpla öl och vin.. och för att de vill få omgivningen att tycka att det "inte är så farligt".. Att resten av familjen "ljuger" och överdriver...
Nej , jag har slutat att gå på "tyck-synd-om-mig" valserna..

Profile picture for user melina

Efter nu ha lyssnat på boken "anhörig" finns många igenkänningsfaktor . Ser tillbaka på vårt liv å blir oxå ledsen. Han har ju haft detta problem mer och mindre hela vårt liv tillsammans.
Festandet har funnits där nästan varje helg.
Känner att jag kommer in i nått som jag inte vet är sant eller inte??

Dom gånger han bara stått å skrikigt åt mig å hur dum i huvet jag är.
El 5 dagar för förlossning super så full å kommer inte hem, river välter grejer hos sin mamma
När jag ber hur jobbigt det är men en nyfödd....jag behövde hjälp, jag orkar inte....
Får jag höra hur patetisk jag är som inte ens klarar det. Sticker ut å super.
Detta varr år sen....jag var långt under mig själv då....
Trode jag hade glömt detta.....

I och med hört boken ser jag sambandet.
Det kommer å går för att försvinna å komma igen.
Och nu är en tid då det kommit mer....
Blir både arg å ledsen. ...I alla fall idag, ikväll.
Har inte tänkte så tidigare...Men tänk om det eskalerar om jag flyttar....barnen....Vad händer med barnen. Hur ska jag veta att han dricker El ej??? Hur ska jag kunna släppa det???

Ska försöka gå och prata med nån....som har mer insikt.

Jaja....mycket djupa tankar har dykt upp.....

Profile picture for user etanoldrift

dörren till källaren står på glänt och jag hör det diskreta krrrrrssch, åtföljt av pschht-ljudet som uppstår när en ölburk öppnas.. Klockan är knappt tjugo över 10..
Innan dess har jag bevittnat en man som försöker dölja rastlösheten som infinner sig av att klockan går vääääldigt långsamt på förmidagen innan bolaget öppnar.. Det har blivit en vända till spelhörnan och till Tempo som öppnar vid 9..
Han inser att han inte kan stå och vänta 45 minuter utanför bolaget, tills de öppnar så han åker hem med "lättöl" och specerier som inhandlats.. Jahapp konstaterar han.. Jag "glömde köpa tidningen".. sneglar på klockan.. knappt halv 10.. Det tar max 5 minuter att köra till bolaget.. tidningen kan inhandlas från macken som ligger utefter vägen..
Små avslöjande svettdroppar, händer som darrar en aning... Och säkert en fundering, om jag "anar" något..
- Det är inget annat du kommer på? (så att det ska bli en naturlig "jag-glömde-köpa" tripp till affären..) Så han kan åka iväg, handla och råka komma ut samtidigt som bolaget vägg i vägg, öppnar..
Så han kan slinka in sådär-i-förbifarten-när-jag-ändå-skulle-handla...
Nej, jag tittar till trädgårn, säger han efter att ha kastat en blick på klockan.. Det har ju regnat och blåst, så nåt behöver säkert knytas upp... (nejdå, han brukar inte bry sig om sådant i vanliga fall, men alla "ursäkter" duger..)
Kommer in igen efter dryga 10 minuters inspektion.. sneglar på klockan.. Vill du ha kaffe frågar jag..
Nej, jag kan ta det senare, när jag köpt tidningen säger han.. Det är ju skönt att ha en tidning att läsa medan man dricker förmiddagskaffe.....
Ska jag åka och köpa den föreslår jag och ser hur ögonen för en bråkdel av en sekund vidgas..
- Nejdå, sätt på kaffet du, jag åker och ser om den kommit.... Vi tar kaffe när jag är tillbaks igen.. ska bara på muggen först... (han har bilnyckeln i säkert förvar i fickan, så jag inte ska göra allvar av mitt hot att åka iväg innan han hunnit köpa öl..)
sju minuter i tio går han ut.. Sju för honom evighetslånga minuter.. Handla tidningen utefter vägen tar max 3... Fyra minuter kvar (och jag kan nästan se hur han sitter i bilen, parkerad så nära bolaget man kan komma för att se dörren låsas upp) Hur han tajmar in så han i princip är första kund in, greppar en varukorg och med bestämda steg går fram till ölhyllan, plockar ner 6 (minst) 7.2or.. det är ju lördag.. Fram till kassan och betalar (kontant, så det inte syns på kontoutdraget..) En procedur som jag tippar tar max 3 minuter, om allt flyter på..
Det innebär att han kan vara hemma igen senast 8 minuter över 10, för att inte dra på sig några "misstankar".. Parkera på gräsmattan i avsikt att tvätta bilen (och kunna slinka in källaringången med ölpåsen..) Komma upp och säga, du jag tar med mig kaffet ut och läser tidningen....
Jovisst.. idag glömde han stänga dörren efter sig.. Och jag kan nästan höra sucken av lättnad, när han halsat en tredjedel av ölen, som han sen ställer bakom ett par stora färgburkar.. Jag kan nästan se hur han diskret häller ut kaffet bredvid trappen och sätter sig i bersån med tidningen..
Inom tio minuter, kommer han att tassa in igen, lyssna så att jag inte är på väg ner, och ta några snabba klunkar ur burken.. Sedan brukar hans inre ha lugnat sig såpass att han slinker upp och hämtar en av sina lättöl, som han kan ha stå framme på arbetsbänken.. (man blir ju så "törstig" av att dona i trädgården..)
Om ett par timmar är han mer än salongsberusad Och då ska det förmodligen "lagas mat" eller grillas.. Kanske bjuda över sig själv till grannen om han har några extra öl.. och innan klockan är halv 7 så kommer han att behöva "vila" på sängen.. (för då är den egna ölen slut, grannen trött på sällskapet som gamar öl/vin.. och då finns ju ingen anledning att sitta uppe..)
Troligen vakna vid 3-draget på morgonen och svära över att någonting "väckt" honom så han inte får sova så mycket som han behöver.. tassa omkring och leta skvättar.. och gå och lägga sig igen...
Söndag morgon kryper rastlösheten innanför skinnet igen.. "bara" folkisar idag...(men troligen desto fler..)

Profile picture for user Ullabulla

som ska kämpa mot sin törst och sin "oförstående" kvinna och samtidigt inbilla sig att hans charader lurar dig.
Vad skönt det skulle vara för honom att få dricka öppet och utan klander från dig.
Vad skulle hända då? Skulle han dricka mer?
Skulle du ha rätt anledning att bli arg och gå igång?
Skulle hans lögner bli mer uppenbara och så att säga vara framme i ljuset?

Om du leker med tanken att du helt enkelt bara släpper det så och han får full tillgång till sina älskade öl och hur det skulle kunna ge dig mer energi att ägna dig åt dig själv och din förestående flytt.
Vad skulle hända med ditt kontrollbehov,av hur han tassar smyger och hittar kryphål för att mörka åtminstone några av slurkarna per dag.
Kanske om båda låter slöjorna falla, att det blir enklare?
Eller behöver ni båda/han denna lögn för att ni då fortfarande kan tro på någon sorts bredvidliv som inte längre finns men som desperat försöker upprätthållas?

Bara lite lördagstankar från ullabulla,hon som gärna lägger sig i det hon inte har med att göra.

Profile picture for user etanoldrift

Jag vet ärligt talat inte varför han smyger.. Jag har inte sagt att han inte får dricka!
Jag har talat om min ståndpunkt! Jag tycker inte om det (och det backar jag inte på!) men jag har inte sagt att han inte "får". Jag har tom vid ett tillfälle bett honom att ställa sina öl och sitt vin uppe i köket..
Men se.. det var ju så mycket bekvämare att ha det nere i källaren.. så slapp han springa i trappen när han var skitig och jordig...
Ja, han lurar sig själv.. De få gånger han ställer nåt här, så är det max den lilla flaskan vin + lättöl. eller max 2 öl (och då är det ca 5%)
Jag springer inte ner och kollar hur många.. men genom årens lopp har jag ju lärt mig att se ungefär hur mycket han dricker, och hans olika stadier av berusning..
Visst.. jag har väl på sätt och vis tummen i ögat genom att jag vägrar att ens dricka lättöl..
När jag förut kollade för någon månad sedan så insåg jag att hans genomsnittsranson låg på motsvarande 1½ flaska vin 6 dagar i veckan..
Han vill av någon anledning inte att jag ska se exakt HUR mycket han köper hem, utan han försöker låtsas som om han "bara" dricker folköl...
Ibland så deklarerar han att han tänker köpa "ett par öl" på bolaget.. Men inte ens då bär han upp mer än max 2 stycken.. trots att berusningsgraden klart påvisar ett större intag.. Sist jag påpekade att han uppförde sig som om han fått i sig minst det dubbla, blev han ursinnig och skrek: Tror du att jag ljuger?
Och jag lovar.. då var det helt klart inte läge att fortsätta att tjafsa..

Profile picture for user Ullabulla

om du liksom ber honom om att dricka öppet så tappar han ju sin sk kontroll inför dig.Så länge du inte vet så kanske han inte har problem?
De har ju ett alldeles eget logiskt system de som dricker.
Önskar dig en trevlig lö kväll,det ska jag ha :)

Profile picture for user etanoldrift

Ja, egentligen finns det väl inget mer ologiskt än en alkoholist.. Han kan haka upp sig på smådetaljer i t.ex. ekonomin och få panik.. trots att det inte är minsta anledning om man ser på helheten..
Han kan gräma sig otroligt över sin rattfylla för 13 år sedan.. men vägrar att koppla ihop det med sin alkoholkonsumtion... Däremot sätter han sig aldrig bakom ratten om han tagit ens en lättöl..
Nej, jag tror att han tillhör dom som "ljuger så att dom tror sig själv till slut.." Sorgligt men sant!
Vad gäller alkohol, så är förnekelsen total.. Dubbla skygglappar och jag ger mig fan på att han blundar bakom dom..

Profile picture for user etanoldrift

Ambivalens.. Att ändra sig nästan "stup i kvarten".. Fråga om råd, för att sedan göra tvärtom efter en kvart.. Hur vanligt är det egentligen?
Att säga saker som är riktigt sårande och tvärtemot vad man hävdat som sin åsikt, i nyktert tillstånd.. Att hävda det som "Ska jag vara riktigt ärlig så.. Och sedan följer en uppradning av vad han egentligen INTE tycker om eller kan tåla.. Och då är det saker som förnekas kategoriskt i nyktert tillstånd..
Jag kan inte längre lita på min mans åsikter om någonting.. Ena dan så är det jättetrevligt att sonen kommer på besök.. Efter en flaska vin, så är alla bara till "besvär" och äter oss ur huset..
Först är det jättebra att jag åker på kurs med mina väninnor.. Efter några öl, så är det en "flams och trams"-kurs och slöseri med pengar som vi kunnat använda på bättre sätt.. (Och då FRÅGADE jag ändå innan, för att höra om det fanns invändningar..)
Vi har en gammal plåttunna, som vi brukar elda trädgårdsavfall i.. Lite kvistar och sådant.. Ibland slinker det med lite dokument också som man inte vill ska hamna i soporna i onödan..
När det pimplats kan han få för sig att han måste ut och "elda" så det blir plats.. Det blåser, så jag ber honom vänta (åtminstone tills han är nykter..) Jodå.. Det ska han.. det var kanske ingen bra ide, eftersom det blåser rejält (dessutom rakt mot grannarnas altaner..)
Efter en kvart, när han inte hittat något annat att få utlopp för sin rastlöshet på hör jag: Nä du, jag tror jag eldar i alla fall, så jag får det gjort... Suck.. dubbelsuck..
Är det vanligt att alkoholister blir så här ambivalenta och byter åsikt stup i kvarten? Hur mycket ska man lita på det de säger? Stämmer det, att dom säger "sanningen" som de tycker innerst inne, när de är på röken?
Det här har eskalerat.. Och numera törs jag knappt öppna mun eftersom jag får en ny version av vad jag sagt och vad han "egentligen" tycker om det flera gånger per dag..

Profile picture for user Kvaddad

Som svar på av etanoldrift

VMin man dricker inte en droppe men uppvisar massor av likheter med din gubbe.
Ambivalensen, alla dyra försäkringar om att aldrig mer elda så att brandkåren kommer, aldrig mer klättra elva meter upp i en ek med motorsågen mellan tänderna för att det är för dyrt att anlita trädfällare.
Lova dyrt och heligt att han kollar med mej först innan han byter golv i vardagsrummet ............. osv osv.
Han är sån helt enkelt. En rastlös själ som.hela tiden måste göra något.
Det är sjukt jobbigt ibland och jag tror det finns nån bokstavsdiagnos bakom det hela.
Kanske är det så med din gubbe också?!
Det kanske inte "bara" är A som ställer till det.
En fråga ..... Skulle du välja att fortsätta leva med honom om han visade sej vara likadan utan alkohol'

Profile picture for user etanoldrift

Ja.. nog verkar det finnas någon form av bokstavskombination bakom.. Kanske har han "självmedicinerat" så länge att det inte längre går att säga vad som är vad i sammanhanget..
Nej, just idag, känner jag att jag fått så nog, att det inte längre finns några känslor kvar.. Inte ens ilska eller hat.. Må han leva sitt liv som han vill, så lever jag mitt!

Profile picture for user etanoldrift

Lägenheten som jag tänkt flytta till har fått en vattenskada.. Jag sliter mitt hår, för det innebär att flytten blir uppskjuten.. Skadorna (för det är i mer än en lägenhet tydligen) ska besiktas av försäkringsbolag och sedan ska det tydligen beslutas hur mycket som ska rivas, repareras och bytas ut.. Sedan måste det ju torkas också.. Tur i oturen att jag inte hunnit bära dit grejer (fast jag vet iofs inte hur stor omfattningen är.. Det är ett äldre hus..)

Profile picture for user Mysan

Hej etanoldrift.
Du har levt med alkoholen och din man långt längre än jag gjort, jag har aldrig bott under samma tak som den.
Men jag hoppas jag lämnat den idag, var och hämtade alla mina saker hos honom idag, min nyckel oxå.
Sååå sååå synd på ditt boende, men du e på väg iaf!!!!
Du e tjugo år äldre än mig och tänk så många bra år du har kvar ensam el med någon som visar dig respekt som du behöver.
Ensam är inte fel, man är inte svag...man är fan så mycke starkare ensam än när man går på tå, än när man blir kontrollerad men aldrig får ha koll själv....
Jag har levt med det i endast 10 månader men önskar jag slapp upplevt det alls.
Och det varför går du inte....ja...gå i våra skor ett tag så ser man varför vi inte bara går!
Varför vi inte lämnar....allt e en process, snabbare för vissa kortare för andra.
Vissa lämnar aldrig och vissa klarar bryta med alkoholen för alltid och får förhoppningsvis en lycklig respektive som stannar.

Min kille lär nog aldrig bryta med alkoholen, efter fem veckor nykter och att spelat ut mig och hans mamma mot varann så drack han igen, hade varit utan antabus i två dagar o drack på tredje....

Nu får det va bra, han kan dricka men fan utan mig.

Profile picture for user linker

Hur går det för dig, etanoldrift? Jag brukar läsa dina skarpa och elaka iakttagelser och det ger mig kraft. Ilska är bättre än uppgivenhet. Och ibland måste man också skratta åt eländet.

Profile picture for user etanoldrift

Och att hålla mig för mig själv.. Jag försöker verkligen att inte lägga mig i det jag inte kan förändra.. (jodå, gubben går runt med offerkofta på...) Nu måste han ju dricka för att jag ska flytta.. (nejdå, att verkligen sluta ingick inte i hans planer)
Ett sätt att köra med känslomässig utpressning, där det är meningen att jag ska få bära hundhuvudet för att han inte kan "dricka normalt".. sådär som andra gör, när de får möjlight att ha en "guldkant på tillvaron" (jag skulle snarare kalla det för "sorgkant")
Tyvärr har jag ju under sommaren sett att det är fler än han i bekantskapskretsen som lever i total förnekelse om sina problem..
Ha det gott och en styrkekram till dig linker!

Profile picture for user etanoldrift

Inte många timmars sömn inatt.. Idag ältades det tynande sexlivet.. Får man inget, så är du lika bra att skilja sig..?! Jodå jag kunde definitivt dra dit pepparn växer.. Jag med mina konstiga vanor.. Sitta och lägga patiens på datorn i timmar.. Sitta och läsa en massa "skit", istället för att umgås och vara som folk..
I natt passade han verkligen på att "tala om vad han tyckte" Efter att ha hällt i sig ett par öl och lite över en liter vin.. Jodå, jag kunde minsan dra åt helvete.. Trodde jag att han var dum i huvet kanske? som inte trodde att han begrep.. (begrep vadå? ) Jodå.. Det här har man ju varit med om förr.. ( underförstått, du är otrogen..)
Ska man skratta eller gråta, en gammal halt och lytt kärring som för närvarande inte vill se röken av en karl!

Profile picture for user aeromagnus

När inte offerkoftan hjälper går man till angrepp för att såra. Såra för att du ska få ångest liksom han har. Ja du hör rätt i att flytta så du kan ett drägligt liv.

Profile picture for user etanoldrift

Ja.. jag skriver av mig. Det känns trots att jag innerst inne vet att det är precis vad han håller på med. Fick en intressant pratstund med svägerskan där jag helt sonika la korten på bordet och då kröp det fram, att vårt spruckna förhållande inte är det första han supit bort..
Redan innan han träffade mig, hade han smygsupit men tog tag i det hela i samband med en rattfylla. (fast han hade förlorat familjen flera år innan..) Alla trodde att det skulle bli bra, när vi träffades och gifte oss och han mådde också bra (bättre än han någonsin gjort säger hans vänner)
Tyvärr kan han inte släppa alkoholen och jag har sagt rent ut, at det är den som förstör hans liv.(vilket han naturligtvis förnekar)
Jag vägrar att gå under tillsammans med honom och snart när lägenheten är klar från vattenskadan så har jag en egen dörr att stänga om mig så jag kan börja ta hand om mitt liv.
Nej jag tror inte att historien slutar där, jag har en bit kvar också.. Men jag är på väg!
kram

Profile picture for user etanoldrift

Ja, jag har skrivit för att det lättar.. Jag har pratat med min svägerska och det kröp fram att han i princip supit bort alla sina tidigare förhållanden och familj.
Han har smygsupit tidigare också och naturligtvis haft osannolika förklaringar till sitt beteende..
Alla trodde att det skulle bli bättre när han träffade mig och vi gifte oss (dock var det ingen som talade öppet om hans tidigare så grava missbruksproblem utan alla höll "god min") Det var bättre i början efter hans rattfylla, men när jag tittar i backspegeln så har problemen funnits där hela tiden.. Fast i varierande grad..
Nej kärleken är inte blind.. men djävligt närsynt!

Profile picture for user Slutkörd

Som svar på av etanoldrift

Hur gör du nu när du bor kvar hos honom i väntan på flytt? Umgås ni? Äter ni ihop? På helgerna när du är ledig är du med honom då? Om han är nykter menar jag.
Jag går och väntar på att få flytta men nu under tiden tycker jag att det är svårt att veta hur jag ska bete mig? Han har verkligen offerkoftan på. Tycker att det är onödigt det jag håller på med osv han dricker mindre just nu, började jobba i måndags efter semestern. I helgen följde jag med till landet, jag brukar åks hem direkt om han dricker. I helgen drack han både fre och lör men jag kände att nää jag stannar orkar inte hela tiden ge mig iväg. Nu vill han att jag åker med i helgen igen. Men med antabus. Ska jag åka med eller helt enkelt säga nej. Usch jag vet inte.

Profile picture for user aeromagnus

Hitta på eller gör saker som ni själva tycker är roligt. Umgås med era bekanta. Strunta i era partners, de har ju inte valt er utan flaskan.

Profile picture for user Lovise

Hej alla!

Jag är syster till en narkoman och har en ex-make som rökte hasch. Jag hade inget förhållande på flera år men träffade för 6 månader sedan en man som jag nu insettt är alkoholist. Jag undrar ju varför jag alltid dras till denna typen av män. Det är först nu jag insett att jag är medberoende. Intressant att läsa era berättelser här - jag förstår varför man inte lämnar i första taget trots att man borde. Vi är medmänniskor o vi vill väl. Ni är fantastiska människor och jag önskar er lycka o glädje i livet! Tack för era berättelset som get mig styrka att - förhoppningsvis - fatta rätt beslut.

Profile picture for user etanoldrift

Så jag har inte kunnat hålla er uppdaterade..
Men jag HAR flyttat och gubben är precis lika ambivalent som förr hehe.. Löften som tas tillbaks.. "köpslåenden" som jag avvisar (varpå han blir sur..) men NU har jag en dörr att låsa om mig.. (nej, han vet inte ens portkoden till min nya adress..)
Det ÄR sorgligt att se hur hans missbruk eskalerade i samband med en resa där han tjatade sig till att köpa ett par boxar vin (som dracks ur på mindre än en vecka)
Han anser fortfarande inte att han har några problem och att mina skäl att lämna honom är "löjliga" och påhittade..
Nåväl, förutom löftet att kunna använda bilen, så är det ingen större skada skedd.. Jag visste redan från början att han inte skulle hålla det, men jag får själv inte tillgång till en egen bil förän om en månad.. Och EN månad är inte så lång tid, även om jag får avboka lite saker jag tänkt åka på och be vänner hjälpa mig att handla hem lite tyngre saker..
Offerkoftor.. ja, i det fallet har herrn ifråga en hel garderob.. ;-) Det finns alltid någon anledning till att han har ångest och mår dåligt (och råkar ut för olyckor) UTOM alkohol då förståss.. *asgarv*
Nåja.. Jag har säker en bit kvar själv, innan jag lyckas släppa allt. Gubben har förvarnat att han vill ta ut skilsmässa och går runt och berättar för alla som vill höra på hur "fattig" han kommer att bli (när jag tömt huset på vad som finns..)
Han kommer att vara tvungen att sälja både hus och bil för att ha råd att "leva".. Och med hans definition av leva, så ingår rätt stora mängder öl och vin. Nej, jag tänker INTE sponsra dom vanorna..
Han är mycket förvånad över att jag har råd att ha en bil för min pension är ju mindre än hans.. Att det är en prioriteringsfråga och att vi uppenbarligen prioriterar olika saker vill han inte se.. Han tycker bara att det är orättvist att jag på detta sätt slagit hans liv i spillror..

Profile picture for user hevvi

Har kämpat i nästan 35 år o äntligen fått veta att jag är ok som lämnat förhållande, som tagit mig i botten,o jag har nyligen börjat resan, tufft men svårt o släppa taget om vad som jag har varit med om !!när alkoholen är så viktigt för henne att hon säger att hon inga problem har!!!!!!

Profile picture for user etanoldrift

Ett fantastiskt exempel på att det aldrig är för sent!
Ja, det är tufft att lämna, men ibland är det tuffare i längden att stanna kvar!
Du får gärna fortsätta att berätta om du vill..
Kram!

Profile picture for user hevvi

har kommit en bit på vägen, en ny bostadsrätt o den är nyrenoverad,först var jag sååå taggad, o nu är det neråt
o allt står still!! ska få hjälp, men det tar så lång tid, och jag behöver det nu!!! vi träffas för vi har hus ihop och hon har förorsakat en glödbrand i huset o bor på annat håll just nu, men vi träffas o vi tjafsar o hon försöker o köra på som vanligt,men när jag säger emot så är hennes svar jag får säga vad jag vill!!!
om jag ger lite, så tar hon mer!!! finns ingen kärlek kvar för mig men hon vill!!! hon köpte en hund som jag har tagit hand om vovven är 1.5 år och 1.3år har jag skött allt med hunden, som man gör, hon kliade honom bara!!!!! sen efter fall o skador 8 liter vin o glögg i okt-nov !!!! så vill hon ha hunden och jag säger att hon har skickat ut mig o vovven, givit bort honom till mig!!! hon svarade att hon var onykter då, så det gäller inte 0CH hon var sååå tacksam att jag tagit hand om vovven!!! men jag mår skiiit av o inte få ha honom o det skulle lätta på på mitt hjärta!!! men efter alla dessa år av alkohol, så ser jag nu att hon har så många skador ,som jag inte sett innan !!! hon har inga problem med alkoholen nu heller, hon får ju ett glas vin på kvällen o en 3.5 öl eller cider ibland för aptinens har hon!!!!! så jag hoppas på vovven!!!! kramar till alla som vill ha

Profile picture for user etanoldrift

Hej Hevvi! Trevligt att se att du inte försvunnit helt..
Ja, det tar ett tag innan man hittar sin balans i tillvaron.. Många gånger tror man allt ska bli så bra, bara man har fått en egen bostad..
Sedan kommer känslorna ikapp.. Och ofta finns det bitar kvar (rent praktiskt) att lösa i samband med en separation.. Måna har hus och andra ägodelar som ska delas på ett rättvist sätt.
Vad jobbigt med hunden! Det är nättopp lika allvarligt som med ett barn. Egentligen värre, eftersom man inte kan ringa till soc..
Fast det finns djurrätts organisationer som bryr sig! Och man får inte missköta djur heller pga missbruk.
Hör med "Djurens vänner" som brukar finnas på många ställen i landet, hur du ska göra.. De brukar vara rätt duktiga på att ge råd (kanske kan någon hjälpa till och hålla ett öga på hund och matte, för att se ifall det funkar?)
Det där med "ett glas vin" och eventuellt någon öl tror jag tyvärr inte ett smack på.. Det är nog mer, om hennes ekonomi tillåter..
Glödbrand låter inte heller bra.. Om det blir en undersökning, så får du faktiskt poängtera att du tror att det beror på hennes alkoholvanor.. Kankse kan hon få någon hjälp om andra börjar undersöka och ifrågasätta hennes alkoholvanor.
kram / e

Profile picture for user hevvi

hon bor hos sin bror o svägerska o hon för inte låna deras bil ,jag har förklarat varför för svägerskan!!! hon har "offerkkoftan" på sig för jämnan hon kommer ingenstans o jobbigt ! hon vaknar tidigt o går ut med vovven o sköter honom bra tycker svägerskan och hon själv, det är svägerskan som vet hur hon är o bjuder ett glas vin på kvällarna; och vet inte att hon hjälper till med hennes abstinens; jag förklarade för henne vad som gällde; så nu vet jag inte !! men jag vet att hon mår dåligt idag!!!! klart med huset, det ska saneras nu o bygga ett helt nytt trossbotten!!!! hon får betala en del av skadan för oaktsamhet ! dom vet hur hon mår har jag fått reda på!!! hon har inga problem!!!! vi har samma läkare, nu vet han !!!! ibland slår dåliga samvetet på mig när jag skriver!! VARFÖR kramis

Profile picture for user etanoldrift

God förmiddag hevvi!
Ja, det är inte lätt, när du blir överrumplad och övehopad av känslor och bekymmer..
Jag tror att det är dags för dig att försöka inrikta dig mer på DIG och DITT mående!
Hur hon gör och om svägerskan låter henne dricka, kan du inte göra något åt!
Det dåliga samvetet är ett medberoendemönster och du har egentligen ingenting att ha dåligt samvete för.
Du har gjort det du kan, och nu får du försöka lära dig att släppa taget..
Det är lätt att vi sitter kvar i "medberoendet" lång tid efter att vi separerat från vår alkoholist/beroende.. På något sätt har det ju varit enklare att inrikta sig på att förändra en annan människa. Nu börjar jobbet att göra sig fri från sitt medberoendemönster och dess tankesnurr.
Ta du hjälp av andra för dig själv, för dina bekymmer, både praktiska och själsliga, men släpp henne och hennes så gott det går! Där kan du ändå inte förändra någonting!
Har du varit i kontakt med Al-Anon? Jag tror att det skulle kunna vara bra för dig! I någon av mina trådar har jag lagt upp lite info och där finns också en länk
Ha en fin dag så länge!/ e

Profile picture for user hevvi

hej o tack för goda råd o tankar!!
har bra läkare, och han har ordnat så jag får prata med en psykolog i ämnet, och är nu fortsatt sjukskriven i 3 månader!!!
har även pratat med en dam i Al-Anon och fått lite nummer och ställen jag kan ringa till och vi pratade ganska länge o hon tycker som du !
jag förstår ju att jag måste släppa henne i allt, men svårt när huset är kvar och skall säljas när sanering o huset är lagat!!!!! och det tar mellan 3-5 månader!!! har även fått medicin så jag kan sova bättre o slippa tänka!!!
min syster vet mycket om det här hon har själv varit om detta, så klart att systrar hjälper varandra!!!!!!
god natt o tack för att du stöttar på vägen!! ta hand om dig och det du har på axlarna!!! vi kämpar

Profile picture for user etanoldrift

God morgon hevvi!
Skönt att du fått någon att prata med! En sepatation, oavsett anldening, känns, även om det inte finns missbruksproblem.
Jag förstår att du har det dubbelt jobbigt.. Och jag hoppas att du kan få lite lugn i själen, när du fått lite mer stöd.
Det är inte dig det är fel på! Oavsett vad din fd, säger eller hittar på! Henne kan du inte få nykter, för det är något som hör till HENNES inre person och ansvar! Och den som är beroende försöker oftast på alla sätt, skylla det på yttre faktorer och personer.
Deras sätt att tänka är så förvridet i den alkoholkidnappade hjärnan, att det är svårt för oss att förstå, utan ibland får man bara acceptera att man varken förstår eller kan göra mer än man redan gjort!
Min fd, förstod visserligen att det var fel att köra bil alkoholpåverkad, men kunde inte sätta det i samband med sina egna alkoholproblem (eftersom han inte ansåg sig ha några..)
Utan skyllde på yttre omständigheter.. Om bara inte någon ringt och "satt dit honom". Om ingen hade ringt och "tjatat" att han var tvungen att komma över.. Om han bara inte hade kört för fort.. Ja precis ALLT, utom att han drack alldeles för mycket på ett osunt sätt!
Fortsätt gärna att skriva av dig här och starta gärna en egen tråd, så är vi fler som kanske kan stötta dig!
kram / e

Profile picture for user Noppan

Jag läste inlägg o kände igen mycket! Jag tvivlar på mig själv många gånger. min man dricker öl ständigt o när jag påpekar det tycker han inte att jag har med det att göra! det angår mig inte! Det blir gräl o han pekar istället på mina fel o brister, som jag ser som ett försvar från honom.Jag googlade för att få fram lite om alkoholism/alkoholist. Mycket fakta som jag läste förstod jag inte men när jag läste i det här forumet kände jag igen mig ! Jag frågar honom: Har du druckit den där ölen nu? Han svarar: Ja det har jag! Jag säger: Men vi har varit på en helgresa o där var det verkligen mycket dricka ! jag tycker du har problem som sätter dig o dricker nu på en måndag efter en sådan helg!! Jag har sett, räknat burkar, iakttagit hur många -mycket han dricker när det är typ festligheter. Själv är jag uppväxt med en alkoholiserad far , jag har facit i handen. Min man köpte 2 flak öl på resan. Någon skämtar om att då har du i alla fall denna kommande vecka. Han säger det räcker ett helt år! Måndag på hemma plan märker jag att han har ställt dessa backar på ett ställe i en undanskymd plats som om han vill ha dom ifred för ingen insyn hur burkarna försvinner. Jag ser att han även tagit därifrån, den första jag frågade om som stod på skrivbordet var en annan sort som råkade stå i kylen o då kan man ju dricka upp den! Nuär grälet igång o det är mitt fel som lägger mig i saker jag inte har att göra med! det är måndag kväll närmare 21.30 o jag börjar gråta sliter åt mig bilnyckeln o ger mig iväg till ingenstans. Jag upplever min barndom med en alkoholiserad far som var ett svin mot min mor! Jag ringer en vän som bor många mil bort, den vännen får åter igen höra mitt tugg om hur illa jag mår! Den bästa informationen kände jag att få andras berättelser!

Profile picture for user Noppan

Läser mångas inlägg o funderar över, men på väg dit då? Funderar man inte att det här går åt hell..!
Jag som hade en far som var alkis har tänkt ofta Kom ihåg du kan hamna där du också!
Jag tycker om vin o skulle kunna dricka varje kväll för att det är gott!
Det som känns så hopplöst är att den som jag lever med och måste dricka varje kväll försvarar sitt drickande!
Men han har inte kommit så långt som ni andra beskriver situationen och helvetet att vara beroende. Han ser sig inte beroende eller i farozonen!
Han har en strategi när han tar fram ölen, öppnar ölen! Hur han försöker dölja den med handen när han sätter sig o dricker på sitt kontor. Ställer burken skymd från mitt synfält! Jag tänker -Nej just det, angår mig inte! Har inte med det att göra! Det som känns jobbigast är att jag försöker få honom att inse och ¨då blir det gräl! Dom vill jag undvika och då lägger jag mig inte i hans drickande. Frågan är bara hur det kommer att sluta?? Men lycka till alla ni som verkligen kämpar för att få ett sunt o må bra liv. Förstår att det finns många som kämpar med ett beroende!

Profile picture for user Smiles76

Vad glad jag är att jag hittade den här gruppen! Jag har läst, skrattat och gråtit om vart annat. Allt ni beskriver är på pricken min man. Han blir galen om jag vill kasta en kastrull med löst handtag, men säger " Skit samma att jag repade bilen, den är ändå inget värd!" Han ligger på rygg och fyllesnarkar redan vid tre på eftermiddagen och vaknar och fylleäter mitt i natten. Fylleomelett. Fniss, vad jag känner igen mig. Vill hjälpa till att måla om fönsterkarmarna i vardagsrummet från brun till vit. Tar mörkgrå grundfärg (medan jag är iväg och köper vit) och kladdar ner tapeterna och fönsterbrädan... Vill gärna laga mat, som aldrig går att äta. Gömmer sprit över hela huset och säger att jag är ett kontrollfreak och att det är mitt fel att han dricker... Hadde vi inte tre barn ihop (10, 12, 15) hade jag lämnat honom för länge sedan. Pysslar i trädgården (vilket han normalt aldrig gör) och "hittar" flaskor med cognac som någon "tappat" i buskarna. Jag har kommit så långt och blivit så luttrad att jag kan skratta åt eländet. Vad annat kan man göra? Jag ska försöka hitta en alternativ bostad åt mig och barnen och sedan flyttar jag ifrån honom. Jag har fått nog av att bli kallad kärring, subba och idiot. Det räcker nu. Jag vill sova på nätterna, inte ligga på helspänn och styra upp alla galenskaper han gör på nätterna.
Tack för att ni delar med er, det räddade min dag!

Profile picture for user AliceAlice

Smiles! Både du och barnen kommer att må bättre utan honom! Fast det är svårt m barn. För vår del (barnen är bara lite äldre än dina) träffar de bara sin pappa när någon annan är med, oftast jag och jag orkar inte och pappan hör aldrig av sig längre.... så det blir inte så ofta. Visst sörjde barnen i början men de klarar det, bara man är öppen och ärlig och kan prata om missbruket. Idag har jag enskild vårdnad om barnen.

Du kan läsa om min resa ####redigerat#####

Se till att du och barnen är säkra på alla sätt, ekonomiskt, fysiskt osv!

Släpp kontrollen-vinn friheten av Carina Bång är också en bok som är väl värd att läsa!!!

Mycket styrka! Alice

Profile picture for user Rosette

Först av allt vill jag bara förklara att jag var tvungen att ta bort länken då den innehöll en kontaktuppgift till dig och vill hålla detta helt anonymt för alla. Om det är så att man vill få kontakt med en specifik användare och båda vill detta kan båda maila till supporten/admin så ordnas detta den vägen men det är enda sättet tyvärr. Ledsen för detta.

Vad fint att du skriver och berättar om hur det varit för dig och vill dela med dig av din resa. Du är omtänksam som skriver så och därför kändes det dumt att plocka bort men vill någon som sagt få direkt kontakt och även du så maila så ordnar vi det.

Du vill hjärna hjäpa och bara genom att skriva ett svar och ge boktips ger du mer än du tror. Det hörs att du tagit ett stort beslut som blev rätt för er och det har säkert minst sagt varit en tuff resa. Du har kommit ur den starkare och det är modigt att berätta om det.
Sen kan det ju säkert se olika ut vad alla är hjälpta av, du har ett exempel på vad som hjälpte er familj att gå vidare.

Fortsätt gärna berätta hur det är för er och hoppas forumet kan vara ett stöd för dig, andras berättelser så som din säkert är för andra.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user trött dam

Är tillsammans med en man sedan ca 32 år. Sedan vi flyttade utanför storstan, började han dricka mer och mer, humöret förändrades till det sämre. Vi grälade alltmer och ibland gick det till våldsamheter, kände mig rädd och hotad. En helt annan person trädde fram, en person jag aldrig träffat tidigare. Har sedan ca 5 år stått ut med hans lovande om en förändring; att vi ska flytta, att vi ska köpa oss en gemensam lägenhet (som ett komplement till det här fritidshuset vi bor i nu). Att vi ska prata med banken om ev bostadslån, att vi ska se över vår gemensamma ekonomi. Jag tror och lyssnar, ser den person som jag gifte mig med en gång träda fram, som är talbar och resonabel. Sedan händer allt snabbt; han får ett känsloutbrott över något trivialt t ex en detalj i matlagningen, i städningen, i vår konversation. Han blir yvig och irriterad, ibland hotande och omöjlig att nå. Sedan vi kom till den här bostaden, har han druckit mer och mer, det är mest öl, men han dricker det i ensamhet ute i friggan och tror inte att jag märker hans förändring. Kommer in och jag vet aldrig vilket humör han är på då. Det gör mig spänd och irriterad själv. Mitt humör har också förändrats, jag får allt svårare att behålla min jämvikt och balans. Han sårar och ber mig aldrig om ursäkt, lovar en sak, håller den aldrig, eller ändrar sig snabbt, vill bestämma helt själv. Känner mig som ett sorts påhäng, en "ko i köket" som ser till att lagad mat kommer till munnen. Nu har han börjat torrhosta, låter som astma för mig. Men han har aldrig haft astma. Han har däremot struma som han medicinerar för. Tar prov en gång om året och när han senast fick ok från läkaren om hälsan, så var det tydligen fritt fram för fortsatt drickande. Han vägrar diskutera varken vårt allt mer dåliga förhållande, eller sitt drickande. Nu känner jag att jag inte längre orkar hålla mig kvar här (och ta hand om). Ser mig om med ljus och lykta efter en egen liten lägenhet, så jag kommer härifrån.

Profile picture for user Rosette

Du har varit tillsammans med din man i 32 år och i många år nu har han haft alkoholproblem. Du har på flera sätt försökt att påverka honom och nå honom i detta och han har inte varit villig till en förändring. Nu har du fått nog och väljer att berätta här som ett steg på vägen för dig. Du vill flytta och börja ta hand om dig själv.
Du berättar att han kan bli hotfull och våldsam och att du själv går på spänn då han druckit, du vet aldrig vilket humör han kommer vara på. Som till flera andra här inne vill jag tipsa om Kvinnofridslinjen 020-505050, som du kanske känner till eller läst om någonstans. Dit kan man ringa anonymt, kostnadsfritt och prata om man känner sig hotad på något sätt, fysiskt eller psykiskt.

Hoppas forumet blir hjälpsamt för dig, att du delar med dig såhär är hjälpsamt för andra!

Finns något mer du tänker skulle vara hjälpsamt för dig i den här situationen?

Vänliga hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Muminmamma

Jag känner igen mig i så mkt i denna tråden. Man kan le åt eländet samtidigt som det förtär en så totalt.
Trött dam, våra män är nog kloner. Har tappat räkningen på hur många gånger jag har blivit kallad idiot, jävla kärring och blivit ombedd att hålla käften.
Har 2 barn sedan tidigare i höstas 2 barn med min man.
Väntar in rätt tillfälle med att de stora är klara med sitt och jag hittar nytt boende. Har gråtit så mycket och räddat så många situationer dom min mans drickande har försatt oss i.
Stå på dig och börja leva ditt liv nu..
Stor kram

Profile picture for user janel

Hittade denna sida började läsa.. kände igen mig i mycket. .har en man som dricker... smuslar. Gömmer vin flaskor, ölburkar .Man kan hitta dem överallt....Nä men han har inga problem. ..Är så trött på att ha honom liggandes i soffan kl 18 somnat till bollibompa! Där sitter man ensam fredag, lördag & söndag kväll... ja det kan vara vardag också...Tack gode gud att barnen är vuxna.. Jag jobbar oregelbundet inom vården så vad händer när jag åker till jobbet. ÄR så trött på att aldrig får känna mig trygg.. behöva ta allt ansvar det känns som man har en tonåring i huset....bortsett från en tonåring får man höra att man är elak & dum. Han är aldrig elak .. bara går upp i sig själv sover vaknar forsätter dricka..läser man här så säg alla flytta... tanken har kommit upp flera gånger... Men det är inte så jävla lätt. .. För när han är nykter så är han värdens godaste man... Han är inte elak när han dricker Det är inte så jäklar lätt att lämna någon efter 30 år....

Profile picture for user Dionysa

Så lätt det är att känna igen det där scenariot! Vad är det med männen!? Hur vanligt är detta sorgliga beteende? Varför? Någon man därute som vet något (utan att känna sig påhoppad förstås)?

Profile picture for user Kajgiz

8 liter vin + ett x antal öl på mindre än TVÅ dygn!!!
Haft en diskussion - ger absolut nada!
Han skyller på kärlekslöshet, sitt mående; sväller i halsen, ångest, sömnproblem, mig, värk, stress, koppla av etc - allt ifrån hur det passar honom - jag blir galen!!! Vad göra?? Lämna honom? Ja det är ett alternativ! Men det MÅSTE finnas andra vägar att gå!?

Profile picture for user Sisyfos

Ja, det finns andra vägar att gå för honom. Tyvärr är det inte ditt beslut att ta. Han skyller bland annat på dig.., jag kommer frän beroendesidorna. Han har inte fattat ännu. Tyvärr , jag är ledsen, men du kan inte göra något mer än att sätta gränser. Han måste fatta själv och sluta skylla sitt drickande på yttre omständigheter.

Profile picture for user Kajgiz

Tack Sisyfos men det känns som vägs ände just nu....
Han har ju högt blodtryck oxå och tar mediciner för det, som han nu påstår inte hjälper och då måste han dricka för att sänka trycket!.
Han har ju redan börjat få skador av sitt drickande bl.a höftledsnekros för 4 år sen, där höftleden byttes ut ? minnet sviktar liksom humöret + annat.
Men vägrar i sten tillstå att han har problem. Jag funderar faktiskt allvarligt på att informera hans husläkare om hur det FAKTISKT är.... för han ljuger för henne när han är där liksom han gör för alla andra. Många av våra vänner har förstått och misstänkt att han har alkoholproblem/missbruk sen lång tid tillbaka. Känns lite jobbigt nu då pga semester, men på måndag börjar vi jobba igen och då kan han inte dricka på samma sätt....alltid något - då kan han bara dricka under ett par timmar på kvällen - automatisk begränsning tack och lov!

Profile picture for user lizzbet

Vill bara lägga in en liten "förvarning" om att husläkaren med stor sannolikhet redan vet om hur det faktiskt är... Men hon kan lika lite som alla andra tvinga din man till behandling :(
Har varit där du är, känt på samma sätt som du, försökt allt. Till sist insett det lönlösa i att stånga sig blodig. Du kan kontakta alla läkare och sociala myndigheter, de kommer aldrig att ta hand om problemet på det sätt man önskar... Din man måste frivilligt söka hjälp, så funkar det Sverige idag, tyvärr.
Lycka till och styrkekram.

Profile picture for user Kajgiz

Hej Lizzbet,

tack för din "förvarning" ☺ men jag är ganska säker på att husläkaren inte vet lika lite som de andra läkarna: gubben har ju bytt höftled pga nekros samt gjort GBP. Enda läkaren som frågat om han dricker, är en på Närakuten som vi fick uppsöka när han hade så pass ont i höften att han inte kunde gå innan höftleden byttes ut och info om att de som har ett missbruk kan få nekros just i höftlederna! Men gubben blånekade! Samma lika med GBP....

Profile picture for user Mahell

Hälsar till er alla som skrivit här ovan
Mitt i tragiken så hör jag mig själv skratta högt när jag läser era inlägg. Igenkänningsfaktorn är hög, det känns som jag har exakt samma liv som etanoldrift, ska man skratta eller gråta, det är frågan. Misstänker även jag en självmedicinerad bokstavskombination vad gäller min man. Känner också igen det ambivalenta beteendet där man får växla mellan att vara underbart attraktiv till att vara frigid kontrollhäxa. Ja, den kära källaren, dit slinker han ned nykter och kommer upp full, nä jag har bara druckit vinet vi delade på, då har vi tagit varsitt glas vin, jo just det, när inte ens jag blir berusad hur troligt är det att han skulle bli det. Ibland är han mer än lovligt dum. Och lögnerna, slingrandet, anfall är bästa försvar, fel på allt och alla utom alkoholen förstås. Märkvärdigt hur en drog kan ta över en människas personlighet fullständigt och detta utan att människan verkar bry sig ett jota om sin självrespekt och går in i idiotfällan utan att ha minsta självinsikt. Nåja, med facit i hand borde jag själv anat och agerat tidigare än jag gjort. Nu har vi i a f inga barn hemma och jag drömmer om ett annat boende, själv, lugn och harmoni. Kan tänka mig att träffa min man men bara när han är nykter. Känns bra att veta att det finns andra i samma situation där ute. Håll hoppet uppe systrar och bröder!

Profile picture for user misty65

För mej är det bra att läsa. Känner igen mej. Får mej att förstå att jag inte är ensam. Hjälper mej mycket.

Profile picture for user Fairytale

.....flyttade mitt inlägg till en egen tråd: Hur ska jag tolka situationen..
Allt jag har läst på den här tråden har hjälpt mig oerhört mycket för att kunna förstå mitt medberoendeskap och hur man agerar i det "tillståndet". Även om jag befinner mig fysiskt på neutral mark eftersom jag inte delar bostad med den / de som missbrukar så befinner jag mig i det utsatta läget och agerar och tänker som medberoende.Tack, tack.... jag börjar att förstå lite. Sakta men säkert.

Fairytale

Profile picture for user Ullabulla

Och välkommen hit!
Om du vill kan du skapa en egen tråd som blir din och det blir lättare att följa dig.

Visst har du rätt.
Och frågan är vad gör du åt det?
Går eller stannar kvar?

Det är egentligen frågan man som anhörig hela tiden undviker att ställa till sig själv.

För man orkar inte med konsekvenserna av nejet.
Jag känner igen mig u så mycket.
Jag har en äldre tråd här under anhörigsidan.
Jaha och nu då,heter den.

Den beskriver den kamp jag haft med mig själv.
Att stå upp för mig själv och min egen rätt till en "nykter"miljö.

Sen skickade det beslutet ut mig på en lång och jobbig resa.
Men nu har jag klivit ut på andra sidan.
Lite tilltufsad,men klokare och mer medveten om fallgroparna

Lycka till med din resa och fortsätt se klart på din situation även om du inte har styrkan att agera.

Profile picture for user Nordäng67

Förstår att du känner dig ledsen! Du är inte ensam, här kan du få stöttning! Om du vill och det känns rätt kan du gärna berätta mer! Starta gärna en egen tråd så blir det lättare att följa dig!

Profile picture for user Kampen

Som svar på av Ullabulla

Det är så starkt gjort. Att kunna se livet ur ett annat perspektiv och med andra glasögon. Man tror inte riktigt på att det kan finnas ett annat liv när man är i stormens öga. ⭐️

Profile picture for user Mumlan75

Läser era kommentarer och kan bara bock av väldigt många av dom??
Jag vet att min man är alkohlist!!! men jag är medberoende och har varit sedan vi träffades 99
Jag känner skam över att jag inte genomför mina hot när det kommer till behandling/minskad konsumtion... Jag har haft ett mentalt tak då mitt tålamod skulle tryta och jag skulle lämna relationen,det skulle vara om han börjar konsumera även på vardagar/fm dagar och det har vi passerat,har sett honom en gång stå och klunka öl från bakluckan,knackade på fönstret och påpekade men han vänder på det och vi kommer ingen vart, han urskuldar sig och förnekar att han dricker på vardagar och att han just den dagen hade en jobbig dag...
min man dricker för sina nerver och för att lugna ner sig,han jobbar mkt,kör eget inom El
han är alkolist tjock endast (magen) och hans hälsa är sämre än någonsin...astma
Han är ständigt trött och han äter stora mängder mat,allt han förtar sig blir mansikt idag,mobilen är som fastklistrad i hans hand,alltid jätteviktiga grejer och ofrågasätter man så får man höra att det är han som drar in pengarna,och allt vi får är pga att han jobbar hårt så vad har vi för rätt att ifrågasätta honom!! när han tar ett samtal mitt under sonens 18 års middag... så jävla viktigt....

Det jag märker mest nu är hans lynnighet,hur han hela tiden beskyller mig för att alltid vara nervig,sur och kall person.
Han involverar barnen i hur sur jag är...
Han glömmer saker oftare och det går ut över oss i största grad, han är alltid på överdrivet hejig när han pratar med sonen o dess vänner,alltid en antydan till sex skämt och massor med konstiga ljud som killarna stundvis tycker är roligt men sonen upplever det nog jävligt pinsamt.
Han är en forna skugga av den mannen han var han är mer osäker, har åsikter om allt å alla.han år även svartsjuk och vill gärna ha åsikter om dom jag umgås med,om det vara några killar etc etc
Jag slutade festa/dricka alkohol med honom för flera år sedan. Bara det är ju skit märkligt och borde få honom att vakna,
Han umgås mycket med vår yngsta son 11 år) han är aktiv i sonens fotboll & bandy där är han nykter ( tror jag??) så om han inte jobbar så är han på träning eller matcher. Vilket är den bästa livslinan han har..
jag dyker in i mina serier/böcker/promenader och mkt av min energi ligger på just hans beteenden och hans lynnighet hans totala förnekelse stundvis, jag är jävligt rädd för att lämna honom främst att jag misstänker att drickandet kommer bli värre...

Jag borde gå, jag borde rädda mig själv men fan jag har ju bara han och barnen...
Vill verkligen inte hamna i lägenhet i något skit område,eller sitta å vrida på vart enda öre,
Jag väger dessa emot varandra pch någonstans i mitt medmissbruk tycker jag att båda alternativen låter lika dåliga...
läser om folk som separerar och dom säger att det är tungt men sen blir det så bra, men dom har oftast sina externa familjer mamma,pappa,syskon,kusiner etc det har inte jag.... jag blir jäkligt ensam med min alkoliserade pappa.... yay
Sedan vill jag även säga att min man är min bästa vän, han är snäll omtänksam generös och en jättefin pappa.♥️

Tack för ordet!! känns lite lättare... för stunden!!

Profile picture for user Mumlan75

Som svar på av etanoldrift

Här har man 1 ggr i veckan obligatorisk sex för att slippa alla pikar,frustrationer som haglar sig igenom vardagen,sex skämt om hur ofta och hur oengagerad jag är,du å dina serier/fb/eller andra förströelser...
Jävla surfitta lixom.....
Känner med dig ?

Profile picture for user Carina

Vad bra att du hittat hit! Det är modigt av dig att våga titta på din relation och ditt liv i sådant skarpt dagsljus. När man gör det, och inser att alkoholen har tagit sig för stor plats i familjen, så är det många som börjar fundera på förändring.

Du beskriver din man väldigt tydligt. Kan du beskriva mera hur du själv mår? Hur du påverkas av alkoholkonsumtionen? Hur gammal är sonen och hur tror du han påverkas av pappans förändrade beteende när han dricker? Är det något ni har pratat om?

Om du vill att andra ska följa din tråd och ge dig respons, då brukar det vara bättre att skapa en egen tråd. Gör gärna det om du vill. Då klickar du på länken högst upp till vänster där det står "Starta ny forumtråd"

Med hopp om en fin kväll!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Profile picture for user Mumlan75

Som svar på av Carina

Jag har pendlat så otroligt i mitt mående, vissa perioder så flyter vardagen på pch ibland tänker jag knappt på annat, stunvis upprörd och stundvis låg,jag har gått på honom både i smått och i stora blowouts men vi hamnar alltid tillbaka i våran vardagsförnekelse... jag ställer krav inget hånder och jag går tillbaka till att bita ihop käkarna och lägga min tid på barnen 11 & 18 år gamla killar, jag kan inte se problematiken hos dem så som jag upplevde mina föräldrars alkoholmmissbruk, jag har alltid i 18 års alltid varit hemma med barnen, jag dricker aldrig hemma och min uppfostran har handlat ombdet jag själv önskade av mina föräldrar... nyktra,engagerade & närvarande,rutiner och mkt kärlek
Jag har inte givit en tum på min nolltollerans kring alkoholen när vår älsta son testade på alkohol vid 14 års ålder, min man backade då det var min lag istället så backade han upp mig, för även han vill inte att dom ska dricka...
Jag började prata med vår älsta son ungefär vid den tiden om min uppväxt och min rädsla kring missbruk han är idag än trygg,lugn och stark kille som tränar och vill vara hälsosam han går ut ibland men han har inget direkt intresse av dricka.. vi står varandra väldigt nära, min yngsta har nog ingen direkt insikt mer än när vi tjaffsar,när mannen är spydig och försöker få medhåll då brukar killarna bli arga o be oss sluta, inte ofta men det händer, det går aldrig till storbråk men det räcker, yngsta blir stressad o låg men då det händer mer sällan än ofta så känns det som att han inte riktigt har koll på vad det gäller men jag ska inte lura mig själv barn vet mer än man anar, har inte haft sådant samtal med 11 åringen men tanken är att vi ska ha det.

Jag vet o minns exakt mina känslor när det var fest o fylla när man växte upp,mina föräldrar var helg alkosar,båda jobbade och hade inga skulder,jag hade det mesta man behöver,fina o rena kläder, fint rum och god mat men så fort dom drack så försvann allt,ständig klump i magen,stressad och svårt att komma till ro.
Jag har jobbat till tusan på att pojkarna alltid ska somnat i lugn o ro,jag tillät inga fester....
nu efteråt kan jag känna att jag säkert tog bort även andra roliga träffar pga att jag inte ville att min man skulle dricka,fan så jäkla många år jag gömt mig i mitt hem,
Känns som jag skulle kunna skriva en roman på 800 sidor om allt....
Min första gång jag skriver på ett forum...

Trevlig kväll

Gick inte att kopiera mitt långa meddelande i ny tråd, får kanske skriva ner allt igen...

Profile picture for user Carina

Jag håller med Mumlan. Jag försöker också kopiera din text i en ny tråd men får inte till det. Antingen kan du fortsätta här eller skapa en ny tråd men då skriva ny text.

Med hopp om en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user blifri

hej, jag läste alla inlägg och undrar om det är så att ALLA alkoholister är likadana eller är det alkoholen isig som påverkar allas hjärnor på samma sätt? Kände igen allt som ni alla delat med er. Smygande och "inte så farligt" och om "du vore annorlunda, så skulle jag inte behöva dricka", allt det har jag sett och hört ofta under våra nära 30 år tillsammans. Men jag fick nog och flyttade och trodde att jag äntligen var fri, för 10 år sen. Men det här med medberoende är inte så lätt. Han blev väldigt ensam efter vår separation eftersom våra vänner hade försvunnit för länge sen, mitt fel förstås eftersom jag inte ville umgås (= skämmas för honom) med folk. hans drickande eskalerade, jag larmade hans jobb och dom tvingade honom till vård (han skulle aldrig mer ha kontakt med mig, jag hade skämt ut honom totalt), det hjälpte väl lite i början, men eftersom han aldrig erkänt att han har problem så var han snabbt på ruta ett. Han har gjort några halvhjärtade försök hos AA men tagit återfall efter återfall.
Och han ringer mig i fyllan, och fortsätter att ringa för han har ingen annan. Jag tycker synd om honom, det är ju en sjukdom trots allt, men han bara tar o tar o ger inget. Vår dotter sa upp bekantskapen med sin pappa för många år sen, hon gjorde det enda rätta för att själv må bra. Det är en återkommande tema i hans fyllesnack, "vad har jag gjort, jag satt i sandlådan med henne många gånger". Han skickar elaka SMS till henne, kallar henne för parasit och att det är hennes fel att jag flyttade. Trots att hon har gått i terapi i många år och tagit avstånd från honom så mår hon dåligt av hans påhopp, hon växte upp och hörde våra ständiga bråk, såg sin pappa välja flaskan istället för henne och det har satt spår. Hon har sagt till mig att jag valde honom istället för henne, och det gör ont, för det var ju inget jag gjorde medvetet, jag trodde att det skulle vara bättre att växa upp med pappa, även om han var alkis. Men jag hade fel, för en alkis bryr sig inte om sina barn, det är bara flaskan han älskar, vad dom än säger. Så alla ni som tar barnen som ursäkt för att stanna, gör inte det, era barn mår bättre utan sina fylle pappor.
Under alla dessa år har jag varit rädd för att bryta med honom helt, rädd för att tappa kontrollen, rädd för vad han kan göra, men efter att ha läst er alla och insett att dom är likadana alla så tänker jag göra det, för hans skull, för jag hjälper inte genom att finnas till som en slaskhink där han kan ösa ur sitt eget mående och ilska. För min dotters skull, hon kommer alltid först och genom att kalla henne för namn har han förbrukat min vänskap, eller medlidande.
Alla ni som lever med en beroende, tänk efter, vad får ni? Vem tänker på er? Hur mår ni?

Profile picture for user Silverfisken 47

Har alldeles nyss hittat sidan. Läser och förundras. Känner igen allt. Trodde jag var så ensam. Tror ibland att det måste vara mitt fel på ngt sätt. Han mår ju så dåligt ofta, att han måste dricka. Det enda som får honom lugn. Lovar ofta att han ska sluta, men det räcker med att jag går en promenad, så är han slirig när jag kommer hem. Då är rösten sammetslen. Kommer du redan lilla gumman. Var det skönt i skogen. Låtsas jag det allra minsta om att han har druckit trots sitt löfte, så drar helvetet igång. På ngt konstigt sätt blir det mitt fel igen. Jag har förstört hans goda humör. Nu när han äntligen mådde lite bättre och tom kände sig lite glad. Det är som att gå på nattgammal is.

Profile picture for user Li-Lo

Det låter som att du under lång tid levt i anspänning. Så fint att du hittat hit och kan känna att du inte är ensam. Forumet är stort och här finns många berättelser och mycket erfarenhet. Tråden du skrev i nu har inte varit aktiv på ett tag, du får gärna starta en egen tråd (högst upp i högra hörnet) då ökar också sannolikheten också att du får fler svar.

Att känna sig ensam som anhörig i en relation som sakta förändras av alkohol är betungande, ditt val att skriva här kanske är ett viktigt steg för dig just nu? En ny väg mot "fastare mark"? Handlingskraftigt!

Välkommen igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet