Kaos

4 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Mik8
Kaos
Mik8
Väntar och var går gränsen?

På måndag ringer de från soc så sambon ska få hjälp, han har läkartid för medicinering på en vecka. Funkar det inte att han blir nykter nu åker han ut så fort han fått en bostad. Vill kasta ut honom ibland men vill inte att han ska bli hemlös för dotterns skull, då har hon ingen chans få en fungerande pappa och han skulle antagligen få sparken från nya jobbet han verkligen anstränger sig för att få fortsätta på. Utan ett jobb blir han aldrig nykter. Han säger han vill ha hjälp men hotar med att inte gå till läkaren eller socs behandling så fort han är arg vilket är ofta pga abstinens eftersom han bränner alla pengar så fort han får lön. Jag försöker verkligen att inte ge pengar till alkohol men ibland övertalar han mig på nåt jävla sätt. Sovit mycket hos mina föräldrar för att dottern ska få lugn och ro. Men de driver mig också till vansinne efter ett tag fast på ett annat sätt då pappa är precis som min sambo men minus alkoholen och mamma är omedveten medberoende och de hela tiden småbråkar med varandra. Sambon mår skit men skyller på andra. Han vill inte träffa mina föräldrar för att de blivit ledsna och arga på hans strul fast de stöttat honom i oändlighet. Han vill inte prata med sin egna släkt som bor i ett annat land heller eftersom han tror att de inte bryr sig utan det är jag som håller kontakten med dem. De bryr dig så klart och stöttar mig men jag vill inte oroa dem för mycket.

Ibland skrämmer jag mig själv. Var finns min gräns? Skadar jag barnet? Jag kan inte fortsätta så här länge till. Har ställt ultimatum sluta med alkoholen och gå på behandling eller flytta. Idag kastade han en ljusslinga på golvet som jag skulle lägga undan så flera av glaskulorna på den gick sönder, fast jag sa åt honom att han absolut inte fick göra det så barnet skulle riskera att skära sig på glaset. Jag vet inte vad som hände men när han gjort det och sträckte sig mot mig tog någon slags reflex över och jag knäade honom i skrevet. Jag är inte en våldsam person och har nästan oändligt tålamod. Jag vet inte var den reaktionen kom från. Han har aldrig varit våldsam mot mig eller jag mot honom och han blev rejält förvånad. Vet inte riktigt om det var en sund markering eller om jag behöver akut hjälp? ( Går på familjerådgivning själv). Försöka sova. Barnet sover. Han sover på madrass i förrådet ( hans martyrskap val). Hoppas på lugn i morgon. Vill ha lugn. Hoppas någon orkar läsa. Skriver så långt...

Skrållan
Å fy

Å fy vilket elände du lever i. Känns verkligen som ett kaos. Jag lever själv med en alkoholist fast vi har flyttat isär ett tag. Fast jag har sagt till honom, presis som du, ska vi bo ihop måste han bli nykter och ta behandling. Vi lever nu i ett slags vakuum. Men jag har insett att jag aldrig kan ge mig på den punkten i alla fall.
Jag har också gått på familjerådgivning själv. Mannen vägra. Förstår att det är tungt. Allt man måste utstå. Alla elakheter och all fylla.
Fortsätt skriv här. Din gräns kommer. Och när den kommer är det skönt att gå tillbaka och läsa varför man beslutat sig för att gå. Det gör jag när jag är ledsen och tvivlar.

Li-Lo
Välkommen Mik8

Ditt inlägg berör verkligen. Det låter som att du länge försökt att skapa en dräglig vardag för din familj, vågat tala om situationen med andra och tagit emot stöd i form av familjerådgivning. Det blir så smärtsamt tydligt i ditt inlägg att konflikterna trots detta eskalerar och du är så modig som vågar berätta om hur det blir. Nu har ditt tålamod tagit slut och du dras in i en våldsam frustration. Jag gissar att det initialt kan kännas skönt att markera på det sätt du beskriver samtidigt är det en gräns som är riskabel att korsa. Våld föder mer våld. Du skriver att du blev förvånad själv av din reaktion och kanske är det ett tydligt tecken på att du håller på att flytta dina gränser på ett sätt som skrämmer?

Du skriver att du ibland lämnar hemmet för att skydda ditt barn, klokt! Att du tar ansvar för ditt barn och dig istället för att fokusera på din partners val är ett sannolikt att avgörande steg.

Precis som Skrållan skriver så är det hjälpsamt för många att föra en dagbok. Det är ett par dagar sedan du skrev ditt inlägg och ibland kan de egna tankarna och känslorna liksom landa på ett nytt sätt när man skrivit ner dem så tydligt som du förmått göra. Hur går dina tankar idag?

Välkommen igen

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet