Sluta på egen hand

64 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Kaveldun
Sluta på egen hand
Katarinakattis
Ska du eller nån annan sluta?

Jag ställer mig frågan om det går att sluta på egen hand. Jag är tveksam. Eftersom du har startat tråden misstänker jag att du också är det?

bo1995
Hej kaveldun!

Varför sluta på egen hand?
När det gäller alkohol, är det inte ensam är stark som gäller.

Kaveldun
Håller helt med. Och det där

Håller helt med. Och det där skrev jag för ett bra tag sedan. När jag var inne och kollade...Gjorde mitt första längre inlägg idag i en annan tråd. Och tror absolut att man behöver hjälp - sedan kan den hjälpen nog se ut på många olika sätt.

Se klart
Hej igen

Tack för ditt inlägg i min tråd, och som jag skrev i hast, kände jag så väl igen mig, i allt.
Jag har tänkt på dig idag, också för att vi satt lika mål (3 månader om jag minns rätt) samt att vi kanske båda har tankar kring vad som är ”illa nog” för att sluta dricka. Särskilt om man sköter jobb, tar ansvar etc.
Det är ju verkligen en fråga, men något jag var mkt upptagen med de första 2-3 veckorna, kanske främst för att jag skulle ”utkristallisera mig” från andra, (inte så illa som det låter, utan ett sorts försvar)
Jag funderar inte mkt på det just nu, och inte för att jag har ngt svar.
Mitt fokus har blivit- och är- att vara nykter, en dag i taget.
Nu har det gått snart 7 veckor. Vilket är smått ofattbart. Det är INTE enkelt men det är sannerligen inte enkelt att dricka en flaska vin de flesta kvällarna, eller vakna och längta tlll dubbel Treo för att alls orka upp.
Mina morgnar betyder så mkt för mig nu.
Ju längre tiden har gått, ju mindre intresserad är jag av om jag är en si eller sån sorts alkohol-människa.
Kan inte förklara bättre, men mitt budskap är att lösa en dag i taget, att vänta med de stora frågorna (vet, jättesvårt), och inse att det allra största kanske ligger i just detta nu, och nu.
Skriv och läs mycket här, om det passar dig. Det har hjälpt mig mycket.
Det vecklar ut sig lite i taget, jag lovar, kram.

Kaveldun
Tack Se Klart!

...för gott råd. Att ta en dag i taget och se det stora i det lilla...det som pågår just nu. "Gör det enkelt" brukar väl folk i AA säga...
Jag kände också igen mig väldigt mkt i din tråd (!) både vad gäller livssituation (det som är gott ...vänner, roligt/krävande jobb) och förstås tankarna/kampen med alkoholen.
Nej - det ska gudarna veta att det inte är enkelt att dricka sig småfull eller rejält berusad tre ..fyra gånger i veckan. Och ovanpå själva berusningen/fyllan/bakfyllan/ångern....hålla skenet uppe. Stiga upp fastän tillvaron känns som grå aska och badda ansiktet och borsta tänderna och ta sig i tid till arbete och hålla möten. Och se ut som att man har koll på läget och INTE är en alkis...
Jag har nu varit nykter i 11 dagar och det var mkt längesedan........och jag känner redan en förändring i kroppen och knoppen. I nästa vecka ska jag resa bort och gå på jazzkonsert med människor som står mig nära....och jag vill inte dricka då! För varje dag som går så känns det som att ngt växer... (låter kanske fånigt eftersom det är så få dagar än..) men om jag drack nu så skulle jag ju få börja om på ruta ett....så känns det i alla fall. Och jag behöver känna/uppleva att jag kan lita på mig själv nu. Att jag kan fatta ett beslut ...och stå fast.
Jag försöker tänka att detta är ngt spännande....att få undersöka världen från ett annat håll. För mig är ju nykterheten det nya....och drickandet är slentrian...vardag..tristess.
Jag tänker ändå - hoppas - att jag slagit i en sorts botten. För mig var botten inte en dramatisk fylla eller ett stort gräl eller en uppenbar skada.Jag har inte heller människor i min närhet som dricker mkt - de dricker normalt. För mig var botten att vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år...dricka alldeles för mkt liksom i hemlighet och vakna svettig och olycklig och frågande inför hur i all världen det kunde bli såhär? Det trodde jag inte...i mig vildaste fantasi...när jag var ung.
Jag vill så oerhört gärna leva.....och leva gott. Inte stort - men gott- med mina nära och kära och vänner...och med musiken som jag älskar och naturen och djuren:-) (låter barnsligt det här...men med åldern är det ju det där självklara och enkla som är fantastiskt)....men alkoholen har långsamt fjärmat mig från allt detta ...och från mig själv.
Ibland får jag en inre bild av att jag är på ett stort nöjesfält...och att alkoholen är den där öronbedövande musiken som min barndoms nöjesfält dominerades av....och allt går runt runt och färgerna är bjärta.
Och så plötsligt släcker ngn ner strömmen och det blir tyst.....och man ser allt med andra ögon. Karusellen står still och man ser skräpet på marken....men också lite av den blå himlen och träden....ja verkligheten. Så kan jag uppleva den nykterhet som nu får en skymt av.
I dag kände jag mig så glad när jag gick en rask promenad på lunchen.
Jag förstår att detta inte kommer att bli enkelt men jag ska verkligen verkligen göra vad jag kan för att komma ur det trista ekorrhjul som alkoholen blivit ....
Tack för din respons och tack alla andra som skriver här.

Andrahalvlek
Känner igen mig

Dag 12 som nykter och jag vill också känna tillit till mig själv, att jag klarar av att fullfölja det beslut jag har tagit.

Och jag är också nyfiken på hur resten av livet ska bli som nykter, jag är pepp på att samla på mig nyktra erfarenheter 😊

Kaveldun
12 dagar

Då är vi lika långt i vår nykterhet Andrahalvlek! Låt oss hålla nyfikenheten vid liv. För egen del tänker jag att det är nykterhet som gäller ....jag har ju redan testat att dricka ’lagom’ . Och vet ni hur det gick?
Ja - det vet väl alla här:-)
Kram och ha en fin fredag!

Se klart
Karuseller mm

Vilket otroligt fint inlägg, ja gud som sirenerna tjutit i det inte så nyktra livet. Grattis till 12 dagar, och in i helg två med stormsteg.
Tänkte på det du skrev om fåfänga kring vikten, det må så vara (man upptäcker ständigt nya saker m sig själv) men att inte fylla depåerna i kroppen med socker, alkohol är min bästa kur för hy, hår, vikt. Sex kilo på lika många veckor gör det faktiskt lättare att hålla sig nykter.
Alla sätt är bra. Vissa dagar får drivkraft vara fåfänga, andra dagar är det drömmen om ett liv där en slipper skämmas! För det har åtminstone jag gjort. Över att en del av mitt liv legat helt i skugglandet. Och där har jag varit helt ensam.
Idag är det fredag, och en lite tuffare dag för oss som inte dricker.
Men jag har bytt bort mina rusiga fredagkvällar mot rosiga lördagsmorgnar. Bra bytt.
Önskar dig en fin dag!

Vinäger
Håller med Se klart

Skulle skriva ungefär detsamma om både den fina liknelsen med nöjesfältet och om olika motivationsfaktorer. Det spelar ju ingen roll varför vi är nyktra, huvudsaken att vi är det.

Hoppas att du får en fin helg!

Kram och välkommen hit som skribent. Läsare verkar du ha varit ett tag. Forumet är fantastiskt.

Andrahalvlek
Kolla in min lista!

Dag 13 inleds idag och redan igår skrev jag en lista över de fördelar jag upplevt med nykterheten hittills. Inte ett dugg futtiga fördelar 🤗 Och jag tänker utöka listan efterhand. Lyfta de positiva exemplen med nykterheten tror jag mycket på.

Vi fixar det här, vi kämpar ihop!

Kaveldun
Stark lista

Den var fin att läsa - din lista.
Ja - att människor behöver varandra och att man tillsammans kan göra så mkt mer än vad man klarar av på egen hand - blir tydligt här.
Att vara alkis ( jag väljer att kalla mig det.. så trött på omskrivningar:-) är att vara ensam....
Ensam i ånger och i skam och på ngt sätt även när man dricker....ensam i det där laddade begäret. När övriga var nöjda...ville jag har mer - men det måste jag dölja.
Det är fint att kunna skriva öppet här. Och somna nykter.

Kaveldun
Sluta på egen hand..

....är en dum rubrik på den här tråden.
För jag kommer inte att klara det på egen hand.
Ska i alla fall försöka skriva lite här typ varje dag. Jag vill njuta av ’just nu’ ( när det känns ok) men förstår att jag också måste gräva lite i/minnas hur hopplös, trist, tung, skrämmande och förödande alkoholen är...,
Nu var det inte mer än ca två veckor sedan jag korkade igen...efter 10-15 år av problematiskt drickande. Så jag borde ju minnas...
Men bilden av ’det goda glaset’, avkopplingen, absolutionen är stark.
Jag känner inget sug nu....det har varit förvånansvärt lätt. Och ni ska veta att jag prövat hundra gånger ( minst) att hålla upp...
Det som jag tror är skillnaden nu är att jag - på riktigt - förstår att jag inte kan dricka.
Jag kan kalla mig alkis....om jag vill. Det är inte ett vackert ord men det betyder ju helt enkelt att alkohol är ett problem och att jag ofta - inte alltid - har problem med att sluta dricka. Så är det!
Få i min omgivning ( egentligen ingen) anar vidden av detta.
Jag har skött det ’snyggt’. Men inåt tror jag att det är precis samma skit, förfall, ångest, aska....som för alla andra.
Jag har varit mån om arbetet och mina vänner dricker måttligt...
Min pappa - som gick bort tidigt- drack problematiskt ....så jag har ärftligt påbrå....men min mamma - som levde länge och var den jag stod nära - var väldigt måttlig.
Jag har slarvat bort oändligt mycket tid på att vara bakfull, se fram emot att dricka och dricka i splendid isolation ..och med andra ( och då har jag...för det mesta....skött det)
Jag i dödstrött på detta dubbel-liv och den kamp det är att upprätthålla ett ’vanligt’ liv och samtidigt vara slut i kropp och själ...flera gånger i veckan av alkohol. Jag har köpt fina viner på systemet och tänkt att jag kan ta ett glas i min sköna stol...efter jobbet. Som den vuxna människa jag är.
Och druckit upp hela flaskan....:.
Detta lilla konststycke har jag upprepat ....om och om igen.
Varje gång med övertygelsen om att det ’goda glaset’ ändå ska vinna/infinna sig....
Det gjorde det typ aldrig!
Beroende slår ut hjärna och hjärta och sunt förnuft...
Nu har jag nått insikten om att jag inte kan mera. Livet blir aldrig bra/bättre om jag fortsätter dricka...
Allt jag vill göra - skriva, resa, umgås....grumlas och mister sin lyster och sin verkliga potential.
Och mest av allt vill jag bara ha lite ro - självrespekt - och den där första koppen kaffe ....med hopp om livet.

Andrahalvlek
Klokt tänkt

Att skriva här dagligen funkar som självterapi för mig. Jag tvingas sätta ord på vad jag tänker, tycker, känner. Pendlar i mina inlägg mellan nutid, framtid och dåtid - huller om buller.

Det som kommer fram i skrift just den dagen var det som behövde komma fram helt enkelt.

Att man sen får respons från andra, pepp och råd, sanningens ord, tröst, och grattis, berikar livet oerhört mycket. Att veta att jag inte är ensam om de här problemen, gör i alla fall mig mindre ensam.

Jag tänker mer och mer på alkoholen som en födoämnesallergi. Hade jag varit allergisk mot gluten eller laktos hade jag aldrig fortsatt äta/dricka sådana produkter. Och jag hade inte provat gång på gång ”nu är jag nog inte allergisk längre”.

Nej, jag hade förstås nyfiket hittat andra alternativ, lärt mig hur jag ska tänka/agera på kalas tex eftersom alla inte har kunskap om min allergi och därför inte har anpassat det man bjuder på efter det.

Kopierar den här kommentaren till min tråd också, för den känns som en viktig insikt även för mig i min nykterhet. En insikt som jag inte hade blivit varse om jag inte hade formulerat den i skrift just nu.

Se klart
Ps!

Det finns några rader i Kerstin Ekmans Knivkastarens kvinna (apropå utsatthet...)
Minns inte exakt. Men ibland dyker en av raderna upp i mitt huvud.

Ensamma mäktar vi inte läkningen.

Det är universellt, för alla människor. Vi måste hjälpas åt, annars hade människa inte överlevt som ras, eller idé.
Makes sense, för mig som varje dag skriver och läser här.
Det är helt avgörande för min möjlighet att hålla mig nykter.

.

VaknaVacker
Tack för dina tankar🌷

Tycker inte rubriken är dum. För jag har tänkt precis så. Men inser ju att jag behöver hjälp. Tagit hjälp av min familj och borde nog fixa kbt för att bygga om vägarna i hjärnan så det blir lättare att motstå alkoholen när suget slår till i ett sammanhang där det kanske hänt något som gör att jag är försvarslös pga ilska eller sorg.
Tack för dina funderingar. Kram🌸

Kaveldun
Tack

....för era kommentarer/inlägg.
Betyder så mkt att jag får skriva här - och höra era tankar och åsikter!
Knivkastarens kvinna minns jag att jag blev väldigt berörd av.... att den var så hudlös.
I går läste jag ett stycke i PO Enquists Ett annat liv..... hur han plötsligt - efter ett pärlband av misslyckade behandlingar - känner att han ändå inte supit bort hjärnan...att han fortfarande kan skriva.
Om ni inte har läst den så gör det!
Han skildrar fallet, förfallet ....den långa/korta vägen ner i alkoholträsket/tristessen med sin stillsamma humor och skarpa blick.
Klok och skarp - men fullständigt maktlös mot alkoholen. Tills han en dag plötsligt får tillbaka viljan och motståndet.
Han beskriver det som ett mirakel.
Jag hoppas kanske inte på ett mirakel:-)...men jag hoppas att jag vågar stanna kvar i verkligheten och sluta blunda.
Nu - ut i naturen.
Ha en fin söndag

Se klart
Tack för tips!

Ska genast läsa PO Enqvist som du tipsar om. Bara jag klarat av bokklubbens bok som jag ofta väntar med till sista veckan.
Hoppas du hade en skön söndag, och rimlig måndag. Starten på veckan är enklare nykter, for sure.
Åtminstone inga förväntningar på bombastiska roligheter. 😊

Se klart
Halloj

Hej kaveldun, kikar in och säger hej och undrar hur du har det?
Hoppas bra! Jag ägnar förmiddagen åt sportlovs-barnvakt (utan sport) om man inte räknar logistiken att gå på museum med en 4, och 2-åring. Blir vilsamt med jobb i em.
Ha en fin dag! Kram.

Kaveldun
Hej!

Hej Se Klart

Loggar in och blir så glad över att se att din kommentar.
Jag har varit på resande fot och även haft gäster som stannade i nästan en vecka - och jag har inte tagit mig tid att logga in här.
Och det är dumt! Jag har flera gånger varit väldigt nära att dricka ...att bara ta ett glas och ’glömma’ varför jag fattade beslutet att vara nykter i tre månader.
Tror att det är fåfänga som hindrat mig - mer än något annat.
Jag vill inte dricka eftersom det påverkar min kropp så mkt.
Men själen?
Jag har liksom observerat/registrerat mina tankar utifrån ...och tankarna skrämmer mig. Hur nära jag är att glorifiera alkoholen och underskatta problemen.
Och detta att inte skriva här - inte ta hjälp . Det är också ett mönster.
Att kräva av mig själv att jag ska klara allt på egen hand. Att aldrig be om hjälp/ta hjälp.
I går åkte mina gäster och nu är jag här igen.
Jag behöver vara här - läsa, skriva, tänka. Ta del av era erfarenheter - och ta rygg på er.
Så dumt att inte fortsätta skriva....jag måste öva mig i att berätta hur det är - ups and downs...
Nu är det tisdag kväll - en vanlig kväll utan alkoholdimma....varken särskilt lycklig - eller olycklig.
Den är.

svagis
Kaveldun

Bra jobbat! Grattis till ditt nyktra liv!
Jag kan också vara lite sådär...dra mig undan....men numera så delar jag med mig härinne och det hjälper verkligen <3 Har längre än 10 veckors nykterhet nu med undantag för ett återfall som jag tog i söndags så det är bara några dagar bort, men konstigt nog känns det långt borta redan. Mitt nyktra liv har liksom "tagit över" märker jag och fördelarna med en nykter lite småtrist vanlig kväll har liksom blivit det nya normala i mitt liv. Det är så skönt!
Kram
svagis

Se klart
Tiden

Hej.
Så fint att hitta dig här, igen och tack för läsning och kloka tankar i min tråd.
För mig är detta, skrivande och formulerande viktigt för att hålla mig nykter. Det är min rehab-tid, att vara här en stund ett par/tre gånger varje dag. Eftersom jag plötsligen har mer tid på jobbet (undrar varför...) går jag ibland undan en stund och läser här.
På fredag har jag klarat två av tre månader så då måste jag börja tänka på strategin framåt,
Vad coolt att du inte druckit något trots resa och vänner på besök,
Starkt! Heja dig. 💥

Kaveldun
dricka ensam

Hej!

När jag drack (ja, det var ju inte särskilt längesedan precis) så var det bästa upplägget att få vara ensam...
Jag har ett rikt socialt liv och vuxna barn (började dricka problematiskt efter att de flyttat hemifrån)
Men att komma hem en fredag - efter en intensiv arbetsvecka - och korka upp en flaska rött...det var underbart. Sedan gick flaskan åt lite för snabbt...det förvånade mig. Jag kände mig ju knappt berusad (ibland) och klockan kunde vara 21.05 ...typ. Den där förväntansfulla känslan av helg och frid....den var borta. Istället kom en krypande rastlöshet....jag började nyktra till. Ibland gick jag och la mig. Ngn gång gick jag ut - bor i stor stad och det var enkelt att ex gå till en lounge på ett hotel....där satt andra människor i fåtöljer och soffor - en och en - med ett glas. Inte ngt konstigt alls...ibland hade jag med mig en bok. Jag kunde ju vara en dam på resande fot...inget konstigt med det.
Dyrt vin.....i fina glas.
Och en glasbubbla över mitt huvud...ja, över hela mig. Det värsta som skulle kunnat ske just där och då var att ngn jag kände kom förbi. Det hände faktiskt aldrig. Staden är stor och mina vänner går inte på hotell och dricker vin ...
Så hela scenariot var min hemlighet.
Och så vakna dagen efter - med suddiga bilder i huvudet och noll glädje i kroppen...
Varför? Dett funderar jag mkt på. Varför har jag velat bedöva mig på detta sätt.
Jag vill inte leva det livet mera. Det finns andra spår i mitt liv....som är bra, rika...men jag kände hur vägen smalnade av...blev mörkare och mörkare. Hemlig.
Ge mig kraft att bryta detta (ja - jag kan till och med tänka mig att ta hjälp av en högre makt:-) Men den verkliga magin är väl just detta - att dela mina hemligheter med andra. Släppa in ljus och luft.
Jag vill dricka kaffe nu..... gärna termoskaffe på en bänk eller i skogen! Gärna med mina vänner - eller i en ensamhet som inte måste döljas.

Andrahalvlek
Viktig insikt

Känner precis som du! Livet har mycket finare saker att erbjuda mig än vindrickande i min ensamhet.

Se klart
Ensamdrinkare

Vi är nog några stycken här. Att dricka ensam har jag också tyckt varit otroligt vilsamt och avkopplande. Sist i höstas så introducerar jag den nya vanan att handla halvflaskor (eh...) när min man var bortrest. Hade smarta strategier jobbade klart så ordentligt. Sen så.
Nånstans i den vevan kände jag så starkt att detta var en eskalerande sjukdom eller iaf något jag själv inte kunde styra.
Det blir mer kaffe nu, ibland är ensam det bästa sällskapet men precis som du skriver på ett helt annat sätt. Hejar på dig! Det där med högre makt funderar jag mycket över. Vissa fina dagar, med solen, kaffet eller ett glas alkoholfritt bubbel så tänker jag att det är kanske just nu som den högre makten pekar med ett vänligt finger. Allt detta är ditt.
Om du håller dig nykter.
Kram!

candle
Känner igen mig i känslan av

Känner igen mig i känslan av att ha slösat bort så mycket tid och pengar.Som fått mig att må dåligt och försöka upprätthålla en fasad.Samt många sjukskrivningar för min del.Nu har jag skrivit in mig på programmet här.Spotta i nävarna och ta mig tbx till ett bra liv.

candle
Hej!Igenkänningsfaktorn i

Hej!Igenkänningsfaktorn i allt du skriver är stor.Kunde varit jag som skrivit det inlägget....🙃

Pilla
Kaveldun

Har läst ditt inlägg om att dricka ensam,det var väldigt ärligt skrivet.Och sorgligt.Jag är tacksam över att få läsa här och att vi delar med oss av våra hemligheter ,som gör att jag känner mig mindre ensam.Tack Kaveldun🌺från Pilla

Kaveldun
Tack ...

...för responsen. Och för att ni kan relatera till det jag skriver.
Jag kan relatera till så mkt av det jag läser här!

Och precis som många av er lyfter så har även jag haft mkt svårt för att be om hjälp. Visa sårbarhet. Samtidigt är jag social och har många goda vänner. Men jag har alltid känt mig mer bekväm i rollen som den som stöttar och lyssnar...
Även i yrkeslivet har jag haft och har ansvar för många människor... och jag tror att jag upplevs som stabil.
Men det finns en stark..och för mig oväntad kraft i att ge upp ( för det är min känsla inför alkoholen nu...jag känner mig besegrad ...jag orkar inte mer...det funkar inte). Inse fakta! Och inse att nu är det JAG som ska lyssna...ta rygg.
Jag är inte experten här, inte särskilt klok heller...jag har ärligt talat betett mig riktigt korkat ...
Jag - som hade ngn sorts självbild ändå av att vara så bra på känslor och relationer.... lite komiskt.
Lyssnade på en podd där en ganska ung kvinna - under trettio - beskrev sin resa in i nykterhet. Och jag kunde krasst konstatera att hon förstått mkt mer än jag ....i ett så tidigt skede.
Jag menar inte att slå på mig själv...för det tror jag inte hjälper. Det finns faktiskt ngt rofyllt i att ge upp och tillåta mig att känna mig besegrad och undrande.
Det är inte lätt men jag har ändå många fina....små stunder....mellan rastlöshet, tillfälligt sug och lite rosa drömmar om det goda glaset.
Fint det du skrev "Se klart" om att alkoholen blir lite som den där kärleken man lämnade (eller blev lämnad av)....först gör det ont och upptar en så mkt....men efter ett tag bleknar bilden/minnena...längtan. Och inte sällan (även de gånger man blivit lämnad ) har man ju tänkt - vilken himla tur att han drog för vi passade ju inte så bra tillsammans...
En fin lördag önskar jag alla.

Andrahalvlek
Precis så!

Vi har nog alla varit där i en relation, som plötsligt tar slut. Först känner man sig övergiven, arg och ledsen. Sen med facit i hand: ”Vilket tur att jag kom ur den relationen utan allt för hemska själsliga skador.”

Precis så ska jag tänka om alkoholen! Vilken tur att jag kom ur den relationen!

Man ska tydligen inte varken tänka eller uttrycka ”aldrig mer” utan hellre tänka ”idag väljer jag att vara nykter”, som en morgonrutin typ.

Man ska inte heller tänka eller uttrycka ”Jag ska inte dricka alkohol”. Det blir i så fall som när man säger: ”Tänk INTE på den rosa elefanten”. Vad tänker man på då?

Kaveldun
Tre rader på en söndag

Skriver några rader i min egen tråd. Det är söndag kväll - internationella kvinnodagen - och jag samlar ihop mig inför veckan.
’Gör det enkelt’ ....tror jag är ett mantra i AA. Och ’det viktiga först’.
Jag är ju fortfarande nynykter.
Jag försöker navigera i det dagliga livet och för mig är det en utmaning att - i denna ålder - öppna upp för ngt jag inte är så bra på. Att ta hjälp.
Jag är ju annars senior....vad gäller kompetens och erfarenhet - inom många områden.
Men här måste jag släppa det. Här är jag oerfaren. Att ’kapitulera’ betyder för mig att sluta tro att jag har alla svar inom mig.
Det utmanar min självbild en hel del ....det skaver och värker.
Men jag känner mig ändå glad och förväntansfull.

Sidor