av Kaveldun

Kaveldun
sön, 2020-05-10 - 19:33

...för era inlägg. Var och en säger mig ngt - på olika sätt.
Och Salem Al Fakir...fin text och begåvad musiker.
Andrahalvlek - tycker du ändå beskriver ngn sorts skam ...i meningen att du måste överprestera. Det kanske inte just är skamkänslan som driver dig...men varför överprestera?
Och den frågan ställer jag:-)
Hos mig fäster skam och skuld ...lätt. En skam-magnet - ja!
Och samtidigt har jag ngn sorts blick för att det är orimligt.
Jag tror att alkoholen har fungerat som medicin för mig....att inte hela tiden känns och tänka motstridiga tankar. Se ganska klart ...och ändå känna och reagera med liksom inprogrammerad skam ( och skuld).
Jag tror också att jag dragit mig lite för att skriva här ...nu - för att jag känner att jag behöver vara lite mer ärlig och uppriktig ( och det är samtidigt förknippat med skam).
Jag har inte varit oärlig i meningen att jag dricker och inte berättar det eller att jag medvetet förskönar, Men jag vill ändå mest skriva om det som är ’hopp’ och insikt.
Men denna resa är också klart utmanande för mig. Jag tänker att det förstås också handlar om att jag är ganska nynykter....flera av er berättar om hur det lättar. Och Se Klart - du skrev ngt om att inte utvärdera alla förrän efter 50 dagar.
Gick en lång promenad i dag och tänkte på hur tankarna far igenom mitt huvud när jag går förbi en del serveringar ...som jag suttit och druckit på. Det är fortfarande starkt lockande för mig att gå in...och jag önskade ikväll att jag bara kunde få gå in och dricka...och få stopp på alla tankar och känslan av ...diskrepans mellan ideal och verklighet ( men vet att alkohol...inte omedelbart ...men redan dagen efter - just ökar på den glipan rejält).
Jag tänker också att jag kanske behöver lite mer stöd. Ja - dels handlar det om att skriva här och vara öppen ...och faktiskt göra programmet ...som jag inte gjort än.
Men jag fundera också ( igen ) på AA ....eller ngn annan typ av behandling. Ser att de har många online-möten just nu.
Denna helg har jag varit ensam och det har både varit skönt ...och lite riskfyllt. Jag njuter på ett plan av ensamhet ...och har ett stort behov av det ( och har ju barn och vänner att höra av mig till när/om ..jag vill). Men i ensamheten kan också alla röster som handlar om otillräcklighet och just diskrepans mellan ( höga) ideal och verklighet växa...
Jag vet att jag skrivit om detta....eller tangerat det flera gånger här.
Men för mig tror jag att nykterhet - om den ska bli bestående - verkligen kokar ner till detta att få vara och duga ....som jag är. Att se på mig själv med kärlek och lite humor:-)
Och att säga - det här är vad jag orkar med. Och det är bra så.

Torn
sön, 2020-05-10 - 20:43

Bra att du skriver här, jag tror det är väldigt viktigt att få skriva av sig om sina funderingar och tankar. Det där sista du skriver om tycker jag låter riktigt bra. Om du hamnar där kommer allt bli mycket lättare. En annan sak som åtminstone jag har haft stor nytta av är att ställa frågor här om det är något man undrar över. Det är absolut inget att skämmas för ( det ordet igen?) och man får i princip alltid några bra svar från någon annan här på forumet. Det är guld värt.

Kämpa på, du fixar detta!

Kram

Andrahalvlek
sön, 2020-05-10 - 21:33

Jag önskar att fler skrev när det gick dåligt och de kände sig ambivalenta. Nu får forumet ibland slagsida av happyhappy inlägg. Så är ju inte verkligheten. Den är upp och ner.

Jag tror på AA, jag tror på behandlingar i alla former, jag tror på böcker, dokumentärer, youtube-klipp. Jag tror att man behöver fakta, fakta, fakta - hjärntvätta sig!

I början är det nykterhet 24/7 som gäller. Efter ett tag kan man släppa in omvärlden igen så sakta. Och att kombinera det nykterhetsarbetet med ett krävande jobb ÄR svinsvårt!

Jag tycker att du klarar det galant! Jag sörjer också att jag inte kan sitta på uteserveringar. Sen korrigerar jag mig själv och tänker ”Det kan jag visst, med något alkoholfritt i glaset.”

Kram ?

Kaveldun
ons, 2020-05-13 - 08:43

Andrahalvlek och Torn för värdefulla inspel.
Det där med att tänka nykterhet 24/7 ....initialt - är nog inte dumt.
För man är ju ganska mycket annat än någon som dricker problematiskt. Jag har ett yrke som jag utövar, jag har vänner ( som inte känner till min problematik..tror faktiskt att få anar ngt ö h) jag har vuxna barn, jag har en särbo ( som vet...och som jag är öppen med....tack och lov för det - men som också bor i en annan stad så vi ses inte hela tiden).
Det är så lätt ( för mig) att efter många timmars arbete eller i vänners lag ..glömma. Eller tänka ’ inte är jag alkoholist egentligen ...jag har druckit lite för mkt men nog kan jag ta ett glas just i detta sammanhang som bara är trevligt och där övriga tar just ett eller två glas’
Klipp till ....jag lämnar middagen efter just två glas och styr stegen med ngt ställa ( diskret ...typ lounge där man kan sitta ensam i en fåtölj och kan ’läsa’ och dricka tre glas till....eller så går jag hem ... om det mot förmodan finns ngt vin där...och fortsätter dricka.
Och känslan nästa morgon ..den ofta trevliga middagen ( utom på slutet när vinet var slut eller ingen annan fortsatte att dricka ...och jag blev rastlös) är avlägsen och glädjen över samvaron med vänner är grumlad. Men det ensamma fortsatta drickandet finns i huvudet och kroppen...den kemiska oron och nedstämdheten och den dova till tonen av förlust, skam, upprepning och förlust av kontroll.
Hur många gånger har jag inte varit där?

Jag vill inte mera.
Därför måste jag tänka nykterhet hela tiden nu...så att jag inte glömmer, inte förtränger ....inte tror att jag är en människa som kan dricka lite lagom och ha trevligt.
Jag kan inte det. Jo....jag kan det ibland men jag vet aldrig riktigt när.
Jag ska helt enkelt inte ta det första glaset.
Och sedan - har jag börjat förstå - att det handlar om mkt mer än att inte dricka. Nykterheten är också en ( ibland smärtsam...ibland härlig) konfrontation, uppgörelse och även acceptans ...av /kring en mängd områden i livet.
Nykter i dag - tack för det.
Kaffe i min fina blå kopp.
Fin dröm i natt som är svår att komma ihåg...men som i grunden handlade om att livet är stort och vidunderligt. Tacksam över min stund på jorden.

Andrahalvlek
ons, 2020-05-13 - 10:58

En perfekt ”programförklaring”! Nu är det bara att fortsätta tuta och köra! Lite rakare i ryggen och mer bestämd. Vindrutan är större än backspegeln av en anledning.

Kram ?

Se klart
ons, 2020-05-13 - 11:24

Här med, Kaveldun, har några fina blå koppar som jag alternerar mellan. En har jag, hur konstigt det än kan låta, fått av en man jag hade en affär med. När jag varit arg på honom (var länge sen) så har jag tänkt slå sönder den och på något rituellt sätt gräva ner den i nån illaluktande kompost.
Men den blev kvar, som så mycket annat vi helst velat glömma.
Men nu lever jag både med den och minnen och ilskan har gått över.
Oj, jag är som ett karbonpapper på dina dryckesvanor, eller alkoholism kanske vi säger här. Och du har verkligen rätt i att det tar tid att gräva ner sig i vad nykterheten verkligen är. Att sluta dricka är liksom första meningen i en kanske bra dikt? För mig som vill växa och tänka att livet är utveckling så har jag mer och mer börjat se detta som min chans till just det.
Jag vet inte om det är så, men jag chansar på det.
Ha en fin dag! ☕️

Torn
ons, 2020-05-13 - 13:18

Jag blir glad av att läsa ditt inlägg Kaveldun! Det känns som om du blir mer och mer positivt inställd, och har
kommit till insikt om hur du vill ha det nu, och i framtiden.
Det behövdes nog lite tid för dig att bearbeta bort din lilla dikeskörning.
Jag måste också säga att jag är avundsjuk på dina färdigheter inom litteratur och musik.
Jag är själv rätt kass inom det området. Mitt stora intresse för fiske och fiskar har präglat mitt
liv, så jag har aldrig riktigt haft tid för annat. Ska dock försöka ta tag i detta, kanske kan bli läge
när barnen flyttar hemifrån.? Men om någon behöver ha tips om något som rör fiskar
så är det bara att fråga mig, jag är enormt påläst där och har en gedigen erfarenhet.?

Följer dig med stor behållning och hoppas på fler tänkvärda och kloka inlägg från dig.
Tack för din kommentar i min tråd också!

Ha det gott! /Torn

Rosa76
ons, 2020-05-13 - 17:21

Beskrivningen kring hur det där trevliga mötet med vänner, endast finns i bakgrunden av minnesbilden dagen efter, är så sann....Allt är så trevligt och allt är så normalt till att börja med...

Det är ofta i de tankarna som jag hämtar energin och påminner mig om varför jag inte ska dricka. Det är inte det korta mötet med vänner, eller den trevliga middagen som är mitt problem....det är allt som sker sen, i smyg, i ensamhet. Jag går inte runt på rosa moln heller, det känner jag väldigt tydligt när jag själv skriver. Det är mycket känslor och många sorger också..Nu tar vi en dag till Kaveldun!
Kram Rosa

Kaveldun
tors, 2020-05-14 - 07:15

Tack för era inspel!
Blir glad av att läsa dem och håller med dig Andrahalvlek om att meningen ’att sluta dricka är liksom första meningen på en kanske bra dikt’...är toppen.
Lite Kristina Lugn över den:-). Ordet ’kanske’ är viktigt - både för att det ska bli bra lyrik och för att det är i ett kanske-land vi lever ...
Vi provar och prövar och vänder och vrider. Alldeles säkra är vi inte ( jo - på att det är smart att inte dricka första glaset) utan vi går efter en kompass som darrar än hit och än dit....orienterar i en skog som skiftar och överraskar ...och är lite tråkig ibland. Granskog....den är tråkig på utsidan men kan vara oväntad fin när man har tålamod att följa den lilla stigen ett stycke in..
Då öppnar sig små gläntor med myrstackar och ett liv som pågår och som det var längesedan man hade ro nog för att lägga märke till..
Slut på pekoral.
Men i går upplevde jag - kanske för första gången - noll sug. Känslan av att inte vilja dricka även om någon erbjöd mig champagne i kupade glas...
Att bara vilja vara i verkligheten.
Jag arbetade hemma och jag tror att det spelade viss roll....att vara i ett flow ( nåja...flow är väl att ta i - lunk är nog ett bättre ord) som inte höjer adrenalinet alltför mycket. Och undvika skarven mellan arbete/ansvar/roll ....och mitt mer privata jag. Den skarv som jag ibland upplever svår och som oftast är det som gör att längtan efter alkohol triggar igång.
Att lämna arbetet efter en bra, jättebra eller sämre dag...och gå hem till min lägenhet. Ingen väntar på mig.
Jag känner mig ganska sällan ensam...det är inte det. Utan det är mer att jag inte riktigt kan sortera i känslorna ( tror jag? ....är ju i kanske-land...jag vet inte).
Detta är i alla fall en situation som jag behöver titta närmare på.
Varför vill jag ( nästan alltid) dricka just i skarven mellan arbete och fri tid?
I går kväll gick jag en lång kvällspromenad och sedan hade jag ett fint och öppet samtal med min särbo. Jag berättade om detta forum ...och att det betyder mycket för mig.
Det kändes bra. Min särbo är också den typ som jag vet skulle kunna hitta min dagbok öppen....och inte läsa den ( jag kan inte ta gift på att jag är likadan?). Men jag känner att jag kan berätta saker för honom och han lyssnar och låter dem vara....låter mig vara. Lite stillsamt och ömt - men inte pockande.
Det är viktigt för mig.
Tacksam för det.
Och för er här.
Nu ska jag upp och ut ....och så ska jag vakta på känslorna som kommer i skarvarna.
Ha en fin torsdag ??

Kaveldun
tors, 2020-05-14 - 07:18

....jag har fiskat gädda och abborre några gånger. I en eka i en insjö. Och tyckte att det var oväntat spännande och rofyllt.
Så jag kan ändå ana varför fiske är ngt som kan uppfylla en. Tyckte också att man fick en så stark gemenskap...när man väntade på fisk.
Några ord från en verklig amatör?

Se klart
tors, 2020-05-14 - 09:17

.., som det heter nuförtiden ?
Du vet såklart om gläntorna som bara kan hittas av de som går vilse, som Tranströmer skriver så fint om.
”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.
Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade. De måste vara grundstenarna i ett hus,
jag kanske tar fel.”
(Sen fortsätter den.)
Vilka är gläntorna och vad händer i skarvarna? Ett verkligt spännande uppdrag för de som gillar sådana, och det tror jag att du gör.
Nu tar vi dagen, duktiga på det bra sättet! ?

Kaveldun
tors, 2020-05-14 - 20:19

...för väldigt fina rader. Nog har jag läst den men det var längesedan ..
Så många strofer i den dikten jag kan relatera till just nu!
Kom hem från jobbet...sov en liten stund ( inte min vanliga rutin precis)....småstädar - får en kär vän på besök i morgon.
Känner mig gråtmild. Lite märkligt ord - gråtmild ....men det är just känslan. Lite vemodig...går och tänker på barnen ...hur mkt jag saknar dem. Men också glädje över att de flyger nu...på egna vingar. Jag vill så gärna vara vid fullt medvetande nu ...mina sista år i livet ( ja ...snacka om att vara högstämt gråtmild...puh ??) . Men också hinna utforska de där skarvarna och okända djupen som jag lagt en dämpande, bedövande matta av alkohol över...
Mellan städrycken läser jag och hittade i högarna en annan poet som jag läst och älskat sedan jag var ung - Tua Forsström ...och drabbades av en dikt som jag hade uppsatt på väggen med ett häftstift när jag som ung bodde på korridor....
Tänker att man har alla åldrar i sig samtidigt...
’ Som i tillbedjan
står en liten flicka stilla
med lyfta händer
I vattnet, simmar ut. Så förflyter
våra somrar: i skuggan under höga
träd, och andra stranden belyst.
Röken från bastun stryker underbar
längs sluttningen
En dimma driver över vattnet:
Den du väntar på kommer inte
Den du väntar färdas annanstans
Dagg faller, äpplen faller
En flicka leker ännu på stranden
som om hon var liten
’Men ser du inte? Det är ju jag!’
Det börjar snöa häftigt:
Vi försiggår på okända djup
i otillräckligt ljus, men även
det som syns är vackert.
Sprickorna, vattnet. Kärl
av feber och salt.

Se klart
fre, 2020-05-15 - 09:11

Tack Kaveldun, hade nästan glömt Tua Forsströms tidigare poesi sedan hon blev akademiledamot och jag klarade inte av att läsa om hennes barnbarn som dog. Som att inverteras av sorg.
Men dessa rader tar jag med mig idag. Det låter som du har en fin helg framför dig och som du beskrev din kväll lät den helt ljuvlig- utan alkohol. Såna där kvällar när man förbereder och gör fint för sig, nästan som när man var liten och bäddade till dockorna.
Jag kraschade i sömn igår men idag ska jag göra allt jag kan för att sluta lite tidigare, städa! Bädda rent och städa mig själv, välbehövligt.
Jag kikar in ikväll! Kram.

Se klart
lör, 2020-05-16 - 15:43

Kikar in mitt i mitt kaos av diverse omplaneringar och smådepp över dahliaknölar som inte vill kika upp, annat växer som ogräs i småkrukor.
Hoppas du har en bra lördag, måste ju inte vara perfekt som vi enats om ngt motvilligt, bra nog är ok, för nu.
Ett boktips apropå livet och att du ibland skriver om den senare delen av detsamma är Samlade verk, av Lydia Sandgren. Har inte kommit så långt men den verkar bra.
Jag tänker på oss som har vuxna barn och att det också är en sorts skarv vi fått ta oss igenom, och som inte är helt enkel.Ett maratonpass av att få till någon livets mening när jag en inte längre ska laga mat och tvätta kläder och läsa läxor (nåja inte min bästa gren) Men jag tänker också att vi har så mycket kvar, massa år, roliga och bra och spännande. Så tror jag att det blir. I skarvarna och på land. Kram.

Kaveldun
lör, 2020-05-16 - 16:20

...att du tittade in Se Klart!
Du är inte den första av mina vänner som rekommenderar Lydia Sandgrens bok. Jag blir riktigt sugen att läsa ( och tänker också att det är en bok för min dotter).
Jag bodde i Göteborg från det att jag var 20 till jag fyllde 26.
Så mkt av det som formade livet hände där. Träffade mina barns pappa - inte minst:-)
Och minns ...eller har tänkt på ibland...att jag drack väldigt lite alkohol på den tiden. Det var mer te. Eller kaffe ....sent på natten ..på ett taxichaufför-ställe i Haga. Där satt jag - med min bästa vän som jag delade lägenhet med - och drack kaffe - mitt i natten.
Hon har skrivit om detta ( hon blev journalist och så småningom författare).
Och hon är den enda ...förutom min särbo - som jag berättat om mitt drickande för.
Nu bor vi i olika städer.
Ja Se Klart - jag tror också att vi har många roliga och fina år kvar.
Just i dag är jag lite melankolisk. Och det är verkligen ett glapp/en skarv....när barnen blir stora och flyttar hemifrån.
Ibland känner jag en glädje - tänker att jag är precis likadan som innan ungarna kom till mig (?). Nu får jag en ny period när jag får fara runt som jag vill ( förhoppningsvis lite klokare) . Och samtidigt är det ju ålderdomen som närmar sig.
Men den kan bli fin ....och jag vill inte dricka bort den.
Jag förstår på dina inlägg att du har ett lantställe där du kan odla dahlior ( så vackra).
Blir lite avundsjuk på det:-)
Men inte avundsjuk i meningen bitter ....utan mer inspirerad.
Jag vill också odla ...och jag funderar en hel del på om jag ska skaffa en hund ( det gjorde PO Enquist när han blev nykter).
Men det tål att tänka på....och jag tror också att man ( jag) ska vara stabilt nykter i några år innan jag handlar på den känslan.

Se klart
lör, 2020-05-16 - 18:28

Förr om åren, alla år utom detta har våren antingen inneburit att förflytta sig mellan villaträdgård och landet-dito dvs noll engagemang endast plikt. Eller jo, såklart njutning men också mkt stress, mitt jobb innebär också att jag vanligen har intensiva månader om våren inklusive resor.
Sedan barnen flyttade har jag ofta fantiserat om att vara här mer, men det har inte gått, just pga arbete. Men i år blev det ju så. Har inte alls haft så mkt tid som jag trodde, men har nu ett antal brickor med diverse omskolade plantor, små krukor och lite större. Jag får googla som en dåre, för jag kan så lite. Men det känns roligt med saker som växer, små saker som behöver att man vattnar och grejar, och så är det ju enl all forskning läkande för hjärnan att pyssla med trädgård- och att gå i skogen, 17 meter ska träden vara för bäst effekt ??
Denna långa ngt omständiga historia leder fram till att oavsett pallkragar eller växthus eller bara en fönsterbräda så kan jag verkligen rekommendera ett projekt av detta slag. Just nu är jag inne på luktärter, olika sorter och behöver inte så mycket skötsel. Mina dahliaknölar är dessvärre mindre imponerande och jag läser avundsjuk diverse bloggar med mysiga kvinnor i jeans och fång av puderrosa och karmosinröda fång i augustisol. Vi får väl se med det.
Hund är jag helt klart för, och flera år känns onödigt länge om du funderar redan nu? Googla och fantisera, kanske inte alls så omöjligt. Nu en kopp kaffe, apropå ? Ha en fin kväll! ?????

Kaveldun
sön, 2020-05-17 - 10:24

...det tror jag också på.
När man dricker så blir projekten lidande....
Jag lyckades jobba mycket och hålla kvar vänner och barn ( tack och lov) men resten ...att läsa, skriva, plantera ( för min del i pallkragar på altanen) och ev skaffa hund.....det blev en tummetott eller intet.
Har funderat ett bra tag på att vara ledig ett år - för ett eget projekt - men har samtidigt med ngn klarsynt del av mig själv insett att det är meningslöst om jag samtidigt dricker problematiskt.
Att skaffa hund är ju också att ta på sig ett stort och långsiktigt ansvar..
Det skulle jag aldrig våga om jag inte var nykter. Sedan är det mkt annat som måste fungera....det går inte att ha en hund och samtidigt jobba borta hela dagarna...
Så det är en nöt att knäcka.
Men jag vet att det är något jag väldigt gärna skulle vilja uppleva i detta korta jordeliv.
Det var några korta rader bara.
Jag har köpt pioner ( som var fulla med små svarta myror) och nejlikor och jag ska tvätta mina fönster...
Att ta hand om hemmet och ha det fint omkring mig är viktigt.
Det kom också ofta på skam...när jag drack. Och jag har två vindsförråd med mammas vackra saker.....som jag inte riktigt orkat packa upp. Det är dags nu. Sedan vill jag inte att mitt hem ska bli ett museum ....och fyllas av hennes auktionsföremål ...men en del saker ska jag ha och annat kan jag ge bort till nära och kära.
Det är också en del av en sorgeprocess.
En fin söndag - med små och stora projekt - önskar jag er.

Se klart
sön, 2020-05-17 - 21:57

Jag har några.., halvt och kvartsklart eller inte påbörjat, som du har jag hållit i vänner och barn, träning i perioder.
Tänker att det finns tid för oss nu; i våra liv. Sen om det är hund, altan, hudvård eller att doktorera i något. Det får vi väl se? Tid finns, tid som ibland känns tråkig men som blir bättre och bättre, lättare att fylla med sånt man gillar, tycker jag.
Vindsförråd med fina ting som också puttar en lite försiktigt genom tiden och mamma- saknad låter som ett projekt som inte gör sig bra ihop med en flaska vin, men nykter däremot någor fint!
Att vässa sig för måndag är med blandade känslor, men även här är nykterheten en fördel. Det Kram K! ?

Se klart
ons, 2020-05-20 - 08:29

Här är solen varm, jag vaknade tidigt som bara den men värt att vara ikapp dagen innan den börjar gläfsa mig i hälarna.
Hur är det med dig, och vad ska du göra i det som snart övergår till helg? Jag längtar efter mat från staden. Något mer exotiskt än fryst lax och ynka kycklingfiléer. Men sparris har vi här. Kram!