Hej alla! Jag har sen något år tillbaka fattat att jag har alkoholmissbruk. När jag väl börjar dricka, finns det inget stopp, hur mycket jag än sagt före första glaset att det blir ETT glas, sen går jag hem. Nätterna slutar oftast inte före 05. Och hade jag inte haft ett liv att ta hand om, skulle jag kunna sitta ännu längre!
Jag får panik, ångest, darrar, mani och svettningar som håller i sig en vecka efter att jag druckit.
Jag höll mig nykter i 3 månader och mådde ganska helt okej. Men har börjat dricka varje helg, igen. Jag vill ha hjälp, men är för feg att medverka på AA. Väldigt blyg i nyktert tillstånd och håller mig helst i bakgrunden.
Jag vill bara bli nykter!
Mvh Anonym.M

DetGårBättre

Tja, AA är rätt soft på många ställen. Tycker du kan gå dit och lyssna bara. Mycket om nykterhet handlar ju om att våga möta det som känns jobbigt. Vågar du inte det kommer du inte bli nykter heller. Eller sitter du bakom neddragna rullgardiner innanför fyra väggar och har slutat utvecklas. Gör det som känns tungt, det utvecklar en mycket som människa.

Sen behöver du inte konfrontera alla rädslor direkt eller ta de tuffaste i början. Men börja gå åtminstone. Jag har utmanat mig enormt på slutet. Inte för att livet blir enkelt för det men överlag blir det dock klart bättre.

Ikväll är jag dock nere. Men det kommer gå över. Jag försöker stärka mig med allt jag mött i nyktert tillstånd på sistone. Vandrat mer än en tredjedel av Bohusleden. Flugit nykter. Ute och dansat ensam i Budapest. Jag slåss mest mot min ensamhet. Känns mer meningslöst att gå ut och hoppa runt då. Men jag har gjort det ändå! Bara kämpa på.