Barebells

Har precis skapat en inloggning. Jag börjar tro/inse att jag är gift med en man som dricker för mycket. Han är reumatiker och tar starka mediciner. Tramadol när smärtan är som värst. Tramadol och vin, rött vin, vitt vin. Vin i flaska och vin från box. Sen lägger han till starksprit - just nu är det rom, innan var det whisky. Han förfaller mer och mer. Hans levervärden är inte ok, så han får inte ta full dos av sina reumatikermediciner. Men han kopplar inte ihop sitt drickande med sin överbelastade lever. Han fattar inte. Eller vill inte fatta. Förnekelse sa någon till mig. Han super sig redlös. Så han inte kan prata, så han får minnesluckor, så han spyr ner sängen och fortsätter sova i spyorna. Enda gången han är smärtfri och kan sova är när han är full säger han. Nu blir jag äcklad av hans beteende. Vet inte vad jag ska göra. Tänker att ”det är nog normalt och inte så farligt beteende ändå ”. Att vara snart 50 år och supa sig så äckligt redlös. Dricka skumpa som om det vore läsk. Hinkar i sig. Tar sömntabletter och antidepp mediciner också. Överviktig, otränad och ovillig till förändring. Han väljer alkoholen framför sin hälsa. Är så trött på detta nu. Det blir så tydligt nu när jag vågat mig in på denna sida och vågar skriva om det. Jag tror detta är ett stort problem. Jag har bett honom att sluta dricka så hans lever klarar av medicinerna. Men han säger ”det är inte min lever som är problemet, det är min värk”. Goddag yxskaft. Varför fattar han inte??? Och vilket ansvar har jag i detta. Känns som jag bara svamlar...Men detta eskalerar och blir bara värre och värre. Känns som han har åldrats tio år det senaste året. Känner inte igen honom längre :-(

Ledsamt att läsa men alltför bekant även om ’ramen’ runt berättelsen är olika. För dig en man med sjukdom och mediciner. För andra oro för arbete, pengar och barn... Själva missbruket och beroendet följer likartat mönster och förnekelse finns alltid vågar jag säga. Läs här, både på anhörigsidan men också på de andra sidorna så kommer du att känna igen mönstret. Fortsätt skriva så kommer du att ’se’ hur du har det och ha en bild bakåt hur det var och hurudan tänkte. Du behöver hitta en lösning som fungerar för ditt eget liv. Du har tagit ett första steg genom att dela med dig av hur du har det. Ett mycket viktigt steg! Ha en fin dag! / mt

Barebells

Mulletant tack för svar. Ja det kändes bra att skriva här, få det på pränt liksom. Han förnekar, men jag börjar inse att jag också har förnekat.

står bredvid förnekar, dvs tar inte in det vi ser. Förnekelsen kan pågå länge, även efter man ’insett’ för man vill inte, orkar kanske inte, inse. Det medför så många konsekvenser. Länge kanske man inte ser för att det är utanför vad man föreställer sig. Så var det för mig - följt av en smärtsam process att inse fakta och komma till nåt slags beslut och handling.
Längs vägen formulerade jag min devis som har följt mig: ’Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv.’ Det är faktiskt det enda liv du har möjligheten och rätten att ta makten över. Det är ingen enkel sak, för de flesta av oss, men det är möjligt! Vi är många som har gjort det. Beroende som valt att lämna missbruket . Medberoende som börjat leva sitt eget liv istället för att lägga sin energi på en annan.
Det är inte enkelt men det är möjligt! / mt

Barebells

Har läst din text flera gånger. Börjar öppna ögonen. Tänker tillbaka på hur det har varit och blir lite bestört över att jag inte har reagerat mer. Kanske har jag lite halvt omedvetet väntat på att barnen ska bli stora. Han har aldrig någonsin varit aggressiv och våldsam när han har druckit, varken mot mig eller barnen. Kanske är det en anledning till att jag accepterat och stått ut med hans drickande. Nu har det i alla fall gått så långt att hans lever inte pallar med både mediciner och alkohol, och hans läkare ska ha pratat med honom om det idag. Vi har inte pratat om vad som sades, men kanske kan det vara början till förändring när någon annan än jag berättar för honom att detta inte är hållbart.

erfarenhet av de som är både tablettberoende och alkoholister är att de är nästintill omöjliga att "komma åt" :-(

En alkis (som jag) som väljer att sluta dricka kan på några få veckor "städa" kroppen och få tillbaka ett bra liv om man gör det som är bra för en själv. Medan den som är tablettberoende inte fixar samma resa på kanske ett år. De som knaprat piller som jag har träffat kan, om de lyckas bli rena, inte ens ta en paracetamol i det senare livet utan att suget sparkar igång igen. Den första tablettberoende jag träffade tog en näve (!!) sömntabletter och en burk folköl för att kunna gå och jobba och jag fattade inte hur det fungerade !! Idag vet jag att sömntabletter påverkar hjärnan på samma sätt som alkohol. Samma sak med antidepp som kapar vårt känsloliv och som gör det så svårt att kliva ur och in i verkligheten igen. Tramadol är ju en typ av syntetisk morfin/opioid och ska enl min mening aldrig lämna akutvården på intensiven !

Tufft sagt men jag tror inte du har en chans att påverka din partner utan välj att se om ditt egna liv och gör bra saker för din egen skull. Tex besöka Al-Anon.

Kram !

Barebells

Adde, ja det stämmer nog att jag inte har en chans att påverka. Känns så förbannat sorgligt att han inte fattar. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man (han) kan göra så mot sig själv.

Tror nog att han fattar men förnekelsen är svår att bryta. Missbruk handlar inte om förnuft utan om känslor och dom är inte alltid logiska. Samma sak som medberoende tänker jag. Rent förnuftsmässigt vet man att bör lämna ett destruktivt förhållande där det förekommer missbruk men känslomässigt är det inte lika självklart. Vi som lever med personer som missbrukar olika droger tror ofta att det handlar om att den missbrukande personen måste inse att ett liv i missbruk inte fungerar och vi letar argument och tjatar och tror att om vi bara hittar rätt argument så kommer personen att upphöra med sitt missbruk, men tyvärr det brukar inte hjälpa.