Alkoholens egoism i ett nötskal

38 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Blade Runner
En stilla undran

Hej alla fina medmänniskor/systrar.
Jag har varit utloggad några veckor men har nu en undran.
Mina senaste veckor har varit fyllda av semester och glädje och frihet med barnen och på egen hand. Jag saknar inte exet och jag saknar inte en ny man ( inte just nu iallafall). Jag läser mycket och jobbar i trädgården och tar hand om kropp och själ. Anledningen till att jag tror att jag har så lätt att inte sakna exet är att han fortsätter vara så otroligt elak i sms till mig. Han följer/ spionerar på mig på Facebook och han kollar upp vart jag varit via GPS:en på bilen som jag fortsätter låna ut till honom ibland för att han tjatar sönder mig om det.
När han inhämtat diverse information om var jag varit eller vad jag gjort attackerar han sedan med mängder av sms.
Sms:en har karaktären: du är sjuk i huvet, du tror att du har vänner fast egentligen finns det ingen som tycker om dig, din släkt är störda, du är falsk och manipulativ, du har gjort mig sjuk för att du är så sjuk, det är ditt fel att jag fick sparken från jobbet, du vänder barnen mot mig, det är inte hans barn för jag har varit otrogen, alla hans vänner och släktingar har alltid hatat mig, han vill aldrig mer se mig igen, jag är en sociopat / psykopat, enda anledningen att jag lyckas bra på jobbet är att jag är manipulativ osv osv osv. Jag är ju fortfarande fast i känslomässiga band till honom och oroar mig mycket för att han ska få reda på att jag träffat vänner för då attackerar han mig och ber mig hälsa dem att de ska dra åt helvete för att de träffat mig. Han namnger bekanta med olika mindre charmiga nya tilltalsnamn för att han hatar dem för att de träffar mig. Jag vet rent logiskt att jag kan träffa vänner och bekanta och inte har någon skyldighet att berätta vem jag träffar för honom men han är så ihärdig och förhör mig varje gång han får chansen.
Jag svarar inte på ett enda sms, det leder ingen vart och han blir arg på mig vad jag än gör men jag blir så arg, ledsen, förvirrad och stressad av alla sms. Jag blir också arg på att jag alltid låter honom få sista ordet eftersom jag aldrig säger emot eller sätter ner foten då jag väljer att inte besvara sms:en. Hans elakheter står liksom oemotsagda. ( under årens lopp har jag förstås försökt prata med honom om detta då det alltid varit så här men eskalerat nu och bönat och bett om att han ska sluta och att han skadar relationen men han har aldrig velat lyssna).
Bodelningen är iallafall klar nu och jag har gett honom hälften av allt jag ägde plus allt av värde i bostaden ( tex tavlor och möbler) och jag bor nu kvar i huset med barnen 100% av tiden mycket ”fattigare än innan” men med rent samvete så jag har kommit en bra bit på vägen.
Men hur ska jag hantera alla dessa sms som får mig att få hjärtklappning och tappa fokus ?
Jag inbillar mig tom att han kanske har rätt, att jag är sociopat/ psykopat men inte inser det själv och att jag faktiskt förstört hans liv ? Han gör allt för att förvränga våra 20 år tillsammans och smula sönder de 20 år vi hade som innehåller många fina minnen trots alkoholen men som jag försöker bevara ljust i minnet.
Hur ska jag agera/ tänka/resonera ?
Tack för eventuell input
Blade Runner

Nordäng67
Blade runner...

härligt att höra ifrån dig, har tänkt på dig och undrat hur du har det. Min reflektion sagd med omtanke för att jag vet att du jobbar stenhårt med dig själv och verkligen vill komma framåt. Han uppför sig riktigt illa, psykisk misshandel han utsätter dig för om man ska vara lite krass. MEN som vanligt så är det bättre att vända fokus till sig själv. Fundera över om du får någon slags "näring" av hans elaka sms, fel sorts bekräftelse eller vad man skall kalla det. Jag lät också elaka sms strömma in ohejdat i min mobil, jag tyckte jag hade kommit långt för att jag inte svarade. Förra sommaren började bilden av mig själv klarna, jag vände fokus till mig själv lite mer på riktigt. Isället för att tänka MASSOR om och på honom började jag granska mig själv. Varför låter jag någon skicka elaka sms till mig, visst varvat med kärleksförklaringar, men ändå? Jo för att jag fick bekräftelse på en del saker: han super fortfarande (=jag fattade rätt beslut som lämnade), han tänker på mig fortfarande (=jag betydde något för honom) och mycket annat. Osund bekräftelse helt enkelt för att jag inte var riktigt trygg i mig själv och mina beslut. Jag blockerade honom, vi har inga barn ihop så då kunde jag göra det. Tänker numera, om han vill ta kontakt med mig får han anstränga sig, inte bara plocka upp mobilen när han sitter och dricker. Du har barn ihop med ditt ex men kanske kan du freda dina kvällar och nätter genom att blockera honom? Och som sagt fundera lite över hur livet utan elaka sms och drama skulle vara? Man säger ju gärna "det skulle vara jätteskönt och jag vill ha det lugnt och stabilt". Åtminstone gjorde jag det. Innerst inne kände jag en tomhet som är svårt att sätta ord på när jag blockerade mitt ex och dramat "dog". Hade även hemska känslor av separationsångest och kontrollförlust. När dessa känslor lagt sig var det som om röken skingrades och jag kunde fokusera på mig själv på djupet. Kanske detta inte alls stämmer på dig men fundera lite kring det. Du har levt många år med honom i ditt liv, även något "dåligt" kan vara svårt att släppa. Kramar från mig

Backen123
blocka

Hej åh vad jobbigt, förstår precis känslan av hjärtklappning/tappa fokus. En tanke som dyker upp är att blocka honom i tfn, sms honom och skriv exakt vad du tycker för att sedan blocka. Åtminstone skriva att du blockar honom. Vet inte om ditt ex har våldsamma drag, och vad detta kan utlösa men det vet säkert du? Tänker mig att man kan vara bortrest nån dygn om risken blir att inte få vara ifred, är dom inte helt skogstokig så brukar det lägga sig ganska snabbt ändå. Men jag tror absolut att man inte ska ta nån skit, säga ifrån på ett sätt som dom förstår, för tar man emot så blir det en form av hjärntvätt, du är inte psykopat/sociopat. Du är stark, empatisk kvinna som värnar och vill människor gott, därför har vi så svårt att säga "Nu räcker det!" För vi tycker så synd om dom och därför blir vi kvar så länge. Jag är kvar för jag vill så gärna att det blir det liv jag trodde för 2år sedan, behandling är avslutad och han kämpar men beroendehjärnan är stark vilket yttrar sig i humörsvängningar delux och det enda jag kan göra är att säga det räcker! backa och göra saker jag mår bra av med mina barn, sällan nån dag som är enkel men jag tar plats, hela tiden så han förstår att det är också på mina villkor. kram

Blade Runner
Nordäng67

Tack för din respons och kloka reflektioner. Jag vet att du är något på spåren, ffa detta med tomhetskänsla och kontroll som jag måste släppa. Jag blir förvirrad, osäker, rädd, ledsen, sårad, arg osv på hans sms (sedan jag skrev igår kväll har jag fått ytterligare 39 sms bara idag). Jag vet att när jag får dessa sms är det en bekräftan på att jag fattat rätt beslut precis som du beskriver. Jag har flera gånger idag varit nära att svara honom men undvikit det och måste fortsätta jobba på den omedelbara impulsen. Nu skriver han att han lämnar landet eftersom jag pratat skit om honom inför alla han känner ( vilket inte stämmer förstås) och jag har varit nära att skriva att det inte stämmer men sedan struntat i att svara eftersom det vara göder en negativ spiral. Jag har blockat honom några gånger och det har känts skönt men är knepigt när vi har barn tillsammans. Han kan ändå attackera mig på mail. Nu ska han ha semester med barnen i fem dagar och jag hoppas och tror att han tar sig samman då, han brukar vara glad när han är med dem. De är hos barnens stora halvsyskon och sambo så det kommer nog fungera. När barnen är åter på söndag så kan jag blocka honom i ett par veckor på prov och se hur jag känner/tänker/resonerar.
Jag vet också att jag undvikit att blocka tidigare för att ha konkreta bevis ifall han skulle ansöka om vårdnad av barnen eller liknande och ingen skulle tro på mig. Eftersom jag vid detta laget har tusentals och åter tusentals sms tror jag att det är bevis nog och inte längre en valid anledning.
Om jag har tur finns en plats för mig i terapi till hösten , enskilda samtal, det ser jag fram emot !
Visst måste det ändå vara rätt att ignorera hans sms ? Men jag kanske också ska sluta att berätta för honom vad jag gör/vem jag träffar även om han tjatar ?
Kram och tack för kloka ord som alltid !!!!

Blade Runner
Tack Backen123

Dina ord värmer och jag vet ju vem jag är egentligen men det är en sådan karusell kring dessa alkoholister hela tiden och man dras in i det och tumlar sedan runt som i en torktumlare. Jag ska blocka honom. Barnen bor ju ändå hos mig så om han vill mig något kan han ringa dem. Han kommer dock attackera över mailen istället men mailen behöver jag ju i te öppna, sms är så påträngande och märks direkt när man alltid har telefonen med sig.
Jäklarns vad vi är bra och jag ska fortsätta stå på mig och inte ta skit.
Tack för allt pepp !!!
Kram Blade Runner

Nordäng67
Blade runner...

tycker du gör helt rätt i att ignorera hans sms. Då får han åtminstone ingen näring. Förstår att det är klurigt när man har barn ihop. Går ju inte bara att helt nonchalera pappan till sina barn. Låter som en klok idé att passa på att testa att blockera honom i några veckor när barnen är hos dig. Då kan du se vilka känslor det väcker hos dig och så får du lugn och ro också. Kram

Azalea
Håller också med

Försök att blockera när du kan så du får lite vila emellanåt. Det är inte så lätt som att bara säga att man inte ska lösa sms:en. De lyser rakt i ansiktet så fort man öppnar telefonen och det är svårt att låta bli.
Jag fick sådana här om dagen och tänkte strunta i att läsa men plötsligt gjorde jag det ändå. Det är som en reflex.....
Tyvärr blir man påverkad av det som skrivs trots att det inte ligger npgon sanning i orden.

Du är en fantastisk kvinna, glöm aldrig det❤
Det är endast för att såra och få dig upprörd som han skriver sånt till dig men du vet innerst vem du är och vad du står för. Håll fast vid det.

Stor kram🧡Azalea

Sidor