När man som anhörig känner sig tvingad att agera psykolog

8 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Poly
När man som anhörig känner sig tvingad att agera psykolog
Poly
Orkar inte vara hennes psykolog

Min pappa är alkoholist och är ihop med en kvinna sedan 8 år tillbaka. Jag och hon har en väldigt stark relation och vi känner båda två att vi kan prata om allt med varandra, hon har blivit som en extramamma för mig, en kvinnlig förebild i mitt liv. Problemet är att hon alltid ringer mig när det är som värst med min pappas drickande, när han har ballat ur totalt och hon inte vet vad hon ska göra och mår jättedåligt. Då ringer hon mig och får ösa ur sig allting. Under och efter de samtalen med henne mår jag jättedåligt och kan sitta och gråta för det är sån ångest. Jag vet att jag borde säga till henne att jag inte kan ha de där samtalen med henne längre, att hon måste vända sig någon annanstans istället. Men jag känner mig så elak och hon har sagt att jag är den enda som hon vågar anförtro sig så mycket till. Jag vet inte vad jag ska göra. Har ni några tips?

Triste
Poly

Hej

Vilken jobbig sits du har hamnat i. Jag tror ändå hur jobbigt det än är ,så kommer hon uppsakatta din ärlighet. Förklara som du känner att det är trots allt din pappa och att du blir orolig och ångestfylld. Hoppas verkligen det ordnar sig för dig.
Styrkekramar ❤️

Spinoza
Inte lätt

Jag förstår att du kan känna ett ansvar för att stötta henne. Samtidigt kan du ju inte vara den som tar emot all hennes ångest så att du själv mår dåligt.
Det finns ju jourhavande medmänniska att ringa och hon kanske kan ringa dit när det är akut och så kan ni prata när det har lugnat sig lite.
Om det känns jobbigt att säga, kanske det skulle kännas enklare att skriva ett mail och sen prata om det när hon läst ditt mail.

Poly
Så svårt

Inatt spårade allt ur igen. Pappas och hennes plan var att åka till staden där jag bor (de bor i en annan stad men pappa har ett hus här), så de åkte hit igår. Deras plan var att de skulle bjuda mig på middag idag. Jag hade redan sagt till henne tidigare i veckan att jag inte räknade med att de skulle bli någon middag eftersom det inte går att planera någonting med pappa. Men det är klart att man har hoppet i bakhuvudet. Håller dörrar öppna osv. Vilket ju också är dumt eftersom jag hade kunnat planera in någonting annan där. Iaf så vaknade jag av flera meddelanden på telefonen inatt från henne, där stod det att pppa hade spårat ur totalt och hotat henne. hon hade ring till polisen och grannen för att hon var så rädd och sen hade hon åkt hem till sin stad. Det stod att jag skulle ringa så fort jag vaknade. Jag orkade inte göra det eftersom jag själv har det jobbigt med mitt egna privatliv just nu (min kille gjorde slut för en månad sen). Så det jag gjorde var att jag skrev till henne "Jag är inte alls förvånad, hade inte räknat med att de skulle funka" "Bra att du åkte därifrån". Nu sitter jag här och har ångest över att jag inte har ringt upp henne och pratat om det. Och också för att jag känner mig taskig mot min pappa som inte undrar hur det gick inatt med polisen och allt. Men jag orkar inte, det är inte mitt ansvar. Även om jag får vet hur allt ligger till så kan jag ändå inte göra någonting åt situationen.

Poly
Väldigt bra råd. Det kanske

Väldigt bra råd. Det kanske kan vara en bra idé att skriva till henne istället. Vi brukar chatta med varandra så det vore inte konstigt. Då kanske jag kan skriva att jag inte vill att hon hör av sig när det är sånna där akuta tillflällen och jag kan tipsa om jourhavande medmänniska istället. Och verkligen förklara för henne att jag mår så dåligt av allting och jag tycker jag är värd bättre.

gros19
anhöriggrupp

Du ska självklart inte behöva ha den rollen att behöva bära hennes ångest. Du är ju anhörig och mår därmed mycket dåligt av detta. Mitt förslag är att du föreslår henne att ta kontakt med alanon och använda denna grupp som ett stöd. Socialförvaltningen brukar även ha någon form av stöd för anhöriga. Föreslå henne detta. Där finns rätt kompetens, men samtidigt skulle nog du behöva någon form av hjälp för du har ju som jag förstår levt med en missbrukande pappa. Ring alanon och få råd därifrån vad ni båda kan göra det är mitt förslag. Du ska absolut inte behöva ra emot denna plågsamma information och ska jag vara ärlig så borde din pappas sambo förstå detta. Berätta hur dåligt du mår av att få veta om din pappas missbruk och leta upp tel.nr till alanon. Det är bara att ringa så hör dom av sig. Lycka till för er båda. Det kan bara bli bättre och kanske kan det leda till att även din pappa tar emot hjälp.

Poly
Nu har jag skrivit till henne

Nu har jag skrivit till henne och sagt som jag känner. Det gick jättebra och hon var väldigt förstående över detta. Vi kommer ha en fortsatt bra relation men utan pappaaspekten. Fattar inte att jag inte gjort detta tidigare, det var ju så enkelt. Man ska alltid se till sig själv och göra det man själv kommer må bra av. Tack för ert stöd, det hjälpte mig att bara göra det!