Det är nog dags!

Profile picture for user Azalea

Så skönt för dig att ha lättat ankar.
Ha det nu riktigt mysigt och vila upp dig ordentligt.
Försök att släppa kontrollen på var han befinner sig och hur han låter även om det är svårt.

Gläds så med dig?❤Azalea

Profile picture for user Backen123

Tack kära ni ❤ ligger i sängen och pratar med systerdotter som är i USA. Hör nån stapplar uppför trappen, det är mannen som kommer bara sådär. " ska du provköra bilen? " jag rusar upp följer efter, tänker har han druckit. Provkör bilen ( av vilken jävla anledning gör jag det?!) Kliver ut, han tar över och jag får en känsla, har han druckit? Så otroligt skumt beteende av honom och av mig, varför. Men jag är så glad, jag är i egen lägenhet ?

Profile picture for user Bestemor

Ja, det kommer att ta sin tid att verkligen släppa kontrollen. Så mycket sorg att bära. Det blev ju inte som planerat.
Glad att du hittat ett eget ställe att bo på. Du och pojkarna. Som vi försöker säga till varandra. Byt fokus, se till dej själv i första hand.
Bygg upp din inte styrka. Bearbeta den sorg som kommer. Det går en inte omärkt förbi att ha varit medberoende.
Känslan av att själv ha varit en möjliggörare är svår att bära. Att förlåta även sej själv är viktigt.
Det val mam gjorde som även drabbade barnen. Det är redan gjort. Nu är fokus att se framåt.
Vi får ta en dag I taget, som vi tidigare har tränat på. Samma regel gäller fortfarande. En dag i taget ????

Profile picture for user Backen123

Ja man tycker alkoholisten beter sig märkligt, och så beter man sig som medberoende minst lika märkligt. Blev så otroligt förvånad att jag hoppade när han sa hoppa. Förstår det är av rädsla, rädd att såra, tycka synd om och så är det en 15000:- bil! Japp vi kämpar vidare, och jag är helt övertygad om att dina barn Bestemor förstår, hoppas ni får tid och möjlighet att umgås nu ❤

Profile picture for user Backen123

Idag hitta jag beviset, hem för att hämta mer saker till mitt nya. Kollade i hans ryggsäck och mycket riktigt, en tom kvarting wiskey och en tom systempåse. En tom brk här och där. Så nu är det smärtstillande och alkohol, kul med sånt efter vägarna. Och så for han till den nyktra föreningen, med orden till mig att det var väl jävligt onödigt att ringa ordförande för att jag var orolig då jag trodde han reagerade konstigt på medicin.

Profile picture for user Bestemor

Nu vet du det.
Skrämmande men sant
Hoppas att du nu framöver kan komma ifrån ditt medberoende.
Jag har förstått att det är svårare än att bli nykter!
Jag har sökt stöd nu hos kommunen, Våld I nära relationer. Mitt medberoende har också innefattat psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld.
Det får ta sin tid. Men FRI ska vi bli ????❤?

Profile picture for user Backen123

Vi ska bli fria från detta vansinne, det som driver mig är barna. Min äldste sa idag efter lite surr, då jag förklarade varför vi flyttade igen. Sonen sa, jag tycker du har gjort helt rätt. Och jag är så nöjd över dem meningen för det känns att han litar på mig ? Ja du Bestemor, hoppas du känner som jag, kvällarna är lugnare, utan oro och rädsla. Idag har jag varit sjukt medberoende, pratade med beroendeenheten och fick med mig, han vet vad han ska göra, han är inte mitt problem
Styrka och kram ❤

Profile picture for user Bestemor

Jag är också tacksam. Vuxna barn som jag kan bo hos tills jag får min lgh.
Ja, tänk, att vi har gjort det.
Så skönt att du har dina barn hemma. Sen gäller det även att släppa skammen. Att man dragit in sina barn i en sån ohållbar och trasig situation att leva i. Du har brutit upp i tid. Så bra för er. Ni kommer att läka och bli starka tillsammans ????

Profile picture for user Backen123

Idag fick jag ett tfn samtal från mannens kompis hemifrån, jag fick sån ångest när jag såg vem det va och jag började skaka och frågade direkt, vad har hänt?!. Måste påminna mig om den känslan sen, hur det var. Han däremot frågade hur det var med mannen, han hade pratat med honom då för en timme sedan och han lät väldigt upprymd, han misstänkte att han drack och jag bekräftade ( med känslan, nu skvallrar jag) dom har inte varit vänner så länge, men han hade däremot pratat med mannens ungdomskamrat länge och fått det berättat för sig att det här har pågått länge, dolt i hans gamla familj. Han hade heller aldrig anat eller märkt nåt, men nu börja lägga ihop ett och ett. Jag tänkte en spark i baken mot tillfrisknandet, det är inte mitt fel, det var inte jag som gjorde honom sjuk. Han ringde idag och frågade efter saker, lät irriterad så jag sa nej till sonen att åka dit för att hämta en sak. Skulle så gärna vilja prata med hans ex fru, flera avråder mig med vad skulle bli bättre, och ja jag vet inte, kanske skulle min skam och skuld lätta och förstå varför hans mamma inte hör av sig

Profile picture for user Bestemor

För din egen skull. Försök att släppa kontrollen. När du gör det släpper skammen automatiskt. Din roll som medberoende är över.
Resten är inte ditt ansvar.
Jag tror verkligen att det är så. Din energi räcker inte för att bygga upp dej själv och dina barns framtid om du samtidigt försöker vara kvar i ditt medberoende. För det är precis vad det handlar om. Så tror jag.
Känslorna kommer att vara svåra att hantera nu och framåt. Men lösningen är inte att se bakåt, försöka förstå vad som hänt eller varför.
Lösningen är att släppa taget.
????

Profile picture for user Backen123

Är avklarad i mitt nya boende. Känns så skönt, ingen ångest och ingen oro att åka hem. Barnen nöjda och vi myser i vår förkylning ? jag är jätterolig för mannen bitvis, men behöver inte vara det hela tiden. Jag vet att jag hjälper honom bäst såhär och nu när han är aktiv igen så är det beroendet som styr, så skuld och skam håller han nog djupt därinne.
Min oro för alkoholen och tabletterna är nog det som skrämmer mig mest, för 1 1/2 sade han till killen som varnat honom och som själv åkte dit att det var ingen fara. 3 dagar senare tog han till spriten, alltid när jag ska ha träff med mina väninnor. Han är så speedad och dricker rejält, var på den lokala puben i fredags som ligger 300m från där jag bor och skämde ut sig i mina ögon, många där vet att han har alkoholproblem, men ingen har sett. Skönt för mig att slippa känna att ingen tror mig eftersom det sker i det tysta annars. Fick bekräftat av hans ungdomskompis via en annan att problemet fanns förr, innan mig och då var det locket på inom familjen. Valde att inte ge honom ett brev jag skrivit där jag upplyst honom att jag vet att han dricker osv, vill inte förvärra utan nu väntar jag på vad som kommer att ske. Han for igår 60mil i bil utan sommardäck för att köpa en traktor, han bröt ryggen för 1 1/2mån sen. Sms mig om jag kunde kolla till huset så på den vägen visste jag. Det är hemskt att stå bredvid bitvis, men just nu så harmonisk i att vara i en dag i taget. Imorgon kan är en ny dag och då kan det vara annat, men det tar jag då. Jag är rädd att han faller hårt, men han vet vad han ska göra.

Profile picture for user Azalea

Låter mysigt att du kommit till ro i din lägenhet och kan känna känslan av välbefinnande och att kunna släppa lite koll på mannen.
Han gör sina val och du har gjort att fint val för dig själv så försök stanna vid det ochvta hsnd om dig själv?Azalea

Profile picture for user Bestemor

Du har släppt en del på kontrollen och överlämnat ansvaret till honom själv. Du konstaterar vad som händer utan att agera. Det är stora framsteg som du gör.
Att helt bryta sitt gamla beteendemönster tar sin tid, men din ökade medvetenhet hjälper dej framåt. Jag ser framför mej en rakryggad kvinna med stolthet i blicken. Du är värdefull ????

Profile picture for user Backen123

Men jag har efter att ha läst här, att jag räknar med 1år innan jag känner att etapp 1 är avklarat mot tillfrisknandet. Är väldigt vaksam på mig själv för första gången, kan jag det här, vill jag det här är frågor jag ställer till mig själv. Vet att mannen dricker igen, kör bil onykter och har besökt våra gemensamma vänner efter vägen. Tänker allt som oftast att en högre makt får ta tag i det där, jag kan inget göra. Jag själv bjuder hem vänner, lever det liv jag vill leva, känner igen lite av mig själv som ung, stark på ett sätt men jag vet att nånstans därinne finns det som måste bearbetas. Funderar på att köpa huset jag bor i, förverkliga mina drömmar men väntar ändå in, har antagligen med ålder att göra. Kan äntligen ha vin och den där goda konjaken hemma igen, skratta gott med vänner, planera framåt. Mina barn kommer nog snart märka skillnaden till min förändring, min äldste vill hem till mamma och det är skön känsla.

Profile picture for user Bestemor

Du går framåt! Varje dag ger dej ytterligare styrka och ett steg längre bort från det du lämnat.
Jag önskar dej allt gott!
????

Profile picture for user Backen123

Att inte bry sig, att bo 1km ifrån, att höra han är på puben 200m från mig, han hälsar på mina vänner som han tycker är hans. Få höra att han verkar piggare, att det går bra. Jag måste lära mig att inte känna in, känns oro för att misstror folk mig, han som är så trevlig. Det gör mig ledsen och orolig, att folk tänker att det är nog hon som överreagerar, det är nog inte så farligt, han kan ju inte vara alkoholist han dricker ju och inte blev han så full. Jag vill bara skrika i en megafon att för 1 år sedan påbörjade han sin 12 stegs behandling, att han har gått på AA i ett år, att han har slängt ut mig, varit våldsam och kör ofta onykter. Men det kan jag ju inte göra, jag måste bara ta hand om mig själv och låta allt ha sin gilla gång.....

Profile picture for user Bestemor

Du tänker helt rätt, du får träna på att släppa oron kring honom.
Vad som är sanning kommer att visa sej. Det bästa du gör är att behålla fokus på dej själv.
De gemensamma vännerna vill idag inte välja sida. Låt det så vara. När du umgås med dem, undvik att samtala om ditt ex. Det kommer bara att läggas på din minussida och på hans plussida.
Tänk på att även de behöver tid för att få egna insikter.
Sen har vi ju våra känslor och vill ibland bara skrika " fattar ni inte!! "
Men, skrik i skogen och fortsätt att skriva av dej här på forumet.
Vi är många som förstår och som har liknande erfarenheter.
????

Profile picture for user Azalea

Ibland vissa dagar får jag också sådana tankar.
Det känns som om jag bara övergett en som har haft lite problem och jag vacklar till.
Men sen tänjer jag på det som varit med alla drama, fyllekörningar, elakheter och kommer upp igen.
Jag pratar inte så mycket med andra om honom förutom hans föräldrar och en god väninna.
Jag märker att jag mår så mycket bättre av att inte prata och tänka på det och försöker hålla det borta så mycket det går.

Vad andra tycker har jag släppt helt och hållet. Dom har för det första inte någon aning om hur det har varit och hemma och de får bilda sig en egen uppfattning och välja därefter.

Ta hand om dig själv och försök släpp honom så du mår bättre.
Massvis med kramar från Azalea?

Profile picture for user Backen123

Tack Azalea och Bestemor ❤
Idag är första dagen på väldigt väldigt länge som jag inte har haft ångest, vilken känsla ? mannen vill inte träffa mig, han tänker återkomma när det passar för att prata, vi är inne på v2 nu.... och jag är ok med det. Vet inte vad han har i görningen, hoppas han väntar in svar från banken, för nykter är han knappast. Har tid för mina vänner, långa promenader på kvällarna, ätit lunch med mor och hennes man, flera månader sen sist. Ingen känsla av stress att skynda hem, ingen känsla av oro av att komma hem.
Va till kurator igår, inget jag trodde skulle ge nåt, men det gjorde det, hon sa ingen kontakt med mannen, han måste få sår som han själv måste ta hand om och jag kände mig lite stolt, jag gör rätt. Honom var hon inte så intresserad av ( vilket jag som medberoende är, jag vill ju prata om honom, hur han mår, hur han känner bla bla) men hon vill reda i varför jag har problem med gränssättning, nyssta i, och ja det kommer säkert nåt gott ur av det. Imorgon när jag vaknar ska jag tänka, en dag i taget och hoppas morgondagen blir lika vilsam, för som vi alla här vet så att ha beroende personer omkring brukar inte ge nån vila. Sov gott tack alla ni för att ni finns här ???

Profile picture for user Backen123

Börja om på nytt, det känns inte spännande längre. Att lämna som medelålders det som man trodde var slutdestination, lämna gård, drömmen om något bra för mina barn, känslan av att kunna ge dom en kärnfamilj, umgänget med vänner och så blev allt bara dynga av alltihopa. Blandade känslor såhär på lördagskväll, ungar hemma, mys och skratt precis som det ska vara, jag är nöjd och tillfreds, ingen ångest och oro. Men en sorg över allt, en trötthet som jag förstår jag måste vila ifrån. Tycka synd om honom ibland, till att bli påmind om minnen, allt ifrån fyllkörningar, hur han sov överallt i huset förutom i vår säng, den psykiska misshandeln som till slut gör en gränslös, arg och sårad. Hur man gång på gång försökte med god mat, hitta på saker för oss, att försöka hjälpa honom som går på vita knogar. Försöka förstå, att jag blev så otroligt förd bakom ljuset av denna sjukdom, så orättvist. Kunde det inte få vara min tur att få lugn och ro, slippa ännu en man som bedyrar kärleken till stark och självgående kvinna till att ändras till orden jag känner att jag inte duger, du är så kall bla bla tro fan det...
Nä nu ska man omprogrammeras igen, sluta älska, förlåta, fundera på inredning, möbler framtid ev husköp. Mannen är knäpptyst, inte ett ord om varken skilsmässa eller om han ska lösa ut mig. Det brukar ju jag ta hand om, dessa jobbiga samtal men inte den här gången, nu får han försöka ta ansvar, men det kommer han knappast klara av, vilken sopa till karl! Han som startade eget, jobbat ca 6tim om dan men stor på sig blev han rätt fort, fast inga pengar kom in. Jag som också driver eget, fick städa fixa sköta barn för han tyckte ju att han hade verkstan. Det kan ju inte bara bero på alkholismen. Nä nu sova, ny dag imorgon ⭐

Profile picture for user Azalea

Håll er med dig om att jobbigt att ändra hela livet som man hade tänkt sig och sett fram för sig. Men allt annat är bättre än det vi hade även om det ibland gör en förbannad, ledsen, sorgsen och lite bitter.
Vi får försöka lipa lite och få ur det ur systemet sen kan vi se fördelarna på valet vi gjort.
Dem kan vi aldrig förändra och de kommer förmodligen aldrig göra nån förändring.

Så ikväll blir det en romantisk komedi lite virkning för mig och helt enkelt strunta i allt som har med min numera exman att göra.

Hoppas du också kan ha en myskväll med dina barn och njuta för stunden??Kramar Azalea

Profile picture for user Backen123

Vi har verkligen haft en bra helg igen jag och grabbarna, långpromenad ut i skogen och upp för ett berg bla, dom kör med sin otränade mor ? Jag skrev under dagen till min mans ex, gruvat mig men sen när svaren kom så var det otroligt befriande, nu kan jag släppa det där. Fick veta om hur hon kämpat.
Jag ångrar inte en sekund att jag gick, jag har det oförskämt bra. Men att hålla fanan uppe inför barn och pyssla, ladda om, fixa jul känns så förbannat tröttsamt, inte deprimerande för det hade jag varit om jag bott kvar. Men jag har inte det i mig just nu, att bygga upp ännu ett hem, jag har rört på mig så många gånger i mitt liv så det är slut på engagemanget, det är nog så jag menar. Tänker som många skriver att inte ha kontakt och det ska jag verkligen inte ha, vilken skitstövel han har varit. Gruvat mig för att barnen far till sin pappa nu, en hel vecka men kom på den genialiska lösningen att köra 2 dagar i stöten, pappan var skeptisk barnen sa jaaaa, pappan kommer att ändra sig. Vi har haft så förrut och jag rekomnderar det varmt. Sov gott alla fina människor, som sagt vi krigar vidare en annan dag ?

Profile picture for user Backen123

Jag sms mannen ikväll om att komma till mig på förmiddagen för att prata ut det praktiska och framtid, han svarade att han kommer. Mådde så dåligt idag, vet inte varför men har känt så sedan förra söndagen, känslan av att jag orkar inte mer. Känslomässigt slut, mycket på jobb då jag är arbetsgivare, sorgen över den här tiden och allra mest känslan av att ha misslyckats och att han har träffat en ny. Vi är märkliga vi människor, han har sjukdomen och har betett sig svinaktigt men det är jag som tycker jag misslyckats. Rädd att jag kliver in i medberoendet bara han kommer hit, med frågor hur mår du, har du ont blabla. När jag (tror) jag vill säga att jag vill skiljas och att han ska lösa ut mig... Det säger gärna, känslomässigt har jag inte en aning, vill ju så gärna träffa mannen jag sa ja till, vår förälskelse hann inte ta slut, vårt liv tillsammans blev bara skit pga av den där jävla sjukdomen. Läser på andra sidan, man behöver ju inte vara ett rikssvin dygnet runt bara för att man har en beroende sjukdom. Usch håller tummarna att det blir bra i morgon, att jag kan läsa in känna in och låta han ta ansvar också över samtalet. Tänkte ju inte höra av mig, ville han skulle göra det men icke, så det ligger inte för mig för jag vill reda ut, få bli befriad från mina lån och frikopplad. ?

Profile picture for user Självomhändertagande

Hej, jag har tänkt på hur det går för dig. Har inte varit så aktiv här, endast en stund då och då. Har lyssnat på mina behov om att prova våga leva livet igen på riktigt. Och det är intressant hur det är. Hur vi människor söker upp varandra och verkar behöva lära oss av varandra hela tiden. Jag blev kär i en man som har barn med en alkoholist. Vad är oddsen. Jag behövde backa, meditera och lyssna in. Vet inte vart det här innebär. Jag är i det som är. Just nu låter jag corona stå i vägen som ett hinder. Jag leker inte med livet eller vården. Om det är en man som jag ska fortsätta träffa så klarar vi att vänta en stund med att ses. Och jag tycker att det är sunt. Att landa med sig själv. Och upptäcka mönster, behov och se vad som händer, hur en vill ha det och hela tiden öva. Öva på att mötas, hitta balansen och låta tiden ha sin gång och landa i det som är.
Det var inte meningen att jag skulle skriva så mycket om mig. Jag tänkte skriva till dig att det var fint att höra om att du går vidare på en bra väg. Jag håller tummarna för dig!

Profile picture for user Backen123

Han är på botten, trodde han var det förra året den hör tiden men det gick tydligen att komma djupare, kotfrakturen som ger hemska smärtor ännu, depressionen och oron över framtiden med hans egna företag och så en beroende sjukdom på det och så gick jag, ja det är klart att han mår fruktansvärt dåligt. Han gråter, vi grät, jag nådde fram under hela samtalet, behandlingshem, AA, att inte ge upp. Att välja livet annars slutar det på parkbänken. Han åkte hem, och vi skulle höras, ville han skulle fundera över vad som sagts. Ikväll så är det beroendepersonen som talar, inte druckit men nu är det inte aktuellt med nånting, utan han stör ju ingen... pratade med hans chef på vägen hem, och jag sa gör vad ni vill. Med det vill jag ha sagt, jag gör det jag känner för, ibland vill jag lösa problem( ofta), ta kontakt för att snabbt backa därifrån när jag ser eländet. Åka hem mysa med pojkarna och känna mig lycklig i tanken över att jag slipper sitta i det där nu, jag vet ångesten kommer att komma tillbaka, men just nu 2 steg framåt ? för mig funkar det att be om hjälp av en högre makt och idag när jag åkte ifrån honom sa jag att nu kliver jag av för den hör gången högt för mig själv i bilen, precis då for ett stjärnfall framför mig och jag tackade för tecknet att jag kan lita på den högre makten, vilsamt ⭐❤

Profile picture for user Självomhändertagande

Du bad till en högre makt. "Precis då for ett stjärnfall framför mig och jag tackade för tecknet att jag kan lita på den högre makten, vilsamt"
Det är när vi formulerar oss för det vi vill, som vi kan få det. Det är då vi ser det.
Jag tror att det funkar så.
Att tillämpa SOAS i det som sker just nu. Stanna upp, observera, acceptera (det som sker här och nu), svara eller släppa taget, om det som sker just nu.
Och detta kan vi öva på i varje ögonblick.
Ta hand om dig!

Profile picture for user Backen123

Känns som jag inte gör annat, liten by det här, mitt ex väljer att stanna kvar fast han kommer 45mil härifrån. Jag blir uppdaterad av allt vad han gör från olika håll och Facebook. I helgen bjöd han in ett par vänner till oss att baka tunnbröd, dom vet om problemet men sa senare till vårt andra umgänges par vi drack bara 3 öl under hela dan. Jag blir galen av sånt, så dumt och jag är inte vän med dom längre.. Men det tar energi för jag blir arg och stressad över att tror dom mer på honom. Ännu förra veckan fick jag höra han kört full till affärn mitt på ljusa dan. Åh jag försöker så att vara i tanken, släppa men det går några varv innan jag kan göra det. Vi kämpar vidare ??

Profile picture for user Backen123

Som svar på av Citadell

Citadell, vi är inte vänner på sociala medier, men vi har gemensamma vänner som delar och därför får jag vetskapen och så triggas jag igång. Bla så har han sökt upp mina närmaste vänner för att söka jobb på deras företag, fast han har gjort bort sig och det gör mig både beklämd och frustrerad. Han klev in i min umgängeskrets och vägrar kliva ur fast ingen vill ha honom där, svårt fall ?

Profile picture for user Backen123

Vi bor ju så nära, och i morse såg jag att hans bil inte var hemma. Den hade inte varit hemma över natten.. .. Det gör så jävla ont, har han träffat nån nu? En väninna sa för nån vecka sedan att räkna med att det kommer gå fort för honom att träffa nån ny, så jag har varit förberedd men ändå inte. Han behöver någon, aldrig varit singel men alk.terapeuten sa att det kan visst funka nåt år bra men han är så sjuk så det kommer inte funka så länge. Känslan av övergivenhet, att han går vidare, otrohet är inte kul, fast det är ju jag som gick, som sa att nu vill inte jag mer. Men men, vi har inga barn tillsammans och inte har jag kastat bort hela mitt liv på honom heller. Men där tror jag den psykiska misshandeln ger sig till känna, det där som hann hända under vår period tillsammans och det är därför jag upplever sån stress över det, kan inte sätta ord på vad den exakta känslan är, bara en massa ångest. Mitt andra jag är ju rätt nöjd med tillvaron, hon som tar ett glas vin, spelar musik, känner framtidstro och som funderat över att flirt skulle vara trevligt ?

Profile picture for user Självomhändertagande

Det är intressant att läsa i denna tråd. Just nu. Jag tänker på hur det är. I hela vårt samhälle. Det är så vanligt med missbruk och många lyckas dölja det. Det vet ju vi som skriver här.
Jag tänker på att det är väl ändå bra att han prövar få jobb, även om det är där dina vänner arbetar. Jag vet hur svårt det var för mitt ex som också frågade vänner om arbete på deras arbetsplatser. Men om ingen hjälper den som ber om hjälp. Hur ska det då gå? För vi berörs ju alla. I olika roller. Och det som är det värsta är ju skammen, som finns där, fast den inte borde finnas. För det är den som gör det så svårt, att få hjälp liksom att be om hjälp.
För din del så känner du till vad som triggar dig. Bra att du vet det. Det är tråkigt att du upplever den situation som du upplevt med dina vänner. Och samtidigt så tänker jag, undrar om någon av dem sitter med liknande problem. Och den kanske inte ens vågar säga något. För missbruket finns ju överallt, eller andra problem som inte är så lätt att prata om.
Jag känner igen mig i den känslan. Med att sitta med människor en inte mår bra av. Jag väljer bort dem. Jag väljer ensamheten före. Jag väljer att umgås med mig själv istället. Och göra det jag kan och det jag tycker om.
Så mycket bättre. Och jag läser dina rader "Mitt andra jag är ju rätt nöjd med tillvaron, hon som tar ett glas vin, spelar musik, känner framtidstro och som funderat över att flirt skulle vara trevligt ?" Och jag gratulerar dig att du faktiskt redan är rätt nöjd. Fokusera på det. Och fortsätt öva. Låter spännande med flirt. En dag så träffar du en man som du får uppleva livet med. Som du önskar! Du kämpar på bra! Njut av det.

Profile picture for user Backen123

Ja det är hela tiden hit och dit i mitt inre, ena stunden som bra andra stunden, ångest och en längtan efter han som jag blev kär i... Så är det väl för många som blivit lämnad eller valt att gå pga av olika anledningar. Så det är nog bara att rida ut, en dag i taget. Men att han söker jobb igen efter en märklig uppsägning han gjorde, har han ingen skam i kroppen. Den ena av delägaren gav honom en jättechans och den sumpade han ordentligt pga av fylla, sms med en kvinnlig kollega samt att denna delägare med fru var värdpar på vårat bröllop och jag är gudmor till deras barn, så dom vet allt, är besvikna. Så det är ju det här som blir så grötigt. Om han bara kunde flytta härifrån, jag vill inte springa på honom på affärn, inte att mina barn ska fundera över varför finns han inte kvar, han som blev extrapappa och nu bor kvar i vårt hus 1km härifrån, jag behöver distans och det får jag inte på en by med 300 pers

Profile picture for user Backen123

Idag skrev jag till mannen att det är jobbigt, att det är sorgligt att våra drömmar inte blev av, att vi inte orkade kämpa mer. Och att det är nog bara kärlek som kan göra såhär ont. Får till svar, att ja det är jobbigt. Kändes skönt att han får en påminnelse att det är tufft för mig, så kan han inte ducka för det heller oavsett om han träffat en annan nu och att beslutet om att gå inte var enkelt utan helt enkelt för att överleva själsligt

Profile picture for user Azalea

Att kastas mellan känslorna är så jobbigt. Tycker det var bra att du var tydlig om hur du känner det. Jag sa samma till min man i fredags och det var skönt men blev ickså väldigt jobbigt.
Jag oroar mig också efter som vi också bor i en liten by. Det blir ännu svårare att släppa och gå vidare om man stöter på honom hela tiden.
Alla känner alla och jag gilla inte allt prat som blir oftast av de som bara gottar sig.

Må väl och vi får hålla varandra i handen genom detta.
Kram Azalea?

Profile picture for user Backen123

Bjöd hem mannen på brunch igår för att träffa mina barn, tycker det känns rätt så dom slipper springa på varann på affärn, det är ju ändå deras bonuspappa. Och jag tog ansvar för dom. Sen kändes det bra att vara snäll, han har suttit själv hela julen. Vi kom in på behandling och jag sa att jag vet att hans jävlaranamma skulle fixa det, och att det är behandlingshem som gäller. Han är nära och jag håller så tummarna. Det är det här livet du väljer bort, kanske inte med mig men kanske med nån annan. Jag känner mig vuxen, att våga vara i att jag tar ansvar för mig så får han ta ansvar för sig.

Profile picture for user Backen123

Idag for jag till mannen med hönsmat, han hade hört av sig att det höll på att ta slut. Han bjöd på kaffe, och jag frågade om huset, hur det blir. Ja det ska säljas bara hans rygg har läkt ( det kan ta år) jag är tydlig men börjar samtidigt känna mig rädd, tänk om han blir galen och slår... Han tycker vi ska skriva under papperna om skilsmässa, som om något förändrats tänker jag. Han menar på att jag hade aldrig velat ha honom, aldrig velat bo där osv och jag sa du vet hur ledsen jag har varit. Han menade hur jag svek honom under behandlingen, att jag inte va nykter( va på 3 sedan länge planerade tillställningar så jag hade sabbat för honom, men inte en tanke vad han sabbat för mig. Jag begriper inte var det inte finns nån jävla självinsikt. Och nu fnyser han åt behandling, att det var ett jävla tjat om det, som ett mantra som han sa. Han berättar om sitt maniska beteende som nu lagt sig, om operationen som kanske ska bli av för att laga ryggen. Han har nu inget kvar och han kämpar på liksom, vill inte ta kontakt med sponsor.. Och så, " du bryr dig nog inte" jag svarar " jag har gjort, men inte nu längre, försöker låta bli" men som sagt jag lindar in det försiktigt, vill inte han ska bli arg och i själva verket så vill jag bara säga att du har ställt till med alltihopa det här, men det är ingen idé, han fattar det ändå inte ändå. En del av era män sms förlåt, kom tillbaka, jag lovar etc visar sig från sin bästa sida. Inte min ex man, han fortsätter visa sig från sin sämsta sida och så är han besviken på mig. Det är något som inte stämmer, det är något jag inte kan sätta fingret på, nån intuition som jag inte får grepp om... Känns (vet) han ljuger bara han öppnar käften, helt övertygad om att han har kontakt med kvinnor och äcklar sig via telefon, sett spåren. Han är ute och kör skoter, men det gjorde så ont i ryggen. Han gör saker, men kan inte åka hem till sin hemstad för han klarar inte av det för ryggen. Det är som sagt skitsnack på skitsnack och han tror inte jag vet el ha sett.
Dagboken fylls på, så skönt att sätta orden på plats och läsa sen. Tackar igen min lyckliga stjärna att jag bor här med mina barn, själv ?

Profile picture for user Nordäng67

satt gränser runt dig själv och dina barn. Om det är till någon tröst: mitt ex sa heller aldrig förlåt. Har varit väldigt ledsen för det både när vi var ihop och länge efter. Han pratade också skit om mig och "berättade" för andra hur svekfull jag var som inte stod kvar vid hans sida. Jag har även, precis som du, fått skulden för hans supande. Tror det är dels som du säger, avsaknad av insikt. Men också skam, dom vill skylla på någon annan och då lättar skammen. Bättre att fokusera på sig själv än att analysera sitt ex har jag kommit underfund med. Men så vet du att du inte är ensam. Kram

Profile picture for user Backen123

Trösten kommer av att läsa här, att läsa om sjukdomen. Jag tror inte heller att jag kommer få ett förlåt, det var viktigare när jag bodde kvar, nu har jag dragit högsta vinsten, jag har det bra. Men jag blir så trött på att vara rädd för honom, fast innerst inne vet jag att det är bra, jag ska inte utmana honom för han är sjuk och därför oberäknelig. Jag skrev ett långt meddelande till honom ikväll, om att jag vet om hans lögner, om att det är jag som borde vara arg över att han lurade mig till äktenskap och hus, att jag är rädd för att säga vad jag tycker för jag är rädd för hans ilska och reaktion. Och det är därför jag tycket han ska fara på behandlingshem för att ta ansvar över sig själv, över oss som står/stått nära. Att hans sista utspel med att slå kryckorna i taket var det avgörande, att nu ger jag upp. Påminde honom om det han förnekar, jag hittade spritflaska just där och då. Men jag vågar inte skicka, det får ligga kvar men det är exakt dom orden jag vill säga som jag inte vågar. Och som du skriver, fokusera på sig själv är bra, men märker förändringen, man har verkligen igen det att ta hand om sig själv. Jag önskar nu bara att sälja hus processen skulle vara igång så jag kan gå vidare i mitt. Kram ❤

Profile picture for user Nordäng67

meddelande och brev som man inte skickar känns som något bra. Då skriver man för sin egen skull, för att få på pränt vad man känner och tycker. Jag har också skrivit mycket till mitt ex som jag aldrig har skickat. Jag har genom det bearbetat. Att skicka till honom hade inte gett något resultat för mig, det hade bara skapat drama och mera "cirkus". Men just att sätta ord på det hjälper tycker jag. Kram

Profile picture for user Backen123

En fundering såhär på kvällskvisten, kan ni prata om medberoendet med alkoholisten? Förstår A? Jag skicka ett sms till ex:et om att han ska kämpa på, höra av sig om det blir jobbigt och att jag inte hade fest. Tänkte jag kan väl visa lite medmänsklighet, men så nu ikväll kom jag på att undra om inte medberoendefrun var framme där och stövlade sig fram genom träsket som nån j.... riddare ? jag vet inte, eller så var jag bara snäll. Funderade på att sms imorgon och be om ursäkt för att jag la mig i.

Profile picture for user Azalea

Kan också vara empati och en normal snäll omranke att peppa honom och ja... bara höra av dig lite.
Nog för att man lätt hoppar i de gamla ingångna medberoende-stövlarna men jag vill gärna tro och hoppas att man klarar av att bara vara lite snäll ibland utan att för den skull vända ut o in på sig själv för att "hjälpa till" .

Jag vet att jag kommer att få det tufft när min man kommer hem. Gäller att hålla koll på mig själv så jag inte drar på de dör stövlarna eller blir överkörd och klen igen.
Tänker att jag får försöka stå på mig och våra ärlig om hur jag mår och hur jag vill ha det framåt. Oftast är jag en räddhare ?

Ojsan, hoppade från ämnet lite.

Jag tror att du skicka sms för att vara lite vänlig och det är väl okej.
Be inte om ursäkt för det, min vän? Ha det så mysigt ikväll Azalea

Profile picture for user Backen123

Ja så är det nog, att vara lite snäll, peppa och så. Fint samtal igen igår, idag kom han för bit med lite trälappar han fixat. Och då tog jag upp det här med huset, att jag vill ha lös pengar. Föll inte i god jord, men det handlar ju inte bara om mig. Han har brutit ryggen sen 4mån tillbaka, han kommer knappast bli så bra att han kan ta hand om detta stora hemman som det var sagt. Han har ju inte klarat det hittills eftersom hans A blommade upp när vi flyttade dit. Men såklart känns det som om jag är ormen. Då skickar jag ett sms om att han ska vända och äta med oss, att vi är vuxna. Han svarar att jag inte behöver tycka synd om honom. Men klart jag är orolig, skilsmässa, bruten rygg, Alkoholistsjukdommen, sjukskriven och inga pengar. Ja fy och samtidigt beror allt på A......
Tack för ditt svar och din analys, önskar att du får ditt lugn också för ibland vill man ju bara spy på allt. Tyckte inte du hoppade från ämnet för det är ju det där, det handlar om. Att stå fast, vara medmänniska till någon man vet är svårt sjuk till att lägga sig platt och låta sig dras in i djävulsdansen igen

Profile picture for user Morgonsol

Som svar på av Backen123

Backen123 hur gick det efter att du hörde av dig o frågade hur det går för honom? Du var lite rädd att du la dig i? Ja har precis svarat min A pga samma anledning. Att visa att ja är mänsklig o har empati. Men veti katten om det var rätt. Inget svar än o tror han blir bara förbannad nu. Trots att ja vet att ja skrivit ett jättebra mail som är sakligt,ärligt och kärleksfullt men inget ont om honom o hans sjukdom o hur han beter sig trots att ja kunnat skriva flera spaltmeter så tror ja sjukdomen i honom kommer tolka detta till något negativt. Då ger upp. Ja svarade endast pga visa honom ja är.medmänsklig. Ja har eg inget behov av att höra av mig. Tror ja gjort fel som svarat efter.rätt.så lång tid nu. Jaja. Ja får se

Profile picture for user MalmMia

Som svar på av Backen123

och känner så igen det du skriver om att han inte tar på sig något ansvar. Det var precis av den anledningen jag lämnade första gången. Allt var mitt fel, enligt min a. Men under mina anhörigtimmar fick jag med mig några meningar som hjälpte mig mycket. Kanske de även kan vara till nytta för dig?
"Du kan inte vinna diskussionen." Att diskutera med en som har A-problem går inte, du kan inte prata förstånd med den personen, går inte att få personen att se någon annan vinkel.
"En person med A-problem spelar på en annan moralisk planhalva". Vi "normala" (som inte har problem) kan inte förstå deras resonemang, för de har en helt annan moral. Därför de ibland kan göra de sjukaste grejerna eller skylla på någon annan/annat när de dricker.
"Du försöker att ta deras bebis, det viktigast de har". Jag ser framför mig en man med en flaska i famnen som han vaggar och vaktar med sitt liv. Vad jag än gör, så är jag chanslös att få bort flaskan. De försvarar bebisen med sitt liv.
Sen tänker jag också på att han kanske projicerar sitt dåliga mående, sitt dåliga samvete på dig. Och helt plötsligt står du i skottgluggen för att ha gjort fel. Kom ihåg att detta är en sjuk människa och att du vet att du inte har gjort fel. Tänk då på mina mantran som jag har skrivit. ❤

Profile picture for user Backen123

Morgonsol det gick bra, han sms igår kväll och erbjöd sig skotta så jag kom på jobbet. Hans traktor är hans nallebjörn, nästan barnsligt. Jag slet med ungar, mat, jobb och städ och han skotta, tom vägar som inte kördes på vintern. Lätt att tappa respekt då ? han är lite för uppåt, antagligen för att han har höjt dosen på nervsmärta medicinen. Men en högre makt var där igen, då tog att husförsäljningen mycket bättre än om han är den där andra. Jag brukar också tänka morgonsol efter jag vridit och vänt, kan det jag gör nu användas i mot mig, inte så gör jag det. Kan det användas emot mig kanske jag gör det ändå för att det är så jävla skönt ? rätt skönt att vara elak ibland, ge igen och rentav sagt använda lite härskarteknik. ?
MalmMia tänker på det du skriver att A har en annan moral, otäckt, har inte läst mig till det men tvivlar inte och även det kan ge lite tröst, dom är sjuka och kan försvara sjuka handlingar. Undra vad dom gör med sina minnen, för dom finns ju där, svek, lögner. Din text gav mig känslan att nu lyfter jag blicken igen, ska inte sugas ner i medberoende träsket. Sov gott era kämpar

Profile picture for user MalmMia

Som svar på av Backen123

Jag läser och begrundar, jag tror också definitivt på en högre makt. Det känns skönt att kunna lämna över och tro att man kan få hjälp. Jadu, vi biter ihop, anpassar oss, går på tå och biter ihop igen, då kan det kännas skönt att ibland få pysa ur sig och då ibland annat med hjälp av härskarteknik. Så gör jag också ibland.
Ja, det med den moraliska spelplanen fick jag höra av vår beroendeterapeut i anhöriggruppen som själv var grav missbrukare. Jag har också funderat mycket på hur en A fungerar, med tanke på fina minnen och efter en rejäl snefylla glömmer A bort hur A betedde sig och allt A sa. Jag tror att det är en stor del av sjukdomen, det gör för ont att tänka på allt fint man missar då blir det ångest och då dricks ångesten bort. Samma sak med elakheter, det gör för ont att tänka på hur man skadar någon man egentligen älskar så det förtränger man ger ångest och då dricks det igen. Vad tror du om det?
Min A har klara stunder också efter sitt nyktra år och vid dessa stunder kan jag nå fram till honom och vi kan prata. Han säger att han förstår mig och ber om ursäkt. I helgen fotade och filmade jag honom när han satt i soffan och sov, det tog kan jag säga. Jag vill att han ska se vad han utsätter oss för, en man med mage där t-shirten åkt upp och den stora magen syns, han har hasat ner och snarkar högt - min härskarteknik ?

Profile picture for user Backen123

Åh vad jag skrattade gott åt ditt fotande. Jag vet när jag använder mig av " härskarteknik" så styrker det min känsla av förakt för personen, försöker undvika för att nånstans långt därinne finns en önskan om att en högre makt kliver in och ger oss tillbaka. Tror jag, jag vet inte längre. Men just dörför vill jag väl inte stänga av helt, men när dom ligger där i soffan så är det lätt hänt att tänka, fan jag förtjänar nåt bättre än det här i mitt liv. Jag lägger just ner lite pengar i mig, hår hud och hälsa, känns skönt. Mannen sa att jaha du håller på att fixa till dig för att du ska ut på banan. Jag behövde inte ens bemöta det ? jag håller med, klart att det måste göra ont som attans att skada andra, och att alkoholen dämpar. Min man vill att vi ska blicka framåt men det funkar inte så, jag måste bearbeta mitt med honom och han måste ta ansvar långt tillbaka innan mig. Vi har för dåligt att stå på eftersom vår relation är ung i sammanhanget.

Profile picture for user Azalea

Det bästa vi kan investera i är i oss själva och visst mår man bättre när man fixat håret och känner sig fräsch.
Jag har laddat upp och kör styrketräning efter jobbet, yoga tillsammans online med dottern och badar vinterbad och bastu med väninnor. Allt detta ger mig energi och är så skönt.
Detta är något jag inte pysslade med innan eftersom orken inte fanns efter all oro och draman och om jag gjorde det så fick jag all tid så många frågor och insinueringar så då pallade jag inte.

Vi är på så god väg att ta kontrollen över oss själva. Jag tänkte på det idag och njöt. Att göra precis vad man vill och när man vill är en go känsla.
Mitt ex babblar ofta om när jag ska träffa en ny..........låter bli att svara på sånt..... har ju redan träffat en!!! Mig själv? och den ska jag satsa på.

Apropå att ta foto på sitt A, jag har massvis får alla möjliga lägen.
Har visat honom nån gång men han blev bara förbannad och det gick inte att prata om det då.
Nu har jag dom sparade tills vidare och använder dom som påminnelse till mig själv om hur det var och varför jag skiljer mig.

Ha det så himla fint ???
Azalea

Profile picture for user Backen123

Nu fick jag skratta till igen, helt underbart med fotona, jag har också ett ? just när t-shirten åkt upp över magen verkar vara mode för A ? Ja visst är det underbart att ge sig själv kärlek, idag laser ( skäggiga damen ett minne blott) och frissa. Hälsoutmaning mån och 10v framåt. En helg med retreat i feb med yoga, tystnad och meditation, sen är pengarna slut, men allt gick till mig. Köpte en skoter till mig och pojkarna och jag vet att allt förminskar mannen men det är hans problem. Vi är rätt bra! Häftigt att du skriver att du träffat dig själv, jag har nog gjort det hela tiden men nu ska jag njuta av det också. Va arg på mannen i eftermiddag av en obetydlig anledning men som bekräftade egot i sjukdomen, och så kommer jag hit och blir glad över att ni finns, att vi kämpar och att det ger resultat. ❤

Profile picture for user Azalea

Så himla skönt vi kan ha det ändå när vi kopplar bort "Det andra".
Det låter ju riktigt mysigt med yoga retreat ? Har aldrig varit på nåt sån men vore roligt att prova på. Vi gör vara hobby yoga efter bästa förmåga, hehe. Men det känns så gott i kroppen så lite rätt gör vi nog.

Kram till dig?Azalea

Profile picture for user MalmMia

Jag jag känner lite uppmuntran när jag läser här. Så fint du uttrycker dig Azalea, träffat dig själv. Min A pratar också ofta om när jag ska träffa någon annan och lämna honom. Men det är precis som du säger - nu har jag träffat mig själv och vill fortsätta utforska den bekantskapen. Det går inte med någon som är alkoholberoende så nu är det upp till bevis för maken. Jag har satt stenhårt och kommer hålla det denna gång, om han förstör en dag/kväll/helg till då blir det skilsmässa. Jag tror att den dagen kommer så jag förbereder mig bland annat genom att läsa här. Men jag känner verkligen att jag har fått nog och tänker också göra det lättare för mig och tydligt för maken varför det gick åt helvete denna gång, därför detta "ultimatum".
Bra att vi lägger fokus på att göra bra saker för oss själv, det är vi verkligen värda.

Profile picture for user InteMera

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: många av oss verkar ha samma man för mönstret är så bekant, detdär med fotot av mannen med t-skjortan en bit upp över magen är sååå bekant för mig också. Tack för det skrattet, även om det egntligen är rätt sorgligt. Jag har också provat filma honom men han vägrar titta på det och säger att klart han vet hur han ser ut, han fattar bara inte vad som händer med honom när han druckit. Jag har också ”turen” att ha både ett ex och min man som för närvarande har en aktiv, eskalerande period så det är dubbelvinst för mig att försöka hitta balans i mitt liv just nu. Vissa dagar vill man bara ge upp, lägga sig under en sten och aldrig komma tillbaka medan jag andra dagar mår bra och kan skratta åt eländet, som ju inte egentligen är mitt men det påverkar barnen så det ger ju massor med bekymmer i vardagen med deras försök att ändå umgås med sina pappor som ibland går åt skogen. Ni är ett härligt gäng damer här på forumet och jag får mycket glädje och styrka av att följa er liv ”på andra sidan”, tänk vad annorlunda allt kan vara efter det första steget är taget och fokus riktas på ens eget mående! Ha det gott alla grymma! ?

Profile picture for user Backen123

Ja det är skönt när vi kan skratta tillsammans här på forumet, stärker oss nånstans ❤ jag läste din historia och den går inte att jämföra med min, vi har inga gemensamma barn, ingen lång historia. Ändå var det så svårt att gå, jag låg så många nätter och ville därifrån men kände att jag vågade inte säga dom förlösande orden. Sen kom vi till en punkt, han var påverkad av mediciner och jag sa för vår skull, så att vi kan tillfriskna för oss själva, att jag förstör för dig eftersom jag hela tiden lägger mig i.. och det funkade, minns jag grät av lycka och av sorg av att det blev såhär, för det fanns ju så otroligt mycket förälskelse och kärlek och drömmen om ett bra liv för mig, mina barn och oss och så blev det såhär (igen, levt också med beroendepersoner tidigare) dagen D att flytta bad jag några väninnor om hjälp, dom tog över, fick även hjälp av 2 manliga vänner, jag sa stopp dom sa nu rycker vi plåstret. Då gjorde det ont, jag ville ju inte förlora min dröm och mitt hopp. Idag är jag tacksam ? så det jag vill säga om du lämnar försök att ta hjälp till det praktiska, vi medberoende är många gånger inte dom som tar hjälp i första taget men för barn och A är det bra att se, för barnen att andra stöttar och är på "er sida" och för A så späder det på skammen så dom som ska, kryper under stenen gör det. Och så mitt tjat om högre makt , vad det nu är.... men det har hjälpt mig för att när jag ber om hjälp ut i kosmos, säger att jag fixar inte det här så får jag hjälp, tfn samtal, information, tröst, saker jag gruvat mig för löser sig otroligt smidigt och då kan jag släppa för en stund. För det händer mycket dumma saker nu även efter att jag gått. Och jag vill vara tydligen, min resa är lättare, jag gjorde en minivariant i eländet, så va snäll mot dig själv ❤ det kommer en tid sen, och du har din lägenhet och ditt liv med barnen, det ger förhoppningsvis lite sinnesro. För mig blev det en chock och en enorm besvikelse, att nån jag älskade kunde lura mig så förbannat. Att jag tillät mig att bli så lurad, hus giftermål. Att jag inte såg, men här på forumet så här jag lärt mig att gränser suddas ut, att kärleken förblindar att det är inte vårt fel, aldrig någonsin. ?❤

Profile picture for user Backen123

I helgen har jag umgåtts med mannen lite sådär av olika anledningar. Han är annorlunda, dricker inte, försöker äta rätt, tar ansvar med små små steg. Han berättade hur nära det var att han tog bort sig i jul, och jag svarade att jag förstod men att jag inget kunnat göra. Det hade varit hans val. Jag kunde säga att jag älskade mannen jag träffade men beroendepersonen vill jag inte ha i mitt liv. Han är ledsen nu, har förstått att hans ilska har många gånger varit istället för tårar, men inget jag accepterar utan ilskan har gjort så ont. Tårarna är bättre och samtalen. Han medgav att jag är så mycket bättre att uttrycka mig men att antalet ord inte väger tyngre än hans få. Och få se denna skymt av den briljanta hjärna som finns där, va häftigt. Han sa också med tårar i ögonen att han förstod att han ställt till det för mig, med alkoholen och allt så där fick jag min ursäkt. ? han ville vi skulle sluta prata, stanna där. Han ville inte få några förhoppningar utan han vill påbörja sin resa själv, utan mitt surr om behandlingshem. Jag kunde säga att för oss finns inget om vi inte tar professionell hjälp, och kanske inte ens då. Men den där kramen, skrattet, barnen glada vid middagsbordet var fint. Och jag vet det här är inte ens början på något, utan antagligen slutet, men jag är nöjd nu, just nu ❤

Profile picture for user MalmMia

Som svar på av Backen123

Jag vet som du har väntat på detta lilla ord med så stor betydelse. Så härligt att se att ni kunde ha ett fint samtal och att han förstod sin del i det hela. Vad skönt att han vill börja sin resa själv och ta tag i allt, jag håller tummarna att det går bra för honom. Och för er så ni kan ha den kontakt som du vill och orkar ha med glada stunder. SÅ får framtiden utvisa var detta tar vägen. Jag håller tummarna att du fortsätter att må bra och kan få vara nöjd.

Profile picture for user Backen123

Han kom hit igen, drack kaffe. Nu är det inte han jag förälskade mig i, tror jag. Kan inte sätta fingret på vad som är förändrat ? Men så ville han sitta nära, lite fysisk kontakt. Jag svarade med att det kändes obekvämt, ena dagen är det skilsmässa och nu såhär, backa lite. Och det accepterade han.... Åh vad skönt att bo här själv, att inte behöva känna att jag måste göra något. Skulle behöva komma i kontakt med någon som har en relation till en nykter alkoholist

Profile picture for user gros19

Som svar på av Backen123

Skriver att du skulle vilja komma i kontakt med någon som har en relation till en nykter missbrukare. Själv går jag ibland på alanon och i min grupp har dom flesta en relation med en nykter alkoholist d.v.s deras män är nyktra och har varit så en längre tid. Kanske kan du pröva någon alanongrupp där du bor. Tyvärr är det kanske endast på nätet just nu. Hoppas du hittar någon som passar.

Kan inte sova så jag läser lite här och ser du har en annan tråd angående anhörigvecka. Var själv på Rönneholms slott genom Nämndemansgården och det var ovärderligt, kostade 11.000 men frågan är om jag överlevt utan det. Hade nog inte haft min mentala hälsa i behåll i alla fall. Svårt att beskriva hur det var för det behöver upplevas. Vid sidan om alla kunskaper och insikter fanns det en sån kärlek mellan anhöriga och beroende som är väldigt svår att förklara.

En tid efter att jag genomgått anhörigveckan gick jag även ett sorgebearbetningsprogram på Rönneholm. Även det fantastiskt att kunna släppa det som varit, att sörja det som inte blev som man önskade eller drömde om. Jag kan nog säga att dom två sakerna är det bästa jag gjort för mig själv. Egentligen även för andra för det påverkar ju omgivningen att man har förlåtit och gått vidare. Hoppas det inte blir för mycket svammel för nu börjar jag bli trött. En sak till som var ganska rolig eller inte. Jag kan inte köra i mörker och sorgebearbetningen var under kvällstid vilket innebar att jag behövde sova över där. Då erbjöd man boende på slottet och det tackade jag ja till. Sedan kom man med en nyckel till mig. Jag förväntade mig att det var någon form av bed and breakfast, men jag hade hela slottet för mig själv.

Har du möjlighet att åka till Rönneholm så gör det. Jag hade gärna åkt dit varje år.

Profile picture for user Backen123

Gros tack för dina rader, ja jag har nog förstått att jag behöver en anhörigvecka. Har också förstått att Nämndemansgården är ledande inom området, men tyvärr för långt bort. Så jag söker något närmare MellanNorrland. Själv ska jag på reatret nästa helg, tystnad, meditation och yoga plus stresshantering ingår, känns mäktigt och lyxigt ? Och hoppas jag inte behöver sova själv i ett slott ?
Jag läser bland beroende och här. Bland dom som kämpar mot suget ser jag vanliga människor som i text är tacksamma i kampen, när den väl startat. Vi som skriver här önskar inget hellre än att våra anhöriga blir nyktra och att vi får tillbaka tilliten och slippa oron. Vi kämpar dagligen med att lära oss hur vi ska förhålla oss till A, fast vi är så svikna. Men A verkar kunna dundra på, visa ilska, vara oförskämd, bedra och kasta all skuld på oss och det knäcker oss, psykisk misshandel hela vägen många gånger.
Jag har tänkt så många gånger, om det hade varit jag som gjort alla dessa dumheter så hade jag ju självklart försökt vara snäll åtminstone, gett fan i dumheter när man vill ha kvar sin respektive. För dessa personer är ju oftast väldigt trevliga och omtyckta utåt sett. Jag får inte det här att gå ihop..... min man känner sig sviken av mig, att jag aldrig ville ha honom. Vilken jävla dyngsur offerkofta att bära. Tänker är det verkligen bara en sorts alkoholist, eller finns det med och utan ilska, med eller utan dumheter? Eller har det att göra med jaget och beroendepersonligheten, att ju längre sjukdomen framskrider desto mer maskhål i hjärnan. Det är så mycket surr om skuld och skam, ja men gör något åt det då. Vi har haft en del fina samtal på mitt initiativ, men dagen efter så verkar varken information el känslan att förändra finnas kvar. Jag tror man inom beroendebehandling måste lära sig att läsa av den sjuke, att krutet måste läggas på 4:e steget, att ta ansvar för dom i sin närhet, annars kommer inte tillfrisknandet kunna ske, kanske lägga in i programmet att minst en månad måste den anhörige få vara i första rummet för att kunna släppa, gå vidare tillsammans. Lägga mera krut på relationsfrågor, slå näven i bordet och säga "va alkoholist men ge fan och bete dig som en skitstövel mot dom du säger dig älska så ska du nog se att livet kommer tilbaks." Vi känner ju också skuld och skam i det här, men vi tar ansvar inför anhöriga, vänner. Ja nu blev det nog luddigt......

Profile picture for user MalmMia

Precis där träffade ditt inlägg. Så himla rätt med hur det är med våra A och oss själva. Alla orden kunde jag skrivit själv. Får mig verkligen att tänka efter, hur lever jag egentligen, vilken snedfördelning. Nu går jag bara och väntar på snedtändningen för att göra slut på djävulsdansen. Men har nu en mysig och trevlig tid så jag njuter. Men jag har fått nog, en gång till - då är det slut! Jag har ingen brådska med att slutet måste komma nu men vägrar att leva med en som är dum på fyllan.

Lurad! Kom idag på att han har ett sparkonto med pengar som han inte visat mig. När vi flyttade ihop igen gick jag in med alla mina pengar och tog för givet att han också gjorde det. Men tänk så fel jag hade, känner mig så himla lurad och dum. Jag är helt enkelt för snäll och naiv för mitt eget bästa, det vet han och utnyttjar mig.

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Backen123

Inte luddigt alls, tvärtom så kristallklart. Tack för att du presenterar sanningen som du gör. Kände mig innan totalt nedslagen av allt kaos men fick styrkan åter av att läsa ditt inlägg. Tack för att du så tydligt flyttar ansvaret där det hör hemma!

Profile picture for user Morgonsol

Backen 123. Ja tror att bär sjukdomen är långt framskriden då är beroendejaget mer lik en djävul än innan-tidigare i beroendet. De kan själva inte kontrollera sin ilska. Det är som en demon som är där inne. Därför tror ja det är lönlöst o komma nån vart i diskussioner innan A har kapitulerat. Åtminstone är det så för mig. Det tar ju lång tid för oss bredvid att släppa taget. Det bästa hade varit om det var A som vanligen släppte taget men tror. Ja vet inte! Men tror det är vanligare att anhöriga släpper taget först. De drogar ju sig o lever i sin bubbla så de kan hålla på längre än vi. Skulle ja döva mina känslor mellan varven med A eller annat så skulle ja sökert med orka hönga i längre. Men det löser inget.

Profile picture for user Morgonsol

Backen 123 men känner med dig. Exakt så :"Var alkoholist om du vill men bete dig mot de som bryr sig o som du säger att du älskar. Men. Tror det är.en demon där inne i dom. O går inte plocka bort den hemska jävla delen-aggressiviteten förrän de börjar tillfriskna o inser hur sjuka dom är

Profile picture for user Backen123

Men jag blir så trött på min nyktra alkoholist (ex) man, som sitter i vårt hus, psykiskt och fysiskt skadad. Han vill antagligen att jag säga - men kom hit och bo här med mig, så kan jag betala allt, fixa allt, så kan du sms med nån kärring för bekräftelse ibland och så lever vi lyckliga i alla vår dar, jag lovar.
Nä imorgon sms:ar jag honom när han tror det passar nästa vecka att boka in en mäklare för ett möte.
MalmMia, jaså han försökte vara lite listig där, gör lika.... känns skönt sen ? så har jag jobbat, vägrar känna mig lurad nå mer ❤
Morgonsol och Nora81 känns som ni är på banan, självklart ligger ansvaret hos A. Pepp att läsa era texter ?

Profile picture for user Nora81

Känner igen den djävulen som tar över när suget efter a blir ohanterlig. Har blivit utsatt för psykisk misshandel i 1,5 år av den djävulen men det hände något sist den djävulen var på mig. Det var några timmar efter den djävulen för hundraelfte gången kastade ut mig för att få dricka. Han trodde jag skulle hämta mina saker och lämna MEN det gjorde jag inte även om det var min plan. Något i mig tog tag i mig och drog mig fram till ett skåp och där hittade jag vin och starköl som jag slängde ut på golvet. Jag blev plötsligt väldigt bestämd och kände hur det kokade inom mig och frågade om det var det här han kastade ut mig för? Jag kastade glaset i golvet och sa till honom att han borde skämmas plus en massa annat. Det var första gången jag såg honom sjunka ihop och den där djävulen som varit på mig med aggressiva sms och skuldbeläggande attityd var som borta.
Inte för att jag tror att han i den stunden blev omvänd i sin alkoholism men i den stunden fick jag min styrka tillbaka som han tryckt ner.
Han försökte med några sms igår kväll men har inte svarat. För mig var det en helt ny upplevelse att se honom gå så fort från dr jekyll till mr hyde så fort han blev avslöjad.

Profile picture for user Backen123

Jag kan tycka det är skönt att få bli sådär hederligt förbannad, tyvärr har man ju en anledning men blir man arg för man yr sig en massa ?? jag blev skogstokig ifjol på min man, ni vet när man berättar sanningen på riktigt, vilken skit han har ställt till det för sina barn, för mig, vansinnet.. Han visste att det skulle komma, han hade fått nåt sms från ett ex också, därav dynamiten. Då slutade det med att jag fick skjutsa honom på psyket och jag fick rådet att han borde inte vara själv. Så min timeout i annat boende då fick min man som gäst, han som jag behövde komma ifrån. ?

Profile picture for user InteMera

Känner så väl igen det ni skriver, den där sekunden när man plötsligt bara får kraften tillbaka och a djävulen får stå tillbaka! För mig kom nog den stunden för några år sen när jag blev kontaktad av en helt främmande kvinna som ville att jag vet vad min man håller på med bakom ryggen på mig (andra kvinnor som hon själv på nätet..) och henne kunde jag tacka för ärligheten. Min man fick då över sig all min ilska och frustration som grott i många år. Han satt tyst och mållös medan jag hällde ur mig allt, precis allt som är åt helsike med oss! Om det hjälpte honom? För nån vecka men sen fortsatte han som vanligt. Om det hjälpte mig? Ja massor! Det var orsaken till att jag nu har eget boende och kan ha distans till honom, jag tog tillbaka mitt liv i den stunden! Och du Backen123 är nog snällare än jag för jag skulle nog inte ställa upp på att vakta mannen för att han inte borde vara ensam enligt någon...Inte har han heller funnits där för mig när så mitt liv hängt på det, jag har slutat vara vårdare, mamma, älskare och fixare åt mannen. Den stund han kan börja vara allt det åt mig också kan jag återvärdera mitt beslut. Den dagen har jag slutat hoppas på, nu sätter jag mig själv först. Allt annat har varit naivt och bara lett mig till att ge upp mer och mer av mig själv utan att få nåt tillbaka och bara mera krav, skäll, och bekymmer.

Profile picture for user Backen123

Ikväll har jag skrivit brevet om skilsmäsa, inte skickat men tränar på att inte ducka, linda in så mycket. Skrev det dåliga, hur man inte gör mot dom man älskar. Skrev även ner dom fina minnena jag spar, det kanske gör ondare än ilskan. Startar inte upp fighten fult, utan kommer skicka med alla handlingar så kan han slicka på kuvertet och skicka. Ansvar, ansvar. Hoppas jag lägger på lådan imorgon. Släpper taget nu några timmar, inte manipulera, inte tvinga. Låta Gud öppna dom rätta dörrarna när tiden är rätt ? God natt

Profile picture for user Backen123

Hem till huset, fixa med lite djur och skottning. Han berättar om samtalet med arbetsgivare och personalansvarig där han berättat om behandling, vården inom landstinget, bra gjort och han är mannen igen. Jag sa att jag vill skiljas (igen) men inget inlindat nu, han blir berörd men han kunde ändå prata om först skilsmässa och sen bodelning. Så säger han samma mening som förut, inte som hot eller så - det här får stå för dig, inte för mig. Jag kan inte läsa in vad han menar.
Han är nykter, ska få samtalskontakt men det räcker inte för mig, behandling var mitt krav, för mig själv, för oss, punkt. Så nu reatret i helgen, nya tag på måndag och då ta med mig papper för underskrift ?

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Backen123

Starkt av dig Backen123. Blir så glad när jag läser att du tar hand om dig själv som no1. Du är en inspiration.

Tänker att jag vill starta samtalsgrupper inom kommunen där man får träffas, prata av sig och ge stöd till varandra för anhöriga. Forumet är guld värt och en oerhörd hjälp.

Profile picture for user Azalea

Hoppas du får en underbar retreat i helgen och kan samla på dig massvis med bra energi.
Massvis med kramar till dig??Azalea

Profile picture for user Backen123

Vill bara skriva om helgen, och tacka er för pepp ❤ vilken häftig grej, det här med tystnad i 3 dagar, lite fusk för det var fredag efterm till söndag 14, men ändå och jag klarade det riktigt bra, jag som alltid vill socialisera mig, surra och vara nyfiken var tyst ( nästan) ? kände en oro vad som händer när man blir ensam med sig själv sådär, när syftet är att du ska in i dig själv, till jaget. Men det gick bra, inte helt enkelt men har hittat metoder att träna på för att släppa losningen, ni vet när det ända man tänker på är någon annan. Skrivit till mig själv, till mannen och till mina barn. Skrev till mig själv att nu byter jag bok till en ny, nu börjar en ny tid i mitt liv där jag ska vara fullblodsegoist för mig och mina barn en period, gå in i medelåldern försöka njuta ännu mer och läka, bokslut. Om framtiden vet ingen, det kommer ändå inte bli som man trodde så släpp ett, det har jag lärt mig i helgen, hänger ihop med AA att förlita sig på en högre makt tycker jag, så skönt mellan varven innan medberoendet suger tag i en igen, 2 steg framåt ?

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Backen123

Låter som du haft en härlig helg och byggt upp ännu mer styrka Backen123. Fullblodsegoist låter som ett bra mål (skrattade lite när jag läste det för det är ju precis vad vi behöver vara mer av). Heja dig och dina kloka tankar.
Kram

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Backen123

Låter som du haft en härlig helg och byggt upp ännu mer styrka Backen123. Fullblodsegoist låter som ett bra mål (skrattade lite när jag läste det för det är ju precis vad vi behöver vara mer av). Heja dig och dina kloka tankar.
Kram

Profile picture for user MalmMia

Som svar på av Backen123

Härligt att läsa dina insikter efter helgen. Ja, vi behöver nog en hel del träning i att bli fullblodegoister. Det är nog liksom inte vår grej. Jag för min del vill så gärna hjälpa till när jag ser att något inte är bra. Ofta har jag ju dessutom rätt ? Men måste också för min egen skull ha mer fokus på mig och vad jag vill. Alla andra får ta ansvar för sig. Det är min lärdom från helgen, med dina ord i bakhuvudet - Be och släpp taget...

Kommer du att lämna över det du skrivit eller känner du att du har fått utlopp i och med att du skrivit?

Profile picture for user Backen123

Jag kommer lämna över det, sen får han göra vad han vill med det. Kanske ska klistra på barnklistermärken med döskallar och andra varningstexter så han förstår att det är ingen trevlig läsning, att han gör det på egen risk ? jag var ärlig, skrev exakt hur det kändes för mig, hur förbannat kränkt jag blev över kontakten med andra kvinnor, det han sa, vad jag sett och hört om honom från förr och från tiden här på byn. Hur otroligt otrevlig och dum han varit, mest som nykter.
Mitt uppe i alltihopa har jag dragit på mig en 50-års kris, tycker det går bara utför nu, finns ingen spänning och bus att se fram emot, vilk knappt dricka vin, men jag hade samma vid 30 och 40 så jag vet det är övergående ?

Profile picture for user Backen123

Jag tänker när jag läser runt och kan konstatera att inget är lätt, lämna, vara kvar med barn utan barn. Psykisk misshandel är slitigt för alla, och det är vad alkoholisten utsätter oss för om det gått långt. Ilskan, skulden dom lägger över på oss, i mitt fall även ett relationsmissbruk. Vi hamnar såklart i ett läge med sorg, ilska, ångest och oro. Oro för ens egna barn, oro för en själv för hur länge vi håller psykiskt och fysiskt. Jag visste ingenting om anhöriga till alkoholister utan bara om föräldrar till knarkande ungdomar, lite light sådär och där det gått bra.
Jag tycker verkligen det här måste belysas mycket mer. Hos vårdcentralerna kan dom nästan ingenting om alkoholism, där duckats det oftast, i massmedia skrivs det litegrann men jag tycker Socialstyrelsen måste ta tag i det här, och framförallt lyfta fram även riskbruk. Jag är i kontakt med försäljning via Systembolaget och ser vilka mängder som går iväg, varje vecka och det är många med barn som är i riskbruk. Nu klarar ju det flesta det och jag umgås med flera där det dricks endast i glada sällskap fast det är mycket. Men vi vet vad det kan vara start till... I mitt fall så gick jag tidigt om man jämför, men jag hade satsat allt för mannen i mitt liv, köpte hus, gifte oss. Anade aldrig omfattningen av att han "misslyckades" på några fester. Efter vårt bröllop så störtdök han, men jag fattade nog inte heller då, kände aldrig alkoholdoft och så utan såg bara ilskan. Trodde det var mitt fel, så dumt men jag gick länge så, i 2år. Det tog mig hårdast, sorgen av att han inte ville ha mig. Efter att jag gått så är det fortfarande det som gör ondast, det brustna hjärtat. Jag känner ingen oro eller rädsla, jag känner ångest inför alla tuffa beslut som jag måste ta, bodelning, skilsmässa för han gör inget åt saken. Han sitter kvar, är nykter. Och jag sitter här, jobbar med både svartsjuka, ilska och ledsamhet över det som inte vart. Så det jag vill ha sagt, det är inte lätt att gå, det är det svåraste oavsett om det är kort eller lång tid för dom är sjuka och spelar inte med samma spelregler som i en "vanlig" separation, tiden efter är jobbig oavsett och det kommer ta tid jag förstår det idag, så mitt tips är ta hjälp av vänner, anhöriga prata, prata våga berätta om det sjuka, om längtan tillbaka om sorgen, det är så skönt och ger så mycket. Ge dig själv en kram, va snäll mot dig själv och påminn dig vad jävla bra du är som står ut oavsett om du är kvar eller gått. Och när jag var kvar så drömde jag om hur jag ville leva mitt liv när jag slapp det här, när jag då bestämt mig men ännu inte vågade. Drömde hur jag skulle umgås med vänner, mina barn, inreda osv. Fick det tipset och det var så vilsamt, och lite hämnd mot mannen, han skulle bara veta ?? och jag gjorde saker med mig själv, med mina barn fast det inte kändes så kul men såhär efteråt så var det också bra, byggde upp självkänslan lite.
Vill önska alla en fin alla ❤ dag, med önska om styrka och mod att leva det liv man vill ha

Profile picture for user Bestemor

Jag som hastigt lämnade min alkoholist för 5 månader sedan, inser att jag inte är anhörig längre!
Många tårar, mycket sorg men befriande!
Nu är huset sålt och därmed aldrig mer kontakt med den man som gjort mej illa i 24 år.
Det finns ett slut om man tar ett stort och tydligt steg.
Jag har aldrig " talat ut" med honom, inte sagt " sanningen". Det känner jag som befriande.
Du och jag följde varandra en tid, så jag fick ett infall att se hur det går för dej.
Jag önskar dej frihet och kraft att gå vidare ?????❤

Profile picture for user Backen123

Åh vad glad jag blir att höra ifrån dig, höra att du är fri ❤ jag önskar så att du och jag blir fri från alla dåliga minnen en dag ? Ja vi gick ju i samma veva, det var skönt och rätt och beslutet vad det enda riktiga för oss båda, och jag är så tacksam för detta forum. Har tänkt på dig så mycket, hur du har gjort för att finna ro, börjar du känna hopp inför framtiden? Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt, jag har haft kraften att flytta, jobba och ta hand om barn. Men jag har sådan ångest och hittar ingenstans att vila ifrån tankarna som mal, tänkte i veckan ta lite time out men då blir nån sjuk på jobbet, osv.
Jag skrev ett brev, till mannen inte till den beroendesjuke. Han kommer inte kunna ta in vad som står, han är inte där än men skönt för mig att förklara i text om saknaden, om varför jag kastade in handduken och frågan varför han var så dum, varför han inte berättade innan vi gifte oss. Att man kan inte skylla alla händelser på sjukdomen, vilket han aldrig gjorde men jag och det var det jag började förstå.
Min offerkofta blir så jävla tung ibland och det spelar ingen roll hur mycket man förstår, läser och få svar så är det nog bara tiden som kan läka. I morgon fyller min yngsten år, redan ifjol åkte mannen iväg till den ouppvärmda sommarstugan när gästerna för han pallade inte, i -20 grader väntade han där i 5tim och så kan jag ändå sakna honom så att vi kunde vara en familj imorgon för att fira, fast det var länge sen han var där. Och samtidigt vill jag inte ha honom, så märkligt att jag då ändå inte kan känna lugnet och känna mig tacksam för att slippa. Imorgon är en ny dag, en dag närmare för oss att få må bra på riktigt?❤

Profile picture for user Azalea

Så glad jag blir att du tittat in här.
Du gjorde verkligen nåt fantastiskt genom att lämna och du ska vara så himla stolt över dig själv.

Bamsekram ??Azalea

Profile picture for user Backen123

Hur går det för dig? Hur har du det? Önskar att du också tar dig framåt och blir starkare för var dag ❤

Profile picture for user Azalea

Jag har mått rätt väl under sista halvåret men nu börjar min ångest komma lite krypande.
Imorgon kommer mannen hem från LVM och jag packar ihop och lämnar huset igen.
Har kännt mig stark men är rädd att tappa orken nu.
Hoppas bara på att få ett avslut på skilsmässa så jag kan odla mitt eget liv fullt ut.

Kram ❤?Azalea

Profile picture for user Backen123

Jag har inte träffat eller pratat med mannen på ca 3veckor, bara det att jag inte vet hur länge sen det är känns skönt. Lämnat skilsmässopapperna i lådan, så får han också ta ansvar. Jag känner riktigt att jag får vila, ångesten har inte sugit tag i mig sen jag fick iväg papperna och bara det i sig är gudomligt, 2 steg framåt. Rädslan att träffa honom gör att jag undviker promenader när den lokala butiken fortfarande är öppen osv, men även det kommer ju lägga sig. Har sagt till dom som är mina vänner att jag vill inget höra om honom. Men jag vet också att vi har rätt tuffa saker att ta tag i, men det tar vi då. God natt alla kämpar ?

Profile picture for user Azalea

Att lagt papperna på lådan är ett så stort steg. Jag kommer ihåg att jag nästan var nervös att brevlådan skulle sprängas eller nåt när jag gjorde det. Men vilken lättnad när det var gjort.
Smart av dig att be om att inte få höra en massa information om honom. Jag tror det är bäst att låta bli att bli indragen vilket man blir vare sig man vill eller inte isåfall.
Ju mindre man vet desto mindre tankar lägger man på det.

Jag tränar på det och blir lite duktigare bit för bit.

Ha en go kväll min vän??Azalea

Profile picture for user Backen123

Brevet och handlingarna som jag lämnade till exet fick jag tillbaka idag, ifyllt. Det personliga brevet var inte medskickat tbx iaf. Jag hade skrivit i brevet att han skulle skicka det vidare, för att vara en del i processen som vi påbörjat, symboliskt. Men nej då, han sparkar tillbaka fotbollen och låter mig ta hela ansvaret, igen och igen. Är det alkoholisten i ett nötskal eller är det personen? Han tog ansvar när han flyttade hit, sålde hus, sökte jobb och vi köpte hus, sen tog det slut. Varför vill man göra en annan människa illa, varför kan man inte stötta när man vet att man är den som förstört tilliten, hur kan någon man älskat så bli så förändrad på ett halvår och nu 2,5 år senare tappat allt, hygien, klädstil. Jag kommer aldrig förstå den här sjukdomen ?

Profile picture for user Azalea

Jag tänkte på det häromdagen efter jag körde hem ifrån mannen. Hur kan en människa förändras så? Från att varit så stark, ok kylig, noggrann, hjälpsam, smart...helt enkelt en riktigt bra och god människa, till att bli en som inte klarar än någonting praktiskt, tekniskt eller ens hygienen. Det är otäckt att se den förändringen.

Ja ja, det var klart lättaste vägen att bara lämna tillbaka pappren till dig så du fixar det. Enklaste vägen? Inte förvånande

Kör ditt race och skicka in det eftersom han väljer att inte vara med i processen.

Massvis med kramar från mig?Azalea

Profile picture for user Backen123

I veckan var jag på min första session EMD= ögonrörelse terapi. Terapin går ut på att jobba bort PTSD i form av ögonrörelser. Ska definitivt ge det en chans för der är via HC och godkänt av socialstyrelsen. Hur som, under behandlingen jag ska tänka på jobbiga händelser ( ni vet, det är hur många som helst, där man varit rädd, känt oro osv så allt går ihop som en gröt) och sen i omgångar svara hur det känns. Först kändes inget speciellt, sen kommer ilskan riktad mot honom, jag upprepade nog meningen jävla idiot minst 10 gånger 😅 rätt förlösande men samtidigt ingen skön känsla av ilska, jag vill bara det ska vara över. Märker hur jag gått från stöttande, ett hopp till att fy fan om det bara kunde vara över, minnen dyker upp hela tiden och jag tänker jävla idiot. Fick frågan av en väninna om påsken om vi skulle umgås, och så kom minnena jajustja ifjol slängde han ut mig, året innan blev han sur och drack upp ett helrör rom med jobbjour från deltidsbrandkåren sittandes mellan sina söner som hälsade på från norr, samt att han sms med ett ex under kvällen.
Det är säkert hjärnan som bearbetar men en ny upplevelse än ilskan man känner när man blixtrar till.
Exet har inte hört av sig sedan brevet och skilsmässopapperna, men jag har nu lagt allt på lådan till tingsrätten och det är så skönt ❤ hör att han är osynligare på byn och det är skönt, hoppas det beror på orden i brevet, där jag skrev att alla vet, och hur illa det varit för mig
Livet går vidare och snart blir det roligt igen hoppas jag 🙏❤

Profile picture for user MalmMia

Det är svårt att lämna någon som är en kär, även om man hatar alkoholisten så finns den fina människan där. Jag har också liksom du jobbat med att försöka förstå och läsningen här samt läsning av böcker, senaste var Djävulsdansen har gett mig förståelse. Ja, sen 5 dagar är ju vi på väg att gå skilda vägar igen. Och för mig är det slutgiltigt, om han blir nykter kommer vi kanske att bli vänner i framtiden. Men om han gör som han tänker så väljer han att dricka och det får han göra ensam. Jag känner mig inte bitter eller ångrar något, jag behövde denna tid och det är en befrielse. Jag är bara sorgsen och unnar honom allt gott. Vilket jag nu kan göra eftersom han hållit sig nykter och resonabel i drygt en vecka. Han hoppade över helgvinet och blir då annorlunda, men jag vet ju att detta hänger på en skör tråd och kommer kanske att förändras. Hoppas du någonstans kan hitta lite ro i att du var tvungen att lämna ❤

Profile picture for user Azalea

Häftigt att testa lite nya rön. Funkar det då är det ju ett stort plus.
Ja jisses denna ilska alltså.......Den är jobbig eftersom man inte är van utan jag har alltid smugit undan och hållt tyst.
Nu är det så himla skönt att kunna använda ilskan till att få saker gjorda.

Men nu är vi på väg på riktigt ❣ Mot en framtid som vi själva väljer hur den ska vara och det kommer att vara lite snirkligt och kämpigt vissa dagar men det går över. Är så underbart att vi har varandra längs stigen🧡
Ha en mysig kvälll🧡Azalea

Profile picture for user Backen123

Gruvat mig en vecka att kontakta exet för att bestämma om att hämta grejer i vårt forna hem, vill ha cyklar till barn osv. Jag skrev i mitt sms till honom idag att han kan avgöra själv när det passar och om han vill vara hemma eller inte. Får till svar, idag passar det inte.
Jag blir så jävla trött, hans offerkofta måste ha blivit en fastsvetsad riddarrustning, inte en gång han har skickat ett sms till mig, inget om planerna för huset, lånet utan det är bara synd om honom. Japp nya tag imorgon

Profile picture for user Nora81

@Backen123 vilket "huvudet på spiken" uttryck, fick mig ett gott skratt:offerkofta fastsvetsad i en riddarutrustning. Så klockrent!
Verkar som du kämpar på och har drivet.
Kram 💓

Profile picture for user Azalea

Haha😉Verkar ha massproducerats såna offer koftor. Åtminstone en kopia som sitter som en smäck på min Mr.A
Håll igång min vän🧡Azalea

Profile picture for user Backen123

Men Jesus, kan det inte få vara nog. Det räcker..... Har försökt att nå honom ett tag för att lösa praktiska saker, till svar har jag fått i sms form med ett nej. I lördags hämtade jag mina utomhus saker, fick ett ok och att vi inte kunde prata för han var inte hemma. Han var borta hela helgen, och jag tänkte att han var hos sin nya. Kände på fredagen att det är så sorgligt alltihopa, för 2 år sedan nygifta och nu det här. Skickade vår bröllopsmarsch i en länk via spotyfie som sms ( dumt, men han har gjort värre saker så det får vara så, att vara ledsen är ok) gjorde som teraupeften sa, åk bara dit, lämna inget mer utrymme för honom att inte ta ansvar för hus och hem. Så idag åkte jag dit, knackade på dörren, tog ett tag innan han öppnade och då sa han, jag är inte full iaf, och jag vill inte prata. Och det var jag som inte hört av mig, som bara hade skickat ett brev sen gick han in.
Kommer hem får ett sms att han inte ville förstöra den glada känslan av att hans pojkar skulle komma till helgen, genom att lyssna på mig. Så om vi kunde ta det nästa vecka? Åh Gud vad sjukt, man försöker och försöker och så är det hela tiden jag som ska ta omtag på att få kontakt. Är så frestad att skriva att han behöver inte lyssna på mig något mer utan vi kan ta det via tredje part. Suck