Snart kommer min bror hem från behandlingshemmet

5 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
alkoholistenssyster
Snart kommer min bror hem från behandlingshemmet
Adde
Jaha ?

Antar att du funderar hur du ska göra ?

När jag skulle åka hem från min behandling så åkte exet samtidigt på sin familjevecka, vi hälsade på varandra på behandlingshemmet, och jag åkte hem till ett tomt hus.
Jag var rädd för att vara ensam för jag visste inte hur jag skulle reagera eftersom jag alltid söp i min ensamhet. Jag kom hem rätt sent på kvällen och var enormt trött och stupade i säng.
Dagen efter gjorde jag det jag fått lära mig : Jag letade upp en aa-grupp i min hemstad och gick dit varje dag efter hemkomsten.

Många många tankar snurrade i min skalle och idag skulle jag nog kanske bäst beskriva min situation som en form av postraumatiskt stressyndrom. Tror inte psykologerna håller med men jag har inget annat sätt att beskriva det på. Men i vilket fall, med facit i handen, så var det nog väldigt bra för mig att få vara ensam och få struktur i mitt liv och i mina tankar. Jag hade också väldigt lite med jobb de första månaderna och det var också skönt. Bit för bit kunde jag bygga upp mitt liv igen utan att nån flåsade mig i nacken.

Min alkoholism och mitt tillfrisknade är helt och hållet mitt ansvar och jag måste ta det ansvaret fullt ut annars är jag snart tillbaka i skiten. Ingen annan kan göra jobbet åt mig.

Ta hand om dig !

alkoholistenssyster
Hjälp min bror kommer snart hem...

Hej. Snart kommer min alkoholiserade bror hem från 6 mån på behandlingshem, den första behandling eller "förvaring" han fått, för han har inte fått några terapisamtal eller något för att gå vidare. Vi anhöriga är väldigt oroliga för hur det blir när han kommer hem. De telefonsamtal vi haft nu under behandlingen avslöjar att han har INTE tänkt sluta dricka, han inser INTE hur många han har sårat, han är INTE beredd att ta ansvar. Han skyller bara ifrån sig. Min bror 38 år är arbetslös, bor ensam, utan sysselsättning, beter sig som en tonåring, har förlorat vårdnaden om sitt eget lilla barn vilket gör honom mer deprimerad, uppgiven, väldigt manipulativ. Han brukade utnyttja våra föräldrar, trakassera dem verbalt, hotfullt, kastande saker, stjälande pengar, visakort, lugnande tabletter osv. Andra gånger låg han i fosterställning på deras soffa, ville ha tröst och grät förtvivlat. Han har dessutom kronisk bukspottskörtelinflammation och är diabetiker. Jag älskar min bror MEN hur ska vi göra när han kommer hem? Under tiden har varit borta har vår pappa tyvärr hastigt avlidit, min bror fick permission och var med på sjukhuset och på begravningen. Jag har personligen tyckt tidigare att det varit bäst för mig att inte ha så mycket kontakt med min bror. Vi anhöriga har verkligen försökt hjälpa i flera år, men min bror är så personlighetsförändrad och envis så inget har fungerat. Hur ska vi göra för att han inte ska börja trakassera vår mamma igen om han börjar dricka direkt, ringa 50 ggr/ dag, utnyttja henne för att få pengar osv.? Vilka regler ska vi sätta upp från början? Jag, mamma och vår andra bror? Vi kanske har en chans att nå fram till honom med våra önskemål och åsikter när han kommer hem och är avgiftad? Förhoppningsvis vill han själv vara nykter. Men ifall han bara börjar om igen med supandet och skumma kompisar och förstör mammas liv så kommer vi inte att orka med det. Hjälp!

Adde
Ajdå...

vi skrev visst samtidigt :-(

Byt nummer till mamma, försök att få henne att flytta med skyddad identitet men få henne framförallt att inse att hjälp bara stjälper.
Bryt kontakten helt !!
Finns inte viljan att förändra sitt liv så kan ni inget göra, tyvärr. Tufft ? Ja !

Att kasta mjuka kuddar framför en beroende när den ramlar får bara en tvärtom-effekt ! Man blir en sk möjliggörare.

Låt han visa att han kan hålla sig nykter och drogfri utan er inblandning så ser ni rätt snart hur det går.

Men ni i övriga familjen måste ta hand om er själva och göra er fria från det ok ni släpar på !

Kram !

alkoholistenssyster
Tack, fantastiskt att få svar

Tack, fantastiskt att få svar så snabbt och värdefullt att få det av dig som vet och har varit igenom det här själv. Det är inte lätt.