Att gå vidare

33 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
gros19
Att veta vad som är bäst för

Att veta vad som är bäst för en men åndå inte göra det. Undrar hur det skulle vara om alla gjorde "rätt" dvs det som är bra för en. För det lilla barnet gör vi så, men vad händer sen - när slutar vi med det? Tänker inte, spånar bara lite. När kraven ökar börjar vi ersätta det vi inte kan ge, genom att t.ex. ge godis som tröst. Hitta på något roligt när man är ledsen och vad säger vi då - fel att vara ledsen . Jag t.ex. tror jag skulle må bra av att meditera, vet det t.o.m. Finns utrymme för det har t.o.m. en meditationskudde, men jag gör det inte. Vet inte om det beror på att jag inte vill möta dom känslor jag kanske skulle komma i kontakt med. En sak vet jag och det handlar inte om förnuftet utan känslor precis som vid missbruk. Alla normalbegåvade vet ju att man ska vara försiktig med alkoholen. Det skulle vara intressant om man bara gjorde det som var bra för en. Så kommer en dum tanke jag vet - det skulle vara tråkigt, men det tror jag egentligen inte på. Tycker du verkar göra det som är bra för dig och då kommer en knasig tanke till - att du bara vågar. Vad jag menar med det får jag fundera på.

Så skönt att kunna gå ut i naturen med sin namma och vad skönt för henne att ha dig.

Självomhändertagande
Avslut

Skrev detta i en annan tråd och tänkte det kanske är intressant att lägga upp den texten även här.
Idag gjorde jag det. Jag mejlade pappan till mitt ex. Jag valde nämligen att svara i telefonen när mitt ex ringde igår då jag såg det under tiden jag använde min telefon. Har blockerat hans nummer. Jag valde att svara då jag tyckte att det var på tiden att säga det jag velat länge. Jag vill bryta all kontakt. Jag har fått insikt genom detta forum att ingenting kommer att hända. Jag kommer aldrig att få ett tack, jag kommer aldrig få ett förlåt och jag kommer aldrig att få något annat hjälpsamt heller. Därför sa jag att jag vill inte ha någon kontakt igen. Jag förklarade att jag har kommit till insikt om vad ett medberoende är och att jag inte kan ha han i mitt liv igen. Han är min vän, men jag vill inte ha kontakt med honom. Han sa att han hade gjort en massa insikter under den tiden, ca 5-6 veckor som vi inte pratat, då jag vägrat svara i telefon. Jag sa, du kan skriva dem i ett brev och skicka det. Jag tror inte att han lyssnade på det. Om han gjorde det så kommer han aldrig att skriva det brevet. Jag mejlade hans far på morgonen. Jag ville ha ett avslut och jag ville berätta att jag inte längre är tillgänglig för deras son. Att jag inte längre vill ha kontakt och att jag har brutit all kontakt. Nu fick jag berätta om den oro som jag haft tidigare, om att jag varit orolig för att han ska dö. Jag skrev inga tunga saker, inget som de inte känner till. Jag skrev det helt av egoistiska skäl. Att jag skulle få ett avslut genom detta mejl. Jag sa också att jag känt en sorg att vi aldrig ingick i varandras familjer som jag önskade, då problematiken kring alkoholen varit så svår. Det var omöjligt för oss att integreras med våra respektive familjemedlemmar, som en "riktig" familj. Som den familj jag föreställt mig. Ja, det är så i livet. Att vi ska lära oss. Jag har lärt mig massor och idag kunde jag känna att jag avslutar det här medberoendet på riktigt. Idag är nämligen första dagen i mitt nya liv, på riktigt. Jag behövde säga de orden, högt till mitt ex och skriftligt till hans pappa. Skillnaden känns. Jag har haft riktigt jobbiga veckor där min energi varit på botten och jag har inte haft lust att leva. Följde min krisplan för min bipolaritet och bokade en akuttid för att sätta in mediciner. Nu känns tiden överflödig, men jag ska ändå diskutera medicinering igen, för en sak upptäckte jag under just den här tiden. Efter att ha läst andras texter och mina egna efter att mina ord bara kommer och jag ser vad jag skrivit, när jag landat i och förstått vad medberoendet inneburit. Att få perspektiv har varit en risk för mig. Alla sorger som skulle ut. Sorgen över livet jag aldrig fick. Eller ännu inte fått. Jag har känt mig riktigt låg vissa tidpunkter och jag kan förstå att vissa människor ger upp ibland. Jag förstår att det är farligt att vara medberoende. Att ge avkall på sitt eget liv och sedan att se hur en har gett avkall på sitt liv. Det kan finnas risk för depression och farliga tankar. Att inse att jag har bränt så otroligt mycket tid har fått mig att känna hopplöshet. Men jag följer min checklista varje dag och jag gör det jag behöver för att inte falla. Idag däremot så reste jag mig på nytt. Jag är redo för livet igen. På riktigt. Nu ska jag alltid ta hand om mig först. Hälsan är viktigast. Jag behövde avslutet för att känna lusten till livet igen. Sov gott och var rädda om er!

Sidor