Knyttets sång

1349 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Vinäger
Inte vara bakis

Ett av de allra bästa argumenten för att vara nykter. Då handlar det förstås inte om lite huvudvärk och ev illamående, utan om den där förbaskade ångesten. Den som river och äter upp en inifrån. Som viskar om ännu ett misslyckande. Som talar om hur man gjort bort sig på ett eller annat sätt. Som skriker att man är värdelös.

Men nu du, Se klart, nu slipper vi det. Nu vaknar vi pigga och fräscha (nåja...) som en nyponros.

Du gör det så bra, du kommer att fixa detta.

Kram till dig

Se klart
Tack Var dag Lingonris och Vinäger

För pepp och heja.
Så hemskt mkt sovmorgon blev det inte då vi haft eminent besök av tre barnbarn över natten. Att gå upp halv sju med en kvittrande tvååring kompenserar dock sömnbristen.
Och att köpa en alldeles för dyr och dessutom för liten klänning på rean som jag tänker att jag ska komma i om fyra veckor.
Vinäger- bakis är ett enkelt ord, men som du så väl beskriver, kommer i tusen upplagor. Tycker jag haft relativ tur med mina första vita veckor men du påminde på ett bra sätt om vilka blankslipade vapen jag har att ta till om argument FÖR att ta ett glas, dyker upp.
Bakis av vin + för lite sömn, eller av vin och försovning, och kryddad med lite vaga minnen av hur kvällen/filmen egentligen slutade.
Bakis och genomtrött som att helgen aldrig räckte till.
Återhållen söndag och ändå vakna som ur medvetslöshet måndag morgon.
Detta vill jag inte tillbaka till.
Tack alla som skriver, delar med sig, vill gott ❤️

Espandrill
Komiskt

faktiskt hur många likheter vi har i vår situationen. Mannen med normalt och kontrollerat drickande - check, gamla föräldrar som behöver ens tid och uppmärksamhet - check, den småtråkiga tillvaron utan vin - check. Den sista tycker jag känns väldigt jobbig ibland, därför kan jag inte se mig själv som helnykterist, tänker att jag skulle dö av tristess.

Därför tycker jag det är så starkt av dig att sikta på 3 månader. Kanske jag kan ta sats på det sättet jag också någon gång.

Vi kämpar på!
🤗

Se klart
Ja Espadrill

Kul att du är här.
Vi har många likheter.
Tråkigheten- det fixar vi och kan höja oss över, när och om det behövs.
Jag ska berätta lite om varför 3 månader känns som ett bra intervall.
Jag brukar ha vit månad i januari. Det har varit ganska enkelt, men kanske främst av den anledningen att det är så begränsad tid. Det går nästan att ha siktet inställt på 1 februari, bita ihop.
Det jag önskar med att testa en länge period är för att hitta ett sätt att leva mitt liv utan a. Inte bara en parentes alltså.
Detta är viktigt för mig. Parallellt med dessa tre månader går tankarna kring att inte dricka mer. Alls. Som tur är så räcker det fint att bestämma sig en dag i taget.
Jag har lyxen att ha en stor familj, många vänner och ett roligt Jobb.
Trots det; alldeles för ofta och för mycket.
Jag har ofta tänkt att mitt riskbruk är en tickande bomb. Hur mycket motstånd mot a har jag om livet skulle drabba i form av tex skilsmässa, förlust?
Jag vill bottna i verkligheten och stå stadigt.
Ja, därför tror jag att en längre period är bra för just mig. Kram!

Lingonris
Se klart

Du bjöd på ett morgonskratt när jag läste om ditt köp av en för liten, dyr klänning... :) Hög igenkänning på den... Jag kämpar både mot alkoholen och sockret just nu, jag vill och behöver verkligen gå ner i vikt men sockermonstret är värre än nånsin.. Jag tror att det beror på avsaknaden av alkohol just nu, jag dövar med socker istället, inte bra! Jag har precis som du också klarat en vit januari tidigare, senast förra året. Och sen skulle jag "dricka måttligt" därefter och det gick ju INTE som planerat.....

Så jag kör också på tre vita månader nu, eller rättare sagt 78 dagar... För då är det en semesterresa bokad och jag vill inte bestämma mig för att inte dricka något alls på resan.. Även om jag som du har parallella tankar om att hålla mig helt nykter och helt sluta dricka. Men jag tänker att jag tar den frågan längre fram, nu är det fram till resan som gäller först och främst..

Ha en fin dag fina du! <3

Se klart
Långt om livet med A

Några rader om detta med alkohol genom livet:

Tonår: Aldrig för mycket, alltid konrollerat. Tyckte inte om känslan att vara berusad eller tappa greppet.
Ung vuxen: Pluggade, gick ut, drack sällan, väldigt sällan gränslöst.

Småbarnsåren: Drack inte på många år, förutom undantagsvis, nyår, någon utekväll. Helt koncentrerad på små barn, tidiga morgnar, plugg.

Efter skilsmässa: Första gången jag gjorde mig själv uppmärksam på att det kunde bli för ofta. Framförallt att jag första gången kände att jag behövde alkohol för att fly känslor. Främst gällde detta veckor utan barn.
Minns ej att jag gick till systembolag eller så mitt i veckan. Var ute en del med vänner, men aldrig okontrollerbart. Däremot: känslan av tröst, och att enkelt kunna sova, och glömma det som var jobbigt för en stund.

Nytt äktenskap, nya barn: Relativt lugnt vad gäller alkoholen, men ändå nån sorts gnagande känsla av att ett glas kunde lösa spänning och stress i ett väldigt, väldigt intensivt liv/ medelåldern, fram till ca 50.

Efter 50: Barnen flyttar = mer tid för sig själv/ par, kan gå ut och äta oftare, sovmorgnar, och a-intag påverkar inte vardagen (eller det gör det visst) men inte på samma sätt. Dricker alltid fredag, lördag, ibland söndag.
Har inte något beteende som varken är konsekvent eller stadigt upp- eller nedåtstigande. Har januari som vita månader, och även september/oktober, vit vardag. Försöker begränsa mig till helger. Märker att jag dricker mycket mer än min man, och är inte nöjd. Dricker små skvättar i smyg. Två glas går bra, men efter 3-4 kan jag inte riktigt dra gränsen.
Har de senaste månaderna gjort tre saker som jag känner oro inför, och som också är anledningen till att jag skriver här:
1. Har druckit/ handlat på systemet mitt i veckan när min man inte varit hemma. Halva flaskor, då detta är min ”gräns”för vardags-vin, men har ej hållit mig inom den gränsen. Denna höst har det knappt gått en dag utan alkohol (läs, det har kanske gått EN dag.)
2. Någon gång satt mig på ”mysig” aw-bar påväg från jobbet, tagit 1-2 glas vin själv, (det räcker konstigt nog ofta för mig, och då kan jag intala mig att det är helt normal konsumtion) Ofta har det handlat om att jag känt mig stressad och pressad av jobbet, som innebär många fysiska möten, så då behöver jag koppla av.
3. Har druckit så mycket att jag mått illa och kräkts vid ett tillfälle i höst, och det var inte vid nån stor fest, utan en familjemiddag. Ingen märkte detta, men det känns väldigt illa.

När jag läser detta minns jag att jag i ”perioder” druckit mycket mer än normalt, kunnat drick ur ett glas vin efter en fest (på morgonen alltså) Kunnat dricka vin på eftermiddagen, om det finns, och för mig själv.
Men aldrig någonsin så mycket så att det märks, utan bara för att känna mig lite lugnare.

När jag fick hjälp med sömnproblem (som ofta varit en anledning till varför jag druckit) så blev det mycket lugnare, i många år. Njöt av att inte behöva medicinera med alkohol.
Så sammanfattningsvis kan jag inte se att jag haft detta i mig, från ungdom. Jag tror snarare att det har varit en flyktväg för mig när livet har blivit övermäktigt. Jag har haft mkt stora åtaganden både i mitt jobb, och privat. Men jag har också haft långa perioder, emellan, där alkohol haft obetydlig roll. När jag tränat mkt, inte haft behov.

Sammantaget är min egen bild av mitt drickande lite svår att få ihop. Jag använder helt klart A för att hantera stress. Jag dricker ganska ofta, för mycket. Men verkligen inte alltid.
Vad andra tycker spelar mindre roll, men ingen har någonsin uttryckt oro för mitt drickande, utom min man för många år sedan, och innan jag fick sömntabletter.
Jag har sällan eller nästan aldrig gått till systemet för att handla åt mig själv, utan druckit det som funnits hemma.
Har två gånger köpt igen vin, som jag druckit upp.
Det har hänt under hösten.

Så det som jag upplever alarmerande, förutom detta vardagsdrickande, är just de sakerna som jag beskriver.
Att gå till systemet och handla till mig själv. Varning.
Att dricka upp för mycket av det som finns hemma (i nån sorts smyg). Varning.

Jag vet själv inte riktigt hur jag ska tolka de här varningarna. Det finn de som säger att det går att hitta sätt att dricka helt normalt, särskilt som jag ju har en bit kvar innan det blir en social katastrof.
Men när jag läser här, och framförallt- när jag tänker själv. Så ser jag att det finns en eskalering i mitt beteende. Och frågan är när och var den eskaleringen stannar.
Du måste väl inte sluta helt? Det är det främsta argumentet jag hör om jag tar upp detta. Jag VET att jag bestämmer själv, men andra människors syn på att mitt drickande inte är särskilt problematiskt, det smittar av sig på mig. Jag dricker kanske inte så mycket? Jag överdriver kanske, har för höga krav på mig själv?
Så tänker jag förstås inte idag, då jag har en fast beslutsamhet kring mina nyktra tre månader framåt.
Men sen? Självklart räcker en dag i taget, iallfall idag. Men har behov av att fundera, och umgås med tanken på ett alkoholfritt liv.
De tankarna sparar jag och skriver om lite senare.

Kan man ens bli helt nykter i förebyggande syfte? Som att gå i terapi för att undvika framtida kriser.
Jag skulle säga nej på fråga två, men på ett vet jag inte.

Alla ni som skriver, och om någon orkat läsa denna essälånga text. Tack för att det finns en inkludering här, som jag nästan inte ser nån annanstans i samhället. Det är stort. Kram på er.

Se klart
Obs tillägg

OM nu någon läser det här så är det superviktigt för mig att poängtera att jag inte gör någon som helst värdering i de olika spår och resor vi befinner oss i.
Jag försöker inte säga om mitt drickande att det är så lindrigt (för det är det inte) men mest se det från olika håll för att bli lite klokare på mig själv. Är jätteglad för tips och tankar kring detta om ifall man måste nå botten? Ska man liksom trava på dit, eller är det möjligt att sluta innan?
Just nu är jag så irriterad på detta att ALLT trevligt för mig personligen och för min omgivning ska kopplas ihop med vin/drinkar, Är utled på att hantera min stress med vin eftersom jag märker att den bara blir VÄRRE och helst kräver påfyllning nästa dag.
Drickandet sker dessutom för de flesta av oss på kvällstid, några ynka timmar. På jobbet, 8-10 timmar om dagen går det utmärkt att inte ägna.a en enda tanke.
Blir galen på att man/JAG ska ifrågasätta om det går att ha ett bra liv utan drickandet, när det för oss här- gör livet så jävla mycket jobbigare att leva.
Om stress är en för jobbig del av livet är det väl DEN jag borde ta itu med,
Kram (även till mig själv som kämpat denna helg med en söndag som kröp fram på alla fyra och gjorde mig maximalt rastlös.)

Espandrill
Att analysera sin egen konsumtion

är också något jag känner igen mig i, att försöka förstå nivån på hur illa ute jag är. Jag hade som ung vuxen ett 100 % festrelaterat förhållande till alkohol. Började vardagsdricka ett glas någon dag då och då när barnen var i lågstadieåldern, för att jag tyckte det signalerade att jag hade ett avslappnat förhållande till alkoholen, "man behöver inte dricka för att bli onykter".
Det som har bekymrat mig särskilt mycket den senaste tiden är insikten att jag verkligen gillar att dricka ensam. Jag vill helst vara hemma ensam (det händer inte många minuter i veckan) och sitta i soffan med ett glas vin. Jag har längtat hem från saker för att jag kan ta ett glas vin när jag kommer hem och har börjat tacka nej till saker jag tidigare gjort tillsammans med andra människor, för att dricka vin ensam i stället. Det är min värsta insikt, att jag så smått börjat värdera alkoholen som ett bättre sällskap än riktiga människor. Jag har under de senaste två åren (?) alltid fördruckit hemma innan en fest, när jag fixar i ordning mig osv. Har insett att nästan ingen annan jag känner håller på så.

Jag fick lite panik när du skrev att du haft flera vita januarimånder, och andra månader men kommer tillbaka i gamla hjulspår och att det är därför du nu kör 3 månader och överväger ett nyktert liv. Jag inser ju att jag är där du var för några år sedan. Jag inbillar mig ju att jag efter denna vita månad ska vakna upp med ett nytt och sunt förhållande till alkohol. Har redan en aktivitet som involverar alkohol inplanerad till 1 februari...

Du skrev i min tråd att du hoppas att jag fortsätter skriva här efter januari. Tidigare gånger har jag släppt detta forum efter en halvhjärtad ansats att ta tag i mitt problem. Jag hoppas att jag förstår mitt problem lite bättre denna gång och hänger kvar.

Tack för hur du berättar om dig, det ger mycket till mig att tänka på.
kram

JoYo
Så bra!

Jag fick nya insikter! Det här får inte vara en ”vit januari” endast! Vitt liv! Vågar man tänka sig ett vitt liv? Jag önskar mig det! Oss alla!🌈

Charlie70
Bra!

Jag gillar det du skriver Seklart. Tack!

Se klart
Espadrill, JoYo Charlie!

Tack för att ni löser, och kommenterar här, det betyder väldigt mycket
Espadrill: jag började nästan gråta när jag läste din kommentar (gråter så sällan nu för tiden) men tänker att det är betydelsefullt att känna igen sig. Jag känner igen längtan efter att vara ensam, lyxig tid och då med sällskap av vin som ingen har koll på hur mycket (inte jag själv heller) Mina nya morgnar är också än så länge den största vinsten. Förut: Treo, trött, aldrig utsövd, stressad och aldrig hungrig och sön ångest när tankarna närmade sig detta kring min kropp/hälsa. Hur länge har detta pågått? Hur har det skadat min kropp? Darrar jag på händerna? Och så tankarna på att jag kommer att bli sjuk eller dö av detta. De tankarna innebar sån panik för mig att jag inte med mesta möjliga ansträngning av min hjärna kunde förstå hur jag lät detta pågå.
Nu; lugna, harmoniska morgnar. Att få vakna långsamt, fundera, dricka kaffe i sängen, läsa nyheter, lugn och ro på jobbet och koll på läget. En sådan morgon är jag beredd att byta mot vilken vinkväll som helst. Och den insikten, att det är just det jag kan, har stor betydelse. De där morgnarna finns inom räckhåll. Tack för påminnelsen som jag ska bära med mig som en skatt. Jag vet mycket väl att det kommer andra dagar. Men idag är inte andra dagar, idag är jag nykter. Och tackar för att det är vardag.
JoYo och Charlie! Jag läser och hänger med i era trådar och liv, varje dag. Tack för allt ni delar med er. Kram.

Se klart
Två veckor ändå

Och de borrar nånstans i huset, eller det låter iaf så, så det är rent omöjligt att känna frid över vad jag ändå tycker är en god prestation.Det har varit lätt och svårt. Jag lär mig otroligt mycket här, om detta helvete som a ställer till med. Om hur mycket kämparvilja som finns. Och samhörighet. Värdefullt är ett understatement.
Mycket mer vardagsglädje är min främsta reflektion. Lättnad, över att känna sig fri. Att göra vad jag vill en kväll. För jag bestämmer.
Och så små små skillnader. Ordning i handväskan. Kommer ihåg småsaker jag ska göra. Count your blessings heter det ju, och jag har haft fullt upp med det idag. 👩‍❤️‍💋‍👨

Espandrill
Ordning i handväskan

Ja, det gäller att se och uppskatta de små sakerna. Minnet hoppas jag också ska bli bättre, är så disträ. Läste någonstans att hög alkoholkonsumtion ökar risken för att utveckla demens, en av många anledningar att lägga ner.
Ha en grym dag!

Se klart
Demens (jobbigt men sant)

Av arbetsrelaterade orsaker är jag ganska insatt i just alzheimer och demens.
Hör utbildning skyddar, liksom att ha ett aktivt liv även som äldre. (Chanserna att ha det ökar ju också om vi inte dricker, som ju är passiviserande.)
Riskfaktorer är precis som du skriver, hög konsumtion av alkohol.
Och obehandlat högt blodtryck.
Jag tycker också jag är disträ, glömmer saker jag pratat med barn eller man om. Så för mig är det absolut ett starkt vägande skäl att komma till rätta med mitt riskbruk. Eller vad jag nu ska kalla det...
Ha en bra dag Espsadrill och alla som kniper även den här dagen som vit.
Grymma är vi!

Se klart
18 dagar

Ikväll är jag ensam hemma, vilket som omväxling är väldigt skönt.
Har inget vin hemma så det är en icke-fråga.
Däremot unnade jag mig en a-fri öl efter elva timmar på jobbet. Har inte velat göra det till en vana, utan tänker att en öl eller a-fritt bubbel kan vara ok till helgen. Alltså på så vis som de flesta dricker alkohol.
Jag köper den mat jag vill, jag tänker att jag kan äta oxfilé varenda fredag. Jag köper en kräm som jag tyckt har varit för dyr. Jag äter glass när jag vill, jag går ändå ner i vikt (inte så viktigt just nu men en bonus)
Jag tittar på mig själv i spegeln och tycker att jag ser pigg, glad och stolt ut. Jag tänker inte nedsättande tankar om mig sjölv.
Jag har ont i käkarna ibland för att stress finns såklart fortfarande i mitt liv men jag tänker att tid finns att reda ut det också.
Jag tycker att himlen liksom lyft, att jag ser längre.
Jag går förbi alla vanliga pubar och restauranger påväg hem och tittar in och är inte avundsjuk och överväger inte att gå in, som så ofta.
Jag latar mig en stund till och tänker att jag hinner allt jag vill hinna med ikväll, ändå. Jag tycker torsdagen den 23 januari har varit en av årets bästa dagar i sin enkelhet och det, det räcker. Jag vet att det kommer andra dagar som inte känns som om de räcker som de är. Men idag är inte den dagen.
Önskar alla fina och stöttande medkämpare här en kväll som är bra nog. 🌸🌸🌸

Rolf
Världens bästa torsdag!

Så skönt att läsa, känner verkligen med dig den där lättnaden av att vara nöjd med livet precis som det är.
Kram på dig!

FinaLisa
Jag blev också glad 😊

Se klart, så fint du reflekterar över dig själv och din tillvaro. Så närvarande i nuet 👍
Jag blir lite avis, själv lever jag mer i morgon än idag. Planerar, organiserar och kontrollerar...🙄 Det är jag det..
Måste bli bättre på nuet, tänker jag när jag läst ditt fina inlägg...😊

Kram💚

gojan
Hej!

Vad modig du är!
Jag kommer att titta in fler gånger och följa din resa. Du skriver fint och beskriver din väg så bra.
Kram,
Gojan

Vinäger
Vad fint

Håller med Gojan, vad fint du beskriver din väg. Ser fram emot att följa dig.

Kram

Se klart
Att Vara I Mig Själv

Roll, Fina Lisa, Gojan och Vinäger
När jag landar just här med just era fina kommentarer så lyfter min kväll.
Flax flax går tankarna, ja visst är jag mig själv till vardags men också så himla duktig på ett sätt som inte är något att skryta över. Jag övar mig här på att vara I Mig Själv. Ni hjälper mig massor med det.
Tack snälla! Fredag kan vara den tuffaste dagen, och om vi just nu är precis mitt i det som är det tuffaste, så kan vi vara ganska säkra på att vi klarar det här. .
Kramar till er.

Se klart
Blev dubbelt inlägg...

Fickpublicering

Espandrill
Trevlig helg

Hoppas du får många roliga och härliga ögonblick!
Kram

Se klart
Insikt (igen)

Tack Espadrill, önskar dig också en fin helg, vi håller ihop 😊
En insikt; jag har mycket att göra idag, fix och förberedelser, ärenden och handling.
Min underliggande ton är stress.
Hur ska jag hinna?
Inser plötsligt hur lång den här dagen är, istället för bara några timmar kvar.
Eftersom den inte kommer att kapas vid 17:00 av drink, vin, vin, etc.
Vad många timmar jag har att erövra eller ta tillbaka.
Fin (lång) lördag önskar jag er! Kramar.

Espandrill
Så sant Se klart

Insikten att dagarna blir längre utan alkohol! Jag har hunnit med massor idag: tränat morgon + kväll, lagat lunch till familjen, tvättat fyra maskiner, dammsugit soffan (!), kollat vinterstudion, hälsat på hemma hos kompisar på andra sidan stan, köpt hämtmat och nu ska jag duscha och kolla en film. Länge sedan jag fick så mycket gjort på en dag. Vad hände under dina kvällstimmar som blev över ikväll?

Se klart
Tar tillbaka allt...

Ja du Espadrill, jag övermannades tyvärr av ett hemskt sug efter vin, helt synkroniserat med min man (som ju kör vit månad)
Så från att ha njutit hela dagen över de här extra timmarna, så landade det i lite allmän irritation och framförallt tusen frågor och tjatiga tankar om varför jag håller på med det här trista löftet.
Jag närmade mig inte ens hyllan med ett antal flaskor vin, det kändes väldigt långt borta. Lika långt borta var tanken på att aldrig mer dricka.
Efter denna utsvävning i tanken är jag nu tillbaka på rutan som lyder: idag är jag nykter.
Däremot var det väldigt härligt att läsa i DIN tråd hur du tog tillvara dagen, kraft och energi i det du skriver!
Men istället för att grotta ner mig i att livet troligen aldrig kommer att bli riktigt kul igen, så satsar jag på en bit ost och ett glas cola och lämnar mina egna tankar i Monopolets Gå i fängelse, allra tidigast imorgon kommer jag att diskutera någonting med mig själv överhuvudtaget.
Kram!

Espandrill
Starkt av dig

Att inte ge efter när du kände att suget övermannade dig. Hade jag inte begränsat mitt första mål till en månad hade jag övermannats och gett vika ett antal gånger är min gissning. Du är imponerande strong, jag ser upp till dig!
”Livet blir aldrig riktigt kul igen” - vi har ju samma deppiga tankar kring ett alkoholfritt liv du och jag. Vi kan väl tillåta oss att konfrontera de tankarna då och då, gnälla över tristess och glamourbrist och hjälpa varann att se saker som känns kul? Kram

Se klart
Livet verkar kunna bli kul ändå

Om man till kul räknar; energi, lust, lätt att andas, effektivitet och se fram emot.
Du har rätt Espadrill, vi måste få lov att grotta ner oss tillfälligt, för ibland är livet tristare utan a. Så lättjefullt i stunden, och som det går att längta eller njuta av de stunderna.
Idag vet jag inte om nån högre makt (är sekulär ateist) ändå bestämde sig för att ge tillbaka extra allt för att jag stod emot igår. Glad idag! Ska få träffa hela min familj och fira en födelsedag. Behöver inte tänka på att jag ska dricka försiktigt för jag är nykter idag. Det är någonting.
Och Espadrill, precis det hoppas jag att vi kan hjälpas åt med. Påminna vad som ligger i andra vågskålen när den vill tippa åt fel håll. Kram alla som kämpar. ❤️

Se klart
3 veckor och 2 insikter

Idag känns det som jag klättrat över ett jobbigt berg och ut på andra sidan med en fin utsikt.
Jag måste vara rädd om mitt nyktra ”tankesystem” märker jag.
Det är som sagt inte bara en tanke utan sammankopplade sådana som ett nät över hela mitt liv.
När jag stör mig själv, i lördags var ett utmärkt exempel, med tankar på vin, mys (av det slaget) smak och mat och att få höja känslorna ett snäpp bara genom några små klunkar. Då, då händer det att hela hjärnan liksom får en dubbelgångare. Kan inte förklara bättre.
Men alla tankar om välmående blir infiltrerade av det tänket.
Min andra insikt: det blir jobbigt när jag gör exakt de saker som är förknippade med vin. Jag behöver bryta lite fredag/lördagsrutiner, bara lite.
Förra helgen föll det sig så att jag hade andra aktiviteter för mig, det skapade då inget sug. Vin kan inte läsa kalender och vet inte vad det är för veckodag. Men vin kan läsa vanor, det vi/jag gör.
Stor middag igår som hanterades utan problem men med två glas a-fritt bubbel.
Är osäker på om det är bra, men står inte riktigt ut med Coca-Cola i fina glas.
Nu blir det skönt med vardag!
Kram på er.

Se klart
Älska vardagen

De här första veckorna är vardagen en fristad. Tacksam.
I varje andetag känner jag nån sorts skillnad. Det kan vara inbillning men det kan också vara sant.

VaknaVacker
Så bra du skriver om detta.

Så bra du skriver om detta. Känner också så. Vinet sitter som i rörelsemönstret och vanemönstret. Tänkt på det och känt det är rätt att bryta ritualen och mönstret.
Så himla skönt att bestämma själv!!
Grattis till tre veckor🌹🌹🌹Kram

Sidor