av Se klart

Se klart
tis, 2020-01-14 - 00:47

Sug; rimligt, helgen svårast (såklart)
Inte varit vrålpigg direkt men inte heller trött/seg/dov känsla i huvudet.
Tycker jag ser lite piggare ut.
Lite lättare.
Försöker att inte dra på några växlar alls utifrån denna vecka, dagarna får rulla på utan så mkt intresse/förväntningar från mig.?
Jag tycker att en dag i taget är ett väldigt bra mantra. Det funkar för mig.
Imorgon ska jag på middag med min ”gamla” mammagrupp (30 år sedan)
Vin och babbel, men där är det alltid några som inte dricker, (ibland jag) så det oroar jag mig inte för.

Vinäger
tis, 2020-01-14 - 18:55

Tänker på att inte ta ut något i förskott vs att glädjas åt framgång. Är lite kluven där, det är helt klart en balansgång. Men tror på att det gynnar den fortsatta färden att vara stolt över sina framgångar. Man behöver kanske inte bränna av ett helt fyrverkeri efter en vecka, men ta tillvara fördelarna som uppkommer tycker jag nog att man ska göra.

Hoppas att du får en trevlig kväll.

Kram

Se klart
tis, 2020-01-14 - 23:51

... att ta tillvara fördelarna, och idag kände jag, första dagen, stark känsla av lugn, det tar jag till vara på.
Funderar över ”tjej(hehe)middagen ikväll som jag upplevde inte var så jättekul, lyfte inte riktigt som det brukar. Min man trodde att det berodde på att jag inte hängde med i vin-svirret. Så kan det vara. Min känsla ändå; ja, det kan jag leva med- om det nu inte är så roligt, nykter.
Tänkte på om jag aldrig ska få ha roligt/flamsigt igen m dessa vänner som jag gillar mkt.
Men det var helt okej, och det kan ju räcka, ikväll var bra nog.
Bonus: var glad som en lärka på jobbet idag och utsikterna för morgondagen ser bra ut ?

Se klart
tors, 2020-01-16 - 00:21

Fick en fråga från en kollega om vi skulle ta en aw nästa vecka (vi brukar inte gå ut så detta var lite nytt) därav sa jag som det var, gärna ett glas vin men det blir alkoholfritt för mig för jag har vit månad (orkade inte säga tre...)
Svaret blev, men då väntar vi till februari.
Jag svarade: jag är good enough trevlig med en alkoholfri öl och roligt sällskap.
Detta funderar jag över. Jag vill, när jag är beredd och kan förbereda mig, gärna öva på sociala grejer och klara av dem.
Har ingen vän som skulle säga så, utan snarare uppmuntra mig,
Men uppenbarligen finns de som tycker man är sämre sällskap-nykter.
Jag närmar mig min andra helg med lugn.
Mina nyktra dagar har inneburit att jag;
Står ut när det är lite tråkigt.
Tar vara på min nya tanke-tid snarare än att grubbla på hur länge eller vad för sorts alkoholberoende har jag. Jag undviker den diskussionen just nu. Jag behandlar mig själv som ett trotsigt barn: jag hör vad du säger men nu gör vi som jag bestämmer.
Jag har en stängd och reglad dörr till alkohol idag.
Jag ägnar ändå viss tid åt att fundera över för- och nackdelar med nyktert liv.
Bras-vinet? Laga mat-vinet? Fira på jobbet-vinet. Trött söndag-vinet? Just idag känns det inte som mitt liv kommer bli en Golgata- utan de där vinglasen.
Men det kan säkert ändras, känslan,
Det har hänt mig vid några tillfällen, att jag fått en blixt-liknande känsla av ilande glädje över att jag finns till.
Min kropp säger tack genom att sova. Och vakna glad på morgnarna och dricka kaffe x 2 i sängen.
För mig mäter sig de kaffekopparna mot vilket bras-vin som helst,
Det är ju de sakerna vi ”handlat med”.
Bras-vin och fortsättningen (på sikt) på den historien.
Mot kaffemorgon och förväntan inför dagen.
Vad långt du skriver nu?
Jag vet men jag ville fästa de här orden för att de känns lite viktiga. Men jag slutar nu.
Bonus: såg en väldigt krånglig film ikväll som jag i vanliga fall inte haft varken tålamod eller möjligen inte heller hjärnkapacitet att hänga med i...
Bonus 2: Min man är faktiskt ännu bättre ut ett nyktert perspektiv, skönt om det håller i sig för jag har någon gång undrat hur vi har det, egentligen och på riktigt,
Bonus 3: klara ögonvitor, minus 1,5 kilo kroppsvikt, minus 10 kilo dåligt samvete och förträngning av verkligheten.

Godnatt!

Anonym15366
tors, 2020-01-16 - 08:57

Så klarsynt och positivt du skriver! Förstår och känner igen.

Jag har varit på AW. Inte ens nämnt att jag inte dricker a. Beställt ramlösa eller alkoholfritt. Ingen har märkt. Förutom en tjej (som dricker destruktivt) som undrade om jag ”inte druckit nåt”. Jodå, jag har druckit en del. Men frågan tycks bara gälla alkohol? Sen började hon förklara varför hon drack. Jag sa att jag gärna hade druckit, om det inte hade påverkat mig negativt. Sen släppte jag diskussionen och hade en trevlig kväll. Testa att inte ens nämna det? Vi har väl rätt att hänga med på Aw oavsett vad vi dricker? ??
??

Rolf
tors, 2020-01-16 - 12:07

"såg en väldigt krånglig film ikväll som jag i vanliga fall inte haft varken tålamod eller möjligen inte heller hjärnkapacitet att hänga med i..."

Undrar hur många gånger jag fått se om filmer eller serier för att jag var för onykter att greppa... Så skön vinst.

Kram på dig.

Se klart
fre, 2020-01-17 - 01:26

Yojo just i det här aw/fallet var vi endast 2 personer så en nykter person blev 50% vilket verkade vara för mycket... har ej hört ngt vidare. Om det är många är det sällan ngn som frågar, det blir allt vanligare att människor skippar a. Sånt har jag inte haft svårt för, men har gärna kompenserar med vänt-vin när jag väntar på hämtmat. Och sedan fortsätter jag när jag kommer hem. Så jag kan växla så mellan problemdrickande och vad som utifrån ser ut som helt normalt drickande.
Rolf, visst är det spännande med alla serier som man sett men sedan har svårt att redogöra fly om ngn frågar...Kan rentav vara en fördel, vi kan se om allt ?
Hoppas ni också laddar för en skön fredag, alltså nykter. Kram!

Se klart
fre, 2020-01-17 - 02:09

Ikväll kunde jag inte somna.
Men jag känner mig kaxig för jag VET att jag inte komme få upp och äta nåt ocg dricka vin tills jag kan lägga mig och slockna. Jag bjuder mig själv på att inte känna stress över att vara trött imorgon.
För Jag Komme Inte Vara Bakis.
Jag tror att jag i helgen ska samla ihop mig och skriva ner min historia med alkohol, för att se/ha det skrivet, och jag hoppas atr jag nu orkar att vara uppriktig med mig själv. Idag - 100% prestation i den viktigaste frågan för mig just nu: nykter.
Heja alla ni som kämpar, och stöttar,

Var Dag
fre, 2020-01-17 - 07:24

Helt rätt att inte bli stressad över att man inte kan somna (vilket är lättare sagt än gjort) idag hoppas vi på sömn och imorgon kanske sovmorgon? ☀️ Heja oss - önskar dig en fin mysig helg med massor av sömn ?

Lingonris
fre, 2020-01-17 - 12:55

jag känner igen mig.. Jag tänker också mycket på "bras-vinet"... Får nästan lite panik av tanken på att det inte få ta det glaset igen. Men då tänker jag att det beslutet behöver jag inte ta i dag, nu är det i dag som gäller. Och i dag väljer jag att inte ta det utan att vara nykter, och det får vara good enough just nu tänker jag.

Trevlig helg till dig och tack för inspirerande läsning!

Vinäger
lör, 2020-01-18 - 10:01

Ett av de allra bästa argumenten för att vara nykter. Då handlar det förstås inte om lite huvudvärk och ev illamående, utan om den där förbaskade ångesten. Den som river och äter upp en inifrån. Som viskar om ännu ett misslyckande. Som talar om hur man gjort bort sig på ett eller annat sätt. Som skriker att man är värdelös.

Men nu du, Se klart, nu slipper vi det. Nu vaknar vi pigga och fräscha (nåja...) som en nyponros.

Du gör det så bra, du kommer att fixa detta.

Kram till dig

Se klart
lör, 2020-01-18 - 23:20

För pepp och heja.
Så hemskt mkt sovmorgon blev det inte då vi haft eminent besök av tre barnbarn över natten. Att gå upp halv sju med en kvittrande tvååring kompenserar dock sömnbristen.
Och att köpa en alldeles för dyr och dessutom för liten klänning på rean som jag tänker att jag ska komma i om fyra veckor.
Vinäger- bakis är ett enkelt ord, men som du så väl beskriver, kommer i tusen upplagor. Tycker jag haft relativ tur med mina första vita veckor men du påminde på ett bra sätt om vilka blankslipade vapen jag har att ta till om argument FÖR att ta ett glas, dyker upp.
Bakis av vin + för lite sömn, eller av vin och försovning, och kryddad med lite vaga minnen av hur kvällen/filmen egentligen slutade.
Bakis och genomtrött som att helgen aldrig räckte till.
Återhållen söndag och ändå vakna som ur medvetslöshet måndag morgon.
Detta vill jag inte tillbaka till.
Tack alla som skriver, delar med sig, vill gott ❤️

Espandrill
sön, 2020-01-19 - 01:10

faktiskt hur många likheter vi har i vår situationen. Mannen med normalt och kontrollerat drickande - check, gamla föräldrar som behöver ens tid och uppmärksamhet - check, den småtråkiga tillvaron utan vin - check. Den sista tycker jag känns väldigt jobbig ibland, därför kan jag inte se mig själv som helnykterist, tänker att jag skulle dö av tristess.

Därför tycker jag det är så starkt av dig att sikta på 3 månader. Kanske jag kan ta sats på det sättet jag också någon gång.

Vi kämpar på!
?

Se klart
sön, 2020-01-19 - 13:29

Kul att du är här.
Vi har många likheter.
Tråkigheten- det fixar vi och kan höja oss över, när och om det behövs.
Jag ska berätta lite om varför 3 månader känns som ett bra intervall.
Jag brukar ha vit månad i januari. Det har varit ganska enkelt, men kanske främst av den anledningen att det är så begränsad tid. Det går nästan att ha siktet inställt på 1 februari, bita ihop.
Det jag önskar med att testa en länge period är för att hitta ett sätt att leva mitt liv utan a. Inte bara en parentes alltså.
Detta är viktigt för mig. Parallellt med dessa tre månader går tankarna kring att inte dricka mer. Alls. Som tur är så räcker det fint att bestämma sig en dag i taget.
Jag har lyxen att ha en stor familj, många vänner och ett roligt Jobb.
Trots det; alldeles för ofta och för mycket.
Jag har ofta tänkt att mitt riskbruk är en tickande bomb. Hur mycket motstånd mot a har jag om livet skulle drabba i form av tex skilsmässa, förlust?
Jag vill bottna i verkligheten och stå stadigt.
Ja, därför tror jag att en längre period är bra för just mig. Kram!

Lingonris
mån, 2020-01-20 - 10:13

Du bjöd på ett morgonskratt när jag läste om ditt köp av en för liten, dyr klänning... :) Hög igenkänning på den... Jag kämpar både mot alkoholen och sockret just nu, jag vill och behöver verkligen gå ner i vikt men sockermonstret är värre än nånsin.. Jag tror att det beror på avsaknaden av alkohol just nu, jag dövar med socker istället, inte bra! Jag har precis som du också klarat en vit januari tidigare, senast förra året. Och sen skulle jag "dricka måttligt" därefter och det gick ju INTE som planerat.....

Så jag kör också på tre vita månader nu, eller rättare sagt 78 dagar... För då är det en semesterresa bokad och jag vill inte bestämma mig för att inte dricka något alls på resan.. Även om jag som du har parallella tankar om att hålla mig helt nykter och helt sluta dricka. Men jag tänker att jag tar den frågan längre fram, nu är det fram till resan som gäller först och främst..

Ha en fin dag fina du! <3

Se klart
mån, 2020-01-20 - 15:47

Några rader om detta med alkohol genom livet:

Tonår: Aldrig för mycket, alltid konrollerat. Tyckte inte om känslan att vara berusad eller tappa greppet.
Ung vuxen: Pluggade, gick ut, drack sällan, väldigt sällan gränslöst.

Småbarnsåren: Drack inte på många år, förutom undantagsvis, nyår, någon utekväll. Helt koncentrerad på små barn, tidiga morgnar, plugg.

Efter skilsmässa: Första gången jag gjorde mig själv uppmärksam på att det kunde bli för ofta. Framförallt att jag första gången kände att jag behövde alkohol för att fly känslor. Främst gällde detta veckor utan barn.
Minns ej att jag gick till systembolag eller så mitt i veckan. Var ute en del med vänner, men aldrig okontrollerbart. Däremot: känslan av tröst, och att enkelt kunna sova, och glömma det som var jobbigt för en stund.

Nytt äktenskap, nya barn: Relativt lugnt vad gäller alkoholen, men ändå nån sorts gnagande känsla av att ett glas kunde lösa spänning och stress i ett väldigt, väldigt intensivt liv/ medelåldern, fram till ca 50.

Efter 50: Barnen flyttar = mer tid för sig själv/ par, kan gå ut och äta oftare, sovmorgnar, och a-intag påverkar inte vardagen (eller det gör det visst) men inte på samma sätt. Dricker alltid fredag, lördag, ibland söndag.
Har inte något beteende som varken är konsekvent eller stadigt upp- eller nedåtstigande. Har januari som vita månader, och även september/oktober, vit vardag. Försöker begränsa mig till helger. Märker att jag dricker mycket mer än min man, och är inte nöjd. Dricker små skvättar i smyg. Två glas går bra, men efter 3-4 kan jag inte riktigt dra gränsen.
Har de senaste månaderna gjort tre saker som jag känner oro inför, och som också är anledningen till att jag skriver här:
1. Har druckit/ handlat på systemet mitt i veckan när min man inte varit hemma. Halva flaskor, då detta är min ”gräns”för vardags-vin, men har ej hållit mig inom den gränsen. Denna höst har det knappt gått en dag utan alkohol (läs, det har kanske gått EN dag.)
2. Någon gång satt mig på ”mysig” aw-bar påväg från jobbet, tagit 1-2 glas vin själv, (det räcker konstigt nog ofta för mig, och då kan jag intala mig att det är helt normal konsumtion) Ofta har det handlat om att jag känt mig stressad och pressad av jobbet, som innebär många fysiska möten, så då behöver jag koppla av.
3. Har druckit så mycket att jag mått illa och kräkts vid ett tillfälle i höst, och det var inte vid nån stor fest, utan en familjemiddag. Ingen märkte detta, men det känns väldigt illa.

När jag läser detta minns jag att jag i ”perioder” druckit mycket mer än normalt, kunnat drick ur ett glas vin efter en fest (på morgonen alltså) Kunnat dricka vin på eftermiddagen, om det finns, och för mig själv.
Men aldrig någonsin så mycket så att det märks, utan bara för att känna mig lite lugnare.

När jag fick hjälp med sömnproblem (som ofta varit en anledning till varför jag druckit) så blev det mycket lugnare, i många år. Njöt av att inte behöva medicinera med alkohol.
Så sammanfattningsvis kan jag inte se att jag haft detta i mig, från ungdom. Jag tror snarare att det har varit en flyktväg för mig när livet har blivit övermäktigt. Jag har haft mkt stora åtaganden både i mitt jobb, och privat. Men jag har också haft långa perioder, emellan, där alkohol haft obetydlig roll. När jag tränat mkt, inte haft behov.

Sammantaget är min egen bild av mitt drickande lite svår att få ihop. Jag använder helt klart A för att hantera stress. Jag dricker ganska ofta, för mycket. Men verkligen inte alltid.
Vad andra tycker spelar mindre roll, men ingen har någonsin uttryckt oro för mitt drickande, utom min man för många år sedan, och innan jag fick sömntabletter.
Jag har sällan eller nästan aldrig gått till systemet för att handla åt mig själv, utan druckit det som funnits hemma.
Har två gånger köpt igen vin, som jag druckit upp.
Det har hänt under hösten.

Så det som jag upplever alarmerande, förutom detta vardagsdrickande, är just de sakerna som jag beskriver.
Att gå till systemet och handla till mig själv. Varning.
Att dricka upp för mycket av det som finns hemma (i nån sorts smyg). Varning.

Jag vet själv inte riktigt hur jag ska tolka de här varningarna. Det finn de som säger att det går att hitta sätt att dricka helt normalt, särskilt som jag ju har en bit kvar innan det blir en social katastrof.
Men när jag läser här, och framförallt- när jag tänker själv. Så ser jag att det finns en eskalering i mitt beteende. Och frågan är när och var den eskaleringen stannar.
Du måste väl inte sluta helt? Det är det främsta argumentet jag hör om jag tar upp detta. Jag VET att jag bestämmer själv, men andra människors syn på att mitt drickande inte är särskilt problematiskt, det smittar av sig på mig. Jag dricker kanske inte så mycket? Jag överdriver kanske, har för höga krav på mig själv?
Så tänker jag förstås inte idag, då jag har en fast beslutsamhet kring mina nyktra tre månader framåt.
Men sen? Självklart räcker en dag i taget, iallfall idag. Men har behov av att fundera, och umgås med tanken på ett alkoholfritt liv.
De tankarna sparar jag och skriver om lite senare.

Kan man ens bli helt nykter i förebyggande syfte? Som att gå i terapi för att undvika framtida kriser.
Jag skulle säga nej på fråga två, men på ett vet jag inte.

Alla ni som skriver, och om någon orkat läsa denna essälånga text. Tack för att det finns en inkludering här, som jag nästan inte ser nån annanstans i samhället. Det är stort. Kram på er.

Se klart
mån, 2020-01-20 - 18:44

OM nu någon läser det här så är det superviktigt för mig att poängtera att jag inte gör någon som helst värdering i de olika spår och resor vi befinner oss i.
Jag försöker inte säga om mitt drickande att det är så lindrigt (för det är det inte) men mest se det från olika håll för att bli lite klokare på mig själv. Är jätteglad för tips och tankar kring detta om ifall man måste nå botten? Ska man liksom trava på dit, eller är det möjligt att sluta innan?
Just nu är jag så irriterad på detta att ALLT trevligt för mig personligen och för min omgivning ska kopplas ihop med vin/drinkar, Är utled på att hantera min stress med vin eftersom jag märker att den bara blir VÄRRE och helst kräver påfyllning nästa dag.
Drickandet sker dessutom för de flesta av oss på kvällstid, några ynka timmar. På jobbet, 8-10 timmar om dagen går det utmärkt att inte ägna.a en enda tanke.
Blir galen på att man/JAG ska ifrågasätta om det går att ha ett bra liv utan drickandet, när det för oss här- gör livet så jävla mycket jobbigare att leva.
Om stress är en för jobbig del av livet är det väl DEN jag borde ta itu med,
Kram (även till mig själv som kämpat denna helg med en söndag som kröp fram på alla fyra och gjorde mig maximalt rastlös.)

Espandrill
tis, 2020-01-21 - 12:17

är också något jag känner igen mig i, att försöka förstå nivån på hur illa ute jag är. Jag hade som ung vuxen ett 100 % festrelaterat förhållande till alkohol. Började vardagsdricka ett glas någon dag då och då när barnen var i lågstadieåldern, för att jag tyckte det signalerade att jag hade ett avslappnat förhållande till alkoholen, "man behöver inte dricka för att bli onykter".
Det som har bekymrat mig särskilt mycket den senaste tiden är insikten att jag verkligen gillar att dricka ensam. Jag vill helst vara hemma ensam (det händer inte många minuter i veckan) och sitta i soffan med ett glas vin. Jag har längtat hem från saker för att jag kan ta ett glas vin när jag kommer hem och har börjat tacka nej till saker jag tidigare gjort tillsammans med andra människor, för att dricka vin ensam i stället. Det är min värsta insikt, att jag så smått börjat värdera alkoholen som ett bättre sällskap än riktiga människor. Jag har under de senaste två åren (?) alltid fördruckit hemma innan en fest, när jag fixar i ordning mig osv. Har insett att nästan ingen annan jag känner håller på så.

Jag fick lite panik när du skrev att du haft flera vita januarimånder, och andra månader men kommer tillbaka i gamla hjulspår och att det är därför du nu kör 3 månader och överväger ett nyktert liv. Jag inser ju att jag är där du var för några år sedan. Jag inbillar mig ju att jag efter denna vita månad ska vakna upp med ett nytt och sunt förhållande till alkohol. Har redan en aktivitet som involverar alkohol inplanerad till 1 februari...

Du skrev i min tråd att du hoppas att jag fortsätter skriva här efter januari. Tidigare gånger har jag släppt detta forum efter en halvhjärtad ansats att ta tag i mitt problem. Jag hoppas att jag förstår mitt problem lite bättre denna gång och hänger kvar.

Tack för hur du berättar om dig, det ger mycket till mig att tänka på.
kram

Anonym15366
tis, 2020-01-21 - 13:18

Jag fick nya insikter! Det här får inte vara en ”vit januari” endast! Vitt liv! Vågar man tänka sig ett vitt liv? Jag önskar mig det! Oss alla!?