Lilli

Ofta frågar jag mig själv hur länge till man ska orka?
Ok. Han har insett sitt problem , får hjälp och tar antabus och den andre medicinen för att dämpa sug. Och för allas skull är det fantastiskt. Ett jättebra steg.
Men min fråga är, kommer den här iskalla , känslomässigt avstängda och egoistiska personligheten någonsin släppa ? Eller är den kronisk? Hur länge behöver man " vänta" tills man kan märka någon skillnad?
Jag vet inte om jag låter egoistisk som tänker på mig själv just nu medans han kämpar ?
Men jag måste bara få något tecken på att det är värt det. Veta om de finns någon annan där under eller om det är så här han är på riktigt ?
Ni som har tillknyktrande eller ni som blivit nyktra. När märkte ni någon skillnad ?

Du beskriver något som jag tror flera här känner igen sig i. Hur det är att vara nära någon som jobbar med att förändra sina vanor. Den personen är på något vis i början av sin process medans för dig har det gått så lång tid och det blir som en känsla av att vänta på att se om det blir bättre. Du funderar på om personlighetsförändringar du märkt i samband med alkoholen kommer bli bättre om jag förstod dig rätt. Du undrar också över hur lång tid det i så fall kan ta och om det är värt att vänta. Många frågor och funderingar som det säkert kan vara skönt att ventilera här. Gissningsvis är dessa svar olika för många av olika anledningar. En fundering jag får är, vad kan du göra för dig som hjälper dig att må bättre oavsett hur det kommer bli för honom?

Jättebra att du skriver här och sätter ord på det du funderar på, jag ser att du har flera trådar och kanske har du redan märkt att det kan dröja lite olika länge innan man får svar. Ibland behöver man skriva flera gånger så att ens tråd hamnar längst upp igen.

Skönt hur som helst att han har tagit hjälp och genom att du skriver här har du också tagit steg i det!

Varma hälsningar
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet