Första gången som jag vågar skriva här

6 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
VKSO22
Första gången som jag vågar skriva här
VKSO22
Första inlägget

Jag har inte vågat skriva här tidigare fast att jag har varit medlem i några månader . Min tidigare psykolog tipsade mig om att det fanns anhöriggrupper på nätet när hon och jag kom in på och började prata om att min sambo dricker för mycket alkohol. Han dricker starksprit och det har varit mycket drickande för honom under de senaste veckorna. Att Covid-19 gör att han arbetar mycket hemifrån gör inte situationen bättre. Det gör att han dricker mer än vanligt och särskilt på vardagarna. Han däckar i soffan och kommer inte ihåg vad han har gjort eller sagt. Under de kvällarna när han dricker önskar jag att han ska däcka så snabbt som möjligt då jag inte står ut med de verbala kränkningarna som han utsätter mig för när han är full. Jag tvingas höra honom sig hur jag är ”en hemsk kärring” och att han borde kasta ut mig. På morgonen efter så har han glömt allt som han har sagt. Jag har konfronterat min sambo flera gånger när han är nykter och då är han väldigt ångerfull men trots det så kan han supa sig redlöst samma kväll. Situationen känns ohållbar och min sambo behöver hjälp. Jag har sagt till honom att han behöver professionell hjälp men jag vet inte om han är villig att ta emot hjälp trots att han säger det när han är nykter.

Skrållan
Det känns

Det känns igen, att man önskar att dom går och lägger sig och somnar. Har lämnat min man för snart 1 år sedan.
Han blev också väldigt dum när han druckit. Bara verbalt, men det sårar ju och sätter sig i själen.
Jag och mitt ex kunde också prata om olika lösningar. Han skulle dra ner på drickandet o.s.v. men sedan drack han som vanligt igen. Och det är väl så att den som dricker måste sluta för sin egen skull, annars går det inte.
Hoppas att du kan lägga fokus på dig själv istället. Det hjälper faktiskt mycket. Att sätta sig själv först istället för att hela tiden fokusera på den som dricker.
Fortsätt att skriva här. Det är så skönt att kunna gå tillbaka och se hur allt var.

Vic81
Konsekvenser

Hej, vad bra att du hittat hit.
Det är samma för mig, har precis börjat skriva här och det hjälper väldigt mycket.
Jag lyssnade på "alkispodden" idag, de talade om hur man ska prata med alkoholist om drickandet. Det som kom fram var att det enda en alkoholist "lyssnar" på om man ens gör det är konsekvenser. De berättade att det var när de mötte konsekvenser av sitt drickande som de blev tvungna att ändra det. Det gick inte med logik och dialog att nå en alkoholist. Om de tar sig ur det, det finns inga garantier där.

Jag håller med Skrållan och har precis vaknat upp själv i ett medberoende att man får tänka på sig själv i första hand och sedan avgöra hur man vill göra med resten.

Känner med dig och vet hur det är. Fortsätt skriva här så kan vi stötta varandra!

VKSO22
Inte nu igen

Det har gått några månader sen jag skrev mitt första inlägg i april. Kombinationen av covid-19 och midsommarhelg har inte varit något hit alls. Sambon söp sig redlös i smyg på midsommarafton när vi var hos mina föräldrar. Han hade gömt starksprit i min bil för att kunna dricka mer än vad som stod till buds.

Ikväll ligger han här däckad i soffan. Efter att först ha somnat ut på altanen i en tältstol framför grillen och ett halvfullt konjaksglas. Ikväll var jag enligt honom en jävla kärring och en jävla hora som han ville kasta ut ur huset. Situationen känns minst sagt olustig.

Jag mår inte bra själv heller. Det beror inte enbart på hans drickande då jag sedan tonåren har brottats med suicidala tankar till och från. Jag är inne i en sådan period just nu och känner trots antidepressiv och ångestdämpande medicin ingen större livslust.

Tacksam i alla fall för att jag kan skriva av mig här och att jag hade ett långt telefonsamtal med min pappa för en stund sen där jag kunde prata helt öppet om sambons alkoholism och mitt mående.

Jag ska försöka prata med sambon imorgonbitti när han har sovit avvakta ruset och innan jag åker till jobbet. Min förhoppning är att han ska ta kontakt med vården för jag orkar inte ha det såhär så mycket längre till.

/V

Azalea
Det är tufft

Att leva med en alkoholist.
Det är väldigt skönt och bra med detta forum och fint att du har kommit hit. Fortsätt att skriva här, det hjälper mycket. Vi är många som lever i olika typer av situationer dom medberoende och jag är en av dem.
Det viktigaste jag har lärt mig hör är att ta hand om mig själv, vikten av att verkligen göra det .
Det är svårt i början men man lär sig lite i taget.
Ge dig själv en stund som är din varje dag.
Kram Azalea🧡