Tacksam över forumet

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag har tagit bort vad jag själv har skrivit i mina tidigare trådar. De var alltför utlämnande av mitt ex och till viss del även mig själv.

Jag känner till, hur en del som inte borde (inom vården) pratar med varandra. Som det är i övrigt. Att folk pratar. Grannar. Kollegor. Vänner. Skvaller. Även om jag är anonym här så kändes det som jag var alltför öppen. Då valde jag att ta bort det.

Jag skrev allt som jag behövde för att få ur mig det, vilket ledde till en väldigt bra process där jag utvecklades och förstod ännu mer. Det här forumet har hjälpt mig så oerhört mycket och jag är så tacksam.

Jag utreds nu för adhd och får syn på saker som jag behövt få syn på tidigare. Som att jag reagerar och tolkar på ett sätt, som kan få mig i en viss sinnesstämning som jag inte helt kan hantera just i det ögonblicket.

Jag "går igång" på ord. Trots att jag har kunskaper om att stanna upp och observera, inte reagera och agera direkt utan stanna kvar och bara observerar en stund. Adhd är inte lätt, men det är intressant.

Jag lär mig något om mig själv varje dag.

När jag registrerade mig här på forumet i december så hade jag verkligen en process att jobba med och genom detta forum fick jag insikten i att fortsätta sätta gränser och bli mer tydlig.

Jag blev mer eller mindre beroende av att vara här regelbundet för att ta del av andras berättelser, lära mig genom att öva på att göra som en del av er gjort. Jag behövde uppleva och känna efter hur det känns i min kropp att förändra så mycket som jag har gjort i mitt liv den senaste tiden.

Det är en process att landa i ny kunskap, testa, landa igen och hitta balansen i livets olika skeenden och scenarier.

Det har varit så läkande och rehabiliterande att skriva med flera av er och jag är så tacksam för att jag hittade hit.

En sak har jag just börjat uppleva och det är att jag kommer på mig varje dag sedan en tid att känna, just nu lever jag det liv som jag önskar. Just nu gör jag precis det jag alltid velat göra. Just nu väljer jag allt jag vill och inte vill.

Just nu är jag så tacksam för alla mina år av psykisk ohälsa och medberoende. Just nu mår jag bättre än någonsin.

Just nu är jag balanserad. Jag känner ofta av min adhd och jag ser vad som är vad. Det är en hjälp att förstå. Ibland blir jag onödigt irriterad och då är jag kanske inte i balans, men jag är medveten om vad som är vad.

Alla känslor är ok att känna. Ibland är det bra att stanna upp och se på varför det är som det är. Acceptera, förändra, gråta, ilskna till eller skratta.

Att känna efter och göra det som känns bra. En dag i taget. En förändring om dagen. Eller inte förändra alls. Kanske bara landa i det som är. Observera och observera lite till.

Stilla sig.

Att veta vart en är på väg. Att bara gå på vägen och känna efter hur stegen känns. Att stanna upp och se på en blomma eller fågel. Istället för att komma till ett vägskäl.

Plocka blomman och prata med fågeln.

Några tankar som kom.

Lev ditt liv precis som du vill. Lev. Öva. Lär. Var dig själv kär.

Nu ska jag krama min katt. Hon bad just om min uppmärksamhet och jag har tid att gosa med henne en stund.

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag har fått syn på alla mina omstarter. Adhd utredningen börjar närma sig sitt slut av frågor och i början så var jag helt färdig efter ett 90 minuters samtal. Jag valde alltid att cykla, springa eller styrketräna innan varje samtal, eftersom jag visste att jag skulle behöva träna för att ha en skarpare hjärna inför alla frågor.

Nu kan jag sitta i en meditation innan och gå en promenad för att jag behöver den varje morgon för att få morgonljuset. Jag blir inte så trött längre, snarare att jag har fått massor av insikter.

Jag har fått ökad självkännedom sa min sjukgymnast när vi pratade på telefon igår. Hon har känt mig i flera år och det är första gången vi har ett uppföljningssamtal där jag önskar berätta om hur adhd utredningen fått mig att få syn på varför jag påbörjat utan att avsluta massor av projekt i mitt liv, idéer som kostat mycket pengar och tid.

Erfarenheter.

Jag blockade mitt ex på nytt och jag bestämde mig för att han ska få vara blockad under några veckor nu, då jag ska arbetat med ett skrivande. Jag kan inte tillåta ha han störtade, skicka mig bilder från vår "lyckliga" tid tillsammans, ja inte lyckliga, men då jag inte kände till eller förstod att han hade allvarliga alkoholproblem.

Vi bilade med hans fina bil genom Europa och jag tyckte att det var jobbigt att han hade en sådan magnet till bil. Jag gillar att vara osynlig och anonym även om jag tidigare gillat uppmärksamhet.

Uppmärksamheten är inte att jag vill vara någon, jag förstår idag att mitt H i adHd är min hyperaktivitet och den delen som gillar att bli lyssnad och sedd.

Nu förstår jag allting.

Jag förstår att stilla mig och vara villig att se vad jag har.

Jag har min bästa sommar någonsin och det har jag tack vare corona. Det låter inte klokt, men så är det.

Corona har gett mig ramar. Jag valde att isolera mig hos mina föräldrar och jag hjälper dem, jag träffar nya vänner i skogen varje vecka och vi börjar hälsa på varandra med namn.

Jag hjälpte en kvinna som snubblade förra veckan. Det gick bra med henne och hon kunde promenera vidare. Vi fick ett så fint samtal och hon hade lyssnat på ett råd jag gav henne. Det hade fungerat jättebra.

I min barndomsskog.

Nu läser jag på nytt sätt för första gången i mitt liv. I böcker jag vill läsa. För att jag vill och jag har tid. Förr läste jag för att jag måste eller borde, nu läser jag, förkovrar mig och njuter. Har gjort schema sedan ett par veckor och jag ser mina pauser och mitt läsande efter att jag utför allt annat jag ska göra.

Adhd utredningen gav mig ett nytt liv.

Jag förstår hur lätt det kan vara att själv hamna i ett missbruk och jag förstår hur lätt det är att bli medberoende.

Gränser, struktur, planering och stöd.

Då kan en göra det en verkligen vill. Jag vågar ta upp en dröm om att utbilda mig stort ändå. Fast jag tar en kurs i taget.

Det är mitt liv nu. Jag ser alla möjligheter att få leva ett lugnare och mer harmonisk liv nu.

När jag förstår vad jag behöver. För att ha det så.

Profile picture for user Ullabulla

Har läst lite om att du börjat ha kontakt med ditt ex och nu också börjar få din sömn störd.
Jag hade mycket svårt att låta mitt drickande ex vara utan hade iaf kontakt en gång i veckan ibland mer.

Jag kunde helt enkelt inte bryta kontakten av en massa skäl.
Till slut såg jag mitt eget mönster.
Jag hade en inre oro som behövde stillas och sökte därför honom eller någon annan i nöd för att få ned min egen ångestnivå genom att råda/upplysa eller kontrollera andra.

Naturligtvis i all välmening.
När jag läser dina inlägg så får jag en känsla av att det kanske finns en risk att du iom kontakten med ditt ex riskerar att hamna i återfall.
Dvs river upp mycket av den styrka du byggt upp under många år.

Är jag ute och cyklar så be mig hålla klaffen?

Profile picture for user Självomhändertagande

Hejsan!

Tusen tack. Du är på helt rätt spår. Jag insåg detta själv under gårdagen. Det är så svårt ibland med balans, all balans.

Jag tar till mig alla råd av Anders Hansen från alla hans böcker om träning, skärmtid osv. Nu gick jag och la min mobil i ett annat rum igår kväll. Sedan tog jag en vid behovs sömn tablett och så la jag mig i sängen och gjorde en kroppsskanning.

Skrev en rapport till min psykiater idag och är så tacksam för det samarbete jag har med henne.

Tack också för att du skriver det här och påminner mig. Det är lite som "journalanteckningar" här inne.

Jättebra.

Jag stöttar mitt ex i en process där han är vittne i en rättsprocess och det är en process som ständigt drar ut på tiden, av olika skäl. Jag känner till hela storyn och det är en svår resa. Många människor som blivit av med mycket pengar i tron att investeringarna ska öka som utlovat.

För mig är det oerhört intressant att se hur tidningar skrivit om detta, hur rättssystemet fungerar med polis (ekobrott) och när den huvudmisstänkte lyckas muta en del i processen som gör att denna aldrig kommer att bli dömd.

Det skulle kunna bli en riktigt bra eller dålig serie, men det är sorgligt, på riktigt. Jag har upplevt hot, då mitt ex upplevde hot och jag har sett mycket bakom kulisserna.

I verkligheten blir människor som inte tidigare missbrukar alkoholister, fruar blir av med sina pengar då det tror på männen, vilket jag också gjorde. Kvinnor stöttar med hushåll, ekonomi och männen leker. Med liv. I denna story.

Nej, jag ska aldrig skriva om detta. Det är hemskt. Allt faller. Vissa tar livet av sig. Pga enorma skulder. Och vissa dör i missbruk. De som aldrig skulle ha missbrukat.

Det är som om snabba cash och solsidan möter exit. Helt jävla galet. Såklart det påverkar min nattsömn.

Tack Ullabulla.

Kram ?

Profile picture for user Banankaka

Jag är också tacksam över forumet!

Du har gjort en så fantastisk resa Självomhändertagande. Du reflekterar och observerar, lär dig och utvecklas. Det är så stort.

Angående ditt ex tänkte jag först att du kanske också skulle prova 3-månaders regeln. Stänga av honom i 3 månader så du vänjer dig att vara utan honom.

Men det går inte nu när du stöttar honom i den här stora härvan.

Fortsätt glädjas över allt du hittills kommit fram till och njut av sommaren. Du skriver så fina mindfulness-ögonblick. Ut o spring i barndomsskogen och njut av sommaren. Kanske där är svamp?

Hör av dig till den andra killen om du vill. Tror du kan må bra av lite uppmärksamhet från någon som är bra.

Kan skriva mer senare.

Massa kramar!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Hej! Kikar in hos dig och tackar för avtrycket i min tråd. Jag ska faktiskt kolla upp det här med mindfulness och närma mig med ett nyfiket, öppet sinne. Som du nog förstår redan så har jag aldrig varit inne i de banorna tidigare... Reagera, kämpa, strida, göra, agera, förändra... Det har varit mitt stuk livet igenom. Men nu är jag trött. Så trött. Och du tittade in i just rätt tid och påminde mig om att det finns andra sätt att vara. Kram

Profile picture for user Självomhändertagande

Hej! Vad fint att höra dina ord! Tack för dina ord! Ta väl hand om dig!
Genom att visa medkänsla för dig själv och andra så tror jag att du kan ha stor behållning av att praktisera mindfulness. Och det är en resa!
Kram

Profile picture for user Självomhändertagande

Tack för dina värmande ord! Jag glömmer ibland om vilken resa jag gjort och det är fint att bli påmind.

Tack också för att du nämner en 3 månaders regel. Jag har börjat fundera på det och nu har jag släppt taget om att prata med honom den närmaste tiden.

Jag tror att jag redan funnit kärleken i den fina mannen som dök upp i mitt liv trots att vi våra läppar ännu inte mötts och inte heller omfamnat varandra med en kram.

Det är det finaste jag upplevt i livet. Genom alla erfarenheter så är det personen jag behöver tycka om och gör jag det så gäller det bara att känna sig själv tänker jag.

Och jag har övat. Velat mer, velat mindre, haft för bråttom och velat skynda, vilket aldrig har varit bra för mig och jag har nog påverkats av min omgivning. Idag ser jag de 30 + som har bråttom och jag minns hur jag hade det. Jag tänker, att de får upptäcka själva. Jag ska inte lägga mig i och det är jätteskönt.

Alla får göra som de vill.

Skriv och berätta när du vill, hur det går.

Jag följer gärna med på din resa.

Stor kram!

Profile picture for user Banankaka

Jag skriver här då jag är osäker på min egen tråd. Om han läser den. Jag vet inte. Men ofta svarar han på mina frågor jag ställt där.
Kanske bara en tillfällighet.

Vad underbart med kärleken! Särskilt när man vet att det är bra och sunt och man skulle våga satsa.
Tycker det låter så romantiskt med killen du träffar. Vilken längtan ni måste känna.

Jag är lite samma med att skynda mig fram. Har gjort det mycket och tänker lite som dig. Alla får ha sin egen resa och göra som de vill.

Både han och jag har sagt att vi inte vet hur vårt dejtande kommer sluta och försöker vara beredda på att det inte kommer bli något.

Igår kväll tog han upp ölen igen. Att han skulle må bättre utan den, men att "ändå dricker man den". Jag svarade som vanligt ingenting men ångrar det lite. Nästa gång säger jag nog något. Bekräftar honom i att det kanske inte är så lätt att bara sluta. Så jag börjar någonstans.

Frågat honom om han visste hur smart han är. Och oj. Han hade haft jättehögt på ett IQ-test, dock online men från mensa. Kanske inte så konstigt att han ändå klarat av alkoholen såpass som han gjort. Att han läser mycket. En kompis jag berättat för om honom, sa att det är vanligt att högintelligenta missbrukar. Vet inte om det stämmer.

Att han är intelligent fick mig tyvärr inte att gilla honom mindre.

Vad bra att du pausar ditt ex ett tag. Tror det är sunt att vänja sig av med honom lite.

Ska försöka somna om lite så att jag orkar springa.

Tack för dina ord! Jag är gärna med på din resa också.

Stor kram till dig!

Profile picture for user Självomhändertagande

Då svarar jag dig här! Jag kan tänka mig att det känns märkligt att få svar på frågor som du ställer i detta forum.

Jag läste ditt tidigare inlägg som jag inte svarat på ännu. Jag läste om det ett par gånger och du pratar om intelligens. Det finns en del som säger att jag är intelligent med jag har aldrig gjort något test. Jag tror att mannen som fångat min nyfikenhet ligger högre i intelligens än jag. Fast det är bara vad jag tror. Jag har aldrig sett mig som intelligent, inte ens när en del sagt det till mig med stora ögon. Jag har på ett ointelligent sätt tänkt på dem som kanske lite mindre intelligenta.

Egentligen så gillar jag inte begreppet intelligens och jag tror jag vet varför. När jag läser ditt senaste inlägg i din egen tråd så slår det mig att killen du träffar ger mig en magkänsla av att vara lite som killen jag träffade som tonåring. Den killen som jag var så galet förälskad i, men som var sämst på att vara ärlig och även kommunikation. Nu menar jag inte att killen du pratar om skulle vara som den här killen. Jag fick bara en magkänsla eller kanske mer en deja vu känsla över känslan du är i nu, om jag uppfattar den rätt. Vi gör ju om allt utifrån vårt eget univers.

I alla fall.

Den relationen i min ungdom kom att påverka alla mina relationer senare fram tills nu.

Han snackade om intelligens, han drack alkohol och jag läste Lundell för att förstå varför han skulle ut på en "brajturné" vilket innebar att han skulle till botaniska trädgården i Göteborg och röka braj, för där hade minsann också Uffe rökt braj i sin ungdom.

Det var på glada 90 talet. Jag brände en jävla massa timmar på den här killen och det kom att påverka alla mina val av grabbar, män sedan dess - utom denna man som plötligt dök upp i mitt universum.

Jag har bett universum om en man som varken tänker på materiella ting, (de är de tråkigast som finns - helt självupptagna och kanske bra i hm....ja du vet, men inte på riktig romantik, eller inte som jag önskar ha det). Jag har aldrig gått igång på presenter och säger att det är inte någon idé att komma med sådant.

Jag vill ha närhet i vardagen, jag vill kommunicera och jag vill leva mitt liv. Inte för att visa något på sociala medier. Jag kräks faktiskt på de som inte är närvarande i mötet med vänner. Har haft ett sådant umgänge förut då mitt ex var framgångsrik och en förebild för många i hans umgängeskrets som yngre man.

När jag såg allt fjäskande då han hade mycket pengar och fina bilar osv. Helt patetisk. Sedan när hans ekonomi dök då visades de rätta ansiktena och det var intressant.

Jag förstod ju att det var så, då jag observerade redan som liten unge och ungdom. Jag fick frierier från ett par framgångsrika söner till framgångsrika pappor och de satt där vid två vitt skilda tillfällen och bedyrade att de kunde ge mig allt och vi var på dejt. Och jag minns inte vad jag sa, men jag förstod att de hade missat en hel del.

När jag väl träffade mitt ex sa jag "Du kan inte köpa mig". Jag är inte din prydnad eller representant på affärsmiddagar eller i ett affärsliv. Punkt. Efter att vi hade varit tillsammans en tid. Jag såg hur kvinnorna hade låtit sig köpas, en päls, lite diamanter, några resor, ett hus, en herrgård, hästar, ja osv.

Och jag såg något jag inte sett tidigare och jag kräktes, på allt. Allt är bara fasader. Jag vill leva och jag är ingen docka som någon ska klä upp. Jag antar att jag hade tur som hade en anledning att bryta med det livet, vi flyttade till mitt hem.

Nu kom jag av mig på ett sätt, men jag har en poäng med denna berättelse och det är att han jag var så förälskad i som ung. Han pratade om de här stora pengarna, om en blev riktigt rik så fantiserade han om saker en kunde göra då.

Alla fantiserar väl om det antar jag. Men att leva med mycket pengar och umgås med "rika" människor kan vara farligt på flera sätt. Jag har sett för mycket och jag har hört för mycket. Det finns en serie som är ganska vidrig, men som visar en inblick vad jag sett.

Den heter EXIT och visas på SVT play.

Jag drar iväg, igen. Jag vill komma till saken och saken är att du behöver verkligen lyssna till vad du vill. Hur du vill ha det. Hur du vill leva. Vill du kramas länge i sängen en morgon så ska du göra det. Jag ville det, mitt ex stank alkohol varje morgon, om han inte satt i köket eller i badrummet och drack alkohol på morgonen. Då hade han ofta suttit där hela natten och var full på morgonen.

När jag vaknade och längtade efter att bara kramas en stund. Då var han inte där. Då var han full.

Så idag när jag och denna man inte ens har gett varandra en kram då vi både är noggranna med folkhälsomyndighetens rekommendationer, då känns den där kramen så otroligt åtråvärd och faktiskt lite sensuell.

Jag hörde Anna Bennichs sommarprat och jag tyckte att det var så fint, som hon sa. Det är de där små gesterna som betyder något. Jag skulle gärna ösa på och jag gillar också dramaturgi. Hon har rätt, enligt mig. Det är de där små sakerna som betyder något. Sms med orden "Jag tycker om dig" och att våga vara öppen med sig själv, om en vet vad en vill. Att våga säga det. Att våga vara sårbar. Det är så fint. Lite som när en var barn och sa det en ville, rakt ut.

Vad vill jag. Ok. Hur ska jag framföra det. Jag vet inte alltid, men jag testar. Jag tänker själv, att det här är det första tillfället i livet där varken alkohol kommer störa processen i att lära känna. Jag är inte intresserad av att ha intimitet med någon som jag inte känner fullt ut. Och det beror på att jag tycker om sex. Om det är för bra så kan jag bli förälskad av fel grund och sedan efter månader insett att jag borde ha väntat tills jag lärt känna människan.

Min önskan till universum var att finna en livspartner som accepterar mig som jag är och jag ska acceptera han som han är. Detta efter att jag redan "sållat" bort det som inte finns i min värld. Jag lever hälsosamt och det behöver förstås min framtida livspartner också göra.

Och jag värdesätter hälsan före allt annat.

Hoppas att du har fått eller får en skön löpning!

Stor kram till dig!

Profile picture for user Banankaka

Jo, Självomhändertagande. Du är så intelligent. Det lyser igenom allt du skriver. 

Jag vet inte heller hur intelligent jag är, bara gjort ett test för många år sedan som länkades från illustrerad vetenskap. Men jag hade rökt så mycket cannabis och förstod inte förrän på slutet att det gick på tid, så hann inte med alla frågor. Men oavsett, så hade nog jag inte kommit upp i den här killens intelligensnivå. Jag blev så förvånad när han sa det, eftersom flera av dem som han umgås med varje dag inte alls är på samma nivå. Jag har typ sett ner på dom. Precis som du skrev, så tänker jag dem som mindre intelligenta och det är säkert ointelligent i sig. 

Jag älskar när du bubblar ur dig saker! Det är så kul att läsa. 

Eller hur. Det är attraktivt med intelligens. Synd att killen du träffade som tonåring var oärlig och dålig på kommunikation. Men du lärde dig mycket och det har genomsyrat dig hela livet. Min kille sa (dagen efter att jag skrev i min tråd att jag skulle kolla om han menar det han säger) att jag kan lita på att allt han säger är sant. Det känns också så, han skryter inte och berättar lika mycket dåliga saker han gjort och varit med om.

Han snackar väldigt mycket med alla. Väldigt kommunikativ. Särskilt när han druckit ett par öl. Fast med mig har han varit väldigt tyst ibland. Särskilt när vi dejtade några gånger förra året, och jag inte heller sa något. Även om jag inte är så ung längre, så har jag kvar det där "ingen ska få ligga med mig" - tänket. Så jag satt mest och tänkte på vad jag skulle göra om han hade försökt något då. Om jag ville ligga eller inte. Men han försökte aldrig.
 
Heller aldrig gått igång på materiella saker. En gång träffade jag en av prinsarna från Saudiarabien på en restaurang, Majed, och jag skulle fylla år någon dag senare. "What do you like? Jewelries? Cars?" Vi pratade ibland på telefon men han ville bara komma med ett privatplan och hämta mig. Eh.. nej tack till att bli kidnappad till något harem. Efter 11 september blev jag rädd att någon underrättelsetjänst hade koll på mig efter samtalen med det kungahuset och jag bröt kontakten helt. Jag var aldrig intresserad av honom. Mest lite smickrad kanske.
Mitt ex som ville att vi skulle ha en lägenhet på Manhattan hade ju också pengar. Han är nån chef på New York Times idag. Dock väldigt snäll och vi hade roligt. Men jag ville leva mitt eget liv och inte hans. Jag behöver inte mycket pengar för att må bra.

Oj, sorry jag babblar.

Exit-serien har jag sett. Då förstår jag lite vad du har sett.

Du skriver så bra att man ska göra det man själv vill. Håller med dig så mycket om det. Inte fastna i någon annans liv som man inte vill ha. Jag hade bestämt att jag skulle leva ensam. Med några djur som sällskap och ett gästhus så att folk kan hälsa på. Det är väl därför jag är med den här killen idag. För att jag såg honom och tänkte på när vi dejtade förra året. Att det inte behöver vara så allvarligt utan att vi bara kan umgås och ha lite kul bara. Jag ska ju ändå leva ensam och flytta härifrån om något år. Och nu.. nu tänker både jag och han att vi hör ihop. Våra cirklar har rört sig i varandras hela livet och vi har inte träffats förrän nu. Att det kanske är meningen.

Men sakta! Jag ska känna efter sakta. "Lev livet lite sakta, du hinner fram ändå" - är ett uttryck jag, åtminstone försöker, leva efter nuförtiden. Jag brukar annars vara lite otålig.

Du skriver så bra om alkoholen och ditt ex. Jag vill inte ha det så. Krama någon som luktar öl resten av livet. 

Jag sätter också hälsan främst. Här har han en del att lära. När vi delade en pizza senast och jag sa att han kanske skulle behöva en hel, så sa han att han får i sig kolhydrater från ölen också. Förvisso sant att öl innehåller kolhydrater, men det var kanske kalorier han skulle menat om han visste.

Stor kram till dig!

Profile picture for user Banankaka

Du skriver i en annan tråd, säkert också i min fast jag inte riktigt tänkt på det ännu, att ditt ex vet om varför han dricker och att han inte gör något åt det.

De mår ju inte bra. Det är väl det som det handlar om.

Både jag och min kille hade trasiga barndomar. Hans pappa drack ihjäl sig. Min mamma dricker också, men mest på helgerna när jag var liten, och hon gav mig ingen kärlek. Skillnaden är kanske att jag bearbetat det mesta av min och jag mår bra idag. Jag rökte så mycket cannabis och ofta ensam, så jag har tänkt mycket på min barndom och varför jag är som jag är. Min kille har också rökt mycket förut, men han har nog inte varit så mycket ensam och tänkt på sådant.

Hoppas det är ok att jag frågar om ditt ex. Hade han också en jobbig barndom? Det verkar vanligt. Ville han inte bearbeta den eller prata om den?

Min kille tycker säkert att han är ok, eftersom han inte dricker lika mycket som sin farsa. Men eftersom han pratar mycket om att man mår bättre utan alkohol så förstår han nog att han har problem.

Jag reflekterar lite bara, och har inte kommit så långt med det.

Profile picture for user Självomhändertagande

Hej, tack för alla dina ord. Det där med intelligens kanske jag ska kolla upp en dag. För nyfikenhetens skull. Det är enkelt att avfärda vissa kommentarer med att vifta på handen och säga "äsch, inte är väl jag..." Att jag är klok har varit enkelt att acceptera, då klokhet kommer genom erfarenhet tänker jag. Men intelligent är ett väldigt starkt ord. Och svårt att ta till sig när en inte har lärt sig att ta till sig vissa saker. Men jag övar. På mycket.

Jag får en del flash backs från mitt liv. Jag förstår att min förmodade adhd kan göra att jag tröttnat på vissa människor ofta och blivit fångad av nya människor (som yngre). Som vuxen samlar jag på människor och jag skriver anteckningar om trevliga människor som jag pratar med i butiker där jag haft något ärende. Då jag är medveten om vår planet så springer jag inte ofta tillbaka till butikerna, men har kommit på att jag träffar ganska mycket människor som jag börjar prata med. Det kan vara på busshållplatsen eller i skogen och då är det förstås människor som har samma behov som mig. Jag behöver prata, men jag behöver inte bli kompis med alla, även om jag gärna blir det. Över tid så visar det sig vem en fortsätter att prata med på busshållplatsen, på bussen eller i skogen. Det är som helt naturligt för mig och det är många gånger jag tänker att jag borde bo i ett mindre samhälle där människor hjälper varandra mer. Har sett det där en del av min släkt finns. Och det finns också en baksida med mindre samhällen. Skitprat. Jag läser att du har tankar att inte bli så långvarig där du bor nu. Vet du vad det beror på. Jag har levt med den känslan tidigare och jag har landat i svar varför jag kände så. Varför jag flyttade och bodde utomlands. Jag har inte jobbat med just den frågan, däremot så landade jag i den under mina meditationer och när jag jobbade med tillit, acceptans, släppa taget så ville jag inte flytta längre. Jag vill nog skapa ett nytt hem en dag, men det behöver inte ske nu. Och jag vill stanna kvar. När det gäller mig och min flykt så har jag lärt mig att möta allt som sker i stunden. Jag har mött mig själv länge och det har varit bra möten. Jag har förlåtit mig själv för att jag som yngre inte visste bättre. Jag har varit tacksam för allt jag erfarit och lärt mig. Och precis som du verkar vara, så har jag varit på ett sätt att jag inte kunnat köpas. Och det är nog för att det är så vi är. Att ha så starkt behov av frihet. Egen vilja.

Jag läser dina rader "Våra cirklar har rört sig i varandras hela livet och vi har inte träffats förrän nu. Att det kanske är meningen." och jag tycker att det låter så fint. Sedan läser jag "När vi delade en pizza senast och jag sa att han kanske skulle behöva en hel, så sa han att han får i sig kolhydrater från ölen också." och det kunde ha knutit sig i min mage förr av ord om öl och kolhydrater, men det gör inte det längre.

Det är här sakta är så bra. Du behöver ta reda på vad han vill med alkoholen. Lika mycket som du kanske ska lägga på dig själv och ta reda på vad du vill nu eller vad du vill i framtiden. Var vill du vara om ett år eller om fem år. Var vill du vara om 20 år. Välj själv. Jag tycker själv att det är en bra övning att tänka på vad jag vill berätta för mitt äldre jag redan nu. Jag har skrivit en del till mitt yngre jag och så kom jag på någon gång att jag ville leka med tanken på att skriva till mitt äldre jag. Det fick mig att våga lite mer tror jag. Att vara i mitt nu och att våga vara i mitt nu. Jag har en del äldre vänner och då menar jag 80 +. Jag lyssnar mycket på dem och de lyssnar mycket på mig. Våra samtal om livet har bekräftat att jag har gjort bra val. De är de viktigaste relationerna som betyder något.

Och relationen till sig själv är den absolut viktigaste. Så då ställer jag dig frågor, för dig att fundera på och att svara på för dig själv över tid.

Vad värdesätter du i livet. Hur vill du leva. Hur ska du göra för att få det livet.

Om du skulle radera att du tänkt så här:
"Jag hade bestämt att jag skulle leva ensam. Med några djur som sällskap och ett gästhus så att folk kan hälsa på."

Och skapa en ny tanke om hur du vill leva. Hur tror du att den skulle vara då?

Vad hindrar dig för att få det du vill ha?

Jag är så glad att höra att du inte föll för prinsens försök att fånga dig. Det låter lite skrämmande och jag har sett hur andra har charmats av prinsar hit och dit. Fast då har det varit i andra kulturer och inte lika skrämmande, men förstås är det skrämmande hela fenomenet när det blir tydligt att en man vill köpa en kvinna och att kvinnor låter sig bli köpa.

Kanske tur ändå, vill jag säga lite slarvigt, för annars antar jag att det skulle vara mer kidnappningar än det som redan pågår och alla avslöjas ju inte. Vilken hemsk tanke som dök upp nu i mitt huvud. Hur många kvinnor lever kidnappade av män i världen.

Jag gillar också när du babblar. Jättekul att skriva med dig!

"Lev livet lite sakta, du hinner fram ändå". Underbart uttryck och det kanske är det som är framgången för ett innehållsrikt liv. Varför skynda till graven. Det gäller att uppleva livet.

Stor kram till dig!

Profile picture for user Självomhändertagande

var ett helvete för mitt ex. I skolan med mobbing. Han var rädd varje dag. I flera år. Ja, han har druckit för att kunna berätta, för han behövde berätta och i början orkade jag inte lyssna, sen lyssnade jag och jag lyssnade om och om igen. Jag har bett honom prata med en professionell då jag inte kan hjälpa honom med det trauma som satt enorma spår och påverkat hela hans liv. Jag förstår honom varför han flyr och jag önskar att han kunde ta emot den hjälpen och bearbeta. Han har haft möjlighet till det. Det är inte alltid den finns. Jag förstår även hans behov av det materiella han behövde, det klassiska "jag ska minsann visa dem" osv. Han har visat en del av dem, men det gjorde ingen skillnad. Han plågas ännu av den obearbetade barndomen och för att orka leva i och möta världen så behöver han alkoholen. Vilket jag sorgligt nog kan förstå, eftersom det behöver bearbetas. Han lider uppenbarligen av PTSD. Men han är rädd för piller och psykiatrin, eftersom han såg hur vissa mediciner slog ut mig. Han har även andra vänner med diagnoser och en del av dem har spårat ur totalt. Mediciner och alkoholmissbruk är ingen bra kombo.

Profile picture for user Banankaka

Du skriver så bra saker! Tack själv för dina ord.

Innan jag börjar svara, måste jag fråga om "Jag förstår att min förmodade adhd kan göra att jag tröttnat på vissa människor ofta och blivit fångad av nya människor (som yngre)." Är det vanligt som adhd? För jag känner så mycket igen mig (egentligen i mycket av det du skriver). Jag kanske inte pratar lika mkt som dig, ibland bara, men tycker också om äldre människor som har erfarenheter man kan ta del av. Ett tag hängde jag mycket med en 80-årig granne. Hon var gammal hippie, och vi rökte ibland. Det var så coolt att röka med henne och prata med henne. Tyvärr gick hon bort för några år sedan.

Du skriver bra frågor att reflektera över. Varför jag vill flytta, och var jag ser mig själv inom de närmaste åren osv. Mycket bra! Skälet är väl att jag längtar hemåt och vill bo på ett ställe för resten av livet. Men jag har inte bråttom. Jag sparar lite pengar så länge. Har ett jobb jag trivs bra på och naturen nedanför porten. Killen bor 30 meter ifrån mig.

Funderar som dig på ett mindre samhälle. Att det är trevligt när man känner varandra. Skitprat är tråkigt men man behöver kanske inte lyssna eller bry sig om det handlar om en själv.

Hur vill du själv ha det? Eller du har inte landat i det ännu?

Jag vill vara fri som en fågel. Det har jag alltid sagt.

Vad han vill med alkoholen kanske nästan jag kan svara på. Säkert du också med ditt ex. Dom vill må bra och förstår kanske inte hur (eller att) man kan må bra utan. Igår ringde han upp en barndomsvän och hade på högtalare så att jag fick vara med. Han lät ganska vettig, men lite hård sådär och kallade min kille för kukhuvud ibland. Min kille verkade lyssna på honom. Kan nog vara bra att åka förbi honom på vår resa till hemtrakterna i augusti.

Är glad att du mediterar! Jag gör det bara ibland. Bland annat på Yogan en vän till mig har. Men jag är lite för rastlös. Hoppas det blir bättre.

Jag ska fundera vidare på frågorna du ställer. Det är så bra och kul att skriva med dig.

Hoppas du får en fin dag! Kunde inte somna om igår, så det blev ingen löpning. Men idag så!

Stor kram på dig!

Profile picture for user Banankaka

Som svar på av Självomhändertagande

Fy det låter hemskt.
Jag var också rädd varenda dag. För min mamma. Man visste aldrig vilket humör hon var på och man fick ofta en smäll i huvudet. Men försöker se på det som att det kunde varit värre. Idag förnekar hon allt. Tycker att jag och min bror hade det bra eftersom vi fick mat på bordet och hade rena kläder. Men jag är tacksam över att jag åtminstone fick lite kärlek de första åren, vilka är dom viktigaste, så att man blev ganska empatisk till skillnad från henne.

Jag frågade min kille för någon vecka sen om han mår bra inuti, utan att egentligen veta att man dricker för att må bra. Han svarade att han börjar må bättre. Att hans födelsedag inte är lika jobbig längre (hans farsa söp ihjäl sig samma dag som min kille fyllde 20) och att han börjar komma över att hans mamma dog för några år sedan.

Tänker att det är där jag ska börja. Inte snacka så mycket om alkoholen utan mer om måendet, barndomen, bearbetning av den osv
Försöka gå den vägen istället, och se om den vägen leder nån vart.

Profile picture for user Självomhändertagande

Du skriver också bra saker!

Om adhd, och att du känner igen dig i många saker som jag skriver och om det skulle vara så att det kan vara hjälpsamt för dig att utredas, då kan du be om en utredning. I mitt fall så har jag förstått att mina idéer som sprutar ut har jag prövat förverkliga. Och jag har inte ofta ägnat någon större tankeverksamhet på konsekvenserna. Och det har fått konsekvenser, stora konsekvenser. Så här i efterhand har jag valt att se allt som erfarenheter. Jag har spenderat pengar jag borde ha investerat i hus. Du skriver att du sparar till hus och att du vill flytta hemåt - bra med tydligt mål och plan!

Jag har haft massor av sparandeformer, i fonder, aktier och på flera konton och jag har aldrig haft en tanke på hur utan bara att ha det, eftersom jag har arbetat inom bank fast inte som ekonom, så har jag lärt mig att jag borde ha olika former av sparande, men inte vetat hur och varför!

I alla fall.

När du är ung och sparar till en cykel då är det tydligt hur mycket du behöver jobba och lägga undan. Om du är äldre och sparar till en insats för en bostadsrätt i en stad eller om du vill köpa ett fritidshus någonstans vid havet eller i fjällen, då är det lite svårare att beräkna vad du behöver spara och hur länge beroende på när det där huset ska köpas.

Jag har haft medel som jag spenderat på väldigt tokiga, roliga och värdelösa saker, men allt det är erfarenheter. Jag gick inte under på 90 talet och jag har inte heller gått under nu.

Min förmodade adhd har gjort att jag har gått igång på "kickar" som jag inte känt till. Med män, flirtar, för tidigare resor med de jag ansåg att jag hade lärt känna och att jag visste vilka de var. Jag hade fel i samtliga fall och jag har lärt mig av mina erfarenheter. En var gift och hade visst fått en minneslucka. Då hade vi känt varandra i två år och jag skulle aldrig någonsin inleda en relation med en gift man.

Så, då har dessa "kickar" inte varit så hjälpsamma i mitt liv. Jag är inte en tonåring längre, även om jag känner mig som en ganska erfaren tonåring. Jag är ung i själen, i sättet och precis lika glad som jag var som tonåring.

Jag har facit idag. På mitt liv. Jag har plöjt alla böcker jag har kommit över om adhd och jag har också vänner med adhd som säger att jag har det. Nu har jag blivit utredd för adhd och får veta besked efter psykologens semester.

Så jag förstår att mina bus som barn, alla mina kompisar jag hade och tröttnade på, liksom i ungdomen, killen jag var så kär i tog all min uppmärksamhet och fokus och jag kunde inte koncentrera mig.

Det är min koncentration som är största problemet, jag vill läsa en viss utbildning och då behöver jag extra stöd för studier. Därför behövde jag bli utredd. Därför var den utredningen hjälpsam för mig.

Jag ser det redan idag. Och jag prövar planera och skapa en struktur, men det är så svårt. För jag fastnar ofta, börjar med en sak och sedan så har jag påbörjat något helt annat. Så där håller det på - hela tiden. Jag har larm som avbryter mig, när jag måste avsluta en sak - även om jag inte ens kommit igång och börjat med uppgiften.

Jag skriver post it lappar om mina "måsten" och då använder jag inte gärna orden måsten. Men jag måste betala räkningar i tid. Jag måste avrunda på kvällen och stänga skärmar, mobil i annat rum osv.

Jag har annars mat, sömn, fysisk träning och mindfulnessträning inpräntat sedan flera år de utgör grunden till min livsstil och de har blivit mina viktigaste behov att lyssna på för att leva medicinfri.

Nu pausar jag då min klocka faktiskt har ringt och jag ska göra annat.

Skriver igen.

Ha en underbar dag!

Profile picture for user Banankaka

Vad härlig du är! Dig hade jag nog kunnat snacka med hur mycket som helst.

Nja.. jag mest undrade om det var så med adhd. Läste väldigt mycket psykologi förr. Särskilt om vissa personlighetsstörningar. ADHD har jag väl alltid tänkt att jag kanske haft/har men att det är så lite nu att det inte spelar så stor roll. Jag har lugnat ner mig och kanske inte hade så kraftig.

Umgicks mycket med en vän när han läste till läkare och särskilt under deras psykologi-kurs. Läraren började med att säga att psykopater är överrepresenterade i deras klass, Många smarta (finns misslyckade oxå) psykopater har 5.0 och många läser till läkare. Sen sa han att de kommer känna igen sig i varenda diagnos, för man har personlighetsdrag från alla olika diagnoser. De flesta är en mix av allt.

Min typ kille måste ha adhd iaf. Fast han nog inte fattar det. Idéerna sprutar ut och han snackar jävligt mycket. Om allt. Du nämner aktier, Han frågade mig om det igår och jag sa att jag är all-in med alla mina sparpengar på en högrisk-aktie som jag väntar på att ska bli uppköpta. På ett av hans tidigare jobb hade de "spelat" lite på aktiemarknaden med småpengar, mest för att se vem som vann av dom. Han hade handlat mycket med derivater. Jag kan typ inget om det men det lät som han visste en del.

Men adhd ser jag inte som något jobbigt. Aspergers däremot. De är så jäkla svart-vita och kan ha empati-problem.

Mindfulness är bra! Men jag förlorade en av mina vänner. Jag var i mindfulness under några av våra telefonsamtal, och satt och tänkte för mycket på vad hon sa. Tredje dagen hon klagade på något hos sin syster, så sa jag att hon borde ringa till henne istället för till mig. Reda ut det och prata med henne om det. Tror det lät konstigt och okänsligt från min sida. Eller det blev det stört iallafall.

Det låter som att du kämpar framåt iaf med adhd:n. Det är det viktigaste. Försöker få rutiner osv. Om du lever efter alla lappar, så blir det säkert ett naturligt beteende för dig till slut.

Måste nog själv sätta rutiner om jag är hos min typ kille om kvällarna. För han snackar så mycket att jag inte kommer hem i tid. Jag brukar vakna mellan 5 och 6. Så kan inte sitta hos honom till 24. Larm är en bra idé.

Nu måste jag också sluta och ska till kompisen lantställe. Hon vill väl höra om mer om min fängelsevistelse. Får se hur mycket jag berättar. Men jag har faktiskt tänkt på säga saker om mig själv. Vi satt båda i en styrelse för en organisation något år, och hon har sagt att det bästa från den tiden var att hon fick lära känna mig. Jag har mått lite dåligt över att hon faktiskt inte har en aning om vem jag är. På tal om adhd, så får vi det väldigt tillsammans, och leker som små barn. Hon är över 50 och härlig hon också.

Stor kram till dig!

Profile picture for user Självomhändertagande

Ja, det är verkligen upplyftande att skriva med dig! Tusen tack. Jag får också en stark känsla av att det skulle vara så roligt att prata med dig.

"Mindfulness är bra! Men jag förlorade en av mina vänner. Jag var i mindfulness under några av våra telefonsamtal, och satt och tänkte för mycket på vad hon sa. Tredje dagen hon klagade på något hos sin syster, så sa jag att hon borde ringa till henne istället för till mig. Reda ut det och prata med henne om det. Tror det lät konstigt och okänsligt från min sida. Eller det blev det stört iallafall." Jag tror att denna erfarenhet kan förändras med tiden. Du har sått ett frö hos din vän och det kan ta år för henne att förstå vad du menar. Jag tror att du ville henne gott och att hon skulle reda ut saker med systern. Jag hoppas att hon inser det och reder ut det - även om det bara är inom sig själv. För antingen så mår hon inte bra och projicerar sina saker på sin syster. Som det kan vara i många situationer. Att en klagar på sådant en själv stör sig på - hos sig själv. Jag har själv gjort det en gång i tiden, utan att förstå varför. Och jag tycker inte om att klaga, så jag gick i terapi och förändrade mig.

En vän jag haft sedan barndomen har bott utomlands i mer än 20 år. Jag besökte henne vid ett hypomaniskt skov och det påverkade hela vår relation. Sedan hörde jag via hennes mamma att hon höll på att bränna ut sig för några år sedan, då skrev jag till henne att hon borde vara en mamma till sina barn istället för att tänka på karriären. Nu är landet hon bor i väldigt annorlunda än i Sverige och de har inte alls samma barnomsorg eller möjligheter till mammaledighet.

Allt är val. Hennes mamma ringde mig och grät och sa att hennes pappa var deprimerad efter en operation liksom att de var rädda för att dottern - min vän skulle köra av vägen då hon inte sov, så jag tog en "roll" att säga vad jag tyckte.

Det fick jag bittert ångra. Vi hade inte kontakt på flera år. Däremot nu, pga coronapandemin så hörde jag av mig och jag fick svar. Vi pratade om våra respektive utmaningar och hur livet är just nu. Vi har båda gjort våra resor och hon bekräftade att hon noterat min kamp. Det kändes bra och jag tror att vissa relationer behöver sin tid.

Hennes barn har blivit större och de går i skolan. De klarar sig själva hemma efter skoltid. Det gör att hon har mer tid nu. Tid att ens prata med mig inge. Jag vet inte vart det ska ta vägen, men jag är tacksam för att vi pratar. Hon är en viktig person i mitt liv, även om avbrottet var länge. Jag var sjuk länge. I 9 år var jag väldigt sjuk i skov. Tid är väl ändå det enda vi har. Alla har lika mycket tid. Sen väljer vi hur vi förvaltar den.

Behöver vi ens arbeta heltid? Jag har tänkt på det där med tid, arbetstid och egentid, fritid liksom övrig tid. Vem en träffar och vad en gör med sin tid.

Mycket att tänka på. Nu ska jag skärma av och landa med lite meditation och sova mina timmar.

Hoppas att du hade en rolig dag!

Underbart med härliga människor!

Stor kram till dig!

Profile picture for user Banankaka

Tack!

Ja, vi får väl se om jag snackar med henne igen. Härligt att du kontakt med din vän igen iaf! Oavsett vart det leder.

Heltid, nej. Aldrig mer. Försöker ordna det lite på annat sätt. Idag ska jobba iaf, fick nästan köra iväg min kille vid 23 igår. Det var lite kul när han skulle gå. Vi stod vid ytterdörren och tittade varandra i ögonen och ingen sa något. Sen säger han: "Vi kanske inte behöver säga det som vi redan vet" och sedan "För det är väl så?" Jag svarade "ja" och vi skrattade och han gick utan att vi sade något mer.

När jag var på landet hos min kompis så sa hon att jag inte ska bry mig om alkoholen så mycket. Hon tycker inte att det verkade så farligt. Att han inte dricker några större mängder. Jag protesterade lite eftersom det är varje dag och att han verkar beroende. Men hon tyckte att ju mer han är med mig som inte dricker, och upplever att det finns annat man kan göra som är kul så kommer han säkert sluta. Han gillar ju att göra massa saker precis som mig. Hon tyckte inte att jag ska prata om alkohol med honom. Hennes egen kille drack mycket varje dag i många år, men inte längre.

Jag vet inte. Jag får vara försiktig och observant iaf. Precis som du sagt.
Vi håller ju på att lära känna varandra så jag får reda på mer och mer.

EDIT: Kom på att han pratade om en period när han var liten, igår. Att han inte åt något annat än vaniljsås och nåt annat under nåt år. Det kom psykologer hem som pratade med honom. Tyvärr stod jag i köket och höll på med något, så vi pratade inte om det ordentligt. Sedan nämnde han något om att han kanske inte mått så bra i livet. Jag får ta upp det igen.

Förresten, meditation. Har du något tips där när det gäller insomning? Jag har haft svårt att somna i många många år, och måste ta imovane ibland, om jag ska jobba eller något annat viktigt dagen efter. Melatonin kan funka ockå, men då sover jag oftast inte lika länge. Tycker den känns bättre för kroppen dock.

Du får ha en bra dag, min vän! Synd man inte kan skicka PM eller något sånt.

Stor kram!

Profile picture for user Självomhändertagande

Ja, du har verkligen blivit min vän härinne känner jag!

Så intressant att skriva med dig.

Jag svarar på din viktiga fråga om tips för insomning och det har jag.

Vet inte om det funkar för dig, men prova gärna och prova länge, kanske i veckor eller i månader.

Jag får inte skicka länkar via detta forum så jag skriver så får du googla istället.

Investera i Här & Nu programmet via Mindfulnesscenter. Jag är utbildad instruktör via dem och det är en seriös verksamhet. (Jag känner till oseriösa och smått sektliknande alternativ via andra som har större insyn än jag själv).

Allt som går att tjäna pengar på, drar ju också till sig manipulerbara människor och vissa ledare är farliga. Se bara på Bikram om du känner till honom? Det finns en dokumentär på Netflix. Han har tagit fram en yogaform, Bikramyoga som jag själv tycker om och utövar.

Och han är anklagad för sexuella trakasserier och våldtäkter. Har hört någon av mina lärare berätta storys, däremot så har jag inte hört någon som blivit utsatt.

I alla fall. Jag skulle aldrig hänvisa till en oseriös aktör.

Öva på mindfulness från morgon till kväll. Börja litet. Sedan kommer det med farten.

Vid tre tillfällen som många gör under en dag finns jättebra tillfällen att öva, när du;
- diskar, känn temperaturen i vattnet på händerna. Känn hur det känns hela tiden. Kanske du alltid vill ta disken efter det?
- borstar tänderna, gör inget annat än att borsta tänderna. Hur är det?
- duschar. Känn tvålen mot huden. Doftar den något? Kanske du vill köpa en ny tvål med en doft som du gillar eller om du föredrar ekologiskt. Känslan av att huden är tacksam för snälla ämnen? Hur känns det att duscha i olika temperaturer. Vilken föredrar du, testa och känn. Är det olika efter att du tränat och vill duscha bort svetten, om du duschar på morgonen eller kvällen. Jag duschar alltid varmt numera. Förr minns jag hur jag hörde att jag skulle avsluta duschen med kallt vatten och jag gjorde det men tyckte inte om det. Minns inte varför det skulle vara bra. Jag gör som jag gillar. Tror inte att det är så stor skillnad, även om jag vet att kallbad är bra osv...så gör jag som jag vill.

Från det ena tillbaka till Bikram. Jag tänkte gå den kursen i USA och därför pratade jag med ett par lärare om vad de tyckte och de berättade om anklagelser mot honom (före det blev känt i media) så jag avstod från att utbilda mig till Bikramyogalärare.

Däremot så tänker jag inte avstå från att utöva Bikram av den anledning, vilket jag funderade över under lång tid.

Jag behöver ju göra det som jag mår bra av och jag mår bra av att utöva bikramyoga. Det är tyvärr en ganska stor skillnad på hotyoga på landets gym och i en bikramyogastudio.

Nu var det ett tag sedan jag gjorde bikram och jag är inte så nöjd med utbudet där jag bor, men det gäller att ta in det som är bra och acceptera att det är som det är.

I alla fall.

I coronatid så gör jag yinyoga med Magdalenas "vila dig i form med yinyoga" Den appen kostar under 100 lappen och så vitt jag vet så är det en engångskostnad!

Jämfört med många andra som har månadsabonnemang som kostar flera hundra varje månad.

Nu har jag lärt mig så mycket och behöver inte ens gå in i appen längre och jag har disciplin eftersom jag vill må bra. Då gör jag det "bara". En övning då och då, efter mina behov. Det finns pass för sömn, mens, trötthet, pms osv....

Klockrent!

Annars är Hjärnstark av Anders Hansen en mycket bra bok om betydelsen av fysisk aktivitet. Jag har tränat i hela mitt liv och mådde alltid bra. Sen missade jag träningen när jag tvinades till övertid en period i livet och då spårade allt ur.

Jag fick börja med alla möjliga piller, har provat massor av sömnpiller. Ingen sömn är bättre än utan piller, men jag tar vissa vid behov.

För att återgå till att somna in bra gör jag;

- dricker ej kaffe efter 15.00 (undantag förekommer förstås)
- ersätter med koffeinfritt kaffe eller dricker te utan koffein
- får i mig dagsljus och frisk luft i minst 1 h
- vardagsmotionerar varje dag
- tränar 2 gånger i veckan under denna märkliga coronatid utomhus. Tidigare 3-5 gånger på gym.
- släcker oftast datorn och mobilen vid 22.00 (vissa undantag)
- mediterar varje morgon och skapar min dag (hur jag vill att den ska bli)
- lyssnar på behoven under dagen
- säger ifrån till det som inte känns bra (gjorde jag inte förr, det innebär att jag aldrig grubblar över något)
- jag har lärt mig göra som jag vill (övat massor - tror att du också har gjort det)
- träffar bara människor som jag tycker om
- säger nej till människor som tar min energi och om de frågar varför så säger jag som det är på ett ok sätt
- jag gör lite som Grynet uppmanade barnen för länge sedan (jag tar inte skit!) ha ha

När det gäller insomningsproblem så tror jag att en ska se över varför har jag svårt att somna?

Beror det på konflikter under dagen, eller andra pågående. Jag älskar konflikthantering och jag ser nu att det är för att jag tvingades lära mig säga ifrån. Säga nej. Säga nej. Upprepa säga nej. Till alkohol. Till vänner som inte var riktiga vänner. Till människor som vill ha och ha och ha och aldrig ge. Till jobb jag inte vill göra. Till jobb jag inte vill ha.

Det är därför jag är student. För jag har inte landat i ett bra arbete de senaste åren. Jag vägrar att ta skit och det är inte så en kvinna ska göra i vårt samhälle. Men jag har varit med om sådant som jag inte skulle vara med om och jag kan vägra. Jag vägrar "ställa upp" och jag vägrar höra kommentarer om mitt utseende från män som har för mycket makt.

Var har jag mina tankar. Kan jag tänka på mina fötter och ben, hur de känns mot underlaget i en kroppsskanning!! Finns massor bra och gratis på youtube. Skriv kroppsskanning och du hittar olika, prova och se vilken du gillar. En del på engelska är riktigt bra. Minns inte namnen på utövarna.

Hoppas att du får en fin dag min vän! Ja, vi får skriva här och kanske vi kommer på något bra tids nog, att kommunicera på annat sätt. Eller skicka förslag till forumet att införa en funktion för PM!?

Stor kram!

Profile picture for user Banankaka

Ja, kanske jag ska ge mindfulnessen en till chans. Gått på två kurser. En i vården och en på aleris. Men kanske jag inte riktigt förstod vad jag skulle ha det till, förutom att det är skönt att vara i nuet. Särskilt när man är i någon vacker natur eller i stunder man vill ta in. Men om man ska sova, då ska man ju faktiskt vara i nuet och inte tänka på något annat. Så jag kollar in det programmet!

Kroppsscanning med rumpan på underlaget, känna kroppsdelar osv har jag faktiskt tänkt jag skulle testa när jag lägger mig. Har jag gjort det på någon andningskurs. Ska prova det när jag lagt mig istället.

Älskar din lista på grejer du gör för att somna. Jag gör ganska många av dom. Samma sovtider, bara koffein på morgonen, motionerar mm. Under våren sov jag faktiskt ganska bra och behövde nästan aldrig ta sömnmedicin. Men i juni när jag fick ta ett annat jobb eftersom det inte var så mycket att göra på mitt vanliga jobb, pga coronan. Så nu när jag måste gå upp 5.15 så har det blivit knas igen. Dessutom spökar säkert nya killen också. Eller åtminstone gjorde. Jag har ju honom nu. Men ditt tips på att säga ifrån till det som inte känns bra under dagen låter bra. Inte grubbla på sådant när man ska sova. Vara färdig i tankarna så långt man kan, innan man går och lägger sig.

Nu när jag läst mycket här och förstått att dom flesta av dom som dricker inte mår bra, så försökte jag i fredags prata med en av dom andra killarna här som också dricker. Han känns så snäll och fin och borde verkligen göra något annat än att sitta på puben och dricka. Vi pratade mycket och länge. Försökte dra ur det ena och det andra varför han mår dåligt. Han var redan lite i processen att han måste lägga ner, då han varit ledig under sommaren och snart måste tillbaka till jobbet. I lördags lade han ner. Hoppas att han fixar det, själv eller om han uppsökt någon avgiftning. Håller tummarna iaf. Han sa också på slutet att jag inte borde ha pratat med honom, utan med min kille istället, för att han inte heller mår bra.

Jag hamnar sällan i konflikter så det är sällan sådant.

Älskar att inte du heller tar skit.

Kan skriva mer sen. Lite dålig sömn inatt ha ha

Hoppas du hade en bra helg och har en fin dag!

Stor kram!

Profile picture for user Självomhändertagande

God morgon, nu har jag ändrat min morgonrutin igen. Ledigheten är över och det är dags att skapa min dag och allt jag prövar få till.

Vilket också innebär att jag inte öppnar datorn förrän jag ska göra en ledd meditation av min lärare och det är en lång meditation.

Så fint att du har gått ett par kurser i mindfulness. Jag kan relatera till att inte riktigt förstå vad en ska ha det till. När jag fick min första panikångestattack och mitt ex gav mig en sobril för det och jag gick till vården så gav de mig också sobril. Jag läste på Fass - beroendeframkallande. Nej tack! Så jag letade upp en underbar liten gubbe som jag gick och hade gestaltterapi hos. Jag spelade min ångest och mig själv. Flyttade mellan två stolar. Och så låg jag på en säng och han satt och läste en kroppsskanning för mig. Så där höll jag på några gånger. Då hade jag ett ganska bra avlönat arbete och det hade jag aldrig kunnat betala om jag var student eller hade mindre lön. För det var riktigt dyrt.

Men jag hade en vän i tonåren som jag såg bli alkoholist och jag såg hur hans missbruk utvecklades till beroende. Och jag kunde inte hjälpa honom då jag inte fick. Jag prövade ta med han till en alkoholrådgivare, men han vägrade. Han var tydligen kär i mig och då bröt jag. Jag såg han som min bror, men jag orkade inte ha honom ringades i fyllan och prata kärlekskrankt. Det blev patetiskt. Jag vet att han har familj idag, separerad och han ringde en gemensam vän för några år sedan. Då var han full och hade ett barn i handen och gick över till ett annat hus på tomten där han skulle bo. Jag funderade på om inte någon borde orosanmäla då, men det var inte mig han ringde och jag hade fått stå ut med nattliga samtal liksom mina föräldrar under tonårstiden. När en hade hemtelefon och inte mobiltelefon! Han väckte hela huset, mina syskon undrade vilka kompisar jag hade.

Ett sidospår. Och jag satte en tydlig gräns att inte lägga mig i då jag absolut inte ville ha kontakt med honom i mitt liv mer. En vän i tonåren och är missbrukare sedan dess har jag förstått att den "förälskelsen" som han inbillade att han hade för mig. Den undrar jag om det inte är farligt på något sätt. Han ringde en gång och berättade att han hade en bild av mig under sängen (och jag minns att han fick ett stort kort från skolfotot, men då visste jag inte att han var kär i mig när han fick det). Jag skulle aldrig någonsin uppmuntra en kille, eller skoja med en kille, varken då eller nu. Jag har sett många som gjort det i min omgivning och de manliga vänner som har råkat ut för en sådan tjej, då har jag sagt till tjejen hur det ligger till. Det finns ju gott om kvinnor som väljer att hänga med bästa kompisen som bjuder på allt och de förstår att killen egentligen är kär, men låter han fortsätta bjuda. Jag lät aldrig min bästa kompis bjuda på allt, jag bjöd lika ofta då jag är självständig sedan tonåren och har aldrig varit typen som ska bli bjuden.

Vilket kan vara en tanke för yngre människor tror jag. Att inte utnyttja någon för pengar eller för vad det nu är en del utnyttjar andra för. Osäkra människor som inte tar ansvar över sitt eget liv. Eller de vet kanske inte hur de ska ta ansvar över sina liv. Kan tänka mig att det är så. Min vän växte upp med alkoholiserade föräldrar och han fick dricka sin första öl när han var 5 år. Jag minns hur stolt han var när han sa det. Nu känns det bara så sorgligt. Jag vet inte om han lever. Förmodligen gör han det och när jag tänker på honom så kan jag förstå fler på detta forum. Jag hade förträngt han, men kom att tänka på honom nyligen. Dels för att jag rensar bland skolfoton och mindes det kort han fick. Dels så träffar jag hans vänner där jag bor, på lokala mataffären och i andra sammanhang. Det är märkligt. Hur det är. Hur det var. Hur det blir. Och så är det otroligt. Att vi kan styra våra tankar och ändra vårt sätt att se på oss själva och livet. Jag har påmint mig om så mycket i mina meditationer och jag gör sådant som jag tänkt att jag ska göra senare. Men vem vet, om hur senare ser ut. Nej. Jag lever nu.

Ett sidospår igen. En uppdatering idag den 7/8.

----

Nej, tack. Inga sobril här inte tänkte jag och det var därför som kroppsskanningen planterades hos mig. Det var dyra besök. När jag några år senare fick uppleva stressrelaterad ohälsa och jag gick till en sjukgymnast för att få hjälp, så läste även hon liknande kroppsskanning och jag förstod att det verkligen är en avslappnande effekt på kroppen.

Det där med tankar är en övningssak. Jag som har medicinerat i 10 år för bipolaritet valde att bara arbeta med mig själv och betala dyra årskort på yogastudios. I en tid som vänner bildade familj och gifte sig, köpte hus och åkte på resor. Jag har inte fått något serverat, utan när min krasch kom så sålde jag saker jag inte längre behövde. Påkostade kläder, väskor och saker som jag inte längre behövde finansierade min ändrade livsstil. Så att jag hade råd att köpa hälsa.

Sen började jag observera och såg hur jag själv sprungit i yngre år och lekt någon viktig person, skämdes och landade i det. Bearbetade och landade. En människa är en människa. Oavsett accessoarer.

Jag har ju varit inlagd vid ett tillfälle och där såg jag en del intressant. Jag kan säga så här. Hur mår människor som jagar och springer efter lyxen tro. Den sitter ju inte i det materiella. Den sitter i hur det känns i kroppen och hur en mår inuti.

Jag hoppas att fler hittar den vägen nu med tanke på coronapandemin. Samtidigt så läser jag om överbefolkade stränder och undrar.

Hur tänker människan.

Nu kom jag från ämnet. Du har fått prova på och testa. Du kan använda dig av mindfulness och öva på att vara i stunden och när obehag, oro, ångest eller svårigheter att somna så kan du vara just i det som är.

I annat fall kan vissa mediciner fungera för stunden, men mindfulness kan hjälpa på väldigt många sätt.

Vi hörs mer! Tack, jag mår bra. Jag träffar mannen jag berättat om och jag trivs med honom. Vi kramas inte ens, men det är som att vi förstår att vi vill kramas och vi respekterar båda den här märkliga tiden.

Det pirrar något vansinnigt varje gång jag tänker på honom och så här har jag inte känt sedan jag var en tonåring. För i mitt annars vuxna liv så har både jag och den andra som jag inlett en relation med alltid haft för bråttom.

Men som tonåring så var jag präktig och väntade mycket länge på att vara med rätt person.

Vilket bra samtal du hade med de som dricker, om varför. Du väljer själv vem du pratar med. En bra observation av dig tänker jag.

Ha en fin dag!

Stor kram!

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag har genom att läsa och skriva här och prövat leva ett liv igen har nått ännu en nivå av insikt. Och det är att jag kan inte ha mitt ex kvar som en "vän" i mitt liv. Inte nu. Jag funderar över det där med vänskap. Vad betyder det egentligen. Jag har insett att han behöver mig mer än jag behöver honom. Och det visar troligtvis att jag varit kvar ännu i ett medberoende. Dags att läsa djävulsdansen tänker jag. För jag behöver då inte mitt ex. Och jag undrar verkligen vad vänskap betyder. När han inbillar mig att vi är vänner. När jag inser att allt är på hans villkor... Ikväll gick det upp för mig. Hur mycket mur jag haft runt omkring mig. Hur mitt medberoende kostat. Hur det format mig. Jag behövde bara skriva det någonstans.

Profile picture for user Nordäng67

Visst är det skönt när insikterna växer fram inom en och landar fullt ut. Muren blir istället en hälsosam gräns där inte vem som helst kan klampa in och ut. Skönt att hitta balansen i alla typer av relationer som man har och hitta sin egen definition på vad vänskap mm verkligen är. Och just det där att man själv ska få ut något av det, inte bara vara massa saker för andra. Kram

Profile picture for user Självomhändertagande

Ja, Och tusen tack för att du svarar! Just nu vill tårarna inte sluta och det känns som jag föll i ett mörker en stund idag och tänkte så hemska tankar. Men jag lyckades andas och plocka upp mig själv. Kom på att det här forumet är min räddare i nöden. Jag undrar hur länge läxan av ett medberoende ska kännas som en läxa. Kram

Profile picture for user Skrållan

Jag också, självomhänertagandet, är ju vän med mitt ex. Har tänkt tanken, är det här bra för mig?
Ibland har jag känt att jag blir ledsen när jag träffat honom. Ibland har jag tränat på att säga nej till honom. Och då blir jag stark.
Men det är kanske så att detta också är ett slags medberoende.
Ja vi lär så länge vi lever.
Men du är så stark och klok omhändertagen. Även om det känns tufft i dag så tar du dig upp igen. Du har tagit dig igenom så mycket, glöm inte det.
En stor kram från mig?

Profile picture for user Nordäng67

att du kunde plocka upp dig själv. ? När det gäller medberoende så ser jag det som att det alltid kommer att finnas med mig. Det är upp till mig att värna om mig själv och inte "aktivera" det. Ungefär som en alkoholist kan välja att hålla sig nykter eller dricka. Märker att man blir säkrare och tryggare för varje månad som går så tror man får högre förmåga att välja rätt väg. Försöker också att inte tänka alltför negativt på detta utan tänka på det med acceptans. Typ sån här är jag och jag vill göra allt som går för att jag själv mår bra. Men som du säger, ibland kommer dom mörka stunderna över en. Men man har ändå nått en bra bit på vägen när man för egen maskin kan ta sig upp på vägen igen.

Profile picture for user Nordäng67

hade också kontakt med mitt ex länge efter att jag hade lämnat. Till slut bestämde jag mig för att bryta helt eftersom jag inte mådde bra av den kontakten. Den gav honom det han ville ha (bekräftelse mm) men mig gav det bara ledsna känslor av tomhet.

Profile picture for user Självomhändertagande

Tack för att du säger det. Det är så klokt att bara lämna. Jag förstod det inte helt förrän jag har haft lust att träffa en annan man och plötsligt så satt jag där och blev konfronterad med frågor. Bra frågor på ett bra sätt och jag inser hur oklok jag har varit. Det blev så tydligt. Att det är mitt ex som har nytta av mig och inte jag för honom. Ibland förstår en inte varför, men när en släpper in andra människor i livet så blir det tydligt. Och anledningen till att jag inte har släppt in andra människor eller en eventuell relation och kärlek är just för att jag har tillåtit vara en vän till mitt ex. Det är inte sunt och inte heller hållbart. Oavsett om det bara är "jag" som kan lyssna på det han går igenom. Tänk att jag lät det pågå. Men nu släpper jag taget helt. Igen. För livet kan aldrig kännas helt bra med att han finns där i periferin. Och behöver mig.

Profile picture for user Skrållan

Eftersom jag också har lite kontakt med mitt ex, så tänker jag också mycket på om det är bra eller ej.
Men en tanke slog mig nu. Kanske är det så att det får ta tid. Att man inte kan bryta direkt. Alltså att det är olika för olika människor. En del tar längre tid på sig, en del inte. Det är som prosessen med att lämna. När man är mitt uppe i allt. Det måste få ta den tid den människan känner att den behöver.
Ingen kan säga till någon annan att nu måste du lämna.
Så vi får nog vara lite snälla mot oss själva och ta den tid vi behöver.

Profile picture for user Bestemor

Låt insikterna komma.
Fundera på vad de vill säga till dej.
Ta dej själv på fullt allvar och respektera dej själv.
Med klarsynthet kommer du att ta dina beslut som är bäst för dej
❤?????

Profile picture for user Självomhändertagande

Skrållan, det här är intressant. Jag skulle kunna ha skrivit liknande ord tidigare. Citerar dig.
"Men en tanke slog mig nu. Kanske är det så att det får ta tid. Att man inte kan bryta direkt. Alltså att det är olika för olika människor. En del tar längre tid på sig, en del inte. Det är som prosessen med att lämna. När man är mitt uppe i allt. " Och jag instämmer. Jag vet min orsak. Varför jag behövt "ha kvar" mitt ex som en vän i livet mitt. Vi delar ett trauma. Fast det såg olika ut. Jag utsattes för det och han levde med att jag utsattes för ett trauma. Och det var hans affärspartners som orsakade mitt trauma. I alla fall. Jag behöver bryta. Jag har bearbetat med psykolog och dessutom så var mitt ex anklagande mot mig i flera år, så sunt var det inte. Det blev en dålig spiral. Som jag bröt. Och han är kvar i andra dåliga spiraler och de vill jag inte längre höra om.
Jag bryter för att jag vill träffa en man att leva med i livet. Och jag kan inte ha kontakt med mitt ex. Jag behöver lägga upp allt på bordet för en man jag har träffat, för att bli fri och jag är medveten om att mitt bagage kan vara för mycket för honom.
Fast om jag inte vågat träffa denna nya man som ställer sådana frågor, då hade jag inte heller förstått att det var dags att bryta helt med mitt ex.
Det gav mig ett nytt perspektiv. Och för det är jag tacksam.

Oavsett det ögonblick som kommer efter att jag berättar om det. Jag inser att det går inte att komma undan. Min sömn har påverkats. Och jag tror på att bli utmanad. Och att berätta, när det är tid för det.

Bestemor.
Ja, jag känner att jag behöver göra mina val och om de inte passar andra så är det ok.
Så länge mina val är förankrade hos mig. På djupet. Inom mig,

Tack till er båda ?

Profile picture for user Självomhändertagande

Det är märkligt att jag inte har sett det tidigare. Hur vanligt missbruket är.

Hade ett samtal med en kvinna som arbetar i en butik där hon har utsikt över systembolaget. Hur hon har noterat köerna på fredagar och lördagar. Förstås andra tider nu med corona och inte så många i butiken samtidigt.

Men ändå. Jag hör fler i min omgivning som uppmärksammar och själva berättar om oro kring sin och andras alkoholkonsumtion.

Det är intressant att observera. Och ta in hur andra har det.

Varför kan vi inte prata med våra grannar om det i större utsträckning?

Och jag inser också att vissa av mina grannar har just ett allvarligt missbruksproblem.

En del sitter på krogen i huset varje dag och de dricker alltmer sedan pensionering och även under denna coronatid har jag noterat.

Hur är det ens möjligt att systemet är öppet. Och att krogen har varit öppen och är fortsatt.

Undrar jag verkligen.

Profile picture for user Nordäng67

Är så skamfyllt och tabubelagt. Märkte själv förra hösten när jag tröstade och lugnade mig med vin hur skämmigt det var. Det var väldigt få människor jag ville prata med om det. Är glad att jag hade förmågan att se sanningen i vitögat och vågade prata med mig själv. Vet inte hur den hösten hade slutat annars. Man förstår hur missbruk börjar, i smyg, bakom fasader, på restauranger där det är lite legalt och okej att dricka. Egentligen är det helt sjukt att det ens är tillåtet med alkohol. Varför gäller inte samma som för andra droger? Tror denna pandemi "skapar" många nya beroende människor. Kramar till dig

Profile picture for user Självomhändertagande

Att ta dessa samtal med dig själv. Det är så lätt att hamna där. Har varit i flykten själv förr. Och jag fick höra orden att det går åt helvete till slut. För alla som dricker. Och jag är så tacksam att jag fick höra de orden. För då uppmärksammade jag mitt egna och andras beteenden. Det är vissa perioder i livet som är väldigt svåra. Alkohol är ett gift som skadar så många människor. Det är kanske bra att det kommer upp till ytan hur illa det är. Tror att alkohol är en stor bidragande faktor till spridningen av corona. Omdömet försvinner. Förstår verkligen inte att drogen är ok nu.
Kramar till dig.

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag har inte letat efter en man och ändå dök han upp. Det är det som är det luriga. Att jag har alldeles för lätt för att se något som jag gillar om samtalet blir tillräckligt långt. Förstås inte med alla jag samtalar med och jag väljer oftast att inte samtala alls. Jag väljer oftast att säga hej om ens det om jag befinner mig på en plats där det förväntas ett hej. På ett gym, till en människa bakom en disk där jag handlar. Jag är ingen som prövar flirta med män och jag undrar när jag ska lära mig att jag inte gillar det där spelet. Jag går på det ibland. Sist gick jag på det för några veckor sedan och han är drabbad. Han har barn med en alkoholiserad mamma. Och han ställer så mycket frågor till mig och jag kände att jag satt i ett slags förhör. Corona satte punkt. Tack corona. Jag hade inte sett det komma. Nu förstår jag hur en förälder är utsatt för oro och stress när den andra föräldern dricker. Och jag kommer aldrig veta om jag hade kunnat leva med den föräldern som bröt upp med mamman. Han lät stressen och oron ta sig uttryck i att granska mig in i detalj och då försvann det som var där. Trots att jag har klart för mig vad jag inte vill ha i mitt liv, så lät jag ändå han köra på för hårt. Alltså, att jag lät han ta död på nyfikenheten. Min hjärna var kidnappad i några veckor och jag var väldigt medveten om det. Att dopaminet gjorde mig förvirrad och ur fokus. Jag kan bara hoppas att han inte kör på som en ångvält med nästa kvinna han träffar. Kanske jag skulle få just den insynen, att inte alls träffa någon som har barn, i alla fall inte så små barn som han. Och absolut inte bli kär i en man som har att göra med en alkoholiserad mamma till sina barn.
Jag fick höra att jag är lugn och en god människa. Och jag förstår varför jag drar till mig de män jag drar till mig. Jag antar att det är dags att pausa en tanke på att önska träffa en man nu.
Jag vill bara fokusera på mitt liv och att komma igen efter mina sviter med mitt ex. Det var ändå en bra sak med att träffa den här fina mannen en stund. Han drog ur mig en berättelse som varit ett trauma för mig och jag har trott att jag skulle bära det med mig i graven. Men det var så skönt att få det ur mig. Efter att jag pratat med en psykolog. Och jag inser att jag har något viktigt att göra. I framtiden.
Tids nog kanske jag landar i vad jag önskar. Egna barn eller inte. I alla fall så förstår jag att jag aldrig någonsin vill ha att göra med alkoholmissbruk. Aldrig någonsin igen.

Profile picture for user Självomhändertagande

Klumpen i magen som kunde komma förr. Av oro, av stress. av ångest, av undrar om hur framtiden ska bli. Klumpen som var där tills han flyttade, tills jag ändå svarade när han ringde, som var där när jag övade på att inte svara, på att hålla distans och då menar jag inte corona distans, utan distans. Klumpen som funnits där hela tiden, en liten liten liten klump. Ska han träffa en ny kvinna. Ska han få barn med en annan kvinna. Ska han bli nykter för att han träffar en annan kvinna. Ska han vara så fin han var när vi möttes de stunder som han var nykter med någon annan. Jag har ingen aning och jag varken behöver eller vill veta.

Jag har släppt taget om honom på riktigt. Och allt som var kopplat till honom är borta. Jag känner inget längre. Och nu ska jag kasta det sista han lämnade. Det han inte hämtade. Medvetet eller inte. Det spelar ingen roll.
Jag bestämmer. Och nu tar jag kommandot i mitt liv. På alla sätt. Och jag älskar mig själv igen. Och livet.
Och jag står rustad tack vare denna erfarenhet. Det finns ingen man som kan pröva med mig. Kom inte hit och pröva! Säger jag bara. Kom inte och förvänta dig något efter att du känner mig en kort tid. Och jag ser det jag inte sett förut.
Att det är många som har det svårt och tufft. Och nu ser jag vilka jag drar till mig och jag säger stopp. I tidigt skede.
Jag bestämmer allt i livet mitt. Hoppas att du också gör det!

Profile picture for user Azalea

Så starkt du står rotad med en beslutsamhet som är avundsvärd.
Underbart, och jag är glad för din skull.
Goddess Warrior?

Massvis med kramar från Azalea?

Profile picture for user Självomhändertagande

Tusen tack Azalea ?
Jag har provat att träffa en ny man och då behövde jag möta mycket frågor. Mina och den nya mannens. Och det är så viktigt att prova tänker jag. För då kan en upptäcka så mycket en har lärt sig och även stå inför frågeställningar som är viktiga. Hur jag vill leva mitt liv.
Massor med kramar från mig till dig!! Tänker på dig och vilken vinnare du är. I ditt liv!! ?

Profile picture for user Självomhändertagande

En vän önskade mig en fridfull jul och det var första gången som jag tänkte över det ordet med en fridfull innebörd. Jag har haft och har fortfarande en fridfull julhelg. Förstod inte före mitt ex hur alkohol kunde vara en sådan hemsk part i mitt liv under många år. Jag hittade till detta forum för ett år sedan och 3 dagar ser jag när jag loggar in. Ett år. Det här forumet har varit en livlina och jag är så tacksam. Jag är så tacksam för alla som har skrivit till mig och jag kan nästan ångra att jag raderade innehåll i en del trådar. Det hade varit fint att gå tillbaka och läsa där, men jag kände att jag lämnade ut så mycket ifall någon skulle förstå vem mitt ex är. Och även om det nu skulle ha varit så, så är ju inte det hela världen. Jag har själv fått erfara en hel del märkliga upptäckter under detta året och jag känner mig numera bekväm i alla situationer. Jag har övat på att vara i det som är. Hela tiden. Och vad har jag då lärt mig av en tid som medberoende. Jo, jag lärde mig att det är bättre att leva det liv som jag vill leva och det är bara jag som vet hur det livet ska vara. Så jag började leva efter min önskan och det blev bra. Mycket bättre än jag kunde föreställa mig. Jag önskar alla här ett riktigt Gott Nytt År! Och upplev livet som du önskar uppleva det! Visst kan det vara svårt. Och det är mycket som är svårt. Och då behöver en öva! Och öva öva öva öva och öva. Tills en lär sig. Att leva livet som en själv vill.

Profile picture for user Azalea

Så härligt att läsa det du skriver och skönt att du har kommit så långt på din väg att du känner en frid och tillfredsställelse där du är nu.
Det gäller nog att våga lita på sig själv tänker jag och få tillbaka tron på sig själv plus att våga se vart man vill komma och följa det.

Önskar dig en fridfull fortsättning på julen och ett fint nytt år.

Stor bamsekram från Azalea ??

Profile picture for user Backen123

Jag förstår vad du menar och jag känner också en stor tacksamhet till forumet. Jag valde tidigt att släppa skammen, det för att jag har lärt mig så mycket, det är inte vårt fel. Sorgen tror jag också bleknar i takt med att jag mår bättre. Jag är så tacksam att jag tog steget, och att jag har vänner som ryckte plåstret och hjälpte mig flytta mycket mer än jag tänkte vid ett och samma tillfälle. Jag vet att jag gjorde rätt, jag sitter hellre här ensam än med honom i ensamhet och fundera över varför han inte kan vara lycklig med mig. Sov gott syster

Profile picture for user HI

Jul blev du tillönskad och det var fint att du hörde det och att du reflekterade över det.

Jag tänker på dig även fast jag knappt varit här. Vi blev nog medlemmar ungefär samma dag och hade nog samma behov då, i början av vår resa här i forumet, att söka stöd här.

För mig är det ett stort stöd att veta att forumet finns. Tänker ofta att jag logga in men livet kommer emellan. Hösten har jag valt att utveckla mitt skapande av inre bilder. Lyssnat på ljudböcker. Mycket skönlitteratur. Mycket med djup och själ. Låtit tårar rinna och rena. Skapa nya bilder. Påminna om själen och dess närvaro. Något som jag tappat i år av kaos.

Fridfullt. Ett fint ord som vi inte använder så ofta längre. Jag ska smaka på det.

Blev glad av att läsa din tråd. Vilken resa du gjort under detta år! ❤️
Keep up the good work!

Tänker på dig!
Kram

Profile picture for user Självomhändertagande

Tack för dina fina ord. Det blir ett bra 2021. För dig och för mig och för alla här. Jag vill skriva mer till dig en dag. Nu är det lite annat som jag behöver prioritera. Men jag önskar dig en bra start på detta året och en stor varm kram till dig.

??

Profile picture for user Självomhändertagande

Syster, det var så fint att höra det ordet. Tack för att du skrev det. Det fick mig att känna en värme och det var en fin känsla. Vilka fina vänner du har! Det är jag glad för. Jag önskar dig en riktigt bra start på 2021. Du har kommit så långt. Ta hand om dig! Varm kram syster!

Profile picture for user Självomhändertagande

Som jag funderat på hur det går för dig. Och jag läste i din tråd och skrev där. Du har utmaningar just nu med mannen som vill experimentera och jag hoppas att han kommer till insikt. Den som du delar. Men vi vet båda hur det kan vara.
Hoppas att du smakar på ordet fridfullt. Vad skulle det innebära för dig. Hur kan du få in det i dina utmanande stunder just nu. Fundera om det inte går att skapa utrymme för de små, men faktiska möjliga pauserna som går att få. I din tillvaro. Notera när de inträffar, hur du kan omvandla dem till dina fridfulla stunder.
Om du vill, se det gärna som en övning.
Varm kram till dig ❤️!

Profile picture for user HI

Kom just fridfullt över mig igen idag. Förstod när jag ringde min man efter jobbet för att kolla status med hämtning och middag att det inte var någon vidare dag.
Full en måndag. Det var länge sen. Hade förnekat att det är möjligt...

Hamnade tillbaka till hur det var för ett år sen och allt handlade om konsekvenser som skulle kännas. Min första tanke var att vi inte skulle ses ikväll. Att jag måste skydda sonen och vi måste åka någon annanstans. Men helt oförberedd. Inte en pinal nedpackad. Och sen dök ordet "fridfullt" upp. Och jag hämtade sonen och åkte hem. Och gick in i min fridfulla bubbla.
Lagade mat. Dansade och sjöng. Busade med sonen. Tränade framför tvn. Försökte natta.

Sen någonstans gick luften ur mig. Fortfarande fridfullt. Och i förnekelse.

Sen tog jag mig i kragen och nu finns en packad väska för övernattning. Det känns inte fridfullt. Det gör mig så ledsen.

Hoppas att du har en fin start på 2021.
❤️

Profile picture for user InteMera

Halkade in nyss på denhär tråden och upptäcker att den känsla jag haft på sistone faktiskt platsar i er diskussion: fridfull. Men inte i förnekelse som du säger HI, utan mer jordad på riktigt. Runt mig blossar fortfarande eländet på flera håll, men nånstans inom mig finns ändå en frid. Att skammen inte är min för de konsekvenser han fått av sitt drickande, att oron för framtiden är onödig för så mycket är bortom min kontroll. Att mina barn just nu mår bra, vi har vårt eget boende där vi myser, lagar mat tillsammans, åker pulka, har långa samtal vid matbordet, spelar spel...Jag kan trots ännu många återstående problem känna frid. Ett lugn att jag är mig själv mer igen, att jag klarar mig. Bryt ihop och gå vidare, eller vad dom brukar säga? Forumet har också för mig varit en livlina, tycärr redan i flera år då min resa tar den tid den tar, men utan forumet skulle den resan aldrig ens börjat. Jag är så tacksam för alla er som frikostigt delar med er av erfarenheter och tankar, det är en värdefull samling unika mänskor vi har här. En glad vinterhälsning och distanskram till er alla!

Profile picture for user HI

Jag blir så glad och varm av dina rader. Så fint du beskriver hur din vardag ter sig idag.

Och ja, bryt ihop och gå vidare, det är så bra. Att vi ska vara så rädda för det i vårt samhälle, det är väl egentligen märkligt. För det händer något när vi bryter ihop. Att nå botten är bra. Då finns det möjlighet att klättra upp igen.

Och ja, vilka fantastiska människor det finns här. Det är ett fint och varmt ställe. Detta forum.
Stor varm kram till dig!

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag tänker på dig och jag hoppas att du inte har behövt din packade väska. Det var mycket du skrev som lät fint, och sedan kom ordet, i förnekelse.
Idag är det internationella kvinnodagen och jag vill sända dig och alla kvinnor här som kämpar en tanke denna dag.
Jag hoppas att ni sjunger och dansar, skrattar och tränar. Och mår gott. Så gott som ni kan. Ta hand om er på alla sätt och vis.
Och det säger jag även till mig själv. Jag har haft några kämpiga stunder, som inte alls är relaterat till mitt tidigare medberoende, eller det är det visst.
Jag känner av konsekvenser av att jag har försörjt mitt ex. Jag är varken arg eller ledsen. Det är snarare att jag inser allvaret i val och beslut. Jag tror att jag lärt mig en hel del. Och jag prövar tänka på den erfarenheten på ett bra sätt.
Jag kände plötsligt att jag ville titta in här, efter att inte ha tittat in på länge.
Små små steg i rätt riktning.
Alla våra erfarenheter.
Tänk så rika vi är på erfarenheter.
Och tänk om vi riktar all den omtanke som vi känner för andra, till oss själva.
Och ger oss själva en rejäl dos med kärlek.
Jag jobbar på det varje dag.
Och det går ok.
Har några som påminner mig om att vara snäll med mig själv.
Det är jag i alla fall.
Och vill påminna dig som kan behöva höra det.
Var snäll med dig själv.
Varm kram till alla som läser detta!
Och HI, jag önskar dig ett bra år! ♥️ Och först och främst en bra vår!
Vi hörs igen, hoppas jag.

Profile picture for user Azalea

Ja, det är ett livslångt projekt att jobba sig vidare men vi blir bättre och bättre varje dag på att sätta oss själva främst.
Rom byggdes inte på en dag så det får ta den tid det behöver.
Nu kommer ivarjefall våren och med det ljuset och åtminstone jag får mer glädje och framtidstro den tiden på året.
Lite tuffare vissa dagar men vi har lärt oss att komma vidare och att det alltid kommer en ny dag med nya möjligheter.

Må väl min sköna?Azalea