Ja, det är verkligen upplyftande att skriva med dig! Tusen tack. Jag får också en stark känsla av att det skulle vara så roligt att prata med dig.

"Mindfulness är bra! Men jag förlorade en av mina vänner. Jag var i mindfulness under några av våra telefonsamtal, och satt och tänkte för mycket på vad hon sa. Tredje dagen hon klagade på något hos sin syster, så sa jag att hon borde ringa till henne istället för till mig. Reda ut det och prata med henne om det. Tror det lät konstigt och okänsligt från min sida. Eller det blev det stört iallafall." Jag tror att denna erfarenhet kan förändras med tiden. Du har sått ett frö hos din vän och det kan ta år för henne att förstå vad du menar. Jag tror att du ville henne gott och att hon skulle reda ut saker med systern. Jag hoppas att hon inser det och reder ut det - även om det bara är inom sig själv. För antingen så mår hon inte bra och projicerar sina saker på sin syster. Som det kan vara i många situationer. Att en klagar på sådant en själv stör sig på - hos sig själv. Jag har själv gjort det en gång i tiden, utan att förstå varför. Och jag tycker inte om att klaga, så jag gick i terapi och förändrade mig.

En vän jag haft sedan barndomen har bott utomlands i mer än 20 år. Jag besökte henne vid ett hypomaniskt skov och det påverkade hela vår relation. Sedan hörde jag via hennes mamma att hon höll på att bränna ut sig för några år sedan, då skrev jag till henne att hon borde vara en mamma till sina barn istället för att tänka på karriären. Nu är landet hon bor i väldigt annorlunda än i Sverige och de har inte alls samma barnomsorg eller möjligheter till mammaledighet.

Allt är val. Hennes mamma ringde mig och grät och sa att hennes pappa var deprimerad efter en operation liksom att de var rädda för att dottern - min vän skulle köra av vägen då hon inte sov, så jag tog en "roll" att säga vad jag tyckte.

Det fick jag bittert ångra. Vi hade inte kontakt på flera år. Däremot nu, pga coronapandemin så hörde jag av mig och jag fick svar. Vi pratade om våra respektive utmaningar och hur livet är just nu. Vi har båda gjort våra resor och hon bekräftade att hon noterat min kamp. Det kändes bra och jag tror att vissa relationer behöver sin tid.

Hennes barn har blivit större och de går i skolan. De klarar sig själva hemma efter skoltid. Det gör att hon har mer tid nu. Tid att ens prata med mig inge. Jag vet inte vart det ska ta vägen, men jag är tacksam för att vi pratar. Hon är en viktig person i mitt liv, även om avbrottet var länge. Jag var sjuk länge. I 9 år var jag väldigt sjuk i skov. Tid är väl ändå det enda vi har. Alla har lika mycket tid. Sen väljer vi hur vi förvaltar den.

Behöver vi ens arbeta heltid? Jag har tänkt på det där med tid, arbetstid och egentid, fritid liksom övrig tid. Vem en träffar och vad en gör med sin tid.

Mycket att tänka på. Nu ska jag skärma av och landa med lite meditation och sova mina timmar.

Hoppas att du hade en rolig dag!

Underbart med härliga människor!

Stor kram till dig!

Banankaka

Tack!

Ja, vi får väl se om jag snackar med henne igen. Härligt att du kontakt med din vän igen iaf! Oavsett vart det leder.

Heltid, nej. Aldrig mer. Försöker ordna det lite på annat sätt. Idag ska jobba iaf, fick nästan köra iväg min kille vid 23 igår. Det var lite kul när han skulle gå. Vi stod vid ytterdörren och tittade varandra i ögonen och ingen sa något. Sen säger han: "Vi kanske inte behöver säga det som vi redan vet" och sedan "För det är väl så?" Jag svarade "ja" och vi skrattade och han gick utan att vi sade något mer.

När jag var på landet hos min kompis så sa hon att jag inte ska bry mig om alkoholen så mycket. Hon tycker inte att det verkade så farligt. Att han inte dricker några större mängder. Jag protesterade lite eftersom det är varje dag och att han verkar beroende. Men hon tyckte att ju mer han är med mig som inte dricker, och upplever att det finns annat man kan göra som är kul så kommer han säkert sluta. Han gillar ju att göra massa saker precis som mig. Hon tyckte inte att jag ska prata om alkohol med honom. Hennes egen kille drack mycket varje dag i många år, men inte längre.

Jag vet inte. Jag får vara försiktig och observant iaf. Precis som du sagt.
Vi håller ju på att lära känna varandra så jag får reda på mer och mer.

EDIT: Kom på att han pratade om en period när han var liten, igår. Att han inte åt något annat än vaniljsås och nåt annat under nåt år. Det kom psykologer hem som pratade med honom. Tyvärr stod jag i köket och höll på med något, så vi pratade inte om det ordentligt. Sedan nämnde han något om att han kanske inte mått så bra i livet. Jag får ta upp det igen.

Förresten, meditation. Har du något tips där när det gäller insomning? Jag har haft svårt att somna i många många år, och måste ta imovane ibland, om jag ska jobba eller något annat viktigt dagen efter. Melatonin kan funka ockå, men då sover jag oftast inte lika länge. Tycker den känns bättre för kroppen dock.

Du får ha en bra dag, min vän! Synd man inte kan skicka PM eller något sånt.

Stor kram!

Ja, du har verkligen blivit min vän härinne känner jag!

Så intressant att skriva med dig.

Jag svarar på din viktiga fråga om tips för insomning och det har jag.

Vet inte om det funkar för dig, men prova gärna och prova länge, kanske i veckor eller i månader.

Jag får inte skicka länkar via detta forum så jag skriver så får du googla istället.

Investera i Här & Nu programmet via Mindfulnesscenter. Jag är utbildad instruktör via dem och det är en seriös verksamhet. (Jag känner till oseriösa och smått sektliknande alternativ via andra som har större insyn än jag själv).

Allt som går att tjäna pengar på, drar ju också till sig manipulerbara människor och vissa ledare är farliga. Se bara på Bikram om du känner till honom? Det finns en dokumentär på Netflix. Han har tagit fram en yogaform, Bikramyoga som jag själv tycker om och utövar.

Och han är anklagad för sexuella trakasserier och våldtäkter. Har hört någon av mina lärare berätta storys, däremot så har jag inte hört någon som blivit utsatt.

I alla fall. Jag skulle aldrig hänvisa till en oseriös aktör.

Öva på mindfulness från morgon till kväll. Börja litet. Sedan kommer det med farten.

Vid tre tillfällen som många gör under en dag finns jättebra tillfällen att öva, när du;
- diskar, känn temperaturen i vattnet på händerna. Känn hur det känns hela tiden. Kanske du alltid vill ta disken efter det?
- borstar tänderna, gör inget annat än att borsta tänderna. Hur är det?
- duschar. Känn tvålen mot huden. Doftar den något? Kanske du vill köpa en ny tvål med en doft som du gillar eller om du föredrar ekologiskt. Känslan av att huden är tacksam för snälla ämnen? Hur känns det att duscha i olika temperaturer. Vilken föredrar du, testa och känn. Är det olika efter att du tränat och vill duscha bort svetten, om du duschar på morgonen eller kvällen. Jag duschar alltid varmt numera. Förr minns jag hur jag hörde att jag skulle avsluta duschen med kallt vatten och jag gjorde det men tyckte inte om det. Minns inte varför det skulle vara bra. Jag gör som jag gillar. Tror inte att det är så stor skillnad, även om jag vet att kallbad är bra osv...så gör jag som jag vill.

Från det ena tillbaka till Bikram. Jag tänkte gå den kursen i USA och därför pratade jag med ett par lärare om vad de tyckte och de berättade om anklagelser mot honom (före det blev känt i media) så jag avstod från att utbilda mig till Bikramyogalärare.

Däremot så tänker jag inte avstå från att utöva Bikram av den anledning, vilket jag funderade över under lång tid.

Jag behöver ju göra det som jag mår bra av och jag mår bra av att utöva bikramyoga. Det är tyvärr en ganska stor skillnad på hotyoga på landets gym och i en bikramyogastudio.

Nu var det ett tag sedan jag gjorde bikram och jag är inte så nöjd med utbudet där jag bor, men det gäller att ta in det som är bra och acceptera att det är som det är.

I alla fall.

I coronatid så gör jag yinyoga med Magdalenas "vila dig i form med yinyoga" Den appen kostar under 100 lappen och så vitt jag vet så är det en engångskostnad!

Jämfört med många andra som har månadsabonnemang som kostar flera hundra varje månad.

Nu har jag lärt mig så mycket och behöver inte ens gå in i appen längre och jag har disciplin eftersom jag vill må bra. Då gör jag det "bara". En övning då och då, efter mina behov. Det finns pass för sömn, mens, trötthet, pms osv....

Klockrent!

Annars är Hjärnstark av Anders Hansen en mycket bra bok om betydelsen av fysisk aktivitet. Jag har tränat i hela mitt liv och mådde alltid bra. Sen missade jag träningen när jag tvinades till övertid en period i livet och då spårade allt ur.

Jag fick börja med alla möjliga piller, har provat massor av sömnpiller. Ingen sömn är bättre än utan piller, men jag tar vissa vid behov.

För att återgå till att somna in bra gör jag;

- dricker ej kaffe efter 15.00 (undantag förekommer förstås)
- ersätter med koffeinfritt kaffe eller dricker te utan koffein
- får i mig dagsljus och frisk luft i minst 1 h
- vardagsmotionerar varje dag
- tränar 2 gånger i veckan under denna märkliga coronatid utomhus. Tidigare 3-5 gånger på gym.
- släcker oftast datorn och mobilen vid 22.00 (vissa undantag)
- mediterar varje morgon och skapar min dag (hur jag vill att den ska bli)
- lyssnar på behoven under dagen
- säger ifrån till det som inte känns bra (gjorde jag inte förr, det innebär att jag aldrig grubblar över något)
- jag har lärt mig göra som jag vill (övat massor - tror att du också har gjort det)
- träffar bara människor som jag tycker om
- säger nej till människor som tar min energi och om de frågar varför så säger jag som det är på ett ok sätt
- jag gör lite som Grynet uppmanade barnen för länge sedan (jag tar inte skit!) ha ha

När det gäller insomningsproblem så tror jag att en ska se över varför har jag svårt att somna?

Beror det på konflikter under dagen, eller andra pågående. Jag älskar konflikthantering och jag ser nu att det är för att jag tvingades lära mig säga ifrån. Säga nej. Säga nej. Upprepa säga nej. Till alkohol. Till vänner som inte var riktiga vänner. Till människor som vill ha och ha och ha och aldrig ge. Till jobb jag inte vill göra. Till jobb jag inte vill ha.

Det är därför jag är student. För jag har inte landat i ett bra arbete de senaste åren. Jag vägrar att ta skit och det är inte så en kvinna ska göra i vårt samhälle. Men jag har varit med om sådant som jag inte skulle vara med om och jag kan vägra. Jag vägrar "ställa upp" och jag vägrar höra kommentarer om mitt utseende från män som har för mycket makt.

Var har jag mina tankar. Kan jag tänka på mina fötter och ben, hur de känns mot underlaget i en kroppsskanning!! Finns massor bra och gratis på youtube. Skriv kroppsskanning och du hittar olika, prova och se vilken du gillar. En del på engelska är riktigt bra. Minns inte namnen på utövarna.

Hoppas att du får en fin dag min vän! Ja, vi får skriva här och kanske vi kommer på något bra tids nog, att kommunicera på annat sätt. Eller skicka förslag till forumet att införa en funktion för PM!?

Stor kram!

Banankaka

Ja, kanske jag ska ge mindfulnessen en till chans. Gått på två kurser. En i vården och en på aleris. Men kanske jag inte riktigt förstod vad jag skulle ha det till, förutom att det är skönt att vara i nuet. Särskilt när man är i någon vacker natur eller i stunder man vill ta in. Men om man ska sova, då ska man ju faktiskt vara i nuet och inte tänka på något annat. Så jag kollar in det programmet!

Kroppsscanning med rumpan på underlaget, känna kroppsdelar osv har jag faktiskt tänkt jag skulle testa när jag lägger mig. Har jag gjort det på någon andningskurs. Ska prova det när jag lagt mig istället.

Älskar din lista på grejer du gör för att somna. Jag gör ganska många av dom. Samma sovtider, bara koffein på morgonen, motionerar mm. Under våren sov jag faktiskt ganska bra och behövde nästan aldrig ta sömnmedicin. Men i juni när jag fick ta ett annat jobb eftersom det inte var så mycket att göra på mitt vanliga jobb, pga coronan. Så nu när jag måste gå upp 5.15 så har det blivit knas igen. Dessutom spökar säkert nya killen också. Eller åtminstone gjorde. Jag har ju honom nu. Men ditt tips på att säga ifrån till det som inte känns bra under dagen låter bra. Inte grubbla på sådant när man ska sova. Vara färdig i tankarna så långt man kan, innan man går och lägger sig.

Nu när jag läst mycket här och förstått att dom flesta av dom som dricker inte mår bra, så försökte jag i fredags prata med en av dom andra killarna här som också dricker. Han känns så snäll och fin och borde verkligen göra något annat än att sitta på puben och dricka. Vi pratade mycket och länge. Försökte dra ur det ena och det andra varför han mår dåligt. Han var redan lite i processen att han måste lägga ner, då han varit ledig under sommaren och snart måste tillbaka till jobbet. I lördags lade han ner. Hoppas att han fixar det, själv eller om han uppsökt någon avgiftning. Håller tummarna iaf. Han sa också på slutet att jag inte borde ha pratat med honom, utan med min kille istället, för att han inte heller mår bra.

Jag hamnar sällan i konflikter så det är sällan sådant.

Älskar att inte du heller tar skit.

Kan skriva mer sen. Lite dålig sömn inatt ha ha

Hoppas du hade en bra helg och har en fin dag!

Stor kram!

God morgon, nu har jag ändrat min morgonrutin igen. Ledigheten är över och det är dags att skapa min dag och allt jag prövar få till.

Vilket också innebär att jag inte öppnar datorn förrän jag ska göra en ledd meditation av min lärare och det är en lång meditation.

Så fint att du har gått ett par kurser i mindfulness. Jag kan relatera till att inte riktigt förstå vad en ska ha det till. När jag fick min första panikångestattack och mitt ex gav mig en sobril för det och jag gick till vården så gav de mig också sobril. Jag läste på Fass - beroendeframkallande. Nej tack! Så jag letade upp en underbar liten gubbe som jag gick och hade gestaltterapi hos. Jag spelade min ångest och mig själv. Flyttade mellan två stolar. Och så låg jag på en säng och han satt och läste en kroppsskanning för mig. Så där höll jag på några gånger. Då hade jag ett ganska bra avlönat arbete och det hade jag aldrig kunnat betala om jag var student eller hade mindre lön. För det var riktigt dyrt.

Men jag hade en vän i tonåren som jag såg bli alkoholist och jag såg hur hans missbruk utvecklades till beroende. Och jag kunde inte hjälpa honom då jag inte fick. Jag prövade ta med han till en alkoholrådgivare, men han vägrade. Han var tydligen kär i mig och då bröt jag. Jag såg han som min bror, men jag orkade inte ha honom ringades i fyllan och prata kärlekskrankt. Det blev patetiskt. Jag vet att han har familj idag, separerad och han ringde en gemensam vän för några år sedan. Då var han full och hade ett barn i handen och gick över till ett annat hus på tomten där han skulle bo. Jag funderade på om inte någon borde orosanmäla då, men det var inte mig han ringde och jag hade fått stå ut med nattliga samtal liksom mina föräldrar under tonårstiden. När en hade hemtelefon och inte mobiltelefon! Han väckte hela huset, mina syskon undrade vilka kompisar jag hade.

Ett sidospår. Och jag satte en tydlig gräns att inte lägga mig i då jag absolut inte ville ha kontakt med honom i mitt liv mer. En vän i tonåren och är missbrukare sedan dess har jag förstått att den "förälskelsen" som han inbillade att han hade för mig. Den undrar jag om det inte är farligt på något sätt. Han ringde en gång och berättade att han hade en bild av mig under sängen (och jag minns att han fick ett stort kort från skolfotot, men då visste jag inte att han var kär i mig när han fick det). Jag skulle aldrig någonsin uppmuntra en kille, eller skoja med en kille, varken då eller nu. Jag har sett många som gjort det i min omgivning och de manliga vänner som har råkat ut för en sådan tjej, då har jag sagt till tjejen hur det ligger till. Det finns ju gott om kvinnor som väljer att hänga med bästa kompisen som bjuder på allt och de förstår att killen egentligen är kär, men låter han fortsätta bjuda. Jag lät aldrig min bästa kompis bjuda på allt, jag bjöd lika ofta då jag är självständig sedan tonåren och har aldrig varit typen som ska bli bjuden.

Vilket kan vara en tanke för yngre människor tror jag. Att inte utnyttja någon för pengar eller för vad det nu är en del utnyttjar andra för. Osäkra människor som inte tar ansvar över sitt eget liv. Eller de vet kanske inte hur de ska ta ansvar över sina liv. Kan tänka mig att det är så. Min vän växte upp med alkoholiserade föräldrar och han fick dricka sin första öl när han var 5 år. Jag minns hur stolt han var när han sa det. Nu känns det bara så sorgligt. Jag vet inte om han lever. Förmodligen gör han det och när jag tänker på honom så kan jag förstå fler på detta forum. Jag hade förträngt han, men kom att tänka på honom nyligen. Dels för att jag rensar bland skolfoton och mindes det kort han fick. Dels så träffar jag hans vänner där jag bor, på lokala mataffären och i andra sammanhang. Det är märkligt. Hur det är. Hur det var. Hur det blir. Och så är det otroligt. Att vi kan styra våra tankar och ändra vårt sätt att se på oss själva och livet. Jag har påmint mig om så mycket i mina meditationer och jag gör sådant som jag tänkt att jag ska göra senare. Men vem vet, om hur senare ser ut. Nej. Jag lever nu.

Ett sidospår igen. En uppdatering idag den 7/8.

----

Nej, tack. Inga sobril här inte tänkte jag och det var därför som kroppsskanningen planterades hos mig. Det var dyra besök. När jag några år senare fick uppleva stressrelaterad ohälsa och jag gick till en sjukgymnast för att få hjälp, så läste även hon liknande kroppsskanning och jag förstod att det verkligen är en avslappnande effekt på kroppen.

Det där med tankar är en övningssak. Jag som har medicinerat i 10 år för bipolaritet valde att bara arbeta med mig själv och betala dyra årskort på yogastudios. I en tid som vänner bildade familj och gifte sig, köpte hus och åkte på resor. Jag har inte fått något serverat, utan när min krasch kom så sålde jag saker jag inte längre behövde. Påkostade kläder, väskor och saker som jag inte längre behövde finansierade min ändrade livsstil. Så att jag hade råd att köpa hälsa.

Sen började jag observera och såg hur jag själv sprungit i yngre år och lekt någon viktig person, skämdes och landade i det. Bearbetade och landade. En människa är en människa. Oavsett accessoarer.

Jag har ju varit inlagd vid ett tillfälle och där såg jag en del intressant. Jag kan säga så här. Hur mår människor som jagar och springer efter lyxen tro. Den sitter ju inte i det materiella. Den sitter i hur det känns i kroppen och hur en mår inuti.

Jag hoppas att fler hittar den vägen nu med tanke på coronapandemin. Samtidigt så läser jag om överbefolkade stränder och undrar.

Hur tänker människan.

Nu kom jag från ämnet. Du har fått prova på och testa. Du kan använda dig av mindfulness och öva på att vara i stunden och när obehag, oro, ångest eller svårigheter att somna så kan du vara just i det som är.

I annat fall kan vissa mediciner fungera för stunden, men mindfulness kan hjälpa på väldigt många sätt.

Vi hörs mer! Tack, jag mår bra. Jag träffar mannen jag berättat om och jag trivs med honom. Vi kramas inte ens, men det är som att vi förstår att vi vill kramas och vi respekterar båda den här märkliga tiden.

Det pirrar något vansinnigt varje gång jag tänker på honom och så här har jag inte känt sedan jag var en tonåring. För i mitt annars vuxna liv så har både jag och den andra som jag inlett en relation med alltid haft för bråttom.

Men som tonåring så var jag präktig och väntade mycket länge på att vara med rätt person.

Vilket bra samtal du hade med de som dricker, om varför. Du väljer själv vem du pratar med. En bra observation av dig tänker jag.

Ha en fin dag!

Stor kram!

Jag har genom att läsa och skriva här och prövat leva ett liv igen har nått ännu en nivå av insikt. Och det är att jag kan inte ha mitt ex kvar som en "vän" i mitt liv. Inte nu. Jag funderar över det där med vänskap. Vad betyder det egentligen. Jag har insett att han behöver mig mer än jag behöver honom. Och det visar troligtvis att jag varit kvar ännu i ett medberoende. Dags att läsa djävulsdansen tänker jag. För jag behöver då inte mitt ex. Och jag undrar verkligen vad vänskap betyder. När han inbillar mig att vi är vänner. När jag inser att allt är på hans villkor... Ikväll gick det upp för mig. Hur mycket mur jag haft runt omkring mig. Hur mitt medberoende kostat. Hur det format mig. Jag behövde bara skriva det någonstans.

Visst är det skönt när insikterna växer fram inom en och landar fullt ut. Muren blir istället en hälsosam gräns där inte vem som helst kan klampa in och ut. Skönt att hitta balansen i alla typer av relationer som man har och hitta sin egen definition på vad vänskap mm verkligen är. Och just det där att man själv ska få ut något av det, inte bara vara massa saker för andra. Kram

Ja, Och tusen tack för att du svarar! Just nu vill tårarna inte sluta och det känns som jag föll i ett mörker en stund idag och tänkte så hemska tankar. Men jag lyckades andas och plocka upp mig själv. Kom på att det här forumet är min räddare i nöden. Jag undrar hur länge läxan av ett medberoende ska kännas som en läxa. Kram

Jag också, självomhänertagandet, är ju vän med mitt ex. Har tänkt tanken, är det här bra för mig?
Ibland har jag känt att jag blir ledsen när jag träffat honom. Ibland har jag tränat på att säga nej till honom. Och då blir jag stark.
Men det är kanske så att detta också är ett slags medberoende.
Ja vi lär så länge vi lever.
Men du är så stark och klok omhändertagen. Även om det känns tufft i dag så tar du dig upp igen. Du har tagit dig igenom så mycket, glöm inte det.
En stor kram från mig?

att du kunde plocka upp dig själv. ? När det gäller medberoende så ser jag det som att det alltid kommer att finnas med mig. Det är upp till mig att värna om mig själv och inte "aktivera" det. Ungefär som en alkoholist kan välja att hålla sig nykter eller dricka. Märker att man blir säkrare och tryggare för varje månad som går så tror man får högre förmåga att välja rätt väg. Försöker också att inte tänka alltför negativt på detta utan tänka på det med acceptans. Typ sån här är jag och jag vill göra allt som går för att jag själv mår bra. Men som du säger, ibland kommer dom mörka stunderna över en. Men man har ändå nått en bra bit på vägen när man för egen maskin kan ta sig upp på vägen igen.

hade också kontakt med mitt ex länge efter att jag hade lämnat. Till slut bestämde jag mig för att bryta helt eftersom jag inte mådde bra av den kontakten. Den gav honom det han ville ha (bekräftelse mm) men mig gav det bara ledsna känslor av tomhet.

Tack för att du säger det. Det är så klokt att bara lämna. Jag förstod det inte helt förrän jag har haft lust att träffa en annan man och plötsligt så satt jag där och blev konfronterad med frågor. Bra frågor på ett bra sätt och jag inser hur oklok jag har varit. Det blev så tydligt. Att det är mitt ex som har nytta av mig och inte jag för honom. Ibland förstår en inte varför, men när en släpper in andra människor i livet så blir det tydligt. Och anledningen till att jag inte har släppt in andra människor eller en eventuell relation och kärlek är just för att jag har tillåtit vara en vän till mitt ex. Det är inte sunt och inte heller hållbart. Oavsett om det bara är "jag" som kan lyssna på det han går igenom. Tänk att jag lät det pågå. Men nu släpper jag taget helt. Igen. För livet kan aldrig kännas helt bra med att han finns där i periferin. Och behöver mig.

Eftersom jag också har lite kontakt med mitt ex, så tänker jag också mycket på om det är bra eller ej.
Men en tanke slog mig nu. Kanske är det så att det får ta tid. Att man inte kan bryta direkt. Alltså att det är olika för olika människor. En del tar längre tid på sig, en del inte. Det är som prosessen med att lämna. När man är mitt uppe i allt. Det måste få ta den tid den människan känner att den behöver.
Ingen kan säga till någon annan att nu måste du lämna.
Så vi får nog vara lite snälla mot oss själva och ta den tid vi behöver.

Bestemor

Låt insikterna komma.
Fundera på vad de vill säga till dej.
Ta dej själv på fullt allvar och respektera dej själv.
Med klarsynthet kommer du att ta dina beslut som är bäst för dej
❤?????

Skrållan, det här är intressant. Jag skulle kunna ha skrivit liknande ord tidigare. Citerar dig.
"Men en tanke slog mig nu. Kanske är det så att det får ta tid. Att man inte kan bryta direkt. Alltså att det är olika för olika människor. En del tar längre tid på sig, en del inte. Det är som prosessen med att lämna. När man är mitt uppe i allt. " Och jag instämmer. Jag vet min orsak. Varför jag behövt "ha kvar" mitt ex som en vän i livet mitt. Vi delar ett trauma. Fast det såg olika ut. Jag utsattes för det och han levde med att jag utsattes för ett trauma. Och det var hans affärspartners som orsakade mitt trauma. I alla fall. Jag behöver bryta. Jag har bearbetat med psykolog och dessutom så var mitt ex anklagande mot mig i flera år, så sunt var det inte. Det blev en dålig spiral. Som jag bröt. Och han är kvar i andra dåliga spiraler och de vill jag inte längre höra om.
Jag bryter för att jag vill träffa en man att leva med i livet. Och jag kan inte ha kontakt med mitt ex. Jag behöver lägga upp allt på bordet för en man jag har träffat, för att bli fri och jag är medveten om att mitt bagage kan vara för mycket för honom.
Fast om jag inte vågat träffa denna nya man som ställer sådana frågor, då hade jag inte heller förstått att det var dags att bryta helt med mitt ex.
Det gav mig ett nytt perspektiv. Och för det är jag tacksam.

Oavsett det ögonblick som kommer efter att jag berättar om det. Jag inser att det går inte att komma undan. Min sömn har påverkats. Och jag tror på att bli utmanad. Och att berätta, när det är tid för det.

Bestemor.
Ja, jag känner att jag behöver göra mina val och om de inte passar andra så är det ok.
Så länge mina val är förankrade hos mig. På djupet. Inom mig,

Tack till er båda ?

Det är märkligt att jag inte har sett det tidigare. Hur vanligt missbruket är.

Hade ett samtal med en kvinna som arbetar i en butik där hon har utsikt över systembolaget. Hur hon har noterat köerna på fredagar och lördagar. Förstås andra tider nu med corona och inte så många i butiken samtidigt.

Men ändå. Jag hör fler i min omgivning som uppmärksammar och själva berättar om oro kring sin och andras alkoholkonsumtion.

Det är intressant att observera. Och ta in hur andra har det.

Varför kan vi inte prata med våra grannar om det i större utsträckning?

Och jag inser också att vissa av mina grannar har just ett allvarligt missbruksproblem.

En del sitter på krogen i huset varje dag och de dricker alltmer sedan pensionering och även under denna coronatid har jag noterat.

Hur är det ens möjligt att systemet är öppet. Och att krogen har varit öppen och är fortsatt.

Undrar jag verkligen.

Är så skamfyllt och tabubelagt. Märkte själv förra hösten när jag tröstade och lugnade mig med vin hur skämmigt det var. Det var väldigt få människor jag ville prata med om det. Är glad att jag hade förmågan att se sanningen i vitögat och vågade prata med mig själv. Vet inte hur den hösten hade slutat annars. Man förstår hur missbruk börjar, i smyg, bakom fasader, på restauranger där det är lite legalt och okej att dricka. Egentligen är det helt sjukt att det ens är tillåtet med alkohol. Varför gäller inte samma som för andra droger? Tror denna pandemi "skapar" många nya beroende människor. Kramar till dig

Att ta dessa samtal med dig själv. Det är så lätt att hamna där. Har varit i flykten själv förr. Och jag fick höra orden att det går åt helvete till slut. För alla som dricker. Och jag är så tacksam att jag fick höra de orden. För då uppmärksammade jag mitt egna och andras beteenden. Det är vissa perioder i livet som är väldigt svåra. Alkohol är ett gift som skadar så många människor. Det är kanske bra att det kommer upp till ytan hur illa det är. Tror att alkohol är en stor bidragande faktor till spridningen av corona. Omdömet försvinner. Förstår verkligen inte att drogen är ok nu.
Kramar till dig.

Jag har inte letat efter en man och ändå dök han upp. Det är det som är det luriga. Att jag har alldeles för lätt för att se något som jag gillar om samtalet blir tillräckligt långt. Förstås inte med alla jag samtalar med och jag väljer oftast att inte samtala alls. Jag väljer oftast att säga hej om ens det om jag befinner mig på en plats där det förväntas ett hej. På ett gym, till en människa bakom en disk där jag handlar. Jag är ingen som prövar flirta med män och jag undrar när jag ska lära mig att jag inte gillar det där spelet. Jag går på det ibland. Sist gick jag på det för några veckor sedan och han är drabbad. Han har barn med en alkoholiserad mamma. Och han ställer så mycket frågor till mig och jag kände att jag satt i ett slags förhör. Corona satte punkt. Tack corona. Jag hade inte sett det komma. Nu förstår jag hur en förälder är utsatt för oro och stress när den andra föräldern dricker. Och jag kommer aldrig veta om jag hade kunnat leva med den föräldern som bröt upp med mamman. Han lät stressen och oron ta sig uttryck i att granska mig in i detalj och då försvann det som var där. Trots att jag har klart för mig vad jag inte vill ha i mitt liv, så lät jag ändå han köra på för hårt. Alltså, att jag lät han ta död på nyfikenheten. Min hjärna var kidnappad i några veckor och jag var väldigt medveten om det. Att dopaminet gjorde mig förvirrad och ur fokus. Jag kan bara hoppas att han inte kör på som en ångvält med nästa kvinna han träffar. Kanske jag skulle få just den insynen, att inte alls träffa någon som har barn, i alla fall inte så små barn som han. Och absolut inte bli kär i en man som har att göra med en alkoholiserad mamma till sina barn.
Jag fick höra att jag är lugn och en god människa. Och jag förstår varför jag drar till mig de män jag drar till mig. Jag antar att det är dags att pausa en tanke på att önska träffa en man nu.
Jag vill bara fokusera på mitt liv och att komma igen efter mina sviter med mitt ex. Det var ändå en bra sak med att träffa den här fina mannen en stund. Han drog ur mig en berättelse som varit ett trauma för mig och jag har trott att jag skulle bära det med mig i graven. Men det var så skönt att få det ur mig. Efter att jag pratat med en psykolog. Och jag inser att jag har något viktigt att göra. I framtiden.
Tids nog kanske jag landar i vad jag önskar. Egna barn eller inte. I alla fall så förstår jag att jag aldrig någonsin vill ha att göra med alkoholmissbruk. Aldrig någonsin igen.

Klumpen i magen som kunde komma förr. Av oro, av stress. av ångest, av undrar om hur framtiden ska bli. Klumpen som var där tills han flyttade, tills jag ändå svarade när han ringde, som var där när jag övade på att inte svara, på att hålla distans och då menar jag inte corona distans, utan distans. Klumpen som funnits där hela tiden, en liten liten liten klump. Ska han träffa en ny kvinna. Ska han få barn med en annan kvinna. Ska han bli nykter för att han träffar en annan kvinna. Ska han vara så fin han var när vi möttes de stunder som han var nykter med någon annan. Jag har ingen aning och jag varken behöver eller vill veta.

Jag har släppt taget om honom på riktigt. Och allt som var kopplat till honom är borta. Jag känner inget längre. Och nu ska jag kasta det sista han lämnade. Det han inte hämtade. Medvetet eller inte. Det spelar ingen roll.
Jag bestämmer. Och nu tar jag kommandot i mitt liv. På alla sätt. Och jag älskar mig själv igen. Och livet.
Och jag står rustad tack vare denna erfarenhet. Det finns ingen man som kan pröva med mig. Kom inte hit och pröva! Säger jag bara. Kom inte och förvänta dig något efter att du känner mig en kort tid. Och jag ser det jag inte sett förut.
Att det är många som har det svårt och tufft. Och nu ser jag vilka jag drar till mig och jag säger stopp. I tidigt skede.
Jag bestämmer allt i livet mitt. Hoppas att du också gör det!