Be my best

36 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Leonie
Melankoli

Det har varit konstiga dagar. I slutet av veckan blev jag helt plötsligt väldigt nedstämd. Det känns som att jag hade en massa gråt i mig som inte kom ut. Som singel är det lätt att det i dessa tider blir ensamt i och med att jag är på kontoret mer sällan, alla har sitt och nu när jag inte är så pigg på att hänga på krogen så tas ytterligare en dimension av det sociala bort. Dessutom får jag mer kontakt med mina känslor när jag inte dricker. Det innebär framför allt att jag har väldigt mycket enklare att känna glädje och tacksamhet. Men också såklart att jag stundtals måste konfrontera sorg och melankoli. På ett intellektuellt plan är jag tacksam över det. Jag vill ju känna. Men surt när man är i det.

På det stora hela har jag haft en väldigt fin helg. Igår mötte jag upp lite vänner på en uteservering (årets sista?). Jag drack cola zero och de drack tydligen alkoholfri öl. Men min kompis frågade insinuant om det fanns någon anledning till att jag inte drack. Jag slog bort det snabbt med ett skämt om att jag inte var gravid om hon hade fått för sig det. Det är ingen stor grej, det är en av mina närmsta vänner, men jag registrerade att hon sa så.

Jag var väldigt förväntansfull och hade bra energi inför kvällen och min vän sa "Det är som att du har två glad innanför västen, du sprudlar". Det gjorde mig glad och trygg i att jag inte behöver vin för att faktiskt ha kul.

Nu ska jag göra något vettigt av den här söndagen och önskar att ni får en fin dag.

AstridK
Hej hej

💪🏼 Bra jobbat med alkoholfritt på uteservering, det tycker jag själv är en av de tuffaste situationerna. Märkligt det här med nära vänner och kommentarer. Blir ibland helt fascinerad över att de inte verkar vilja se eller acceptera att man har problem utan ska ställa frågor om man är gravid när en väljer alkoholfritt. Hade en speciell upplevelse just på en härlig uteservering i solen för några helger sen när jag tänkte ”bara ikväll” kan jag dricka och tog ett glas riktig champagne. Kompisen som vet att jag valt bort alkohol ett tag men inte fått riktigt hela storyn applåderade när jag sa att jag skippade alkoholfritt till fördrink och sa ”vad roligt, du dricker ikväll!” Inte hennes fel att jag drack såklart men jag tog det som ett tecken på att ett glas kanske kunde få bli 4...och det blev 8 😌

Tröttiz
Så trött jag blir på detta

Så trött jag blir på detta tjatande i samhället om att det minsann ska drickas. "nåmen, inte? Klart du ska ha" eller "ska du jobba i morgon?". Att det är något som hör till och ska vara. Att man nästan är konstig som säger nej. Suck.

Leonie
Huvudvärkshelg med ett gott slut

AstridK: Men så märkligt. Det handlar ju 100% om deras egen känsla och rättfärdigande av att dricka. Att din vän blev glad gav ju henne acceptans att dricka med gott samvete. Sen spelar en gnutta omdömeslöshet och ovett in tror jag. Det ligger väl så djupt rotat i oss alla tills vi brottas med problematiken.

Tröttiz: Även jag blir vad du heter på detta :)

Hade huvudvärk precis hela gårdagen. Ungefär som att jag var bakis efter lördagen. Men det var jag ju inte, timingen var träffande ändå. Ändå bra att bli påmind om hur vidrig den känslan är. Min baksmälla håller i sig i alla fall i goda 4 dagar innan jag börjar bli återställd. Första dygnet känns som ren överlevnad fysisk. Dag två och tre är ångesten monumental för då får den ta plats och sen resterande dagar är jag bara obarmhärtigt trött. Det är omöjligt att leva ett fungerande liv så.

Kom ut och sprang igår. Nu har jag sprungit varje dag i över en veckas tid. Innan någon sätter i halsen så är det väldigt korta rundor så jag tar inte på något sätt ut mig eller sliter på kroppen. Men 20 min varje dag i maklig takt för att få in det i ryggmärgen. Igår kväll drog jag till med 5km och jag kände mig så otroligt nöjd över att ha avslutat min helg med att göra gott för mig själv.

Nu är det ny vecka och nya tag. Alkoholfria såklart!

Leonie
Festvänner från förr

Fredag igen och en stundande helg. Igår var en vän i stan och han ville ta ett glas. Vi har en gedigen festhistorik från studietiden, bara att han aldrig tappar kontrollen och medan jag i princip tappade allt jag hade. Han är oerhört intelligent med ett yrke som gör att han kan identifiera problematiskt drickande, undrar varför han uppmuntrade mig att gång på gång dricka som jag gjorde då när vi var unga. Inte bara tillät, det hetsades och trycket var enormt. Om jag någon gång ville ta det lugnt eller gud förbjude kanske dricka alkoholfritt då blev det ett jävla tjat. Nu skyller jag inte mitt problematiska drickande på honom det fanns både och efter men han är en extremt rationell person och jag undrar hur han tänkt kring allt detta.

Därför var jag lite nervös inför igår när vi skulle ses. Jag är väl inte rädd att han ska börja tjata, den biten har vi kommit förbi, men att det skulle komma en blick eller tonfall av besvikelse. Han visade inget sån. Han hade samma reaktion som min väninna som jag träffade förra veckan när jag sa att jag inte skulle dricka: "Det behöver man inte".

Det ligger så djupt rotat i mig att jag dricker vin att jag på något sätt får för mig att det skulle vara en stor sak för andra om jag valde att inte göra det. Kvällen fortlöpte till en väldigt trevlig kväll, roliga samtal med högt i tak, jag drack någon god drink på ingefära och tog en cola zero. Han drack vin och öl, toppen! I dessa situationer blir jag inte sugen. Nu när jag tänker efter så tror jag inte att jag reflekterade över att jag önskade alkohol vid något enda tillfälle under kvällen. Wow! När blir jag sugen egentligen?

Idag ska jag troligtvis träffa en till killkompis, han kommer vara lite svårare för tror jag. Men det ska banne mig gå!

Sidor