Dubbelheten

134 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Bestemor
Dubbelheten
Bestemor
Både anhörig och jobbar med mitt eget drickande

Jag har haft insikt och sökt stöd för mitt eget problemdrickande sedan ca 1,5 år. Nytt försök nu igen sedan ett par månader.
Flera har uppmanat mej att starta en tråd även här, som anhörig.
Jag kan direkt säga att jag inte är mogen för kommentarer som
" lämna"
" han är inte värd dej"
Men jag har 0 stöd från honom i att sluta dricka. Jag har ändå minskat från 7 dagar i veckan till 2.
Han har i sitt eget tycke, inga problem alls. Dricker ca 2 flaskor vin varje dag. Permitterad, inga rutiner.
Jag har tänkt länge att han nog har en depression. Nu när jag oftast är nykter eller dricker måttligt ser jag hur det eskalerat för honom.
Droppen är väl nu på midsommarafton. Han har pratat så innerligt om hur fint vi ska ha det idag.
Han började med vin 09.00
Jag blev orolig, sa det
Sen har han smygdruckit.
Somnade ute innan 17.
Gick in och somnade sittande vid 17. Kom ut, somnade igen.
Nu sover han inne på soffan.
Självklart är han alkoholist i total förnekelse.
Jag har smygfotat, för han skulle aldrig erkänna.
Men hur ska jag agera om han vaknar?
Säga, nej tack, det blir ingen grillning och middag.??
Hur ska jag agera imorgon?
Eller senare, jag vill inte låta det passera, men är tokrädd över hans attityd mot mej. Han kan nergöra mej totalt. Psykiskt.
Sjuk och ekonomiskt beroende av honom. Bor i paradiset, egentligen.
Hur beter man sej?

Exhale
Man tar ett litet steg inåt mot sig själv...

vem kan du spendera morgondagen med. Stick iväg en sväng, ensam eller till ngn. Ngn som är pigg och igång. Eller ligg i solen och njut av stillheten. Koppla bort och lyssna inåt. Gör det du behöver för en fin dag. Och så gör du så, igen och igen och igen. Tills allt du hör är din egna röst.

Sänder en kram

Bestemor
Han vaknade - sur

Han vaknade efter 3,5 timme.
Varför lät du mej sova?
Det är inte mitt ansvar, och det gick inte att väcka dej, svarade jag.
Jag sa nej till grillning och middag efter 21. Då lagade han sin egen enkla mat till sej själv. Gick undan, påtagligt sur.
Jag har spelat oberörd.
Men känner en inre oro. Hur kan det vara JAG som förstört kvällen? Får han ingen insikt alls?
Hur bemöter man honom på "rätt sätt"
Jag har nyss anmält mej till den internetbaserade kursen för anhöriga.
Nån fler som gått den?

Imorgon kommer vuxna barn hem 🥰

Skrållan
Slängs tillbaka

Slängs tillbaka en nyårsafton. Vi hade varit hos vänner, och han var rejält full.
Vi skulle hem och barn med respektive skulle komma senare på kvällen.
Han fortsatte att dricka. Hade dukat fint och lagat mat. Han slafsade och åt och det såg ut som ett litet barn hade ätit på hans plats. Barnen förstod äntligen att han hade ett beroende.
Han somnade tidigt på kvällen, barnen åkte hem. Jag satt själv på altanen kl 12, och drack champagne. Och grät.
Det är väl så att den som dricker inte kan erkänna att det är deras ansvar, måste skylla allt på någon annan, för att kunna fortsätta dricka.
Vi har levt skilda åt i över ett år. Och mitt ex har fortfarande inte insett att det är hans beteende som orsakat att vi inte kan leva ihop.
Bra att du går kursen. Den är bra.

Exhale
Det som väcktes i mig var...

hur kan du bemöta dig själv på rätt sätt i den stunden. Lägg funderingarna där ett tag. Se om du får fatt i ngt. Det är inte lätt på något sätt. Men det är En väg.

Bestemor
Tack Skrollan o Exhale

Ja, jag har också ett antal nyårsaftnar som jag suttit ensam vid 12 slaget...
Även en julafton...
Så sorgligt, det blir verkligen en hopplös känsla av att se bakåt, se utvecklingen tills nu..
Det enda positiva är att jag har lätt att avstå egen berusning! Ingen längtan alls efter att befinna mej i det läget.
Tillsammans med vuxet barn m partner delade vi 1 flaska vin till middag. Ett glas var. Maken hade ett visst stöddrickande i smyg, men det gick inte överstyr.
Vi delade även 1 flaska alkoholfritt rosé.
Tacksam över kvällen.
Fundersam över fortsättningen på sommaren. Men 1 dag i taget måste gälla även i det här fallet.
Jag ser fram emot kursen för anhöriga. Skönt att höra att du också tycker att den är bra, Skrållan.
Ja, jag ska fundera på hur jag kan bemöta mej själv på bästa sätt när det krisar. Känns hoppfullt att jag inte blir sugen på vin då. Den tanken lockar inte alls. Jag behöver egen tid, drar mej undan, lyssnar på musik, ljudbok, naturen, djuren....eller kontaktar en nära vän. Att skriva här är också ett sätt att sätta ord på galenskapen. Följa utvecklingen över tid.
Ser också fram emot att utvecklas själv, som människa.
Jag vill våga tro på förändring 🥀

Bestemor
Växla om - bli en annan typ

Samma mönster varje kväll.
Drickandet börjar långt innan middag. I bästa fall möts jag av en överdrivet positiv man som jag
" bara" behöver bekräfta.
Förr eller senare växlar det om till att bli en självgod typ som jag gör allt för att hålla mej undan.
I går var han inte direkt otrevlig, men nedsölad av rödvin, gick han omkring och började måla utomhus! Hittade på en massa praktiska saker att göra med mer eller mindre bra resultat. Vissa helt galna. Så att jag måste stoppa.
Då kom hans dåliga humör och dåliga ord.
Tack och lov kunde jag dra mej undan, göra en tidig kväll.
Snart vaknar ännu en man, med snälla ögon och mild röst. Han minns ingenting och kommer inte att kommentera sin galenskap.
Hur sjuk blir man innan man erkänner?
Jag var långt ifrån hans stadie när jag insåg hur fel det hade blivit.

Bestemor
Ibland kan jag inte motstå

Som en slags protest
Som en hämnd för gårdagen
Jag spolar ut ett par deciliter ur BIB, rätt ner i avloppet!
Några ögonblick med känsla av makt - mitt i en total maktlöshet!

Nordäng67
Ja eller hur..

små tysta protester i smyg som gör att man känner att man fått ge igen lite. Även om dom inte ens märker det. Gjorde likadant, hällde ut alkohol för att protestera. Väldigt starkt av dig att parallellt med att du får ta konsekvenser av din man supande klara av att jobba med ditt eget intag. "Felet" man gör är nog att man parerar och kurlar. Dom får aldrig riktigt ta konsekvenserna av saker dom ställer till med när dom är berusade. Minns en gång när mitt ex (vi var särbo) hade bjudit in flera par på grillkväll. Han hade ringt runt när han var lite salongsberusad och slagit på den stora trumman, "bara kom så fixar vi maten". När den dagen kom började han "värma upp" vid lunch. Var rejält berusad när han ringde mig och bad mig handla till grillkvällen, han hade "glömt handla". Gissa vem som fick slita som ett djur med att handla, laga mat, ta emot folk...ja ALLT. Han var så full att han gick och la sig före desserten. Hemsk kväll eftersom jag inte kände dessa människor så väl. Tänk om jag istället hade sagt ifrån redan när han ringde och bad mig handla och låtit bli att åka till honom. Då hade han fått ta emot alla gäster själv, ingen mat och packad. Det hade varit en lärorik och genant läxa för honom. Lägg tid på ditt eget mående, gör saker du tycker om. Kram

Bestemor
Hur tokigt kan det inte bli!

Du har verkligen upplevt både ett och annat, sedan blivit efterklok.
Men det är aldrig för sent, så länge man lever, att lära sej av misstag, bli klokare...
ingen skam eller skuld för att man inte fattade bättre, så viktigt!
Nyss sa maken, att han struntade i att köpa mer vin idag. Funderade mest kring kostnaden. Men ändå, jag kommer nog att ta ett dopp med honom ikväll. Han kommer inte att bli tokfull.
Glad för det lilla 🐥

Bestemor
Första gemensamma nyktra kvällen

Minns inte ens när det hände sist.
Jag har berömt honom för hans goda humör, nu på eftermiddagen.
Vet knappt hur jag törs prata...
Första eftermiddagen som jag inte har oro i magen.
Kan jag säga det?
Hur beter man sej med en nykter make som varit full varje kväll så länge jag kan minnas?
Jag vill inte heller lura mej själv och få orimliga förhoppningar.
🐥

Bestemor
Du behöver inte vara rädd för mej

Dag 4 hoppades jag, men nu är han berusad, överdrivet glad än så länge. Plötsligt säger han
- Du behöver inte vara rädd för mej!
Då VET han ju om min rädsla för honom när han är onykter!
Jag börjar direkt gråta, det var som att trycka på en knapp. Han gick ut. Jag lugnade ner mej. Men fattar inte, eller fattar jag?
Han är värre människa än vad jag trodde. Att medvetet utsätta mej för sin onykterhet som han VET gör mej rädd!
Jag drar mej undan direkt! Kommer att nonchalera honom, hitta på annat, vara upptagen, om inte annat så har jag fått akut diarré nu och mår illa.
Så enkelt, bara låta min kropp styra. Det här med att lyssna på sin kropp, det är nåt av det klokaste som jag vet. Men även nåt av det svåraste. Ikväll lyssnar jag.

Bestemor
humörbyte till slut

Oj som han ansträngde sej för att vara övertrevlig. Jag drog mej undan om och om igen.
Naturligtvis började han pressa mej på hur läget var med mej? Osv.
Vad ska man svara?
Det är ok...
Upprepade frågor tills jag medgav, jo du hade rätt tidigare, jag ÄR rädd.
Har JAG VARIT OTREVLIG?
Näää...så ökar min rädsla..det är bara min känsla....
VISSTE väl de, de ä bara " hitte på"
Jag går undan, han fortsätter att prata ...jag varken lyssnar eller hör.
Så, nu slutar kvällen med ännu mer magont och ledsenhet.
Hur ska jag bete mej?

Azalea
Känner med dig

Och känner igen mig. Så många kvällar och nätter som magen har varit full av fjärilar och man inte vetat vart man ska ta vägen.
Största önskan var att han skulle somna så det blev lugnt några timmar.
Var rädd om dig och åk därifrån om du har möjlighet så du kan få lite ro.

Kram Azalea🧡

Blade Runner
Bestemor

Jag tycker nästan det värsta är att man slängs mellan hopp och förtvivlan hela tiden och väger varje ord på guldvåg. För mig kändes det till slut bättre att han var full och otrevlig hela tiden för då kunde jag förhålla mig till det. Som vanligt räckte det med ett par dagars värme och normalt bemötande för att hoppet skulle börja spira och sedan krossas igen. Det är olidligt och inte värdigt. Klart som tusan mannar rädd för deras beteende, det är ju så icke rationellt.
Ta hand om dig !!!!
Blade Runner

Bestemor
Tack Blade Runner o Azalea

Att få höra att ni känner igen, både ledsamt ovh tröstande. Ja när man fått möta den nyktre så minns man ju varför kärleken fanns/finns. Som att bli nykär. Här ÄR han ju, mannen som jag älskar!
Jag har badat i svett i natt, fick byta sängkläder, vaknar uttorkad med huvudvärk som efter en fylla!!
Molande smärta i bröstet på höger sida, ..allt kom tillbaka. Alla kroppens signaler. Ryggen värker.
Jag är tacksam att ni orkar läsa. Jag behöver stöd. Coronatider stoppar resande. Dessutom kommer sämre väder med regn!!
Nu lite kaffe. Jag återkommer...

Bestemor
Så ledsen

Försökte förklara nu för min man varför jag drar mej undan när han är onykter.
Min rädsla över hans förändring.
Min oro över hur det ska utvecklas.
Jag berättade även hur mycket jag uppskattade hans 3 nyktra dagar. Att den jag älskar kommer fram så tydligt.
Att jag förut själv har druckit nästan varje dag och då märker man inte förändring lika snabbt, för man blir ju likadan. Då märker man inget förrän man blir osams.
Nu börjar osäkerhet direkt han börjar dricka, vart ska det här ta vägen?

ALLT ska bara handla om DEJ! Svarar han, jag är människa jag med. Det handlar bara om dina känslor.
Mej ska du minimera och göra om. Sen går han.....

Så, nu är den här dagen förstörd redan från start!
Finns det ens nåt tillfälle när man KAN prata om hur alkoholisten påverkar sin fru?
Skulle inte tro det.
Jag är oerhört medveten om mina ord. Säger ALDRIG, du ÄR, du GÖR. Jag utgår ALLTID ifrån mej själv, mina känslor och reaktioner.

Jag önskar bara att nå hans hjärta, käre nån, det påminner om att vara olyckligt kär....
Är det det jag ska vara resten av mitt liv?
Definitivt ska jag vara nykter, även om det kostar mej mitt äktenskap.
Jag vägrar att dricka tillsammans med honom. Min hälsa har påverkats av min egen överkonsumtion så jag har behandling med Campral. Tyvärr har min terapeut semester.
Men varje stund är ändå bara min. Varje ögonblick måste jag agera efter mitt eget förstånd.
Jag har dessutom en egen inre kunskap att ösa ur. Frågan är bara, vilken strategi som fungerar bäst.

Att gråta sej igenom dagar och kvällar är ingen framkomlig väg. Fast jag gråter hela tiden nu....

Skrållan
Kämpigt

Så kämpigt för dig, och jag har varit där. Såg fram emot att mannen skulle somna, då kunde min kväll börja.
Det är så svårt att nå fram till den mannen man älskar, han försvarar ju alkoholen med näbbar och klor. Om han skulle förstå hur du känner och har det, så blir ju konsekvensen att han måste sluta dricka. Och det är ju det sista han vill.
Jag försökte nå min man, numera ex, i många år. Jag pratade och pratade, jag grät, jag var arg, jag kontrollerade allt han drack(vad nu det skulle hjälpa). Inget hjälpte. Till slut mådde jag så dåligt både psykiskt och fysiskt att jag var tvungen att ge honom ett ultimatum, mig eller alkoholen. Han valde att fortsätta dricka. Ja eller om det nu är ett val. Det är ju en sjukdom.
Nu har vi varit isär i över ett år. Han tar kontakt med mig ibland. Jag ser honom aldrig full, och när vi ibland har träffas så är han såå trevlig och snäll.
Men jag vet vad jag vill, och jag vill inte tillbaka till det jag hade. Aldrig.
Det är svårt att veta vad man ska råda dig till. Men ta hand om dig och försök göra sånt du mår bra av. Det är det enda man kan göra innan man själv tagit beslut för sitt liv. För det är ju ditt liv det handlar om. Vad du vill.

Backen123

Har du nån i din närhet som du kan prata, vila ut hos, där du slipper försvara dig själv. Jag och min man är så nya tillsammans, har inte levt så många år tillsammans. Men jag har läst och skrivit i ett år, era berättelser har hjälpt mig till att förstå att vi inte är sjuka, visst kan vi många gånger uppvisa ett medberoende men vi är ju älskande människor som vill så väl. Jag har berättat hejvilt till våra vänner, ännu mer till nära vänner, inte allt men det som ryms inom ramarna och det som vi kan bära i ett tillfrisknande. Det som måste vara det absolut svåraste är att inte få erkännandet ifrån din man, har han aldrig sagt att ja jag har problem, varit mot botten och sökt hjälp? Det står säkert i din tråd... Har du nån gång fått upprättelse. Jag läser, känner känslan av förtvivlan som jag (bara) haft i 2 år, och tänker hur har ni stått ut, ni ( skriver ni, för ni är flera trådvänner som jag läser) ni måste vara de absolut starkaste, snällaste människor jag vet av och ni gör ett fantastiskt jobb ❤ önsksr så att lite sinnesro infinner sig, jag upplever det som att får jag bara nåt dygn med mina barn själv, så brukar kompassen räta upp sig lite, och även min syster rätar upp den, inget dömande men ett bekräftande av att nej, det där är inte ok, jag förstår. Och så kämpar du med din egen nykterhet.

Bestemor
Skrållan & Backen 123

Tack,
Ja en styrka att vara öppen inför nära vänner. Jag har även nyckel till en vän om tillvaron plötsligt skulle spåra ur här hemma.
Jag får en känsla av att min nykterhet triggar honom.
Och det är nog sant Skrållan, att han verkligen inte VILL förstå hur hans fyllor påverkar mej, som han säger att han älskar. " du är det bästa som har hänt mej"
Jag har aldrig ifrågasatt hans drickande tidigare. Alltid fokuserat på mitt eget beroende och då är han snabb att säga att HAN inte har problem och vill inte drabbas av alkoholstopp för att JAG måste sluta.
Bara den meningen ger svaret = alkoholist
Jag kommer inte att kräva nånting annat än att han låter mej få dra mej undan när han väljer att supa.

Upprättelse eller ånger förväntar jag mej inte av honom. Han är inte den som ser sin egen del när det blir osämja.
Vi har levt tillsammans drygt 2 decennier och alkoholberoende har smugit sej på hos oss båda. Jag har slutat eller minskat i flera omgångar. Men nog aldrig varit så insiktsfull kring vår relation tidigare.
Allt har sin tid, och jag är i första hand fokuserad på att bli starkare och tryggare i mej själv. Utan en riktig inre kraft är det svårt att göra stora förändringar eller ställa krav i relationen. Jag måste ju orka ta emot att valet blir alkoholen istället för mej. Det tänker jag inte utsätta mej för.
Valet ska hela tiden vara mitt eget.
Det ska jag inte lämna över.
Just nu väljer jag att finnas kvar.
Ibland obegripligt även för mej själv. Men jag har gjort det valet idag.
Precis som att jag väljer att vara nykter idag
Varje dag är en ny dag
En möjlighet till nytt beslut.
Det är viktigt att vara aktiv i sitt beslut, även om det innebär att stanna kvar, hos sin alkoholist.
Så tänker jag nu...

Bestemor
Den eviga lögnens början

Nu har jag fått upp mina ögon för den eviga lögnen.
Att ljuga mitt inför mej.
Den han säger sej älska.
Finns det ens någon väg tillbaka?

Bestemor
Jag vittrar sönder i bitar

Så skriver jag till min alkoholist.
Frågar honom, mår du bra av dina lögner?
En liten småsak egentligen,
Han har druckit ur 2 nappflaskor med rosé som jag köpt. Hahaha gillar nappflaskor, men alltså pappflaskor.
Jag som försöker och nästan lyckas att sluta med vin, tänkte överraska med jordgubbar i rosé.
Oj, nästan tomt? Vet DU när den här öppnades? Näää
Sen, diskussion....skulle inte du sluta? Dricka ingenting? F kassa.
Tester , bla bla
Därefter lägger han sej 19.15
Så....jag misstänkte alkohol
Japp
Han har hällt i sej nästan 2 liter rosé
Och ljuger!!!! Det stör mej mest!!!
Är jag galen som knycklat ner pappflaskan i hans sko, med texten
HATAR LÖGNEN MER ÄN AVLOPPET
kanske drar jag igång en strid
Men jag hatar verkligen lögner!!!!!!
Tappar respekt
Tappar förtroende
Tappar hopp, kärlek, tro....på ALLT

Azalea
Lever på lögner

Det som de gör när vi ställer krav och vill diskutera problemen, som i deras värld inte finns, är att direkt gå i försvarsställning. Vi attackerar ju det som de håller kärt och gud både om man står ivägen eller vill ha svar gällande det.
Min man har inga problem med alkohol direkt och ska kunna dricka som alla andra för det har han all tid kunnat göra.
Detta svarar han mig NU efter 6 månaders LVM.
Hur kan man ens säga når mer då. Mina ord är slut nu.

Var stolt över dig själv och gör din egen resa mot nykterhet. Ge dig själv en kram emellanåt och låt han göra sin egen resa för den kan du knappt påverka. De måste hitta sin egen vilja och styrka att göra sig fria från alkoholen. Nå sin personliga botten som de sägs.

Lägg all kärlek och fokus på dig själv och då ger du honom valet att följa efyer dig.
Kram 🧡Azalea

Nordäng67
Lite tillspetsat..

så får du bara en lögn om du ställer frågan. Jag försöker tänka till numera innan jag ställer frågor eller ställer någon till svars. Med betoning på försöker för jag ramlar dit i parti och minut. Frågar mig själv:
Är detta som jag tänker fråga om mitt problem eller ansvar? Försöker jag nu kontrollera någon annan människa? Svarar jag ja på dessa frågor låter jag (i bästa fall) bli att fråga. Förutom att man slipper bli serverad en frustrerande lögn så har jag märkt att personen ifråga faktiskt känner mer ansvar för sig själv. Hen blir lite utlämnad till till sina egna beslut när dom inte har mig som daddar och kontrollerar. Om man försöker göra det till en vana så märker jag också att jag inte bryr mig lika mycket. Eller man bryr sig lite mer distanserat, det kryper inte in i själen på samma sätt. Dom här sakerna har jag själv fått som råd/pepp härinne på forumet, testat dom i mitt liv. Otroligt värdefullt att har varandra här. Vi kan stötta och peppa varandra. Sen gäller det att våga prova nya sätt att agera, våga gå en annan väg. Att verkligen på djupet inse att den enda som kan förändra mitt liv är jag själv. Man är inte utlämnad till andra. Själv har jag gömt mig bakom "det är synd om mig". Det var jobbigt att se den sanningen i vitögat och göra något åt det Svårt är det men det går. Kram

Sisyfos
Funderingar

Tänker på några olika saker när jag läser det ni skriver. Har också ljugit och gör det fortfarande ibland vid den där typen av frågor. Särskilt om de ställs när jag har druckit och är påverkad. Det är ju så jäkla pinsamt. Och det är så jäkla pinsamt att ljuga. Men ändå den första instinkten är att göra just det. Tycker Nordäng67 resonerar klokt. Varför ställer man frågan? Du visste ju att han hade tagit dem? Eller finns det någon som helst möjlighet att det var någon annan? Det är skitjobbigt att bli ställd mot väggen på det där sättet när det blir en konfrontation. Vad händer om han svarar ja? Skäller du? Tycker att alla ni som tror att någon har druckit ska konstatera just det helt enkelt. Typ ”nu ser jag att du har druckit”, skulle ni någon gång ha fel... då jäklar får ni en extremt utförlig argumentation. Så då vet ni att alla andra gånger har ni gissat rätt. Sen finns det många av era alkoholister som kanske helt saknar insikt ändå men jag tycker att det är en bättre taktik. Sen kommer säkert många att tycka att man borde erkänna direkt, men ja... jag kan bara konstatera att det gör för ont just då att göra det. Och är jag berusad så tror jag nånstans att det ska gå vägen... otroligt pinsamt även det. Men jag erkänner oftare och oftare. Jag vill sluta.

Sen kan jag bara konstatera att det känns lite dubbelt.. du försöker sluta dricka eller i alla fall dra ner på drickandet, du upplever din mans drickande som ett problem och så köper du två liter rosé? Det är svårförståeligt och kanske onödigt.

Kommer ihåg dig ”träningstanten”, och önskar dig välkommen tillbaka. Tror att du gör klokt i att fundera över situationen du har omkring dig också som du gör nu. Bra med lite perspektiv.

Självomhändertagande
Kastas tillbaka

Läser denna tråd för första gången och jag klarar inte att läsa alla kommentarer nu. Det är en mycket bra tråd. Jag har just blivit utredd för adhd och har fått syn på så mycket om mig själv, från min barndom till mitt vuxna liv. Jag förstår att jag valde min alkoholist och jag förstår allt jag behövde lära mig för att bli fri.

Idag är jag fri från medberoende. Däremot så har mitt ex och jag tagit upp kontakten igen efter kanske 6 veckor som jag hade sagt upp kontakten. Corona kom och jag tog ett samtal från honom. Jag märkte då att allt jag förstått genom detta forum gjorde att jag kunde vara rakare och säga att nej, nu vill jag inte prata med dig mer och om vi ska ha kontakt så får du respektera när det är dags att avrunda osv. Han kan nämligen prata i timmar och han kan ringa när som helst på dygnet så därför har jag alltid stör ej på.

Jag kastades tillbaka till mitt liv med honom. Jag förstår inte ens att jag kunde ha det så. Och välja bort barn. För ett stort alkoholiserat barn.

Genom dig så kan jag få en större förståelse för hans föräldrar. Han flyttade nämligen från mitt "hotell" där jag försörjde honom i många år till sitt pojkrum och där har han bott i 2,5 år nu.

Jag gjorde ett försök att prata med hans far, men han sa inget till svar. Hans mamma sa inget heller. Nu förstår jag helheten. Beroendet dem emellan och de är försiktiga med alkohol. Jag menar, att nu förstår jag deras beroendesituationer till varandra.

De är tysta. Det gjorde mig vansinning. De pratar om den andra lyckade sonen som både är läkare och tandläkare. Fast han gjorde ju ingenting när jag var med och firade jul i hans hem med hans lyckliga familjen där frun också är läkare och barnen är jättefina.

Jag skulle inte velat ha någon av dem som läkare. Eftersom de agerar nämligen inte som läkare, när det gäller en familjemedlem och det finns en yrkesetisk kodex. Detsamma gäller föräldrarna. De har jobbat med personer som hamnat fel som deras son, men de sopar allt under mattan gällande sonen.

Det värsta av allt är, att de är inte ensamma om detta. Så här ser det ut i hela samhället. Det är inte deras fel. Jag dömer dem inte. Jag tycker inte heller synd om dem.

Jag tycker att de behöver lära sig. För det är vad livet handlar om. Vi ska lära oss och vi ska utvecklas.

Tanken på att det sitter människor på stolar och bestämmer i vårt samhälle, som agerar på det här sättet i det privata. Ja, det är det ju inte konstigt att vi har den vård vi har i Sverige!

Men om ingen berättar om hur en ska göra, vem ska då göra det?

Skam måste vara det farligaste som finns. För ett helt samhälle. Det är det ju också. Det drabbar den som redan är på botten.

Modig är den som vågar utvecklas.

Bestemor, du är modig. Du har börjat. Skriva här och prata med din man.

Fundera gärna på, för dig själv, "Hur vill jag ha det för mig själv just nu" .

Ta hand om dig. På alla sätt.

Bestemor
Oj så mycket klokhet att fundera på...

Svarar bara kort nu
Ställ inte frågan, du vet ju! Varför kontrollera? HELT RÄTT - jag ska ta till mej det rådet!
Varför ha 2 liter Rosé hemma? Inte ett vettigt svar kan jag ge, såg väl framför mej 1 glas rosé med jordgubbar i solnedgången. Men under de veckor de låg i kylen så ville jag inte ha dem. Borde ha hällt ut dem istället. Förr eller senare har ju nån av oss ramlat dit. Nu slapp jag och kan skylla på maken.
Bara förändra mej själv!
Inte tappa fokus, utan helt gå in för mitt eget läkande och inre styrka!
Känslor av vrede och besvikelse mot maken ger absolut ingenting. Bara ett konstaterande får räcka.
Hoppas bara på ett accepterande från hans sida att jag drar mej undan när han väljer att dricka. Jag tänker inte spela med i hans spel. Låtsas vara glad, se förändringen innan det tippar över, eller han somnar.
Ska försöka att prata med honom igen, rakt på sak, vad som gäller när han väljer att dricka sej full.
Tack för fin respons!

Bestemor
Hur vill jag ha det? Självomhändertagande

Din signatur blir mitt svar,
Jag vill ta hand om mej själv! Bygga upp min inre styrka och trygghet.
Stå stark i situationer där det krävs styrka och uthållighet.
Vara sårbar när det finns någon som tar emot mej.
Inte blicka så långt framåt ( varför man nu gör det i min mogna ålder)
Rikta min energi dit den tas emot med glädje. Ibland helt enkelt till mej själv.
Inse att jag inte kan förändra eller påverka andra ( tex maken )
Välja glädjeämnen som finns i min närhet.
Uthållighet Tålamod Självmedkänsla

Bestemor
Inte lyckats prata

Det är inte alls enkelt det här med att prata med en alkoholist typ
" dagen efter"
Ikväll undrar jag om han överhuvudtaget kommer att kommentera att han släppte ut vår sårskadade katt med tratt om halsen!!!
Själv gick han å la sej kl.20.00.
Jag har letat och hittar inte katten...
Hur mycket vett försvinner i fyllan? Minst 2 flaskor på 3 timmar. Total personlighetsförändring till Besserwissertypen 🥵

" Du har verkligen problem, Jaaag har inga problem "
Säger han innan han går till sängs.
Funderar på att sova på soffan....hålla koll på katten.....
Ganska less just nu

Självomhändertagande
Har katten kommit hem?

Jag hoppas så mycket att din katt har kommit hem nu. Lilla vännen. Gå därute med en tratt...

När katten kommer hem så hoppas jag att ni båda tar en dag på soffan och vilar och återhämtar er. Har du någon film, bok, serie eller vad som helst som du tycker om och slappar välförtjänt. Korsord, sticka, måla, baka? Kanske katten behöver extra mycket närhet idag. Bra för dig också. Närheten med en katt.

Gör något du tycker om idag och ta hand om dig!

Sidor