Dubbelheten

Profile picture for user Bestemor

Jag har haft insikt och sökt stöd för mitt eget problemdrickande sedan ca 1,5 år. Nytt försök nu igen sedan ett par månader.
Flera har uppmanat mej att starta en tråd även här, som anhörig.
Jag kan direkt säga att jag inte är mogen för kommentarer som
" lämna"
" han är inte värd dej"
Men jag har 0 stöd från honom i att sluta dricka. Jag har ändå minskat från 7 dagar i veckan till 2.
Han har i sitt eget tycke, inga problem alls. Dricker ca 2 flaskor vin varje dag. Permitterad, inga rutiner.
Jag har tänkt länge att han nog har en depression. Nu när jag oftast är nykter eller dricker måttligt ser jag hur det eskalerat för honom.
Droppen är väl nu på midsommarafton. Han har pratat så innerligt om hur fint vi ska ha det idag.
Han började med vin 09.00
Jag blev orolig, sa det
Sen har han smygdruckit.
Somnade ute innan 17.
Gick in och somnade sittande vid 17. Kom ut, somnade igen.
Nu sover han inne på soffan.
Självklart är han alkoholist i total förnekelse.
Jag har smygfotat, för han skulle aldrig erkänna.
Men hur ska jag agera om han vaknar?
Säga, nej tack, det blir ingen grillning och middag.??
Hur ska jag agera imorgon?
Eller senare, jag vill inte låta det passera, men är tokrädd över hans attityd mot mej. Han kan nergöra mej totalt. Psykiskt.
Sjuk och ekonomiskt beroende av honom. Bor i paradiset, egentligen.
Hur beter man sej?

Profile picture for user Exhale

vem kan du spendera morgondagen med. Stick iväg en sväng, ensam eller till ngn. Ngn som är pigg och igång. Eller ligg i solen och njut av stillheten. Koppla bort och lyssna inåt. Gör det du behöver för en fin dag. Och så gör du så, igen och igen och igen. Tills allt du hör är din egna röst.

Sänder en kram

Profile picture for user Bestemor

Han vaknade efter 3,5 timme.
Varför lät du mej sova?
Det är inte mitt ansvar, och det gick inte att väcka dej, svarade jag.
Jag sa nej till grillning och middag efter 21. Då lagade han sin egen enkla mat till sej själv. Gick undan, påtagligt sur.
Jag har spelat oberörd.
Men känner en inre oro. Hur kan det vara JAG som förstört kvällen? Får han ingen insikt alls?
Hur bemöter man honom på "rätt sätt"
Jag har nyss anmält mej till den internetbaserade kursen för anhöriga.
Nån fler som gått den?

Imorgon kommer vuxna barn hem ?

Profile picture for user Skrållan

Slängs tillbaka en nyårsafton. Vi hade varit hos vänner, och han var rejält full.
Vi skulle hem och barn med respektive skulle komma senare på kvällen.
Han fortsatte att dricka. Hade dukat fint och lagat mat. Han slafsade och åt och det såg ut som ett litet barn hade ätit på hans plats. Barnen förstod äntligen att han hade ett beroende.
Han somnade tidigt på kvällen, barnen åkte hem. Jag satt själv på altanen kl 12, och drack champagne. Och grät.
Det är väl så att den som dricker inte kan erkänna att det är deras ansvar, måste skylla allt på någon annan, för att kunna fortsätta dricka.
Vi har levt skilda åt i över ett år. Och mitt ex har fortfarande inte insett att det är hans beteende som orsakat att vi inte kan leva ihop.
Bra att du går kursen. Den är bra.

Profile picture for user Exhale

hur kan du bemöta dig själv på rätt sätt i den stunden. Lägg funderingarna där ett tag. Se om du får fatt i ngt. Det är inte lätt på något sätt. Men det är En väg.

Profile picture for user Bestemor

Ja, jag har också ett antal nyårsaftnar som jag suttit ensam vid 12 slaget...
Även en julafton...
Så sorgligt, det blir verkligen en hopplös känsla av att se bakåt, se utvecklingen tills nu..
Det enda positiva är att jag har lätt att avstå egen berusning! Ingen längtan alls efter att befinna mej i det läget.
Tillsammans med vuxet barn m partner delade vi 1 flaska vin till middag. Ett glas var. Maken hade ett visst stöddrickande i smyg, men det gick inte överstyr.
Vi delade även 1 flaska alkoholfritt rosé.
Tacksam över kvällen.
Fundersam över fortsättningen på sommaren. Men 1 dag i taget måste gälla även i det här fallet.
Jag ser fram emot kursen för anhöriga. Skönt att höra att du också tycker att den är bra, Skrållan.
Ja, jag ska fundera på hur jag kan bemöta mej själv på bästa sätt när det krisar. Känns hoppfullt att jag inte blir sugen på vin då. Den tanken lockar inte alls. Jag behöver egen tid, drar mej undan, lyssnar på musik, ljudbok, naturen, djuren....eller kontaktar en nära vän. Att skriva här är också ett sätt att sätta ord på galenskapen. Följa utvecklingen över tid.
Ser också fram emot att utvecklas själv, som människa.
Jag vill våga tro på förändring ?

Profile picture for user Bestemor

Samma mönster varje kväll.
Drickandet börjar långt innan middag. I bästa fall möts jag av en överdrivet positiv man som jag
" bara" behöver bekräfta.
Förr eller senare växlar det om till att bli en självgod typ som jag gör allt för att hålla mej undan.
I går var han inte direkt otrevlig, men nedsölad av rödvin, gick han omkring och började måla utomhus! Hittade på en massa praktiska saker att göra med mer eller mindre bra resultat. Vissa helt galna. Så att jag måste stoppa.
Då kom hans dåliga humör och dåliga ord.
Tack och lov kunde jag dra mej undan, göra en tidig kväll.
Snart vaknar ännu en man, med snälla ögon och mild röst. Han minns ingenting och kommer inte att kommentera sin galenskap.
Hur sjuk blir man innan man erkänner?
Jag var långt ifrån hans stadie när jag insåg hur fel det hade blivit.

Profile picture for user Bestemor

Som en slags protest
Som en hämnd för gårdagen
Jag spolar ut ett par deciliter ur BIB, rätt ner i avloppet!
Några ögonblick med känsla av makt - mitt i en total maktlöshet!

Profile picture for user Nordäng67

små tysta protester i smyg som gör att man känner att man fått ge igen lite. Även om dom inte ens märker det. Gjorde likadant, hällde ut alkohol för att protestera. Väldigt starkt av dig att parallellt med att du får ta konsekvenser av din man supande klara av att jobba med ditt eget intag. "Felet" man gör är nog att man parerar och kurlar. Dom får aldrig riktigt ta konsekvenserna av saker dom ställer till med när dom är berusade. Minns en gång när mitt ex (vi var särbo) hade bjudit in flera par på grillkväll. Han hade ringt runt när han var lite salongsberusad och slagit på den stora trumman, "bara kom så fixar vi maten". När den dagen kom började han "värma upp" vid lunch. Var rejält berusad när han ringde mig och bad mig handla till grillkvällen, han hade "glömt handla". Gissa vem som fick slita som ett djur med att handla, laga mat, ta emot folk...ja ALLT. Han var så full att han gick och la sig före desserten. Hemsk kväll eftersom jag inte kände dessa människor så väl. Tänk om jag istället hade sagt ifrån redan när han ringde och bad mig handla och låtit bli att åka till honom. Då hade han fått ta emot alla gäster själv, ingen mat och packad. Det hade varit en lärorik och genant läxa för honom. Lägg tid på ditt eget mående, gör saker du tycker om. Kram

Profile picture for user Bestemor

Som svar på av Nordäng67

Du har verkligen upplevt både ett och annat, sedan blivit efterklok.
Men det är aldrig för sent, så länge man lever, att lära sej av misstag, bli klokare...
ingen skam eller skuld för att man inte fattade bättre, så viktigt!
Nyss sa maken, att han struntade i att köpa mer vin idag. Funderade mest kring kostnaden. Men ändå, jag kommer nog att ta ett dopp med honom ikväll. Han kommer inte att bli tokfull.
Glad för det lilla ?

Profile picture for user Bestemor

Minns inte ens när det hände sist.
Jag har berömt honom för hans goda humör, nu på eftermiddagen.
Vet knappt hur jag törs prata...
Första eftermiddagen som jag inte har oro i magen.
Kan jag säga det?
Hur beter man sej med en nykter make som varit full varje kväll så länge jag kan minnas?
Jag vill inte heller lura mej själv och få orimliga förhoppningar.
?

Profile picture for user Bestemor

Dag 4 hoppades jag, men nu är han berusad, överdrivet glad än så länge. Plötsligt säger han
- Du behöver inte vara rädd för mej!
Då VET han ju om min rädsla för honom när han är onykter!
Jag börjar direkt gråta, det var som att trycka på en knapp. Han gick ut. Jag lugnade ner mej. Men fattar inte, eller fattar jag?
Han är värre människa än vad jag trodde. Att medvetet utsätta mej för sin onykterhet som han VET gör mej rädd!
Jag drar mej undan direkt! Kommer att nonchalera honom, hitta på annat, vara upptagen, om inte annat så har jag fått akut diarré nu och mår illa.
Så enkelt, bara låta min kropp styra. Det här med att lyssna på sin kropp, det är nåt av det klokaste som jag vet. Men även nåt av det svåraste. Ikväll lyssnar jag.

Profile picture for user Bestemor

Oj som han ansträngde sej för att vara övertrevlig. Jag drog mej undan om och om igen.
Naturligtvis började han pressa mej på hur läget var med mej? Osv.
Vad ska man svara?
Det är ok...
Upprepade frågor tills jag medgav, jo du hade rätt tidigare, jag ÄR rädd.
Har JAG VARIT OTREVLIG?
Näää...så ökar min rädsla..det är bara min känsla....
VISSTE väl de, de ä bara " hitte på"
Jag går undan, han fortsätter att prata ...jag varken lyssnar eller hör.
Så, nu slutar kvällen med ännu mer magont och ledsenhet.
Hur ska jag bete mej?

Profile picture for user Azalea

Och känner igen mig. Så många kvällar och nätter som magen har varit full av fjärilar och man inte vetat vart man ska ta vägen.
Största önskan var att han skulle somna så det blev lugnt några timmar.
Var rädd om dig och åk därifrån om du har möjlighet så du kan få lite ro.

Kram Azalea?

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Bestemor

Jag tycker nästan det värsta är att man slängs mellan hopp och förtvivlan hela tiden och väger varje ord på guldvåg. För mig kändes det till slut bättre att han var full och otrevlig hela tiden för då kunde jag förhålla mig till det. Som vanligt räckte det med ett par dagars värme och normalt bemötande för att hoppet skulle börja spira och sedan krossas igen. Det är olidligt och inte värdigt. Klart som tusan mannar rädd för deras beteende, det är ju så icke rationellt.
Ta hand om dig !!!!
Blade Runner

Profile picture for user Bestemor

Att få höra att ni känner igen, både ledsamt ovh tröstande. Ja när man fått möta den nyktre så minns man ju varför kärleken fanns/finns. Som att bli nykär. Här ÄR han ju, mannen som jag älskar!
Jag har badat i svett i natt, fick byta sängkläder, vaknar uttorkad med huvudvärk som efter en fylla!!
Molande smärta i bröstet på vänster sida, ..allt kom tillbaka. Alla kroppens signaler. Ryggen värker.
Jag är tacksam att ni orkar läsa. Jag behöver stöd. Coronatider stoppar resande. Dessutom kommer sämre väder med regn!!
Nu lite kaffe. Jag återkommer...

Profile picture for user Bestemor

Som svar på av Bestemor

Försökte förklara nu för min man varför jag drar mej undan när han är onykter.
Min rädsla över hans förändring.
Min oro över hur det ska utvecklas.
Jag berättade även hur mycket jag uppskattade hans 3 nyktra dagar. Att den jag älskar kommer fram så tydligt.
Att jag förut själv har druckit nästan varje dag och då märker man inte förändring lika snabbt, för man blir ju likadan. Då märker man inget förrän man blir osams.
Nu börjar osäkerhet direkt han börjar dricka, vart ska det här ta vägen?

ALLT ska bara handla om DEJ! Svarar han, jag är människa jag med. Det handlar bara om dina känslor.
Mej ska du minimera och göra om. Sen går han.....

Så, nu är den här dagen förstörd redan från start!
Finns det ens nåt tillfälle när man KAN prata om hur alkoholisten påverkar sin fru?
Skulle inte tro det.
Jag är oerhört medveten om mina ord. Säger ALDRIG, du ÄR, du GÖR. Jag utgår ALLTID ifrån mej själv, mina känslor och reaktioner.

Jag önskar bara att nå hans hjärta, käre nån, det påminner om att vara olyckligt kär....
Är det det jag ska vara resten av mitt liv?
Definitivt ska jag vara nykter, även om det kostar mej mitt äktenskap.
Jag vägrar att dricka tillsammans med honom. Min hälsa har påverkats av min egen överkonsumtion så jag har behandling med Campral. Tyvärr har min terapeut semester.
Men varje stund är ändå bara min. Varje ögonblick måste jag agera efter mitt eget förstånd.
Jag har dessutom en egen inre kunskap att ösa ur. Frågan är bara, vilken strategi som fungerar bäst.

Att gråta sej igenom dagar och kvällar är ingen framkomlig väg. Fast jag gråter hela tiden nu....

Profile picture for user Skrållan

Så kämpigt för dig, och jag har varit där. Såg fram emot att mannen skulle somna, då kunde min kväll börja.
Det är så svårt att nå fram till den mannen man älskar, han försvarar ju alkoholen med näbbar och klor. Om han skulle förstå hur du känner och har det, så blir ju konsekvensen att han måste sluta dricka. Och det är ju det sista han vill.
Jag försökte nå min man, numera ex, i många år. Jag pratade och pratade, jag grät, jag var arg, jag kontrollerade allt han drack(vad nu det skulle hjälpa). Inget hjälpte. Till slut mådde jag så dåligt både psykiskt och fysiskt att jag var tvungen att ge honom ett ultimatum, mig eller alkoholen. Han valde att fortsätta dricka. Ja eller om det nu är ett val. Det är ju en sjukdom.
Nu har vi varit isär i över ett år. Han tar kontakt med mig ibland. Jag ser honom aldrig full, och när vi ibland har träffas så är han såå trevlig och snäll.
Men jag vet vad jag vill, och jag vill inte tillbaka till det jag hade. Aldrig.
Det är svårt att veta vad man ska råda dig till. Men ta hand om dig och försök göra sånt du mår bra av. Det är det enda man kan göra innan man själv tagit beslut för sitt liv. För det är ju ditt liv det handlar om. Vad du vill.

Profile picture for user Backen123

Har du nån i din närhet som du kan prata, vila ut hos, där du slipper försvara dig själv. Jag och min man är så nya tillsammans, har inte levt så många år tillsammans. Men jag har läst och skrivit i ett år, era berättelser har hjälpt mig till att förstå att vi inte är sjuka, visst kan vi många gånger uppvisa ett medberoende men vi är ju älskande människor som vill så väl. Jag har berättat hejvilt till våra vänner, ännu mer till nära vänner, inte allt men det som ryms inom ramarna och det som vi kan bära i ett tillfrisknande. Det som måste vara det absolut svåraste är att inte få erkännandet ifrån din man, har han aldrig sagt att ja jag har problem, varit mot botten och sökt hjälp? Det står säkert i din tråd... Har du nån gång fått upprättelse. Jag läser, känner känslan av förtvivlan som jag (bara) haft i 2 år, och tänker hur har ni stått ut, ni ( skriver ni, för ni är flera trådvänner som jag läser) ni måste vara de absolut starkaste, snällaste människor jag vet av och ni gör ett fantastiskt jobb ❤ önsksr så att lite sinnesro infinner sig, jag upplever det som att får jag bara nåt dygn med mina barn själv, så brukar kompassen räta upp sig lite, och även min syster rätar upp den, inget dömande men ett bekräftande av att nej, det där är inte ok, jag förstår. Och så kämpar du med din egen nykterhet.

Profile picture for user Bestemor

Tack,
Ja en styrka att vara öppen inför nära vänner. Jag har även nyckel till en vän om tillvaron plötsligt skulle spåra ur här hemma.
Jag får en känsla av att min nykterhet triggar honom.
Och det är nog sant Skrållan, att han verkligen inte VILL förstå hur hans fyllor påverkar mej, som han säger att han älskar. " du är det bästa som har hänt mej"
Jag har aldrig ifrågasatt hans drickande tidigare. Alltid fokuserat på mitt eget beroende och då är han snabb att säga att HAN inte har problem och vill inte drabbas av alkoholstopp för att JAG måste sluta.
Bara den meningen ger svaret = alkoholist
Jag kommer inte att kräva nånting annat än att han låter mej få dra mej undan när han väljer att supa.

Upprättelse eller ånger förväntar jag mej inte av honom. Han är inte den som ser sin egen del när det blir osämja.
Vi har levt tillsammans drygt 2 decennier och alkoholberoende har smugit sej på hos oss båda. Jag har slutat eller minskat i flera omgångar. Men nog aldrig varit så insiktsfull kring vår relation tidigare.
Allt har sin tid, och jag är i första hand fokuserad på att bli starkare och tryggare i mej själv. Utan en riktig inre kraft är det svårt att göra stora förändringar eller ställa krav i relationen. Jag måste ju orka ta emot att valet blir alkoholen istället för mej. Det tänker jag inte utsätta mej för.
Valet ska hela tiden vara mitt eget.
Det ska jag inte lämna över.
Just nu väljer jag att finnas kvar.
Ibland obegripligt även för mej själv. Men jag har gjort det valet idag.
Precis som att jag väljer att vara nykter idag
Varje dag är en ny dag
En möjlighet till nytt beslut.
Det är viktigt att vara aktiv i sitt beslut, även om det innebär att stanna kvar, hos sin alkoholist.
Så tänker jag nu...

Profile picture for user Bestemor

Så skriver jag till min alkoholist.
Frågar honom, mår du bra av dina lögner?
En liten småsak egentligen,
Han har druckit ur 2 nappflaskor med rosé som jag köpt. Hahaha gillar nappflaskor, men alltså pappflaskor.
Jag som försöker och nästan lyckas att sluta med vin, tänkte överraska med jordgubbar i rosé.
Oj, nästan tomt? Vet DU när den här öppnades? Näää
Sen, diskussion....skulle inte du sluta? Dricka ingenting? F kassa.
Tester , bla bla
Därefter lägger han sej 19.15
Så....jag misstänkte alkohol
Japp
Han har hällt i sej nästan 2 liter rosé
Och ljuger!!!! Det stör mej mest!!!
Är jag galen som knycklat ner pappflaskan i hans sko, med texten
HATAR LÖGNEN MER ÄN AVLOPPET
kanske drar jag igång en strid
Men jag hatar verkligen lögner!!!!!!
Tappar respekt
Tappar förtroende
Tappar hopp, kärlek, tro....på ALLT

Profile picture for user Azalea

Det som de gör när vi ställer krav och vill diskutera problemen, som i deras värld inte finns, är att direkt gå i försvarsställning. Vi attackerar ju det som de håller kärt och gud både om man står ivägen eller vill ha svar gällande det.
Min man har inga problem med alkohol direkt och ska kunna dricka som alla andra för det har han all tid kunnat göra.
Detta svarar han mig NU efter 6 månaders LVM.
Hur kan man ens säga når mer då. Mina ord är slut nu.

Var stolt över dig själv och gör din egen resa mot nykterhet. Ge dig själv en kram emellanåt och låt han göra sin egen resa för den kan du knappt påverka. De måste hitta sin egen vilja och styrka att göra sig fria från alkoholen. Nå sin personliga botten som de sägs.

Lägg all kärlek och fokus på dig själv och då ger du honom valet att följa efyer dig.
Kram ?Azalea

Profile picture for user Nordäng67

så får du bara en lögn om du ställer frågan. Jag försöker tänka till numera innan jag ställer frågor eller ställer någon till svars. Med betoning på försöker för jag ramlar dit i parti och minut. Frågar mig själv:
Är detta som jag tänker fråga om mitt problem eller ansvar? Försöker jag nu kontrollera någon annan människa? Svarar jag ja på dessa frågor låter jag (i bästa fall) bli att fråga. Förutom att man slipper bli serverad en frustrerande lögn så har jag märkt att personen ifråga faktiskt känner mer ansvar för sig själv. Hen blir lite utlämnad till till sina egna beslut när dom inte har mig som daddar och kontrollerar. Om man försöker göra det till en vana så märker jag också att jag inte bryr mig lika mycket. Eller man bryr sig lite mer distanserat, det kryper inte in i själen på samma sätt. Dom här sakerna har jag själv fått som råd/pepp härinne på forumet, testat dom i mitt liv. Otroligt värdefullt att har varandra här. Vi kan stötta och peppa varandra. Sen gäller det att våga prova nya sätt att agera, våga gå en annan väg. Att verkligen på djupet inse att den enda som kan förändra mitt liv är jag själv. Man är inte utlämnad till andra. Själv har jag gömt mig bakom "det är synd om mig". Det var jobbigt att se den sanningen i vitögat och göra något åt det Svårt är det men det går. Kram

Profile picture for user Sisyfos

Tänker på några olika saker när jag läser det ni skriver. Har också ljugit och gör det fortfarande ibland vid den där typen av frågor. Särskilt om de ställs när jag har druckit och är påverkad. Det är ju så jäkla pinsamt. Och det är så jäkla pinsamt att ljuga. Men ändå den första instinkten är att göra just det. Tycker Nordäng67 resonerar klokt. Varför ställer man frågan? Du visste ju att han hade tagit dem? Eller finns det någon som helst möjlighet att det var någon annan? Det är skitjobbigt att bli ställd mot väggen på det där sättet när det blir en konfrontation. Vad händer om han svarar ja? Skäller du? Tycker att alla ni som tror att någon har druckit ska konstatera just det helt enkelt. Typ ”nu ser jag att du har druckit”, skulle ni någon gång ha fel... då jäklar får ni en extremt utförlig argumentation. Så då vet ni att alla andra gånger har ni gissat rätt. Sen finns det många av era alkoholister som kanske helt saknar insikt ändå men jag tycker att det är en bättre taktik. Sen kommer säkert många att tycka att man borde erkänna direkt, men ja... jag kan bara konstatera att det gör för ont just då att göra det. Och är jag berusad så tror jag nånstans att det ska gå vägen... otroligt pinsamt även det. Men jag erkänner oftare och oftare. Jag vill sluta.

Sen kan jag bara konstatera att det känns lite dubbelt.. du försöker sluta dricka eller i alla fall dra ner på drickandet, du upplever din mans drickande som ett problem och så köper du två liter rosé? Det är svårförståeligt och kanske onödigt.

Kommer ihåg dig ”träningstanten”, och önskar dig välkommen tillbaka. Tror att du gör klokt i att fundera över situationen du har omkring dig också som du gör nu. Bra med lite perspektiv.

Profile picture for user Självomhändertagande

Läser denna tråd för första gången och jag klarar inte att läsa alla kommentarer nu. Det är en mycket bra tråd. Jag har just blivit utredd för adhd och har fått syn på så mycket om mig själv, från min barndom till mitt vuxna liv. Jag förstår att jag valde min alkoholist och jag förstår allt jag behövde lära mig för att bli fri.

Idag är jag fri från medberoende. Däremot så har mitt ex och jag tagit upp kontakten igen efter kanske 6 veckor som jag hade sagt upp kontakten. Corona kom och jag tog ett samtal från honom. Jag märkte då att allt jag förstått genom detta forum gjorde att jag kunde vara rakare och säga att nej, nu vill jag inte prata med dig mer och om vi ska ha kontakt så får du respektera när det är dags att avrunda osv. Han kan nämligen prata i timmar och han kan ringa när som helst på dygnet så därför har jag alltid stör ej på.

Jag kastades tillbaka till mitt liv med honom. Jag förstår inte ens att jag kunde ha det så. Och välja bort barn. För ett stort alkoholiserat barn.

Genom dig så kan jag få en större förståelse för hans föräldrar. Han flyttade nämligen från mitt "hotell" där jag försörjde honom i många år till sitt pojkrum och där har han bott i 2,5 år nu.

Jag gjorde ett försök att prata med hans far, men han sa inget till svar. Hans mamma sa inget heller. Nu förstår jag helheten. Beroendet dem emellan och de är försiktiga med alkohol. Jag menar, att nu förstår jag deras beroendesituationer till varandra.

De är tysta. Det gjorde mig vansinning. De pratar om den andra lyckade sonen som både är läkare och tandläkare. Fast han gjorde ju ingenting när jag var med och firade jul i hans hem med hans lyckliga familjen där frun också är läkare och barnen är jättefina.

Jag skulle inte velat ha någon av dem som läkare. Eftersom de agerar nämligen inte som läkare, när det gäller en familjemedlem och det finns en yrkesetisk kodex. Detsamma gäller föräldrarna. De har jobbat med personer som hamnat fel som deras son, men de sopar allt under mattan gällande sonen.

Det värsta av allt är, att de är inte ensamma om detta. Så här ser det ut i hela samhället. Det är inte deras fel. Jag dömer dem inte. Jag tycker inte heller synd om dem.

Jag tycker att de behöver lära sig. För det är vad livet handlar om. Vi ska lära oss och vi ska utvecklas.

Tanken på att det sitter människor på stolar och bestämmer i vårt samhälle, som agerar på det här sättet i det privata. Ja, det är det ju inte konstigt att vi har den vård vi har i Sverige!

Men om ingen berättar om hur en ska göra, vem ska då göra det?

Skam måste vara det farligaste som finns. För ett helt samhälle. Det är det ju också. Det drabbar den som redan är på botten.

Modig är den som vågar utvecklas.

Bestemor, du är modig. Du har börjat. Skriva här och prata med din man.

Fundera gärna på, för dig själv, "Hur vill jag ha det för mig själv just nu" .

Ta hand om dig. På alla sätt.

Profile picture for user Bestemor

Svarar bara kort nu
Ställ inte frågan, du vet ju! Varför kontrollera? HELT RÄTT - jag ska ta till mej det rådet!
Varför ha 2 liter Rosé hemma? Inte ett vettigt svar kan jag ge, såg väl framför mej 1 glas rosé med jordgubbar i solnedgången. Men under de veckor de låg i kylen så ville jag inte ha dem. Borde ha hällt ut dem istället. Förr eller senare har ju nån av oss ramlat dit. Nu slapp jag och kan skylla på maken.
Bara förändra mej själv!
Inte tappa fokus, utan helt gå in för mitt eget läkande och inre styrka!
Känslor av vrede och besvikelse mot maken ger absolut ingenting. Bara ett konstaterande får räcka.
Hoppas bara på ett accepterande från hans sida att jag drar mej undan när han väljer att dricka. Jag tänker inte spela med i hans spel. Låtsas vara glad, se förändringen innan det tippar över, eller han somnar.
Ska försöka att prata med honom igen, rakt på sak, vad som gäller när han väljer att dricka sej full.
Tack för fin respons!

Profile picture for user Bestemor

Din signatur blir mitt svar,
Jag vill ta hand om mej själv! Bygga upp min inre styrka och trygghet.
Stå stark i situationer där det krävs styrka och uthållighet.
Vara sårbar när det finns någon som tar emot mej.
Inte blicka så långt framåt ( varför man nu gör det i min mogna ålder)
Rikta min energi dit den tas emot med glädje. Ibland helt enkelt till mej själv.
Inse att jag inte kan förändra eller påverka andra ( tex maken )
Välja glädjeämnen som finns i min närhet.
Uthållighet Tålamod Självmedkänsla

Profile picture for user Bestemor

Det är inte alls enkelt det här med att prata med en alkoholist typ
" dagen efter"
Ikväll undrar jag om han överhuvudtaget kommer att kommentera att han släppte ut vår sårskadade katt med tratt om halsen!!!
Själv gick han å la sej kl.20.00.
Jag har letat och hittar inte katten...
Hur mycket vett försvinner i fyllan? Minst 2 flaskor på 3 timmar. Total personlighetsförändring till Besserwissertypen ?

" Du har verkligen problem, Jaaag har inga problem "
Säger han innan han går till sängs.
Funderar på att sova på soffan....hålla koll på katten.....
Ganska less just nu

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag hoppas så mycket att din katt har kommit hem nu. Lilla vännen. Gå därute med en tratt...

När katten kommer hem så hoppas jag att ni båda tar en dag på soffan och vilar och återhämtar er. Har du någon film, bok, serie eller vad som helst som du tycker om och slappar välförtjänt. Korsord, sticka, måla, baka? Kanske katten behöver extra mycket närhet idag. Bra för dig också. Närheten med en katt.

Gör något du tycker om idag och ta hand om dig!

Profile picture for user Bestemor

Kollade efter katten om och om igen....
Nyss kom den hem ?
Ingen ursäkt eller kommentar från "han som i fyllan släppte ut den"
Bara att han sovit dåligt eftersom en av våra andra katter stört honom och krafsat på dörren!
Jag känner mej ihålig av trötthet. Ska göra som du säger, inga krav idag. Hoppas bara att han åker till jobbet som han skulle och inte
" jobbar hemifrån"
Nu behöver jag egentid.
Ikväll kommer barnbarnen för att umgås utomhus. Det vill jag orka!

Makens sociala kompetens har sjunkit avsevärt. Han tycks bara orka korta stunder som nykter. Går ofta undan och vilar. Deltar inte i längre samtal. De brukar bli både djupa och analyserande med mina vuxna barn blandat med skratt och humor som han inte tycks förstå heller.

Jag har äntligen fattat att han har druckit mycket i många år, tidigare hade han jobb på annan ort. Ja under 20 års tid sågs vi mest på ledigheter och helger. Då Drack ju även jag.
Den förändring som skett är alltså inte så plötslig som jag har trott. En ny insikt, men än mer skrämmande eftersom HAN har 0 insikt.
Intressant att ta del av er andras erfarenhet, men det skrämmer också. Känns som att de flesta, om inte alla slutar med skilsmässa.....
Av 2 onda alternativ så är det väl iofs att betrakta som en självbevarelsedrift att beundra.
Men finns det tillfrisknade alkisar som lyckats behålla sin familj?

Profile picture for user Azalea

Att din katt har kommit hem igen. Så orolig man blir över sina djur när något händer.
Håller med Självomhändertagande, ta han om dig idag och mys med katten.
Lägg din kraft på det istället och släpp mannen. Han har fullt upp med sig själv förmodligen och det tar nog mer energi från dig att diskutera med honom än det ger dig.
Mys med kisse och hoppas att du får en fin dag.
Kram Azalea?

Profile picture for user Bestemor

Han " jobbar hemifrån "
Skyller på dålig sömn.
Inte en kommentar eller reflektion kring händelsen som han orsakade. Ja, jag tror knappt alls att han har " fullt upp med sej själv". Finns ens någon självmedvetenhet hos en alkoholist?
För mej har han blivit en allt mer tydlig alkoholist i alla sina beteenden. Även som nykter.
Som det här med den sociala kompetensen.
Minnet är också klart påverkad.
En fundering, som känns lite ful..
Jag känner/ är bekant med hans företagsläkare. Är det fel att jag kontaktar henne för att be om uppföljning av tidigare hälsoundersökning? Risken är att han då förlorar jobbet är jag rädd. För arbetsgivaren får ju veta det då. Han är relativt ny på jobbet i ett företag som just nu säger upp folk.
Eller finns det en annan " bakväg" att gå?
Kontakta hans läkare? Vi har samma hälsocentral.
Att JAG skulle få honom till undersökning är omöjligt. Han struntade i uppföljning av ett PSAprov i 6 år!!trots väldigt mycket tjat. Nu har han dåliga värden, måste kolla varje halvår, ja lycka till....jag orkar inte tjata
Vem ska sticka hål på hans skal?

Profile picture for user Nordäng67

Tycker du ska lägga all fokus på dig själv. Du har vuxna barn och då kan du verkligen fokusera på dig själv. Tror det är lätt att byta från ett beroende till ett annat. Om jag förstått dig rätt så har du själv haft ett problematiskt drickande. Lätt gjort att byta vinet mot att knarka kontroll över din man. Själv är jag medberoende sedan barndomen. Sedan jag kom till insikt och började jobba aktivt med mitt knarkande av osunda relationer har jag haft perioder av annat. I höstas drack jag t.ex. för mycket vin. Börja resan i ditt eget inre istället och släpp makens problem till honom. Du har dragit ner på ditt vin drickande men gå till botten med vad som gjorde att du drack för mycket. Min erfarenhet är att det inte räcker att bara sluta med sin drog vad den än må vara. Man måste jobba med det som gör att man är en beroende person. Läste en intressant artikel om viktminskning för överviktiga (maten är en drog). Jag är själv inte just överviktig men tyckte upplägget var intressant. Dom som hade fått psykologhjälp i kombination med kost-och träningsrådgivning lyckades MYCKET bättre med att att minska vikten och också hålla den jämfört med dom som "bara" tränade och åt nyttigare. Kram

Profile picture for user Bestemor

Helt rätt det du säger!
Min terapeut har semester, jag är verkligen nyfiken på mitt inre. Vad som triggar mej. Jag har plötsligt börja äta glass....
Tack för din uppmärksamhet och varning. Medberoende är det sista jag vill vara. Inte bitter heller!
Nu släpper jag taget- mitt liv ska fyllas av insikter, kunskap, trygghet, ro, kreativitet och skapande

Profile picture for user Bestemor

Jag vill varken laga mat eller äta med honom.
Är så less ! !
Så totalt ointressant oavsett vilket humör han är på.
Han minns ju ändå ingenting...
Bara total förnekelse!
Allt blir så påtagligt och svårt att fly ifrån i dessa coronatider.
Redan orolig för JUL!
Ensam med ett fyllo!!
Vill till mina vuxna barn...som inte bor på orten.
Känner mej utelämnad nu.

Profile picture for user Självomhändertagande

Du är så klok! Verkligen klok.

Bestemor, jag känner igen. Du är så medberoende nu och ser bara den där elefanten i rummet.
Rikta blicken på dig själv. Vad ser du? Vad vill du.

Jag minns när jag såg mig själv i spegeln och verkligen såg på mig själv. När jag levde med mitt ex. Mina ögon var ledsen. Den charm som jag kunde höra att jag haft tidigare, var helt som bortblåst. Jag såg mig själv platt och nästan utan liv.

Därför att jag var så medberoende och riktade min blick åt fel håll och att försöka ändra mitt ex.

Jag började se på mig själv. Och tänka, att jag vill ha tillbaka min leende blick, jag vill skratta igen och jag vill vara glad.

Jag älskar att vara glad, då jag var en glädjespridare förr och det behöver jag inte vara nu. Jag behöver bara känna hur det kännas att vara glad. Det är en skön känsla. Jag fick tillbaka min glädje och den fick jag kämpa för att återfå. Det är en färskvara. Jag kan inte räkna med att den alltid finns där. Jag behöver leva så att jag känner mig glad. Leva som jag vill.

Vad mår du bra av att göra? Gör det. Läs Hjärnstark av Anders Hansen. Om du inte redan vardagsmotionerar, gör det. Hjärnan mår bra av rörelse och det är också bra för mycket annat. 30 min fysisk aktivitet om dagen är bra.

Jag minns inte om du skrivit att du tränar. Dansa hemma till musik du gillar. Cykla. Träna till Sofia som har morgongymnastik varje vardag, om du har TV. Det är enkel och bra träning.

Det är bra att bryta ett mönster. Och att bryta ett beteende.

Laga den maten som du tycker om. Ät den själv om han är full. Jag åt ensam i flera år. Även när han var hemma. Jag började också att öva på mindful eating. Sitta med en tallrik mat som jag tycker om. Se på maten. Dofta den när jag lagar den och när jag ska äta den. Ät den i tystnad. Lyssna på tuggorna. Lyssna på hur ett salladsblad låter. Hur smakar en färsk potatis med lite smör och salt. Hur känns det att tugga en bit av maten. Sådär höll jag på att upptäcka min mat när min alkoholist var full och hade slutat äta.

Jag tog hand om mig och åt det jag ville och lagade det jag ville och jag planerade bara för mig, eftersom han hade slutat äta.

Ps. Jag är så glad för att katten kom hem!

Profile picture for user Bestemor

Jag har inte tänk att JAG är medberoende! Men oj så fel jag har haft! Nu sitter jag och gör en lista på egenskaper som jag tror stämmer in.....inte egenskaper som jag är stolt över...
Kontrollerande
Dominant
Hjälplös
Konflikträdd
Rädd att bli lämnad
Ser andras problem och stöttar
Svårt att hjälpa mej själv
Känner mej ensam
Söker bekräftelse
Vill vara duktig
Uppfattas som klok och stark
Känner mej ofta ledsen
Uppfattas som glädjespridare
Har lätt till skratt
Kan vara ironisk
Sarkastisk
Egocentrisk
Kan känna mej som ett offer
.....en del av sånt som dyker upp nu i stunden.
Vad tänker du att en medberoende är?
Till mitt lilla försvar vill jag berätta:
Jag dricker inte tillsammans med min man ( nyss slutat, men minskat under lång tid)
Jag har berättat för mina vuxna barn om mitt eget beroende som jag sökt och får hjälp med.
Jag har berättat för 3 nära vänner om både mina problem och makens dagliga drickande.
Jag går anhörigkurs på 1177 CRAFT där jag får träna på kommunikation, förhållningssätt, smarta mål osv.
Jag har egna intressen, vänner, bekanta.
Jag tränar ( hemma under sommaren)
Jag har flera olika saker att hitta på här hemma när maken är full på kvällarna.

Men, jag tycker ändå att allt för mycket av mina tankar och känslor fokuserar på maken!!
Jag saknar energi till att hitta på mer. Skyller mycket på Corona då jag tillhör riskgrupp.

Så, jag har verkligen en del att jobba med hos mej själv. Hittade nyss medberoendepodden! Ska lyssna lite på den nu!
Så tacksam över respons!?️‍♀️

Profile picture for user Backen123

Jag ser det flesta som bra egenskaper i det du listat, blir så osäker på vad medberoende är❤. Att du har berättat för nära vänner, inte dricker med din man är väl ett steg närmare att inte vara medberoende. Jag känner ibland att det kan blandas ihop med att vara medmänniska och vilja stötta, hjälpa någon som är sjuk som står en väldigt nära. Det är det där med känslorna och tankarna som man har hela tiden uppkopplad mot mannen som gör mig helt slut, känna in, vara olycklig, drömmar som man önskar slår in, man ska peppa, göra high five för varje framsteg, men är det medberoende, känns mer som jag håller på att tömmas av mitt jag. Och vi är oskyldiga offer därför vi lever med någon som är sjuk, och som behandlar oss väldigt illa ibland. Jag kan tycka att det är skönt att läsa litteratur om sjukdomen och hur den fungerar, ger mig lite tröst ibland och förståelse.

Profile picture for user Bestemor

Medberoendepodden, ett avsnitt med intervju av Anders Hammarberg. Då får jag höra att termen Medberoende egentligen inte finns! Så då är det inte konstigt att det finns så många olika tolkningar av vad det är!
Han motsätter sej att det skulle innebära att man har vissa personlighetsdrag. Nåt som beroendepodden dock hävdar!
Han menar att man utifrån situationen utvecklar mer eller mindre bra beteenden som anhörig. Därför förespråkar han CRAFT , för anhöriga. En metod blandat med KBT och Motiverade samtal.
Jag gillar hans förklaring!
Men jag ska lyssna på fler avsnitt, det finns säkert andra sätt att tänka också.
Viktigast som du säger, Backen 123, att inte tappa bort sitt eget jag. Och att lära sej mer ökar förståelsen och minskar kanske även de förväntningar som man själv bygger upp.
Någon sa, att de jobbigaste perioderna med att leva med än alkoholist är de nyktra dagarna. Då har man så höga förväntningar. Och då blir besvikelsen stor.
Nu händer det inte så ofta här att det kommer nån nykter dag....
Min förståelse kommer från min egen erfarenhet av att dricka för mycket. Vem är jag att komma med pekpinnar, så det har jag undvikit.
Men min besvikelse är ändå stor och hans dagliga eftermiddagsfyllor gör mej både arg, ledsen, rädd....vart ska detta sluta?
Nu dricker han så mycket och snabbt så att han raglar efter 2 timmar, efter 4-5 timmar sover han. Innan 20.00.
Så, jag försöker att ta vara på sommarkvällarna så gott det går. Visst känns det ensamt, men hellre det än att sitta med honom när han är onykter.
Jag ska fundera vidare på det här med medberoende.....?

Profile picture for user Bestemor

Jag går kursen och är hittills nöjd.
Nu inne på modul 4. Kursen är Internetbaserad.
Liten beskrivning :
"CRAFT lär man den närstående att med hjälp av positiv uppmuntran av önskade beteenden och utsläckning av oönskade beteende hos den som missbrukar, göra den som missbrukar nyfiken på behandling och samtidigt förbättra livssituationen på hemmaplan.

När man jobbar med CRAFT måste man alltid kartlägga eventuellt våld i relationen så att den närstående inte ökar risken för att utsättas för våld.

Det är också viktigt att befria den närstående från all skuld de eventuellt kan känna. Det är aldrig den närståendes fel att den andre dricker eller drogar."

Kanske är det svårt att ta till sej alla råd om samtalsteknik, förhållningssätt osv. Om man själv är allt för slutkörd...
Jag upplever inte att " man ska gilla läget" utan att man hellre ska gå undan och ha en egen frizon när den andre blir full. Inte lyssna och ta emot skit, inte heller svara emot i stunden.
Däremot vid ett lugnt läge utan alkoholpåverkan förklara sitt " nya " förhållningssätt. Jag gör såhär därför att:.........
Även uppmuntra och visa uppskattning de nyktra stunderna. Inte det enklaste om man kvällen innan fått ta en massa skit! Just där för är en frizon viktig.
Hitta en bra mening att säga, typ
- nu går jag till....så kan vi prata om det imorgon istället .

Jag tycker också att den personliga feedback man får efter olika uppgifter är värdefull!

Man deltar i kursen via 1177 där man loggar in. Kursen är 8 veckor med individuell start.
Jag rekommenderar fler att gå den.
Även om man gjort " allt rätt" tidigare så är det bra med bekräftelse.

Profile picture for user Bestemor

I går morse hällde han ut resten av sitt vin! Han sa det, men ville inte prata om det. Rejäl abstinens igår med feberkänsla. Idag lite bättre.
Jag kände att jag plötsligt kunde ANDAS
Hur stor är min inre stress egentligen? Jag bara njuter av att slippa den gnagande oron just nu. Inser också att det knappast är för evigt.
Det känns så knäppt att han inte vill prata om det. Han vet ju att jag själv gått igenom samma procedur. Jag har ju själv både behandling och samtalsstöd.
Ja, jag ligger väl lågt.
Låter honom vara, få vila när han behöver.
Kan inte låta bli att önska Gode Gud låt honom aldrig mer supa!! Befria honom från suget.
Jag blir så trött när spänningen släpper, så jag vill bara vila.
Ja, det är väl fortfarande samma regel som gäller..
1 dag i taget

Profile picture for user Backen123

Som svar på av Bestemor

av förnimmelse av drömmen sinnesro kan jag tänka, håller så tummarna att det får vara så nu för er. Kan det vara så att det är så skört och han vill göra det helt själv? Min man sa för ett tag sedan då han hade varit på AA själv några gånger på en vecka efter ett rejält ångest påslag utan att jag pushat och påmint, att det fanns en starkare kraft i det. Tänker ofta på din egen resa, vilken kraft du besitter, att själv vara nykter. Känner så igen känslan när oron släpper, jag brukar bli så mystiskt trött lycklig, som när man var barn på julafton. Det var ett bra inlägg att läsa innan jag gör kväll. ❤

Profile picture for user Bestemor

Med andra ord beskriver du min känsla, så fint
Ja, det kan ju vara en tanke, som du säger att allt är så skört för honom, att han vill göra det själv, ifred från mina kommentarer, goda råd osv.
Jag är ju den som kan sätta ord på känslor och tankar.
Jag är den som aldrig tvekar att söka hjälp.
Efter 25 år " vet" han ju vilja råd han skulle få av mej.
Utan att han frågar brukar jag i bland berätta om min egen behandling med Campral, samtalsterapi och andra tankar kring alkoholen i MITT liv.
Så, ja jag kan lugnt låta honom vara ifred.
Jag får vila i den stund som är just nu...den magiska tröttheten
Zzzzz nu ska vi sova gott ?

Profile picture for user Backen123

Hoppas det känns vilsamt idag också, är lika som du där med att vilja hjälpa min man. Har tipsat om alkispodden, alkoholhjälpen, fixade behandling, hittade rätt på gänget med samma intressen, ringt Hc, alkoholteraupet mm. Det är en balansgång, många gånger behövs hjälpen men rätt var det är backar jag lite. Jag behöver det själv, läst när anhöriga till beroende som tillfrisknar tappar sin funktion, tappar kontroll. Så jag brukar testa mig själv där, men som vanligt balansgång, vi är ju mammor/kvinnor och ganska vana att fixa, så det är inte att vara medberoende. Tror mer om att man vill hjälpa den man älskar ❤

Profile picture for user Bestemor

Idag sa han.
Jag har druckit av fel orsak, men jag tänker inte bli absolutist!
Jaha sa jag, vilken orsak då?
DET tänker jag inte säga, jag är väl inte på nån behandling heller!! Svarade han.
Jag blev paff. Undrar varför han ens så nåt.
Han säger att han ska vara nykter i en vecka
Så, då vet jag det.
Jag saknar verkligen samtalet, om det som berör, det som känns viktigt. Allt blir bara på ytan.
Sen frågar han om JAG tjuvdricker? Inför vem skulle jag behöva tjuvdricka? Tänkte jag.
Han mår ganska dåligt av sin abstinens, men verkar inte ha kopplat ihop det förrän jag till slut sa varför han förmodligen mår som han gör.
Jag sa, att jag minns hur det kändes, hur dåligt man sov, hur konstigt febrig kroppen kändes...
Det lilla, var det djupaste samtalet på länge. Sen tappade han humöret ett tag.
Säkert flera som känner igen sej, vi människor är ganska lika ändå.
Istället för skam visar vi ilska. Stöter bort den som kommit lite för nära.
Jag känner ett lugn idag. Har tagit mej några timmar för mej själv, motionerat, samtalat med en vän, lyssnat på musik.
Det ger mej ro, för en stund ?‍♀️

Profile picture for user Backen123

Ja det är skönt att lyssna, mata hjärnan med insikt, förståelse och pepp. Tycker även alkispodden och Mia Törnbloms senaste är bra, brukar varva lite

Profile picture for user Bestemor

5 dygn är ju rekord. Det kändes som en helt normal tillvaro. Jag hade börjat släppa fram ledsna känslor, utan att dölja dem. Det finns oro både utanför och inom vår relation. Jag fick en famn att vila emot i morse, första gången på evigheter.
Under förmiddagen tar jag tag i en " surdeg," och kontaktar en myndighet med en skrivelse. Blir peppad av maken.
På eftermiddagen kommer han med vin för att fira min bragd.
Jag föll...vi delade vinet. Att jag inte fattade att han druckit innan! Vi hade en trevlig stund...som naturligtvis urartade. Mitt i allt så börjar han säga att han bara stannar kvar hos mej av praktiska skäl och av lathet. Han skulle ju kunna hitta nån 15 år yngre ....blabla....
Jag ifrågasatte, är det bara därför du stannar kvar????
Så....drog allt igång. JAG vänder alltid allt emot honom. Blabla
Där satt jag.
Kunde inte ta timeout då jag ju var " medskyldig "och druckit 2 glas vin.
Han kunde gå på.....nergöra och på påstå...
Vilken fälla!!
Nu ligger jag. Han dricker vidare. Så, nu ä de väl som vanligt igen då.

Profile picture for user Backen123

Men nej, det som kändes så bra, att nu så. Tror att vi är så svältfödda på kärlek, närhet och normalt samliv så det är inte konstigt tycker jag att det blev som det blev igår för dig, men att han är stygg är inte ok. Jag skrev i min text, att jag har nog börjat bygga lite murar, tar vad jag vill ha och försöker strunta i resten men ändå bete mig. Kan du ta time out, dra iväg, orkar du? Fylla på dina depåer, dom behövs fyllas på.

Profile picture for user Bestemor

Tänk att kommentarerna och elakheterna alltid kommer ut när alkoholen går in.
Igår blev jag så osäker, så undrande...ÄR det så som han säger? ÄR jag manipulerande? ÄR jag egocentrisk? ÄR jag elak och kontrollerande? ÄR jag den intelligenta som han hela tiden känner sej underlägsen?
ÄR jag någon som han bara står ut med för att han inte orkar skiljas?
Att hans självkänsla står på minus är ju helt uppenbart- men varför är det mitt FEL? Jag blev så omskakad i går så jag började tro på det han påstår.
Men samtidigt så måste jag ju jämföra med mina andra nära relationer som jag haft både sedan barndomen,ungdomen och vuxen ålder. Ingen har haft såna åsikter om mej nånsin. Jag brukar snarare få höra att jag är omtänksam, klok ( ja viss intelligens) inkännande och en människa som går att lita på.

Ja, jag skulle behöva åka iväg ensam, men tillhör den djäkla Coronariskgruppen så att jag knappt törs åka till affären.
Mitt stora äventyr idag blir att tanka bilen, åka till en liten mataffär och kanske kanske en loppis.....
Jag ska iallafallringa en vän ?

Profile picture for user Backen123

Försök att få det som en styrka, lite rätt åt dom, inte bli osäker. Därför jag sa som jag sa igår till min, mig är det färdigsuttit på ;) Min säger som din, att han känner sig underlägsen, hmmm undra vad det beror på? Jag har sagt att nej det är du inte osv, men jag har slutat med det också. Vi får nog alla den känslan, framförallt vi som lever med en missbrukare, men just nu tänker jag leva, imorgon behöver jag kanske stöd, någon som styr upp kompassen. Tänker så du inte tycker jag verkar för hurtig och att känslan går att tänka bort för jag vet att det är inte så enkelt. Loppis, god vän, handla ger utrymme för att andas lite, det gör gott. Kram

Profile picture for user Rosette

Fint att du är här och berättar om hur du har det, stöttar andra och förhoppningsvis är det hjälpsamt för dig! Det låter som att du likt många tvivlar på dig själv emellanåt när elakheter kommer från din man då han dricker. Som du redan fått som "råd" här, så är det ju inte okej oavsett om han druckit eller ej. Gör han sådant systematiskt är det en form av psykisk misshandel, oavsett påverkad av alkohol eller ej mycket elakt. Jättebra att du skriver om det och hur detta påverkar dig. Du vet vad du behöver, kan inte åka iväg just nu på något stort äventyr samtidigt låter det som du letar fram de som finns som får dig att må bra. Kanske kommer du på sätt att komma iväg tillsammans med en vän eller liknande på sikt som kan ge dig en längre stunds avkoppling.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Bestemor

Tack Backen 123
Ja, tänk jag trodde att de kommentarer som min man säger inte alls är unika för honom!
Som en hjärnskada! Urblåst självkänsla men ett uppblåst SJÄLV!
Jag tycker att du tar hand om dej själv bra, en fin vändning efter förra helgen!
I eftermiddag ligger jag på soffan, efter mina små ärenden och samtal med vän. Jag behöver inte mer idag. Vill vara trött och ifred. Tror att det lyckas. Jo, lite godis under filten ? KRAM

Profile picture for user Bestemor

Den psykiska misshandeln...så märkligt medveten är min man ändå.
Igår tog han upp ämnet misshandel. Hur hemskt med män som slår kvinnor. Att det är det värsta man kan göra! Men psykiskt...nja...det är ju ingenting som går att bevisa.
Ja, hur tänker man där?
Hur bevisar man psykisk misshandel, kränkningar. Jag har dokumenterat händelser under många år faktiskt. Av någon märklig anledning ( hans dåliga självkänsla) var han många gånger mycket otrevlig i början av relationen ( 25 år sen )
Sedan bättre i perioder.
För att dyka upp igen i samband med alkohol. Semester, jul och nyår. ....
Jag började själv dricka med honom, aldrig druckit tidigare.
Men jag har skrivit ner massor om olika händelser.
Även berättat för min barndomsvän under alla år.
Skulle " nån " tro på mej?
Eller är det bara blåmärken som räknas....
Sånt funderar jag på idag, för nån dag kanske jag inte orkar mer.

Profile picture for user Bestemor

Han har valt att INTE köpa alkohol idag = 1 nykter dag.
I helgen har jag orkat umgås med honom trots att han drack, han blev aldrig otrevlig. Jag valde att bli trött så att han fick sitta ensam mot slutet. Känns ok.
Nåt i hans mönster har ändå brutits eftersom han plötsligt väljer en nykter dag/dagar igen för 3:e gången i sommar.
Jag fortsätter mitt förhållningssätt att uppmuntra honom och se hans fina sidor när han är nykter.
Jag tiger och klagar inte när han dricker. Men blir han otrevlig tar jag time out och går iväg, gör annat.
Hoppas innerligt på några nyktra dagar nu. Men 1 dag är bättre än ingen.

Profile picture for user Bestemor

Det är dubbelt så länge,
2 dagar ❤
Vilar nu....bara vilar.....
Tack för din respons Backen123

Profile picture for user Backen123

Tack detsamma❤ det är bra att skriva för sig själv, att läsa sen men det ligger en styrka i att någon annan med erfarenhet läser, och du ger så kloka raka ord. 1+1=2 ?
Har din man läst något om beroende, tänker AA:s den stora boken? Min man köpte den nu, och plöjer den. Den är konkret, inga djupa vetenskapligt på det plan jag personligen kan gå lös på, på Google om beroende personer. En tanke som slog mig bara

Profile picture for user Bestemor

TACK Backen123 för tipset!
Nej, min man har inte alls problem med alkohol enligt honom själv. Att ens försöka prata om att vi båda har/har haft alkoholproblem har inte heller fungerar. Det var mitt försök tidigare, när jag själv drack tidigare. Att föreslå att vi skulle förändra och minska på alkoholen.
Dra inte in mej! Det är ju DU som har problem, inte jag! Var alltid hans svar.
Jag har börjat säga ibland nu " vi är allt bra lika ändå, du och jag, det blir än det ena och än det andra som det blir för mycket utav" Det säger jag när jag vräker i mej glass och han godis.
Jag syftar även på vinet.
Men något samtal får jag inte igång.
Min terapeut från beroendeenheten har kommit tillbaka från sin semester, det känns bra. Så viktigt att prata med någon utomstående. Det vill jag verkligen uppmuntra alla!
Visst, man kan vara klok själv också. Men när det gäller mej själv så är jag många gånger så känslostyrd. Tappar fotfästet och blir tokledsen. Ser bara allt som genom ett förstoringsglas och glaset riktar jag bara mot eländet som inte funkar! Det blir ju helt överväldigande!
Att varsamt föras tillbaka till tankarna istället för känslorna är hälsosamt. För jag behöver inte agera direkt på mina tankar. Jag kan vända och vrida på dem. Vad är rimligt, viktigt just nu?
Byta fokus!
Se det lilla som ger glädje och rikta förstoringsglaset på det istället! ?
När det är som tuffast är det vanligt att jag går ut och fotar närbilder i naturen - ett sätt för mej att byta fokus.

Profile picture for user Bestemor

Ikväll tar han igen de 2 nyktra dagarna. Fortfarande på gott humör, blandat med " tvättar du dej aldrig " handdukarna luktar avlopp"
Jag tar en tablett för sömnen. Sen en dusch. Nästa gång han kommer in kan humöret ha vänt till det otrevliga. Då är jag redo att sova.
Att han bara orkar?!!?
Supa ensam här ute på gården/ källaren.....så tragiskt också.
Sjukdom, jo men att förneka sin sjukdom. Eftersom jag själv kämpat i perioder med för mycket alkohol så kan jag inte förstå förnekandet!
Jag hade insikten och oron i flera år innan jag sökte riktig hjälp. Men jag pratade om det, med min man iallafall. Vi tog vita veckor på den tiden.
Nu ser jag ingen insikt alls! Nästan som att, ser du, jag kan vara nykter när jag vill och onykter när jag vill!
Han lurar bara sej själv. Suck ?

Profile picture for user Bestemor

Han kommer att dricka och lalla runt vid grillen...sa redan igår att han ska på systemet idag!
Hur gör JAG för att inte må såhär dåligt?
Försöker använda mej av CRAFT metoder. Timeout i princip varje kväll.
Men hur ska JAG må bra ?
Energinivån krymper och ångesten växer.
Va då ta hand om mej själv? Hur?
Jag sitter ju här i vårt skapade paradis på jorden, där jag vill vara!
Jag vill ingen annanstans.
Naturen, djuren är ju min gläde!
Jag vill bara få VARA här med min man.
Men han flyr...dagligen in i fyllan.
Förresten, vi älskar varann.
Tror att det är därför som den här tillvaron skär i hjärtat.
Visst är jag medberoende på mitt sätt, eftersom jag inte kan släppa oron för vad han gör med sej själv och oss.
Men jag har aldrig tjatat, bönat och bett. Knappt kommenterat hans supande. Bara krasst sagt att ," jag vill inte göra det med dej idag när du har druckit, gärna en annan dag istället "
Så, nu sitter jag här när han sover och undrar....HUR blir kvällen?

Profile picture for user Bestemor

Vi har inte ens hunnit äta middag!
Fullt ös efter misslyckad grillning.
Jag skrattar åt hur tokigt det blev, han är fly förbannad!!!!!
Känner sej anklagad, jag ska be om ursäkt, för vad? Jo, jag sa ju att grönsakerna var rå...borde INTE gett honom så dåliga förutsättningar till grillningen.
Jag är totalt HEMSK människa....
Försöker få honom att se det humoristiska... omöjligt!

Profile picture for user Bestemor

Nu är det inte roligt
Han säger att jag bara klagar
Hackar på honom
Han tycker att jag kan äta ensam
Han får nog börja...eller vad
Äre nu man tar timme out????
En riktig timme out...
Nu ä de allvar

Profile picture for user Bestemor

Han fångade mej vid middagsbordet. Läxade upp med och påstod att jag var överlägsen honom. Att jag ser ner på honom. Att jag är otrevlig och hemsk när jag sa att grönsakerna var rå efter grillningen.
Jamen, vi kan väl skratta åt det istället, tycker jag, fixa det i mikron ,ingen stor sak.
Jo, en STOR sak, tycker han som fått en omöjlig uppgift.
Käre nån, hur kan han bli så kränkt

Profile picture for user Backen123

Jag tog också time out igen, for till stugan igen med pojken. Kraschade fullständigt hemma i veckan, och så dessa anklagelser. Jag behöver hjälp att hantera hans passiva aggression som jag har läst om och förstått... kämpa på Bestemor ❤

Profile picture for user Bestemor

Jag känner mej ensam i världen.
Fint att du hör av dej.
Bra att du åker till stugan med pojkarna.
Jag skriver lite kort , för plötsligt står han här

Profile picture for user Bestemor

Han sa att han kunde döda mina husdjur, Närsomhelst!
Så kallsinnigt, om än i berusning
Han förlöjligar min sårbarhet och min gråt av maktlöshet för att f.kassan drar in min ersättning.
Detta i samma andetag som han menar att jag nedvärderar honom
Sätter mej över
Skrattar
Att han inte klarar av
DOM DÄR GRÖNSAKERNA!!!!
Vem i hela världen tycker att hans reaktion är rimlig????

Profile picture for user Bestemor

Var ska jag sova?
Lägger jag mej i sängen bredvid den toksnarkande gubben så gissar jag att allt är som vanligt imorgon
Lägger jag mej i soffan så startar jag kanske en process som jag inte alls är redo för
Maken är expert på att stänga av och bli iskall, totalt onåbar. Det är jag inte stark nog att möta känner jag. Jag har alltför mycket känslor för honom ännu.
Käre nån, det innebär alltså att jag ska svälja allt än en gång...låtsas som att det är ok om han säger ok.
Totalt underläge
Från början redan när vi började att ses....
Total rädsla att bli lämnad, under alla år, drygt två decennier
En nära vän säger " lämna"
Hon har sagt det i flera år " lämna"
Men jag är kvar
Väntar på nån slags förändring.
Jodå, visst har det förändrats, men bara till det sämre.

Hur liten kan jag tillåta mej att bli?

Profile picture for user Kristoffer

Det smärtar att läsa om hur du blev behandlad i fredags. Du gör verkligen så gott du kan och försöker tillämpa strategier du fått till dig i ditt arbete för att själv må bättre, men när någon är så elak och hotfull som din man blev är det inte många strategier som hjälper. Det är fint att se att du kämpar emot i tankarna, vägrar acceptera hans förvridna bild av verkligheten, det han vill få dig att tro. Du vet att det inte är sant, och du tar de steg du kan för att må så bra du kan. Hur blev helgen och hur mår du idag?

Fint att läsa att du har en pågående samtalskontakt. Du har tipsat andra användare om Kvinnofridslinjen, är det några du själv har eller har haft kontakt med? Det du beskriver är våld, och det finns stöd att få för dig i det. Något du kanske redan gjort, men som annars är viktigt, är att du även tar upp det som hänt med din CRAFT-rådgivare. Att du som anhörig plötsligt börjar göra saker annorlunda och prova nya strategier kan, om det finns våld i relationen, leda till att våldet eskalerar. Jag vet inte hur risken för det ser ut för dig i nuläget men det är viktigt att du tar din trygghet och säkerhet på allvar. Du ska inte behöva vara med om våld!

Vad tänker du om det jag skrivit? Oavsett: fortsätt skriv här, och fortsätt använda ditt mod och din styrka för att söka dig utåt för stöd.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Bestemor

Fin respons. Det jag saknar mest i kursen CRAFT är just responsen av rådgivaren. Den jag hade gick på semester och nån annan skulle ta över. Under den tiden händer för mej väldigt mycket som jag funderar på. Jag gör mina moduler, skriver lite extra men ingen respons. Förra veckan insåg jag att det är bäst att ta paus tills ordinarie kommer tillbaka efter semestern. Blev lovad respons på senaste modul 5 men har ännu inte fått det. Tacksam om ni ser över rutinerna så att ni inte lovar mer än vad ni hinner med. Jag har full förståelse att det är semestertider.
Ja, att hota med att döda mina djur är inte OK. Det sa jag igår till min nyktre man. Han såg mest förvånad ut, men inget förlåt.
Jag har förberett " flyktväg " om det urartar, har nyckel till en vän.
Det är 3:e veckan nu med ett par nyktra dagar. Rekord!
De dagarna är jag så ångestfylld och trött så att jag knappt fungerar. Min egen oro tycks bara välla fram. Inte bara kring alkoholen.
Mitt samtalsstöd har kommit tillbaka från semestern men
" glömmer" konstant våra bokade tider!! Varje gång! 7:e samtalet skulle vart i måndags men uteblev.. Det är från kommunens alkoholenhet.
Vet inte vart jag ska vända mej nu, tänker ta upp det med min läkare när jag har tid om ett par veckor.
Jag behöver stöd!
Ja, jag skriver här och famlar efter kontakt.
Jag har vänner som vet, men alla lever ju ändå sina egna liv.
Vuxna barnen vet, men de har också egna liv.
Så innerst inne handlar allt om att bygga upp en inre styrka. Täta till alla hål av ångest och oro. Just nu läker jag kraften ur mej som ett såll.
Mina djur är min tröst ❤

Profile picture for user Kristoffer

Fint att höra att du tar våldet på allvar och att du ser till att ha platser att ta vägen om det skulle eskalera. Du har kanske redan koll på det, men eftersom det handlar om hot mot husdjur så vill jag tipsa om http://voov.nu/ som kan hjälpa till om det skulle behövas.

Vad frustrerande för dig med att samtalsstödet glömmer bort tiderna, förstår att det frestar på och hoppas att du får komma dit snart. Vad gäller bristande återkoppling i CRAFT så påverkar säkert semester- och coronatider, som du skriver. Oavsett förstår jag att du gärna hade fått den feedback du blivit utlovad. Om du inte redan gjort det så skriv till din rådgivare med synpunkterna, de är säkert intresserade av feedback för att förbättra kursen. Och som sagt, berätta också för dem om den hotfulla situationen i helgen, så ni kan prata igenom eventuella strategier du ska använda framåt.

I allt det här så lyser din målmedvetenhet och beslutsamhet kring att få det stöd du behöver och har rätt till igenom. Det kommer att hjälpa dig framåt! Gott att höra att dina djur ger dig tröst och ro, finns det något annat du kan göra för att få kraft och energi i väntan på att få komma till samtalskontakten?

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Bestemor

Av nån anledning så har maken inte druckit på 5 dagar!! Inga kommentarer från honom. Inga från mej heller. Han gillar inte det.
Men då väller min inre ångest fram och jag får skärpa mej för att inte gråta. Jag orkar typ ingenting. Är så oerhört trött.
Jag har flera orsaker till min oro, så det är inte konstigt alls. Jag får bara så svårt att hantera det. Som om hjärnan säger, nu är det min tur, ta hand om mej, trösta mej...
Vi har det lugn nu och inget tjafs alls. Tacksam för det.
Jag tröstäter, onyttigheter.
Vi samtalar inte om viktiga saker som handlar om oss. Det känns som minerad mark. Måste hållas undan.
Så, jag vill väl egentligen bara slippa min ångest som gnager invändigt. Den har krupit fram under sommaren och fått hjälp av både makens missbruk och livets övriga svårigheter.
Jag har en återkommande önskan: Jag behöver lugn o ro!

Profile picture for user Backen123

Åh vad jobbigt, det brukar väl komma fram när det är lugnt. Dom där undanstoppade känslor som bla sorgen över att det blev som det blev. Vad jag har kommit fram till, att det är nu man behöver tala om för sig själv att det är en sjukdom som även drabbar oss anhöriga hårt. Blev så provocerad när någon sa man ska glömma det som varit och stötts den sjuke. Helt omöjligt enligt mig, men när jag säger åt mig själv att det är för min skull så hjälper det faktiskt. Så när han är lite bättre så försöker jag läsa mer om sjukdomen för att förstå beroende personligheten typ Craig, Alalons en dag i taget. Såg även filmen som hon som var gift med grundaregrundaren av AA, rätt bra och igenkännande. Gråt, va snäll mot dig själv och försök sen lyfta blicken. Kram

Profile picture for user Bestemor

Ja, det beror verkligen på vad som erbjuds! Jag blev erbjuden samtal före sommaren av en person på kommunens alkoholenhet. Men hen GLÖMMER våra inbokade tider!! Gick till och med på semester utan att jag visste nåt.
Så, nu efter 7 bokade tider som försenats eller uteblivit har jag tappat förtroendet. Känns så jobbigt att ha utlämnat så mycket, trott och hoppats.
Vad hoppas jag på?
Jo, att få nån ordning på mitt beteende att tröstäta, dricka, shoppa, träna,....allt i för stor mängd.
Nu har jag ju blivit medberoende också ....
Så - jag tror att behöver komma till botten med mej själv i första hand. Kan man det? Kan man bli stabil och få inre ro?
Ska försöka hitta nåt nytt via min läkare. Såg också att det finns många psykoterapeuter och psykologer i Sverige som är anslutna till landsting. Psykologiguiden.se
Då kan man ju samtala per telefon! Undrar bara vilken som är lämplig för mej?
Jo, terapi ÄR jobbigt - jag vet!
Men att stoppa under saker i skrymslen och vrår blir för tungt i längden. Jag har testat båda delarna. Vissa delar har jag inte alls tagit itu med, trots att det gått över 50 år! Men jag tror att det är dags nu.....

Profile picture for user Backen123

Som svar på av Bestemor

Åh vad bedrövligt det måste kännas, 7 bokade tillfällen som strular, ja då är det nog dags att byta. Vet inte om jag är så imponerad av kommunens insatser i dessa frågor. Vet när min man påbörjade sin behandling, så tog socialtjänsten kontakt med hans barns mamma för att informera därför han hade minderåriga barn, dom bor 45mil härifrån. Där tycker jag man i första hand skulle ha informerat ex mina barns biologiska pappa eftersom jag och mina barn bor med den sjuke ? den orosanmälan kom från sjukhuset gällande min man 6mån senare och då gällde det en sak som barnens pappa inte hade med att göra. Jag sökte rätt på en alkoholteraupet till min man här i stan via Google, tror det kommer bli bra. Samt har han en tid till en psykoterapeut på sin hc, jag sa ta båda, känns det inte bra med den ena så... tyvärr är ju kostnaden privat dyr, 1000:- timmen, men är det bra så är det ju värt det. Man kan söka på deras specialiseringar, där vinner du nog mycket. Själv ska jag också få gå till en psykoterapeut för att vi sedan ska få gå tillsammans, om vi kommer så långt ? nu kör vi Bestemor, vi har bara ett liv och vi förtjänar att bli stabila och få lugn och ro ❤

Profile picture for user Bestemor

Jag har idag " ställt terapeuten mot väggen" och berättat om min frustration över missade tider vi bokat.
Jag uttryckte mej så ödmjukt och inkännande samtidigt som jag sa hur det påverkar mej.
Hon bad om ursäkt, jag tror att hon förstod.
Så, jag fortsätter de samtalen, samtidigt som jag vill söka vidare om kanske en annan inriktning kan vara bättre. Svårt det där.
Men jag är inte rädd att prova och jag har lätt att uttrycka mej och får oftast en snabb och nära kontakt.
@backen123 jag blir glad att höra att du hittat bra terapeut. Parsamtal låter som en dröm för mej. Men jag försöker nu ha fokus på mitt eget mående och beteende. Orkar inte bli upprörd just nu över makens drickande.
Lite förvånad över det,faktiskt.
Han hade 3 nyktra dagar den här veckan. Nu har han börjat igen. Jag bara konstaterar det. Känner inte nåt. Hm, avtrubbad? Fått distans? Eller helt enkelt lyckats med att vända fokus mot mej själv?
Spännande att leva, utforska sej själv och försöka förstå.
Sen, ska jag vidga utforskandet, inte nu, utan när jag själv mår bättre

Profile picture for user Backen123

Vad skönt att du kunde säga vad du kände till din terapeut, och att du fick gehör ❤ jag vet nog ingenting om framtiden hos terapeut varken för mig, han el oss, vi är som inte där än. Man hoppas väl att dom har nåt form av fe spö som i askungen och sen blev allt bra. ?
Skönt att hans drickande idag inte "tar" dig, sov gott ?

Profile picture for user Bestemor

Nu sitter jag här, efter en trevlig eftermiddag, även trevlig middag...
Jag är själv i en egen process...med f.kassa, egen tanke på adhd, möten å indragen sjukpenning...mm
Jag har med andra ord en helt egen process att orka
Berättar en del för maken
Poff poff pang bom!!!!!
Vilken skit jag får!
Jag bönar och ber...ja,ja, men stopp nu räcker det för NU
Än en gång, jag tvivlar på mej själv
Jag är kanske så egocentrisk som han säger
Totalt hopplös att leva med
Gode Gud - vem ÄR jag?

Profile picture for user Bestemor

Det som får mej att tro att jag är hyfsat normal och älskvärd,
Är att jag behållt mina vänner från både barndom och ungdomstid. Väldigt nära vänner...

Profile picture for user Bestemor

En endaste nära vän har fått veta om min aktivitet här. Jag tänkte att hon är så nära, och hon får följa min verklighet.
Men, jag tror inte att hon orkar.
Hon säger " lämna,"
Å jag lämnar inte.
Jag lever kvar och smulas sönder om och om igen.
Jag förebrår henne inte. Hon har egen erfarenhet.
Idag smulades jag ner, bad om sluta...
Han tog sej ett gott bad i poolen, jag tackade nej. " jag orkar inte mera sanningar nu". Han badade i godan ro.
Kom sen, Är det fred på jorden? Jag ser att du mår bra!
Jag är totalt rödgråten och svarar inte.
Han börjar klippa gräset......
Jag " gömmer mej" i en gunga under ett träd i vårt Paradis.
Ormen kommer inte och söker mej. Inga mygg, stilla på vattnet, Bara änder som flyger...
Ändå så ensam just nu...

Profile picture for user Bestemor

Eller är det ens vettigt att ha förväntningar?
Jag tröttnar på sommarvärmen och vill helst inte ens vara utomhus...
Vill att mörkret och den klara luften ska invadera vårt lilla Paradis.
Jag vill kura i skymningen.
Den här sommaren har tröttheten varit så överväldigande att jag knappt orkat vänta på solnedgången.
Så lite energi...

Profile picture for user Bestemor

Fick jag nyss höra....
Vilken dag! Möte med f.kassan och vården som har helt olika uppfattning om min framtid. Min hälsa vacklar, nyss upptäckt högt blodtryck strax under nivå 3. Fick direkt medicin att hämta 3 mil bort. Efter 3 timmar, möte + vårdkontakt kom jag hem.
Maken erbjuder att köra till apoteket eftersom han ska till systemet.
Jag hänger med, ganska stressad, typ upp i gasen. Får en i mina ögon ganska omild uppläxning att lugna ner mej. Du tuggar som om du tänker äta upp bananskalet!
Svarar tillbaka, jag kan inte få ner blodtrycket gm att lugna ner mej, jag vilade en halvtimme och det var ändå skyhögt!
Så lämnar jag bilen och gör mitt ärende.
Hemma börjar han att dricka redan vid 15. Fullt ös.
Vid middag 18 ganska otrevlig om sånt jag ändå kan skita i.
Jag berömmer hans grillning, försöker vara lugn.
Men han tar upp sin underliggande irritation från idag i bilen. Jag tänkte " men gå å dö då" sa han
Jag förklarade att blodtrycket kan jag inte påverka
Men du fattar ju ingenting säger han, du måste ju lugna ner dej!!
Du fattar inte ens nu.
Jo, säger jag, men kanske bättre om du säger ANDAS
Då drar han igång! Att jag måste lära mej! Att jag måste lyssna när han säger saker av omtanke!
Jo, jag förstår.
Men inte att du säger
Men gå å dö då
Han upprepar att det är väl lika bra
Att jag går och dör!!!

Jag blir helt tom. Jag ska börja medicinera! Jag tänker inte gå å dö!

Profile picture for user Azalea

Ville bara säga det och inte komma med en massa råd när jag inte vet hur det är för dig med ditt blodtryck.
Försöka njuta av solstrålar, naturen och bara andas för dig själv.
Då får flera stora kramar från mig ? Azalea

Profile picture for user Bestemor

Azalea och alla ni andra, alla vi som stundtals känner oss så små och ensamma...
Men jag har förstått att VI som möts här har ändrat riktning, tillåtit oss att börja växa....trots allt som drabbar oss!
Därför är det med en stor och varm känsla som jag skriver här.
Delar mitt innersta. Peppar andra ibland.
Vi har aldrig sett varandra-men vi känner så MED varandra.
Tack för vartenda ord, varenda tanke av stöd. Idag är det jag....som tar emot ❤

Profile picture for user Backen123

Skickar jag dig ❤ kämpa och hoppas det höga blodtrycket ger med sig snabbt. Som du skriver, vi blir starkare här för var dag. Vi får tvinga oss att lyfta blicken, jag måste lära mig att imorgon är en ny dag hoppas det är så för dig imorgon och att det känns lite bättre ?

Profile picture for user Bestemor

Idag har jag svårt att ens titta på mannen som igår sa "men gå å dö då"
Inte en kommentar från honom om gårdagen. Jag valde att sova i gäststugan med katten.
Nu har jag beställt en hängmatta med myggnät och regnskydd! Läste om nån annan här som sov ute. Jag vill också!
Som tonåring gjorde jag ofta det. Nu börjar jag om som 60+
Får väl börja ensam, men kanske blir fler intresserade?
Ett sätt att umgås i denna galna tid kanske.
Om inte annat säkert bra för mitt blodtryck ?
Kanske kan jag nu hälsa på barnbarnen, hänga ute på deras altan och sova.....
Oj, va bra det här blir!

Profile picture for user Azalea

Det är jag som brukar sova i hängmatta i skogen och på stränder. Det är underbart och jag känner mig fri och frisk när jag gör det.
Perfekt idé att göra på barnens altan ju så här du deras sällskap också❤
Jag har faktiskt blivit lugnare av det och lärt mig att njure av mitt eget sällskap, är en väldigt social människa i vanliga fall, men nu har jag lärt mig njuta av tystnaden och lugnet. Packa med en bok eller virkning och njut.
Så skönt att få vara ifred och få ro att tänka utan avbrott och åsikter från någon man inte vill ha det ifrån.

Heja dig❤?
Vi blir aldrig för gamla för att sova i hängmatta eller ta över vårt liv.
Massvis med campingkramar från ?Azalea

PS. Vet inte om jag får tipsa eller om det räknas dom reklam??!!
Chansar och gör det ändå.
Jag köpte från Ticket to the moon.
De har bra kvalité och är ett företag som jobbar med bra material, klimat vänliga och inget barnarbete DS

Lycka till??

Profile picture for user Azalea

Lägg en rejäl ullfilt i som värmer och köp en hängmatta, liten speciell, att hänga under alternativt häng upp en filt 10cm under så blir det varmt om rumpan???

Profile picture for user Bestemor

Som gammal hajkare i ungdomen så känns det plötsligt helt naturligt!
Mina vuxna barn bor på olika platser. Någon i skogen, nån annan med egen altan, där kan man ju också hänga....
Jag har beställt nu, kollat runt och hittade en med rabatt. Kollade med en naturmänniska som sover i hängmatta om vintrarna i Norrland.
Nu lever jag mitt liv, allt mer för varje dag!
Maken kommenterade nyss irriterat att jag pratade för HÖGT
( lyssnade på podden)
FöRLÅT svarade jag, jag glömde att jag inte gick och DOG!
Min ilska finns inuti, men utbrott är inte min grej för han vinner alltid med att vara den elakaste. Så den fällan går jag inte i.
Jag skärmar av och lever MITT liv.
Men nån spefull kommentar känns bra att få häva ur sej,he,he