Dubbelheten

Profile picture for user Bestemor

Eller vad känner jag egentligen? Jag ligger kväll 2 i gäststugan. Måste få vara ifred.
Jag fick en uppläxning till slut för att jag VALT att missförstå hans egentliga omtanke om mej, när han sa " gå å DÖ då"
Han menade ju att jag måste skärpa mej, inte vara så stressad för det är ju farligt! Glass, som blivit min last i sommar får jag inte äta. Inte godis heller förstås. Jag måste träna och vara aktiv!
Säger en man som köper kassar med Polly, äter 2 påsar varje kväll då han är nykter. Nu 3 kvällar i veckan i bästa fall. Han rör sej minimalt, har alltid gjort. OCH han super sej full 4-5 kvällar varje vecka, nu sedan det blivit bättre!
Vad svarar jag?
Jag mår dåligt av att du säger att jag ska gå å dö! Du säger det flera gånger dessutom. Det är lika fel som när du sa att du skulle döda mina djur!
Han fortsätter....jag försöker dra mej undan, jag går därifrån. Han hittar mej.
Jag går undan för att jag har fått nog av att bli uppläxad, säger jag.
Men, då är det HAN som blivit de.....
Ojoj, denna kväll
Jag fick inte vara ifred. Han bara malde på. Tills jag nyss upptäckte att han somnat i soffan!
Då blev jag lite glad,
Sen undrar jag...vem kommer jag att möta imorgon?
Jag undrar också, vem kommer jag att bli av allt det här?
Stark, har jag bestämt!
Inte rädd längre, tänker jag!
Jag har uppriktigt sagt svårt att se hans drickande som en sjukdom. Jag kan inte tycka synd om honom alls. Han ångrar aldrig nåt han sagt eller gjort. Ju fler elakheter desto kaxigare blir han. En sjuk människa måste väl bryta ihop nån gång?
Jag tror dessutom att han snart blir uppsagd pga. Coronatiden
Hur blir det då? Ett evigt supande som i sommar. Iofs inte trevligare nu heller.
Vilket liv!
Vi kan absolut inte förstå varann!

Profile picture for user Tröttiz

Sådär kan du ju inte ha det, du går ju under helt till slut ... ?

Ibland måste man fatta jobbiga beslut. Sådana beslut som gynnar ens själ och välmående ..

Jag önskar att du snart befinner dig i en tillvaro där du känner trygghet och tillförsikt inför framtiden.

Profile picture for user Bestemor

Nu är jag orkeslös. Men visst inser jag. Ohållbart att det fortsätter såhär.
Jag skriver här för att inte kunna förminska och nästan glömma hur det är.
Makens sämsta sidor, finns ju oavsett alkoholen. Det är bara att han släpper fram mer som onykter. Så känner jag. Inte alls synd om honom.
Jag har inte sett honom ännu, så jag har en oro. Jag har en liten önskan också, att vi börjar prata om hur det har blivit.
Samtidigt så vet jag att han kan häva ur sej lika mycket otrevliga kommentarer som nykter. Det orkar jag inte.
Parsamtaltal hos terapeut. Det vägrar han.
Jag har inte ekonomi att ens klara mej. Pga smärta/sjukdom.Utan vidare förklaringar. Men en stor press. Nu även stressreaktion.
Jag tänker att min egen tillvaro, mitt eget inre behöver ro.
Med min nya hängmatta kommer jag att söka mej ut. Finna inre ro. Försöka landa i mej själv.
Hitta min egen grund.
Medberoendet, det ska jag jobba mej bort ifrån. Vad det nu är?
Märkligt så ensam man blir i coronatider. Jag tillhör riskgrupp.
Mina vänner är äldre, och därför också riskgrupp.
Att sova ensam - är också ett steg för min egen skull, kom jag just på. Jag kanske gör nåt konkret ändå. ..
Nu ska jag gå till mina djur ?

Profile picture for user Backen123

Du gör det så bra, en beundransvärd person som står upp för dig själv, kampen för eget tillfrisknande, sviktande hälsa och en svårt sjuk man. Blir glad hur du mer och mer lyfter dig i dina planer på bla hängmattan, jag är inte där är för bekväm ? jag har också djur, det ger ju så mycket och av den anledningen är jag kvar i huset samt att jag inte vill flytta på mina barn nu. Jag har bokat en vandringsretreat helg med yoga som en liten present till mig själv, det ska bli skönt. Jag tänker på din man, har jag skrivit om stora boken? Den finns hos oss, den är bra med historier om andra beroende sjuka, ger även insikter för mig. Kanske du kan ha den hemma. Finns det nånstans du vet du kan nå din man, få in en kil för att påbörja någon process?

Profile picture for user Bestemor

Ska beställa på biblo.
Ja, det är en daglig kamp att inte ryckas med i makens destruktiva tankar om livet. Som snart 60-år har han svårt att få nytt jobb, det han har otrivs han med, samt förlorar förmodligen. Så han har stor oro, men förutom ekonomi så är hans självkänsla helt i botten. Men där kan jag inte tycka synd om honom. Mår man så dåligt så söker man stöd.
Mot mej är han avvisande och otrevlig, att söka vård kommer inte att ske.
När jag mår dåligt, söker jag stöd och får stöd av nära fina vänner.
Jag söker också sjukvård.
Men han har sett till att ingen är vän med honom. Antagligen för att han är en dyngdryg person som tycker att alla andra är mer eller mindre idioter.
Hans människosyn har börjat göra mej chockad! När blev han sån???
Så klokt av dej att ta paus på en retreat. Jag ska hålla ögonen öppna, kanske finns nåt i min närhet. Det är verkligen viktigt att behålla fokus på sej själv och sin egen utveckling.
Jag är en människa som tror att man kan utvecklas hela livet om man vill. Jag kommer att fortsätta ha ett öppet förhållningssätt.
Ibland också följa impulser, som hängmattan. Väntar på den än. Men sover i gäststugan med vidöppen dörr ?
Ja, den där kilen, att nå min man. Jag har nog gett upp ett tag, tänker att jag bara ska hålla mej lugn. Få se hur det utvecklar sej. ikväll startar han supandet igen, väldigt konfrontativ var han i början. Men, nu är han lugn, spelar dataspel väldigt mycket.
Jag har djuren, de ger mej närhet och en känsla av kärlek.
Jag har nyss kommit hem efter en dag hos en mycket nära vän i närheten. Tacksam att vi funnit varann i mogen ålder.
Det är lite så jag är, knyter lätt vänskap och närhet med människor. Så jag är inte ensam. Det är jag tacksam för ???
Stora boken, just de, den ska jag kolla efter!

Profile picture for user Bestemor

Men inte är det enkelt.
Samma eviga mönster från maken. 1 dunk vin ons-tors. Ny dunk + flaska fredag. Då vill han bjuda. Dela en flaska. God middag med dålig stämning hur jag än försöker att parera.
Avslutas med att HAN går från bordet.
Ja, jag får helt enkelt tacka nej till att dela 1 flaska vin.
Han har inte bjudit på vin såhär på ett par år. Utan bara köpt till sej själv. Plötsligt generös ( nåja, det har sitt pris)
Jag sitter ju pliktskyldigt kvar medans han drar igång....
Hör att han är misstänksam emot mej.
Tror att jag vill ont.
Han nergör mej totalt, som en som " tar sej tid att känna efter och vara sjuk"
( min sjukdom är verifierad)
Han måste minsann se till att jobba.
Jag svarar inte emot.
Jag ber bara om att inte ta den diskussionen nu vid middagen när vi ska " ha trevligt "
Nu när jag skriver det här....tänker jag VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!!?

Mina försök att gå framåt, söka stöd i vården, driva min egen kamp mot att må lite bättre..blir ju FÖRLÖJLIGAD

Först, SKÅL för dina framsteg!
( jag fick ett JA från vården )
Sen kom resten....

Jag fattar ingenting? Vart har mannen jag älskade tagit vägen?

Här finns en synisk , sarkastisk, elak människa som jag vill slippa se!
Var ä den andre? Jag blir också lite rädd. Jag tänkte att jag skulle hålla ut, låta honom " hålla på" utan att knäcka mej.

Nu har jag även börjat med personligt anhörigstöd för medberoende som kommunen erbjuder. Någon måste hjälpa mej att se detta utifrån.
Jag vill bara inte...det skrämmer mej så oerhört att mitt/vårt liv ska braka samman.
Men kanske har det redan gjort det.
Små stunder av egen kraft kommer ibland, då tänker jag: jag sk leva MITT liv. Jag ska fortsätta att vara utåtriktad trots vår galna tid. Hitta andra sätt att möta människor. Hösten och vintern skrämmer mej. Då snävas friheten i naturen in och kylan kommer.

Jag som i min enfald tänkt, ja men då har vi kommit in i en bättre period i vårt äktenskap. Men, uppriktigt sagt, går det inte bara utför...?
Jag dokumenterar här, för att inte sedan glömma. Oavsett hur det blir, det som händer mej nu kommer jag fortsatt att få bära.

Imorgon tänker jag träffa en nära vän.
Jag fortsätter att sova i gäststugan. Men jag har varit feg, inte sagt att jag ligger här för att han är full. Utan jag har sagt att det är för att han ska få sova ostört utan mina snarkningar.
Frågan är vem som snarkat mest....

Profile picture for user Moonriver

Jag kommer från andra sidan, eller från samma sida som du egentligen. Det jag tänker när jag läser dina kloka inlägg är att du för två kamper, ett tvåfrontskrig. Du har lyckats med något som inte många klarat av, att inse dina svagheter och tagit tag i dem. När vi gör det börjar vi ofrånkomligen se liknande svagheter hos andra, och vill hjälpa dem, så som vi hjälpt oss själva.
Du är också medveten om att resan måste göras inifrån, man måste själv se att man behöver förändring och gå rakryggad in i den.
Min resa började, som mångas, i en vilja att vara till lags, med en utgångspunkt i skam och dåligt samvete. Det gjorde att jag byggde min nykterhet på andra, min hustru, drogterapeut osv. Jag föll.
I fallet insåg jag att det var för min skull jag behövde förändring, att jag förtjänade att slippa tillvaron i beroendets fängelse. Att jag inte ville längre. Efter det har jag gjort resan för mig själv, inte för mina barn, inte för min fru. Inte för mina föräldrar, mina syskon. När jag blev självisk i min strävan blev jag också en mer osjälvisk människa, och när jag tar hand om mig själv kan jag bättre ta hand om andra.

Nu blev det långt, och du kanske undrar vad det här har med dig att göra?
Det jag vill säga är att du gör helt rätt. Ta hand om dig själv, odla och vårda din nykterhet, odla och vårda din frid.
Om du vill står du bredvid din man. Du väljer. Om han vill ha din hjälp väljer du om du vill ge den. Det är storsint om du väljer att ge den, mer storsint än de som inte levt med missbruk kan förstå. Men, du väljer.
Jag avslutar med ett citat från Harry Potter som jag bär med mig:
”Men nu förstod han äntligen vad det var som Dumbledore hade försökt säga honom. Det handlade om skillnaden, tänkte han, mellan att släpas in på arenan för att tvingas kämpa till sista blodsdroppen och att själv gå in med högburet huvud. Somliga skulle kanske tycka att skillnaden var obetydlig, men Dumbledore visste – och det gör jag också, och det gjorde mina föräldrar med, tänkte Harry med en rysning av häftig stolthet – att den skillnaden betydde allt.”
Kramar!

Profile picture for user Bestemor

Du lyckas sammanfatt min strävan på ett otroligt fint sätt!
Det stämmer som du säger, och visst är det så att nu när jag själv först kommit till insikt och därefter kommit ur mitt eget beroende så vill jag ju se samma sak hos min man.
Ingen har heller släpat in mej på arenan utan min egen insikt och vilja har fått mogna fram under lång tid. Då blev det knappt jobbigt ens att avstå alkoholen.

Så, ja jag fortsätter att jobba med mitt förhållningssätt. Inte är det enkelt.
Men alla dagar är inte lika dåliga. Det försöker jag att ta vara på. Att även inse hur jag själv kan förändra, åtminstone mina egna val av att agera eller ignorera.
Tack för att du tog dej tid ?

Profile picture for user Bestemor

Det blir fler nyktra dagar allt eftersom. Denna vecka började han dricka ikväll. Jag kommenterar det inte. Hans nyktra dagar är jag oftast så utmattad så att jag inte orkar vara uppskattande och trevlig. Jag känner mej mestadels helt slut och trött.
Det blir därför inte naturligt att ge honom positivt bemötande. Jag har inte ork.
Det känns som att det enda jag håller på med är time out.
Jag sover fortfarande i gäststugan och trivs med det. Ikväll undrade han hur länge jag skulle fortsätta med det? Sätter du på värme så får du betala elen! Säger han, till sin fru som precis blivit utförsäkrad från f.kassan.
Jag skäms över honom, när de sidorna kommer fram.
Jag ligger i underställ, på fårskinn, använder ingen värme.
Var finns mannen som jag en gång älskade?
Känner mej så tom.

Profile picture for user Backen123

Att ta time out, att stå upp för sig själv, innebär ju att man har blivit så sårad så många gånger så man måste rädda sig själv, så har det varit för mig. Jag förstår så din frustration och vad gör den med oss. Slå på värmen, så mycket kan det inte dra ❤

Profile picture for user Azalea

Spara energin och uppmuntra dig själv istället. Det tar alldeles för mycket kraft till att stå längs hans väg och komma med uppmuntrande ord och hejarop som sen snabbt glöms bort
Den strömmen som värmen kostar är säkert inte mycket, så sätt på den och mys under täcket.

Sov gott kära Bestemor?Azalea

Profile picture for user Bestemor

Läser mycket av era inlägg, känner igen en hel del.
Det verkar vara gemensamt för alkoholister att grundsjälvkänslan är låg, nästan obefintlig. Därför ger man sej på sin partner "underifrån ".
Reagerar och pratar som en unge " jamen, du då!"
Så fort man/jag säger nåt kommer elaka kommentarer och försvar. Även när det inte finns nåt att försvara.
Är det hjärnan som regriderat?
Jag känner att jag tappar respekten för min man. Trots att han är hotfull och spydig i sina kommenrater. Det blir så platt och ynkligt. Som en sprattlande mört.
Tänkte idag, första gången, ..
Ska jag lämna?
Spiralen går bara nedåt.
Jag har legat i min hängmatta med nya sovsäcken ( som är mitt nya fria liv) Gråtit så att jag knappt kunde andas. Insikterna smyger sej på.
Önskar att bli upplyft ur den här verkligheten och nedsläppt i en fridfull tillvaro.
Jag har tänkt ALDRIG skilsmässa.
Plötsligt tänkte jag, det går fort! Inga gemensamma barn,
bodelning och Poff så flyger jag!
Tanken har nuddat mej nu. Inte alls landat. Men, jag måste sluta förneka den verklighet jag lever i.
" välkommen till verkligheten " sa maken när sjukpenning drogs in och jag inte heller får A-kassa. Jag har varit sjuk mer än 5 år.
Jag vet inte, om jag vill dela den verkligheten med den mannen.
60+ hitta jobb trots sjukdom. Ja, då säger han " du får se till att få jobb"
Med anpassningar på mer än 10 punkter som min läkare skrivit.
Är det här min verklighet?
Om/när maken blir uppsagd, som han tror, då måste jag ta ett beslut snabbt! Innan han supit upp alla tillgångar.
Jag försöker att vänja mej vid den tanken, att det kan finnas en annan verklighet. För mej....

Profile picture for user Backen123

Bra där, underbart när man läser om att förändring är på gång, att det finns där borta för någon av er. Det kan vara så vilsamt att veta att man kan ju faktiskt skilja sig, räcker ibland att tänka, passa dig, snart tänker jag ta ut skilsmässa ?

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Bestemor

Använd all din energi på att fundera på vad du vill, vad du tycker om, vad som ger dig kärlek och värme. Lägg allt kämpandet i att investera i dig själv istället. Mannen du träffade är inte samma person längre och hur mycket du än kämpar kan han vara själv ta tag i sina utmaningar. Du är bra som du är och du förtjänar kärlek , omtanke och trygghet.
Blade Runner

Profile picture for user Bestemor

Ja, ett sånt märkligt samtal vi hade ikväll.
Han hade kommit på att nu kan han betala 1/4 del av matkostnaden, samt att jag inte behöver betala hyra. ( gifta sedan ett par decennier)
Han har sett att jag har gråtit hela dagen.
Sen kommer uppläxning, hur illa jag har betett mej under 20-tal år! Egocentrisk, otacksam, elak....
Han upprepar uttalanden som jag aldrig nånsin sagt. Helt utanför mitt vokabulär. Låter mer som hans egna klumpiga uttalanden.
När jag inte förstår, förnekar, inte känner igen.
Ja, då är jag översittare som ser ner på hans Svenska.
Han pekar, du tror att du är här,
( pekar upp) men egentligen är du här ( pekar ner)
Jag tycker att vi ska avbryta, vi förstår inte varann, det spårar ut.
Nej, Då, blir han upprörd! Ska du också bestämma när det spårar ur?!
Ja, säger jag. Du har en massa åsikter om mej som jag inte känner igen. Du påstår saker som jag aldrig har sagt, nånsin.
??????
Känner bara, vem ÄR du?
Jag går undan
Han släcker lyset
Jag går till gäststugan.
Gråter inte, förstår inte, vilken verklighet är sann???

Ps: självklart var han onykter

Profile picture for user Azalea

Ja, det där känner jag igen, på alla punkter.
Tror också att det beror på en dålig självkänsla som gör att de mpste slå ner på npgon annan och du är ju den som finns till hands!!??
Det är så trist att höra sådan av ord som bottnar i absolut ingenting.
De första åren blev jag oerhört ledsen och tog åt mig av allt han sa, exakt samma meningar som din man kör med. Men till slut vände jag ifrån det på något sätt. Jag VET att jag inte var den personen han beskrev och det är inte du heller. Så slösa inga tårar på det, jag slutade att göra det och vände bort ifrån det eftersom det är inte sant ett enda ord utan bara ett beteende som kommer med "sjukdomen"
Du är fin och bra precis som du är❤

Underbart att höra att du sovit i din hängmatta. Gillar du det?
Jag planerar för en helg i skogen snart och lovar att sända tankar till dig då.

Kramar från Azalea?

Profile picture for user Bestemor

Jag funderar på att sova ute inatt.
Vill testa nya sovsäcken. Att vara under bar himmel ger perspektiv. Ja, jag försöker som du. Vända mej bort från hans tomma innehållslösa beskrivning av mej. Jag tycker att hela hans livssyn börjar avvika helt och hållet från min. Det är ju inte bara mej han tycker illa om. Jag vet inte om nåt positivt överhuvudtaget kommer över hans läppar längre.
Jo, " gomorron "
Några minuter då jag känner igen honom. Sen, är det över.
När jag började att skriva här, var jag tydlig med att undanbe kommentarer om att jag borde lämna honom. Det har respektetats så fint. Kanske är det just därför som jag själv börjar fundera i dom banorna.
Hur blir det om jag flyttar?
Tidigare ville jag stanna i det Paradis på landet som vi byggt upp tillsammans under alla våra år. Nu, vet jag inte. Eller, nu vet jag. Utan frid och ro vill jag inte leva här. Inte ens ensam. Jag har så många dåliga minnen i mitt hjärta.
Jag bär på så mycket besvikelse. Så mycket sorg över hur relationen har utvecklats. Idag kan vi inte ens prata vardagliga ting. Ibland tänker jag att han är hjärnskadad eller dement. 56 år.
Jag har accepterat så mycket psykisk misshandel under så många år. Till varje pris ville jag inte bli lämnad. Det sitter så djupt inom mej. Men, kärleken har ju redan lämnat oss båda. Så, vad kan bli värre,?
Jag frågade igår, än en gång, kan vi inte gå i parsamtal, försöka att förstå varann? Nej!!
Jag har så mycket gråt inom mej som bara trycker på när jag skriver eller tänker på hur det är.
Jag tittar mej omkring i hemmet, funderar på vad jag vill ta med när jag flyttar....
Jag kommer att leva på existensminimum.
Jag måste lämna mina djur.
Det som skrämmer mest är den förväntade konflikten vid bodelning. Min man anser sej äga allt han köpt till sej själv. Han har alltid unnat sej själv det bästa. Verktyg, båt, skoter, släpvagn, 4-hjuling,dator osv. Jag har tänkt börja dokumentera och fota hans
" maskinpark " som han anser sej äga. Där blir det bråk. Jag är konflikträdd! Mycket rädd!
Men idag är jag så tom inuti, så jag låter mina planer komma. Skygglapparna har jag plockat bort.
Tänk, den dagen då jag har byggt upp min inte styrka! Vilken chock för honom!

Profile picture for user Azalea

Det hörs att du har kommit en bit nu på din väg.
Att lämna eller inte är något man inte kommer på över en natt. Det kräver mycket tankar men också en hel del tid. Jag har diskuterat det med min väninna rätt mycket. Hon har lämnat sin man som också är beroende.
Vi har kommit fram till att det behöver Ta en viss tid, kan vara 3 år, 5 år eller 10 år sen plötsligt känner man att nu, nu vet jag hur jag ska göra.
För mig tog det 4 år från att första tanken att lämna kom och efter 3 år så hade jag bestämt mig att nu är det inte värt längre att kämpa i motvind för att få tillbaka nåt som inte händer.
Kände att det enda jag gjorde var att vänta hela tiden. Jag väntade på om vi kunde resa, väntade på om vi kunde träffa barnen, väntade på om helgen skulle bli okej. Denna eviga väntan på något som sällan blev bra avgjorde för mig.

Jag började tänka som du, vad vill jag ha med mig och vad äger jag. Sen planerade jag, läste på och fotograferade.
Och jag älskar vårt hus som är mitt barndomshem och det var det som fick mig att dröja kvar så länge.
Men ärligt talat är det inte värt det att bo vackert men inte ha ett fullvärdigt liv. Vad gäller saker så är det just bara saker. Går jag några viktiga saker från min familj så är jag nöjd, resten kan jag vara utan.

Vi kan bygga upp ett nytt liv som kan bli så mycket vackrare och för det behöver man inte en massa grejer.

Sov gott i din hängmatta och hoppas din sovsäck är skön?Azalea

Profile picture for user EsterHanna

Det är så underbart-denna hängmattetrend som ni startat! Ser framför mig massa hängmattor överallt med kvinnor sovande i... Stor kram till er, jag har också lämnat drömgård, djur och saker en gång i tiden. Nu har jag MIN borg och nya djur... ska tänka på Er när jag kliver ut i kväll och tittar på stjärnorna. Sov gott!!

Profile picture for user Bestemor

Som svar på av Azalea

Tänk, jag tycker att det är förunderligt hur vi människor fungerar. Vi är ganska lika på många sätt. Ditt sätt att resonera passar mej. Ja, bo vackert men inte ha någon att dela glädjen med. Det blir bara tomhet.
Min timeout passar mej perfekt. Jag orkar inte en fixa gemensamma middagar på vardagarna. Knappt helgen heller. Att JAG skulle bli bjuden händer aldrig!
Gemensamma middagar har blivit detsamma som bråk och dålig stämning. Så, varför anstränga sej?
Synd bara att min egen matlust försvunnit. Jag äter helst bara onyttigt. Det vill jag förändra.
Så sant, livet är inte fullvärdigt såhär. Vi delar ju ingenting längre. Det finns inget intresse från honom att vi ska " hitta på nåt"
Han tar illa upp om jag frågar. Va?? Ä du inte nöjd?? Du bara klagar!!
Bröllopsdagen har vi alltid firat med en liten weekend. Inte i år. Det behövs väl inte? Och där är jag faktiskt villig att hålla med. Vad skulle vi fira???
Därför hänger jag här nu, i mörkret, ensam.
Men, stark ska jag bli. Tack för stödet på min inre resa. Jag börjar så....

Profile picture for user EsterHanna

Att bo vackert, det är det vackra att bo i frihet. Hellre ensam än ensam i sällskap... Bättre bo i en koja i skogen med en hängmatta utanför än i ett hus med stämningar, ilska och subtila ont i magen känslor. Jag hoppas att du en dag bara reser dig upp från köksstolen, tar din kofta och går ut genom dörren. Fortsätta gå och gå och gå...Så ska du se vad som händer! Stor kram Bestemor!!

Profile picture for user Bestemor

Jag fick kaffe, och kommentaren. Kan vi gräva ner stridsyxan?
Närmare ett förlåt kommer vi inte.
Ja, jag tycker att vi var för sej kan skriva upp vad vi hade tillsammans tidigare, men som vi saknar nu, säger jag hoppfullt.
Nej, där tog det stopp!
Var jag för " på" nu igen?

Profile picture for user Bestemor

Men tar inget initiativ till att prata om hur det har varit under en lång tid med hans onykterhet och otrevliga beteende.
Jag sover fortfarande i gäststugan. Känner mej förvirrad. Ska jag göra som jag alltid har gjort. Svälja och gå vidare?
Jag tror inte det. Då kräks jag.
Jag bestämmer mej för att mer konsekvent dokumentera det som händer. Inte sopa under mattan innan det finns nedskrivet. Jag har i perioder gjort så, och känner väl igen mönstret. Efter en period av kränkningar och totalt nergörande kommer små kärleksyttringar. Men aldrig förlåt.
Samma mönster i nära 25 år!
Självklart upprepar det sej.
Alkoholismen har smugit sej på. Under de senaste 5-6 åren var jag själv illa däran och drack för mycket. Jag började söka hjälp för ett par år sen. Minskade ner. Nu har jag inget behov att bli berusad. Jag vill inte alls bli det.
Då, blir det tydligt att han fortsätter dricka, ja även ökar sin konsumtion.
Men, hans elaka beteende, som är ren psykisk misshandel, den har funnits sedan vi träffades. Faktiskt har jag nog blivit härdad. Eller kanske har jag normaliserat hans beteende.
Jag går undan när han sätter igång. För hans kommentarer är totalt hämningslösa.
Idag tänker jag, varför tror jag att det skulle bli bättre om han blir nykterist?
Är det inte så att jag nästan försvarar hans otrevligheter med att han var full?
Att konfrontera honom dagen efter går inte. Han minns ju inte!!
Jag har förnekat och dolt det här spelet som han håller på med under alla år.
Både inför mej själv och omvärlden.
Borde jag inse att det är ju såhär det ÄR och såhär det kommer att VARA om jag stannar kvar...oavsett om han är full eller nykter?
Jag har blivit på min vakt. Vaktar över mina känslor och mitt engagemang. Vill inte låta mej luras mer. Vill se verkligheten som den är. Låta tiden gå lite, se hur det utvecklar sej. Fundera. Skriva . Prata med min samtalskontakt. Reda ut - Hur vill JAG ha det?

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Bestemor

Du har normaliserat den långvariga stress du utsatts och utsätts för. Du ser mönstret och kan idag förutspå hur nästa cykel kommer att se ut. Jag antar att du gjort det och svalt förnedringen för att du helt enkelt ska orka. Skammen man bär på att man fortsätter i samma hjulspår fast man borde lämna men ändå inte gör det blir liksom paralyserande. Fortsätt göra som du gör. Vad tycker du ? Vad vill du ? Vad känner du ? Kram kram Blade Runner

Profile picture for user Bestemor

Jag fick oväntat många timmar i ensamhet då jag skickades akut för utredning stroke. 2 dygn på sjukhus. Passade på att lyssna på djävulsdansen. Som är mycket bättre och mer träffande än vad jag har förväntat.
Maken har skjutsat och hämtat mej, så jag tycks stå i tacksamhetsskuld. Jag kommer hem vid middagstid och vet av erfarenhet att någon mat har han inte tänkt på. Trots att sjukhusets lunch, var för mej oätlig ( förlåt, mi som älskar brunabönor och " kokt sidfläsk" ) Maken visste att jag inte ätit.
Direkt vi kommer hem rusar han till källaren, fyller på sitt glas, bokar sej framför dataspelet.
Känner mej mest besviken på att han väljer att dra sej undan för att dricka istället för att sitta tillsammans med mej. Men som vanligt säger jag ingenting.
Efter några glas kommer han, undrar hur det känns för mej att vara hemma?
Jo, det känns mycket bättre än att vara på sjukhuset ( läskig upplevelse där medpatienterna faktiskt hade stroke och hjärnskador)
Men det känns lite ensamt....tillade jag.
Han utbrister -DU Kan då aldrig vara nöjd! Här skjutsar man å far. Kan du inte vara nöjd nån gång???

Ynkligt svarar jag, jamen jag vill ju bara vara med dej.....
Då säger han....OCH vad ska vi prata om då???
Sen går han sin väg, med sitt vinglas.
Lite, lite hopp hade jag lurat mej att få. Tänkte att nu när jag så akut blev sjuk och man befarade Stroke, MS eller Tia. Borde han inte bli rädd att mista mej då?
Nej, naturligtvis är han mest rädd att förlora alkoholen!!
Jag har såååå mycket mer att lära mej om mej själv!!
Såå många fler insikter att få!!
Att jag ens kom på tanken att NU, kommer han att visa kärlek!
Det finns ju inte i hans hjärna eftersom alkoholen är NR1
Jag ber verkligen om sinnesro,
Att acceptera det JAG inte kan förändra och förändra det som JAG kan förändra....
Ungefär så...är väl sinnesrobönen..
Jag har beslutat mej för att kämpa för att åka till ett Hälsohem som finns för människor med stress och smärta. Nåt som är subventionerat från Regionen. Även om det är en viss egen avgift. Jag måste bli HEL!
Har du tips på nåt ställe?
Tar tacksamt emot förslag.

Profile picture for user Azalea

Att du har fått komma hem från sjukhuset. Har varit orolig för dig.
Försök att stressa ner och ta det lite lugnt nu.
Läs en bok med filten runt dig och förlora dig en stund i karaktärerna i boken.
Det brukar fungera för mig.

Mannen ska du nog inte räkna med så mycket utan ha inga förväntningar så blir du inte besviken.
Pyssla om dig själv istället.

Tyvärr så vet jag inga hälsohem men det vore ju underbart om du kunde få åka på det.
Håller tummarna att du ska hitta ett.

Kram ?Azalea

Profile picture for user Bestemor

Såklart ska jag inte ha förväntningar på min alkoholist.
Så svårt att acceptera bara. Jag tränar på det.
Ligger åter i gäststugan utan värme. Skönt med den distansen. Kylan klarar jag bra. Uteliggare som jag tränar på att bli ?
Han undrade om jag skulle komma in och sova nu. Nej, jag tycker om att sova själv. Jag sover bättre då. Svarade jag, sanningsenligt.
Ja, ett ställe att åka till....kanske inriktningen borde vara för medberoende?
Jag söker, har startat en ny tråd om det. Kanske fler ser min fråga då. Nattinatt ❤

Profile picture for user Bestemor

Nu fryser jag inte längre!
Tog ett beslut om att sätta på elementet i gäststugan.
Tog även ett beslut om att inte sova i dubbelsängen om jag flyttar in i huset igen. Jag behöver verkligen distans. Få vara ifred.
Lyssnar på medberoendepodden. Jag har så mycket att lära om mej själv och mitt eget beteende.
Jag har anpassat mej i alla år. Inte sagt NEJ. Inte krävt nånting, bara backat.
Nu vill jag vara tydligare med vad jag vill. Mina behov har jag totalt släppt.
Rädslan för att bli lämnad har gjort mej ständigt otrygg.
Nu ska jag träna på att stå upp för mej själ.
Ett steg till framåt!

Profile picture for user Azalea

Bra beslut! Kanske det bästa du någonsin tagit.
Du har blivit stark och tagit stor kliv framåt.

Kramar från Azalea??

Profile picture for user Bestemor

Skulle jag nog vilja säga, tycker att det är ett så bra ord som beskriver hur jag känner.
Tack Azalea för din uppmuntran!
Ja, allt har sin tid. Var och en lever i sin egen process. Viktigt att inte rusa framåt i blindo utan låta varje steg landa.

Profile picture for user Oslo

Jag läser och läser.
Mitt hjærta brister men samtidigt så ger tråden mig hopp.

Jag kan inte førstå och har inte förutsättningar att kunna sätta mig in i situationen din heller. Det låter som du lever under en otrygg psykisk press.

Så jag vill sända deg en kram och styrka och hoppas att du kan finna din ro. Din valda omgivning med frid och kärlek.

Profile picture for user Bestemor

Som svar på av Oslo

Idag lämnar jag.
Min kropp har hjälpt mej genom att skrika allt högre.
Blodtrycket 175/125 puls 105 när jag vaknar på morgonen.
Tog kontakt med min läkare igår, jag hade redan då min plan klar.
De senaste veckorna har jag sett ännu fler beteendeförändringar och ambivalens hos maken. Jag började bli rädd för att han tappat spärrarna. Rädd för att mista mitt liv.
Läkaren som bara känner till resten av mina diagnoser med neurogen smärta, IBS, hortons, tinnitus, ångest, depression,...
Vilket jag är friskförklarad från av FK. Men det är en annan historia.
Han fick veta resten.
Han ställde upp på min plan. Att rekommendera mej miljöombyte pga mitt accelererande blodtryck.
Jag kunde åka hem och berätta för maken, som just då var orolig för mej. Han tyckte också att jag ska åka, till mina vuxna barn. En tid, obestämd tid...
Men jag lämnar för gott.
Lämnar det Paradis som vi byggt upp och som ser fantastiskt ut med djur och natur. Mina djur fick en vän ta övet till sin ladugård.
Jag grät hejdlöst igår kväll över det. Dessa djur som gett mej en sån tröst.
Husdjuren lämnar jag också, vet att de aldrig blir mina igen. Jag kommer inte tillbaka.
Make började dricka, men slutade ganska snabbt. Han var märkbart rädd. Frågade om och om igen. Du tänker väl inte lämna mej. Jag ljög. Förklarade sin kärlek till mej första gången på 20 år!!!!!!
Plötsligt var rollerna ombytta.
Jag ljög men avvisade. Skyllde på min dåliga hälsa. Att vi nu var och en måste bära sin egen smärta.
Påminde om läkarens varningar.
Packade ihop kläder i smyg som min vän fick ta med. De får skickas dit jag åker.
Jag kan ju bara packa för 1 vecka.
För att inte väcka misstanke.
Smygpackade i min bil, under säten...
Hade backup hela kvällen igår, med bla vän som ringde viss tid. Kodord vid fara.
Maken var mest rädd, bad om att jag skulle säga kärleksord. Ja helt ombytta roller. Frågade, vi kan väl prata i telefon, jag kan väl.också få komma om nån vecka.....
Han betedde sej precis som jag har gjort under hela vår tid tillsammans.
Mycket märklig upplevelse!!
Mitt "spel" beror helt enkelt på min rädsla för våld.
Det finns ingen väg tillbaka, för dit vill jag aldrig komma igen!
Men för att behålla min sköra styrka kommer jag att fortsätta med allt stöd jag kan få, öven söka upp medberoendegrupper.
Skilsmässan kommer jag att genomföra på avstånd. Hans reaktion då kan explodera.
Jag kommer akdrig återvända till mitt hem ensam.
Jag måste söka nytt boende trots att jag inte ens vet om jag får ett kontrakt. Ingen sjukpenning, ingen A-kassa eftersom jag varit sjuk mer än 5 år, 50% sjukpensionär
Så börjar mitt nya LIV
Men jag är RIK på nära vänner och vuxna barn.
Tänk på mej, jag är fortfarande i sängen, har inte packat klart, inte kört iväg....????

Profile picture for user Ullabulla

Fantstiskt,vilken resa du gjort.
Från att ha levt i förnedring och psykisk misshandel så har du ända hämtat hopp och styrka härifrån och inne i dig själv.
Starkt jobbat,forumet var min livlina i många år och arbetet med själva medberoendet startade på riktigt först när jag lämnat.

Stå på dig,var stark och häng härinne om du tvekar om du gjort rätt val.
Jag ska hålla dig i handen i tanken.

Profile picture for user Backen123

Men så häftigt, du gör det. Ja vilken resa du gjort under dessa veckor. Förstår att dom närmaste veckorna kommer vara otroligt tuffa, men det lättar. Förstår din sorg att lämna det som var med djur och gård, ingen vet vad framtid har i beredskap. Hoppas så att du kom/kommer iväg i lugn och ro och inga uppslitande känslor och jag hoppas så innerligt att du får sova gott inatt med de dina. Stor kram till dig

Profile picture for user Bestemor

På ett okänt ställe för mitt ex.
Jag vågar inte direkt åka till vuxna barn. Hans labila humör och beteende litar jag inte på.
Det omöjliga fick jag kraft att genomföra.
Under hela processen fick jag Guds beskydd.
Känner stor tacksamhet för stödet här, stöd av nära vänner och stöd av vuxna barn.????

Profile picture for user Azalea

Vad jag är glad för din skull Bestemor ❤
Du har kämpat länge men har nu hittat din styrka och valt dig själv.
Jag förstår dig hur jobbigt det var att ta beslutet att lämna allt bakom dig men det blir lättare med tiden när du fått distansen.
Så kände jag det när jag drog hemifrån.

Tänker på dig varje dag och lovar att hålla dig i handen ❤
Azalea??

Profile picture for user Backen123

Tänker på dig Bestemor och hoppas så att du har det bra, att du fått lite sinnesro.

Profile picture for user Bestemor

Tack alla Fina
Jag flydde från våld i nära relation. Främst psykiskt och ekonomiskt.
Processen fram till mitt beslut har ni kunnat följa. En dag hade jag inte något val. Jag måste prioritera min egen hälsa.
Jag har lämnat precis ALLT
Vet inget om min framtid och har skyddade personuppgifter
Men, jag känner en inre ro.
Jag känner tillförsikt och nyfikenhet.
Jag känner mej buren, av Gud, vänner, bekanta, barnen, myndighetern .....det finns ett skyddsnät att landa i. ❤?????

Profile picture for user Majblomman

Läst lite i din tråd nu, vart dålig på att följa. Vill skicka styrkekramar och att jag önskar dig allt gott!
Känner igen mig i vissa delar av din berättelse.
Kramar???

Profile picture for user Azalea

Har tänkt på dig många gånger och önskat att du har det bra.
Härligt att du har landat någonstans där du kan finna ro och få läka igen.
Din framtid, den äger du nu och så småningom kommer du att njuta av den.
Jag är så glad att du har valt dig själv även om det var ett tufft beslut och hoppas att du känner dig bättre och kan må väl.

Skickat dig stor varm kram?
Azalea

Profile picture for user Oslo

Jag har tänkt så mycket på deg❤️

Jag önskar dig allt gott! Jag är så otroligt imponerad av det du har beslutat deg för. Jag sänder dig all styrka som finns, då jag inte kan föreställa mig vad du igenom nu. ❤️

Lycka till med allt, du förtjänar hela himlen!

Profile picture for user Backen123

Så glad att läsa att du är trygg, hoppas nu får din vila som du såväl behöver ❤ ingen som inte varit där vet hur du har haft det, vi som är här kan ana. Nu kämpar vi vidare att lyfta oss, ifrån den där skiten. Stor kram ?

Profile picture for user Bestemor

Idag fullkomligt väller sorgen över mej. Jag har meddelat exet om skilsmässa. Skickade ett genomtänkt brev där jag helt och hållet utelämnade någon kommentar om honom. Han reagerade känslokall som vanligt. Höll med om att skilsmässa är bäst.
Istället för att bli lättad så känner jag en sådan sorg över att aldrig ha lyckats nå hans hjärta. Han känner inte ens att han mister någon som är värdefull för honom. Jag blir sårad och än en gång tillintetgjord.
Hade jag väntat mej en annan reaktion?
Ja, inte vet jag. Jag hade väl hoppats på att åtminstone få göra honom på något sätt berörd.
Vilket egentligen vore helt utanför hans normala mönster.
Så nu har jag gråtit mej igenom dagen.
Som vanligt lika påverkad av allt han gör eller inte gör emot mej.
Jag förstår att det kommer att ta tid att läka som människa.
25 år med psykiskt våld från första veckorna sätter spår.
Barnen som nu är vuxna har också farit illa. Han var styvpappa.
Jag valde honom.
En sorg att bära.
Men min strategi just nu är att inte prata i telefon med honom. Jag befinner mej långt ifrån.
När jag får min lgh är den på en annan ort. Skyddade personuppgifter. Jag vill få känna mej trygg. Måste skydda min själ lika väl som min kropp.
Azalea, Backen och Oslo, var rädda om er.
Vi klarar det! ❣

Profile picture for user Azalea

Vi har kommit så långt allihop och vi ska vara stolta över oss ?
Sen kommer det dagar då vi ramlar ihop av sorg, ilska eller skuld. Jag hade en sån vecka nyss men tack vare er som fångar upp en då är jag på banan igen.

Är så himla glad att höra av dig Bestemor och tacksam att ha er här allihop, ingen mämd men heller ingen glömd.

Håller dig och er andra i handen❤Azalea

Profile picture for user Bestemor

Ett totalt kaos i mitt inre. Först en lättnad att jag faktiskt klarade av att fly. Sedan en massa praktiskt. Fick skyddade personuppgifter. Kontrakt på lgh. Kontakt med soc och gruppen som arbetar med våld I nära relationer. Sedan skicka in skilsmässoansökan. Byta efternamn. Fly än längre bort från maken. ......vägrar prata med honom. Skickar sms.
Sen alla insikter, alla känslor, så mycket gråt.....
Även tacksamhet över stödet jag får...
Men sen känslor igen...helt fel känslor av längtan och tröst från den som misshandlat mej.
Känner mej helt sjuk både till kropp och själ. Skadad och vingbruten.
Men, jag vet. Jag har gjort det! Jag har lyckats med att fly med mitt liv i behåll.
Det finns så mycket att läsa om psykisk misshandel. Googla på det. Kunskap ger beslutsamhet.
Att skriva här har hjälpt mej att inte förneka verkligheten. Skriv, dokumentera, prata med vänner.
Hela processen tar tid men leder mot frihet.
Hur jag ska få ordning på mina känslor, vet jag knappt. Men jag söker professionellt stöd. Jag förstår ju att jag även har varit en möjliggörare för mitt ex.
Men åh som jag gråter......

Profile picture for user Skrållan

Vilken kamp du för Bestemor. Du kommer klara detta, du har gjort de första stegen. Man gråter och gråter den första tiden, men det blir bättre. Man tror knappt det, men det blir det. Ge det tid och bra att du tar hjälp. Gjorde jag också.
Vill bara säga, du är modig. Kämpa på så kommer du få ett bra och lyckligt liv?

Profile picture for user Bestemor

Känns så fint att få pepp här! Du förstår, många andra förstår...
Det är ovärderligt att ha den här möjligheten till kontakt med er alla. Ingen som pratar med tomma ord. Utan bara uppmuntran utifrån egna erfarenheter. Jag litar på att det går. Jag litar på att det blir bättre. Och ja, jag reagerar som förväntat nu....med gråt ????

Profile picture for user Azalea

Du har tagit ett stort kliv igenom att lämna och allt som akut följde med på det. Det är naturligt kan jag tänka mig att nu när du är " säker " så kommer tankarna ikapp.
Så fantastiskt stark du har varit genom detta du har gjort så klarar du resten.
Men jag förstår dig helt och hållet. Jag var likadan och hade känslor som svajade hela tiden men det blev dag för dag bättre och nu klappar jag bara ihop ibland. Jag är ju inte helt i hamn med mitt men så småningom är det klart.
Gråt när du behöver, blir arg när du vill och däremellan ta vara på stunder då du gläds över något som känns bra.

Massor av kramar från Azalea❤

Profile picture for user Bestemor

Tack för uppmuntran.
Jag tränar varje stund på att tillåta mina känslor. Låta dem välla över mej och ibland helt tömma mej på kraft.
Idag har det känts mindre smärtsamt. Ångesten är inte så påtaglig. Skönt med en paus.
Är fortfarande i en annan del av landet. Men planerar för inflyttning i egen lgh om en vecka.
Jag kommer akdrig mer att möta honom helt ensam har jag bestämt. Han har skrämt mej så mycket och jag är rädd att han tappar spärrar i sitt våld.
Inser att han är så oavsett alkohol eller inte.
Jag tar min rädsla på allvar. Det hoppas jag att alla gör. Livet är värdefullt och det kommer att bli bättre.
Mycket återstår med bodelning och försäljning av paradiset. Men det kommer att gå, men inte utan strid. Han anser sej äga alla kapitalvaror han betalat under 24 års äktenskap. Jag har betalat mat och löpande utgifter.
Vet inte vem som är dummast!?
Jag hoppas att bodelningen sköts bra av advokaten.
Det måste jag tro.
Jag kommer att leva på bidrag och sjukersättning- vilket kliv jag har tagit! Jag känner mej ändå rik. Har så fina vuxna barn och fina vänner ????

Profile picture for user Bestemor

Så många starka som tar fram sin urkraft när det verkligen krävs!
Det är hoppfullt att följa många av er här som precis som jag, efter många år av psykisk misshandel och nergörande av ens person - plötsligt en dag reser sej och går!
Flera har gjort som jag, flytt från det destruktiva förhållandet och tvingats söka skyddade personuppgifter. Det är inget man gör eller får i onödan!
Tänk att bakom varje människa här finns en sådan inre kraft som gör det möjligt att förändra hela sitt liv.
Det omöjliga blir plötsligt möjligt!
Önskar ibland när jag ser mej omkring att vi kunde se varandra- i ögonen. I verkligheten.
Vi har så mycket att ge varann.
Jag är tacksam över kraften vi delar här i Forumet.
????

Profile picture for user Azalea

Det tog sin tid för oss men en dag var bägaren full och då reste vi oss och gick.
Hur lång tid innan dess är olika men jag tror på att det är något som är individuell och plötsligt är man mogen för att gå.

Forumet har varit helt avgörande för min del. Det finns inte någon annan stans för mig där man får en helt ärlig förståelse .
Vi har ju varit med om samma upplevelse och kan förstå på ett helt annat sätt än de som aldrig levt nära en alkoholist.

Önskar som du att man kunde se varandra eftersom vi är varandra så nära❤

Ta hand om er denna fina höstsöndag ? Azalea

Profile picture for user Backen123

Ingen kan förstå som inte levt med en alkoholist, vad dom gör med en. Läste att leva med en alkoholist är oftast värre än att vara den sjuke och jag tror det stämmer, vi lever ju i ständig stress. Jag har velat i den genom 12 stegs programmet tänkt på den högre makten, jag har bett, tvivlat hela tiden. Men den här veckan har varit skum, pusselbit på pusselbit har fallit på plats, händelser och tfn samtal har gjort min landning lättare. Så just nu vilar jag i det, det finns nog en högre kraft som jag just nu kan luta mig mot?. Låter lite religiöst men ni förstår vad jag menar ❤

Profile picture for user Azalea

Förstår dig precis hur du menar.
Jag läste också en artikel i tidningen i veckan om just hur svårt det är för den medberoende.
Vi upplever allting medan den beroende kan fly in i drogen och sen minns de inte något efteråt.
Det var mycket också om hur lite stöd det finns för båda men framför allt till de närstående.

Kram Kram ?Azalea

Profile picture for user Bestemor

Ja, så är det. När man når den nedersta botten i förtvivlan och maktlöshet. Då, först då kommer känslan av att vara buren.
Man tittar upp och ser pusselbitar falla på plats, utan större ansträngning. Det bara händer.
Vilsamt mitt i stormen. En frid infinner sej. Man är på rätt väg.
Tacksam ????

Profile picture for user Bestemor

Jag har ju faktiskt flytt!!!
Sa jag högt för mej själv alldeles nyss. Självklart sover jag dåligt med mardrömmar om min plågoande som jag lönlöst försökt att komma nära dryga två decennier.
Självklart växer min ångest när han kontaktar mej och presenterar sej med både för och efternamn.
Självklart skakar hela mitt inre vid tanken på att jag måste se honom om några dagar då vänner hjälper mej med flytten.
Självklart är både jag och vuxna barnen skadade i själen och har svårt att inte vara rädda.
????
Nu är målet att se framåt, om än fortfarande vingklippt och ostadig.
Varje dag framåt ökar avståndet från det jag lämnat.

Profile picture for user Bestemor

Sitter nu i min egen lgh.
På 1 månad hände allt.
Insikt
Flykt
Skyddade personuppgifter
Bott hos vänner och vuxna barn
Skilsmässa
Namnbyte
Egen lägenhet
Bättre hälsa
Bättre sömn
Nu ser jag med tillförsikt och nyfikenhet på framtiden ????

Profile picture for user Backen123

Vilken resa, vi gjorde det lite tillsammans känner jag på, du hjälpte mig på vägen och alla andra här. Forumet är starkt ❤ Att sova gott på natten läker mycket, att komma ifrån det som sitter i väggarna är bara i sig ett tillfrisknande. Förstår att dina barn och vänner är överlycklig och känner sig trygga att du är därifrån. Härifrån och framåt, att fortsätta kämpa i tillfrisknandet är väl vad vi har framför oss.

Profile picture for user Skrållan

Så bra för dig. Att du kommit så långt. Så skönt för dig att du har en egen lägenhet.
Man blir ju ledsen att det inte blev som man tänkt sig, men livet blir lättare.
Nu bestämmer du själv.
En skön känsla.
Gläds med dig Bestemor?

Profile picture for user Bestemor

Vilken kraft vi ger varandra!
Så tacksam över det vi delar med varandra. Vi går verkligen tillsammans trots att vi aldrig har sett varandra.
I hjärtat är vi tillsammans och stärker varandra.
Så tacksam ????

Profile picture for user Azalea

Och tillsammans är vi oerhört starka?
Är Så glad för din skull Bestemor att du har kommit på plats och kan må som du så väl förtjänar. Du är en stark kvinna.
Det är så skönt att ha er som vänner här och det gör resorna vi måste göra mycket lättare.

Må väl fina ni??Azalea

Profile picture for user Backen123

Hur har du det? Tänker på dig och hoppas då du funnit lite sinnesro ändå i ditt kaos ?

Profile picture for user Azalea

Ofta på dig Bestemor och hoppas också att du har landat lite och fått det lite lugnare.
Massvis med kramar?Azalea

PS. Sov i min hängmatta natten till advent? Det var en upplevelse DS

Profile picture for user EsterHanna

Som svar på av Azalea

Efter ett långt uppehåll och läste om er, damerna i hängmattorna :) Blev varm i hela kroppen, ni hjälpte mig så när jag behövde det som mest. Vet saker ingen annan vet. Att skapa frid, i hängmattor...Sänder den varmaste, mest kärleksfulla adventskramen till er alla!

Profile picture for user Azalea

Den värmde ?
Skönt att vi fick finnas för dig när det behövdes.
Hoppas det är väl med dig?
Massa kramar Azalea

Profile picture for user Bestemor

Det har gått 3 månader sedan jag lämnade, ja flydde från min ex.man.
Det har inte varit enkelt. Mina känslor är stundtals svåra att hantera. Både för mej själv, och de som står mej nära.
En så stor sorg att inse att det jag lämnade aldrig innehöll den kärlek som jag sökte.
Känslan av att jag har lurat mej själv och förnekat sanningen under så många år.
In i det sista hoppades jag på att ett under skulle ske.
Och ett under skedde. Men inte det under som jag bett om.
Undret som uppenbarade sej, var att mina skygglappar föll av, jag fylldes av kraft att lämna 24 år som medberoende. Lämna en dröm som bara fanns i min fantasi.
Nu är det snart jul. En jul utan fylla och misshandel. En ensam jul.
Jag gjorde det bästa valet nånsin.
❤?????

Profile picture for user Nordäng67

att höra att du fortsätter välja dig själv och fortsätter göra din egen resa. Önskar dig en riktigt fin avslutning på detta år! Kramar från mig ♥️

Profile picture for user Backen123

Jag blir så glad att höra ifrån dig, tänkt så mycket på hur du har det. Vad skönt att vila i att i år blir julen trygg, så som det ska vara. Vi gick lite hand i hand där i vår process och nu är vi ute, slicka våra sår och läka ihop är påbörjat. Hoppas innerligt att du har ett bra stöd, jag har en kurator kontakt som när jag träffade första gången tänkte, vad ska den där flicksnärtan kunna göra, men hon ser rakt igenom mig, usch vad mycket man gömt bakom gardinen. Har du hört nått från mannen, hur går det? Min super som aldrig förr, ensam, en kotfraktur som inte läker ihop, värktabletter och depression. Tar han sig ur det där själv gör han det bra. Hoppas du får en fin Jul med dina kära ??

Profile picture for user Azalea

Jag har tänkt på dig så många gånger under denna tiden och undrat hur du har det.
Så skönt att du har kommit ut på andra sidan och lämnat det dåliga långt bakom dig. Du är såå värd det.
Förstår att det varit tufft och många känslor och tankar som växlar men det du har gjort detta året är makalöst bra gjort.

Bamsekram till dig fina Bestemor ❤?❤Azalea

Min jul blir ensam med sonen.
Mannen ur ju fortfarande inlåst och jag ser fram emot en lugn jul då vi kan slappa och göra ingenting men framför allt slippa grunna och oroa sig för vad som ska hända.

Mot ett nytt fräscht år med möjligheter ✌