Nykter på semestern, och sen också!

634 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Vjlo
Tisdagshälsning

Hej forumet,
Jag tänkte jag skulle skriva en litet kort inlägg i min tråd; jag är sällan här just nu, det är inte alls för jag börjat dricka, utan för annat tar plats i mitt liv, på ett bra sätt, och jag har andra saker som jag behöver bearbeta än just frågor kring alkohol (eller snus), men det gör jag inte här :-)

Repeterar lite det jag skrivit flera ggr tidigare ; för mig har det varit ovärdeligt att få börja nyktra resan här, när jag fick stöta o blöta tankar, och få pepp även de dåliga dagarna. Det gjorde hela skillnaden för mig då. Nu runt 120 dagar senare; runt 17 veckor, så har jag inget sug alls, och jag har folk runtomkring mig jag skulle kunna använda som livlinor IRL om det blir riktigt illa - men det känns extremt avlägset dricka, alltså. Igår kväll gick jag ner på stan till församlingen, då passerade jag systembolaget, såg flera stressade som var på väg dit (såg ut så i alla fall), och jag tänkte mest, vad skönt jag slipper det där nu. Så mycket enklare allt blivit. Livet har inte blivit perfekt, men detta var verkligen en av stenarna som behövde lyftas bort. Jag tänker inte rulla hem alkoholstenen igen. Kommer finnas här på forumet emellanåt, och även prata sprit irl med de jag känner så det inte blir helt bortglömt, utan att beredskapen finns kvar om det kommer dåliga dagar då jag "råkar" bestämma mig och göra ett felaktigt beslut. För hur jag väljer i framtiden vet jag inte, såklart.

I övrigt, det är jobb jobb jobb, denna vecka hemma i lägenheten, har utrustat mig med ett höj o sänkbart arbetsbord vilket verkligen känns bra, för jag tillbringar ju dels mkt arbetstid hemma, men även egen tid framför datorn, eller vid skrivbordet, och ergonomi är inte att underskatta. Och en fördel vara singel - behövde inte fråga frun om jag fick baxa in det i sovrummet ;-)

Det är en ganska blöt höst här där jag bor, jag har precis kommit in från en morgonpromenad, med en blöt dunjacka som resultat.

Andrahalvlek
Lovely ❤️

Skönt att du mår bra 🤗 Du får ändå skriva då och då så vi får veta att du verkligen mår bra. Göra en söndagskrönika som Berra kanske? Men välj en annan veckodag då 😉

Önskar jag hade plats för höj- och sänkbart skrivbord i min lägenhet. I sovrummet vill jag INTE ha en dator, där ska luften vara frisk och orörd när jag ska sova eller vila.

Jag får hålla tillgodo med köksbordet, det funkar bra. Jag har bra vinkel för axlar, armbågar och handleder till min laptop, det är huvudsaken. Höjda axlar går bort, plus att jag behöver ha armbågarna och händerna så nära kroppen som möjligt.

Det enda lilla bekymret är den lilla skärmen. Vissa arbetsuppgifter just nu hade mått bra av skärm modell XXL, så det blir mycket förstora och förminska. Men det funkar med kortkommandon.

När jag började jobba 1992 hade vi en utbildare på plats hela dagarna under en period. Så fort vi började leta i menyerna kom han rusande och sa med barsk stämma ”kortkommando, kortkommando, kortkommando”. Det sitter i fortfarande.

På vanligt tangentbord använder jag rullmus sen typ 20 år tillbaka, men laptopens touch funkar bra också. Nära kroppen är huvudsaken.

Kram 🐘

Vjlo
Så långa krönikor som han

Så långa krönikor som han skriver kommer jag inte att kunna prestera :-) Men höra av mig mer eller mindre regelbundet lovar jag göra - lovar inte att jag inte kommer sitta o tokskriva i forumet heller :)

Håller egentligen med att sovrummet ska vara rummet att bara sova i, det är klokt o bäst om det fungerar;

Jag har försökt bara ha laptop i köket o i knäet, men ergonomiskt är det en katastrof för mig som har nackproblem, så kompromissen blev detta :) men visst jag skulle helst vilja ha ett till rum för just skrivbord o dator, men tänker inte flytta :)

Kortkommandon är bra kunna, för att slippa ha ena armen vinklad ut från kroppen en längre tid.... Själv klarar jag inte av rullmöss, men har klarat mig ganska bra med arbetsskador ändå. Jag har ett litet tangentbord utan numerisk del så det blir ganska bra vinkel. Egentligen ska jag ha musen i vänster hand då jag är vänsterhänt, men gillar att ha det rent på den sida där jag skriver eller har anteckningar :)

ha en fin dag!

Vjlo
Tisdag igen :-)

Tisdag igen :-)
Ja ni, jag hinner inte med att läsa i fatt andra trådar, men gör ett litet kort inlägg här "hos mig".

Inte så mycket nytt (igen), kanske för att alkoholhälsan tiger still. I mitt liv är det just nu jobb, fritid, pyssel, och ibland långtråkigt... Tristess och långa kvällar hemma var ju tidigare ett stort skäl tror jag. Men inte nu, vilket är bra. Vet inte om jag är superproduktiv hemma - typ toklagar mat, tränar och har mig, känns just nu som jag mest lever. Äntligen. Jo, ska på 50-årskontroll snart, besiktning... får se vad utfallet där blir, och om frågan kring "hur är din konsumtion av A?", jag vet ju vad jag ska svara... :-) Värst med läkarbesök är nålsticken men men... Jag har inte dött av dem än.

Jag hade tänkt skriva en hälsning till Mic i hans tråd - att ingen här glömt bort honom - men gör det i min egen tråd; Jag hoppas du kommer tillbaka och igen. Kanske med en liten annan ansats? Och kämpar vidare. Det är inte omöjligt, och du är inte hopplös.

Over-n-out.

Andrahalvlek
”Känns som jag mest lever”

Låter toppen! Fortsätt så 😍

Hoppas också att Mic kommer tillbaka snart. Vi saknar dig Mic! Kan vi så kan du!

Kram 🐘

Mic
På rätt väg..

Hej, och tack för att du tänker på och bryr dig om mig och hur jag mår. Går ju inte att låta bli att svara då. Fast jag kanske egentligen mest känner för att ligga lågt numera..

Hursomhelst. Jag mår ganska bra just nu. Imorgon är det fyra veckor nykter, vilket är ganska bra i min värld. Innan hade jag verkligen ett galet race där jag drack väldigt mycket under några veckors tid..Tar verkligen inget för givet längre, så jag tar en dag i taget och just nu verkar det funka bra. Är väl sömnen som inte riktigt vill än, men det är lite bättre, så hoppas det ordnar sig snart. För övrigt mår jag som sagt bättre än på länge, och det är otroligt skönt att vakna och inte behöva må dåligt. Klarar jag att fortsätta så här och ta en dag i taget så ska det nog ordna sig till sist..

Fortsätter nog att ligga lite lågt, men jag läser här emellanåt och din tråd är den första jag kollar såklart! Är så glad för din skull, att du verkligen har landat i ett nyktert liv. Det går ju faktiskt. Att det ska va så svårt att förstå? Nåja, bättre sent än aldrig heter det ju.

Vi hörs!

/Mic

Vjlo
:-)

:-)
Riktigt kul höra av dig, och att du mår ganska bra. Det är inte alltid just antal dagar som är viktiga, men hur som har du hittat en väg som just nu bär. Bra! och något vara glad över. Och det kan ju vara helrätt att bara ligga lågt och bara läsa här ibland. Keep up! :)

I mitt liv då...
Var på 50-års kollen idag, när brevet damp ner i brevlådan tänkte jag först ringa och avboka. "Vill inte veta", men ändrade mig ju och var klok nog och åka dit. Var ju lagom nervös innan (sprutor gillar jag inte...), men tänkte att det nog är bra få en övergripande kontroll (hjärt, kärl, diabetes är fokus på kontrollen), och vänja mig lite att gå till läkare - för nog kommer det bli mer framöver på grund av åldern.

Allt gick bra, förutom att det var segt värre sitta och vänta två timmar på socker-testet (man fick dricka 2 dl sockerlösning och sen skulle kroppen ta hand om det)...

Med lite stolthet kryssade jag för "Aldrig" under hur ofta jag dricker alkohol, inser efteråt att jag förmodligen skippade resten av sidan lite för "lättvindligt", för det handlade egentligen om "det senaste året"... men men.. Jag ska prata med sköterskan när vi har genomgången nästa vecka.

Sedan de här frågorna som handlade om hur livet var i övrigt, hur jag mår, är nöjd osv... Alltså, trots jag är singel är jag ju just nu busnöjd, och mår bra. Bor bra, osv osv. Har inte tre dussin vänner, men har några få (2-3 beroende på hur jag räknar) som jag kan lita på o som jag delar allt med, kan vara mig själv helt med, andra som jag kanske inte skulle sätta mig o prata missbruket med, osv... Men det är ju bra att kunna ha olika typer av umgänge.

När jag tog min kvällspromenad började jag lyssna på ett avsnitt av Radiopsykologen på P1 ; "Sjukdomen är min hemlighet"; om en kille som hetsäter var o var annandag.. Det är inte något jag haft problem alls, men gick omkring o tänkte att på ett sätt verkar ju många missbruk vara "liknande"; de kidnappar belöningssystem, skuldbelägger oss, lägger skammen som en våt filt runt allt. "Det är inte lönt"...

Men ändå, vi var aldrig vårt missbruk :-)

Kennie
Hur har du det?

Hoppas allt är bra!

Vjlo
Hej,

Hej,
tackar som frågar :)
Jo, det är bra här på min sida, är inte inne och uppdaterar eller läser så ofta "nu för tiden", men livet går sin gilla gång här nu.

Som alla andra drabbades jag av den panikartade inbromsningen av landet... trist... nu ska man jobba så mycket som det går hemifrån (får vara glad jag har bra jobb, och kan smita dit om det behövs eller jag blir för sällskapssjuk), kommer få fira jul ute på mina föräldrars bro... och bara digitala gudstjänster, t.o.m bönemötena blir digitala :-/... Fast egentligen klagar jag inte, vi måste dra vårt strå till stacken och ta ansvar. Fast tråkigt.

Fick mitt resultat av 50-års kontrollen, och det var ungefär som väntat, fick toppbetyg på vissa saker, t.ex. alkohol ;-), mindre bra på tobak, och så nära minus det går på mat. Så ska förbättra mina vanor lite - laga lite mer mat, äta mindre mackor, mindre ost, mindre smör, mer flytande oljor.. osv. Samt... till min förvåning, så ska jag ta emot ett samtal från sjukvården, någon astmasjuksköterska som är specialiserad på stötta till tobaksavänjning. När jag satt där och fick frågan så tänkte jag, varför inte? Varför ska jag försöka sluta själv hela tiden? Det är väl läge att faktiskt avdramatisera snusandet och lägga upp en plan. Kanske inte sluta pang på en gång, även om jag gick därifrån och gjorde ett sånt försökt *skratt*... Nåväl, ska vänta ut samtalet och se. Inte längre vara stark på egen hand.

Ska smita in en passage om det där andra som jag börjat ta hand om, som jag nämnt här på forumet, men inte vid namn. Porrmissbruk, det har jag också behövt få hjälp med IRL för att få bukt med. Jag har dolt det, skämts för det, skamligt, försökt låta bli. Utan framgång. Det "roliga" är att det gick komma ur våldet där, även om kampen är mer hmm.. personlig på mer än ett sätt, och lättillgänglig eftersom jag har med mig systembolaget i fickan eller i ryggsäcken hela tiden, dvs behöver inte undvika att gå in på ett ställe och köpa för att få tillgång till drogen - och filter i tekniken funkar inte då det just är datorer jag jobbar med.... Men, det går bra (förutom ett återfall är jag inne på vecka 10 plus veckor nykterhet på den fronten...), och har gjort enorm skillnad i hur jag mår, hur jag ser på andra, tankarna om mig själv är stabilare. Jag har nog ännu tydligare mål med det än med A - även om jag aldrig kommer dricka igen så är det samma mål med P - aldrig, aldrig, aldrig igen. På ett sätt missbruk som missbruk, med snarlika abstinenssymtom och sätt att komma ur dem (tid och få höra att man inte är värdelös), men P går in i skallen på ett sätt som inte A gör. Fast missbruk föder nog missbruk. Nåväl, nu har jag skrivit det här, och det kanske är förståeligt att jag behöver fokusera på det :)

Sen jo, jag funkar på en del sätt som jag alltid gjort, ibland är ju sömnen knasig. Jag sov fruktansvärt dåligt inatt, typ 3 timmar, plus 4 timmars vridande i sängen, sen några timmars sömn... En sån dag jag måste till jobbet, nog tur egentligen annars hade nog dygnsrytmen blivit helt förstörd.

Vi har en stegtävling på jobbet, man ska gå minst 10 000 steg om dagen i 30 dagar. Och som jag är så råkar jag hamna på mentalt mål på ca det dubbla. Går ju ett tag, men så igår när det var regn och snålblåst hela dagen kom jag "bara" upp till 15 000. Gav mig och bestämde mig det ska vara mitt nya mål. :-) Det är inte så mycket som det låter, för de gånger jag är på jobbet gör jag bort 4000 där, och ca 4000 dit o 4000 hem... Men måste ju inte stretcha mig hela tiden, utan vara nöjd med att lägga mig till en vana som kanske kan hålla, istället för att jag måste ligga bland de 3 bästa i tävlingen...

Och jag ska försöka läsa i fatt mig här på forumet...

Andrahalvlek
Knappast sin gilla gång

Du är go du. ”Livet går sin gilla gång”. Och sen har du gjort en massa förändringar med allt möjligt, och det mesta framgångsrikt dessutom. Alkoholen är som sagt bara symtomet, grundorsakerna krävs det att man tar itu med en och en. Men snuset känns ju minst farligt om du frågar mig. Vill inte ens tänka tanken själv att sluta snusa.

Vad det gäller porren börjar det verkligen hända grejer på den fronten. Som aktiv i tjejjouren förstår du nog att jag är väldigt insatt i frågan. Nu tillhör du inte den gruppen jag jobbar med direkt, men det är förbannat sorgligt när man hör både unga killar och tjejer berätta om hur deras egna sexuella erfarenheter har blivit helt fruktansvärda pga just porren.

Såg nyligen en dokumentär på youtube, gjord av några unga killar som just slutat med porr. Tydligen byggs hjärnan om på något sätt, så ingenting de kan få ta del av i verkligheten blir ett dugg upphetsande i jämförelse med nätporren, vilket gör dem ofrivilligt impotenta i 25-årsåldern. Fy fan vilket öde.

Du behövs på barrikaderna även i den frågan! Jag kämpar på från min horisont. Mest handlar det om att få unga tjejer att förstå att det sex de beskriver inte är ”normalt” någonstans 😢 Jag har tagit snacket även med min äldsta dotter, som tack och lov lever i en fast relation sen snart 9 år, så de har nog uppfostrat varandra på det området.

Skriva på tisdagar får bli din grej, då vänjer vi oss vid att se fram emot det!

Kram 🐘

Kennie
Tack för uppdateringen!

Vad bra att du går vidare och tar itu med dina andra beroenden. Och bra att du tar upp porrmissbruket, att bryta tabun är viktigt om vi ska kunna komma tillrätta med våra problem. Angående snuset så var det väldigt annorlunda att bryta med jämfört med alkohol för mig. Snus var jobbigt i en månad, sen lite tomt, och nu saknar jag det inte alls. Det finns liksom inte samma sociala konnotationer med snus, inte en massa fina bilder på fredagsprillor på Instagram, eller prat om vilket gott snus man provat under helgen... Så lycka till, det kommer säkert gå bra!

Vjlo
Hej,

Hej,
Det är fortfarande tisdag så det är tillåtet för mig kommentera ;-)

Andrahalvlek, ja oj... det som ungdomarna drabbas av nu pga tillgänglighet och grovhet är groteskt annorlunda mot när jag själv växte upp. Läste på någon av kvällstidningarna hur det kan bli, "min kille trycker sin knytnäve i min mage för det ska bli trängre" - och båda tycker det nog nästan är okay för det är vad de sett...

De på filmerna är faktiskt riktiga människor av kött och blod, som även de har (hade) drömmar om sitt liv, de har dessutom i princip alltid föräldrar, en farmor, mormor, morfar, mormor, som virkat mössor åt dem, eller täljt sälgpipor med dem... Och de har vi ingen rätt förbruka även om våra hjärnor har fått oss göra det.
(lätt säga med viss nykterhet från det, men när man sitter i det är det *enbart* dopaminet som lockar och det var omöjligt sluta förrän nyss).

Är det något jag kommer stå på barrikaderna i mitt liv så är det frågor relaterat till detta, för det fördärvar så mycket, men inte nu och inte än och inte på det här forumet :)

Men grymt skönt vakna ur mardrömmen även där, faktiskt så var nykterheten kring A o det som hände här fortfarande en nyckel att börja; men ihop var A & P bästa kompisar som drev varandra... När A försvunnit så minskade mitt andra missbruk, och till slut blev det läge ta tag i det.

Jag håller med er båda - snusandet är en mindre grej än de andra, påverkar inte alls på samma sätt socialt och medvetandemässigt, minst farligt för psyket tror jag, mer för plånbok och hjärt o blodomlopp typ. Ganska tråkig drog egentligen, som är lite god och ger en liten tillfredställelse... men supersvår låta bli. Men... det verkar vara dags för mig att ta tag i det, en lite annorlunda väg.

Fick erbjudande att prata med en sköterska som pysslar med tobaksavvänjning, ja, tänkte jag, vi kanske ska testa, och inte försöka vara bror duktig och kämpa själv... Sen ringde hon upp idag och vi pratade lite. Allt börjar på måndag för mig. *gulp* Jag skriver på tisdag mer om det.....

Andrahalvlek
Toppen!

Vi ser fram emot nästa tisdagsrapport 🤗

Kram 🐘

Vjlo
Fredag

Fredag

Jag var och handlade på ett av köpcentrumena i stan i eftermiddags (trots rekommendationerna - men höll avstånd, och skulle bland annat till apoteket). När jag parkerade bilen hann jag med att tänka på hur jag brukade åka dit "förr i tiden" och gå in på bolaget och fylla på för en kväll... Ganska skönt gå förbi bolaget utan att ens slänga en blick av saknad, men tänkte också - så lätt det skulle vara att nolla ut alla månader, om jag gav mig in där... Ena skulle leda till det andra eländet.

Nu är jag ganska stabil på två fronter (helt på A och faktiskt på ganska god väg vad gäller det där jag skrev om tidigare i veckan), det är ganska fantastiskt trevligt egentligen.

Men visst, kan gå o vara arg o frustrerad eller ledsen o ensam ibland nu också... Dock är de dipparna eller tillfällena mycket mer hanterbara nu. Och vad gäller ilskan - ibland finns det ju skäl att vara arg, bara lite knepigt om det är något som funnits i min omgivning länge, och jag först nu börjar titta på med lite nyktra ögon - och funderar hur jag ska börja ta upp sakerna jag sett länge, men tidigare flytt ifrån. Nåja, det får visa sig succesivt. Rakare kommunikation tror jag blir en stor del i den lösningen.

Min vecka i övrigt har mest varit jobb, och så blev det helt plötsligt snöoväder och minusgrader, jag fick gå upp på vinden ikväll och hämta vinterjackan (den tunna dunjackan räckte inte längre) för att vilja ta mig ut på en kvällspromenad. Den blev lagom lång, ett par kvarter runt här. Faktiskt är det mycket finare ute när det är snö och vitt, istället för svart och blött. Men... längtar redan till februari-mars...

Återkommer väl på tisdag som utlovat :)

Andrahalvlek
Tar ingen skit

Det är nog inte bra att få ilskna utbrott på allt och alla. Då undrar nog folk vad man håller på med. Men jag är väldigt mycket tydligare i min kommunikation numer. Jag tar ingen skit, och jag håller inte tyst. Men jag tar inte andras strider. Jag tar de strider som känns viktiga för mig, man måste välja sina strider för att hushålla med energin.

Det känns lite konstigt att en sådan sak som besök på Systembolaget, som tidigare ändå tagit tid varje vecka, plötsligt är helt raderat ur ens vardag. Ungefär som om man skulle sluta gå in på Ica, eller apoteket. Plötsligt har man inte i systembolagets lokaler att göra. Och all planering. ”Om jag tar bilen dit...” osv. Borta. Puts väck.

Kram 🐘

Vjlo
Jag har nog spontant börjat

Jag har nog spontant börjat säga saker rakt på, ibland med en skämtsam ton, o ibland rakt av, istället för bara vara tyst. Kommer på mig själv ibland, oj... vad som slapp ut där. Men det är nog bra. Bara jag inte blir sura gubben, gäller ju ta de viktiga striderna. Mitt i allt har jag gått o varit lite glad för ilskan, men som jag är - funderat hur jag ska få något konstruktivt av den.

Kennie
Bra med ärlighet..

Jag tycker det låter bra med det raka sättet! Att göra det med en skämtsam ton gör att den det riktar sig mot får svårt att bemöta det, den vet ju inte om det kanske bara var ett skämt, eller om det låg allvar bakom. De flesta konflikter försvinner när man vågar ta upp dem, det är min erfarenhet.

Vjlo
det ligger mycket i det du

det ligger mycket i det du skriver Kennie ; fick mig fundera och grunna några dagar. För mig är det ändå stor skillnad nu, mot tidigare då jag mest knep tyst och bet ihop. Men att ha skämtsam ton för vissa saker gör ju att som du skriver att den på andra sidan inte vet om det var skämt eller allvar. Jag har just nu en mix av det, och att jag säger ifrån/till.

I alla fall, jag har gått och funderat lite, skrivit o plitat lite på min kant... Jag tror jag kommit fram till att jag försöka bli bättre på att säga vad jag tycker där å då, när saker inträffar, istället för att skämta bort det eller bita ihop, eller brisera av ilska...

Tror jag ska prata om det till veckan när jag går och pratar av mig. För ett tema denna månad i min dagbok har varit ilska :-)

(ville skriva av mig det idag, även om det inte är tisdag).

Igår var det regn rusk och snålblåst.. *blä* Det blev många timmar i soffan och en kamp att komma upp till mitt minimum av 10 000 steg, (nåde 10005 typ). Idag är det kavlugnt ute, solen skiner ännu, och det verkar bli en dag då jag ska dra på mig skor, ryggsäcken och njuta lite av solen. En "fördel" när det inte är irl-gudstjänster att man får fler chanser se solen på helgen :-)

Ha en fin dag.

Andrahalvlek
Grabbig jargong?

Nu generaliserar jag, men är det inte lite typiskt killar att pika varandra? Under skämtet ligger allvar, ibland men inte alltid. Ibland vill man pika bara för pikandets skull liksom. ”Tro inte att du är bättre än någon annan.”

På mitt jobb har vi en avdelning med bara killar, där de håller typiskt grabbig jargong. Lite omklädesrum över det. De mår så dåligt flera stycken av dem, men är inte kapabla att ta sig ur det, trots återkommande insatser från företaget. De har en chef som inte accepteras fullt ut av hela gruppen, och de har en informell ledare som inte vill vara chef men ingen vågar tycka någonting förrän de vet vad han tycker i olika frågor. Mycket skitsnack inom de olika falangerna. Det finns personer som avstått att jobba i gruppen för att de inte fixat den ”hjärtliga men råa stämningen”.

En kvinnlig vikarie jobbar där om somrarna sen tre år tillbaka och jag har massvis med gånger frågat henne hur hon mår och hur hon fixar jargongen i gruppen. Jag är ju i högsta grad medveten om problemet, och hon också. Hon är dock van eftersom hon tillbringat hela sin uppväxt i idrottsvärlden. Hon är väldigt ung, före detta klasskompis med min äldsta dotter faktiskt, och männen är i min ålder och de har liksom adopterat henne som en lillasyster. De skulle nog kunna gå över glödande kol för henne - de hjälper henne med allt innan hon ens ber om hjälp. Och hon spelar inte med i deras spel, hon anammar inte jargongen alls. Hon kliver in där med sin ungdomliga blick och ställer gubbarna mot väggen indirekt. Modig ung kvinna! Jag står i kulisserna och hejar på henne 🤗

Gruppsykologi är jävligt spännande. Jag skulle kunna skriva något lika generaliserande om ”kärringar i flock”, som också är ett enormt problem på vissa arbetsplatser. Men trots att man generaliserar grovt kan man hitta spår av sanning i det, spår som är värda att granska närmare.

Kram 🐘

Vjlo
Hm..

Hm..

Vet inte om det alltid är en grabbig del, men säkert mer vanligt bland oss än bland er :-/ vi ska ju aldrig visa eller prata om känslor.

Jag minns så väl hur vi hade en äldre konsult för massa år sen, en gammal militär, han kläckte ur sig många pikar, men det han egentligen ville säga var "men grabbar, vad bra jobb ni gör", men genom att pika så där skrattande kunde han säga det utan att riskera att ... det blev för uppenbart? Hmm. Ungefär som när min pappa går ut och tvättar min bil för att bry sig om.

En på jobbet kom bärandes på en skruv för någon vecka sen, och frågade om det var min, nä sa jag utan att tänka på den bakomliggande lydelsen. kollegan fortsatte "har inte du en lös skruv?" - "nä sa jag självklart", "tycker du ja" sa kollegan och gick. Jag mådde rätt gott när jag insåg vad som hänt. att jag utan känslor nekat att ta emot piken, utan bara petat tillbaka till avsändaren.

Mellan mig o en annan kollega har det varit tydligt det varit någon slags "hjärtlig pikande", som jag försöker undvika, utan istället säga positiva saker om de är positiva, och bara vara vänlig om det är så.

Ack så svårt o jobbigt det är att försöka bryta en gruppdynamik man börjat vara del av men inte längre vill vara del av på exakt samma sätt... Men trägen vinner....

Andrahalvlek
Föregå med gott exempel

Du kan inte förändra någon annan, bara föregå med gott exempel. Och ni kan låna in en psykolog med expertis på grupper och prata om hur ni pratar med varandra. Det skulle alla må bra.

Under Kevlaret, föreningen Män och Storebror är tre organisationer som jobbar aktivt med dessa frågor. De gör ett kanonjobb!

Kram 🐘

Vjlo
Mhm...

Mhm...
Svårt nog förändra sig själv, och helt rätt att föregå med gott exempel. Det kan vara så det går trycka in en expert eller något annat i gruppen (som är två personer), de övriga exemplen är inget jag alls har problem med, utan det är nästan alltid ett gott o trevligt samtalsklimat. Förutom den situationen jag mår dåligt över, då samtalet väldigt ofta är bra, men det blir alltid jag som får göra allt jobb och personen är expert på smita undan utan reaktion. Fick ska jag säga... jag har ju börjat reagera och säga ifrån, tyvärr ibland skämtsamt men ibland mer rakt än jag trodde.

Skriver igen; Det är lite svårt skriva ner alla detaljer på några inlägg. Faktiskt är det nog bara en jobbrelation som är jobbig, de övriga jobbigheterna jag skrivit om var bara exempel på hur samtal i bland kan vara.

Vjlo
Jag hade i alla fall ett rakt

Jag hade i alla fall ett rakt samtal om några aktuella frustrationer med den på jobbet som jag har lätt bli frustrerad över. Tänker jag ska jobba på bli bättre på att mer direkt säga vad jag tycker, upplever, står för, osv, utan att försöka skämta bort det. Men utan att kräva att han ska förändra sig, mer "så här tänker jag", "nu är det..." osv.

Känns bättre..

Andrahalvlek
Alltid börja med ”jag”

Alla samtal blir så mycket bättre när man börjar med ”jag”. ”Jag tycker, upplever, känner...” osv.

Istället för att lägga orden i munnen på motparten, dvs ”Du gör alltid, aldrig...” osv.

Det finns ofta lika många ”sanningar” som det finns individer inblandade i varje konflikt.

Latmaskar till kollegor är svinjobbigt. Det bästa är då enligt min mening att ha tydliga ansvarsområden. Och inte täcka upp i tid och otid utan låta vb själv skämmas om de inte levererar i tid. Om de har vett att skämmas.

Kram 🐘

Vjlo
Ja precis, jag ska bli bättre

Ja precis, jag ska bli bättre på säga högt vad jag tycker o upplever :-D
om inte annat så kommer även kollegans bild fram snabbare, vem vet, det kanske sker saker som jag inte har en aning om...

skönt sitta hemma denna vecka, så får kollegan göra sitt ;)

Vjlo
Utlovade ju en liten

Utlovade ju en liten avsnusningsrapport, vad jag egentligen håller på med på den fronten..
Det var ju så att i samband med min 50-års kontroll fick jag chans prata med en sköterska som skulle kunna stötta mig i snusavvänjning, nåväl tänkte jag, var för inte? det kostar ju inte (så mycket), och kanske kan vara bra faktiskt testa?

Vi hade samtal förra veckan - och hon ledde in mig på att jag skulle prova en medicin som avvänjningshjälp (Champix - läs inte alla biverkningar), som man ska ta under en 12 veckors period, lät ju länge tänkte jag, och jag har alltid varit extremt skeptisk till att ta piller. Fast... just i det här fallet så tillför jag ju något snarlikt.

Iaf, jag är på dag 2 av upptrappning, och märkligt nog så har mängden snus halverats så där utan kamp eller fundering, ibland lite äckligt ha inne. Känns mest som det inte ger något.

Men en skön känsla av att pulsen faktiskt har gått ner, och jag redan känner att hjärtat mår bättre.

Nåväl, får väl se om jag blir hispig och får någon av de jobbiga biverkningarna eller om det går bra.

Det ska först vara en upptrappningsperiod på 2 veckor då snusandet inte ska upphöra utan det får man fortsätta med som man bäst vill, men många slutar spontant - eller börjar dra ner rejält. Sedan efter 2 veckor ska man sluta helt, och många ska ta plåster samtidigt (verkar variera om jag läser på nätet om just sluta snushjälp). För en rökare så klipper man alltid helt - men vi vet ju hur mycket nikotin vi snusare tillför, så det är kanske inte konstigt det krävs lite extra.

Jag vet jag kommer vara extra vaksam på välmående o konstiga tankar o så, men ännu så länge så känns det ganska okay, och lite skönt få sluta med en sak med stöd utan att måsta kämpa. Det räcker liksom till med kamp o insikter om det andra.

När man gått dosen ut, då ska man klippa medicinen och tydligen vara en ny människa ?? Antagligen är det då en del av kampen börjar, men jag har vant mig av med själva snusbeteendet. Vet inte. Får se.

Jo, varje vecka så kommer det vara en samtalsstund med sköterskan.

Andrahalvlek
Spännande!

Är det ett nikotinplåster typ? Eller blockerar det nikotinreceptorerna så att du inte får en kick av snuset längre?

Vanan kan nog vara bra att bli av med. Jag har alltid snus inne. Har inte alla snusare det? Vill och vågar inte ens tänka tanken att sluta 🙈

Minns hur överjävligt det var att sluta röka. Det var 12-15 år av ständiga avslut och börja igen. Nikotintuggummi, nikotinplåster, och sen röka igen. Tills jag började snusa. Då kunde jag släppa rökningen.

Följer detta experiment med spänning!

Kram 🐘

Vjlo
Det blockerar - binder

Det blockerar - binder tydligen 20 ggr bättre än nikotin; och ger en betydligt lägre stimulans, men den är av mer långtidsverkande karaktär, så därav att man slipper undan abstinens ganska mycket och ska ledsna på snuset...

Jag känner mig skraj över just bieffekter som kan komma, men har inte märkt något särskilt jobbigt än (för tidigt gissar jag). Självmordstankar, blåsor i munnen, nedstämdhet, osv osv. Fast flera av de på listan får man ju om man kör en cold turkey. Och det är inte säkert man får dem. Dock verkar många få livliga drömmar.. sköterskan sa på skämt jag skulle skriva dagbok om drömmarna ;-)

Det är extremt svårt släppa dosan normalt, men det här känns lovande. Och varför inte - måste man kämpa om det går få ett sådant piller under begränsad tid ?

Några säger de blir äcklad av lukten efter ett tag, även när andra snusar osv. och det är säkert också sunt.

Jag gissar - att den dagen det är slut på pillren så kommer jag ändå såklart få vara vaken och aldrig prova igen. Aldrig första dosan... såklart :)

Vjlo
Det blockerar - binder

dubbelpost. ett inlägg räcker

Andrahalvlek
Biverkningar

Nä, det är så dumt att läsa om alla biverkningar 😕 Ändå kan man inte låta bli. Och de brer ju på med gud vet allt bara för att svära sig fria liksom. De allra värsta biverkningarna fick jag av SSRI-medicinen. De gjorde att ångesten blev VÄRRE de första veckorna. Överjävligt. Tror inte några biverkningar någonsin kan slå det. Då gäller det att ha tilltro till att medicinen hjälper till slut.

Jag håller tummarna för att det går galant för dig! Men äventyra inte nykterheten!

Kram 🐘

Sidor