Hur blir man fri??

Så trött/ ledsen/ besviken
Har varit inne och läst både ofta och mycket. Gråtit när jag läst era berättelser och samtidigt känt någon sorts av tröst i att jag inte är ensam om detta helvete!

Min man är alkoholist och med handen på hjärtat har han varit det större delen av vårt gemensamma liv. För ca 2 år sedan var han på behandling och jag var så lycklig över vårt nya liv! Äntligen kunde jag börja andas och fungera normalt igen. Sedan dess har det blivit en del återfall och varje gång har jag kastats ner i det svarta hålet där det finns ångest rädsla tårar och sömnlöshet.. När han nyktrar till sker någon slags försoning, jag tar hand om och tycker synd om.. Vrider ut och in på mig själv för att han ska vara nykter. Trots att han aldrig gör det samma för mig trots att han ser min bottenlösa sorg och hör hur jag spyr av ångesten hans sjukdom ger mig. De senaste 2 mån har han druckit från och till i perioder. Jag har varit vaksam på minsta tecken och ofta fått en lögn serverad rakt i ansiktet när jag har frågat om han druckit! Blir så arg på mig själv att jag ens frågar. Jag vet ju redan innan att jag kommer bli serverad en lögn. När det varit uppenbart har det hetat att idag är sista dagen, jag lovar och tummen upp. För att sedan upprepas om och om igen. Letar och hittar tomma flaskor överallt. Han drack igår. En vän till oss kom förbi och jag ville bara dö av skam. Min alkoholist också vilket blev en bra ursäkt att dricka idag också. Han kom hem tidigare från jobb och jag var på väg till affären. Han har mage att be mig köpa 6 starköl han behöver trappa ner! Jo den har jag också hört X antal ggr. Jag köper ingen öl varpå han själv kör och handlar 6 öl. Efter en öl är fanskapet redigt full. Såklart har han druckit mer innan han vågade sig in. Detta trots att jag sagt att jag kommer flytta om ingen förändring sker. Jag orkar inte bli bortvald och komma i andra hand mer. Jag klarar inte av fler svikna löfte! Han lovade ( också för 100 gången) att nu var det nog och han skulle ta itu med sina problem och ta antabus igen. Nu sover han ruset av sig o i kylen väntar hans andra öl. Vilket gör att antabus inte är aktuellt imorgon heller.. Hur gör man? Hur och var hittar man styrkan att bryta sig fri och inse att man aldrig hade chansen att vinna över alkoholen?? Hur hittar man tillbaka till ett liv utan ångest, skam och skuld? Jag litar inte ett dugg på honom och är rädd att jag aldrig någonsin kommer att göra det igen. Mitt mående går hand i hand med hans och varje gång tilliten och mitt goda mående börjar komma tillbaka så PANG! Det här var inte livet jag drömde om och jag förbannar min egen svaghet. Att jag inte släppt taget tidigare. Var hittar man kraft?

Profile picture for user Djävulsdansen

Tittar in.. För att läsa i min tråd, för att finna tröst och kanske styrka
Inte skrivit på nästan 1,5 år men varit inne o läst ibland. Sommaren 2017 var en bra sommar. Vi åkte åter igen till Kroatien m husbilen och ja.. såklart skulle vi ha vin till maten och lite öl för att svalka oss i hettan. 4 v passerade utan minsta problem och hösten likaså. Ja! Min man kan visst dricka socialt och sluta i tid tänkte jag. Höst/ vinter och vår gick och alkoholen tog inte längre så stor plats i vårt liv. Lite öl eller vin när vi var iväg m husbilen. Det funkade riktigt bra. Men säg den lycka som varar för evigt!?
Detta året är vi på semester igen..
Började så bra även om jag tyckte bag in boxen tog slut lite väl fort.. Äsch det är ju semester kontrade mannen som gärna ville hänga med i de andras tempo. Gick bra i nästan 2 veckor sen kom braket, ångesten och behovet av att dricka mer för att döva sin ångest.. Sängliggandes halva dagar.. Min man? Öh han mår dåligt.. Kanske solsting? Feber? Eller varför inte; han är bakis alt askalas nitad?? Varje kväll samma löfte. Imorgon slutar jag. Lättretlig och otrevlig var han också. Så tröttsamt! Själv trillade jag snabbt tillbaka i gamla mönster.. Grät, bönade och bad. Hällde ut dricka och låg sömnlös. Spenderade dagar utanför husbilen så jag kunde ha koll så han inte var redlös och irrade bort sig. Blev dags att köra vidare och nu trodde jag på bättring. Men nej, ångesten krävde alkohol och mer alkohol. Jag sa inte mycket. Orken tog slut. Igår jag jag till stranden ensam utan honom. Han kom en stund senare, onykter. Försökte njuta så gott jag kunde, försökte släppa tankarna på honom trots att han satt bredvid och luktade billigt rödvin. På kvällen skulle vi ut och äta men något i mig brast.. Jag grät och hade inte längre någon lust. Han sa att det känns som han går sönder när jag är så ledsen. Jag sa att jag går sönder av alla dumma val jag har gjort och över att jag tvingas tävla mot alkoholen. Jag var uppgiven och tom. Idag gick jag till stranden själv. Det krävdes styrka för att sitta kvar, för att inte gå och kontrollera honom. Mer eller mindre hela dagen har han legat m ångest. Vet inte om han druckit. Han är åtminstone inte berusad. Och mitt medberoende jag börjar tycka synd om. För helvete!! Låt honom ligga där med sin ångest. Han tar ju aldrig hänsyn till/ lindrar min. Vi har en tid kvar på vår semester. Förhoppningsvis vettiga dagar.
Försöker förstå.. Hur är det möjligt att en alkoholist kan dricka normalt/ socialt i nästan 2 år för att sedan falla o slå sig så hårt igen???

Profile picture for user saris

Ur mitt perspektiv tror jag inte någonsin en alkoholist kan lära sig att dricka normalt, antingen så slutar man dricka helt och blir nykter alkoholist eller så har man inte lagt ner helt, det kan funka för vissa människor att trappa ner ibland..men det håller aldrig i längden, man faller dit förr eller senare..mitt ex testade också att trappa ner och lyckades i perioder.. (dock inte två år) men sen så föll han dit igen. extremt svårt för en som har ett beroende att lära sig att dricka tror jag. Jag förstår att du måste vara jätte ledsen och besviken när det endå har gått två år senast han verkligen söp ner sig. skickar massa styrka till dig och till din man och hoppas att han förstår att han inte kan trappa ner..utan att han förstår att han måste lägga ner helt och hållet. försök att njuta av det sista, även om det är lättare sagt än gjort. läs en bok ...ta en promenad SJÄLV. rensa tankarna. kram

Profile picture for user Nordäng67

tror inte heller att en alkoholist någonsin kan bli ”normaldrickare”! Mitt ex hade också nyktra perioder och så kände han sig redo att dricka som en normal människa! Slutade alltid på samma sätt: han söp ikapp, alltså drack MER än någonsin! Typ tog igen det han ”förlorat” under den nyktra perioden! Lider med dig! Försök göra dina dagar så bra du kan, försök strunta i honom! Han kan absolut ta hand om sin egen ångest! Försök njuta av de små stunderna, ett dopp, nåt gott att äta, en skön promenad! Kram

Profile picture for user Djävulsdansen

För kloka reflektioner.. Jag har väl innerst inne vetat att det är så som ni beskriver, väntat på nästa fall o aldrig riktigt kunnat slappna av när det funnits alkohol med i bilden..Känner mig så förtvivlat ensam o slår på mig själv för att jag går på samma nit om och om igen. Det tyder ju på att jag är nästintill lika sjuk själv!? Lika många gånger som mannen har lovat att sluta dricka har jag hotat att gå.. Ändå sitter jag här, tom, ledsen med en stor klump i magen. Mitt förnuft säger/ skriker GÅ men hjärtat hänger inte riktigt med. Där bakom illaluktande alkoholdimmor, ångest och dåligt beteende finns ju han. Han jag en gång blev så vansinnigt kär i, min man, pappan till mina barn. Han jag alltid trodde skulle göra allt för att se mig lycklig. Men just nu känns det som om jag bara ger, skyddar, tröstar och tar hand om. Allt för att han ska vara glad och hålla sig nykter. Jag har tappat bort mig själv och vad jag tycker om.. Tillåter mig själv att bli sårad och trampad på om och om igen. Tillåter mig själv att gå sönder.. Det gör ont så förbannat ont och jag kan inte fatta hur jag har hamnat här eller varför jag inte är förmögen att ta mig ut. Jag är värd bättre.. Jag vet det! Om jag levt ensam hade jag inte behövt hoppas, bli besviken. Jag hade kunnat fokusera på mig, mina intresse o mitt mående.
Slippa tävla mor alkoholen
En kamp jag aldrig tycks vinna
Hur många tårar jag än gråter, ångest, sömnlösa nätter är alltid alkoholen viktigare just då. Jag är förloraren om och om igen. Och jag tillåter det!!??
Får nog boka in ny tid hos terapeut när jag kommer hem. Försöka läka och hitta mig själv igen. Gå vidare.. Med eller utan mannen. Som även idag behövde häva i sig två stora dricksglas vin pga ångest redan på fm. Tragiskt, så tragiskt

Profile picture for user Carina

Förändring tar tid. Och ni har båda tagit några steg framåt, bakåt, säkert lite åt sidan och nu står ni här. I detta läge. Och det är stort av dig att du tar dig en titt på ditt eget liv, hur du vill leva, som är ditt ansvar. Du skriver att ni har barn tillsammans och jag kan tänka mig att du är mån om att de inte ska drabbas av alkoholens konsekvenser. Du skriver också att du har en kamp med alkoholen och att du förlorar om och om igen. Jag tänker snarare att du hoppas på förändring och blir besviken när det inte blir så som du hoppats. Men att kampen egentligen inte alls är din. Den är hans. Det är han som kämpar mot sin sjukdom. Hur som helst, det kanske är detaljer. Men jag vill bara förmedla att vi är med dig här. Du är inte ensam.

Tycker du om att läsa? Det finns många böcker om att vara anhörig till någon med alkohol- och drogproblem. Jag vill inte vara för partisk så därför rekommenderar jag ingen specifik, men tänkte ändå säga det då det för vissa personer är väldigt betydelsefullt att läsa.

Gällande alltid nykter eller dricka kontrollerat så finns det ju inget exakt mått att "när du kommit hit, till den här gränsen, från och med det kan du aldrig dricka igen". Men lite luddigt kan jag ändå tänka att en person som har utvecklat beroendesjukdomen kommer ha väldigt svårt att dricka kontrollerat, och att många upplever det enklare med 100% nykterhet då de inte behöver leka med tankarna om att dricka. Dessa "beslutsångest"-tankar kan göra att man blir fixerad vid huruvida man ska dricka eller inte, och kan många gånger vara mycket jobbigare än de som tar ställning och bestämmer sig för nykterhet. Sedan finns det de som kanske har utvecklat ett negativt beteendemönster med alkohol men som kan förändra det om de gör det i tid.

Önskar dig en fin resterande semester med möjlighet till återhämtning för dig!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Djävulsdansen

Som svar på av Carina

Tack! Våra barn är "vuxna" men bor fortf hemma. Lyckligtvis är de inte med på denna resan.. Jo visst borde kampen vara hans.. Men det känns inte så just nu. Det känns som om kampen är min och att jag strider ensam. I en omöjlig strid eftersom han inte tycks ha varken vilja eller mod att kapitulera och överge alkoholen för gott.
Han flyr in i alkoholens rus och ensam sitter jag kvar med alla tankar och funderingar. Ensam på en semester jag sett fram emot så mycket.. Istället för att komma hem utvilad kommer jag att vara ett känslomässigt vrak.. Trots att jag borde vetat bättre och lärt mig att inte ha så höga förväntningar. Jag som har lovat mig själv så många ggr att det här var minsann sista.. Jag älskar att läsa och har nog slukat det mesta.. Ska se om jag kan hitta någon bra ljudbok och lyssna på. För att försöka förstå.. Hur vi hamnade här och varför jag tillät det.
Tack igen ❤

Profile picture for user Djävulsdansen

Om så än bara för en stund.. Mannen fortsatte dricka igår.. hällde i sig nästan en hel tetra vin under em. Jag motstod impulsen att gå i taket, hälla ut. Bara satt där och konstaterade att det är ingen mening.. Det dränerar min energi och där vi befinner oss finns det ju mer runt hörnet. Jag tittade på min man och såg någon annan. Hör vi ihop? Han som sitter där och luktar fylla? Som har spillt vin på tröjan? Som varvar kväljningar av ångest med att hälla i sig vin? Var är min man??
Han jag skulle ha en fantastisk semester med.. Sol, bad och mysiga restaurangbesök
De senaste 9 dagarna har vi ätit ute en gång.. La mig tidigt. Låg flera timmar och tittade i taket oförmögen att sova. Vaknade ett par timmar senare med en stor klump i magen
Mannen har redan börjat döva sin ångest med mer vin. Jag sitter ute, ser ut över havet, funderar.. Bestämmer mig för att den här dagen ska jag släppa taget..
Gå och handla mig en god frukost, hoppas på att solen tittar fram så jag kan gå ner till havet med min bok, duscha, gå ut och äta en god middag.. Sätta mina behov först! Han dricker ju oavsett
Som medberoende ger man så mycket om och om igen. Man finns där och lindrar ångest, tar hand om.. Tills man tappat bort sig själv och sina egna behov totalt. När nykterheten kommer och ångesten slår alkoholisten med full kraft förväntas man finnas till. Det finns sällan utrymme för egen sorg och ångest
Bara han är nykter är jag lycklig!?!?
Mitt eget dåliga mående sopas under mattan, glömmas.. För om jag mår dåligt får min alkoholist ännu mera ångest.. Jag måste vara glad så han kan vara nykter
Tills man brister och går sönder.. Vem tar hand om mig då?

Profile picture for user Anthraxia

Och när/om de håller sig nyktra och man äntligen slappnar av så kommer ens eget mående ifatt - och alkoholister orkar INTE stötta. Och, som Anxiete klarsynt konstaterade, så kommer det ett "Du bara klagar ju hur jag än gör, jag kan ju lika gärna dricka då" så fort det händer.

Jag tror det är mycket därför förhållanden spricker EFTER att alkoholisten blivit nykter; den medberoende är fortfarande trasig, och har inget kvar att ge, och alkoholisten förstår helt enkelt inte, utan ser sin EGEN strid och vinst som "slutet gott, allting gott"

Så man Måste nog helt enkelt ta hand om sig själv hela tiden. Jag är inte där ännu, så jag ska inte predika. Men jag jobbar på det.

Profile picture for user Djävulsdansen

För att komma ihåg all galenskap
Efter en dag på stranden kommer jag tillbaka till en asplakat nitad man som inte kan stå på sina ben
Tutat i sig nästan 3 liter vin
Sitter här med en ilska som jag snart inte vet var jag ska göra av
Hade jag haft styrka nog hade jag kastat fanskapet i havet
Men jag låter honom sitta där skitfull i solstolen och tar hand om mig själv på bästa sätt istället
Men det är inte lätt.. Inte lätt alls
Jag skäms! Något så oerhört både över honom och mig
Jag som tillåtit detta så många år.
Möjliggöraren. Den trasiga medberoenden som helt tappat allt

Profile picture for user Nordäng67

galen och lite elak tanke men kan du inte fota och filma honom när han är sådan! Visa honom när han är nykter för att visa honom vad det är du får utstå! Och också han förnedrar ju faktiskt sig själv! Som många andra alkoholister är han säkert en helt annan person när han är nykter! Kram

Profile picture for user Djävulsdansen

Som svar på av Nordäng67

Det hade varit något! Ja verkligen en annan person. Tänk att man både kan älska o hata en person så innerligt
Just nu skäms jag något så fruktansvärt över honom och vill bara försvinna
Samtidigt som jag är så besviken
En hel jävla semester helt åt helvete
Börjar också fundera på om vi kommer att kunna ta oss hem. Han har druckit mycket, så mycket.. Kommer aldrig gå att bara sluta tvärt och han verkar ju inte ett dugg intresserad av att trappa ner

Profile picture for user Anxiete

klarat det men jag önskar att jag hade !
Ensamheten blir tung som medberoende, ännu mer på semestern som man åker på tillsammans men om man inte håller god min så blir det en ensam semester fast man är två.....

Profile picture for user Djävulsdansen

På hur det funkar att söka hjälp utomlands.. börjar tvivla på att vi fixar detta av egen maskin. Han har ju så mycket alkohol i kroppen och vill ha mer för att kunna lindra ångest och sova
Man känner sig verkligen liten och hjälplös i ett annat land, utan någon att ventilera med, söka tröst hos. Så ensam
Försöker förmå honom att trappa ner.. Men med så mycket i kroppen blir han redlös igen efter liten mängd
Jag börjar bli rädd. På riktigt
Någon som har några tips? ??

Profile picture for user Anthraxia

Antingen måste han ju in på avgiftning, eller så - och ja, jag vet att jag tjatar - så provar ni Naltrexon, så att han trappar ner "naturligt"

I t.ex Spanien och Italien KAN det gå att köpa utan recept tillochmed. Antabus fungerar inte i det läge du beskriver, det vore livsfarlig.

Så Naltrexon, eller åka in akut för avgiftning. Är ni inom EU så BÖR det inte ens bli så dyrt.

Profile picture for user Djävulsdansen

Som svar på av Anthraxia

Är i Kroatien. Den medicinen har jag aldrig hört talas om. Ska undersöka saken om inte annat så kanske inför framtiden.. Hur kan det tänkas fungera m avgiftning? Vart vänder jag mig och hur gör jag mig förstådd? Många tankar..
Han brukar kunna ta sig ur på egen hand men denna gång känns det annorlunda.
Tack för tips ??Jag uppskattar det verkligen

Profile picture for user Carina

Hej på dig!
Vilken smärtsam och knivig situation du befinner dig i. Känner med dig.

Finns det någon läkare i trakten som kan hjälpa till att göra en medicinsk bedömning vad som är lämpligast att göra? Som kan komma till er?

Varma hälsningar!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Anxiete

Antingen via hemförsäkring eller särskild, kolla det. Där brukar stå var man ska vända sig( ofta SOS international) och ett telefonnummer . Är han villig eller i behov av vård så tveka inte! Dimor funkar väl sådär vid avgiftning ?( förlåt, kunde inte låta bli....)
De kan tala om för dej hur du ska gå till väga och vart du ska vända dej men du måste nog vara tydlig att det inte är vanlig ”semesterfylla” utan att du riktigt orolig för hans hälsa och ev dilerium

Profile picture for user Anthraxia

Många här på forumet börjar nog bli lite trött på mitt tjat om just Naltrexon, men det fungerar hittills bra för mig och min pojkvän (Det är han som har ett problem)

Jag tänkte främst på att använda det som "vi" gör; ta ett piller en timme innan han börjar dricka, och ett till efter 10 timmar.

Jag ska inte reklama, utan ni kan kolla upp "Sinclair-metoden" tillsammans sen.

Innan dess så bör ni kanske kolla med läkare - även om det inte är DITT jobb så kan det kanske underlätta; du är ju i alla fall nykter och redig.

Profile picture for user Djävulsdansen

Kan funka.. fast vilken alkis som bara vill dricka sig redlös säger till en timme innan? Tvivlar på att min hade gjort det iallafall. Men glad för er skull om det visar sig funka ??

Profile picture for user Djävulsdansen

Släpper man taget och låter det hela barka rätt åt pipsvängen
Om jag kämpar med näbbar och klor och bara ger utan resultat...
Då är det kanske dags att släppa taget och låta den andre vandra vidare på egen hand.. Kanske han ramlar och slår sig hårt.. Men då kanske någon annan kan plåstra om? Någon med lite mer energi än jag.. Min är slut.. Och jag med.
Och ändå vet jag att han varit "nykter" en lång period och jag borde kanske vara tacksam för det? Men det känns som om jag nyss fått näsan ovanför vattenytan innan det är dags att drunkna igen
Ena stunden är jag fly förbannad och kallar honom alla mindre trevliga ord jag kan komma på. I nästa gråter jag, bönar och ber. För att sedan känna tomhet, likgiltighet. Ja ni hör! Jag är minsann inte frisk jag heller ?

Profile picture for user Anthraxia

De enda som gör det är alkisar som vill bli friska. Det är alltid det som krävs, tyvärr.
Om man inte smyger i dem pillret utan att de märker det...

Profile picture for user Anxiete

är en f***ing katastrof ! Jag älskar min man , jag ser hans problem och jag vet hans vånda och oro, precis som de flesta här på anhörigsidorna. När beroendet pågått i många år ,och nu menar jag många, då krävs det ( som jag förstått) något enormt allvarligt för att de ska ens orka fundera på att ta sej ur det. Min man funderar och under tiden dricker han . Om jag lämnar, har han funderat färdigt, blir han nykter, träffar han någon annan som får förmånen att leva med honom nykter ??? medans jag har tagit ” fighten” för att få honom dit ? Medberoende , jag , nääää ??
Jag har faktiskt sagt till honom att ”skaffa någon som accepterar detta, för de finns” men det vill han inte.... Nä tacka f-n för det.... Jag har järnkoll på firman och allt annat.
Nog om mej: Vad vill du undrar jag, inte vad du bör eller ska eller måste....
Det är nästan värre att ha sett den nyktre kärleken en längre period som faller tillbaka, då vet man vad som väntar, än att levt i ett beroende hela tiden. Att från ena dagen vakna med energi och lust med en nykter kärlek till att vakna med huvudvärk , oro och noll energi och en full kärlek...
Vet hur du känner, kram ?

Profile picture for user Nurture

två gånger. En gång från Spanien, en från Frankrike.

De verkar fixa att samla sej om de absolut måste.

Jag hade satt mej i en taxi och åkt till flygplatsen och bokat om biljetten.

Idag reser en kär väninna till en annan kontinent för att ta farväl av sitt ex föräldrar. Deras golden boy, så bortskämd och beskyddad, växte aldrig upp med några motgångar. Nu sitter han inlåst på rehab för femte eller sjätte gången. Han har varit nära döden flera gånger. Till sist fann hon styrkan att rädda sej själv för han drog ned henne och hon var permanent desperat och deprimerad och insåg att alla år hon gett honom var för ingenting, betydelselösa, för hon kunde inte vinna.

Och jag, när jag såg det elaka och svettiga vraket i Madrid och Marseille som krossat mitt jag och tron på vår kärlek, då ruttnade jag ut och flög hem. Det borde bara varit en gång, men det blev 2.

Du är inte hans mamma.

Styrkekramar ?

Profile picture for user Djävulsdansen

Att den här mardrömmen tar slut..
Att jag får komma hem o känna trygghet o kärlek av mina nära
Hemma har jag ju någonstans att ta vägen om jag vill. Här är jag fast
Fast i något jag inte vill vara en del av
Inatt kändes det som hjärtat gick sönder
Var tvungen gå ut för att få luft
Och det gjorde ont, så ont
Att ta mig hem på egen hand känns svårt då vi är iväg m husbil
En bil jag inte ens kan köra ?
Men det var tufft gjort av dig Nurture.
Hjälpte det något? Hur ser ditt liv ut idag?
Kram på er ❤

Profile picture for user Anxiete

han själv om hemfärden, har han någon plan, hur tänker han stoppa drickandet? För det måste han om ni ska ta husbilen hem.

Profile picture for user Djävulsdansen

Som svar på av Anxiete

Att idag är sista dagen... Att han ska trappa ner. Men det har jag hört nu den senaste veckan så inget jag litar på..
vi får väl se.. annars får jag väl ringa hem/ till jobb o säga som det är. Att jag är fast i ett annat land med en full man
Får väl se hur denna dag utvecklar sig

Profile picture for user Anxiete

att du behöver en plan B .... T.ex ta dej till flygplatsen och flyga hem. Åka bil med någon som varit full så lång tid och som lär ha rejäl abstinens känns som farligt för både er och andra.
Men ibland kan de överraska och göra rätt , jag hoppas på det för din skull!
Stor kram ?

Profile picture for user Djävulsdansen

Som svar på av Anxiete

Att han överraskar.. vi behöver köra på onsdag så än finns det hopp
Men det kan väl gå hur som..
jag pendlar hela tiden i mitt mående o mitt bemötande. Just nu i denna stund tycker jag synd om.. Och jag blir besviken på mig själv för det..
Men bakom ångest o fylla skymtar jag min man, mitt livs kärlek
Dagen har bara börjat.. Som vanligt är det omöjligt att förutspå var/ hur den slutar
Det är det som är det jobbigaste
Att aldrig veta. Att ständigt vara beredd på kris. Det tar på en.. Hårt
Kram

Profile picture for user Djävulsdansen

Gick han och la sig.. Han säger han måste försöka sova bort det..
Satt en bra stund utanför.. Bara då kan jag ju hålla koll.. Men nu sitter jag på stranden med insikten att det spelar ingen roll vad jag gör.. Vill han dricka gör han det oavsett om jag sitter och passar på honom eller om jag sitter här, läser, lyssnar på det lugnande ljudet av havet, badar. Just nu väljer jag mig själv ❤

Profile picture for user mulletant

Hoppas du har det bra och kan samla tankar och styrka nu när du väljer dig själv för en stund! Vilken jobbig sits du är i. Jag har lust att ge olika förslag men inser att du vet bäst själv om och hur du kan ta dig därifrån. Det bästa vore, kanske.... att mannen förmår samla ihop sig och bli nykter. Jag säger kanske för han kan ju knappast må bra ändå. Men det där vet du bäst.
Jag minns dig och kollade tillbaka i din tråd. Tänk att alla våra berättelser har så lika, så samma innehåll. Jag skrev till dig om att ta makten i sitt eget liv för ganska precis två år sen, det är ingen lätt sak och aldrig en quick fix. Jag lever fortfarande med min nyktra man, sex år nu av total nykterhet. Alltmer och allt ärligare kan vi tala om det mesta. Tolvstegsarbetet som vi har gemensamt har varit en stor hjälp. Senast igår sa han att en avgörande sak till att vi har det så bra nu är att vi båda har den goda viljan och månar om att visa det i handling. Jag känner mig som en realist idag.... jag tror ju att en människa kan välja att lämna sin drog men det kräver, vid sidan om att verkligen vilja, ett pågående aktivt arbete. Och, som någon skrev tidigare, insikt om att det handlar om att säga adjö till alkoholen eller vad det handlar om. Det måttfulla drickandet senaste sommar och vad som hände sen gav ett tydligt svar till dig - och borde även ge det till honom... Sannolikt en smärtsam insikt till honom. Jag tror att de flesta som tagit makten över ett beroende har en tid av sorg och att den tiden måste få finnas.
Oj, det blev långt och säkert lite rörigt. Inlägg som ditt väcker alltid mycket inom mig, känslor och tankar. Och minnen inte minst. Du är inte ensam om att vara intrasslad i en härva av förhoppningar och besvikelser. Kanske du skulle göra som jag, gå tillbaka till ditt första inlägg och läsa. Åtminstone för mig, när jag var i samma skede som du är, var det jätteviktigt för mig att följa min egen berättelse. Det gav ett slags perspektiv.
Hoppas innerligt att du hittar en bra utväg och kommer hem till jobbet och vardagen. Fortsätt gärna skriva här och gå gärna till Alanon! Kram och lycka till❣️? / mt

Profile picture for user Djävulsdansen

Som svar på av mulletant

Jag minns dig och dina kloka ord med värme ❤ Just dina ord om att det faktiskt är möjligt att ta makten över sitt eget liv. Jag jobbar på det.. Ett steg fram och två tillbaka. Men hoppas hitta mål till slut. Jag har läst min tråd från början och kan inte fatta att jag/ vi hamnade här igen. Efter 2 år där alkoholen inte tagit plats på samma sätt. Höst/ vinter har varit helnyktra men när våren kommer o husbilen ska ut har det kunnat drickas i måttliga mängder.. Ingen fylla, ingen ångest. Jag har väl vaggats in i tron att han blivit "frisk"att han inte längre behöver ta sig en period med redlös fylla eftersom alkohol inte längre är så fult och tabubelagt i vår relation. Men visst har det kommit tankar på ett nytt destruktivt återfall. Och nu kom det!
Och jag vet inte hur jag ska tackla det.. Vet inte vilka krav jag vill ställa osv..
Men det kommer väl när krisen lagt sig
Jag är så glad för er skull ❤Att ni kämpat och lyckats och tillsammans mår bra idag.. Om jag inte minns fel lämnade du väl mannen en kort period?
Nä det är skönt att känna att man inte är ensam.. Svårt för någon som aldrig upplevt att förstå. Så jag skriver här.. Som dagbok, terapi. För att kunna se tillbaka och få massor av goda råd, idéer och en känsla av förstående
Stor kram tillbaka ❤

Profile picture for user mulletant

om Alanon här http://www.al-anon.se/till-dig-som-ar-ny-2/ Jag är av den uppfattningen att för den som har en beroendesjukdom är det mycket svårt att återgå till ett måttligt bruk. Det finns de som klarar det men det är inte vanligt. Läs gärna på de andra sidorna här, jag har följt många och det har hjälpt mig att förstå maktlösheten och kampen för den som är fast i ett beroende eller missbruk.
Och ja, mitt mantra blev att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv. Så är det. Kram / mt

Profile picture for user Nurture

Hej Softjessi,

Du frågar hur det gick och det ska jag berätta.

Jag lämnade honom och jag mådde fruktansvärt dåligt efter det. Min sorg var gränslös och jag drack mej själv till sömns i 3 månader. Jag lämnade för att jag drack ihop med honom och jag ville inte dricka mer. Efter 3 månader plockade jag ihop bitarna av mej själv och jobbade stenhårt på att bli frisk och nykter och har i stort sett lyckats med det. Har en tråd under ’Att förändra sitt drickande’.

Han sitter i ett fint hus nu med en fin kärring och hans kompisar ser att han super men det försiggår inom fina salonger. Jag lämnade för att rädda mej själv och har träffat en härlig man som är ett fantastiskt stöd. För att vara brutalt ärlig är det även skönt men en karl som funkar sexuellt, som alltid kan köra, sätter barn och djur i främsta rummet och som gillar att jobba. Han är sund, manlig och helt utan pretentioner,

Jag var så skadad efter så många år tillsamnans med min supare och har gått i terapi sedan jag lämnade. Har lämnat sociala media för att slippa se bilder på del alkoholfete med brustna blodkärl i ansiktet som jag älskade som en besatt.

Men jag är lycklig och trygg idag även fast min egen resa var oväntat svår och stundtals snårig. Men jag lever i en ärlighet som känns guld värd och jag får vara kvinna, inte terapeut, övervakare eller mamma. Eller medberoende,

Styrkekramar ?

Profile picture for user Anxiete

Hur går det för dej? Hoppas ni kan starta er hemresa imorgon och att allt går bra ?

Profile picture for user Djävulsdansen

Som svar på av Anxiete

Jag har det bra.. Lite trött efter sommarens turbulens men försöker fokusera på mig själv och mitt eget välmående även om det inte är lätt alltid
Förra v hade jag sem ensam och njöt ensam vid havet i husbil hela dagarna medans mannen arbetade ??Det var så skönt att ta hand om sig själv. Mannen kom efter jobb vilket gjorde att jag slapp oroa mig/ tänka på vad han gjorde
Det är mitt största problem.. Att släppa kontrollen ?Det tar tid att bygga upp tillit/ förtroende. Vad händer om jag inte är där.. Galet! Har planerat in middag o bio m dottern och jag har svårt att koppla av och njuta till fullo.. Tankarna finns att mannen kanske passar på. Men.. Resterande av det här året ska bli mitt. Jag ska övervinna min oro och ångest och göra det som känns bra för mig. Så får mannen ta ansvar för sig. Låter lätt men så svårt?
Hur har du det? Hoppas bra ❤
Stor kram

Profile picture for user Anxiete

kopiera din text ? Jobbar med mej själv och försöker inse att det kvittar vad jag säger och gör gällande hans alkoholintag.
Han dricker oavsett om jag är hemma eller ej så då kan jag lika gärna göra något jag tycker är kul !
Middag o bio låter som en utmärkt början , ha det så mysigt ?

Profile picture for user Djävulsdansen

Känslan att något är fel kryper sig på.. Något i mannens beteende får mig att tro att han har druckit.. Han är inte märkbart påverkad, inte berusad men.. Det är något i hans blick, sättet han pratar..
Tänker för mig själv att när skulle ham hunnit det? Jag är ju här! Sen påminner jag mig själv hur listig en alkoholist kan vara. Mästare på att manipulera och gömma. Bestämmer mig för att inte fråga men kan till slut inte låta bli?Svaret blir varför skulle jag ha gjort det? Ja det kan man ju undra? Men det har jag ju undrat 100 ggr förut. Vet ju även att alkoholisten är en mästare på att ljuga..
Kanske är han bara trött? Så kan det ju faktiskt va.. Han luktar inget och är ju inte påverkad.. Ändå finns känslan där.
Förtroendet som byggdes upp under lång tid raserades på en sekund i somras och det tar tid att bygga upp. Lång tid!
Jag har blivit osäker igen. Tillbaka på ruta ett tyvärr?

Profile picture for user Djävulsdansen

En kort stund senare är känslan borta..
Inser att jag letar efter tecken och fel
och att jag verkligen är sjuk i mitt medberoende
Dags att kavla upp ärmarna och återuppta kontrollen över mitt eget liv ??

Profile picture for user Djävulsdansen

Hur lyckas man med att släppa taget?
Att sluta leta tecken? Flaskor?
Hur tar man kommandot över sitt eget liv? Gör saker man tycker om utan att bry sig om vad någon annan väljer att göra?
Jag är så trött på mig själv och mitt eget beteende men hittar inte ut ?
Hur gör man? Många skriver om att lämna över ansvaret där det hör hemma
Låter enkelt men tycks omöjligt för mig
Några tips och råd på min krokiga resa?
Kram till alla er som kämpar ❤

Profile picture for user mulletant

Hur gör man? Ett svar riktar sig kanske mer till den som missbrukat(-r): Tillit får man inte, tillit förtjänar man. Och det tar länge... Kanske, om man väljer att leva kvar i en relation med en (om än idag nykter) alkoholist, att det handlar om att leva i medvetenhet om att återfallet alltid finns med som en risk.För min del har jag fortfarande, efter mer än sex helnyktra år, en strategi för hur jag vill handla om.... Den som gjort sig medveten om sin alkoholism, sitt beroende - erkänt sin maktlöshet (enligt AAs språk), vet också att återfallet är bara en armlängd, ett glas bort - det blir så uppenbart när man läser här.
Så hur gör man? Jag har inget bra svar. En sak jag tänkte på när jag läste vad du skrev, och som säkert låter pessimistiskt, är att lita på sin magkänsla. Det har jag fått erfara. Just nu tänker jag också på begreppet ’torrfylla’, att bete sig berusat fast man är nykter, så kanske man kan säga. Kan det vara så med din man/sambo?
Jag påminner igen om Al-Anon, det är värt att pröva. Och att skriva här. Du är inte ensam❤️ / mt

Profile picture for user Djävulsdansen

Som svar på av mulletant

Tack ❤??
För kloka ord och för att du tar dig tid att svara. Det betyder massor!
Min man vill ju inte riktigt erkänna sin maktlöshet.. Hans sjukdomsinsikt går upp och ner tyvärr
Jag måste bara lära mig att hantera det på ett sätt som inte förgör mig
Kram ❤

Profile picture for user Nordäng67

Jag har haft stor nytta av att prata med och till mig själv! Tänkt över hur jag formulerar mina tankar och bestämt mig för hur dagen, helgen eller veckan skall bli om JAG får bestämma! Ett exempel som hände mig idag: på morgonen åt jag frukost och la upp en plan för dagen som blev: idag vill och måste jag jobba ostört, endast mina barn och jobbkontakter får ”störa” mig! På förmiddagen satte min mamma (psykiskt sjuk) igång och skicka konstiga sms! Men jag hade bestämt hur min dag skulle se ut så jag skrev ett enda sms tillbaka som löd ”jag hinner inte, jobbar”! Hon fortsatte men jag svarade inte mer och jag lät det heller inte störa mig! För ett halvår sedan hade min arbetsdag gått åt pipsvängen! Om du ska på bio med en kompis så prata med dig själv innan och kom överens med dig själv om vad som gäller! Idag skall jag på bio med min kompis och jag skall njuta av och fokusera på filmen och min kompis, inget skall få störa mig eller oroa mig! Låter kanske knasigt men mig har det hjälpt! Efter ett tag blir det en vana som man gör automatiskt! När det gäller din mans spritflaskor skulle det kunna bli: jag har ingen som helst nytta eller utbyte av att räkna hans flaskor så jag låter bli! Slösar bara min tid och energi! Han får räkna sina flaskor själv istället! Får du lust att räkna flaskor så påminn dig om din deal med dig själv! När dagen är över kan du ju utvärdera, hur känns det att inte veta om det var sju, tio eller tolv öl? Skönt säkert för även om du hade räknat så kanske du hade missat någon! Lika bra att strunta i det liksom! Kram

Profile picture for user Djävulsdansen

Som svar på av mulletant

Ja det kan man ju verkligen fråga sig..
Ställer frågan till mig själv ofta..
Jag älskar min nyktra man ❤Och eftersom hans nyktra dagar är betydligt fler än de onyktra finns det mer kärlek och glädje än hat och ilska..
Även om hans missbruk tyvärr påverkar mig även när han är nykter.. Tankar och oro finns där?Fram tills i somras hade tilliten och glädjen hittat tillbaka men den raserades snabbt.. Jag behöver jobba med mig själv, mina reaktioner och mitt mående.. Än så länge är kärleken stor men visst har tanken på eget boende susat förbi. Men jag är inte där än.
Men vem vet. En dag får jag kanske bara nog och går.
Kram

Profile picture for user Djävulsdansen

Så bara lurar jag mig själv?
Kanske finns det inte så mycket kärlek kvar? Kanske har det funnits för många svek & brutna löften för att kunna laga det som gått sönder i vår relation och inom mig? Kanske kommer jag aldrig mer kunna känna förtroende för/ lita på min man? Kanske har han inte ens minsta lilla vilja att förändras? Kanske kommer jag aldrig vara hans första val? Kanske kommer jag aldrig kunna vinna över alkoholen? Kanske är det dags att släppa taget/ låta honom gå? Kanske är det dags för mig att sätta mig själv i första rummet? Kanske det är dags att öppna ögonen och se verkligheten för vad den är? Kanske är det dags för mig att börja måna om/ älska mig själv lika mycket som jag älskar/ månar om honom?
Kanske är det dags för mig att finna ro och slippa ångest?
Så många kanske och inga svar ?
Hur hamnade jag här och varför är jag så förbaskat oförmögen att ta mig ur?
Skriver för att bena ut/ söka svar inom mig själv.. Skriver för att få ut all ångest och frustration som bor inom mig just nu

Profile picture for user Huskatten

... om det egentligen är möjligt att leva i ett förhållande då man är beroende? Jag menar om man kan medverka till ett gott förhållande när man har alkoholproblem/dricker eller vad vi ska kalla det. Jag tror det är svårt. Beroendet, fixeringen vid inköp och konsumtion, återhämtning, rusets påverkan på vår personlighet och omdöme kommer helt enkelt att ta för stor plats. Och det är nästan omöjligt att som nykter omgivning försöka bortse från allt det, och lägga viktiga frågor på hyllan i väntan på att partnern är kapabel till en normal, vuxen och opåverkad dialog igen. Vad blir kvar av förhållandet då? Där den ena parten tar sig friheten att checka ut från verkligheten, när som helst? Och den andre bara måste ta hänsyn till det?

Jag har själv ägnat större delen av mitt vuxna liv till att fly bort från tillvaron med alkohol i varierande/ökande mängd. Jag har inga svårigheter att förstå att man kan hamna där, eller att man kan ha enormt svårt att ta sig ur det. Det värsta är väl beroendet ofta skapar sin egen logik. Sin egen sanning om varför man dricker och hur man mår. Nu när jag sett alkoholproblemet utifrån, från min man, då jag själv har slutat dricka - så är blir det mer och mer tydligt. Det fungerar dåligt att leva i en relation när man är beroende. Det blir inte ett förhållande på lika villkor.

Profile picture for user Djävulsdansen

Tack för kloka tankar ??
Då sätter ord på mina funderingar
Att ständigt ta hänsyn/ finna sig i att mannen checkar ut
Och när vardagen kommer åter ska allt helst sopas under mattan för att inte ge alkoholisten mer ångest och en anledning att dricka ?
Ja just logiken är väldigt svår för mig som medberoende att se men det finns alltid en bra ursäkt eller förklaring..
Nej en relation på lika villkor känns nästintill omöjlig tillsammans med en beroende. Åtminstone känner jag att jag ger och förlåter mer än vad jag någonsin kommer att få tillbaka då den beroende är så inne i sig själv och sitt mående att de inte ser/ väljer att inte se hur illa de närstående far ?Man ger betydligt mer än vad man får..
Glad för din skull att du lyckats sluta dricka ??Måste vara en befrielse att återta kontrollen över sitt eget liv och inte vara slav under alkoholen
Önskar dig allt gott och tack igen ❤

Profile picture for user Djävulsdansen

Av mina egna tankar, känslor och reaktioner som pendlar som värsta berg och dalbanan ?Jag är trött! Så in i märgen trött på att leva med ångest och ovisshet.. Att aldrig kunna njuta av inplanerade saker då jag inte klarar att släppa kontrollen. Att ställa in saker.. Att ha en klump i magen när jag kör hem från jobb. Trött! Så in i helvetes trött på alla sjuka lögner och bortförklaringar
Jag är så trött att jag känner mig oförmögen att tänka logiskt och rationellt
Ena stunden vill jag flytta! Helst igår
Nästa stund hoppas och tror jag igen
Ena stunden hatar jag honom så intensivt för att i nästa känna ömhet och tycka synd om
Känns som om jag sitter fast i sörja.. Jag simmar och simmar men hamnar/ fastnar ändå på botten

Profile picture for user Nordäng67

den där tröttheten är en riktig bov eftersom den påverkar ens handlingsförmåga och ens förmåga att sortera tankar och känslor i en väldigt negativ riktning! Men om du läser din egen tråd rakt igenom, hur skulle du då sammanfattta ditt/ert liv? När jag läser min egen tråd och också mina kommentarer i andras trådar innan jag började skriva en egen tråd så undrar jag vad f-n jag höll på med rent ut sagt! Detta trassel med lögner, svek och manipulation! Hur i all sin dagar kunde jag hoppas däremellan? Det är som att få ett giftigt bett som man blir förlamad och paralyserad av! Alkoholisten är beroende av alkohol men man själv blir som beroende av livet med alkoholisten! Man hatar ”drogen” men har jättesvårt att sluta med den! Önskar dig massor med styrka och kraft! Kram❤️

Profile picture for user Djävulsdansen

Tack ❤
Läst min tråd om och om igen och den är tragisk.. Kan inte förstå att det är mitt liv det handlar om. Jag som alltid har varit tuff och haft skinn på näsan har precis som du skrev blivit paralyserad och handlingsförlamad och beroende av någon som egentligen inte är bra för mig
Jag klandrar mannen för att han inte lyckas göra slut med alkoholen för alltid.
Samtidigt är jag själv oförmögen att göra mig av med min drog, dvs min alkoholiserade man ?
Ja det där hoppet.. En frisk människa hade ju gett upp för längesedan. Men inte jag! Jag hoppas, bönar, förlåter och utplånar mig själv. Precis som jag inte förtjänar bättre.. Så sorgligt när jag sätter det på pränt.
Tack för önskan om styrka och kraft ??
Jag hoppas det infinner sig snart
Kram ❤

Profile picture for user Djävulsdansen

Att den finaste kärleksförklaringen jag kan ge både mig själv och honom kanske är att gå?
Först när han tvingas ta eget ansvar kanske han lyckas bli frisk? Om jag inte finns där och skyddar, hjälper, lindrar, servar och tröstar..
Jag är inte där riktigt än men tanken har fått flytta in och ta en liten plats både i mitt hjärta och min hjärna.
Att skaffa nytt boende är ju inget man gör i en handvändning
Där jag bor är det flera års kö för hyreslägenheter..
Jag är dessutom rädd att jag trots eget boende hade fortsatt vara besatt på tanken vad han gör och om han dricker
Om han lever eller om han har supit ihjäl sig.. Så tacksam för detta forum ??
Blir en dagbok man kan gå tillbaka och reflektera över samtidigt som den är fylld av så många kloka människor med så mycket erfarenhet och kunskap
Tack för att ni stöttar och för att jag får dela min resa med er ❤

Profile picture for user Nordäng67

mitt förhållande så kände jag mig som jordens största svikare, en som inte finns kvar när det blåser typ! Jättejobbiga tankar och känslor! Undrade jättemycket hur det gick för honom! De riktigt jobbiga tankarna var: tänk om han slutar dricka nu efter allt slit jag haft och någon annan får honom! Det var riktigt skämmiga tankar för det är ju superegoistiskt att tänka så! Ja man var/är inte helt frisk helt enkelt! Så du har nog rätt i det där med att du skulle fortsätta vara ”besatt” av hans drickande även om du flyttar! Tror det är viktigt att man försöker vända fokus till sig själv! Låter som en gammal slagdänga ? men man får hitta sitt eget sätt att göra det i praktiken! Fick ett superbra råd här på Forumet: att börja med små saker och träna upp förmågan! Ja visst är det skönt att ha detta forum där man kan ventilera! Kram

Profile picture for user Där igen

Det tar tid att släppa. Att komma ifrån underlättar, men huvudsaken är att man börjar älska sig själv, som du säger. Sen tänker jag att ju mer saker man hittar på desto lättare att glömma. Ibland kommer dagar då jag bara behöver gråta. Bra det också.
Ja det är både komiskt och tragiskt att gå tillbaks och läsa hur man har resonerat. Jag har riktigt gamla texter som jag inte orkat läsa ordentligt ännu.
Hoppas att din trötthet släpper så du får nya krafter! :-)

Profile picture for user Ullabulla

Medberoendeterepeut sa:
Vill du bli frisk?

Nej ville jag svara,eftersom det var för jobbigt.
På samma sätt som alkoholisten måste agera själv för att ta sig ur sitt dryckesmönster och förändra sitt liv så måste du göra detsamma om du ska bli frisk.

Om det innebär att lämna din man så kanske det måste bli så.
Du har varit medlem länge och är kvar i samma cirkel av hopp förtvivlan och ilska och sist men inte minst kärlek.

Vad krävs av dig för att du ska bryta dig ur den cirkeln och ta en ny väg?
Den som ska ge dig chansen att förändra ditt liv på allvar.
Som låter mannen i ditt liv reparera och ta hand om sig själv och sin egen sjukdom istället för att du ska träda in och göra det åt honom.

Hur arg ledsen och förtvivlad orkar du vara de närmaste åren?
För det kan vara det scenariot som är det sanna om han inte orkar ta tag i sitt beroende.
Och var lämnar det dig.

Att gång på gång låta sanningen bli klar för sig brukar till slut ge en kraft att åtminstone göra en del mindre förändringar som liksom rullar igång stenen åt rätt håll.

Och tro mig,jag vet exakt var du är.
Jag var där i många år och kunde inte heller släppa taget.
Kram på dig och bli inte arg på mig.

Profile picture for user Ullabulla

På annan bok jag läst/läser Kvinnor som älskar för mycket.
Där frånvaron av kärlek och bekräftelse gör att man blir ännu mer besatt och till varje pris behöver mannen.

Just för att han är medicinen som lindrar ångesten och tomheten.
Och att leva med en beroendeperson när man är funtad så är ju rena giftet.
Allt är normalt och bra mellan varven och man kan vila och nästan vara en normal person.
Sen kommer dryckesperioden och man ska till varje pris få tillbaka den drickande till nykterhet.
För utan bekräftelsen att de väljer bort alkoholen till ens förmån så förminskar man också sig själv.

Dvs man gör kampen mot alkohol till en personlig kamp trots att man egentligen inte har nånting med den kampen att göra.
Det är ju den beroende som har den kampen,inte vi.

Viktiga ord i den boken är också: gör ingenting.
För att förhindra gömma kontrollera påverka osv.
Dvs släppa kontrollen oavsett hur svårt det är och ta den efterföljande ångesten och tomheten när man inte får reagera på det som händer runt alkoholisten och hans ev drickande eller återfall.

Och en sista: ju svårare relationen/situationen är.
Ju starkare medicin får vi mot vår egen ångest.
Så hur absurt det än verkar så kan de grövsta återfallen fungera som en rejäl sluring för oss medberoende.
Vi får oss en rejäl dos av det vi är i relationen för.
Berg och dalbanan som håller vårt mentala mående i schack,fast vi egentligen är svårt sjuka och är beroende av återfallen för att själv få vår kick av dåligt mående som vi skyller vår alkoholist för.

Nu förenklar jag kraftigt,men det är en del av essensen i boken.
För mig stämmer det mycket bra,men det behöver det ju inte göra för dig softjessi

Profile picture for user Anxiete

hur lika vi tänker! Jag är på samma plats som du, Softjessi, tanken att lämna har flyttat in och får bo in sej så att den känner sej trygg innan nästa steg.
Ändå vet jag att jag vill inte lämna, jag vill inte leva utan honom..... idag.... imorgon vill jag kanske.... i övermorgon tycker jag att det trots allt funkar, han har ju minskat ner på drickandet, är inte full även om jag vet han druckit....... Är det en del av tillfrisknandet eller håller jag på att bli ännu mer medberoende ?

Profile picture for user mulletant

Samtidigt som jag minns tankarna från tiden för 6-7-8 år sen då jag funderade på att lämna honom som fortfarande är min man.... så dök minnen upp från min första separation. Då tänkte jag länge och sen skilde jag mig och har aldrig ångrat mig. Men, tillbaka till den nuvarande. Så tydligt minns jag när jag kollade fastighetsmarknaden, ibland flera gånger om dan. Hur jag gick och tittade, planerade, tänkte strategiskt. Och till slut gick. Rätt ut i meterdjup snö, dvs jag tog bilen, men utan att ha nånting ordnat. Då var mitt glas fullt och droppen som fick det att rinna över skilde sig inte från alla droppar som genom år av missbruk fyllt det till brädden.
Men det att jag faktiskt gick blev ju (som ni som följt mig redan vet) det första steget i den förändring som ännu består. Mannen valde mig, nykterhet och att söka hjälp. I och med att han gick till AA kom jag till Alanon. Mitt tänkande, mina medberoendemönster ägnar jag fortfarande en stund varje dag och numera är det nästan alltid bara lustfyllt, en nyfikenhet på att utforska och upptäcka nya lager, bottnar, i mig själv.
Alla tankar om skuldkänslor känner jag så väl igen, även ’tänk om jag går och han blir nykter och hittar en annan’ - den tanken brottandes jag ofta med. Många gånger, när han var grinig och missnöjd (i sitt fylleri) sa jag också att ’jag ger dig fri även om det smärtar mig, då kan du skaffa dig ett liv som du vill ha’ - men det ville han ju inte.
Dock, idag har vi ett bra liv. Inte utan svackor och stridigheter men så mycket sannare och ärligare. Långt mera frihet i tankar och handling för oss båda.
Vi kan alla ta makten i vårt liv, sådant det ser ut. Även ’våra’ alkoholister har den möjligheten. De väljer (också) själva.
Och ja, så bra med detta forum. Så många år min viloplats, trygghetsplats och livlina. Idag en plats för igenkänning och äkta samtal. Tack❤️ /mt

Profile picture for user KL

En känsla slår alltid en tanke, den övertrumfar den alltid. Så om du vet logiskt med intellektet att du borde resa på dig och gå ifrån det här destruktiva förhållandet så kommer du aldrig att göra det så länge du inte har den känslan (titta tex på fobier. Med förnuftet vet du att ormen/spindeln osv inte är farlig men känslan styr dig till att skrika och springa). Du frågar i din tråd hur man blir fri. Det gör du när du känner med hjärtat att du är värd att bli fri. Så länge du känner att du inte är värd mer än såhär så kommer du inte att gå. Du vet att du borde, men känslan av att allt ändå är hopplöst, att du inte är värd mer, att det kan gå illa för mannen om du lämnar och då kommer du stå där med en känsla av skuld och skam, att människor ändå kommer att göra dig illa så då är det bättre som det är nu (man vet vad man har men inte vad man får, better the devil you know osv), känslan av att kontrollera någon annan känns bättre än att titta inåt i sig själv och se vilka lögner man berättar om sig själv därinne. Ledsen om jag låter hård nu men det är när du vänder ditt fokus mot dig själv och din egna läkning som de verkliga förändringarna kommer att ske.

Profile picture for user Djävulsdansen

Nu har mannen på eget initiativ sökt vård och påbörjat antabusbehandling. Känns bra att beslutet var hans och inte mitt. Att ta tabl på vårdcentral stör arbetet för mycket så alternativ var att jag eller hans kompanjon på jobb ger. Och jag har ingen lust.. Ingen lust att agera ssk eller övervakare.. Att ta ev fight om kuren ska fortsättas eller inte, ev biverkningar.
Fast mitt medberoende skriker åt mig att ta kontroll och se til att tablettjäkeln slinker ner enligt plan ?
Så mannen har bett kollega som är villig att ställa upp. Jag borde vara glad men osäkerheten ligger o gnager. Har han pratat m sin kollega, kommer det att funka osv..
Ja det återstår väl att se
Känns som om jag skulle förminska/ omyndigförklara honom genom att ringa och dubbelkolla!? Det är kanske dags att han får ta lite eget ansvar för sin sjukdom? Själv har jag åter igen läst Carinas bok " släpp kontrollen"
Det tycks så enkelt och mitt förnuft vet precis hur jag ska agera/ reagera
Varför tycks det då så förbannat omöjligt?? Jag inser själv att även när allt är bra och mannen är nykter så lever jag inte mitt liv fullt ut. Undviker tex saker som innebär övernattning på egen hand
För att det gått åt skogen förr ?
Inte ens när han är nykter är jag fri.. Tankar, oro finns där och pockar på uppmärksamhet. Jag MÅSTE lära mig att leva i nuet och våga njuta
Inte tro att jag kan förhindra katastrofer genom att alltid vara nära
En resa jag själv måste göra!! Har fått ny remiss till KBT. Kanske jag behöver friska upp minnet lite ☺
När mannen är nykter och stabil borde jag vara glad och lycklig!? Varför är det så svårt? Är det fler som delar min erfarenhet och hur hanterar ni det?
Önskar er alla en skön och avkopplande helg ❤KRAM

Profile picture for user Carina

Jäklar vad bra Softjessi att du låter honom ta ansvar för sin sjukdom och att han vänder sig till sin arbetskollega! Så starkt jobbat av dig att trotsa det inre kontrollbehovet!

I de fall det absolut inte finns något annat alternativ så kanske en partner kan vara ett bra alternativ, men jag håller med dig. Det kan bli väldigt snurrigt i maktbalansen och relationen så det är väldigt bra om det finns andra lösningar. Jag vet att det kan verka så "enkelt och logiskt" när man läser boken och så mycket svårare i verkligheten. Men man måste ju börja någonstans, eller hur? Att börja med 1 eller 2 steg ur boken som passar just dig, just nu, är perfekt.

Du har just bevisat att det inte är omöjligt!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Djävulsdansen

Precis vad jag behövde höra just nu??
Att jag är inne på rätt väg trots att den är krokig.. Boken är fantastisk och sakta, sakta tar jag till mig dess innehåll och låter insikt efter insikt falla på plats
Önskar dig en fin helg⭐️

Profile picture for user Anxiete

Jag tror du gör helt rätt som håller sej utanför ”antabus-kontrollen”
Jag blir så glad att du jobbar med dej själv , det är vad vi medberoende måste, fast vi inte alltid vill
Det jag tycker är svårast är att hänga med i alla svängar..” Nu är jag nykter nu ska jag ha applåder”, typ. Jag tycker inte att livet funkar så, det jag gjort och sagt får jag stå för, jag kan inte förvänta mej att den jag säger mej älska ska stå ut med all skit och när jag sedan gör rätt så ska hon/han göra vågen ..... Nä .....

Profile picture for user Djävulsdansen

Du har så rätt i dina funderingar och åsikter.. Jag försöker intala mig att dom inte förmår mer.. På något plan tycks sakna empati.. Fast innerst inne tror jag dom är livrädda att blotta strupen och låta skammen komma fram. Det man inte pratar om har väl aldrig heller hänt!? ?
Så för att lindra ångesten lägger dom locket på.. Och vi gör detsamma. För att inte ge alkoholisten mer ångest och en anledning att börja dricka igen..
Vi förlåter fast vi kanske inte ens har fått en uppriktig ursäkt.
En hopplös situation som är så svår att ta sig ur. Hur har du det i ditt liv just nu?
Kram ?

Profile picture for user Djävulsdansen

Semester, parmiddag, fest, camping mm mm.. Alla dessa tillställningar inkluderar alkohol.. Aldrig blivit bortbjuden utan att det bjuds på A och alla förväntas dricka för att va med i gemenskapen och "släppa loss" Det är ofta den som avstår A som tvingas förklara sig och ses som udda och tråkig.. När det egentligen är de som alltid inkluderar A som borde vara udda och förklara sig. Jag kan förstå att man blir trött på att förklara varför man inte dricker.. Trött på att ses som udda.
Samtidigt har jag ingen lösning på detta. Skulle vi välja bort umgänge som ser A som en självklarhet när man ses hade vi haft.. NOLL "vänner" kvar
Jag har hört genom andra att efter min mans behandling blev vi ibland bortvalda pga att "han inte dricker"
Så.. Ja! Jag kan förstå att man kämpar in i det sista, dricker ibland, dricker måttligt innan man ger upp och inser att man är alkoholist. Och jag tycker det är svårt att förhålla sig till. Min man dricker i perioder.. 2016-2018 kunde han ibland dricka något när vi var iväg på semester eller träffade vänner. Drack inte en droppe hemma eller ensam.. Efter 2 år kom ett återfall. Då tycktes han dricka i kapp..
Jag VET att min man är alkoholist. Det har jag fått tydliga bevis på. Men på något sätt blir det svårare när det fungerar normalt långa perioder. Jag kan förstå att han just då lever i tron att han blivit frisk och kan hantera det. Det gör även jag.
Sen kommer nästa kallsup och påminner om sjukdomen. Han tar en fylla, jag blir ledsen och besviken.. Han får enorm ångest och dövar den med mer alkohol. Och så snurrar det på ett par dagar
Lömsk sjukdom som inte alla gånger är speciellt logisk

Profile picture for user Torrboll

Hej... ja hur blir man fri.....du får flytta el kasta ut honom.....det finns inga så stora EGOISTER som en missbrukare de lovar o lovar pyttsan heller blir till 100% inget av nåt så länge flaskan är det käraste som finns, du måste tänka livet går ej i repris.....fr en som testat, lycka till.

Profile picture for user MondayMorning

Du skrev den 31 augusti, 2018 - 17:33:
att han tar antabus? Fortsättningsvis så tar han dom?
Har läst hela din tråd. Och ser. Och tänker kring din mans drickande. Kan relatera till det.
Jag förstår det du skriver, hur din man dricker, även om jag inte själv fullt ut förstår vad det är fysiskt som skiljer oss från
vardagsdrickarna. Jag kan förstå hur din man känner när hans period tar fart. Drivet och manin kring det.

Som periodare, likt din man så kan jag berätta hur jag själv skulle ha gjort om jag levde med en person som drack på det viset jag gjorde.
Eller som din man gör.

Din man är väldigt illa ute. Och du är illa ute. Din man är väldigt långt gången i sitt beroende. Det du beskriver är för mig fullt galopperande
alkoholism och inget annat. En läkare, en forskare kanske skulle ha en annan uppfattning, det låter jag vara osagt. Jag som har den typen av beroende kan bara skriva ur min egen erfarenhet. Hur jag ser på det.....

Du får gärna återkomma om du vill.

MM

Profile picture for user Djävulsdansen

Att se människan bakom missbruket
Min man, min livskamrat som jag älskar trots allt. Att kasta ut eller lämna är inte aktuellt just nu. Egoist ja absolut när det kommer en period av drickande. Då existerar inget annat.. Men min man har fler sidor än så ❤Och det är dessa som gör det svårt att bryta upp och lämna.
MM! Så spännande att höra dina erfarenheter. Jag är medveten om att min man är alkoholist. Innerst inne vet jag och har accepterat det. Men ibland "glömmer" jag och gläds att vi kan leva "normalt" och dela en flaska vin
Det är så svårt när det funkar X antal ggr och jag funderar mycket på vad det är som triggar/ utlöser en period
Jag tror det är lättare både för den beroende och för de anhöriga att verkligen acceptera om det skiter sig varje gång.. Men lösningen är så klart att kapitulera och aldrig dricka. På så sätt riskerar man ju ingen fylleperiod
Du får gärna berätta mer om dina erfarenheter/ din resa ??

Profile picture for user MondayMorning

Vi är ju ett par stycken härinne som har denna typ av missbruk.
Brukar du läsa våra inlägg på beroendesidan? Jag läser på båda men
brukar lägga fokus på de medlemmar som skriver om periodiskt beroende.

Jag startade för ett tag sedan en tråd om periodiskt beroende där några
av oss som har denna typen av sjukdom har skrivit om våra upplevelser
och tankar kring detta. Det finns många olika vinklar på problemet där.

Även hur andra upplevt att leva med en människa som har periodiskt beroende.
Har du sett den?
Jag tror att om man har kunskap och förstår vad som händer är det lättare att
vet hur man ska agera.

Återkom gärna - jag vet också att du kan ställa frågor till alla av oss.
Ingen tar illa upp. Vi är här för att hjälpa varandra och stötta oavsett
problematik.

Så nej - vi är inte egoister. Men missbruket är en mani som tar grepp om hjärnan.

Profile picture for user Djävulsdansen

Tack för svar!
Jag läser ofta inlägg på beroendesidorna. För att skaffa kunskap och förståelse.
Tråden du nämner kan jag tyvärr inte hitta.. Vad heter den? Skulle gärna läsa lite mer om periodiskt beroende ??

Profile picture for user MondayMorning

https://alkoholhjalpen.se/node/46427

Om du läser inläggen så ser du att vi alla har ett liknande sjukdomsförlopp. Även ett inlägg där en person beskriver sin pappa i sin ungdom. Om de dåliga perioderna. Vi är inte så många härinne och vi har svårt att förstå vardagsmissbruket likaväl som de har svårt att förstå oss som dricker under vansinne. Vi har samma sjukdom.

Det absolut viktigaste för oss att förstå att vi är alkoholister, den svåraste sorten att få att tillfriskna.
Men det går. Vi är fler härinne som har lyckats. Jag precis som din man var helt nykter under 2012-14 för att
sedan ta 2 öl. Sen var det kört. Likt din man så drog det igång igen med förstärkt kraft. Kraftigare intag, till tätare perioder.

Nu går jag mot 2 år igen. Men med en annan insikt. Jag är alkoholist. 2 öl kommer aldrig att fungera.
Det är där du/ni, du och din man måste börja.

Som Dipsomanier, vansinnighetsdrickare, periodare - är det noll alkohol som gäller.
Skriv och fråga så mycket du vill. Gärna i periodartråden.

Kram i natten så hörs vi vidare.

MM

Profile picture for user MondayMorning

som är så beskrivande.
Märta Tikkanen - ur Århundradets kärlekssaga.

"Du arbetar metodiskt
och har jobben klara
för två veckor framåt
och ordnar bara oviktiga träffar
som du aldrig tänkt gå till
Du lägger lugnt upp ett förråd
av allt du kan tänkas behöva
för att ett varv ska förflyta
angenämt
och efter noter

Du skaffar konjak
en bättre sort för början
och sen en sämre, billigare,
starköl, en järnranson
och så mellanöl från snabbköpet
och slutligen ber du mej
förnya ditt recept
på hemineurin och sömntabletter

Sen finner du dig plötsligt
med ett glas i handen
och förbluffade ord i din mun
över din ämnesomsättning
som kräver att du börjar dricka
såhär en vanlig vardagsförmiddag
helt utan varning

Du som är en sån bohem
och omöjligt kan komma ihåg
ett telefonnummer
försummar aldrig en detalj
när du förbereder
dina oväntade
perioder"

Profile picture for user MondayMorning

Jadå det finns hopp. Vi är fler med periodiskt missbruk som klarar oss bra men våra hjärnor är lömska.
Förstår absolut att det är svårt att förstå vårat beteende, vi förstår det knappt själva. Man kan sitta efter en period som ett frågetecken. Vad hände? Jag har vid tillfällen fått i mig så mkt alkohol att hela perioden har suddats ut. Inte koll på hur många dagar jag har druckit och bara ett svagt minne om vart jag har fått tag på sprit.

Jag har läst din tråd. När jag kom till den delen när du beskriver situationen med husbilen nere i Europa - det du beskriver är så typiskt vårat beteende. Där kan jag förstå att din man är väldigt långt kommen i sin sjukdom. För ingen frisk människa, fri från alkoholism, skulle bete sig så eller ens tänka tanken.

Han super sig redlös trots att han vet att han ska köra - trots att han vet att förstör din planerade semester.
Dricker och lägger sig och sover. Super ännu mer.

Om du tänker i den här banan: En frisk människa skulle aldrig göra så.
Din man vet vad han ställer till med och vilka konsekvenser det kan komma att få.
Ändå tar manin över, som inte går att stoppa, och han dricker.
Han väljer att dricka fast han vet att du blir sårad.
Trots att han har ansvaret att köra bilen.
Han ska dessutom köra bilen med en passagerare,
som han älskar över allt på jorden och aldrig någonsin vill såra.
(du beskriver din kärlek till din man så jag utgår ifrån att han har samma kärlek till dig)
Då har du ett mått på vart han befinner sig i förloppet.
Hur otroligt stark den drivkraften är.

Många skriver "det enda dom älskar är flaskan".

Fel. Vi hatar den. Många av oss har ett extremt utvecklat hat till det som förstör oss
och våra relationer, trots att vi hatar så kan vi inte låta bli.
Känslan är rent hat men man vet inte hur man ska ta sig ur.

Profile picture for user Djävulsdansen

Tack!! Nu har jag läst tråden du länkade till.. Känner igen det ni beskriver och ert sätt att resonera.. Just det att det är svårt att se sig själv som A när man är nykter långa perioder utan sug efter alkohol..
Och att man i de nyktra perioderna inte har problem så vad finns att bota..
Och manin kring alkohol. Likt en narkoman som skulle kunna gå över lik.
Samtidigt finner jag tröst och får bekräftelse på att min man faktiskt är sjuk. Att det inte handlar om avsaknad av kärlek och omtanke.. Han är helt enkelt alkoholist. Och när han är nykter är han ju "frisk" och allt rullar på
Jag hoppas min man skaffar samma kloka strategier som många av er gjort. Att han inte ger efter, ger upp
Kämpa på! Jag beundrar dig och din kämparglöd⭐️⭐️⭐️
Kram

Profile picture for user MondayMorning

Nej det är inte brist på kärlek till dig. Det här problemet ligger inte hos dig. Ta bort skulden helt från dig själv.
Det är heller inget fel på din man. Det är alkoholen det är fel på. Din man är inte egotrippad. Alkoholen gör honom egocentrerad när han är en dålig period. Han vet. Han känner en enorm skuld och skam för sitt beteende. Han vill inte såra dig. Kunde han så skulle han förmodligen dra iväg i sin ensamhet. Slippa känna ansvar och få dricka ifred. Så fungerar de flesta av oss.

Vet de periodarna som t.o.m tar in på hotell i sina dåliga perioder. Drar ner gardinen och tar sitt race ensam. Vi vill helst dricka utan sällskap. Då ingen ser oss. Med tanke på hur mycket vi dricker så är vi inte ute efter gott sällskap. När perioden är över så ställer vi oss upp, tilltufsade men kan fortsätta som om inget har hänt.

Det är väldigt svårt att förstå.

Mitt råd är att du söker vidare på periodiskt beroende, läs och lär. Allt du kommer över
och observera om du ser tecken. En del planerar in i detalj sitt nästa fylleslag, (min mani
kan komma som en blixt) Det vanliga är nog att personen har en hemlig plan iaf när det är långt gånget.

Likt Märta.T's text om när maken Henry är på väg i en period.

Ha en fin natt

MM

Profile picture for user Anxiete

Så skönt att läsa dina inlägg MM, det innebär för mej att jag inte är” dum i huvet” som stannar, än så länge vill säga....
Här är lugnt nu Softjessi, tack för att du frågar?, vi gjorde en deal maken och jag. Jag skulle vara hans ”fotboja” i tre veckor ( hana förslag) Antagligen skrämde tanken honom såpass att han rätade upp sej ?? Så för tillfället är han ute på jobb varje dag vilket innebär att han inte dricker.
Jag funderade lite på skoj om det är så att min man är periodare, fast omvänd , han tar ett par nyktra veckor och sedan dricker han i ett halvår igen .... Nä skämt åsido.... Det MM skriver kan jag känna igen även hos min man. Hur ångesten äter upp honom för att han dricker och ändå går det inte att låta bli, det är grymt.
Hoppas ni har det bra just nu , kram ?

Profile picture for user Djävulsdansen

Vet jag precis som du skriver MM att det inte handlar om mig.. Min man är en kärleksfull person som aldrig medvetet skulle göra sin omgivning illa ❤
Men när perioden kommer försvinner min man och kvar finns en berusad, ångestfylld man som inte orkar möta/ bära min besvikelse och mina tårar
Just då existerar bara Alkohol
Och ja! Just då hatar jag honom enormt fast jag vet att det är sjukdomen jag ska rikta min ilska åt... För att i nästa sekund älska och tycka synd om
Efter en period erkänner han att han är A och lovar sig själv och mig att aldrig mer.. Men... Min önskan är att han själv skaffar strategier för att inte trilla dit igen
Men det arbetet kan jag inte göra åt honom. Allt jag kan göra är att på bästa sätt stötta honom i hans nykterhet. Men kanske en dag ??Din tråd och din respons ger mig så mycket svar och hopp då jag inte kunnat känna igen mig i andra trådar. Min man är ju oftare "frisk och nykter " än sjuk och berusad
Jag fortsätter läsa och hoppas det kan läka åtminstone mig själv
Anxiete! Skönt att du har det ok med en nykter man ❤Hoppas det fortsätter så
Kram till er båda

Profile picture for user MondayMorning

Som svar på av Djävulsdansen

https://alkoholhjalpen.se/node/29637

Här är också en mycket klok man som skriver om sina perioder. Ikaros tråd. Tyvärr har han lämnat forumet, men skulle verkligen behövas här och vi är många som hoppas att han snart är tillbaks. AlkoDHyperD har väldigt kloka inlägg i den tråden om varför. Hon har koll på sånt. Hon har koll på det mesta.

Så läs och läs igen, för ju mer du förstår desto lättare kommer du att förstå hur du ska agera.

Profile picture for user MondayMorning

Jag är också en extremt kärleksfull och empatisk människa, jag har sårat mina nära. Just av den anledningen så vet jag att det INTE handlar om kärleken till dig. Man får också vara lite försiktig med att tala för mycket om att det är en sjukdom. Till slut tänkte jag att jag var sjuk, och alkoholen var min medicin. Jag tog till det argumentet för att få dricka. Jag är ju sjuk. Det där är en farlig fälla.

Och förstå skillnaden på att acceptera din mans missbruk
och på att du ska behöva acceptera att han dricker.

Det ska du inte acceptera. Om han inte själv kommer till insikt så kommer det till
slut till det hårda. Ett val, en konsekvens. Sluta dricka - eller så lämnar jag dig.
Och mena det. Låt det få en så hård konsekvens att han förstår att det är allvar.

När jag läste om scenariot vid husbilen där du skriver att du funderar på att gå.
Nu var han ju så illa däran att du inte kunde lämna honom då du inte visste om
det vara fara för hans liv. Självklart kan man inte lämna en person som har så
mycket alkohol i sig att hjärtat kan stanna.

Men jag såg konsekvensen; (vi tänker nu att det INTE vara fara för hans liv) konsekvensen att
du drog. Du visade hit men inte längre. Jag tar inte din skit längre. Precis sådant kan
hjälpa oss.

I Camilla Camilla Kuylenstiernas bok "ansvarsfull", hon är alkoholist och kraftigt medberoende. Partytjej, uppväxt på Östermalm, VD för företaget Match. Adlig och fullblodsalkoholist. Läs den om du har tid. Många insikter. Hon är dock inte periodare.

Hon beskriver i boken när en person ertappar henne och hennes missbruk med orden: Camilla, jag ser mer än du tror, jag ser att du behöver hjälp. Hon beskriver också detta steg i sitt tillfrisknande som det mest kärleksfulla momentet.

"Jag älskar dig och jag ser att du behöver hjälp"- att våga säga det, är den mest kärleksfulla handling som finns.

Vi alkoholister går med en tro - att det syns inte, jag smyger och håller det hemligt, därmed ljuger vi för dom vi älskar mest, det leder till ångest. När man får orden av en anhörig: Jag ser. Jag fattar. Jag förstår inte men jag förstår. Du behöver hjälp.
Då är man ganska naken. Blottad och utan skinn. Där öppnas en väg ur. Man kan kapitulera.

När och om man får det till sig så kan det vara så att missbrukaren backar direkt, erkänner sig slagen och känner en enorm lättnad genom detta. Det kan t.o.m vara så att man kan ha en önskan att någon ska ertappa en. Man får ju inte stopp på det själv fast man har en extrem önskan att få ett slut.

Många bryter ihop och gråter, världen rasar ihop. "min skam är blottad"
Men är världen raserad så finns det också en ny fin naken mark att bygga upp
någonting nytt från början.

Jag vet ju inte hur öppna ni är med varandra eller om din man har tagit
hjälp av någon. Han måste nog förstå att han håller på att supa bort dig.
Det är ju det som händer till slut. Har man gått över gränsen, så finns ingen
återvändo. Belöningssystemet är trasigt. Det kan inte repareras.

Jag ska följa hur det går för dig. Som jag skrev så ligger mitt fokus på periodiskt drickande.
Oavsett om man är medberoende eller i skiten själv. Det är det jag kan känna igen mig i.

Ha en fin kväll trots regn :)

Kram

MM

Profile picture for user MondayMorning

Jag vill också tillägga att din man inte är något hopplöst fall, Han har insikten. Han fattar och vet själv. Känns inte som det är ett jättekliv för er att hamna rätt. En rejält taskig knuff så är han på rätt väg åt rätt håll.

Profile picture for user Djävulsdansen

Har aldrig tänkt på att inte fokusera så mycket på just ordet sjukdom men när jag läser dina ord håller jag med!
Tack ??Ang acceptans.. Jag har accepterat min mans missbruk men jag accepterar inte att han inte tar itu med och försöker bekämpa det.. Men samtidigt tillåter jag det. Tanken på att lämna gör för ont och tycks omöjlig även om jag i hans dryckesperioder tänker att det kanske är den finaste kärleksgåva jag kan ge. Att gå och låta honom ta eget ansvar. Mitt förnuft säger så men mitt hjärta säger stanna. Sista återfallet agerade jag dock lite annorlunda.. De första dagarna lyckades jag ta mig till jobb, hemma försökte jag lägga så lite fokus och energi på honom som jag kunde.. Även om det var svårt! Så svårt!
Tills han en morgon själv insåg att han behövde hjälp. Då fanns jag där och jag hade inte klarat av att agera annorlunda.
Antabus var hans initiativ och jag var ganska tydlig att jag inte ville agera ssk eller övervakare. Ett STORT steg för mig
Tack för boktips! Den ska jag läsa
Min man fick antabus men är annars inte den pratsamma typen..Vi kan prata om det men inte på djupet.. Tror det handlar om skam och skuld. Att vilja glömma
På fyllan kan han bli sentimental och dra upp saker från sin egen uppväxt med en alkoholiserad, idag nykter far. Det bor smärta som borde komma ut i nyktert tillstånd.. Han har tidigare gått till psykolog men osäker vad som ventilerades där. Och när han är nykter mår han ju bra, glömmer att han är sjuk och finner ingen anledning att söka hjälp tyvärr. Men än är inte kampen över hoppas jag
Den där taskiga knuffen du pratar om kanske kommer lägligt snart ☺
Och själv måste jag nog lära mig att bara säga saker jag menar och inte komma m tomma hot. Och lära mig att kampen inte är min! Jag uppskattar att du tar dig tid att svara/ dela med dig.
Jag följer din tråd med stort intresse.
Svårt att identifiera mig med många andra.
Kram ❤

Profile picture for user MondayMorning

Ja vi fattar ju att vi är alkoholister under en dålig period. Eller precis efter. Detta gör det skört, vi är bara mottagliga för att ta hjälp direkt efter ett en period med drickande. När vi fortfarande är omskakade av perioden.

Sen är ju livet under kontroll igen. Även om vi tar hjälp så är det lätt att vi avbryter behandling när vi har läkt ihop. Man tycker helt enkelt att folk pratar skit. Jag är ju nykter 9 månader på ett år, jag kan inte ha alkoholproblem. Det blir ju svårt också att ta hjälp när man har varit nykter i nån månad, då finns ju inte problemet. Så vad ska man då söka för?

Det gäller att ha med sig, även när det gått tid ... att man inte glömmer, att man lär sig att se konsekvenserna (jag fick det via KBT) och det kan vara en brist på att kunna hantera impulser. Vi är ofta on off varianten i fler avseenden är alkohol, jag gör nästan allt med ett visst manisk beteende - eller inte alls. Träning t.ex. Tränar i perioder. Sen lägger jag ner. Måla tavlor. Målar nätterna igenom flera veckor i sträck - till att släppa och det blir tråkigt. Då finns inget intresse i att måla. Hålla bra kost - kör på med all hälsokost som finns, läser artiklar och klipp. För att nästa dag gå över till skräpmat och inte ha en tanke på att äta hälsosamt.

---------------

Jag ska läsa lite till i din tråd, jag fastnade i den delen med husbilen.
Fick lite mani just på det kapitlet ;) ska läsa mer och mer fokuserat.

Profile picture for user Djävulsdansen

Rullar på! Mannen tar med hjälp av arbetskamrat sina antabus och det verkar fungera bra. Förra v var kollegan på semester.. Mannen tog hem tabl och tog dom hemma. Han tar ansvar! Eget ansvar! Utan att jag tjatar.. Det ni!
Det känns så skönt att för tillfället kunna släppa all oro och ångest kring alkohol.
Dock är jag trött! Så trött.. Känner mig oengagerad och ofokuserad på jobb. Lättretlig och glömsk. Tror det lätt kan bli så när man väl ges tillfälle att koppla av och hinna känna efter hur man mår
Men det lättar väl snart hoppas jag ??
Ska träffa psykolog nu i oktober för ett bedömningssamtal huruvida jag är i behov av en ny omgång KBT. Jag hoppas! För jag känner att mina redskap kring mitt sätt att agera och reagera behöver friskas upp! Det finns mycket kvar att jobba på. Jag vill så gärna kunna leva mitt eget liv fullt ut och sluta försöka kontrollera sånt jag inte har makt över
Kram i höstrusket till er alla som kämpar❤

Profile picture for user Anxiete

Och vad bra att du ser om dej själv! Vi glöms ju bort , det är ju inte vi som är sjuka? Jo, det är vi! Hörde på tv igår , runt varje alkoholist finns det 10 personer som mår dåligt och runt varje person med psykisk ohälsa finns det 10. Snacka om folkhälsoproblem !!!

Profile picture for user Djävulsdansen

Vi glöms ofta borta tyvärr så det gäller att försöka ta hand om sig själv på bästa sätt
Galet!

Profile picture for user Djävulsdansen

De rullar på.. Framåt, i rätt riktning
Jag gläds/ njuter av min nyktra man
Klumpen av oro är tillfälligt borta..
Jag försöker leva här och nu
Inte oroa mig för framtiden
Det som sker det sker.. Bättre ta itu med det då. Jag går under, går sönder om rädslan för återfall ska vara min följeslagare
Ingen tjänar något på det. Allra minst jag.
Men visst är det svårt, jag måste påminna mig själv. Mannen äter Antabus med stöd/ hjälp av kollega.. Det tror jag iallafall
Jag har lämnat över ansvaret för det där det hör hemma. Hos mannen!
Så skönt att slippa agera ssk/ övervakare.
Påminna, tjata och känna ångest/ ansvar om det glöms
Jag är övertygad om att det kommer fler återfall.. Men det orkar jag inte tänka på nu. Det ger mig bara ångest och sömnlösa nätter. Så många timmar, dagar och år jag har lagt energi på att oroa mig för/ försöka förhindra återfall/ gömma sprit/ tjata/ gråta/ älta.. Till absolut ingen nytta!
Valet att ta till flaskan är bara mannens och det finns INGET jag kan göra för att förhindra det! Det finns mycket kvar för min del att jobba med i mitt medberoende men just nu känner jag mig stark och njuter av det ??
Jag måste det för att överleva ❤
Kram till alla er som kämpar ⭐️