Hej.
Min pappa är alkoholist och har varit det i hela mitt liv (är 24 år).
Under alla år har jag brytt mig och velat att han skulle sluta. Har sagt det till honom från att jag var 6 år liksom, men det har inte hjälpt. Min syster har också sagt åt honom och även brytit kontakten med honom under perioder. Det har jag också gjort.
För några år sedan slutade jag bry mig. Jag orkade inte lägga energi på honom, tror det är någon slags försvarsmekanism, att jag liksom accepterade att han är för djupt nere i skiten och tagit avstånd rent känslomässigt. Dock har jag alltid träffat honom och till och med druckit öl med honom (det skäms jag för att skriva, men så är det). Vi har ändå haft ganska god kontakt och dom stunderna han faktiskt är nykter är han ju den pappa jag älskar och som är en bra människa.
Problemet är nu. Han är aldrig nykter längre. Jag insåg det när jag tillbringade helgen hos honom. Jag fattar inte vad fan som hänt. Han är dyngrak dygnet runt, förutom när han jobbar då han istället stoppar i sig massa lugnande. När han är full blir han en vidrig människa. Elak, otrevlig, svär, skriker, är kvinnoförnedrande, pratar skit om min mamma. Han är arg på alla. Jag tycker så fruktansvärt synd om hans sambo, som precis som jag är totalt jävla maktlös. Han är fullkomligt fruktansvärd. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag tror han kommer dö snart. För alkoholen har gjort honom sjuk fysiskt också, med hjärtsvikt och blodproppar. Jag trodde att jag slutat bry mig, men jag vill inte att han ska dö. Jag vet inte om det finns något kvar av min pappa i honom, men jag känner att jag måste göra nåt innan det är för sent. Han säger att han aldrig kommer sluta dricka, att han inte vill det. Jag vill prata med honom om det här, men inte när han är full. Men han är ju aldrig nykter längre och dessutom är det så jäkla svårt att säga dom här orden till honom. Kan jag tvibga honom att söka hjälp? Skulle aldrig förlåta mig själv om han dog och jag bara lät honom göra det. Vad ska jag göra?