Känner mig rädd, ensam, trött på livet, ledsen

Hej igen på er därute!

Jag växte upp med mamma som
var drog missbrukare pappa alkoholist.

Åh det gör så ont nu har pappa precis påbörjat sin semester.

Jag talade med honom på telefonen häromdagen. Jag berättade hur mitt liv går framåt han svarade mig med sina hemska ironiska kommentarer.

Det känns som bara jag finns vid pappas sida de finns ingen annan som orkar med honom när han är onykter. Han brukar prata om sex och vad dåligt han har sexuellt med sin sambo och jag mår illa av att höra på honom.

Jag växte upp med ständig fylla och bråk pappas vänner var hemma i lägenheten och det var alltid rörigt.

Den känslan har följt med mig upp i vuxen livet nu är jag 40 och har en egen dotter jag är så orolig för att jag inte får min pappa tillbaka för det är som om alkoholen har kidnappat honom. Hans sambo dricker kraftigt har psykiska problem blev slagen av sin man och hon medicinerar inte så båda blir aggressiva.

Det är så hemskt se sin pappa trött och veta att han har problem och att han inte klarar av att träffa mig.

Jag sträcker ut min hand återigen till er har Beroende mottagningen jag träffar behandlare på var senast där idag. De sånt fokus på anhörig skåpet vad hände med arbeta med mig som person mina starka positiva sidor

Jag är så ledsen och rådvill behöver hjälp och stöd.

Jag har blivit slagen och utnyttjad av min EX man och han har inte talat med mig sen dess. Det är så hemskt och jag sov bort halva dan idag. Om någon vill skriva vore jag tacksam styrkekramar tillsammans är vi starka!