Jag är en ung vuxen som fortfarande bor hemma med en förälder som lider av ett alkoholmissbruk. Hela mitt liv har jag vetat om att alkoholen är hans svaga punkt men efter mina föräldrars skilsmässa (som till viss del berodde på hans missbruk) blev det snabbt värre.
Han är ingen "parkbänksalkis" utan har ett jobb han sköter bra och alkohol dricker han bara på kvällarna. På dagarna är han den bästa pappa jag kan tänka mig som ställer upp i alla lägen och sprider glädje.
Inför min mamma förnekade han alltid problemet och det blev ofta bråk när det kom på tal. Nu när jag är äldre vågar jag prata med honom. Till en början förnekade han problemet även för mig men blev aldrig arg så som han kunde bli på min mamma när hon tog upp det. Nu har det gått så lång tid och jag har pratat med honom så många gånger och berättat hur hans drickande påverkar mig negativt och någonstans börjar han förstå. Ofta har vi dessa samtal då han är berusad eftersom det är då jag blir ledsen men jag har även pratat med honom när han varit nykter vid några tillfällen.
När jag berättar för honom hur hans missbruk påverkar mig och vår framtida relation blir han ledsen över situationen och att jag får lida. Så någonstans har han ju ändå kommit till insikt med att han har ett problem men min fråga är vad jag kan göra för att få honom att söka hjälp. Jag vet att det inte är mitt ansvar men han behöver en knuff för att våga söka den hjälp han behöver.
Någon som varit i samma sits och lyckats få sin närstående att söka hjälp?