av Bergspalm

Bergspalm
fre, 2024-04-19 - 11:51

Hej!

Det här är allra första gången jag någonsin tagit mig in på spåret att jag kanske dricker på ett skadligt sätt, jag har känt att det varit dåligt med mina rutiner med alkoholen men har skämts för mycket att erkänna det för mig själv.

Jag har druckit för mycket och för ofta och i smyg de senaste 3 åren. Jag tror mitt största problem ett tag var att ingen märkte något eller i alla fall inte tillräckligt att säga till. Jag har 100% haft kvällar jag vaknat och haft ångest men brukar på något vis lyckas med att inte skämma ut mig allt för hårt och dricka inte allt för mycket. Mitt problem ligger i mitt vardagsintag.

Jag dricker allra helst själv, gärna mitt på dagen när jag inte har några planer och det har jag numera sällan för att jag helst vill vara hemma och dricka. Mot kvällen är jag ofta så full att jag inte kan gå och somnar påklädd i soffan. Sen vaknar jag och beroende på vad jag ska göra den dagen dricker jag mer eller nyktrar till så gott det går så ingen märker vad som hänt dagen innan.

Jag har ibland med mig en liten vattenflaska med sprit som jag dricker om jag ska ut och är nervös, jag har den som någon slags flytande självsäkerhet i väskan, samma sak där så lyckas jag på något vis dölja det så att ingen tycks säga något utan tvärtom ger mig komplimanger på min karisma och personlighet som bara förvärrar rutinen. Jag vet att fortsätter jag såhär så kommer det tillslut vända, folk kommer att märka jag känner det på mig. Det har gått för bra för länge, antagligen har mina närmsta kanske redan börjat märka och det känns fruktansvärt pinsamt.

Jag har alltid tyckt jag haft kontroll då jag aldrig råkat ut för någon katastrof eller blivit tillsagd men när jag druckit mig avsvimmad hemma själv 5 av 7 dagar utan att någon ''märkt'' så är det inte direkt som jag lyckats med nåt.

Jag skäms så mycket, jag ville mest skriva av mig och se om någon kan känna igen sig.
Tack på förhand.

Flarran
fre, 2024-04-19 - 13:09

Hejsan! @Bergspalm, tycker att det är bra att du har hittat hit till forumet och har börjat fundera på ditt drickande som jag i alla fall delvis känner igen mig en del i så att säga. Tänker bland annat på dina ord om att du har flytande självsäkerhet med dig i flaska. Så brukade jag alltid ha i många år. Har alltid för det mesta druckit själv vilket gjort att man kunde dricka så skadligt som man gjorde.

Det här med smygandet och diskret drickande känner man också till. Hade länge exempelvis en festisflaska av plast med mig som det varit svartvinbärssaft i. Den fungerade utmärkt att ha portvin i så att man kunde sitta och dricka vin helt öppet var som helst utan att en kotte märkte ett enda smack, om man nu då inte råkade bli alltför packad alltså.

Tyckte faktiskt att jag då var riktigt smart till och med. Men om man gör som jag har gjort och sitter och frivilligt förgiftar sin kropp med nervgiftet alkohol för att konstgjort ”må bra” en kort stund då kan man väl inte direkt kalla sig för smart. För till sist så kommer problem i olika form om man blir så fokuserad på drickandet att inget annat till sist betyder någonting.

Man kan börja dricka hårt av många olika orsaker men det går aldrig att dricka sig lycklig, eller ens någorlunda psykiskt balanserad kan jag säga. Däremot så går det rätt utmärkt att lätt dricka sig rejält olycklig både ekonomiskt, socialt och kroppsligt. Det är mycket dumheter man kan göra om man så att säga stänger av sin mer logiska del i hjärnan med hjälp av alkohol.

Mitt tips om du vill ta kontroll över ditt drickande eller kanske ännu hellre sluta helt med alkohol vilket är det allra bästa för kroppen. Det är att trappa ned din konsumtion till hälften första veckan främst så slipper du kanske lite av den allra värsta abstinensen. Sedan kan du fasa ut drickandet till noll under vecka två och sen börja nyktert arbeta med ditt tänkande kring din situation.

Gjorde nog själv lite så de första veckorna precis innan jag började att helt nykter skriva här på forumet. Har sedan läst och skrivit mer än vad man kanske tänkt sig ibland, men det har i alla fall gjort att jag fått ur mig mycket av gnissel och skav inombords liksom. Det att bli alkoholfri om man om man nu har det som mål, är nog som de visa brukar säga en process för att förändra sin livsstil.

Kämpa på kompis!