av dotter00

dotter00
sön, 2024-06-23 - 14:43

För åtta år sedan uppdagades det att min mamma var alkoholist. Jag har under hela min uppväxt sett henne som psykiskt instabil och skör, men den kvällen körde jag och mina syskon henne till psykakuten och de tittade frågande på oss om vi inte fattade att hon var full. Hon hade nästan 3 i promille men kunde ändå stå upprätt vilket de förklarade var för att hon var så van att konsumera. Från att tro att hon var psykiskt sjuk till att förstå att hon var alkoholist var en käftsmäll för oss alla. Efter ett par återfall i början har hon lyckats hålla sig nykter och blivit en helt annan människa. Min pappa som varit medberoende har också han mått så fantastiskt mycket bättre. Nu har hon fallit dit igen, hon låtsas vara sjuk och gömmer flaskor hemma. Jag blir så ledsen att se henne förstöra sig själv och sina relationer, hon har så många barn och barnbarn som älskar henne. Jag har nu själv barn i 10-årsåldern som jag vill skydda, samtidigt som jag vill stötta min mamma och även min pappa som lever 24h om dygnet i det. Man känner sig så maktlös och frustrerad som nära anhörig!