Hej!
Var ett tag sedan. Jag ställde ett ultimatum och det blev nyktert i hemmet. Vilken fantastisk period! En lugnare partner, en mer lycklig partner och jag blev nykär.

Men... så åkte han på resa med kompisar och sade innan att det bara skulle bli "någon öl" och det blev många öl i flera dagar.
Han kommer hem och säger "aldrig mer", men så börjar diskussionerna 2v senare om att vi ska på någon fest och jag uttrycker att jag inte känner mig sugen. Förklarar vidare att jag inte orkar med att han blir så onykter.

Jag skäms, jag får ångest. Jag känner ingen glädje alls.

Har dividerat med mig själv från och till. Jag vet att han kan. Men så fort alkoholen kommer in i bilden igen/diskuteras kring så kryper oron, ångesten, olyckligheten och känslan av att inte alls känna samhörighet till.
Hur länge står man ut? Jag gav en chans, den togs väl emot och det blev fantastiskt och han var den jag blev kär i. Men nu då? Vafan gör jag nu?

Har ni helt olika syn på alkohol kan det ju vara ganska svårt att finna ro tillsammans. Själv står jag inte ut med fulla människor alls efter relationen med mitt ex och skulle aldrig sätta mig i den situationen igen, då är jag hellre singel.
Har ni gått i parterapi? Om ni vill vara tillsammans låter det som att hans drickande bara är en fråga att diskutera, tillsammans med hans hälsa, din hälsa och er framtid.