Efter att jag tog mitt förhoppningsvis sista återfall 19/12-23/12 2023 så har jag efter detta nu inlett mitt nya liv utan den där jävla alkoholen. Jag har kommit till insikt att jag är allergisk mot alkohol och kan inte hantera giftet. Det tog nästan 16 år. Jag har ju inte supit konstant i 16 år men från och till. Jag har blivit inlagd på sjukhus, satt i fyllecell fyra gånger, blivit av med plånböcker, mobiler. När man ser tillbaka på detta så känns detta helt sjukt overkligt men det är ju mitt liv.

Därtill har jag otaliga gånger sårat min familj (fru och son), ljugit för dom, lurat dom och utnyttjat deras goda vilja. Egentligen borde jag vara uppspikad på korset, fått tånaglarna utdragna med tång. "Öga för öga, tand för tand."

Vändningen kom 2023 23/12 när min fru kommer upp till mig och ber mig lyssna på en podd som heter "Två fyllon och en sanning". Hon startar ett avsnitt där man pratar om att vi alkisar är bäst på att tycka synd om oss själva. Jag lyssnade (halvt bakis-berusad). Fan avsnittet handlar ju om mig... (Det gör det ju naturligtvis inte) men "Sluta tyck så jävla synd om dig själv" Det sades flera gånger och det är precis vad det handlar om för mig. Jag har tyckt så jävla synd om mig själv, som ett oskyldigt offer som kan skylla på detta för att få supa ner mig,
Tårarna börjar rinna på mina kinder, jag känner igen mig i beskrivningen på pricken. En alkis bästa ursäkt är ofta att tycka synd om sig själv och att hela världen är emot en fast det är tvärt om.

Jag lyssnad på ett avsnitt till med Kay Pollack om att du kan inte styra andra utan det enda du kan påverka är dina val. Helt otroligt avsnitt. Så sant det är bara jag som kan påverka mina val, mitt liv. Slumpen kan jag inte styra över men mina val kan jag fan göra bättre. Jag hade en platta folköl i busken utanför huset. Jag hällde ut skiten i vår dagvattenbrunn på tomten som går till vår stenkista. Frugan kom ut och frågade vad jag gjorde, sedan såg hon. Hon gav mig en älskvärd blick sedan gick hon in.

Resten av dagen ägnades åt att slå in paket och göra julmat. Julafton blev ju nykter. Jag hade antabus kav så jag tog tabletter 23/12 i tre dagar i sträck som man ska. På julaftons kväll kommer frugan fram och ger mig en kram, min son också. "Tack för att du är nykter" Jag började gråta hejdlöst. En 49-årig man som gråter, ja egentligen inget fel i det. Att de man älskar ska tacka för något som är självklart. Helt jävla sjukt. Resten av kvällen ägnades åt julklappsöppning, Kalle Anka och den klassiska filmen "Tomten är far till alla barnen"

Jag kontaktade sedan Daniel Asp som är sanningen i podden och har regelbundet under året gått i terapi där vi bland annat gått igenom min historia och jobbat med mitt oerhört stora självförakt. Mitt hat mot mig själv och aldrig vara nöjd och alltid hitta fel. Just att se sig själv i spegeln och vara nöjd med det man gör och inte slå ned på det man skulle gjort. Jag fick skriva ett avskedsbrev till alkoholen. Grymt lärorikt. Att gå i behandling hos någon som själv varit i exakt samma situation gör det hela lite lättare.

Jag tog mig till AA i en stad där jag jobbar som lärare. Vilket härligt gäng av personer och personligheter. Vilka lärdomar man fått och att man får höra att ALLA i gruppen på ett eller annat sätt agerat precis som jag gjort när man drack. Jag är inte ensam. Det finns fler med sjukdomen alkoholism. Varje lördag går jag dit och är efter varje möte stärkt av de andras berättelser. Många har varit nyktra i 20-30 år MEN deras sjukdom gör att man ser AA som en medicin, ett sätt att bibehålla nykterheten. Deras visdomsord är ganska så enkla och raka. Gå på AA regelbundet, du hjälper dig själv och andra. När säkerheten "Jag fixar detta" kommer så ska man vara extra vaksam för att slå sig till ro har förödande med återfall mm som följd.

Dessa människor har kapitulerat inför alkoholen, något som jag inte på allvar gjort innan. Jag har alltid lämnat en glipa öppen. Jag kan nog hantera detta nästa år när jag är i bättre balans. Som om en diabetiker skulle säga att jag behöver nog inget insulin om jag struntar i kolhydrater.

Jag och min fru har kunnat prata om mitt missbruk. Det är inte roligt att höra på all skit man ställt till med. Som i avsnittet i samma podd som ovan. "Spela hela filmen" . Är det värt med riksne att hamna i fyllecell, sitta med soc, ordningsböter eller annat skit? För det är ju vad som kan hända om man tar det där första glaset.... Det kommer spåra ur på något sätt. Det har det alltid gjort innan så vad är skillnaden nu? Om man nu ska dricka alkohol? Inte ett jävla skit. Samma saker kommer för eller senare att hända.

Jag jobbar som lärare och har nu bytt jobb. På intervjun frågade rektorn om jag hade några lik i garderoben. Jag valde att inte berätta men när jag hade fått jobbet så berättade jag för arbetslaget hur det låg till. Jag fick inte en nedvärderande blick utan bara beröm och det kändes ju bra.
Så mina råd till er som har ett osunt drickande (alkoholism, missbruk, kemiskt beroende eller vad du vill kalla det)
1. Kapitulerat helt inför alkoholen. Du kan inte dricka normalt om du under en längre tid missbrukat alkohol. Slå bort den tanken.
2. Ta hjälp av sjukvården (även om det finns en hel del okunskap/läs förutfattade åsikter) så finns det hjälp att få. Var stolt över att du tar hjälp och se det som en styrka och inte en svaghet.
3. "Spela hela filmen" och tänk på alla konsekvenser som det blir av att ta den där "enda ölen". Det kommer inte mirakulöst ordna sig och man klara av det helt plötsligt.
3. AA oerhört viktigt. Gå på möten, jobba i tolvstegsprogrammet. Du är inte ensam om att ha gjort bort dig, tagit dåliga beslut, sårat din familj eller dig själv.
4. Jobba med din självkänsla och var nöjd med det du gör och inte missnöjd med det du inte gör.
5. Ta en dag i taget och var tacksam. Det finns de som har det värre. Du lever, kanske har helt ok hälsa, jobb och familj kvar.

Ojoj detta blev ett långt inlägg i min nya del på sidan här. Mitt nya liv började den 23/12-2024 och jag kommer ha ett helt underbart liv.

@aeromagnus Så himla bra och viktigt inlägg. Heja dig! 🥳🥳🥳 Bra att du berättade för kollegorna på nya jobbet. Dina erfarenheter är av stor nytta, man kan missbruka väldigt mycket. Även i skolåldern. Man får liksom ”andra glasögon”, man känner igen olycksbröder-systrar. Och nu vet alla att du är bekväm med att prata om det. Man tänker kanske till vad det gäller kollegiala sammankomster, att de inte bara handlar om alkohol.

Kram 🐘