av moln

moln
lör, 2024-11-09 - 05:12

Här sitter jag kl 5 på natten utan att kunna sova och är extremt ledsen, trött och förvirrad.
Jag känner igen mig i många av era inslag. Min sambo dricker för mycket, det gör han i perioder. Och eftersom det kan gå några veckor i mellan utan alcohol, det ger honom en känsla om att han kan kontrollera. Men det stämmer inte. Han är en vanlig människa när han inte dricker. Kan gå åt vilket håll som helst annars. Han kan sömna medvetslös i soffan, han kan bli sur, han kan bli hetsig, pratig, eller så säger han inget. Han dricker helger och semester främst, och på sistone kvällarna också, vilket gör min vilotid till ett jävla helvete. Jag älskar jobbet för jag hatar att vara hemma. Och perioden när han inte dricker blivit för mig bara väntan på cyklonen. Jag har slutat älska honom men jag tycker extremt mycket synd för jag förstår att han dricker för han mår dåligt och känner inte annat sätt att hantera det. Men jag kan inte hjälpa. Vid tiden har jag lärt mig att att konfrontera honom när han druckit är ingen idé då brukar sluta illa, och om han konfronterar mig är han dubble så stor som jag (rätt lätt att skrämmas) så jag för det mesta låter honom dricka tills han somnar medvetslös och ibland har jag önskat att han inte vaknar igen. Vilket ger mig mycket dåligt samvete pga barnen.
Jag är rädd för mina barn, jag älskar dem mer än livet och därför har jag stått ut alla dessa år. De vill ha sim pappa, men jag vet det är fel att lära dem acceptera så är livet för vissa. Vill inte att de hamnar i samma situation. Vet inte heller var jag kan få hjälp, prata om detta utan att känna att man blir på något sätt dömd. Känner mig helt misslyckat som mor 😞.
Nu slutar jag, ville bara sätta ord på mina känslor, så jag kan läsa detta igen och blir påmind att mina känslor är verkliga och det är inte jag som är fel.

has
lör, 2024-11-09 - 12:59

@moln vilken tuff situation du beskriver! Min erfarenhet är att även en person med aktiv alkoholism säger sig ha kontroll även när den dricker dagligen.

Jag tror vi (medberoende) behöver bli bättre på att se verkligheten som den är, istället för att lyssna så mycket på vad den sjuke säger. Eftersom lögner och manipulation är en del av sjukdomsbilden.

För mig var det hjälpsamt att prata med utomstående, jag hade kontakt med vårdcentralen samt ringde hit till Alkoholhjälpen.

Läste också på mycket om alkoholism.

Innan vi helt landar i att vi inte kan påverka personen med beroende är det väldigt svårt att göra val som blir bra för oss (och våra barn).

Vet inte om du redan sökt någon form av hjälp, annars kanske det kan vara ett bra första steg?