av EnVårblomma

EnVårblomma
lör, 2025-06-28 - 21:37

Min dotter stampar upp för trappan i huset vi hyrt under en vecka i sommaren. Hon vill inte äta sin middag för den är inte god.

Min sambo pratar lugnt med henne för att få henne att förstå att vi inte hör vad hon säger när hon skriker.

Jag ligger i soffan och är lullig, efter att ha druckit för mycket igår så jag försöker "ta det lugnt" idag. Jag har ont inombords både här och där men jag dricker ändå. Min sambo dricker också men är alltid så mycket mer i kontroll över sig själv.

Mina barns pappa dog för två år sedan. Det var då mitt drickande började eskalera. Det var när jag insåg vikten utav att jag är deras allt.... När jag förstod att jag aldrig någonsin bara kommer få vara "jag" igen... för från och med nu är jag bara deras mamma... deras allt... och från och med då så tappade jag kontrollen. Från och med då så blev jag... ingen.

esterest
sön, 2025-06-29 - 14:18

Hej 👋🏻

Förstår att det har varit en nattsvart tid. Har du fått någon professionell hjälp med sorgbearbetning? Att helt plötsligt vara ”allt” för barnen är en stor uppgift. Skriv gärna igen, kram! 🌸