av intermission01

intermission01
sön, 2025-07-06 - 20:50

Hej! Jag är en snart 24-årig tjej som kämpar dagligen med min mammas alkoholproblem. Med mig som också upplever detta har jag min yngre syster (22) och pappa (50). Mina föräldrar är skilda (vilket berodde delvis på min mors alkoholproblematik) och bor på olika håll, men är fortfarande ”tillsammans” (när de inte bråkar), och min syster bor hos min mamma med deras två hundar. Jag bor med min sambo.

För att ge lite kontext, min mamma är en såkallad ”vardagsdrickare”. Hon köper minst en flaska vin om dagen, dricker på dagen när hon är ledig, och är det en söndag så vill hon alltid vara med pappa för det är där alkohol finns. Semestrarna är värst, och nu är det dags. Det ges nästan aldrig alkohol henne, hon smyger hos pappa och helt plötsligt så är hon full. Är hon för fattig så ber hon mig, min syster, eller pappa om pengar (självklart för saker som cigg eller mat, men det spenderas alltid på vin).

Hon är ett elakt fyllo. Skriker, gapar, vill alltid bråka. Hon visar inte upp detta i sitt dagliga liv med folk utanför familjen, de ser henne som en självständig och härlig person - vilket hon är - men inte alltid mot oss. För att nämna några händelser så har hon t.ex. ramlat och slagit ansiktet i trottoaren på fyllan (behövde sys, men vägrade åka till sjukhus - utåt sett sade hon att hon ramlat med cykeln), kastat sin telefon i väggen av ilska, och druckit på sitt arbete (vilket upptäcktes av kollegor, men hanterades inte mycket av arbetsgivare). Bara förra helgen gav hon sig på min syster så mycket hemma att jag var tvungen att åka dit för att lugna ner situationen. Innan jag kom så hade mamma slängt sig på min syster för att ta hennes telefon (då hon filmade henne), och min syster bet henne i självförsvar.

Detta har pågått så länge, sedan jag var 15 och kunde uppfatta hur illa saker faktiskt var, men även när jag varit yngre och inte förstod. Min mamma har adhd, diagnotiserad depression, och är troligtvis bipolär (hon säger att hon blev feldiagnotiserad m. bipolär sjukdom och att det egentligen var adhd). Det går inte längre att umgås med henne, alkohol är alltid inblandat på något sätt. Min pappa är inte heller bra stöd för det finns så mycket hat och historia mellan dem som de båda inte kan se förbi. Han dricker också mycket, men är en person som kan hantera mer och förbli vettig. När det blir problematik säger han ”det är ju er mamma, ni måste ta hand om henne”.

Varje vecka försöker vi oss på att prata med henne efter att någonting skett, och om det är en mer ”allvarlig situation” säger hon ”nu ska jag sluta, jag vill inte förlora er - ni är det viktigaste jag har”; men är det mindre allvarligt så har hon något annat att göra och vill hellre prata imorgon. Vilket det inte blir. Hon har tidigare gått på antabus när jag var liten, men säger att hon var ”allergisk”. Hon gick även till AA, men träffade då på någon hon kände och ville inte gå tillbaks. Hon skyller ofta på sin adhd, eller att hon dricker för att inte tänka på det hemska som hon utsätter vår familj för.

Jag är okej, en stark person som kan hantera min mamma. Hon ger sig alltid på min syster eller pappa, aldrig mig av någon anledning. Men jag är mest orolig för min syster. Även hon har adhd och uppvisar tecken på depression, hon är väldigt fäst vid deras hundar och vågar inte lämna mamma ensam med dem när hon är full - för hon vet inte ifall de blir ordentligt omhändertagna (mat, promenader osv.,). För min syster så är inte en flytt ett alternativ pga. denna orolighet.

Hur går vi vidare? På alla sidor jag läser pratas det om samtal man ska ha och att diskutera sina oroligheter med personen i fråga, men vad gör man om man konstant har dessa samtal och ingenting förändras? Vad kan jag göra för min syster, som lever mitt i det vardagligen? Vad kan jag göra ALLS när vi har försökt allting? Jag uppskattar verkligen alla råd som kan kommas med, om någon upplevt liknande och har tagit sig ur denna konstanta loop.

Joch
sön, 2025-07-06 - 21:58

Blir väldigt berörd av det du skriver. Alkohol är ett gift och förstör människor och familjer.
Dessvärre ser det nog rätt illa ut för din mamma just nu.
Du och din syster kan inte förändra henne, det måste komma från henne själv. Om det finns möjlighet ska ni i familjen vara tydliga att nu orkar ni inte mer. Ge henne ett val, Alkohol eller familjen. Skulle hon inte välja familjen måste ni vara starka tillsammans och lämna henne med sitt missbruk. Ni måste ha distans en längre tid för att inte vara medberoende.
Ta råd här från forumet och alla kloka människor här. Lycka till❤️